Visar inlägg med etikett kollektivavtal. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kollektivavtal. Visa alla inlägg

söndag 17 augusti 2008

Lissabonfördraget stadfäster Lavaldomen: Fri rörlighet tar över rätt till kollektivavtal och strejkrätt.

Alla är vi överens - EU-parlamentarikerna, LO-kongressen och Socialdemokratiska partiet - att den rättstillämpning som EG-domstolen gjort i bl.a. Laval-fallet är fel, där fri rörlighet för tjänster gavs företräde framför rätten att genom fackliga stridsåtgärder framtvinga kollektivavtal. Domstolen har därmed rubbat balansen mellan ett marknadsliberalt EU och ett socialt EU.

Man har föreslagit olika åtgärder för att återskapa balansen. Det har handlat om att komplettera fördraget genom en Rättighetsstadga ge rätten till kollektivavtal och strejkrätt samma ställning som Lissabonfördragets bestämmelserna om fri rörlighet. Därför vill man avvakta den s.k. Strååthutredningen som skulle klarlägga fakta.

Rättighetsstadgans artiklar 51 och 52 marknadsliberal stadsfästelse

Lavaldomens slutsats var att den fria rörligheten för tjänster begränsar rätten att kräva kollektivavtal och genom stridsåtgärd driva igenom sådant. Redan av författningstexterna i Lissabonfördraget och Rättighetsstadgan framgår emellertid att Lissabonfördraget stadfäster den fria rörlighetens överhöghet över kollektivtalsrätten och rätt till stridsåtgärder. Genom Rättighetsstadgans artiklar 51 och 52 blir det lag att rättigheterna skall tolkas på de villkor och inom de gränser som fastställs i fördragen, dvs bl.a. principerna om den fria rörligheten. Det märkliga är att denna begränsning också gäller övriga rättigheter i Stadgan. Även andra demokratiska rättigheter, som exempelvis mötes- och föreningsfrihet, kan alltså komma att inskränkas genom marknadsliberala överväganden för fri rörlighet.

Detta framgår om man verkligen lusläser själva fördragtexterna och jag skall här nedanför redogöra för mitt resonemang.

Jurister bekräftar: rörlighet tar över fackliga rättigheter

Men först kanske jag får erinra om att professorn Ronnie Eklund, Stockholms Universitet, med specialiteten Europeisk arbetsrätt har tidigare sagt detta, att Lissabonfördraget inte löser problemen med bl.a. Lavaldomen. Även med det nya fördraget kommer domstolen att sila alla de grundläggande rättigheterna genom fördragets fria rörligheter. Även andra jurister - om ock inte lika klart - har uttryckt samma sak.

EU-parlamentet har också fått samma svar från ansvariga kommissionärer.

Margot och Charley gillar marknadsliberal praxis

I ett skriftligt svar från EU-kommissionären Margot Wallström 4 oktober 2007 på en fråga som vänsterpartiets EU-parlamentariker Eva-Britt Svensson ställt till EU-kommissionen säger Wallström: ”När det gäller förhållandet mellan grundläggande rättigheter och de fyra grundläggande friheterna - fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital - har EG-domstolen utvecklat tydliga principer. Kommissionen anser att denna rättspraxis inte på något sätt kommer att påverkas genom att stadgan görs juridiskt bindande.”

I ett svar 15 april 2008 från kommissionären med ansvar för den inre marknaden Charlie McCreevy på en annan fråga sägs det bland annat att ”fackföreningarna kan fortsätta att vidta fackliga stridsåtgärder förutsatt att dessa motiveras av legitima mål… samt är ändamålsenliga och proportionella…"

Kommissionen har alltså hela tiden gillat EG-domstolens marknadsliberala domar och att med "legitima mål" avses bl.a. den fria rörlighetenär är det väl ingen som tvekar om.

Finns det någon lösning?

Att Lissabonfördraget automatiskt skulle garantera svenska fackförbund rätten att kräva kollektivavtal för gästande företag stämmer alltså inte. Det enda sättet att garantera fackens rätt att med alla i nationell lag tillåtna medel bekämpa lönedumpning är att lägga en juridiskt bindande skrivning till fördraget
som tydligt ger dem den rätten.

Formulera ett undantag

EU-parlamentarikern Jan Andersson har ifrågasatt att ett undantag skulle kunna formuleras. Men en sådan skrivning kan skrivas in i ett protokoll som ges samma status som fördragstexten. Ett sådant protokoll skulle kunna formuleras ungefär så här:

”Fördragen skall tolkas så att medlemsländerna själv kan reglera sina egna arbetsmarknader. Fackföreningar har rätt att inleda en konflikt om åtgärden syftar till att få till stånd kollektivavtal också för att upprätta lika lön för lika arbete för utländska företag som driver verksamhet med utstationerad arbetskraft under deras uppehåll i landet. Genom detta protokoll upphäver Unionen alla former av framtida negativa konsekvenser för fackföreningarna med anledning av EG-domstolens dom från den 18 december 2007, den så kallade Lavaldomen.”

Även de fackliga inskränkningar, som domstolen formulerat i de två andra domarna kan behöva hanteras i protokollet. Budskapet från Sveriges och Europas arbetarrörelse borde helt enkelt kunna vara att utan det tillägget blir det inget godkännande av Lissabonfördraget. LO och vårt parti måste ta ställning för den mest grundläggande rätten att kollektivt värna om lika löner och arbetsvillkor.

- * - * -


Lagtexterna som jag åberopar till stöd för resonemanget :
( det är jag som gjort kursiveringar i lagtexten)

Lissabonfördraget justerar dels Maastrichtfördraget (även kallat EU-fördraget) och dels Romfördraget, som i och med Lissabonfördraget kommer att heta Fördraget om unionens funktionssätt. Till skillnad från den tidigare föreslagna Europeiska konstitutionen ersätter alltså Lissabonfördraget inte tidigare fördrag, utan endast justerar dem.

Detta innebär att fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för bl.a. tjänster Artikel 49 - 55 i Romfördraget kvarstår med andra artikelnummer i det nya fördraget men i stort oförändrade såsom grundläggande för Europagemenskapen.

I Lissabonfördraget finns en hänvisning till Rättighetsstadgan

Avd 1 artikel 6
1. Unionen ska erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg, som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.

Bestämmelserna i stadgan ska inte på något sätt utöka unionens befogenheter så som de definieras i fördragen.

Rättigheterna, friheterna och principerna i stadgan ska tolkas i enlighet med de allmänna bestämmelserna i avdelning VII i stadgan om dess tolkning och tillämpning och med vederbörlig hänsyn till de förklaringar som det hänvisas till i stadgan, där källorna till dessa bestämmelser anges.
_________

Rättighetsstadgan blir rättsligt bindande för alla medlemsstater utom Storbritannien och Polen. Den 54 artiklar långa rättighetsstadgan fastslår medborgarnas politiska, sociala och ekonomiska rättigheter.

Rättighetsstadgan
AVDELNING IV - Solidaritet
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna

Artikel 28 Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder

Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

Artikel 51 Tillämpningsområde

1. Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna ska därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.

2. Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

Artikel 52 Rättigheternas och principernas räckvidd
och tolkning

1. Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

2. >De rättigheter som erkänns i denna stadga för vilka bestämmelser återfinns i fördragen ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.

lördag 17 maj 2008

Det borgerliga projektet EU måste göras socialt och demokratiskt!

Det finns anledning att allvarligt granska hur vi socialdemokrater skall ha det efter EG-domstolens utslag i Lavalmålet. Vid EU-anlutningen trodde vi att det var självklart att svensk lag skulle gälla på svensk arbetsmarknad, även för dem som kom från annat EU-land. Men genom perukstockarnas inhopp så framstår EU plötsligt som ett hot mot självklara fackliga rättigheter och möjligheten att upprätthålla kollektivavtalsmodellen och förhindra lönedumpning.

Inom EU har juristerna mer och mer ökat sin makt allt eftersom det produceras nya direktiv och nya lagar som bildar ett lappverk som blir mer och mer oöverskådligt. Starka lobbyintressen driver ett högt juridisk spel för att med fördragens hjälp skapa ett sant Milton Friedmanskt paradis för arbetsgivarna och de besuttna.

Ett problem är att det finns en instans som är närmast himlen inom EU. Parlamentet väljs, Rådet förändras allteftersom valen i de olika medlemsländerna ger utslag och Kommissionen kan faktiskt avsättas. Det finns bara en gudomligt upphöjd och oavsättlig instans och det är EG-domstolen, vars beslut dessutom inte kan överklagas eller på något sätt ändras. Man skulle kunna säga att den ur demokratisk synvinkel är jämförbar med påven. Domstolen omges också med samma religiöst underdåniga respekt som om den vore den Högsta Rättens källa.

När det gäller juridikens innehåll är grundproblemet att fördragspostulatet om fri rörlighet enligt EG-domstolens tolkning står över rimliga sociala krav. Härigenom får Milton Friedmans kapitalistiska teser stor genomslagskraft. Det märkliga är att i USA är utrymmet för keynesiansk politik, dvs traditionell socialdemokratisk blandekonomi, mycket större än i Europa! Det är att märka att det i fördraget finns också ett socialt postulat men detta har egenmäktigt satts i andra hand av EG-domstolen.

Dessa två problem med den alltför allsmäktiga domstolen och den Friedmanska friheten att utan sociala hänsyn fritt skapa ett överklassamhälle kan inte lösas i Sverige, en de rikas revolution med juristernas hjälp i EU. Men ingen behöver tveka att Europa rymmer stor del av Sveriges framtid. Men då måste lösningar på dessa problem drivas på EU-nivå.

Ett politiskt tryck för en rimlig balans i Europapolitiken saknas i hög grad i dag. Socialdemokraterna och vänstern borde göra nästa EU-parlamentsval till en fråga om det sociala Europa, med konkreta förslag på förändringar inte minst vad gäller att stärka de anställdas rättigheter och fackets möjligheter att företräda löntagarna. Genom en kraftsamling tillsammans med andra vänsterpolitiker inom EU måste juristernas envåldsmakt brytas och den fria rörligheten underställas sociala och hälsomässiga hänsyn.

I onsdags hölls partiledarmöte inför det svenska ordförandeskapet. Där krävde Mona Sahlin att statsministern vid nästa EU-toppmöte skulle kräva att det s.k. utstationeringsdirektivet ändras så att rätten till fackliga stridsåtgärder skulle tillåtas även för att förhindra lönedumpning. Det är det omstridda direktivet som lär medge EG-domstolens tolkning i Lavallmålet av frågan om fri rörlighet. Fredrik Reinfeldt och alliansregeringen vägrade att ta upp kravet då "krav på fackliga rättigheter inte hör hemma på möten om det svenska ordförandeskapet". Men Mona Sahlin tillsamman med V och Mp lovade återkomma med dessa krav.

Bra rutet Mona Sahlin och ryt igen. Detta är en viktig fråga som vi socialdemokrater borde göra till vår huvudfråga i EU-valet 2009. Borgarna vill naturligtvis framstå som välkammade och bäst klassen när det gäller församlingen av stora EU-elefanter. Men kanske det är just därför att all diskussion "förbjuds" när det gäller EU, som folk är så likgiltiga för den politiska delen av EU. Vad Fredrik Reinfeldt säger nu är: tyst i klassen och sitt ner - vi har "behov av nationell samling"! I helvete heller skall vi ha någon mesig samling kring borgarnas projekt. Nej, skall vi socialdemokrater vara med så måste vi till sammans med andra göra Europa socialt och demokratiskt i ordens verkliga mening.

onsdag 19 december 2007

Perukstockarna i Luxemburg misskrediterar hela europatanken!

Nu har EG-domstolen gjort det igen, oberättigat lagt sig i en rent svensk angelägenhet, nämligen vad skall gälla i Sverige på svensk arbetsmarknad. Domen är dessutom helt obegriplig: å ena sidan fastslås att det är tillåtet att tillgripa konflikt för att få igenom ett kollektivavtal. Samtidigt så tycker man att det 170 sidor långa Byggnads kollektivavtal som skall reglera lön och andra arbetsförhållandena är för långt och svårläst. Och att det svårlästa avtalet skulle vara ett hinder för fri rörlighet av arbetskraft. Är det inte bra att man ingående avtalsreglerar för att undvika domstolstvist? Men ju enklare avtal ju lättare kan också arbetsgivarparten slingra sig undan, eller? Är det förresten någon som har försökt att läsa någon av EG-domstolens egna domar. Ja, med ett understatement kan man ju säga att någon mer svårläst litteratur får man leta efter - det har också uppkommit ett särskilt advokatskrå som bara sysslar med att uttolka dessa svårlästa dokument. För en icke-invigd är de omöjliga att begripa. Ytterligare massa pengar till jurister alltså!

I Sverige har vi den goda smaken att jurister - med få undantag - inte dömer i rent politiska frågor utan dessa är förbehållna de demokratiskt valda politiska organen. Detta gäller såvitt man kan förstå inte EG-domstolen som alltså mer och mer tar sig före att underkänna lagstiftning och fast avtalspraxis som tillkommit genom politiska beslut av de i medlemslandet förekommande demokratiska institutionerna. EG-domstolen är alltså jurister, liksom jag själv, som utan något som helst demokratiskt mandat, och ingriper i den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom nio män utan den kvinnliga påverkan som finns i exempelvis svenskt domstolsväsende.

Dessutom är domstolen överställd de politiskt tillsatta EU-organen på så sätt att exempelvis parlamentet inte kan stifta en lag och därmed ändra en av EG-domstolen bestämd tolkning av fördraget. I EG-domstolen är man alltså ganska nära Gud. Så är det inte i Sverige. Här kan riksdagen ändra en lag som tolkats på visst sätt av Högsta domstolen och på så sätt bestämma en annan inriktning på framtida lagtolkning.

Dessutom har svenska domstolar att utgå från de förarbeten som finns till lagar, där lagstiftningsorganen gett exempel och förklaringar hur man avsett att lagens bokstav skall tolkas Detta ger domstolen en ram inom vilken domstolen måste hålla sig vid bestämmande av domslut. På så sätt skapas också en demokratisk kontroll över domstolarnas rättsskipning. Så är inte fallet med EG-domstolen. Alltså inte nog med att domstolsledamöterna saknar demokratiskt mandat. Domstolen formulerar i princip själv den lagstiftning enligt vilken man meddelar sina domar, vilket jag ger exempel på i nästa stycke.

Exempelvis skall EG innefatta "en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna". Det är allt som finns i form av lagbestämmelse varefter domstolen fritt fabricerar sin dom och sitt domslut eftersom inga förarbeten eller andra motiv finns. Förutom dessa grundläggande friheter finns en massa andra artiklar med lika luddiga bestämmelser om bl.a. hög hälsoskyddsnivå, miljöskydd, konsumentskydd. Men domstolen kan fritt välja att prioritera vilken punkt man vill, eftersom det inte i fördraget anges rangordning. Och hittills har domstolen prioriterat detta med fri rörlighet vilket ifråga om exempelvis alkohol och spel lett till att Sverige tvingats in i en kontinental dryckes- och spelkultur med bortseende från alla hälsoaspekter. Detta trots att vi själva naturligtvis skall ta hand om "resultatet", nämligen de omfattande hälsoproblemen med alkohol- och spelskador.

Överhuvudtaget är domstols- och juristinflytandet ett av de stora förändringarna med Europagemenskapen så som den utvecklats. Förenklar man det, så är det oerhört märkligt, att man godtagit att nio män sitter och väljer och vrakar vilken lagstiftning som kan underkännas eller godtas, och i princip kan upphäva alla demokratiskt fattade beslut. Har vi medborgare verkligen godkänt detta?

Nu är det samma sak med arbetsrätten. Det är en skandal att perukstockarna i Luxemburg kan sitta och föreskriva vilken arbetsrätt vi skall ha här i Sverige. På kontinenten är man van vid att fackföreningarna inte är lika starka som i Sverige. Därför har andra rättsprinciper, bl.a. med mimimilönlagstiftning inom arbetsrätten utvecklats. Men med vilken rätt skall kontinental arbetsrättslig doktrin genomföras i Sverige? Kommer svenskar till något kontinentalt EU-land så får man minsann rätta sig efter det landets arbetsrättsliga lagstiftning. Men som sagt Svenskt Näringsliv och stora delar av alliansen hurrar för utslaget: nu skall äntligen det svenska facket knäckas när förberedelserna med borttagen skattefrihet för medlemsavgifter och dråpslaget mot arbetslöshetskassorna förberett terrängen. Nu skall förhandlingsrätten och strejkrätten äntligen inskränkas så att högerregeringen och näringslivet kan sätta grimma på de självtillräckliga fackföreningarna, himlar Urban Bäckström och Maud Olofsson i trance.

EG-domstolen har fattat ett orättmätigt utslag och trängt in på vår arbetsrätt under sken av att den skulle strida mot "fri rörlighet för arbetstagare". Man vänder sig mot att Byggnads avtal, som man genom sin blockad ville få det lettiska byggnadsföretaget att skriva på när det gällde arbete i Sverige, var 170 sidor långt och svårläst och att därmed något slags hinder för den fria rörligheten. Man får ha god fantasi för hitta på en så genomskinlig och långsökt tolkning.

Jag vill påstå att EG-domstolen härmed klart överskridit det som man vid medlemskap kunnat förvänta sig. Detta särskilt som Byggnads blockad skedde för att påtvinga ett svenskt kollektivavtal eftersom det lettiska byggföretaget hade ett lettiskt låglöneavtal med sina anställda. I praktiken innebar detta alltså diskrimninering vad gäller lön och övriga arbets- och anställningsvillkor av arbetstagare från annan medlemsstat på grund av nationalitet, vilket är förbjudet enligt Artikel 39 i Romfördraget såsom en del av "fri rörlighet för arbetstagare". Det handlar alltså om lönedumpning, vilket medfört att det lettiska byggföretaget kunnat konkurera med förmånligare villkor vid den kommunala upphandlingen. Även därför är domslutet en gåta. Domslutet framstår därför som en ren eftergift åt arbetsgivarintressenas lobbygrupper. Detta ger saken ett demokratiskt frågetecken och är dessutom mycket olyckligt eftersom det hos arbetstagare i medlemsländerna kommer att uppfattas - och med rätta uppfattas - som att EU är något som huvudsakligen gynnar högerkrafterna, dvs arbetsgivarna och kapitalisterna. För en enskild framstår domslutet som orättmätigt, partiskt och som ett oberättigat ingrepp i ett rättsområde där vi upplevt oss ha kvar vår suveränitet.

Helt uppenbart har domstolen på detta sätt kraftigt medverkat till att EU uppfattas i Sverige som än mer negativt än tidigare. Själv kan jag inte komma på något mer angeläget reformkrav - förutom möjligen den bristande öppenheten och det demokratiska underskottet - att kraftigt reducera domstolens möjligheter att på detta sätt ge sig in på områden där medlemslandet uppenbarligen har kvar sin suveränitet.

Summa summarum är att perukstockarna i Luxemburg på ett kraftfullt sätt medverkat att sänka europagemenskapstanken bland Sveriges arbetstagare. Man skänker Margot Wallström en fridsam tanke: först konstitutionsfördraget över huvudet på europamedborgarna och sedan denna odemokratiska domstol med sina omöjliga utslag. Fanns det inte en gång en tanke om att närma EU till medborgarna?