Svaret på rubrikens fråga är Ja. För EG-domstolen som genom domen öppnat för lönedumping, vilket i sin tur strider mot en huvudprincip i både EG-rätt och svensk rätt, nämligen likabehandling av inhemska arbetare och utländska gästarbetare. Man har så stirrat sig blind på en Friedmansk tanke om fri konkurrens och rörlighet att man lämnat fältet öppet för lönedumpning, vilket är lika med diskriminering av utländska arbetskraft.
När Urban Bäckström & Co först applåderade EG-domstolens utslag så trodde man att nu skulle man kunna ge fackföreningsrörelsen en ordentlig knäpp på näsan men tonen har mildrats när medlemsföretag inom byggnadsbranschen tänkt igenom vad detta innebär för deras egen konkurrenssituation. Detta har inte heller de "oberoende liberala" regeringstidningarna förstått. Men nu dras i tygeln för att inta en något mer nyanserad hållning. Vad man inte förstått är att fackföreningsrörelsen genom blockaden i Vaxholm försvarat principen om att att utländska arbetstagare skulle ha samma villkor som svenska. Tyvärr kom fackföreningsrörelsens motiv i detta sammanhang att i pressen överskuggas av det odömeslösa uppträdandet av några enstaka demonstranter på byggnadsplatsen under temat "Go home", vilket ansvariga från facket genast tog avstånd ifrån. Det är synd att regeringstidningarna, Svensk Näringsliv och näringsministern i dolt syfte att försvaga facket upprepade detta som en besvärjelse för en förändring i konflikträtten. Vad man missade då var principen om likabehandling av EU-medborgare.
Men för den svenska modellen: Nej den är ingen katastrof. EG-domstolens omdiskuterade dom som lämnar åtskilliga frågetecken har inte i och för sig underkänt konflikträtten även för att få tillämpning av likabehandling av utländska arbetstagare i Sverige. Vad man underkänt är tekniken som används i Sverige för att sätta löner och arbetsvillkor. Redan detta är ett märkligt domslut då det strider mot "Flexicurity" med den nordiska modellen som ett föredöme, mot en av EG-rättens grundpelare likabehandlingsprincipen och mot de ILO-konventioner som samtliga EUs 27 medlemsländer undertecknat. Genom att man underkänt tekniken har fältet lämnats öppet för lönedumpning om inte svenska lagstiftningen ändras. Det är därför det nu blivit bråttom.
Enligt en genomlysande artikel på DN debatt den 18 januari av LOs ordförande Wanja Lunby Wedin är den svenska modellen därför inte ramponerad. Istället kan man genom adekvata ändringar i den s.k. utstationeringslagen och Lex Britannia ändra tekniken så att den omfattar även utländska företag på svenska arbetsmarknad. Denna lagstiftning kan t.o.m ändras så att lön och arbetsvillkor kan genomdrivas under konflikthot. Vad dessa lagändringar teknisk går ut på är svårbegripligt men tydligen handlar hela EG-domstolens dom om att konflikt mot utländskt företag inte får genomföras om de regler i kollektivavtalet som man vill få det utländska företaget att anta är svåra att förstå i ekonomiska termer - företaget måste klart kunna utläsa vad det hela kostar.
Denna tolkning av domen vill naturligtvis inte Urban Bäckström medge inför öppen ridå eftersom han och Svenskt Näringsliv vill utnyttja EG-domstolens utslag till att begränsa konflikträtten och åstadkomma något slags system med minimilöner i botten. Sven Otto Littorin verkar gudskelov vara kallsinnig till detta eftersom det skulle medföra en nästkommande avtalsrörelse i arbetskonfliktens tecken och en kraftig höjning av temperaturen i debatten om arbetsrätten. Det räcker för Littorin förmodligen med det kapitala misslyckandet för a-kassepolitiken som drivit miljontals arbetstagare ut i en situation där de saknar ekonomiskt skydd vid arbetslöshet.
När det slutligen gäller krokodiltårarna om Lavall- företaget "som tvingades i konkurs" så kan det anmärkas följande. Företaget hade tidigare haft uppdrag på svenska mark och då tecknat kollektivavtal med Byggnads. Man visste alltså vad som gällde. För Vaxholmsbygget gjorde man en chansning för att genom lägre anbud erövra entreprenaden. Man erbjöd sig att betala 107 kr som mimilön till sina arbetstagare, redan det åtskilligt under vanlig byggnadsarbetarlön. Vad man inte sa var att avtalet som man ingått i hemlandet med arbetarna gav företaget rätt att göra avdrag för vissa tjänster i samband med transport till och bostad i Sverige mm, varför den reella timersättningern kom att ligga kring 37 kr i timmen. Vad Urban Bäckström, Svenskt Näringsliv och de "oberoende liberala" regeringstidningarna försvarat var alltså ett utpräglat projekt för lönedumpning och råkapitalistiskt utnyttjande av arbetarparten. Man kan undra om ens i eftertanken någon av dessa parter i hjärtat ångrar sina överord?
När det gäller EG-domstolen så har domen naturligtvis ökat EU-motståndet eller i vart tveksamheten inför det EU som mer och mer börjar likna en Friedmansk modell för laissez-faire med fri rörlighet för för kapital, arbete och tjänster utan att man sneglar på de sociala konsekvenserna. Detta har jag skrivit en separat blogg om "EG-rätten - perukstockarnas seger över politikerna", se mariginalen.
Visar inlägg med etikett Byggnads. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Byggnads. Visa alla inlägg
tisdag 29 januari 2008
onsdag 19 december 2007
Perukstockarna i Luxemburg misskrediterar hela europatanken!
Nu har EG-domstolen gjort det igen, oberättigat lagt sig i en rent svensk angelägenhet, nämligen vad skall gälla i Sverige på svensk arbetsmarknad. Domen är dessutom helt obegriplig: å ena sidan fastslås att det är tillåtet att tillgripa konflikt för att få igenom ett kollektivavtal. Samtidigt så tycker man att det 170 sidor långa Byggnads kollektivavtal som skall reglera lön och andra arbetsförhållandena är för långt och svårläst. Och att det svårlästa avtalet skulle vara ett hinder för fri rörlighet av arbetskraft. Är det inte bra att man ingående avtalsreglerar för att undvika domstolstvist? Men ju enklare avtal ju lättare kan också arbetsgivarparten slingra sig undan, eller? Är det förresten någon som har försökt att läsa någon av EG-domstolens egna domar. Ja, med ett understatement kan man ju säga att någon mer svårläst litteratur får man leta efter - det har också uppkommit ett särskilt advokatskrå som bara sysslar med att uttolka dessa svårlästa dokument. För en icke-invigd är de omöjliga att begripa. Ytterligare massa pengar till jurister alltså!
I Sverige har vi den goda smaken att jurister - med få undantag - inte dömer i rent politiska frågor utan dessa är förbehållna de demokratiskt valda politiska organen. Detta gäller såvitt man kan förstå inte EG-domstolen som alltså mer och mer tar sig före att underkänna lagstiftning och fast avtalspraxis som tillkommit genom politiska beslut av de i medlemslandet förekommande demokratiska institutionerna. EG-domstolen är alltså jurister, liksom jag själv, som utan något som helst demokratiskt mandat, och ingriper i den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom nio män utan den kvinnliga påverkan som finns i exempelvis svenskt domstolsväsende.
Dessutom är domstolen överställd de politiskt tillsatta EU-organen på så sätt att exempelvis parlamentet inte kan stifta en lag och därmed ändra en av EG-domstolen bestämd tolkning av fördraget. I EG-domstolen är man alltså ganska nära Gud. Så är det inte i Sverige. Här kan riksdagen ändra en lag som tolkats på visst sätt av Högsta domstolen och på så sätt bestämma en annan inriktning på framtida lagtolkning.
Dessutom har svenska domstolar att utgå från de förarbeten som finns till lagar, där lagstiftningsorganen gett exempel och förklaringar hur man avsett att lagens bokstav skall tolkas Detta ger domstolen en ram inom vilken domstolen måste hålla sig vid bestämmande av domslut. På så sätt skapas också en demokratisk kontroll över domstolarnas rättsskipning. Så är inte fallet med EG-domstolen. Alltså inte nog med att domstolsledamöterna saknar demokratiskt mandat. Domstolen formulerar i princip själv den lagstiftning enligt vilken man meddelar sina domar, vilket jag ger exempel på i nästa stycke.
Exempelvis skall EG innefatta "en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna". Det är allt som finns i form av lagbestämmelse varefter domstolen fritt fabricerar sin dom och sitt domslut eftersom inga förarbeten eller andra motiv finns. Förutom dessa grundläggande friheter finns en massa andra artiklar med lika luddiga bestämmelser om bl.a. hög hälsoskyddsnivå, miljöskydd, konsumentskydd. Men domstolen kan fritt välja att prioritera vilken punkt man vill, eftersom det inte i fördraget anges rangordning. Och hittills har domstolen prioriterat detta med fri rörlighet vilket ifråga om exempelvis alkohol och spel lett till att Sverige tvingats in i en kontinental dryckes- och spelkultur med bortseende från alla hälsoaspekter. Detta trots att vi själva naturligtvis skall ta hand om "resultatet", nämligen de omfattande hälsoproblemen med alkohol- och spelskador.
Överhuvudtaget är domstols- och juristinflytandet ett av de stora förändringarna med Europagemenskapen så som den utvecklats. Förenklar man det, så är det oerhört märkligt, att man godtagit att nio män sitter och väljer och vrakar vilken lagstiftning som kan underkännas eller godtas, och i princip kan upphäva alla demokratiskt fattade beslut. Har vi medborgare verkligen godkänt detta?
Nu är det samma sak med arbetsrätten. Det är en skandal att perukstockarna i Luxemburg kan sitta och föreskriva vilken arbetsrätt vi skall ha här i Sverige. På kontinenten är man van vid att fackföreningarna inte är lika starka som i Sverige. Därför har andra rättsprinciper, bl.a. med mimimilönlagstiftning inom arbetsrätten utvecklats. Men med vilken rätt skall kontinental arbetsrättslig doktrin genomföras i Sverige? Kommer svenskar till något kontinentalt EU-land så får man minsann rätta sig efter det landets arbetsrättsliga lagstiftning. Men som sagt Svenskt Näringsliv och stora delar av alliansen hurrar för utslaget: nu skall äntligen det svenska facket knäckas när förberedelserna med borttagen skattefrihet för medlemsavgifter och dråpslaget mot arbetslöshetskassorna förberett terrängen. Nu skall förhandlingsrätten och strejkrätten äntligen inskränkas så att högerregeringen och näringslivet kan sätta grimma på de självtillräckliga fackföreningarna, himlar Urban Bäckström och Maud Olofsson i trance.
EG-domstolen har fattat ett orättmätigt utslag och trängt in på vår arbetsrätt under sken av att den skulle strida mot "fri rörlighet för arbetstagare". Man vänder sig mot att Byggnads avtal, som man genom sin blockad ville få det lettiska byggnadsföretaget att skriva på när det gällde arbete i Sverige, var 170 sidor långt och svårläst och att därmed något slags hinder för den fria rörligheten. Man får ha god fantasi för hitta på en så genomskinlig och långsökt tolkning.
Jag vill påstå att EG-domstolen härmed klart överskridit det som man vid medlemskap kunnat förvänta sig. Detta särskilt som Byggnads blockad skedde för att påtvinga ett svenskt kollektivavtal eftersom det lettiska byggföretaget hade ett lettiskt låglöneavtal med sina anställda. I praktiken innebar detta alltså diskrimninering vad gäller lön och övriga arbets- och anställningsvillkor av arbetstagare från annan medlemsstat på grund av nationalitet, vilket är förbjudet enligt Artikel 39 i Romfördraget såsom en del av "fri rörlighet för arbetstagare". Det handlar alltså om lönedumpning, vilket medfört att det lettiska byggföretaget kunnat konkurera med förmånligare villkor vid den kommunala upphandlingen. Även därför är domslutet en gåta. Domslutet framstår därför som en ren eftergift åt arbetsgivarintressenas lobbygrupper. Detta ger saken ett demokratiskt frågetecken och är dessutom mycket olyckligt eftersom det hos arbetstagare i medlemsländerna kommer att uppfattas - och med rätta uppfattas - som att EU är något som huvudsakligen gynnar högerkrafterna, dvs arbetsgivarna och kapitalisterna. För en enskild framstår domslutet som orättmätigt, partiskt och som ett oberättigat ingrepp i ett rättsområde där vi upplevt oss ha kvar vår suveränitet.
Helt uppenbart har domstolen på detta sätt kraftigt medverkat till att EU uppfattas i Sverige som än mer negativt än tidigare. Själv kan jag inte komma på något mer angeläget reformkrav - förutom möjligen den bristande öppenheten och det demokratiska underskottet - att kraftigt reducera domstolens möjligheter att på detta sätt ge sig in på områden där medlemslandet uppenbarligen har kvar sin suveränitet.
Summa summarum är att perukstockarna i Luxemburg på ett kraftfullt sätt medverkat att sänka europagemenskapstanken bland Sveriges arbetstagare. Man skänker Margot Wallström en fridsam tanke: först konstitutionsfördraget över huvudet på europamedborgarna och sedan denna odemokratiska domstol med sina omöjliga utslag. Fanns det inte en gång en tanke om att närma EU till medborgarna?
I Sverige har vi den goda smaken att jurister - med få undantag - inte dömer i rent politiska frågor utan dessa är förbehållna de demokratiskt valda politiska organen. Detta gäller såvitt man kan förstå inte EG-domstolen som alltså mer och mer tar sig före att underkänna lagstiftning och fast avtalspraxis som tillkommit genom politiska beslut av de i medlemslandet förekommande demokratiska institutionerna. EG-domstolen är alltså jurister, liksom jag själv, som utan något som helst demokratiskt mandat, och ingriper i den demokratiska beslutsprocessen. Dessutom nio män utan den kvinnliga påverkan som finns i exempelvis svenskt domstolsväsende.
Dessutom är domstolen överställd de politiskt tillsatta EU-organen på så sätt att exempelvis parlamentet inte kan stifta en lag och därmed ändra en av EG-domstolen bestämd tolkning av fördraget. I EG-domstolen är man alltså ganska nära Gud. Så är det inte i Sverige. Här kan riksdagen ändra en lag som tolkats på visst sätt av Högsta domstolen och på så sätt bestämma en annan inriktning på framtida lagtolkning.
Dessutom har svenska domstolar att utgå från de förarbeten som finns till lagar, där lagstiftningsorganen gett exempel och förklaringar hur man avsett att lagens bokstav skall tolkas Detta ger domstolen en ram inom vilken domstolen måste hålla sig vid bestämmande av domslut. På så sätt skapas också en demokratisk kontroll över domstolarnas rättsskipning. Så är inte fallet med EG-domstolen. Alltså inte nog med att domstolsledamöterna saknar demokratiskt mandat. Domstolen formulerar i princip själv den lagstiftning enligt vilken man meddelar sina domar, vilket jag ger exempel på i nästa stycke.
Exempelvis skall EG innefatta "en inre marknad som kännetecknas av att hindren för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital avskaffas mellan medlemsstaterna". Det är allt som finns i form av lagbestämmelse varefter domstolen fritt fabricerar sin dom och sitt domslut eftersom inga förarbeten eller andra motiv finns. Förutom dessa grundläggande friheter finns en massa andra artiklar med lika luddiga bestämmelser om bl.a. hög hälsoskyddsnivå, miljöskydd, konsumentskydd. Men domstolen kan fritt välja att prioritera vilken punkt man vill, eftersom det inte i fördraget anges rangordning. Och hittills har domstolen prioriterat detta med fri rörlighet vilket ifråga om exempelvis alkohol och spel lett till att Sverige tvingats in i en kontinental dryckes- och spelkultur med bortseende från alla hälsoaspekter. Detta trots att vi själva naturligtvis skall ta hand om "resultatet", nämligen de omfattande hälsoproblemen med alkohol- och spelskador.
Överhuvudtaget är domstols- och juristinflytandet ett av de stora förändringarna med Europagemenskapen så som den utvecklats. Förenklar man det, så är det oerhört märkligt, att man godtagit att nio män sitter och väljer och vrakar vilken lagstiftning som kan underkännas eller godtas, och i princip kan upphäva alla demokratiskt fattade beslut. Har vi medborgare verkligen godkänt detta?
Nu är det samma sak med arbetsrätten. Det är en skandal att perukstockarna i Luxemburg kan sitta och föreskriva vilken arbetsrätt vi skall ha här i Sverige. På kontinenten är man van vid att fackföreningarna inte är lika starka som i Sverige. Därför har andra rättsprinciper, bl.a. med mimimilönlagstiftning inom arbetsrätten utvecklats. Men med vilken rätt skall kontinental arbetsrättslig doktrin genomföras i Sverige? Kommer svenskar till något kontinentalt EU-land så får man minsann rätta sig efter det landets arbetsrättsliga lagstiftning. Men som sagt Svenskt Näringsliv och stora delar av alliansen hurrar för utslaget: nu skall äntligen det svenska facket knäckas när förberedelserna med borttagen skattefrihet för medlemsavgifter och dråpslaget mot arbetslöshetskassorna förberett terrängen. Nu skall förhandlingsrätten och strejkrätten äntligen inskränkas så att högerregeringen och näringslivet kan sätta grimma på de självtillräckliga fackföreningarna, himlar Urban Bäckström och Maud Olofsson i trance.
EG-domstolen har fattat ett orättmätigt utslag och trängt in på vår arbetsrätt under sken av att den skulle strida mot "fri rörlighet för arbetstagare". Man vänder sig mot att Byggnads avtal, som man genom sin blockad ville få det lettiska byggnadsföretaget att skriva på när det gällde arbete i Sverige, var 170 sidor långt och svårläst och att därmed något slags hinder för den fria rörligheten. Man får ha god fantasi för hitta på en så genomskinlig och långsökt tolkning.
Jag vill påstå att EG-domstolen härmed klart överskridit det som man vid medlemskap kunnat förvänta sig. Detta särskilt som Byggnads blockad skedde för att påtvinga ett svenskt kollektivavtal eftersom det lettiska byggföretaget hade ett lettiskt låglöneavtal med sina anställda. I praktiken innebar detta alltså diskrimninering vad gäller lön och övriga arbets- och anställningsvillkor av arbetstagare från annan medlemsstat på grund av nationalitet, vilket är förbjudet enligt Artikel 39 i Romfördraget såsom en del av "fri rörlighet för arbetstagare". Det handlar alltså om lönedumpning, vilket medfört att det lettiska byggföretaget kunnat konkurera med förmånligare villkor vid den kommunala upphandlingen. Även därför är domslutet en gåta. Domslutet framstår därför som en ren eftergift åt arbetsgivarintressenas lobbygrupper. Detta ger saken ett demokratiskt frågetecken och är dessutom mycket olyckligt eftersom det hos arbetstagare i medlemsländerna kommer att uppfattas - och med rätta uppfattas - som att EU är något som huvudsakligen gynnar högerkrafterna, dvs arbetsgivarna och kapitalisterna. För en enskild framstår domslutet som orättmätigt, partiskt och som ett oberättigat ingrepp i ett rättsområde där vi upplevt oss ha kvar vår suveränitet.
Helt uppenbart har domstolen på detta sätt kraftigt medverkat till att EU uppfattas i Sverige som än mer negativt än tidigare. Själv kan jag inte komma på något mer angeläget reformkrav - förutom möjligen den bristande öppenheten och det demokratiska underskottet - att kraftigt reducera domstolens möjligheter att på detta sätt ge sig in på områden där medlemslandet uppenbarligen har kvar sin suveränitet.
Summa summarum är att perukstockarna i Luxemburg på ett kraftfullt sätt medverkat att sänka europagemenskapstanken bland Sveriges arbetstagare. Man skänker Margot Wallström en fridsam tanke: först konstitutionsfördraget över huvudet på europamedborgarna och sedan denna odemokratiska domstol med sina omöjliga utslag. Fanns det inte en gång en tanke om att närma EU till medborgarna?
Etiketter:
arbetsrätt,
Byggnads,
EG-domstolen,
EU,
kollektivavtal,
vaxholmsmålet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
