Är kommunismens grundidé körd p.g.a. Gulag, Stalin, Mao, Kim II Song?

"Ljus över kommunism" är rubriken för Per T. Ohlssons söndagskrönika i Sydsvenskan 9/9. Han sammanfattar: Arbetet med att sprida kunskap om kommunismens brott är djupt angeläget, men får aldrig bedrivas på ett sådant sätt att det kan utnyttjas för relativisering av Förintelsen... Det är illa, mycket illa, om 90 procent av Sveriges skolungdomar inte känner till Gulag. Men det är också illa om 5 procent fortfarande inte har kunskap om Förintelsen.

Självklart har PerTe rätt att ljus bör spridas över dessa sidor hos en del kommunistiska regimer. Kanske kan man då också få fram litet mer underbyggda siffror än de hundratals miljoner som PerTe
höftar till.

Redan inledningen till krönikan inger emellertid inte särskilt förtroende för att författaren skulle ha ett nyanserat grepp. Där redogör han nämligen för ett mötte med en ung flicka som propagerar för medlemsskap i Amnesty. Han svarar syrligt att Amnesty skingrat sin trovärdighet, när en företrädare för Amnesty kallat Guantánamo för "vår tids Gulag". Denna enda förlöpning blir alltså den stötesten som för PerTe omöjliggör att för all framtid kunna värdera de stora insatser Amnesty gör för att förbättra situationen för ett otal oberättigat häktade och fängslade världen över.

När man jämför nazismen och den sovjetiska kommunismen så pekar även PerTe på en skillnad: ... nazismen var likafullt unik i sin utstuderade kriminalitet. Ingen har formulerat det mer exakt än professor Yehuda Bauer, världens förmodligen främsta auktoritet på Förintelsen: ?Nazisterna var ute efter judar, efter alla judar. Enligt den nazistiska politiken var alla personer med tre eller fyra judiska far- och morföräldrar dömda till döden för brottet att ha blivit födda. En sådan politik har aldrig förut tillämpats i den mänskliga historien och skulle utan tvivel ha verkställts universellt om Tyskland hade vunnit kriget.? Och inte nog med detta homosexuella, sjuka och krigsfångar från östfronten utsattes av nazisterna för systematiskt utmatning i syfte att de skulle dö.

När det gäller den sovjetiska kommunismen måste man som särskild omständighet beakta att den kom som en motrörelse för att skapa drägliga förhållanden för vanliga människor som utsattes för en skamlig utsugning av Tsarrysslands olika potentater och profitörer. Även denna grundtanke i kommunismen är väl värd att notera, nämligen att kakan enkelt uttryckt skall delas mer lika. Gärna med tillägget hur fel det kan gå när likställighetsidén kommer i händerna på maktfundamentalister. Ja, t.o.m. övergå i lika groteska förtryckarformer som präglade det överklassamhälle man ville göra sig kvitt.

Om kommunismens förbrytelser skrev Eskil Franck i Svenska Dagbladet: "Det är en historia lika angelägen att berätta som den om nazismens illgärningar." Även PerTe i Sydsvenskan - alltså båda "oberoende liberala" högertidningar - håller med. Även jag delar den åsikten. Men eftersom jag inte är höger så vill jag skildra kommunistiska förbrytelser och peka på att så fel kan det gå och samtidigt säga att den urkommunistiska tanken att vi alla skall dela kakan är viktigt tankegods som fortfarande förtjänar att läggas till grund för politiskt tänkande och agerande.

Jag vill ta ett exempel. Korsriddare och andra kristna gav "hedningar" valet att dödas eller döpas och mycken blod göts för att ära den kristna kärleksfadern. Självklart skall vi kartlägga och skildra denna vidriga epok med alla dess hemskheter. Men är alla dessa grymheter i Guds namn en anledning att vända kristendomens idéer ryggen? Det finns naturligtvis de som anser det. Men om det nu är så att ett rimligt övervägande ger vid handen att "korsriddarna och andra kristna" faktisk missbukade kristendomens tankar för egen maktvinning, skulle det då inte finnas anledning att se om i det kristna tankemönstret funnes enskilda postulat väl värda att ta till vara?

På motsvarande sätt har jag aldrig förstått högerpopulisters närmast hatiska angrepp på ungdomar som hedrar en kommunistisk tankegång som att samhället bör inrättas mer rättvist så att alla får en mer lika del av kakan. Det är en tankegång som jag själv hyllar. Inte heller tror jag på någon form av diktatur, vare sig det gäller proletariatets och kapitalimens. Och detta medför verkligen inte att jag försvarar övergrepp som historiskt begåtts eller för närvande begås i kommunismens namn. I vårt samhälle där borgerliga trumpeter står på scenen är det viktigt att ljus över kommunismen också omfattar tankevärlden och den historiska bakgrunden.

Bilderna av Stalin, från Gulag, Kina och Nordkorea skall visas alla så att man förstår hur fel det kan gå om makthavare ges fria händer att utnyttja idéerna - något som är tänkvärt överhuvudtaget i politiken. Men urkommunismens grundidé om allas rätt till ett värdigt liv med rättvis del i den gemensamma kakan är verkligen inte körd.