Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, RFSL, där jag är medlem, har startat en sajt, www.aktenskap.nu.
Vi vill att riksdagen inför en könsneutral äktenskapslagstiftning och att den för oss särskilt skrivna partnerskapslagen avskaffas. Vi anser att en äktenskapslagstiftning inte får vara särskiljande utan att den i alla aspekter måste vara jämlik och könsneutral.
På sajten finns förutom en argumentsamling också möjlighet att delta i en namninsamling till förmån för en modern äktenskapslagstiftning för alla.
Om du stödjer detta så skriv in ditt namn på sajten. Tack!
onsdag 16 januari 2008
tisdag 15 januari 2008
Skall vi sälja ut vår svenska kollektivavtalsrätt?
Med anledning av socialdemokratiska partiets rådslag rådslag om jobben, jobb@sap.se , har jag skickat in detta:
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
Före anslutningen till EU hade partiet som oavvisligt krav att svenska kollektivavtal skulle gälla för allt arbete som utförs i Sverige även vid utländska entreprenader och från entreprenadens första dag, samt att Lex Britannia skulle bibehållas.
Jag anser detta fortfarande bör vara ett viktigt grundelement för för partiets inställning för Sveriges medlemsskap i EU.
Det har sagts att det räcker med en förändring i utstationeringsdirektivet. Men det är knappast tillräckligt, såvida man inte allmängiltigförklarar kollektivavtalen. Det är dock inte önskvärt ur fackföreningsperspektiv. För att vara säker på att den svenska arbetsmarknadsmodellen inte hotas av EU, måste därför förändringar göras i fördraget.
Därför måste partiet uttala att Lissabonfördraget inte bör ratificeras i sin nuvarande form. Skälet är att det idag råder osäkerhet i frågan om huruvida det svenska systemet med kollektivavtal är förenligt med EG-rätten. EG-domstolens besked i det s k Lavalmålet i december innebär att den fria rörligheten inom EU överordnas den i Sverige grundlagsfästa strejkrätten. I praktiken innebär detta att utländska arbetskraft diskrimineras lönemässigt och vad avser andra arbetsvillkor på svenska arbetsmarknad. Detta kan inte tolereras.
Därför anser jag att Sverige måste få undantag inskrivna i Lissabonfördraget eller att fördragstexten ändras beträffande kollektivavtalen och strejkrätten. I annat fall bör partiet inte godkänna fördraget. -----------------
Vi inom vänsterröelsen har mycket att vinna på europeiskt samarbete mot miljöförstörelse och kapitalets exploatering. Udden är alltså inte riktad mot EU i annat avseende än att EU skall göras om till ett demokratiskt EU för att inte bli ett redskap i arbetsgivarnas händer. Men då måste vi också bevaka att EU inte ständigt lider av ett demokratiskt underskott.
En av de märkligaste företeelserna inom EU är just EG-domstolen, där ett antal manliga jurister sitter och uttolkar fördragen och fritt prioriterar vilka principer som skall ges företräde. I det ovan nämnda målet har man valt mellan två principer. Den ena är att arbetskraft från andra medlemsländer inte får ges sämre villkor ifråga om löner och andra arbetsvillkor än svenska arbetare - detta har Byggnads försvarat. Detta står till och med i det grundläggande EU-fördraget. Samtidigt finns i fördraget en annan princip, nämligen den om fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Domstolen har då utan motivering valt att ge fria rörligheten företräde och en sådan tolkning att en arbetsgivare i ett annat medlemsland kan flytta arbetskraft till annat medlemsland med tillämpning av det egna landets långt sämre arbetsvillkor. Domstolen har i detta gått arbetsgivarens ärenden. Detta kan vi inte tolerera.
Det har sagts att det nya fördraget är nödvändigt för att EU skall kunna fungera. Det är möjligt. Men det gör inte att man utan förändring skall finna sig i att vår kollektivavtalsrätt samtidigt underkänns. Socialdemokratin kan inte gå ihop med högerregeringen för att solidarisera sig med krafter som vill sälja ut arbetsrätten. Nej, undantag eller stoppa fördraget!
Tycker du detta så gör också du din röst hörd i rådslaget om jobb. Sista dag är 25 januari.
måndag 14 januari 2008
Ett tänkvärt perspektiv: Om hela världen reducerades till en by
Texten om världen vore en by här nedanför fick jag av en god vän. Naturligtvis skickade jag den vidare till alla mina vänner. Men jag vill också gärna publicera den här på min blogg med uppmaningen till dig som jag inte känner till namnet att bara ta till dig texten och fundera någon minut. Är du också en av de lyckligt lottade - jag tror det. Texten berör stora världsproblem. Men någonstans finns ett litet hålrum för din kreativitet. En myra drar sitt strå till stacken - många myror skapar en stor stack! Frågan man kan ställa: Vad är mitt strå till stacken? I tidningen läste jag igår att världens länder producerar i dag tillräckligt med mat för att ge alla ett anständigt liv och att samtidigt var sjunde människa i dag somnar hungrig. Eller att mellan 40-70 procent av befolkningen i Afrika lever på en dollar eller mindre om dagen...
"Om världen vore en by"
Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner
bibehölls så bestod byn av:
57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner
52 var kvinnor
48 män
70 ickekristna
30 kristna
89 heterosexuella
11 homosexuella
6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar,
och de 6 personerna kom från USA
80 hade otillräckliga boendeförhållanden
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en PC.
1 och bara en har en akademisk examen.
Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet,
förståelse, acceptans och utbildning för alla.
Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad
än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.
Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller
dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på
jorden.
Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och
en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden.
Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask,
då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.
Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för
1. Någon har tänkt på Dig
2. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa
3. Du har en PC
Någon har någon gång sagt:
Arbeta, som om Du aldrig behövde pengar…
Älska, som om ingen någonsin övergivet någon...
Dansa, som om ingen längtade...
Sjung, som om ingen lyssnade...
Lev, som det vore ett paradis på jorden.
Vi lär nu vara inne i en internationell vänskapsvecka. Skicka detta till alla som
är Dina vänner. Om Du inte skickar det vidare så händer inget. Gör Du det så har Du
förtjänat ett leende från var och en av dem!!
"Om världen vore en by"
Om hela världen reducerades till en by med 100 innevånare och alla proportioner
bibehölls så bestod byn av:
57 asiater
21 européer
14 amerikaner (från Nord- och Sydamerika)
8 afrikaner
52 var kvinnor
48 män
70 ickekristna
30 kristna
89 heterosexuella
11 homosexuella
6 personer skulle inneha och nyttja 59 % av alla gemensamma tillgångar,
och de 6 personerna kom från USA
80 hade otillräckliga boendeförhållanden
70 var analfabeter
50 var undernärda, 1 döende, 2 föddes och 1 hade en PC.
1 och bara en har en akademisk examen.
Om man betraktar världen på detta sätt så påvisas nödvändigheten av samhörighet,
förståelse, acceptans och utbildning för alla.
Om Du vaknar i morgon, frisk och icke-sjuk, så är Du lyckligare lottad
än 1 miljon människor som inte kommer att leva nästa vecka.
Om Du inte har upplevt ett krig, inte upplevt hunger, fångenskapens ensamhet eller
dödskampens smärta så är Du lyckligare lottad än 500 miljoner människor här på
jorden.
Om det finns mat i Ditt kylskåp, om Du har ett jobb, om Du har tak över huvudet och
en säng att sova i, då är Du rikare än 75 % av innevånarna på jorden.
Har Du ett konto på en bank, lite pengar i börsen och småslantar i en ask,
då tillhör Du de rikaste 8 % av jordens innebyggare.
Om Du läser detta så är Du mångdubbelt gynnad, för
1. Någon har tänkt på Dig
2. Du tillhör inte de 2 miljarder människor som inte kan läsa
3. Du har en PC
Någon har någon gång sagt:
Arbeta, som om Du aldrig behövde pengar…
Älska, som om ingen någonsin övergivet någon...
Dansa, som om ingen längtade...
Sjung, som om ingen lyssnade...
Lev, som det vore ett paradis på jorden.
Vi lär nu vara inne i en internationell vänskapsvecka. Skicka detta till alla som
är Dina vänner. Om Du inte skickar det vidare så händer inget. Gör Du det så har Du
förtjänat ett leende från var och en av dem!!
lördag 12 januari 2008
Högerregeringen skär ned stöd för att bekämpa hunger och fattigdom
Högerregeringens hela program är en omvänd robin-hood som syftar till att sänka skatter och öka inkomsterna för de rika och välbärgade och samtidig nedskärning på utgifter för omsorg om och ökning av avgifter för de mindre bemedlade. Detta gäller Sverige och på denna - med Alf Svenssons ord - hjärtlösa politik har väljarna svarat med ett opinionsras av sällan skådat slag. Samma ideologiska metodologi tillämpar högerregeringen internationellt. Redan tidigare har en rad länder som erhållit bilaterala bidrag fått dessa beskurna eller helt borttagna. Det började med att "bidragen" inte betalades utan användes till "skuldavskrivning". Skuldavskrivning innebär att beloppet istället för att gå till fattigdomsbekämpning går till att betala skulder som fattiga länder har till bl.a. Europa. Nu skär man dessutom ner bidraget till FNs utvecklings- och fattigdomsbekämpningsprogram UNDP med 80 miljoner kr.
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) skrev nyligen på Sydsvenskans debattsida och angav motivet till att UNDP "inte tillräckligt tydligt formulerat kravet på främjandet av mänskliga rättigheter".
Om det vore så att UNDP struntade i bidragsländernas förhållande till mänskliga rättigheter vore detta naturligtvis ett hedersamt skäl. Det enda rimliga vore emellertid i så fall att helt strypa UNDP-stödet och se till att bidraget kom behövande länder till godo på annat sätt. Vad som gör det än mer märkligt är att ett av UNDPs mest prioriterade områden är just arbetet att stärka de mänskliga rättigheterna. Detta borde istället alltså motivera en ökning av stödet. Men inget av detta sker vilket ger hänvisning om att det rör sig om samma cyniska synsätt som präglar den inhemska politiken. Man vill helt enkelt spara på det som går till att motverka fattigdom, utanförskap ... Kanske är det ytterligare några förmögenhetsskatter som skall tas bort eller förmåner till de välbesuttna som skall finansieras?
Detta blir än skamligare när man enligt ett helsidesupplägg i Sydsvenskan i dag 12/1 får reda på att världens länder producerar i dag tillräckligt med mat för att ge alla ett anständigt liv och att samtidigt var sjunde människa i dag somnar hungrig. Eller att mellan 40-70 procent av befolkningen i Afrika lever på en dollar eller mindre om dagen.
Man undrar egentligen hur man är funtad, när man mot denna bakgrund minskar stödet till UNDP, det FN-organ som aktivt arbetar för mänskliga rättigheter och mot fattigdom. Vad högerregeringen inte tycks ha kläm på är bl.a. att det på en planet där majoriteten hungrar och några få lever i överflöd är det en mänsklig rättighet att äta sig mätt. Högerregeringens gnidighet framstår som extra motbjudande när det sker för att få en budget utan förmögenhetsbeskattning att gå med vinst.
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) skrev nyligen på Sydsvenskans debattsida och angav motivet till att UNDP "inte tillräckligt tydligt formulerat kravet på främjandet av mänskliga rättigheter".
Om det vore så att UNDP struntade i bidragsländernas förhållande till mänskliga rättigheter vore detta naturligtvis ett hedersamt skäl. Det enda rimliga vore emellertid i så fall att helt strypa UNDP-stödet och se till att bidraget kom behövande länder till godo på annat sätt. Vad som gör det än mer märkligt är att ett av UNDPs mest prioriterade områden är just arbetet att stärka de mänskliga rättigheterna. Detta borde istället alltså motivera en ökning av stödet. Men inget av detta sker vilket ger hänvisning om att det rör sig om samma cyniska synsätt som präglar den inhemska politiken. Man vill helt enkelt spara på det som går till att motverka fattigdom, utanförskap ... Kanske är det ytterligare några förmögenhetsskatter som skall tas bort eller förmåner till de välbesuttna som skall finansieras?
Detta blir än skamligare när man enligt ett helsidesupplägg i Sydsvenskan i dag 12/1 får reda på att världens länder producerar i dag tillräckligt med mat för att ge alla ett anständigt liv och att samtidigt var sjunde människa i dag somnar hungrig. Eller att mellan 40-70 procent av befolkningen i Afrika lever på en dollar eller mindre om dagen.
Man undrar egentligen hur man är funtad, när man mot denna bakgrund minskar stödet till UNDP, det FN-organ som aktivt arbetar för mänskliga rättigheter och mot fattigdom. Vad högerregeringen inte tycks ha kläm på är bl.a. att det på en planet där majoriteten hungrar och några få lever i överflöd är det en mänsklig rättighet att äta sig mätt. Högerregeringens gnidighet framstår som extra motbjudande när det sker för att få en budget utan förmögenhetsbeskattning att gå med vinst.
Mejla till Umeå kommun och protestera mot cynism mot gamla!
Med anledning av bloggen här nedanför på min blogg uppmanar jag alla att protestera mot Umeå kommuns fullständigt förryckta tilltaget att stänga in de gamla var för sig för utfordring Kommunalfullmäktiges ordförande lennart.holmlund@umea.se , socialtjanst@umea.se , till socialdirektören ewa.klingefors@umea.se, till chefen för mattjänsten fredrik.bergstrom@umea.se
fredag 11 januari 2008
Gamla har förverkat rätt att leva anständigt - ättestupan billigast!
Länge bodde jag i Umeå och sedan i Lycksele med avbrott i Piteå och Haparanda. Jag trodde jag lärde mig en sak: norrlänningar är ett anständigt och juste folk. Man hade det litet svårt med att övriga Sverige roffade åt sig av råvaror, el och arbetskraft. Men det var ett segt och hederligt släkte. Och det fanns inte så många moderater guskepris. Men det har ju blivit viss ändring på det också, ja västerbotten får ju t.o.m. en avlagd toppmoderat som landshövding. Och dess största tidning VästerbottensKuriren var om jag minns rätt folkpartistisk, vilket numera i handling betyder regeringsorgan och brukar kallas "oberoende liberal". En märklig omständighet är att radionyheten nedanför inte fanns på VKs hemsida när jag tittade vid 21-tiden.
Men jag trodde inte mina öron när jag hörde nyheterna på radion i dag:
Umeå kommun anser att det blir för dyrt att låta de äldre på ett seniorboende äta tillsammans därför har matsalen stängts. Nu får de äldre sitta ensamma på rummet och äta. Kommunen stänger alltså matsalen för äldre för att spara pengar. Det blir för dyrt att låta de som bor på Mariebergs seniorboende äta tillsammans. "Det är en ekonomisk fråga", säger Fredrik Bergström, enhetschef på matstjänst Umeå kommun, "vi måste spara pengar".
- "Livet var roligare när vi åt tillsammans", säger Sanny Lindgren som bott på Mariebergs boende sedan i mars och känner sig lurad eftersom ingen talat om att matsalen skullle stängas. "Det är tomt och trist att sitta ensam på rummet och äta maten som hemtjänstpersonalen serverar", säger några av de äldre, när det träffas över en fika på projektet träffpunkten som har öppet två eftermiddagar i veckan. (SR)
Umeå kommun har som alla framåtsyftande kommuner både en handlingsplan för äldreomsorgen och en "Kvalitetsdeklaration avseende särskilt boende för äldre i Umeå kommun", som har följande ingress: "Socialtjänsten skall uppfattas som öppen och tillgänglig och ge stöd av god kvalitet, vilket bl.a. innebär respektfullt och medmänskligt bemötande, tydlighet, konformitet, rättssäkerhet och inflytande." Så på de vackra orden är det ingen brist. Snarare är det ett överflöd av ord "stöd av god kvalitet" "respektfullt och medmänskligt bemötande", "inflytande" ... osv. Men att servera gemensam måltid för de äldre, nej så långt kan omsorgen inte sträcka sig. Man blir ju bara hysteriskt arg ...
Får inte den gode Bergström silkessnöret efter detta framträdande så har Umeå blivit en konstig stad. Eller kanske är det dags att börja hugga huvuden av ansvariga politiker. Ty bäste Bergström kanske bara är ett verktyg för några hjärtlösa räknenissar som fått alldeles för mycket makt. Och då är det dags att svinga bilan ty sådana besparingar bör inte ens diskuteras om man inte i förlängningen avser att inrätta en kommunal ättestupa. Det skulle onekligen bli det billigaste. Och sedan kommunalt tillhandhållna pappkistor och samling för de närmaste vid korvkiosken på järnvägstorget. Eller har man stängt den också?
Men jag trodde inte mina öron när jag hörde nyheterna på radion i dag:
Umeå kommun anser att det blir för dyrt att låta de äldre på ett seniorboende äta tillsammans därför har matsalen stängts. Nu får de äldre sitta ensamma på rummet och äta. Kommunen stänger alltså matsalen för äldre för att spara pengar. Det blir för dyrt att låta de som bor på Mariebergs seniorboende äta tillsammans. "Det är en ekonomisk fråga", säger Fredrik Bergström, enhetschef på matstjänst Umeå kommun, "vi måste spara pengar".
- "Livet var roligare när vi åt tillsammans", säger Sanny Lindgren som bott på Mariebergs boende sedan i mars och känner sig lurad eftersom ingen talat om att matsalen skullle stängas. "Det är tomt och trist att sitta ensam på rummet och äta maten som hemtjänstpersonalen serverar", säger några av de äldre, när det träffas över en fika på projektet träffpunkten som har öppet två eftermiddagar i veckan. (SR)
Umeå kommun har som alla framåtsyftande kommuner både en handlingsplan för äldreomsorgen och en "Kvalitetsdeklaration avseende särskilt boende för äldre i Umeå kommun", som har följande ingress: "Socialtjänsten skall uppfattas som öppen och tillgänglig och ge stöd av god kvalitet, vilket bl.a. innebär respektfullt och medmänskligt bemötande, tydlighet, konformitet, rättssäkerhet och inflytande." Så på de vackra orden är det ingen brist. Snarare är det ett överflöd av ord "stöd av god kvalitet" "respektfullt och medmänskligt bemötande", "inflytande" ... osv. Men att servera gemensam måltid för de äldre, nej så långt kan omsorgen inte sträcka sig. Man blir ju bara hysteriskt arg ...
Får inte den gode Bergström silkessnöret efter detta framträdande så har Umeå blivit en konstig stad. Eller kanske är det dags att börja hugga huvuden av ansvariga politiker. Ty bäste Bergström kanske bara är ett verktyg för några hjärtlösa räknenissar som fått alldeles för mycket makt. Och då är det dags att svinga bilan ty sådana besparingar bör inte ens diskuteras om man inte i förlängningen avser att inrätta en kommunal ättestupa. Det skulle onekligen bli det billigaste. Och sedan kommunalt tillhandhållna pappkistor och samling för de närmaste vid korvkiosken på järnvägstorget. Eller har man stängt den också?
tisdag 8 januari 2008
Moderatmakt
Dagens ledare 8/1 i Sydsvenskan gör en analys av nordamerikanska primärvalen under rubriken "Drömmarnas marknad" men vädrar så småningom - som väntat - fördomar om socialdemokratin: Förändring. När den amerikanska presidentvalskampanjen idag rullar vidare med primärval i delstaten New Hampshire är detta ordet på allas läppar och i väldigt många väljares hjärtan: change. Denna dröm om något nytt låg bakom Barack Obamas överraskande seger bland de demokratiska presidentkandidaterna i Iowa... Barack Obama är ung, 46 år. Han är svart. Jämfört med de flesta andra presidentkandidater - demokrater såväl som republikaner - är han ett oprövat kort. Med mig som president kommer nya, friska vindar att svepa genom Vita huset, genom USA och världen, lyder hans budskap, vagt men tilltalande. Och USA lyssnar. Obama blir ett oskrivet blad som väljarna själva fyller, var och en med sina egna drömmar och förväntningar.
Men det är inte bara i USA som löften om att bryta med det gamla tilltalar stora väljargrupper. I Sverige vann alliansen valet 2006 genom att locka med ett nytt och annorlunda ledarskap, med en ny politik. Men när den borgerliga regeringen började genomföra vad de lovat, var väljarna inte längre lika intresserade. Sedan dess svävar Mona Sahlin och socialdemokraterna på opinionsmätningarnas moln. Mona Sahlin är inget oskrivet blad. Men hon blev socialdemokraternas första kvinnliga partiordförande. Hon valdes till ackompanjemang av löften om förnyelse och förändring. Vaga utfästelser om något nytt, om omprövning, som tycks räcka långt. Att inte ha en politik är ibland klok politik. Men förr eller senare måste vackra ord om förändring, om att ena istället för att splittra, om att göra upp med det gamla, fyllas med innehåll.
Som jag sa inledningsvis så handlar ledaren egentligen om USAs primärval men glider över i någon slags tankar om situationen i Sverige. Just denna del är intressant då den rymmer en nyhet i det borgerliga tänkandet. Hittills har man både på ledarsidor och krönikor av olika valörer skyllt opinionsraset för högerregeringen på fumlande med själva regerandet, se exempelvis Per T. Olssons krönika den 6/1 i Sydsvenskan, kommenterad på denna blogg 7/1 under rubriken "I huvut på en borgerlig gube". Helt plötsligt så lämnar man detta och erkänner att "väljarna inte längre är lika intresserade" ... "när den borgerliga regeringen började genomföra vad de lovat". Alltså precis det som jag i mer än ett år hävdat på denna blogg, nämligen att högerregeringen får stryk för den politik man för. Och så långt är ju Sydsvenskan s.a.s. ett kronvittne.
Men när man sedan börjar på att kvittra om vad vi socialdemokrater har för oss så går man bet. Mona valdes inte med "vackra ord om förändring" utan därför att hon framstår som en särdeles bra person. Vad Mona lovat är att det skall göras en rejäl genomgång av partiets politik. Men det innebär inte - som i alliansen att ett gäng kring partiledningen med psykologer, sociologer och marknadsförare la fram ett koncept på en vinnande strategi med de borgerliga förslagen dolda - utan något förankrat i vänsterns åsikt om solidaritet och att kakan skall fördelas mer lika. Nej vi alla socialdemokrater skall fylla ut vår politiks innehåll i omfattande rådslag och diskussion. Jag kan tänka mig att detta vinner respekt hos folk i gemen även om därmed inte ännu några mer preciserade besked kan lämnas. Jag tror att de flesta, när nu förskräckelsen över högerregeringens hjärtlösa framfart framstår som tydlig, har klart för sig ungefär var socialdemokratin står. Socialdemokrater står nämligen på vanligt folks sida och med solidaritet med dem som har extra litet. Detta är en god utgångspunkt för folk. De flesta vet alltså i stora drag vad vi på vänsterkanten kommer att föra för politik.
När Sydsvenskan säger "att inte ha en politik är ibland klok politik" så må det avse Obama, vad vet jag, men parallellen till Mona Sahlin är enbart betingad av att Sydsvenskan är ett organ för högerregeringen med brist på saklighet när det gäller synen på oppositionen. Det är ju det som devisen "oberoende liberal" visat sig innebära.
När det gäller en ny aspekt på detta med högerregeringens omvända-robin-hood så skriver Björn Elmbrandt på Dagens Arena om "Vårdslakt & moderatmakt - Att ta från de sjuka och ge till de friska." Det handlar om att förbättra konkurrensen och utbudet i centralorter, varvid landsbygden utarnmas och låta "tillgänglighet" i de stora städerna ersätta kontinuitet i vården, att rationalisera så att man uppnår målet med 10 minuter per patient och att sälja ut så mycket som möjligt. Han sammanfattar: "Vårdval Stockholm" är en marknadsliberal skrivbordsprodukt, inte olik de stalinistiska projekten i det forna Sovjetunionen, där människor skulle tvångsförflyttas och floders lopp ändras och där kartan alltid var viktigare än terrängen. Ett mer träffande namn vore därför "Vårdslakt Stockholm". Detta är ännu ett exempel på högerregeringens politik att gynna de "redan välförsedda" på bekostnad av "de som har det smalare", läs hela Björn Elmbrandts artikel http://www.dagensarena.se.
Men det är inte bara i USA som löften om att bryta med det gamla tilltalar stora väljargrupper. I Sverige vann alliansen valet 2006 genom att locka med ett nytt och annorlunda ledarskap, med en ny politik. Men när den borgerliga regeringen började genomföra vad de lovat, var väljarna inte längre lika intresserade. Sedan dess svävar Mona Sahlin och socialdemokraterna på opinionsmätningarnas moln. Mona Sahlin är inget oskrivet blad. Men hon blev socialdemokraternas första kvinnliga partiordförande. Hon valdes till ackompanjemang av löften om förnyelse och förändring. Vaga utfästelser om något nytt, om omprövning, som tycks räcka långt. Att inte ha en politik är ibland klok politik. Men förr eller senare måste vackra ord om förändring, om att ena istället för att splittra, om att göra upp med det gamla, fyllas med innehåll.
Som jag sa inledningsvis så handlar ledaren egentligen om USAs primärval men glider över i någon slags tankar om situationen i Sverige. Just denna del är intressant då den rymmer en nyhet i det borgerliga tänkandet. Hittills har man både på ledarsidor och krönikor av olika valörer skyllt opinionsraset för högerregeringen på fumlande med själva regerandet, se exempelvis Per T. Olssons krönika den 6/1 i Sydsvenskan, kommenterad på denna blogg 7/1 under rubriken "I huvut på en borgerlig gube". Helt plötsligt så lämnar man detta och erkänner att "väljarna inte längre är lika intresserade" ... "när den borgerliga regeringen började genomföra vad de lovat". Alltså precis det som jag i mer än ett år hävdat på denna blogg, nämligen att högerregeringen får stryk för den politik man för. Och så långt är ju Sydsvenskan s.a.s. ett kronvittne.
Men när man sedan börjar på att kvittra om vad vi socialdemokrater har för oss så går man bet. Mona valdes inte med "vackra ord om förändring" utan därför att hon framstår som en särdeles bra person. Vad Mona lovat är att det skall göras en rejäl genomgång av partiets politik. Men det innebär inte - som i alliansen att ett gäng kring partiledningen med psykologer, sociologer och marknadsförare la fram ett koncept på en vinnande strategi med de borgerliga förslagen dolda - utan något förankrat i vänsterns åsikt om solidaritet och att kakan skall fördelas mer lika. Nej vi alla socialdemokrater skall fylla ut vår politiks innehåll i omfattande rådslag och diskussion. Jag kan tänka mig att detta vinner respekt hos folk i gemen även om därmed inte ännu några mer preciserade besked kan lämnas. Jag tror att de flesta, när nu förskräckelsen över högerregeringens hjärtlösa framfart framstår som tydlig, har klart för sig ungefär var socialdemokratin står. Socialdemokrater står nämligen på vanligt folks sida och med solidaritet med dem som har extra litet. Detta är en god utgångspunkt för folk. De flesta vet alltså i stora drag vad vi på vänsterkanten kommer att föra för politik.
När Sydsvenskan säger "att inte ha en politik är ibland klok politik" så må det avse Obama, vad vet jag, men parallellen till Mona Sahlin är enbart betingad av att Sydsvenskan är ett organ för högerregeringen med brist på saklighet när det gäller synen på oppositionen. Det är ju det som devisen "oberoende liberal" visat sig innebära.
När det gäller en ny aspekt på detta med högerregeringens omvända-robin-hood så skriver Björn Elmbrandt på Dagens Arena om "Vårdslakt & moderatmakt - Att ta från de sjuka och ge till de friska." Det handlar om att förbättra konkurrensen och utbudet i centralorter, varvid landsbygden utarnmas och låta "tillgänglighet" i de stora städerna ersätta kontinuitet i vården, att rationalisera så att man uppnår målet med 10 minuter per patient och att sälja ut så mycket som möjligt. Han sammanfattar: "Vårdval Stockholm" är en marknadsliberal skrivbordsprodukt, inte olik de stalinistiska projekten i det forna Sovjetunionen, där människor skulle tvångsförflyttas och floders lopp ändras och där kartan alltid var viktigare än terrängen. Ett mer träffande namn vore därför "Vårdslakt Stockholm". Detta är ännu ett exempel på högerregeringens politik att gynna de "redan välförsedda" på bekostnad av "de som har det smalare", läs hela Björn Elmbrandts artikel http://www.dagensarena.se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
