En höstdag i rött

Ibland ger nyheterna tårar, som i dag när generalerna mejar ner obeväpnade demonstranter som bara vill ett demokratiskt styrelseskick i Burma och att generalerna inte skall försnilla landets inkomster. Man bara önskar att Palme uppstod och höll ett av sina nakna tal om dessa djävulens avskum. Jag citerar några ord ur en rad kvinnliga socialdemokratiska ledares fördömande av ledningen i Burma: Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Det är kraften från Gandhi och Nelson Mandela - de två personer som jag beundrar mest. Samtidigt är detta egentligen ett för svårt vägval när man helst vill beväpna sig och på något sätt slå tillbaka. Det som översköljer ens sinne går bara inte att formulera för en vanlig bloggare som jag: grämelsen, upprördheten och sorgen som kommer över en när man ser blodpölarna på bilder från Rangoon. Than Shwe blir dagens svordom.

Det känns futtigt att tala om något annat, men jag har sagt vad jag kan.

I morgon klär vi oss i rött.

I det lilla har Skåne i dag varit insvept i fuktig dimma. Som en stor grå, tårig sorg över att förtrycket, despotin för tillfället har övertaget.

Tidigt upp för att gå på PRO-gympan och cykla de 7 km till lokalen. Jag cyklar på den smala landsvägen med vägbanor som precis låter två fordon mötas. Det är många hästkrafter hos dem som sveper förbi med ett svischande ljud. Uppenbarligen tänker en del förare på att har gubbdjävuln gett sig ut på vägen får han skylla sig själv om han vinglar till - i vart fall med tanke på den lilla marginal som förbipasserande lämnat till cykeln. I motvind, uppförsbacke med två benkrafter mot deras förkromade framfart. Jag tror inte att någon av dem är elaka eller överväger att döda någon. Jag tror inte ens att de medvetandegör risken i passeringsögonblicket. Men eftersom jag jobbat som domare även med trafikmål vet jag att förklaringen vid trafikolycka är att gubben vinglade. Man undrar vad hänsyn och empati föreskriver i en situation som denna. Plötsligt ser jag att ett möte förestår med en jordbrukstraktor med fyra breda bakhjul och en såningsmaskin bak. Den täcker något mer än halva vägen. Jag hör motorljudet bakom mig och förstår att det är minst 50 procents risk att den omkörande bilen skall alltför snävt räkna med min del av körbanan. Jag vill inte utsätta mig för risken och kör ned i diket och faller omkull. Båda de två övriga trafikanterna kör förbi. Gubben klarade sig säkert bra - gräset är ju mjukt. Övermakten har talat.

Framkommen till PRO-lokalen får jag reda på att husets sålts och att den nye ägaren har sagt upp vårt kontrakt därför att han skall bedriva affärsverksamhet i lokalen. Vi betalar en ganska bra hyra för lokalen. Den används av de ca 100 medlemmarna. Så gott som varje dag är den fulltecknad med gympa, qi-gong, teater, bygdecirkel, telefon- och dator-cirkel, trafikcirkel, fester och olika samtalsgruppsträffar. Den är helt enkelt navet i tillvaron för många äldre i det lilla samhället. Den som har köpt lokalen är en snäll man men hans förmögenhet skall förränta sig och förmögenheten ger honom makten att kasta ut oss på gatan med alla våra goda föresatser. Kommunen har en lokal som möjligen skulle kunna vara en ersättning. Men kommunen är borgerlig och ser inte någon mening i att underhålla en lokal för att vi gamlingar själva skall bedriva den daghems- och kontaktverksamhet som kommunen egentligen själv är skyldig att stå för. Nej, den lokalen skall säljas ut till högstbjudande. Övermakten har talat.

Naturligtvis är dessa lokala exempel inte alls jämförbara med övergreppen ute i världen. Men överallt är det makten som talar. Guldgalonerad i Burma, hästkraftstinn på vägarna och med fet plånbok i det lilla samhället. Och som till sin hjälp har de säkerhetstrupper, lagstiftning och rättsväsende, hästkrafter, äganderätt, pengar och politisk makt.

Men i morgon klär vi oss i rött till stöd för de vars blod utgöts på Ragoons gator bara för att de önskade demokrati.