Propagandaflosklerna eller verkligheten?

Folkpartiets nyvalde major - får väl ersätta den utkastade högerkaptenen - har talat: Vi måste bli bättre på att förklara våra beslut! Och enligt Heidi Avellan i Sydsvenskan 8/9 så kritiseras Fredrick Reinfeldt för att han är osynlig och brister i ledarskap. Men vad är det för tanke som ligger bakom detta?

Samtidigt konstaterar den uppmärksamme att väljarstödet ökar på nytt kraftigt för socialdemokraterna, enligt en den senaste opinionsmätningen medan stödet för allianspoartierna minskar. Avståndet mellan de politiska blocken växer till 55,6 procent för oppositionspartierna mot 39,3 för de borgerliga regeringspartierna. I juli var ledningen 53,6 - 40,4.

Den samfällda borgerligheten, särskilt manifesterad i alla "oberoende liberala" högertidningar, talar hela tiden om att alliansen varit för tyst, tillbakadragen .. ja med Björklund inte varit tillräckligt tydliga för att förklara för väljarna vad det handlar om.

T.o.m en så självständigt tänkande journalist som Heidi Avellan talar apropå försvarsministeroffret om "en ansvarsfull finanspolitik. Jobbskatteavdraget är viktigt, arbetslinjen gäller". När det hela är en de kortsiktiga siffernissarnas seger över en ansvarsfull helhetssyn på försvars- och industri/arbetsmarknadspolitik som kommer att medföra avbräck för en stor exportindustrigren som sysselsätter mer än 80000 arbetstagare. Dessutom så är "jobbskatteavdraget" ytterligare en av högeralliansens överföringar till de som redan har välbetalda jobb, dvs den rikare tredjedelen av Sveriges befolkning, från arbetslösa, sjuka och pensionärer. Dessa utsatta har man t.o.m. haft mage att sätta i en särskild skattetabell där förhållandevis mer skatt tas ut per inkomstkrona än för övriga medborgare. Snacka duger om "nya arbetarpartiet"! Vidare när det gäller "arbetslinjen" så har man genom sina åtgärder försvagat facket och arbetslöshetskassorna, se min tidigare blogg "Arbetsgivarulv i alliansens fårakläder" 8/9. överhuvudtaget är det värt att notera att alliansregeringen genomfört stora skattesänkningar för de rika genom sloppad förmögenhetsskatt, avdrag för hushållsnära tjänster och en fastighetsavgift istället för en progressiv fastighetsskatt samtidigt som löntagarna utsatts för bl.a. följande försämringar:

Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats genom lägre ersättning
Ytterligare försämring av arbetslöshetsförsäkringen med endast en ersättningsperiod, ökad krav och 65% ersättning (2/7)
Unga arbetslösa får lägre a-kassa snabbare med begränsad "jobbgaranti" (1/12)
Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning skärs ned kraftigt
Slopat avdrag för fackföreningsavgift och a-kassa
A-kasseavgifterna har chockhöjts och solidarisk och gemensam finansiering av a-kassan urholkas.
Sänkt sjukpenning och föräldrapenning för både arbetande och arbetslösa
Stora grupper utesluts från jobbskatteavdraget. Sjuka, arbetslösa, föräldralediga och ålderspensionärer betalar högre skatt på sin ersättningar och oensioner än om samma pengar varit lön.
Sämre ålderspensioner för alla långtidsjuka, vilket är ett brott mot den av alla partier godkända pensionsöverenskommelsen
Kostnader för sjukpenning och trafikskador förs över från den offentliga trafikförsäkringen, vilket leder till att försäkrtingsbolagen i motsvarande grad höjer premier
Arbetsgivaransvaret att upprätta rehabiliteringsutredning förs över från arbetsagivaren till Försäkringskassan samtidigt som tidsgräns för utredning och uppföljning tas bort.
Arbetslivsinstitutet las ned 1 juli; all där utförd forskning om löntagares arbetsförhållanden, arbetsmiljö och arbetsskador tas bort
Arbetsmiljöverkets anslag har skurits ner med 30 %, varför färre arbetsmiljöinspektörer finns att inspektera riskerna för liv och hälsa på arbetet
Statens anslag till arbetsmiljöutbildning för skyddsombud och facklig EU-bevakning har dragits in.
När vanliga människor upplever att de utsätts för detta angrepp på sin välfärd trots att en högkonjunktur av sällan skådat slag ger rekordstora inkomster till statskassan och en ökad sysselsättning som inte har något med regeringens åtgärder att göra, så talar borgerligheten om att man måste propagera mera för sin idéer. Man undrar när det är dags att inse att propagandaapparaten är nog så välsmord men att det är dags för en väsentligt ändrad uppsättning idéer.