Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett media. Visa alla inlägg

måndag 4 februari 2008

Desinformation i "oberoende liberal" dagspress

Man skulle kunna tro att sydsvenskans ledare i dag 3/2 "Ingen slagspåse" är skrivet av något alkoholiserat ringvrak med hänsyn till kvaliteten på textens sanningshalt. Ledaren sluddrar fram en halvsanning om Pär Nuder/Thomas Östros och Mona Sahlin som man tidigare försökt framställa som en sovjetisk utrensning i toppen på det största partiet. Ja, just det .. det som rätteligen varit en diskussion i den socialdemokratiska ledningen om förändringar som pågått i mer än ett halvår. I vilken diskussion Per Nuder deltagit och också erhållit flera erbjudanden om andra jobb. Se min tidigare blogg "Tidningsanka om utrensning var en pågående diskussion om förändring" den 25 januari.

Men åter till dagens sluddrande ringvrak. Man tar upp gårdagens intervju med Thomas Östros av Ekots Tomas Ramberg. Man förvånas över att det blev "mycket av socialdemokraternas traditionella ståndpunkter", att "rättvisa och ansvar var ofta förekommande ord". Det är ju inte så mycket att säga om eftersom när nya arbetarpartiet talar om sina traditionella åsikter så gömmer man dem som om man skämdes för dem och rättvisa är ju inte prcis ett ord som passar på den omvända robinhood som högeralliansen tillämpar.

Men så fortsätter ringvraket: ... Och så en portion politiskt och moraliskt hyckleri: Ramberg frågade vad det betyder att Östros partikamrat, förre statsministern Göran Persson, använder sig av avdrag för hushållsnära tjänster till maximalt belopp? Svaret blev ett slirande utan like där sak och inte person påstods vara det avgörande. Men socialdemokraterna har i princip fördömt reformen och Persson har tidigare, liksom Östros igår, sagt att den skall avskaffas. Men när far super är det rätt, och någon tanke på att påtala Göran Perssons principlöshet hade Östros inte.

Eftersom jag inte gärna missar en Ekots lördagsintervju och inte denna heller så vet jag att detta är ett lågvattenmärke som borde föranleda att ledarkommentaren uträknas ..8..9...10 .. såsom medvetslös osanning. Rambergs fråga är ganska riktigt refererad. Thomas Östros svarade, att det inte var hans sak att ta på sig rollen som moralisk domare över enskilda personer däremot visar detta precis det som både Göran Persson och socialdemokratin i övrigt hävdat, nämligen att de rikas städning till stor del genom högerregeringens reform betalas av allmänna medel (=alla skattebetalare). Ett sådant gynnande av de som redan har det mycket bra är socialdemokratiska partiet emot.

Den nu uträknade ledarskribenten sammanfattade: Av vad ledande socialdemokrater sagt och skrivit på senare tid går det nu att skönja konturerna av en samlad politik som framöver skall utmana alliansens. Och den verkar vara just traditionell. På direkta frågor om huruvida förmögenhetsskatten bör återinföras, avdrag för hushållsnära tjänster skrotas och stopplagen för privatisering av akutsjukhus träda i kraft på nytt svarade Östros, efter krumbuktande, ja.

Om jag nu skall återigen agera sanningsvittne så rörde sig Thomas Östros "krumbuktande" om ganska naturliga kompletteringar för en person som skall vara ekonomisk talesman och därmed kandidat till finansministerposten. Kompletteringarna bestod i resonemang om hur de omfrågade reformerna skulle kunna genomföras ekonomiskt. Den största reservationen som varje socialdemokratisk politiker måste framföra i dag är att s.k. återställningar kan utlovas endast med stor försiktighet. Högerregeringen har nämligen god fart i ett hänseende, nämligen att i Friedmansk anda underminera och rasera så mycket som möjligt av välfärdsstaten. Restaureringsarbetet kommer inte att kunna genomföras över en natt utan precis som förra gången när svensk ekonomi raserades av en borgerlig regering så blir det endast med stora uppoffringar som välfärdshuset återigen blir beboeligt för alla.

Om man bara ser på denna lilla detalj, nämligen Sydsvenskans undermåliga ledarkommentar. Ja, men det är ju en borgerlig tidning invänder kanske någon och dom skall därför vara kritiska mot socialdemokrater. Då vill jag fråga är kritik riktigt hederlig, som bygger på att man förtiger sanningen på ett sådant sätt att man ger en skenbild av vad som skett och sedan utifrån den skenbilden demoniserar den person det handlar om? Är den ens etiskt godtagbar? Är det inte bara ett fyllos svammel?

Man kan också se detta ur ett större perspektiv. Den borgerliga dagspressen omfattar ca 100 tidningar med en upplaga av drygt 3.000.000 ex dagligen medan det finns 16 tidningar med vänsterperspektiv och en dagsupplaga på ca 600.000 ex. Är det någon som tycker det är konstigt att man i hela region Skåne inte kan (annat än på nätet) läsa en dagstidning som inte ständigt med en högerspegel visar fram en tillrättalagd "verklighetsbild"? Den nu aktuella ledaren är ett gott exempel på desinformation. Är detta inte en fråga om demokrati, när man s.a.s. köpt sig rätten att ge verkligheten en borgerlig vinkel i dagspressen? Kanske t.o.m. en viktigare fråga än "andratidningen" med sitt presstöd?

För egen del anser jag att ringvraket var uträknat långt innan ledaren "Ingen slagpåse" skrevs.

lördag 5 januari 2008

Tilltron till dagspressen och journalister.

Rubriken anger ett viktigt ämne, kanske ett av de viktigaste i en demokrati. Men journalister försöker i det längsta att undvika denna diskussion. När gäller dagspressens vägran att ta upp frågeställningen kan man kanske tala om rädsla att såga av den gren man sitter på. Men public service? "En fri radio och television"? Eller finns trots allt samma rädsla där. Man vet ju inte vart framtiden för en .. hägrar kanske en anställning i kommersiella media?

Medierna är ett program i P1 som har som målsättning att seriöst analysera och debattera händelser som påverkat medielandskapet. Men hur kan ett sådant program som Medierna envist som en skygglappsförsedd häst travar på flamsa bort frågan om tilltron till medierna utan att ens antyda att den största anledningen till berättigad misstro mot dagspressen, det som behandlades i lördagsintervjun efter ekot samma dag, nämligen ägarkoncentrationen och den borgerliga hegemonin inom dagspressen. Av naturliga skäl är ingen inom dagspressen beredd att diskutera ämnet heller. Vad säger följande fakta?

* Dagspressen ägs huvudsakligen av tre aktörer.
* I vart fall två av aktörerna med tidningar på vardera mer än 1 miljon ex utövar direkt inflytande över ledning genom att tillsätta redaktörer eller att medlemmar av ägarfamiljen direkt inträtt i tidningen.
* Drygt 100 dagstidningar med en upplaga på över 3 miljoner exemplar är borgerliga (=regeringsvänliga) medan 16 st med en upplaga på ca 600.000 ex är vänster (=oppositionsvänliga).
* Sålunda har saken uttrycks av förståsigpåare att kritiken av centralmakten i Sverige har avstannat efter regeringsskiftet.

Men ingen av dessa frågeställningar intresserade Medierna utan istället hade man till dagens program 5/1 inbjudit Martin Jönsson, chef för SvD:s Näringsliv, Annika Lantz, radioprofil i både P1 och P4, och Isobel Hadley-Kamptz, skribent i bl.a. Expressen. Man flamsade vidare om stora radiobråket och medieskandalerna om Kalla Faktas korruptionsmisstänkte stjärngrävare Trond Sefastsson, TV4:s politiske reporter Anders Pihlblads nummer med en jourhavande statssekreterare och Aftonbladets rapportering om mordplaner på statsministerns hustru. Hur har affärerna påverkat förtroendet för medierna frågade man sig under fortsatt ytligt tyckande? Klimatkampanjerna var överdrivna och vi fick reda på att det inte var dags att lägga papperstidningen på historiens sophög eftersom ha-ha-ha Annika Lantz fortfarande ville ha pappersprasslande till frukosten.

Mediernas första program i år var ett bottennapp och sådant som allvarligt undergräver tilltron till journalister. Att låta Annika Lantz själv bedöma radiobråket, där hon blev en av centralfigurerna med sitt intrång i P1, tyder inte bara på dåligt omdöme hos redaktionen utan på en brist på känsla av vad det rörde sig om. Det finns naturligtvis inget i skäl i världen att missunna Annika Lantz framgångar bland den mer ungdomliga publiken som tydligen gillar den zappande teknik i framförandet och brist på respekt för vanligt lyssnande till meningsmotståndaren som utmärker hennes uppenbarelse. Men varför behövde detta ske just på den tid då dessa ungdomar går i skolan men när vi P1-trogna äldre har vårt mest intensiva lyssnande. Och varför skall man ändra bara för förändringens skull - svara på det! Vi som lyssnade på P1 var helt nöjda. Och de som lyssnade på annan kanal på Annika Lantz var också helt nöjda med det. Det byte som introducerades var faktiskt både dumt och respektlöst eftersom public-service inte är till för programmakarna utan faktiskt för oss lyssnare.

Under fniss-fnass la ha-ha-ha Annika Lantz fram hypotesen att det mer allvarliga programutbudet var ett typiskt manligt betingat sätt. Och ingen i det mediegranskande programmet ifrågasatte denna floskel. Grattis för denna för kvinnor fördomsfulla inställning. De kvinnor jag känner är då inte fördummade utan gillar precis som jag en saklig framställning.

Vad Annika Lantz et consortes inte förstår är att vi äldre inte uppskattar ett kulsprutesnabbt sätt att hantera svenska språket, ett ideligt fnissande och fnassande varvid stora delar av språket försvinner i detta och samtidigt ett zappande i de behandlade ämnena. Det blir helt enkelt ganska obegripligt och garanterar dessutom att ingen i närheten vågar komma med en mer djupsinnig reflexion. Jag har hört enskilda framträdande av Annika Lantz och funnit henne trevlig som konferencier som någon slags mellanpratare med socialt kitt. Men att ha en längre stund med henne som någon slags introduktör för dagens nyheter blir bara surr för mig och många i min situation, d.v.s. vi som huvudsakligen lyssnar på P1.

Tro nu inte att vi som inte vill ha ha-ha-ha Annika Lantz i P1 är humorbefriade eller inte också kan lyssna till engagerade kvinnliga eller andra litet mer udda röster. Själv missar jag sällan Godmorgon världen med public service, Filosofiska rummet, Ekot och dess lördagsintervju, Vetenskapsradions olika program, Tendens, Människor och tro, Studio ett, Spanarna och Samtal pågår och alla kulturprogrammen. Däremot stänger jag av både Lantz i P1 och Ring P1. Det som drivit mig in i radion är det ynkliga utbudet i TV där stjärnor på slottet och diverse annat tramsade pågår - jo jag ser nyheter, babel och en och annan film typ Almodóvar och en del dokumentärer, möjligen också en och annan välsspelad engelska film. På de kommersiella kanaler kan ju inte en vanlig människa se då man hela tiden spränger in ovidkommande reklam som gör att en 1,5 timmarsfilm blir dubbelt så lång.

När det sedan gäller detta med tilltron till journalister så handlar det inte så mycket om dessa skandaler utan just om man hör eller ser att journalisten närmar sig sitt ämne med respekt och intelligent sökande efter det som ligger bakom. Alltså just det som saknades i detta program av Medierna. Direkt förödande var Isobel Hadley-Kamptz' yttrande i programmet att det blir "tråkigare journalistik om man är rädd för att bli fälld av Opinionsnämnden". Är detta en övertänkt idé hos henne så måste jag säga att bevare mig för dylika journalister. Kanske är det en ganska typisk inställning för en medarbetare på "kvällspressen" men det är då inget för seriösa media att ta efter.

För min del har programmet Medierna missat sin uppgift att just granska mediasituationen när man erbjuder lyssnarna något så ynkligt som dagens program. Man skulle kunna ta efter journalisterna i lördagsintervjun som är både pålästa och insatta i det de behandlar. Just genom sitt sakliga sätt att ställa frågor klarlägger de stora bitar av sanningen. Det där med kvalitet som sannerligen inte är något föråldrat. Även om ni programmakare eller "marknaden" påstår det.

Det är som hemodlade tomater man kan vid minnet av dessa lätt avstå från de som odlats på mineralull med näringslösning. Det är smaken som avgör.

måndag 17 december 2007

Rättning i ledet i den borgerliga pressen.

Den före detta moderatledaren Ulf Adelsohn och ett trettiotal av Adelsohns vänner, bland annat Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström, radioprofilen Ulf Elfving och ett antal m-politiker i Stockholm skall bojkotta SvD. Detta därför att tidningen påstås ligga bakom högerregeringens sjunkande opinionssiffror. Både ledar- och debattsidan men även nyhetsbevakningen kallas "starkt vinklad". Ulf Adelsohn säger att han utan SvD fått det trevligare vid frukostbordet med sin hustru kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Alltså den person som skall leda kulturutvecklingen, inkl media i Sverige. Fråga är om rättning i ledet eller för alludera på ett aktuellt hundprogram "vem skall hålla i kopplet?".

Hela tanken med att pressen skulle ligga bakom opinionsläget för högerregeringen är absurd. Högerregeringens åtgärder i sann omvänd robin-hood-anda att ta från de fattiga och ge till de rika är den verklighet folk lever med. Väljarna har bara sett till sin sanning och inte som Ulf och Lena med kompisgänget bläddrat i Svenskan. Men bortsett från detta kan följande sägas.

Mats-Eric Nilsson, redaktionschef och SvD:s tf ansvarig utgivare svarar att det är en märklig kritik som Ulf Adelsohn kommer med, men är inte förvånad. Ulf Adelsohn verkar tycka att vi ska bli regeringens hejarklack och det tänker vi aldrig bli. Tidningen är varken partisk på nyhetsplats eller på debattsidan. Den politiske chefredaktören anser att på ledarplats är SvD kritisk till en del av regeringens förslag och positiv till andra. Vi gillar jobbpolitiken och vad högerregeringen gör i skolfrågorna, men vi har satt stora frågetecken för FRA-övervakningen och hanteringen av försvaret. Bojkottidén är mest fånig. Det är bättre att tala för sina egna idéer än att försöka få tyst på andra.

Men är kritiken särskilt märklig egentligen? Borgerliga väljare har ju från valrörelsen vant sig vid att den borgerliga dagspressen med sin upplaga på mer än 3.000.000 ex (mot vänsterpressens 600.000) undviker att ställa de relevanta följdfrågorna om hur högerregeringens åtgärder verkar på vanligt folks situation jämfört med de välbesuttnas och stryker medhårs när det gäller vinstrutsättning och utförsäljning av vår gemensamma egendom. Adelsohn och de andra borgarbrackorna har ju rätt att borgarmegafonerna fungerar ganska bra. Ja, som alliansvänlig propagandamaskin.

Att detta är ett allvarligt demokratiskt problem har tydligen varken Svenskan eller någon annan borgerlig tidning fått klart för sig. De borgerliga alliansglasögonen sitter för långt inpluggade i hjärnan för att detta problem skall uppmärksammas. Ja, inte ens när media- och kulturministerns make efter frukostöverläggning med ministern går ut och ropar på att koppla upp borgarpressen hårdare bara för att pressen vid något tillfälle gläfst åt en alliansminister så reser journalisterna ragg! Jag anser att makarna Adelsohns utspel är en skandal som blottlägger borgerliga tankar om medias funktion i vårt samhälle. Är det underligt att kulturministern vill binda upp också public service vid den politiska bestämmanderätten i finansdepartementet istället för licensfinansiering? Nu får vi plötsligt en snabbelysning av vad det handlar om: alla media som nänns kritisera högerregeringen och borgerligheten skall kopplas hårt och helst förses med munkorg. Urban Bäckström ställer nog gärna upp att hålla i kopplet.

I Bonnierpressen har uttalandet av lätt förklarliga skäl inte väckt någon större uppseende. I "oberoende liberala" Sydsvenskan har dock följande "kort sagt" 17/12 dykt upp: Adelsohns påhopp var sorgligt därför att han förde tillbaka diskussionen till en tid då det var närmast självklart att tidningar gick i partiers ledband. Det var lustigt därför att Adelsohn måste ha missat att Svenska Dagbladet är den tidning som varit och är alliansens ivrigaste tillskyndare. Men den förre moderatledaren är inte ensam om sin frustration. Det är inte ovanligt att partiers tillbakagång och misslyckanden skylls på medierna. Snarare är det nog en regel... Lyssna på Ekots tidningskrönika under en vecka så står det ganska klart hur tidningarna grupperar sig åsiktsmässigt. Det är tråkigt och förutsägbart. Och inte kan det vara särskilt spännande att ta del av.

Ja, just det lyssnar man på tidningskrönikan så förstår man hur illa ställt det är. Några vänstertidningar börjar man känna igen till namnet eftersom de så ofta måste förekomma för att "objektivt" matcha alla borgartidningar. Över 300 mot 16 vänstertidningar! Och lyssnar man till åsikterna så förstår man genast att efter det att borgarpressen fick sin egen högerregering så har all allsidig kritik av centrala makten i stort sett upphört. Man undrar när media skall uppmärksamma det demokratiska underskottet i Sverige?