Politikens Mona-Lisa

Mona-Lisa har ett outgrundligt leende och döljer det delvis bakom en slöja. Det finns en politikens Mona-Lisa som har ett outgrundligt leende och klär sina tankar i en slöja av av - som det förefaller vid ett ytligt betraktande - vist budskap. Ordslöjan visar sig emellertid vara en trollkarls näsduk ur vilken trollas den ena visheten efter den andra som till allas förvåning stämmer väl överens med de politiska "oberoende liberala" åsikter som tidigare framskymtat kring Mona-Lisas framtoning.

Jo, Per T. Ohlsson har återigen skrivit en djupsinnig helsida 23/9 "Hur borde det vara": En socialdemokrati som letar efter svar på framtidens frågor kan, om den vill och vågar, finna vägledning i sitt förflutna. Inte i 1970-talets offentliga excesser, kollektivism och regleringsiver, utan i de spännande och frigörande idéer som lade grunden till en politisk epok präglad av tillväxt, arbete och sociala framsteg. Och vad är det då för luntor som PerTe citerar ur denna gång? - Jo, tre böcker från 1926, 1936 och 1941!

Visst kan man ha kläckt ett och annat guldkorn på den tiden men sentenserna har skapats i en milt sagt annorlunda miljö, ja helt enkelt ett annorlunda samhälle. M.a.o. skulle PerTe komma på den absurda tanken att råda Reinfeldt, Borg och hela gänget att börja läsa de borgerliga skrifterna från motsvarande tid för att få vägledning i sitt högerregerande? Fredrik och Arne skulle knappast ta ett sådant förslag på allvar.

Nå vad vill PerTe då uppnå med sin litania. Jo, om man läser dessa gamla luntor på rätt sätt så är det inte alls säkert att en socialdemokratisk regering skulle ha fört en annorlunda politik! Utan de skulle alltså ha försämrat för sjuka, arbetslösa och pensionärer för att ge till de rika och den mer välmående tredjedelen av Sveriges befolkning på bekostnad av den mesta fattiga tredjedelen? Magstarkt? Jo men det brukar PerTe vara.

Och vad skall man då läsa. Jo, "renässansmänniskan" Rickard Sandler som i ett litet utdrag skulle ha skrivit: "Att andel i prestationer och andel i resultat ställes i ett direkt samband är ur denna synpunkt ett berättigat tillgodoseende av det samfällda intresset." Detta tolkar PerTe naturligtvis på följande sätt: Andel i prestation. Andel i resultat. Det skall med andra ord löna sig att arbeta. Visst Socialdemokratin har aldrig motsatt sig olika löner i samhället men vad han då förbigår är vad Sandler i den citerade källan också skriver om solidarisk sociademokratisk politik. Och att det därmed skall vara måtta på hur de rika gynnas. Men PerTe brukar ju välja vad han vill citera.

Inte heller är det särskilt revolutionerande för en socialdemokrat att läsa Nils Karleby som enligt PerTe formulerade en "odogmatisk socialism" som föräras ett par långa citat som enligt PerTe är "svårt att förena med senare tiders strävan efter långtgående löneutjämning" Men socialdemokratin har aldrig motsatt sig, som jag nyss sa olika lönesättning, såvida det inte just gäller könsolikheter, så den odogmatiska inställningen har varit ganska utbredd även inom vänstern. Skillnaden är väl bara att en socialdemokratisk regering vill motarbeta att löneskillnaderna galopperande ökar på sätt skett redan under detta år högerregeringen skött Sveriges affärer. Karleby kunde inte ens drömma om en så vanställd fördelning av inkomster som den högerregeringen är på god väg att introducera.

Men detta är väl ungefär som man alltid har bedrivit högeralliansens politik med osanningar som den om det"nya arbetarpartiet" och genom citat där man valt precis det som faller bäst i den välsmorda truten och som saknar varje relevans med den svåra verkligheten under högerregeringens välde för sjuka, arbetslösa och pensionärer. En sak är då säker att en sådan överklasspolitik inte har någonting att göra med HUR DET BORDE VARA för en socialdemokrati som genom fördjupat rådslag blanmd medlemmarna förnyar sin politik.

Så, så var det med det, PerTe.