Rationella väljare?

Det är precis som vid EMU-omröstningen att vi väljare i de borgerliga journalisternas ögon är korkade och inte tar till oss fakta. Högerregeringen för en bra politik det måtte vi väljare väl fatta! Det trumpetar i alla de "oberoende liberala" megafonerna ut. Ja, ja de säger inte att vi är korkade men inte är vi "rationella", eller hur? Sålunda...

Sydsvenskans chefredaktör Heidi Avellan har stora svårigheter i sin lördagskrönika 15/9 "Högfors, Bankeryd, Rosenbad..." att förstå sig på verkligheten: I den senaste Sifomätningen leder s + v+ mp med 51,7 mot 43,9 procent för alliansen och i Synovate Temo är siffrorna 53,3 mot 42,4 procent. Och i dag publicerades den senaste SIFO-mätningen då motsvarande siffror var 53,3 och 41,9, varvid det noteras att socialdemokraterna med 42,7 ensamt är större än de borgerliga tillsammans.

Herdi Avellan fortsätter sin analys: Obegripligt nog har socialdemokraterna under Mona Sahlin stärkts. Obegripligt, för den som inte är krass nog att tänka att bara den som ingenting gör inte heller gör något fel... Nästa val kommer det inte att handla om att bli av med Göran Person... Socialdemokraterna förknippas med trygghet och anses stå på de svagas sida, visade en mätning från Synovate Temo i somras. Alliansen uppfattar väljarna däremot som de välbärgades regering. Slopad förmögenhetsskatt och fastighetsskatt i kombination med förändringar i a-kassan kan ge det intrycket... Det enda alternativet till en ny s-regering då är en trovärdig allians... Men vallöftet var fler i arbete och arbetslösheten är nu rekordlåg. Enligt Statistiska centralbyrån är över 130 000 personer fler sysselsatta idag jämfört med för ett år sedan.


Heidi Avellan summerar att "rationella väljare är helt enkelt att be om mycket. Och alliansen är fortfarande dålig på att kommunicera vad den åstadkommer.."

Gör regeringen ingenting rätt, frågar en lika vilsen Per T. Ohlsson i sin söndagskrönika, och svarar: Jo, det gör den. Men den är dålig på att berätta det. Nyblivne folkpartiledaren Jan Björklund medgav detta vid partiets landsmöte i Västerås: ”Vi har alla, partiledare och alla statsråd, varit allt för fokuserade på att fatta besluten och för lite på att också argumentera för dem. Ett exempel är den ekonomiska politiken.”

Också PerTe söker stöd i arbetlöshetssiffrorna och försöker att "med någorlunda öppet sinne" studera statliga Konjunkturinstitutets beräkningar till stöd för högerregeringens politik: Men när det gäller jobben, väljarnas högst prioriterade område, har tillräckligt mycket blivit rätt för att kunna ge en styrande borgerlighet åtminstone några opinionsmässiga poäng. Varför har det inte blivit så? Det enkla svaret är att regeringen har haft märkligt svårt att omvandla framgångens tekniska termer till ett sammanhållet och attraktivt budskap. Mycket av politiken fungerar. Kommunikationen fungerar inte alls.

På något sätt är det uppochnedvända världen att läsa de borgerliga tidningarna med en dagsupplaga på 3.000.000 ex (mot våra ca 600.000). Man har alltså köpt sig en omotiverat stor andel av media. När de borgerliga "vann" i opinionsundersökningar då var de något att hålla i när åskan gick men nu så avfärdas de som något som katten dragit in. När väljarsiffrorna - med ett understatement - pekar på att väljarna är missbelåtna med det resultat de ser av högerregeringens åtgärder, så handlar det antingen om att vi är för korkade, vi ser fel saker eller att vi inte förstår vårt bästa eller möjligen att högeralliansen inte berättat hur bra de vidtagna åtgärderna är. Som journalist måste det kännas som en konstig uppgift att hela tiden omtolka verkligheten så att den stämmer med bilden av en bra högerregering. Och ibland blir faktiskt skillnaden mellan verkligheten och den borgerliga pressens bild av den mätbart stor, se opinionsundersökningarna.

För mig framstår det som naivt att tro just med hänsyn till de åtgärder regeringen vidtagit att regeringen är till för andra än de välbärgade med någon slags dold omvänd robinhoodnorm. Det handlar ju för höge farao inte om bristande kommunikation utan om bristande förankring hos väljarkåren för de åtgärder som vidtagits. Är det så svårt att förstå?

Verkligheten finns faktiskt också i exempelvis KIs konjunkturläget.Augusti 2007 om man tittar efter. Det finns nämligen inte en siffra eller en bokstav som talar för att regeringens åtgärder skapat den nya arbetstillfällena. Dessa får nämligen antas vara en följd av en osedvanligt bra konjunktur. Bläddrar man i luntor kanske man ärligt skall redovisa vad där står. Så, så var det med den saken.

Ja, det där med kejsarens nya kläder är ju gammalt, men ändå. Ni borgerliga journalister är ju fullt upptagna med att skildra den obefintliga grannlåten med hermelinsbrämat och guldkrona, hela ståten. Hur skulle det vara att gnugga ögonen? Och dessutom sluta frånkänna oss väljare sunt förnuft och vanligt förstånd?