Drömmar, hopp, visioner

Martin Gelin har i Sydsvenskan skrivit en spännande artikel (12/7) om amerikansk inrikespolitik med fokus på den där redan inledda presidentkampanjen. Några intressanta delar av artikeln: Om demokraterna ska ha en chans måste de lära sig att bli lika bra som republikanerna på att måla upp förskönade drömbilder av verkligheten. Demokraternas hopp står alltså till att sälja hoppfullheten till väljarna. Demokraten Barak Obama har redan slagit fast sitt eget budskap: "Hope and action = Change!". Time Magazine lät nyligen Obama dominera omslaget till deras "Världens 100 mest inflytelserika personer"-nummer. Var kommer den här enorma Obamahypen från? Kanske ligger en del av svaret i det amerikanska folkets svaghet för folk som talar om drömmar, hopp och visioner. Politiska väljare röstar inte efter hjärnan, utan efter hjärtat. Slutsatsen man drar är att det börjar bli tydligt att presidentvalet 2008 inte kommer att handla så mycket om politik som om taktik. Det kommer inte att vara sakfrågorna som avgör, utan sättet på vilket de presenteras.
Är detta något unikt för USA är en fråga som ligger nära till hands. Om det stämmer att socialdemokratin med Persson i spetsen kom att representera något självtillräckligt, pampigt, maktigt medan alliansgänget lyckades med hjälp av sin massiva övervikt i dagspressen frammana bilden av ett optimistiskt gäng med nya idéer och en hoppfull attityd. Däremot satt man väl ganska renons när det gällde visioner. Om det var så att man lyckades få ut detta budskap om optimism, alternativa lösningar och handling så kanske det var det som fick folk att i så förvånansvärt stor grad rösta på sitt "eget fördärv". "Fördärv" därför att de flesta borde om de röstat efter hjärnan ha förstått att den politik man nu genomför och som med rätta väcker så markant avsky var det man rimligen hade att förvänta av högerregering. Om allt det här är riktigt så borde socialdemokratin alltså försöka att inför nästa val inte bara attrahera hjärnan utan även hjärtat.

Känslorna dikterade valet?
Om det nu skulle vara så att känslorna spelat en avgörande roll vid förra årets borgerliga valseger så faller viss tveksamhet över borgerliga medias med enfaldig envishet och ideligen upprepade sentens att nu genomför man bara vad man fick mandat för. Vad man litet undrar över i vart fall om man ser till den verklighet som väljarundersökningssiffrorna avspeglar där alltså i dag 55 % skulle rösta med oppositionen och bara 40 % med alliansregeringen. Man undrar verkligen om dessa borgerliga journalister inför detta ganska klara utslag på hur man betygsätter högerregeringen skriver med hjärnan eller med hjärtat. På något sätt handlar det i borgerliga media inte längre om verklighetsanpassning och faktaanalys utan att pracka sina egna borgerliga känslor på läsarna. Även Sydsvenskans redaktionella kommentar (fredag 13 juli) under rubriken "Rätt, fast fel" upprepas att man nu bara utför det högerregeringen fick mandat för, exempelvis jobbavdraget, slopandet av förmögenhetsskatten och avskaffandet av fastighetsskatten. Ingen ställer frågan vilka vann storkovan på detta, vilka fick liten förbättring och vilka fick betala en del av detta med ännu mindre kassa att leva av. Pensionärer, sjuka och arbetslösa. Hur var det med det här med utanförskap? I valet var det visst någon som med darr på stämman... Ja, nog var det ett fullödigt PR-trick alltid. Det är ju det väljarna kommit på - ursäkta att jag påminner om verkligheten.

Rätta till en orättvisa
Pär Nuder antydde att socialdemokraternma i alla fall tänkte sig att rätta till den värsta orättvisan som högerregeringen genomfört, nämligen den särskilda högre beskattningen av pensioner och ersättningar. Att borgerligheten envisas att straffa pensionärer, arbetslösa och sjuka är nämligen inte bara orättvist utan dessutom nationalekonomiskt tveksamt eftersom en generell skattesänkning som omfattar även de grupper som borgerligheten låter stå utanför skulle leda till ökad konsumtion vilket i sin tur är en effektiv pådrivare för att åstadkomma fler arbeten.

Var är visionerna?
Men ännu finns en brist på visioner. Vad ställer man helst mot detta borgerliga hårdgynnande av rika och besuttna, den råa egoismens politik? Är detta med solidaritet helt ute? En del pratar om det mjuka, omvårdande, respektfulla. Är vi prisgivna till att på alla områden från vaggan till graven bli små lönsamma vänner till kapitalet i alla former? Är jag och vill jag bli vinstgivande när jag är sjuk, går i skola, behöver äldrevård? Ja, nu ser vi att detta bestäms genom det sätt på vilket vi röstat. Man tolkar våra röster som om vi gett dem fritt fram att sälja ut allt det vi byggt inom offentlig förvaltning, offentligt ägande och offentlig service. Tänk på att i det privata räknas vinsten som en kostnad för tjänstens framställande. Hur formulerar man en vision om ett alternativt samhälle till detta högersamhälle? Det är det som socialdemokratin måste göra en vision om något annat. Det bra med rådslag och förankring av politiken men vi måste skapa vingarna genom vilka politiken tar luft och kan lyfta oss bort från vinst- och utnyttjarsamhället!
Har du förresten tänkt på att hjärta och hjärna skiljer sig åt med bara en bokstav?