lördag 3 november 2007

AK Ystad 120 år

Skrivet: 3 november kl. 12:39
Från följande webbadress har hämtat nedanstående: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1465&blogg=8210 Det är Stefan A Johanssons från Hälsingborg blogg. Jag tyckte det var passande med en djupdykning inför vårt jubileum. AK Ystad firar genom att hålla Öppet hus söndagen den 4 november, kl 14.00-18.00 i Cabinen Folkets Park. Vi har lagt ut en del arkivmaterial från svunnen tid som kan vara intressant att ta del av. Eftersom jag är nyinflyttad här i ystadtrakten skall det bli spännande att söka svaret på frågorna kring ursprunget till det riktiga arbetarpartiet och särskilt då dess arbetarkommun i Ystad.

Socialdemokratien och dess syften och partiprogram antaget 26 april 1887

(här skulle flyta in ett utdrag ur ett gammalt tryck - men något har hänt på vägen så jag får hänvisa till blogg.passagen.se/bwlogg-mediaosamhalle)





Vad hände i Sverige på 1880-talet? Det var en stark utveckling av industrin på alla områden. Den industriella produktionen mångdubblades. Gamla företag expanderade och rader av nya företag utvecklades ur hantverksdrift. Fram till 1950-talet kan sägas att indstrin växte med en stadigt växande kurva. I industrialiseringens hägn växte socialdemokratin fram som arbetarnas politiska kraft i broderskap med den fackliga. Just i denna brytningstid på 1890-talet skedde det stora skiftet från ångkraft till eldrift.

Det politiska systemet hade reformerats 1866 genom tvåkammarriksdagens genomförande. Ledande var Lantmannapartiet och politiken präglades av kontroverser mellan "herrarn" och "bönderna". Oscar II var kung med visst socialt intresse och i det politiska livet var det strid mellan frihandlare och protektionister. Även frågan om allmän rösträtt var en stridsfråga kring 1880. I dessa starka brytningar med ekonomisk, social, kulturell och politisk nydaning kom mer liberala idéer och arbetarklassen växte fram och konsoliderades. Först efter omfattande strejker och politiska konflikter genomfördes det första politiska valet med allmän rösträtt 1911. För 90 år sedan år 1917 tillträdde de första socialdemokraterna ministerposter i en liberal-socialdemokratisk samlingsregering och 1921 bildade Branting den första rent socialdemokratiska regeringen.

Ystad arbetarkommun är en av Sveriges äldsta. Först två år senare 1889 sammanslöt sig 14 arbetarkommuner och bildade Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti. Vid bildande var antalet medlemmar drygt 3.000, 1921 var antalet arbetarkommuner drygt 1000 och medlemarna uppe i drygt 130.000 och 1948 ca 2.800 arbetarkommuner med 1.789.000 medlemmar. Det kan också noteras att tidningen Ystads Aurora, alluderande på grekiska morgonrodnad, startades 1899 och långt in på 1900-talet var en dagligt utkommande tidning.

Själva Ystad var förutom känd för sin historiska storhetstid som handelstad också på senare tid präglad av en varierande industri med starkt arbetarinslag. Scan, Carl Persson & Söner, YSTA-maskiner, Gjuteriet & mekanisk verkstad, Ystad-metall, Athena, Gustaf Bong ab, Yvy-fabriken

fredag 2 november 2007

Är tjänstemän mindre fulla än politiker?

Så har då regeringsorganet Sydsvenskan 2/11 - när värsta stormen är utriden - kommit fram till en ledare "En riktig schenaffär" apropå detta med statsministerns statssekreterare Ulrica Schenström. Som slutkläm citerar man statsvetaren och den socialdemokratiske debattören Stig-Björn Ljunggren: "Schenströmaffären i sig är egentligen en storm i ett vattenglas. Men statsminister Fredrik Reinfeldt har nästan lyckats dränka sig i den"... Mer träffande än så kan det knappast beskrivas.

Dessförinnan har ledarskribenten hunnit tala om: Uppenbart är att här finns två omdömen som klickat, Reinfeldts mest, utan tvekan... Schenström beklagar i ett pressmeddelande att hon inte i ett tidigt skede inför såväl allmänhet som sin chef "förmått klarlägga" vad som inträffat... Saken fick snabbt (för) stora proportioner. Och det var statsministern som gjorde den avgörande missbedömningen genom sin stingslighet och demonstrativa ovilja att ge raka svar på enkla frågor...Schenström, som varit Reinfeldts högra hand och rådgivare i flera år, hade som utvecklingen blev inte något annat alternativ än att avgå. Hon hävdar själv att hon i fortsättningen inte hade kunnat räkna "med fullt förtroende"... Struntprat. Schenström avpolletterades delvis därför att politiker är sällsynt dåliga på krishantering, delvis därför att hon haft hög svansföring och är kvinna. Foton på två halvpackade män i krogmiljö hade aldrig fått dessa konsekvenser - om de ens hade knäppts.

I det sista är Sydsvenskan inne på det som präglat ring P1 bland upprörda moderatväljare: 1) Det hela rör sig om en komplott av oppositionsorganet Aftonbladet och att det 2) skulle vara därför att Ulrica Schenström var kvinna "med hög svansföring" som just hon blivit utsatt.

När det gäller det första så konstaterar man bara att även om det vore en komplott - vilket knappast ens är troligt - så kan man med fog reagera mot att den som har ledningen för krishanteringen i Sverige super sig full under jour. Och dessutom sedan hymlar med fakta när det väl kommer fram. Just det! Det är något sjukt när man skjuter på dem som klarlagt bristen i säkerhetstänkande.

När det gäller det andra, detta med kvinnoaspekten så kan man först konstatera att just Aftonbladet är en av de tidningar som har flest kvinnor i sin ledning, sålunda är exempelvis både den politiska chefredaktören och chefen fölr samhällsredaktionen och flera andra i redaktionsledningarna kvinnor. Jag tror det skulle vara lika svårt som att få Heidi Avellan att punktera en politiker bara därför att hon är kvinna att förmå Helle Klein och Lena Melin att göra detsamma. Är det dessutom verkligen någon som inbillar sig att bilder föreställande exempelvis Carlgren "glad i hatten" omfamnande en sexig karl eller Östros (eller Nuder) vid ett restaurantbord en "bättre afton" plirande med ögonen i kors och pussande någon okänd yppig kvinnlig journalist skulle ratas av Sydsvenskans eller ens Svenska Dagbladets nyhetsredaktioner? Jag är i alla fall beredd att satsa en femtiolapp på motsatsen.

Feministargumentet är alltså lika sökt som komplottparanojan. Det är alltså inte lätt att var politiker men jag avundas inte heller ledarskribenter som har sina band med makten och därför inte förmår tänka särskilt fritt.

Lena Melin, Aftonbladets chef för samhällsredaktionen, skriver befriande enkelt om vad det handlar om apropå Fredrik Reinfeldts veckolånga hymmel och klarheten på den senaste presskonferensen: Han gav raka besked. Den senaste veckans mumlande ersattes av en radda klargöranden. Schenström hade krisjouren på statsrådsberedningen. Hon hade vilselett honom. Han hade tappat förtroendet. De hade tillsammans kommit fram till att hon måste gå. Fortsätter Fredrik Reinfeldt på den vägen är han en vinnare. Konstigare än så är det inte att få förtroende. Man tar reda på vad som gäller. Man säger det man vet. Man står för det man sagt. Det blev en dyrköpt erfarenhet för statsministern. Och hans närmaste medarbetare.

Men politik är svårt. Och frågan är om Fredrik Reinfeldt lärt så värst mycket, eftersom i dag rapporteras:

* Högerregeringen har beviljat Ulrika Schenström en fallskärm på 2 016 000 kr trots att hon - eftersom hon själv lämnat sitt uppdrag - enligt reglerna inte skulle få ut en krona. Man håller systrar och bröder om ryggen...
* Ulrika Schenströms efterträdare Nicola Clase visar sig precis som nytillträdda handelsministern ha haft svårigheter att hålla sig inom lagens råmärken när det gäller ombyggnader - i Clases fall svart arbetskraft.

Toppen tycker jag i alla fall är att man som en följd av detta med att Sveriges krishantering låg i händerna på en halvfull politruk snart istället skall ligga i händerna på "professionella tjänstemän". Det känns ju betryggande eftersom tjänstemän aldrig super sig fulla, eller hur? I vart fall inte med journalister. I vart fall inte offentligt. Men vad göre vi med smygalkoholisterna? Kanske skulle man införa andningsprov vid dörren till krisexpeditionen precis som man har för långtradarchaffisar vid Ystad hamn när de anländer kontinentfulla till kungariket Sverige?

Nej, inget Hattande inom vården!

När de flesta ledarskribenter i Sverige - även de borgerliga - är sysselsatta med Reinfeldts fadäser som statsminister apropå krishantering så sysslar regeringsorganet Sydsvenskan 1/11 med "Och så vården...". Man försöker ge socialdemokraterna en spark i skrevet för att man inom vårt parti inte gör som moderaterna låter en grupp beteendevetare, marknadsförare och PR-människor utarbeta ett vinnande paket som man dumpar på det egna partiet med enbart syftet att till varje pris ta makten i Sverige. Nu har tydligen Sydsvenskans egna strateger ansett ledaren är av så undermålig kvalitet att den inte ens fått gå ut i nätupplagan. Och jag förstår det men ändå några anmärkningar.

Först alltså vår sätt att arbeta: Nej det är inget paket. För närvarande pågår inom partiet och en del sidoorganisationer ett omfattande rådslag, där enskilda medlemmar i grupp formulerar sina åsikter om hur man vill att partiet skall verka och prioritera. En dylik grunddemokratisk idé är naturligtvis okänd inom borgerligheten och betraktas naturligtvis av de över 100 borgerliga dagstidningarna med en upplaga på 3.000.000 ex med största misstänksamhet - menar ni att gräsrötterna verkligen skall få bestämma? Och det är klart att man kan kalla dessa demokratiska former för "stelnade" och brist på "nytänkande" men när gäller demokratin kanske det är bra med en viss konservatism som gör att medlemmarna får vara med. Vi tycker inte att det är bra med att allt kommer uppifrån som i moderaterna med Reinfeldt, Borg och PR-teamet.

Därför är det heller inte att förvåna att en rad socialdemokrater öppet diskuterar vår framtida politik och kanske kommer med olika lösningar. När Ingela Nylund Watz och Dag Larsson framträder på DN-debatt och bl.a. säger: "Privata och ideella alternativ är i vissa lägen ett utmärkt komplement till offentligt drivna vårdcentraler och en del andra vårdinrättningar" är det egentligen inget konstigt med den problematiseringen. Sydsvenskans kommentar "Går det ett sus genom Folkets hus?" blir ganska komisk. De två socialdemokraterna noterar att det s.a.s. "i vissa lägen ett utmärkt komplement". Vidare framgår av originaltexten öppenheten för privata alternativ gäller endast primärvård och rehabilitering men att det betonas att huvudansvaret för sjukvård och omsorg ska vara offentligt.

Detta stämmer också bra med att den övergripande idén om bibehållande av ett gemensamt ägande av vårdinrättningar och att en marknad med köpare och säljare aldrig kan och bör etableras i skolan och inom vården. Detta är naturligtvis som ett rött skynke för ledarskribenten på Sydsvenskan som hänvisar till vad Greger Hatt, som var talskrivare åt bl.a. Ingvar Carklsson på 1990-talet, har skrivit i SvD Brännpunkt 26/10. Man frågar sig om han fått hjärnsläpp när han prisar att a-kassan har fått spara och ersättningsnivåerna i bidragssystemen har sänkts. Och påstår att den moderatledda alliansen stått för den ojämförligt djärvaste förnyelsen och kvalitetshöjningen i svensk politik.

Han fortsätter utan att precisera mer konkret vad det handlar om: Det handlar om människosyn. När det gäller sjukskrivningar, långtidsarbetslöshet, funktionshinder, psykisk ohälsa, förtidspensioner och andra utslagningsmekanismer måste den enskilde människan på nytt hamna i centrum för samhällets omsorger...Vilken politisk kraft i Sverige kommer att ta människans komplexitet och djup på fullt allvar? Att vi var och en har både styrkor och skörheter, ljus och mörker. Att vi vill ha individuell frihet, men också ofta är beroende av sammanhang. Inte minst i en livskris, en allvarlig sjukdom eller ett missbruk... Med en rätt kombination av förväntningar och stöd från omgivningen och samhället kan den enskilde komma igen. Människans återhämtningskraft är fenomenal... Men då måste den egna livskraften möta ett medmänskligt samhälle. Idag tvingas alltför många i djup kris försöka samordna sjukvårdens olika delar, socialtjänst och rehabilitering... En mer modern människosyn utmanar också de introverta partistrukturerna. Allt färre vill vara mottagare av färdigtuggade budskap från partihögkvarteren. Vi är myndiga medborgare, med all världens information en Google-sökning bort... Engagemanget i det som ligger bortom vår omedelbara vardag är samtidigt större än någonsin. Partierna borde bli moderna kunskapsorganisationer... Partipolitiken lever i en brytningstid. Jag kommer, som många andra, att fortsätta stödja dem som utifrån en anständig humanism presenterar de bästa förslagen för att lösa de samhällsproblem jag ser.

Det sägs att för damerna är hatten ett själstillstånd, vilket efter denna text tycks gälla tydligare för pensionerade talskrivare. Annars är man ju i moderatkretsar "jävligt glada i hatten", vilket väl smittar av sig på deras sympatisörer.

Jag har återgett hela texten på slutet i ett sammanhang för att visa vilket skitsnack det rör sig om. Rena ordbajseriet för att tala klarspråk. Man är ju enbart tacksam att vederbörande Hatt tagit sin hatt och gått över till de moderater han så beundrar. Att bara ha mage att tala om en humanistisk människosyn när det gäller högeralliansens attack mot den fattiga delen av Sveriges befolkning! Att inte se hur detta att "du skall vara lönsam, lilla vän" präglar högerregeringens nyliberala agenda, är ofattbart när det gäller en person som varit engagerad centralt inom vårt parti. Högerregeringens åtgärder har ju karaktär av en samlad attack mot arbetarrörelsen på sätt jag utvecklat i de två senast föregående bloggarna.

Ganska symtomatiskt så beskriver Sydsvenskan i sin ledare detta som "en vass uppgörelse med ett stelnat parti" och talar om att "Den salvan svider. Och det kan fortsätta svida för socialdemokraterna ända till partiet på allvar vågar ifrågasätta gamla 'sanningar' - även inom vård skola och omsorg." Om jag vågar mig på en gissning så finns det saker som svider värre - men på borgerliga ledarskribenter - så är det väljarundersökningarnas resultat, trots att vi följer vår väg och inte förfaller till något Hattande. Eller har jag fel?

onsdag 31 oktober 2007

Är "nya" skenheliga moderater bättre än "gamla"?

Man kan ställa sig frågan om pimpade moderater skenheligt spridande pr-mässigt avvägda slogans är bättre än moderatgeronterna, som inte hycklade? Filosofen Magnus Jiborn tycker i alla fall att de nya är "trevligare" i Sydsvenskan 31/10 under rubriken "Nytt perspektiv i moderaternas retorik"; som vanligt när det gäller de mest spännande artiklarna så har den inte återgetts på nätet.

Magnus Jiborn inleder oskuldsfullt: Någonting har hänt. Den politiska retoriken från högerkanten är sig inte lik. Om det handlar om en mera djupgående ideologisk förskjutning, ett "värderingsskifte" som finansminister Anders Borg (m) uttryckte det på moderatstämman häromdagen, eller bara om ytlig polityr och PR-strategi, återstår ännu att se.

Han utvecklar detta med att behandla parollerna om "Välfärd före värnskatt", vi månar om "alla dem i utanförskap" inte "organiserade särintressen" (apropå näringslivets tjat om arbetsrättsförsämringar), "Sverige skall bli ett skatteparadis för dem som tjänar minst" osv.

Han gör en intressant dykning i filosfisk litteratur och talar om den amerikanske filosofen Hohn Rawls som formulerat en klassisk rättviseprincip: Sociala och ekonomiska ojämlikheter kan rättfärdigas bara om de gynnar de sämst ställda. Löneskillnader kan rättfärdigas om de ger incitament för individer att anstränga sig och utnyttja sin begåvning på ett sätt som gynnar alla - även dem som har det sämst. Om sänkta skatter leder till fler jobb och förbättrad välfärd för dem som står längst ner på samhällsstegen bör skatterna sänkas. Annars inte... Men Rawls har knappast varit moderaternas husfilosof. Snarare har den moderata retoriken inspirerats av Rawls kritiker.

En av främsta Rawls kritiker är Robert Nozik, vars bok Anarki, stat och utopi varit en bibel för frälsta nyliberaler. Utifrån hans idéer har nyliberaler präglat uttrycket: Skatt är stöld - Äganderätten får inte under några omständigheter kränkas. Dessa åsikter präglade bl.a. det anarkistiska nätverket Frihetsfronten men retoriken om individuella rättigheter, frihet och respekt för äganderätten kom att utöva stort inflytande på moderaternas ideologi, i synnerhet på det moderata ungdomsförbundet. Det noteras att under en period då var MUFs ordförande Fredrik Reinfeldt.

Magnus Jiborn konstaterar att Nozik-argumentationen stuvats undan och retoriken anknyter mer till Rawls: Ännu återstår för Reinfeldt att skapa förtroende för att förnyelsen är ärligt menad inte bara en retorisk fint.

Det filosofiska resonemanget var teoretiskt klargörande och Magnus Jiborns artikel har inte utgett sig för att behandla annat än retoriken. Men det är en gåta hur man fortfarande kan tveka i huvudfrågan för vanliga människor, nämligen vad det är som styr moderaternas och högerregeringens handlande. Jag vet inte hur länge man skall orka tro på vad människor säger när de handlar på ett annat sätt. Varken borttagande av förmögenhetsskatten, fastighetsskatten eller ens det s.k. jobbavdraget, vilket enbart missgynnat pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna kan godtas enligt Rawls princip. Samma sak gäller hanteringen av skattefrihet för fackavgifter, hela kladdet med arbetslöshetsförsäkringen, försämringen av sjukförsäkringen och för förtidspensionärer, ändringen i trafikförsäkringen, de aviserade förändringarna av kulturpolitiken mm, mm. Verklighetens spegel gör att benämningen det "nya arbetarpartiet", månandet om de "utanförstående" och att moderater skulle ge "ett skatteparadis för de fattiga" framstår som enbart parodiska. Det går ju inte att hitta en enda regeringsåtgärd som stämmer med PR-floklerna eller med Rawls princip. För vanliga människor är det då en klen tröst att de nya moderater i alla fall låter "bra mycket trevligare" än de gamla. Förutom att det kan orsaka falsk konsumentupplysning så skall man nog vara välbetald moralfilosof för att önska moderaterna lycka till med den pågående förnyelseprocessen. Det är ju en förnyelseprocess under mottot: Snacka duger!

Men för oss väljare duger det inte att bara snacka. Så, så var det med den saken.

tisdag 30 oktober 2007

Högeralliansens tillkortakommande

I regeringsorganet Sydsvenskan lyder ledaren 29/10 "Tänk stort - och brett", refererat av helgens glitterföreställning i Gävle: Tänk stort. Det gjorde Fredrik Reinfeldt, statsminister och partiledare, när han inledningstalade på moderaternas stämma i Gävle i torsdags... att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Sven Otto Littorin och övriga som mejslat ut de nya moderaterna skulle slå av på takten var det inte tal om. Det gjorde Reinfeldt helt klart i sitt avslutningsanförande: "Det är när framtiden är projektet som partier växer, inte när de tror att de skall gå omkring och känna igen sig i vad som varit." ... Reinfeldt & Co tänker långsiktigt. De låter sig knappast nedslås av vare sig en motgång i frågan om spelmonopolet eller av en bottennotering i en väljarbarometer. Deras mål är att göra slut på socialdemokraternas dominans - och om så krävs med hjälp av socialdemokratisk politik... Det är möjligt att en till stora delar avideologiserad, pragmatisk linje betalar sig... Moderatledaren gör klokt i att inte bara tänka stort, utan också brett. En borgerlig seger om tre år - hur avlägsen en sådan än kan förefalla i dagsläget - förutsätter med all sannolikhet en bibehållen allians.

Ja, en sak är då säker att på Sydsvenskan tänker ledaravdelningen varken stort eller brett när det gäller det där med oberoende liberal eftersom högerregeringens politik knappast kan betecknas som en avidiologiserad linje. Men det finns en intressant notering detta med att Reinfeldt och gänget kring honom har en primär målsättning, nämligen "att göra slut på socialsdemokraternas dominans". Det är just det jag beskrev i min blogg den 26/10 "Upp till kamp mot Reinfeldts tredjedels-samhälle!" med följande tre huvudpunkter

* En gigantisk förmögenhetsöverföring i omvänd robin-hood-stil från den fattiga tredjedelen av befolkningen till den rikaste tredjedelen.
* Splittring och försvagning av fackföreningarna genom borttagande av skattefrihet för medlemsavgifter och av den solidariska finansieringen av arbetslöshetskassorna.
* Risk för social kolaps bland Sveriges fattiga vid kommande lågkonjunktur p.g.a. sänkta ersättningar, kärvare socialnridragspolitik och fördyrade levnadsomkostnader

Dessa huvudpunkter har högeralliansen försökt skyla över med demagogi om det nya arbetarpartiet, att man vill uppmärksamma välfärden och det senaste att t.o.m. göra Sverige till ett skatteparadis för fattiga! Man förstår att moderata väljare är oroliga inte bara för de nya parollerna utan kanske främst för att partiet har förlorat sin själ i strävan att vinna makten. Man kan ju inte driva socialdemokratisk idépolitik som syftar till allas bästa med en privatkapitalistisk praktik med vinstutsättande, vinstmaximering och gynnande av de rika som ledstjärnor. Det skär sig som en sås med alltför udda ingredienser.

En mer djup analys finns i samma tidning i den signerade söndagskrönikan 28/10 av Per T. Ohlsson "Inget nytt från Gävle". Den innehåller en intressant iakttagelse som jag vill vidarebefordra även om jag tillåtit mig att redigera om texten något: Med nästan tre år kvar till valet 2010 menar den annars försiktige Sören Holmberg, professor i statsvetenskap, att regeringen Reinfeldt är "rökt". Varför har det gått så snett så snabbt? Möjligen beror det på att den moderatledda regeringen feltolkade valresultatet. I minst lika hög grad som väljarna röstade för Fredrik Reinfeldts borgerliga allians röstade de mot Göran Perssons socialdemokrati. Segermarginalen var knapp: 2,2 procent. Men den nya regeringen skred till verket som om den hade fått ett massivt folkligt mandat, en arrogans som framför allt manifesterade sig i den klumpiga och brådstörtade hanteringen av a-kassan. Det vilar något gåtfullt över detta. För det är Fredrik Reinfeldt som står bakom en klockrena analys... hämtad från Nostalgitrippen, en pamflett från 1995 där den dåvarande Muf-ordföranden Reinfeldt och två andra ungmoderater behandlade det borgerliga förlustvalet 1994: "Alla regeringar vill framställa det som att de väljs tack vare sin framåtsyftande politik och vilja till förändringar. Väl i regeringsställning hävdar de, hur liten än majoriteten må vara, att de nu agerar i enlighet med hela folkets önskemål. Sanningen är nog den att oppositionen blir framröstad mer på den sittande regeringens misstag eller tilltagande impopularitet. En del väljare vill ha något annat, eller några andra och byter därför parti, men det betyder inte alltid att de önskar några större förändringar."

Detta är något helt nytt i borgerliga tidningar. Man har nämligen till leda fört ut budskapet att alliansregeringen bara verkställer sitt valmanifest - om man bortser från några skönhetsfläckar som besinskatten och kladdet med fastighetsskatten - alltifrån ramponeringen av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen via förmögenhetsskatten till utförsäljningarna av vår gemensamma statliga egendom. Så allt detta är väl inget att bråka om. Några har försökt invända att valmanifestet på dessa punkter var så allmänt hållna att de knappast gav det vittgående mandat som högerregeringen verkat för. Men det har bara hånfullt avvisats som "dålig-förlorar-mentatlitet" av de regeringstrogna drakarna. Och nu talar PerTe alltså om alliansregeringens "arrogans"! Ett slags sent uppvaknande föranledd av den väckarklocka som väljarundersökningarnas siffror utgör.

Det var mycket fyndigt av PerTe att plocka fram Reinfeldts egen valanalys 1995 och han avrundar: Fredrik Reinfeldt sägs vara en lyssnande politiker. Vill han bryta alliansregeringens dödsspiral är det hög tid för honom att börja lyssna på vad han själv hade att säga för tolv år sedan.

Själv hoppas jag mer på att Sören Holmbergs spådom blir sanning: rögad som en sill, böckling alltså - om man är i Skåne.

söndag 28 oktober 2007

BÄ, BÄ, BÄ -får man ljuga fritt när man är Aborelius, Bernitz, Doctare eller Myrdal?

BÄ, BÄ låter som en oskuldsfull barnsång och det var säkert det som var meningen med BÄs upprop - Bevara äktenskapet mellan man och och kvinna.

BÄs upprop är undertecknat av katolske biskopen Aborelius och pingströrelsens ledare Sten-Gunna Hedin, båda främst kända för politiska hot i samband med abortdebatten för något år sedan. Också två gamla ärkebiskopar från 1990-talet, Bertil Werkström och Gunnar Weman, har skrivit på, varvid man noterar att varken nuvarande Ander Wejryd eller föregående KG Hammar återfinns bland dem som delar synpunkterna i BÄ. Bland undertecknarna finns företrädare för en del frikyrkosamfund som pingströrelsen, EFS och frälsningsarmén samt Judiska församlingen, Islamiska samfundet, Katolska ungdomsförbundet, Ortodoxa kyrkorna. Också en rad publicister som skrivit ett flertal artiklar med klart homofobt eller i vart fall homofientligt innehåll finns med, såsom Jan Myrdal, Carin Stenström. Allt kryddat med en proffsboxare och en italiensk baronessa.

Även jurister har undertecknat, såsom professor Ulf Bernitz, Annika Lokrantz-Bernitz, Per Karlson, Anders Månsson och advokaten Rolf Åbjörnsson. Det sista med dessa jurister är viktigt om man går igenom uppropet och dess sakliga underlag, särskilt märkligt är Ulf Bernitz medverkan då han är specialist på europarätt och som sådan känner de olika rättighetsfördragen in i minsta detalj.

Som jag sa i inledningen är förefaller uppropet var sakligt objektivt men granskning visar att det är rena falsifikatet. Biskopar, prelater, journalister och jurister alla medverkar de till att förfalska sanningen för lura dig käre läsare:

I uppropet påstår man "att FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger "familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör "den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten" (artikel 16)."

Vad jag förstår är detta en förfalskning av vad FN-urkunden innehåller.

I nämnda artikel i FN-förklaringen garanteras nämligen: " 1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning. 2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd."(Art.16)

FN-förklaringen saknar alltså bestämningar som enbart innesluter heterosexuella äktenskap. Båda de kursiverade meningarna från uppropet har bara det bedrägliga syftet att inbilla läsaren att heterosexuella familjen är inskriven i FN-förklaringen. Men så är det alltså inte. Urkundsförfaslksningen är desto märkligare eftersom Aborelius/Hedins stormtrupper inrymmer juridisk expertis. Med juristernas medverkan framstår vilseledandet av allmänheten som uppsåtligt.

Detta kan kompletteras med att i FN-förklaringens ingress tillerkänns alla människor mänskliga rättigheter, alltså även homosexuella, och i avslutningsbestämmelsen anges: "Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för en stat, en grupp eller en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen." (art. 30).

Av detta följer att BÄ istället bryter mot FN-förklaringen om mänskliga rättigheter.

Så över till Barnkonventionen som i uppropet citeras på följande sätt: "Långt innan nationalstaten uppstod fanns äktenskapet mellan man och kvinna som en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa. Till detta hör enligt artikel 7 i Barnkonventionen att barnet så långt det är möjligt skall få omvårdnad av både sin mamma och sin pappa. Mer än någon annan relation tillgodoser äktenskapet detta behov."

I den nämnda artikeln i Barnkonventionen står: "1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem. .. (Art. 7)."

Det saknas alltså i Barnkonventionen allt tal om äktenskap, såsom ett förhållande mellan man och kvinna. Inte heller framgår att föräldrarna nödvändigtvis skulle vara mamma och pappa eller att heterosexuellt äktenskap skulle vara att rekommendera ur Barnkonventionens perspektiv. BÄs citat från barnkonventionen utgör alltså rena bedrägeriet.

Dessutom kan man i Barnkonventionen läsa om

icke-diskriminering att varje barn skall tillförsäkras de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Man skall också vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. (art. 2).
barnets bästa anges att detta skall komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ och att barnet skall tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer "dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", (art.3).
föräldrarnas ledning så förbinder man sig att respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter "som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet", att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention. (art. 5)

Man kan alltså konstatera att Barnkonventionen utgår från att det finns andra föräldra- och vårdnadskonstellationer än heterosexuella pappa och mamma. Det saknas alltså i Barnkonventionen helt rekommendationer att heterosexuella par i äktenskap skulle ha något slags företräde. BÄ-uppropets skenbild av att Barnkonventionen på något sätt skulle ge heterosexuella familjen företräde är alltså rena falsariet. Läser man barnkonventionen noga så är faktiskt så att det lobbyarbete som BÄ bedriver i allra högsta grad strider mot barnkonventionens intention, att alla barn, alltså även barn i regnbågsfamiljer, skall åtnjuta statens skydd.

Slutsatsen av här gjorda citat blir alltså att varken FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna eller Barnkonventionen kan användas som tillhygge mot oss homosexuella. Det vore ju f.ö. ganska märkligt. Aborelius och Hedin samt det högerkristna fälttåg de inlett skulle man kunna tro att de i religiös iver förivrat sig i sin propaganda mot könsneutrala äktenskap. Men att de tillsammans med fem jurister helt uppsåtligen förfalskat innehållet i dessa två intenationmella rättighetsurkunder för att i bedrägligt syfte motverka den politiska processen mot könsneutrala äktenskap är med ett understatement märkligt.

När man konstaterat detta så återstår frågan att bedöma om ett s.k. könsneutralt äktenskap kommer att medföra "att barnen med nödvändighet hamnar i bakgrunden", som man påstår i BÄ-uppropet. Självklart är detta falsk argumentering. Är det några som verkligen övervägt alla aspekter på frågan om de skall skaffa barn så är det homosexuella par, möjligen i jämnbredd med de som adopterar eller får barn efter insemination. Det är alltså ingen slump eller en blöt firmafest det är fråga om vi bildandet av homosexuell familj utan planering ut i minsta detalj. Att använda barnen som slagträ i denna äktenskapsdebatt är alltså precis lika falskt som de uppsåtliga misstolkningarna av FN-förklaringen och Barnkonventionen.

fredag 26 oktober 2007

Upp till kamp mot Reinfeldts tredjedels-samhälle!

Hur länge kan de "nya moderaterna" förbli nya? - Hur länge som helst, försäkrade ordföranden Fredrik Reinfeldt sina partikamrater när moderaternas stämma inleddes i Gävle igår: De nya moderaterna förblir nya så länge de följer med sin tid och förmår formulera de bästa svaren på de frågor som människor tycker är viktigast just nu.

Så inledde Sydsvenskan sin granskning på ledarsidan 26/10 av högeralliansens dominerande parti "Död eller förändring" genom skribenten Mats Skogkär: Att "förnya sig eller dö" är den förutsättning som gäller för varje parti, som Fredrik Reinfeldt ser det. I sak har han rätt och det finns förmodligen inte många, om ens någon, bland stämmans ombud som är beredd att säga emot honom på den punkten. Men den som ständigt förändras och förnyas riskerar att uppfattas som en kappvändare. Och doften av PR- och marknadsföringstänk står ibland väl tät kring de nya moderaterna.

Svårigheten för moderaterna är ju att det inte bara står en PR- och marknadsföringsstank kring dem utan att det faktiskt är så att hela högeralliansens framtidsprogram är en skenskapelse av ett team beteendevetare, sociologer och marknadsföringsexperter betalt av näringslivet i syfte att ta över vissa delar av socialdemokratiskt vinnande paroller och baka in detta i ett vinnande koncept. Skillnaden är bara det att socialdemokraterna som man stulit parollerna från har en socialistisk grundinriktning med allas bästa för ögonen. Moderaterna däremot har en liberalkonservativ agenda, dvs ett privatkapitalistiskt synsätt där allt skall vinstutsättas (=konkurrensutsättas) och de rika gynnas på de fattigas bekostnad samt där solidaritet är ett skällsord.

Högeralliansbygget spricker därför i fogarna. Vad Reinfeldt och gänget inte tycks förstå är att man väl skall för sin överlevnad förnyas och reformera. Men om man behåller sin innersta inriktning och skyler över den med ett gyllene pimpat utanverk därför att den inte skulle falla väljarna i smaken så skevar det. Ja, det blir ett glapp som gör att allt framstår som ett skenverk. Det är nu detta som håller på att ske, se väljaropinionens siffror. Mats Skogkär skriver: De nya moderaternas jakt på evig politisk ungdom fortsätter. Men inte allt smink i världen kan dölja det gammalkonservativa vargansiktet med rikemansrovtänderna. Den "eviga politiska ungdomen" blir en bild för internt bruk som bara är patetisk när den konfronteras med verkligheten.

Vad som är märkligt i denna en stor dagstidnings politiska granskning är att den nöjer med dessa ytliga kommentarer och inte analyserar vad de olika besluten som högerregeringen tagit leder till. Väljarna, som lever med den verklighet som högerregeringen skapar, nöjer sig inte som Sydsvenskan med flosklerna om det "nya arbetarpartiet" och all pr-mässig yttre kosmetika. De alldeles färska opinionssiffrorna är att vänsterblocket har 15 procents övervikt och att moderaterna tappat främst bland kvinnor och ungdomar, dvs de som främst drabbats av regeringspolitikens avigsidor.

Nå vad ser vi socialdemokrater? Jo, att regeringen genomfört stora skattesänkningar för de rika genom sloppad förmögenhetsskatt, avdrag för hushållsnära tjänster och en fastighetsavgift istället för en progressiv fastighetsskatt samtidigt som löntagarna utsätts för en rad försämringar:

-Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats genom lägre ersättning
-Ytterligare försämring av arbetslöshetsförsäkringen med endast en ersättningsperiod, ökad krav och 65% ersättning
-Unga arbetslösa får lägre a-kassa snabbare med begränsad "jobbgaranti"
-Möjligheterna till arbetsmarknadsutbildning och vuxenutbildning skärs ned kraftigt
-Slopat avdrag för fackföreningsavgift och a-kassa
-A-kasseavgifterna har chockhöjts och solidarisk och gemensam finansiering av a-kassan urholkas.
-Sänkt sjukpenning och föräldrapenning för både arbetande och arbetslösa
-Stora grupper utesluts från jobbskatteavdraget. Sjuka, arbetslösa, föräldralediga och ålderspensionärer betalar högre skatt på sin ersättningar och oensioner än om samma pengar varit lön.
-Sämre ålderspensioner för alla långtidsjuka, vilket är ett brott mot den av alla partier godkända pensionsöverenskommelsen
-Kostnader för sjukpenning och trafikskador förs över från den offentliga trafikförsäkringen, vilket leder till att försäkrtingsbolagen i motsvarande grad höjer premier
-Arbetsgivaransvaret att upprätta rehabiliteringsutredning förs över från arbetsagivaren till Försäkringskassan samtidigt som tidsgräns för utredning och uppföljning tas bort.
-Arbetslivsinstitutet las ned 1 juli; all där utförd forskning om löntagares arbetsförhållanden, arbetsmiljö och arbetsskador tas bort
-Arbetsmiljöverkets anslag har skurits ner med 30 %, varför färre arbetsmiljöinspektörer finns att inspektera riskerna för liv och hälsa på arbetet
-Statens anslag till arbetsmiljöutbildning för skyddsombud och facklig EU-bevakning har dragits in.

Efter denna lista är det nog bara för osedvanligt enögda borgerliga journalister på högerkanten som de "nya" moderaterna framstår som ett arbetarparti. Men det är faktiskt inte nog med att bara anteckna en dylik lista - det fordras en analys för förstå hur raffinerat thatcheristiskt angreppet är på arbetarrörelsen.

EN GIGANTISK FÖRMÖGENHETSÖVERFÖRING.
För det första handlar det om en gigantisk förmögenhetsöverföring i omvänd robin-hood-stil från den fattiga tredjedelen av befolkningen till den rikaste tredjedelen. Man har försämrat försäkringsersättningarna och höjt avgifter, gjort stora besparingar arbetsmarknadsutbildning, komvux, kontroll och forskning kring arbetsmiljön och låtit fattigare grupper, såsom arbetslösa, sjuka och pensionärer, betala högre skatt än andra mm. Alla dessa besparingar drabbar de små i samhället. Samtidigt tar man bort skatter för dem som har mest i form av förmögenhet och dyra, exklusiva bostäder. Det finns ensamstående familjeförsörjare som fått åtskilligt mindre att leva på medan förmögna fastighetsägare i Danderyd, Saltsjöbaden och Täby fått fem- eller sexsiffriga belopp mer att röra sig med. Skammen går på torra land men den borgerliga pressen speglar inte detta utan fortsätter sitt malande som den husbondens röst man är. Härtill kommer att högerregeringens politik medfört att andra avgifter exempelvis trafikförsäkringen höjts, hyrorna höjts och räntorna gått upp vilket allt gjort det dyrare att leva särskilt för dem med små marginaler.

SPLITTRING OCH FÖRSVAGNING AV FACKET.
Man hade knappt hunnit sjunka ned på taburetterna förrän färdiga förslag producerades om borttagande av skattefrihet för medlemsavgifter i facket. Redan detta fördyrade för arbetstagarna att ta till vara sin rätt genom facket. (det hör till saken att all facklig verksamhet på artbetsgivarsidan betalas genom för företagen avdragsgilla kostnader - varför en grov orättvisa skapats). Men det stora slaget mot facken var förändringarna beträffande arbetslöshetskassorna. Tidigare hade kassorna finansierats solidariskt genom att ersättningar utbetalades från en gemensam pott vartill kom ett 90 %-igt statsbidrag. Högerregeringen bestämde med ilfart efter makttillträdet att dela upp arbetslöshetskassornas finansiering så att varje fack själva skulle svara för sin pott vartill kom ett sänkt statsbidrag på 60 %. Följden av detta har blivit att avgifterna för de fack som har hög arbetslöshet, som tillika är de ofta med lägsta lönerna, har fått enorma avgifter medan förbund med höga löner och lågarbetslöshet har låga avgifter. Solidaritetsfinansieringen är borta och man skruvar sönder fackliga sidan i sina beståndsdelar i raffinerad thatcheristisk anda. Det blir svårt arbete att lappa ihop detta när vi tar över.

Angreppet är riktat mot förbunden med hög arbetslöshet, låga löner och utbrett deltidsarbete. Den djävulska tanken bakom spelet är att låglönefacken skall tvingas till reträtt - helt enkelt inte ha pengar till att föra den fackliga kampen - och på så sätt skall låglöneyrkena förbli lågt betalda. Ja kanske för att få livets nödtorft de sämst betalade skall tvingas till extrajobb inom hushållsnära tjänster o liknande. Hela politiken går alltså ut på att hålla kvar en tredjedel av Sveriges befolkning i lågbetalda yrken för billig service åt den rikare tredjedelen. Nog har man läst på sin Thatcher alltid.

RISK FÖR SOCIAL KOLLAPS BLAND SVERIGES FATTIGA
När det sagts som finns i föregående stycke så har jag ändå inte berört vad som kommer att ske med den fattigare delen av Sveriges befolkning vid en lågkonjunktur. Jo, just det vid en lågkonjunktur friställs en rad arbetstagare och med de sänkta arbetslöshetsersättningar som då kan betalas ut av låglöneförbunden kommer denna del av befolkningen vara hänvisad till socialt bistånd. Och vad är det som sker på den sociala sidan redan nu i en rad kommuner? Jo, en snål restriktivitet för att pressa bidragssökaren till egna insatser. Men hur gör man det i en lågkonjunktur med familj men utan arbete? Här är det dessutom så enligt en undersökning av LO att den sociala bördan fördelar sig mycket snett mellan olika kommuner.

Undersökningen har gått ut på att fastlägga procentuell andel av befolkningen med en nettoskuld och procentuell andel som är miljonärer: Malmö 27 - 13, Vellinge 12 - 33, Staffanstorp 15 - 20, Lomma 9 - 31, Landskrona 26 - 10, Simrishamn 16 - 20, Kristianstad 21 - 13, Ystad 18 - 17, Stockholm 24 - 21, Sundbyberg 31 -12, Danderyd 11 - 41, Lidingö 11 - 31, Täby 10 - 35 , Göteborg 28 - 15. Hela listan finns på LOs hemsida. Av dessa resultat kan man dra slutsatsen att de sociala påfrestningarna som åstadkoms genom ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen kommer att med stor kraft drabba kommuner som exempelvis Malmö, Landskrona, Sundbyberg och Göteborg. Går man till övriga kommuner i listan kan man se att det är typiska arbetarstäder som huvudsakligen kommer att drabbas. Man kan tänka sig att socialtjänsten i dessa arbetarstäder kommer att kollapsa medan skatteuttaget i Vellinge, Lomma, Danderyd, Lidingö och Täby med den rikare delen av Sveriges befolkning kommer att vara oförändrat lågt.

KRIGSFÖRKLARING MOT SVERIGES ARBETARE
Högerregeringen är inte mycket till arbetarparti. Tvärtom är politiken som förs rena krigsförklaringen mot Sveriges arbetarstagare, särskilt alla sjuka, arbetslösa, pensionärer och låglöne- och deltidsarbetstagare. Det är en skam att vi har en stor journalistkår som inte ids eller kanske inte vill tala om för svenska folket vad som pågår.

Reinfeldt och högergänget håller på att metodiskt dela upp Sverige i en del som lever gott och en annan del som skall tjäna de som lever gott. Och var nu inte så korkad att du tror att det är en sinkadus att utfallet blir så negativt för stor av befolkningen. Nej, detta är precis vad pr-teamet kring Reinfeldt, Borg & Co räknat ut. Och precis som i Thatchers England så räknar man med att i alla fall kunna inräkna ett tillräckligt antal väljare som regeringsunderlag. Vi måste se till att detta inte sker. Att klä av det "nya-arbetarparti"-hycklet. Det är verkligen dags för

UPP TILL KAMP!