Man blir så besviken, Göran!

Hu, vad besviken man blir när en socialdemokratisk ledare man beundrat får ge girigheten ett ansikte som en annan besviken socialdemokrat uttryckte saken.

Jag är tillräckligt gammal för att ha upplevt en tid där Göran Persson med hårda nypor ställde i ordning Sveriges ekonomi efter fruktansvärd vanskötsel som en tidigare borgerlig regering lämnat efter sig, en ekonomi i fritt fall. Det var inte lätt eftersom de hårda tagen gjorde att vi fick kompromissa med mycket av vårt centrala idépolitiska innehåll. Men det gjordes och senare kunde alla glädja sig åt en bättre utveckling. Men det slet hårt i hjärterötterna att inte kunna bistå de värst utsatta på ett riktigt sätt. Det var Göran Persson som höll i tömmarna och med fast hand styrde ekipaget på god ekonomisk väg igen.

Jag har aldrig personligen gillat Göran Persson men alltid respekterat honom för hans insats för Sverige och socialdemokratin. Därmed har jag också alltid försvarat honom mot belackare som själva inte orkat med att med mer än en gäspning åse Sveriges ekonomiska förfall. Nej jag tyckte inte om hans sätt men jag beundrade hans politiska handlag och kraftfulla sätt att ställa allt till rätta igen. Men hans arrogans och omvittnade bufflighet var svår att överse med - jag minns en TV-incident under en valrörelse där en väljare med frågor avfärdades som fullblodskommunist, vad nu det hade med saken att göra.

Efter Anna Linds bortgång är det som Göran Persson aldrig kommit igen. Eller är det kärleken som tagit överhanden? Jag missunnar inte Göran Persson att dra sig tillbaka. Men det var ju det han inte gjorde formellt menväl faktiskt. Han borde alltså ha avgått när han inte längre kände entusiasm för fortsatt parti- och regeringsarbete. Hela senare delen av mandatperioden och framförallt under valet lämnade han socialdemokratin och vänstern i sticket. Han var helt enkelt obefintlig som politisk lokomotiv. Däremot kom hans privata arrangemang med ett stort skrytbygge för sin familj att bli en belastning för socialdemokratin. Många kommentatorer - visserligen med hjärtat åt höger - har sagt att senaste valet inte handlade om vänster- eller högerallians utan en folkomröstning om fortsatt Göran Person eller inte. Kanske finns det ett uns sanning i detta.

När väl högeralliansen äntrat taburetterna och Tv började spela upp dessa intervjuer blev det bara pinsamt, pinsamt. Trots min tidigare respekt för Göran Persson kände jag bara att guskelov att vi är av med karln. Det var så småaktigt och ... ja bara pinsamt. Och nu påbrödet med uppdrag för en verksamhet som ligger långt bort från vänstern och dess politiska ideal samt detta med bolagsfiffel för att få ut mesta möjliga av staten efter sin avslutade befattning som statsminister. Nej, det blir för mycket. Naturligtvis blir han en barlast som det blir svårt att hiva över bord för att få skutan flott igen. Men jag hoppas och tror att Mona Sahlin klarar det med allas vår hjälp. Göran Persons eget handlingssätt gör att man så snart som möjligt vill glömma hans existens - att läka besvikelsen över en bra karl som blev en svikare.