Maktkoncentration utan oro?

Just nu är ekonomisk, medial och politisk makt samlad i Sverige. Finns det anledning att känna oro för det? Tja, det beror väl helt enkelt på var man befinner sig i samhället. Direktör, metallarbetare, tjänsteman, arbetslös, sjuk, eller pensionär.

Maktstruktur
Det måste ju vara lättare för Arnegård-Hansen/Bäckström att tala med och få respons för sina idéer om den politiska makten företräds av Reinfeldt/Borg/Olofsson/Odell. Kanske är det också så att de förra betalt för PR-uppbådet och mediakonsulterna som möjliggjort för de senare att förverkliga hela alliansidén - vad vet jag? Helt uppenbart om man studerar de över 100 borgerliga tidningarna med en upplaga på över 3.000.000 ex så har Avellan/Ohlsson, Ekdal/Hedvall/Wolodarski och Linder/Abrahamsson åtskilligt mer gott att säga om högerregeringen än om vänsteroppositionen för att nu inte tala om allas slagpåse Göran Persson. Kanske är det rent av så att urvalet av nyheter eller i vart nyheternas presentation färgas av de borgerliga tidningarnas försmak för att rosenskimrande skildra de egna och kasta ut de andra i nässelsnåret - så har i alla fall jag uppfattat det! I denna miljö där Reinfeldt och alliansgänget kan räkna med ekonomisk förståelse av näringslivet och medial uppbackning av den samlade borgerliga pressen så blir enklare att hantera den politiska makten - det finns liksom så få hinder. Även om detta är schabloniserat så är frågan: oroar denna maktstruktur inte dig?

Politisk adel
Visst är det riktigt att, som Heidi Avellan skriver i Sydsvenskan 7/7 under rubriken "Tyckarelit och åsiktsmånglare", det inom socialdemokratin finns den av Anders Isaksson beskrivna "politiska adeln". Nu är detta inget särdrag för socialdemokratin, då exempel säkerligen - förutom de två farliga effen: Filippa och Fedrik - kan uppletas inom varje elit helt enkelt av den enkla anledningen att man träffas i den miljö man umgås och litar på sin vänner. Men jag håller med om att naturligtvis blir det ett problem om inaveln blir en oöverstiglig barriär för andra begåvningar. Det talas också i borgerlig press alltid om LOs makt över en vänsterregering och det är symptomatiskt hur ogärna man ens inom parentes nämner Svenska Arbetsgivareföreningens, SAF, numera Svenskt Näringslivs inflytande på högerregeringen. Men det är väl en sådan där "obunden" eller "oberoende" glömska som genomsyrar den borgerliga pressen.

Grymt mörkblått
Jag kan hålla med Heidi Avellan att det är väsentligt för spänsten i en demokrati att det sker växling vid makten. Men om detta maktskifte sker så att den nya regeringen springer benen av sig för att gynna en rik elit och göra allt för att sälja ut grundstommen av det som tidigare varit, då blir i vart fall jag orolig och gråter blod över alla de mindre bemedlade som blir utsatta för högerexperimentet. Ja, gråter blod för att de utsatta blir mer utsatta och de utanför blir än mer utanför. Jag tänker på pensionärer, arbetslösa, sjuka m.fl. Visst kan man peka enstaka exempel som klarat den beska högermedicinen men oändligt många fler har faktiskt fått det sämre. Hur kan man exempelvis komma på en så utstuderat djävulsk tanke som att placera hela den nyssnämna gruppen i en särskild strängare skatteskala än andra. Därigenom tar man ju in mer från de fattiga för att betala skattesänkningar för de som redan har arbete och förmögenhet. Även om man naturligtvis inte kan förbehålla den politiska makten det "röda laget", så är det ju olyckligt när blåa laget visar sig vara så grymt mörkblått.

Extrem högerpolitik
Heidi Avellan slår ett slag för "överklassen och en stor medelklass med borgerliga eller liberala åsikter" skall ha rätt att välja den politik de tror på. Naturligtvis. Ja, naturligtvis man pläderar ju inte för en sovjetstat för att man vill ha en skälig fördelning av kakan. Men nog måste det väl vara tänkvärt att väljarsiffrorna genast blir 55 - 40 i vänsteroppositionens favör, när högerregeringen börjar genomföra sin politik. Är det möjligen så att några känner sig lurade av reklamjippot det "nya arbetarpartiet" och allianslöftena om 1000 kr mer i plånboken? Ja, något måste det ju vara eftersom förutom ett massivt stöd från den borgerliga dagspressen och ett välmående näringsliv alliansregeringen även få full skjuts av en makalös högkonjunktur. Och ändå dessa väljarsiffror..? Tja, vad tror du? Är det högerministrarnas fumlande eller den extrema högerpolitik som nu genomförs?

"Obunden" borgerlig press
I artikeln hävdas också att den borgerliga pressen är "obunden" eller "oberoende". Ja, en del tidningar har t.o.m. tagit in det i sitt motto så att man inte skall missledas till annan tanke av tidningsinnehållet. Och det är ju bra om journalister strävar efter detta. Men vad hjälper det om journalisten och dennes kolleger på tidningen har i stort samma grundsyn som de man skall granska. Jo, det hjälper naturligtvis om makten inte riktigt håller sig inom den utstakade vägen. Men att försvara andra grupper eller ge en bredare målsättning? Nej, för det finns knappast utrymme. En "obunden" moderat är i alla fall moderat och vet vilka sympatisörer som skall gynnas. Visserligen är en "oberoende" liberal mer diffus men bekänner sig till "marknadskrafternas fria spel" med de följder detta får för den enskilde. I båda fallen förefaller solidaritet med de utsatta vara en ganska avlägsen tanke - man ju bara tänka på vad "nya arbetarpartiet" inneburit för det utanförskap som med darr på stämman omtalades i valrörelsen, ungefär samma grupper som nu beskattas enligt den särskilda straffskatteskalan.

Demokratiskt åsiktsflöde
Och visst finns det en tyckarelit, trots att - liksom den här bloggen - fler vanliga människor börjat uttrycka sina åsikter. Det är inte alla, såsom Heidi Avellan, som finner något positivt med alla bloggar. Själv har jag sedan jag understått mig att tycka annorlunda än en känd kollega till chefredaktören blivit utskälld efter noter och påstådd vara "uppblåst" mm mm, så nog finns det en tyckarelit mån om sin upphöjda, ostörda parnass. Men även om en del misstycker kommer vi bloggare ändå att tycka till och kanske därmed spela en ökad roll i det demokratiska meningsflödet.