Ta jobb i Karlskrona och träffa familjen varannan helg - eller bli av med a-kassan. Det beskedet fick småbarnsmamman Rebecka Magnusson av arbetsförmedlingen i Luleå. "Precis som det ska vara enligt reglerna. Eftersom det krävs att man söker jobb på andra orter redan från den första arbetslösa dagen om det behövs."
Rebecka bor i dag i Luleå, tillsammans med sin snart två år gamla dotter Saga och sin make Daniel, som har jobb i orten. Som utbildad förskolelärare har hon varit arbetslös sedan i juli. Nu har hon fått order om att söka jobb på en ny förskola som snart öppnas i Karlskrona, 140 mil från Luleå. Om hon får jobbet tvingas hon välja mellan att flytta ifrån sin make och barn, eller bli av med ersättningen från a-kassan. Om hon tackar ja får hon ersättning för resor hem två gånger i månaden under det första året.
Att Rebecka är förälder är ingen förmildrande omständighet. För att hänsyn skulle tas till hennes dotter Saga krävs att Rebecka är ensamstående. Då kan man under en övergångsperiod få möjlighet att bara söka jobb inom närområdet.
-Är huvudspåret att stanna kvar på sin hemort får man titta på alternativa yrken, säger a-kassechefen i Luleå Jan Sundkvist.
-Jag har redan börjat fundera på att ta ett städjobb. Jag är nämligen rädd att jag får förskollärarjobbet och tvingas splittra familjen. Jag tycker att 140 mil är lite väl långt för att veckopendla, säger Rebecka Magnusson.
Allt enligt dagens rapportsändning på SvT.
Detta är tamejfaen inte klokt. Och det är inte arbetsförmedlingens fel ty reglerna är sådana.
Men vem i helvete har konstruerat sådana regler. Vad jag förstår så är det den "nya arbetarregeringen" som introducerat dessa fullständigt hutlösa regler. Man jagar arbetslösa med blåslampa. All mänsklig hänsyn kastar man överbord.
Visst är arbete både en rättighet och en plikt. Men att "arbetsplikten" skall utövas 140 mil från hem, make och barn är inte bara okristligt utan stridande mot all rimlig humanism. Detta måste vara ett högprioriterat område för nytänkande när vi träder till efter nästa val.
Uppenbarligen får en tvååring inte skiljas från sin mamma med 140 mil. Detta är regler som utformats av Koko-politiker. Vad jag förstår är det dessutom omöjligt att tillämpa bestämmelserna om a-kasseersättning i detta fall.
Tillämpning i detta fall är nämligen inte förenlig med den av Sverige 1990 ratificerade FNs barnkonvention. Enligt artikel 3 gäller: 1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Dessutom så har Sverige åtagit sig enligt punkten 2 och artikel 4 att vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder för att tillförsäkra barnet detta.
Om Rebecka tvingas till Karlskrona av ekonomiska skäl så är det inte heller förenligt med europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna Artikel 8 där föreskrivs att 1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem ... och 2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet (annat än i vissa inte här aktuella undantagsfall). Europakonventionen skall dessutom från 1998 tillämpas som lag här i landet.
En tillämpning av föreskriften rör Rebeckas barn och den är uppenbarligen inte förenlig med det barnets bästa. Detta är även A-kassan i Luleå skyldig att pröva. Och tycker man inte det så är det regeringens skyldighet att genast ändra lagstiftningen eller i vart fall ge instruktioner om att reglerna inte får tillämpas på småbarnsföräldrar. Om man försöker sig på att tillämpa reglerna så kommer man dessutom i strid med europakonventionen artikel 8 (då man enligt denna artikel prövat skiljande av barn från föräldrar).
A-kassan i Luleå måste vägra att tillämpa bestämmelserna i fall som detta. Regeringen måste genast ingripa och ändra bestämmelserna eller i vart fall ge kompletterande instruktioner.
Härmed anmäler jag saken till Barnombudsmannen för att saken må bevakas på ett riktigt sätt.
tisdag 13 november 2007
söndag 11 november 2007
Pimplar Jan Guillou rakvatten?
"Vi har en onykterhetsgräns så fininställd att den som just använt rakvatten får ett utslag på 0,2 till 0,4 promille", skriver Jan Guilllou i dagens 11/11 Aftonblad. Han ömmar för Karin Pilsäter (fp), som förmodligen skulle "ha suttit i regeringen i dag om det inte varit för den olycksaliga morgonen något halvår före valet" då hon åkte fast för rattonykterhet med 0,2 promille i blodet.
Jan Guillou funderar över om han inte själv någon gång varit över den magiska gränsen 0,2 promille. Funderingarna fick sådana proportioner att han köpte en polisens apparatur för 7.000 kr för att vara på säkra sidan. Efter ett års "vetenskapliga" studier på sig själv så hade han lärt sig åtskilligt. Det var exempelvis omöjligt att själv avgöra var han befann sig på skalan mellan 0,0 och 0,3 promille. Vid 0,5 däremot började han ana att han inte var en särskilt bra bilförare.
Konstaterandet om rakvatten, vars "vetenskaplighet" jag sätter ett frågetecken för, har satt myror i huvudet på mig. Min erfarenhet är nämligen att det är utandningsluften som polisens apparatur mäter. Om det är riktigt så måste ju rakvattnet ha inmundigats för att ge utslag p.g.a. utandningen. Jag vill inte göra några påståenden om Jan Guillous drykesvanor men i alla fall så kände jag mig förvirrad av uppgifterna i krönikan.
Bortsett från detta frågetecken så tycks Jan Guillous krönika syfta till att allt talar för att man bör återgå till den gamla rattonykterhetsgränsen på 0,5 promille. Bland andra omständigheter anför han att internationella studier visar att 20 % av trafikolyckorna orsakas av trötthet eller insomnande bilförare. Och det är väl en sak. En annan är att av dessa 20 % har en viss del en alkoholpromille av 0,2 eller mer i blodet förutom den stora procentandel av alla olyckor som orsakas av förare med ordentlig alkoholpromille i blodet. Det är just det sista, vilket Jan Guillou naturligtvis inte tar upp, som fört fram kravet på noll-tolerans mot alkohol i trafiken. Man har behövt en klar och tydlig regel, alltså nolltolerans, vilket i lagstiftningen formulerats som 0,2 promille. I detta finns varken något "onödigt och orättfärdigt" som Jan Guillou beskriver lagstiftningen.
Visserligen påstår Jan Guillou redan i krönikan att har man den åsikten så är man vilseledd av skandaljournalistik, nykterhetsfanatiker och moraliserande ledarskribenter och andra på Jan Guillous lista över hemskingar. Men vilseledd? Om vad? Att alkohol i trafiken är vansinne kan man ju räkna ut alldeles själv utan 7000-kr-apparater exempelvis efter deltagande i ett härligt ålagille eller en sober gåsafest.
Det finns alltså inte minsta anledning att ändra på den svenska trafiklagstiftningen. Istället så börjar guskelov detta tankesätt med noll-tolerans långsamt vinna gehör i andra europeiska länder. Det är bra eftersom det motverkar trafikolyckor och därigenom minskar mänskligt lidande. Naturligtvis är det också viktigt att inte sätta sig trött bakom ratten och det hade varit förtjänstfullt om Jan Guillou i sin krönika mer betonat den aspekten.
Än märkligare blir Jan Guillous slutsats av sina "vetenskapliga" försök på sig själv: Var bilförare utom herlnykterister bör lägga ut 7000 kr på en apparat som kan fastställa det man inte själv kan fastställa, nämligen om man är eller inte är på väg att begå... brott.. .Visserligen drabbar inköpskostnaden i detta fall ingen fattig så det må väl vara hänt. Dessutom kanske det var en avdragsgill utgift för arbetet att skriva krönikan i Aftonbladet.
Men för oss vanliga som är nöjda med noll-tolerans mot alkohol i trafiken behövs inga stora utgifter och andra anstalter. Det är ju faktisk bara att avstå från alkohol i samband med bilkörning, eller i tillräcklig tid före bilkörning. Ramlösa till ålen och äpplemust till svartsoppan och gåsen.
Så, så enkelt var det
Jan Guillou funderar över om han inte själv någon gång varit över den magiska gränsen 0,2 promille. Funderingarna fick sådana proportioner att han köpte en polisens apparatur för 7.000 kr för att vara på säkra sidan. Efter ett års "vetenskapliga" studier på sig själv så hade han lärt sig åtskilligt. Det var exempelvis omöjligt att själv avgöra var han befann sig på skalan mellan 0,0 och 0,3 promille. Vid 0,5 däremot började han ana att han inte var en särskilt bra bilförare.
Konstaterandet om rakvatten, vars "vetenskaplighet" jag sätter ett frågetecken för, har satt myror i huvudet på mig. Min erfarenhet är nämligen att det är utandningsluften som polisens apparatur mäter. Om det är riktigt så måste ju rakvattnet ha inmundigats för att ge utslag p.g.a. utandningen. Jag vill inte göra några påståenden om Jan Guillous drykesvanor men i alla fall så kände jag mig förvirrad av uppgifterna i krönikan.
Bortsett från detta frågetecken så tycks Jan Guillous krönika syfta till att allt talar för att man bör återgå till den gamla rattonykterhetsgränsen på 0,5 promille. Bland andra omständigheter anför han att internationella studier visar att 20 % av trafikolyckorna orsakas av trötthet eller insomnande bilförare. Och det är väl en sak. En annan är att av dessa 20 % har en viss del en alkoholpromille av 0,2 eller mer i blodet förutom den stora procentandel av alla olyckor som orsakas av förare med ordentlig alkoholpromille i blodet. Det är just det sista, vilket Jan Guillou naturligtvis inte tar upp, som fört fram kravet på noll-tolerans mot alkohol i trafiken. Man har behövt en klar och tydlig regel, alltså nolltolerans, vilket i lagstiftningen formulerats som 0,2 promille. I detta finns varken något "onödigt och orättfärdigt" som Jan Guillou beskriver lagstiftningen.
Visserligen påstår Jan Guillou redan i krönikan att har man den åsikten så är man vilseledd av skandaljournalistik, nykterhetsfanatiker och moraliserande ledarskribenter och andra på Jan Guillous lista över hemskingar. Men vilseledd? Om vad? Att alkohol i trafiken är vansinne kan man ju räkna ut alldeles själv utan 7000-kr-apparater exempelvis efter deltagande i ett härligt ålagille eller en sober gåsafest.
Det finns alltså inte minsta anledning att ändra på den svenska trafiklagstiftningen. Istället så börjar guskelov detta tankesätt med noll-tolerans långsamt vinna gehör i andra europeiska länder. Det är bra eftersom det motverkar trafikolyckor och därigenom minskar mänskligt lidande. Naturligtvis är det också viktigt att inte sätta sig trött bakom ratten och det hade varit förtjänstfullt om Jan Guillou i sin krönika mer betonat den aspekten.
Än märkligare blir Jan Guillous slutsats av sina "vetenskapliga" försök på sig själv: Var bilförare utom herlnykterister bör lägga ut 7000 kr på en apparat som kan fastställa det man inte själv kan fastställa, nämligen om man är eller inte är på väg att begå... brott.. .Visserligen drabbar inköpskostnaden i detta fall ingen fattig så det må väl vara hänt. Dessutom kanske det var en avdragsgill utgift för arbetet att skriva krönikan i Aftonbladet.
Men för oss vanliga som är nöjda med noll-tolerans mot alkohol i trafiken behövs inga stora utgifter och andra anstalter. Det är ju faktisk bara att avstå från alkohol i samband med bilkörning, eller i tillräcklig tid före bilkörning. Ramlösa till ålen och äpplemust till svartsoppan och gåsen.
Så, så enkelt var det
Mager tröst för Reinfeldt - ingen har varit så klantig sedan 1936!
"Tröst för Reinfeldt" är i dagens Sydsvenska 11/11 rubriken för Per T. Ohlssons sedvanliga söndagskrönika. Han rekapitulerar hela raden av Högerregeringens tillkortakommanden: Borelius, Stegö Chilò, Odenberg, Björling, Schenström, Clase, makarna Cederschiöld, avsättandet "i praktiken" av Lars Leijonborg efter dataintrångsskandalen, hanteringen av Carnegiemedarbetarnas avgång samt slutligen alla skriverier om andra statssekreterares anlitande av svart arbetskraft, "de flesta moderater men även folkpartister, kristdemokrater och centerpartister har struntat i skatter och avgifter".
"Ytterst vilar ansvaret för allt detta på Fredrik Reinfeldt. Hans ledarskap, eller brist på ledarskap, har snarast förvärrat situationen... Man skulle kunna säga att Reinfeldts regering saknar institutionell kompetens. Det manifesterar sig inte bara i tveksamma rekryteringar och oförmåga att hantera skandaler. Även den sakpolitiska processen blir lidande. Fastighetsskatten är ett exempel. Den förvandlades från trumfkort i valrörelsen till politisk belastning. Skatten skulle avskaffas och ersättas med en kommunal avgift. Lösningen, märkligt komplicerad, innebär att över 200 000 hushåll får höjd fastighetsskatt nästa år... Till en början kunde misstagen skyllas på regeringsovana. Nu, mer än ett år senare, håller inte den förklaringen..." så långt PerTes krönika. Och för en gång skull så har jag inget att tillfoga till beskrivningen av högerregeringens första år vid makten. Ja, när det gäller fadäserna alltså. Däremot är åtskilligt att säga om den bedrivna rikemanspolitiken som får slogan om "det nya arbetarpartiet" att framstå som ett dåligt skämt.
I sin krönika fortsätter emellertid PerTe med att - naturligtvis - ge Mona en känga för att ha använt "regeringens kontokort för privata inköp". Som en annan förmildrande (?) omständighet anförs att socialdemokratiska regeringens - och särskilt Göran Persson -"misslyckats... kapitalt... på annandag jul 2004, då Indiska oceanen reste sig med dödsbringande kraft över turistparadiset Phuket". Däremot påpekar PerTe naturligtvis inte att det första var en Toblerone-bagatell och det andra en yttre händelse som måste betecknas som en katastrof och handlade om att årets största familjehelg sätta igång en katastrofhjälp som rörde 10.000-tals människor. Schenströmaffären belyser ju dessutom hur allvarligt den nya regeringen ser på detta med krisberedskap.
Så detta med Mona och Göran var väl mager tröst för Reinfeldt.
Men PerTe är inte den som ger sig när det gäller att trösta vår klantige statsminister. Den "oberoende liberala" linjen förpliktar. PerTe refererar hur klantig Louis De Geer dy, statsminister 1920-21, var och avslöjar en tokig rekrytering av finansminister som Axel Pehrsson-Bramstorp gjorde till sin regering 1936. De sedelärande berättelserna om dessa misstag är läsvärda.
Men frågan som inställer sig är detta svaret på rubrikens påstående om tröst för Reinfeldt? Han kan ju enligt PerTe "behöva lite tröst i sitt självförvållade elände. Då erbjuder en och annan företrädare som statsminister perspektiv på hans eget famlande".
Ja, det var just en tröst att ingen har varit så klantig sedan 1920 och 1936! Vore jag i Reinfeldts kläder så skulle jag mumla något om klen tröst. Och då är nog Murphys lag 'Om något kan gå fel, så kommer det förr eller senare att göra det' - rättvänd eller omvänd - till föga tröst.
Den prognos PerTe gör för högerregeringens framtid är dessutom mycket dyster. Han ifrågasätter nämligen som slutsats: ... kanske bör Murphys lag omformuleras när den under namnet Reinfeldts lag tillämpas på den nuvarande regeringen: Om något kan bli rätt, så blir det inte det.
Det är synd om svenskarna som valt en sådan regering. Men det kan ju bli annorlunda 2010.
"Ytterst vilar ansvaret för allt detta på Fredrik Reinfeldt. Hans ledarskap, eller brist på ledarskap, har snarast förvärrat situationen... Man skulle kunna säga att Reinfeldts regering saknar institutionell kompetens. Det manifesterar sig inte bara i tveksamma rekryteringar och oförmåga att hantera skandaler. Även den sakpolitiska processen blir lidande. Fastighetsskatten är ett exempel. Den förvandlades från trumfkort i valrörelsen till politisk belastning. Skatten skulle avskaffas och ersättas med en kommunal avgift. Lösningen, märkligt komplicerad, innebär att över 200 000 hushåll får höjd fastighetsskatt nästa år... Till en början kunde misstagen skyllas på regeringsovana. Nu, mer än ett år senare, håller inte den förklaringen..." så långt PerTes krönika. Och för en gång skull så har jag inget att tillfoga till beskrivningen av högerregeringens första år vid makten. Ja, när det gäller fadäserna alltså. Däremot är åtskilligt att säga om den bedrivna rikemanspolitiken som får slogan om "det nya arbetarpartiet" att framstå som ett dåligt skämt.
I sin krönika fortsätter emellertid PerTe med att - naturligtvis - ge Mona en känga för att ha använt "regeringens kontokort för privata inköp". Som en annan förmildrande (?) omständighet anförs att socialdemokratiska regeringens - och särskilt Göran Persson -"misslyckats... kapitalt... på annandag jul 2004, då Indiska oceanen reste sig med dödsbringande kraft över turistparadiset Phuket". Däremot påpekar PerTe naturligtvis inte att det första var en Toblerone-bagatell och det andra en yttre händelse som måste betecknas som en katastrof och handlade om att årets största familjehelg sätta igång en katastrofhjälp som rörde 10.000-tals människor. Schenströmaffären belyser ju dessutom hur allvarligt den nya regeringen ser på detta med krisberedskap.
Så detta med Mona och Göran var väl mager tröst för Reinfeldt.
Men PerTe är inte den som ger sig när det gäller att trösta vår klantige statsminister. Den "oberoende liberala" linjen förpliktar. PerTe refererar hur klantig Louis De Geer dy, statsminister 1920-21, var och avslöjar en tokig rekrytering av finansminister som Axel Pehrsson-Bramstorp gjorde till sin regering 1936. De sedelärande berättelserna om dessa misstag är läsvärda.
Men frågan som inställer sig är detta svaret på rubrikens påstående om tröst för Reinfeldt? Han kan ju enligt PerTe "behöva lite tröst i sitt självförvållade elände. Då erbjuder en och annan företrädare som statsminister perspektiv på hans eget famlande".
Ja, det var just en tröst att ingen har varit så klantig sedan 1920 och 1936! Vore jag i Reinfeldts kläder så skulle jag mumla något om klen tröst. Och då är nog Murphys lag 'Om något kan gå fel, så kommer det förr eller senare att göra det' - rättvänd eller omvänd - till föga tröst.
Den prognos PerTe gör för högerregeringens framtid är dessutom mycket dyster. Han ifrågasätter nämligen som slutsats: ... kanske bör Murphys lag omformuleras när den under namnet Reinfeldts lag tillämpas på den nuvarande regeringen: Om något kan bli rätt, så blir det inte det.
Det är synd om svenskarna som valt en sådan regering. Men det kan ju bli annorlunda 2010.
fredag 9 november 2007
Lika häftigt att betala skatt som detta med solidaritet! Del 2.
I dag har jag med anledning av gårdagens blogg fått ett mejl från Sydsvenskan chefredaktör Heidi Avellan. Hon är jättearg och inleder med att säga: "Ett mejl till dig, inte för publicering på din blogg. Där du i anständighetens namn borde göra en rättelse."
Jag är ledsen men jag vet inte riktigt hur jag skall förfara, å ena sidan säger Heidi Avellan åt mig att inte publicera mejlet och å den andra att införa en rättelse. Men för att göra en rättelse är det väl bäst att ta in texten in exstenso så att jag inte misstolkar något i min vänstriga illvilja. Först efter det ordagranna återgivandet kan jag ju lämna eventuell behövlig kommentar. Jag tycker att detta är att tillämpa anständighet, inte bara till namnet.
Därför publicerar jag mejlet - samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag bryter mot anvisningen:
Det är en sak att inte tycka lika. En annan att fara fram med ren lögn.
Vad som sades i Studio Ett på torsdag (vilket är enkelt att kolla upp på nätet) var följande:
På Agneta Furviks fråga om "det nya arbetarpartiets" politiska förändring - "de nya moderaterna har omformulerat mycket av sin ideologi på senare år, kommer vi någonsin att få höra moderata företrädare att utropa att det är 'häftigt att betala skatt' som Mona Sahlin en gång sagt?" - svarar jag: "Det hoppas jag verkligen vi slipper."
Frågan handlade om själva formuleringen. Inte viljan av betala skatt - och särskilt inte min, som icke-moderat.
Uttrycket är fånigt. Det var fånigt redan när Sahlin sade det och skulle inte bli bättre av att upprepas.
Det är något helt annat än vad du skriver. Det är förbluffande att du trots noggrann läsning av Sydsvenskan inte tycks ha en blåblek aning om vår syn på skatter, avgifter och en gemensam sektor.
Och "vi borgerliga" får stå för dig. Själv är jag oberoende liberal.
I min blogg i går skrev jag: "Heidi Avellan, Sydsvenskans chefredaktör, blev i radio tillfrågad om hon trodde att det fanns moderater som instämde i Mona Sahlins yttrande att det är häftigt att betala skatt? Hon svarade att det hoppades hon verkligen att det inte var."
Jag tycker detta är förvånansvärt likt det som Heidi Avellan själv skriver om vad som förevarit. Men hon hävdar att det enbart gällde "formuleringen" som hon värderade som "fånig". Som framgår av min blogg så resonerar jag utefter en annan linje, nämligen att Mona Sahlin valt just den formuleringen eftersom den via ändamålet med skatterna blir en del av vad vi på vänsterkanten kallar solidaritet. Och när man talar om politik får det väl vara ursäktligt om man inte nöjer sig med formuleringen, det yttre skenverket, utan försöker tränga in mot kärnan i det politiska budskapet.
I min gårdagsblogg formulerade jag frågan så här: "Nej, just det. Varför säger inte ledande borgerliga politiker något liknande? Är detta månne ett djupare tecken på ett grundläggande ställningstagande."
Efter att ha utvecklat detta resonemang så summerar jag: "Därför behövde Heidi Avellan ingen betänketid: Nej, vi borgerliga tycker inte att det är häftigt att betala skatt. Därav kan man dra slutsatsen att solidaritet är ett nödvändigt, marginellt ont för borgarna."
Jag medger att denna summering kan tolkas som om Heidi Avellan uttryckligen sagt meningen efter kolon. Det var inte min avsikt och det ber jag härmed att få dementera. Och har Heidi Avellan uppfattat det så, så ber jag om ursäkt.
Däremot förstår jag fortfarande inte varför uttrycket skulle vara "fånigt" med anläggande av det djupare perspektiv som jag strävat efter i min bloggartikel. Jag förstår heller inte varför det är fel att sätta in "oberoende liberal" under huvudrubriken "borgerlig". Däremot så förstår jag att Heidi Avellan, som är en skribent jag beundrar, inte vill kännas vid anknytningen till det blåmoderata. Vidare så står jag fortfarande - efter mångårig läsning av ledarsidorna - för uttrycket att dagstidningen Sydsvenskan som "oberoende liberalt" kollektiv ser solidaritet som ett nödvändigt, marginellt ont och därför tycker att uttrycket "det är häftigt att betala skatt" är fånigt.
Någon lögn har jag alltså inte hittat. Och jag håller också ett absolut sanningskrav på vad jag publicerar på min blogg. Däremot kan jag naturligtvis vid något tillfälle uttrycka mig slarvigt. Tycker man inte lika så är det också naturligt att vinkla resonemangen olika. Och det är naturligtvis tillåtet. Annar skulle ju för övrigt ledarredaktionerna genast få stänga.
Jag är ledsen men jag vet inte riktigt hur jag skall förfara, å ena sidan säger Heidi Avellan åt mig att inte publicera mejlet och å den andra att införa en rättelse. Men för att göra en rättelse är det väl bäst att ta in texten in exstenso så att jag inte misstolkar något i min vänstriga illvilja. Först efter det ordagranna återgivandet kan jag ju lämna eventuell behövlig kommentar. Jag tycker att detta är att tillämpa anständighet, inte bara till namnet.
Därför publicerar jag mejlet - samtidigt som jag ber om ursäkt för att jag bryter mot anvisningen:
Det är en sak att inte tycka lika. En annan att fara fram med ren lögn.
Vad som sades i Studio Ett på torsdag (vilket är enkelt att kolla upp på nätet) var följande:
På Agneta Furviks fråga om "det nya arbetarpartiets" politiska förändring - "de nya moderaterna har omformulerat mycket av sin ideologi på senare år, kommer vi någonsin att få höra moderata företrädare att utropa att det är 'häftigt att betala skatt' som Mona Sahlin en gång sagt?" - svarar jag: "Det hoppas jag verkligen vi slipper."
Frågan handlade om själva formuleringen. Inte viljan av betala skatt - och särskilt inte min, som icke-moderat.
Uttrycket är fånigt. Det var fånigt redan när Sahlin sade det och skulle inte bli bättre av att upprepas.
Det är något helt annat än vad du skriver. Det är förbluffande att du trots noggrann läsning av Sydsvenskan inte tycks ha en blåblek aning om vår syn på skatter, avgifter och en gemensam sektor.
Och "vi borgerliga" får stå för dig. Själv är jag oberoende liberal.
I min blogg i går skrev jag: "Heidi Avellan, Sydsvenskans chefredaktör, blev i radio tillfrågad om hon trodde att det fanns moderater som instämde i Mona Sahlins yttrande att det är häftigt att betala skatt? Hon svarade att det hoppades hon verkligen att det inte var."
Jag tycker detta är förvånansvärt likt det som Heidi Avellan själv skriver om vad som förevarit. Men hon hävdar att det enbart gällde "formuleringen" som hon värderade som "fånig". Som framgår av min blogg så resonerar jag utefter en annan linje, nämligen att Mona Sahlin valt just den formuleringen eftersom den via ändamålet med skatterna blir en del av vad vi på vänsterkanten kallar solidaritet. Och när man talar om politik får det väl vara ursäktligt om man inte nöjer sig med formuleringen, det yttre skenverket, utan försöker tränga in mot kärnan i det politiska budskapet.
I min gårdagsblogg formulerade jag frågan så här: "Nej, just det. Varför säger inte ledande borgerliga politiker något liknande? Är detta månne ett djupare tecken på ett grundläggande ställningstagande."
Efter att ha utvecklat detta resonemang så summerar jag: "Därför behövde Heidi Avellan ingen betänketid: Nej, vi borgerliga tycker inte att det är häftigt att betala skatt. Därav kan man dra slutsatsen att solidaritet är ett nödvändigt, marginellt ont för borgarna."
Jag medger att denna summering kan tolkas som om Heidi Avellan uttryckligen sagt meningen efter kolon. Det var inte min avsikt och det ber jag härmed att få dementera. Och har Heidi Avellan uppfattat det så, så ber jag om ursäkt.
Däremot förstår jag fortfarande inte varför uttrycket skulle vara "fånigt" med anläggande av det djupare perspektiv som jag strävat efter i min bloggartikel. Jag förstår heller inte varför det är fel att sätta in "oberoende liberal" under huvudrubriken "borgerlig". Däremot så förstår jag att Heidi Avellan, som är en skribent jag beundrar, inte vill kännas vid anknytningen till det blåmoderata. Vidare så står jag fortfarande - efter mångårig läsning av ledarsidorna - för uttrycket att dagstidningen Sydsvenskan som "oberoende liberalt" kollektiv ser solidaritet som ett nödvändigt, marginellt ont och därför tycker att uttrycket "det är häftigt att betala skatt" är fånigt.
Någon lögn har jag alltså inte hittat. Och jag håller också ett absolut sanningskrav på vad jag publicerar på min blogg. Däremot kan jag naturligtvis vid något tillfälle uttrycka mig slarvigt. Tycker man inte lika så är det också naturligt att vinkla resonemangen olika. Och det är naturligtvis tillåtet. Annar skulle ju för övrigt ledarredaktionerna genast få stänga.
torsdag 8 november 2007
Lika häftigt att betala skatt som detta med solidaritet!
Mona Sahlin tycker det är häftigt att betala skatt. Högerborgerliga tyckte nog mest att det var populistiskt ägnat mer för publiken än för att vara ett rättesnöre för egen del.
Reinfeldts högerparti har ju åkt moralisk slalom ända sedan starten av alliansregringen och under turen lyckats missa de flesta portarna med flaggorna TV-licens , svart arbetskraft, olovligt byggande. Och det gäller inte en i Reinfeldts lag utan merparten. Många har ställt sig frågan om den långa tiden i opposition fött en tanke om att den socialdemokratiskt styrda statens lagar behöver man inte följa, eller till och med bör man inte följa. Betydligt mer besvärligt blir det ju nu att motivera Sveriges invånare att följa lagarna, när man själv blir lagstiftare och man föregått med det exemplet.
Reinfeldt har gått ut och sagt att "det är för många moderater som gjort fel" och talat om någon slags etikutbildning för moderata politrucker. Man frågar sig stillsamt är det först när man ger sig in i politiken som detta reningsbad behövs?
Heidi Avellan, Sydsvenskans chefredaktör, blev i radio tillfrågad om hon trodde att det fanns moderater som instämde i Mona Sahlins yttrande att det är häftigt att betala skatt? Hon svarade att det hoppades hon verkligen att det inte var.
Nej, just det. Varför säger inte ledande borgerliga politiker något liknande? Är detta månne ett djupare tecken på ett grundläggande ställningstagande. Ty varför skulle det vara så häftigt att betala skatt. Ja, för egen del tycker jag inte att det är häftigt att betala skatt till försvaret - men jag finner mig i det. Däremot tycker jag att det är fint att betala min andel av utgifterna för vägar och tåg, men framförallt socialvård och omsorg, skolor och andra utbildningar, rättsväsende, muséer, sjukvård osv. Det är ju samhället och jag, varvid jag inte ser någon motsättning. Det är solidaritet i fin altruistisk form. Jag har hela tiden trott att det var så Mona menade.
Men kanske är det just där skon klämmer. Reinfeldt har vid senaste moderata partikongressen litet förvirrat börjat mumla något om solidaritet, som om han i skenet av väljarundersökningarna upptäckt ordet. Man nästan hörde hur raggen reste sig på högerombuden - inte det också. Nej, någonstans långt tillbaka på Bengt Westerbergs tid så fanns det ett borgerligt parti som hade solidariska lösningar på sin agenda. Men det ansågs för snällt och har helt opererats bort - inte till ren stygghet får man hoppas. Det är nog helt enkelt så att borgerliga inte tycker att det är häftigt att betala skatt och offentliga avgifter. Inom "nya arbetarpartiet", ja inom hela högeralliansen, får man nog också förgäves leta efter anhängare till en solidarisk politik.
De borgerliga tidningarna gör också sitt bästa för att släta över och stryka den självsargade alliansregringen medhårs. Exempelvis basunerar Barbro Hedvall 7/11 ut i regeringsorganet Dagens Nyheter att de nya moderaterna är som folk är mest i det kvittolösa samhället. Man förstår nu varför borgarna varit så in i nordens angelägna att genomföra skatteförslaget om hushållsnära tjänster - det gällde att vitmena de egna politikerna och deras rika väljare.
Därför behövde Heidi Avellan ingen betänketid: Nej, vi borgerliga tycker inte att det är häftigt att betala skatt. Därav kan man dra slutsatsen att solidaritet är ett nödvändigt, marginellt ont för borgarna.
Reinfeldts högerparti har ju åkt moralisk slalom ända sedan starten av alliansregringen och under turen lyckats missa de flesta portarna med flaggorna TV-licens , svart arbetskraft, olovligt byggande. Och det gäller inte en i Reinfeldts lag utan merparten. Många har ställt sig frågan om den långa tiden i opposition fött en tanke om att den socialdemokratiskt styrda statens lagar behöver man inte följa, eller till och med bör man inte följa. Betydligt mer besvärligt blir det ju nu att motivera Sveriges invånare att följa lagarna, när man själv blir lagstiftare och man föregått med det exemplet.
Reinfeldt har gått ut och sagt att "det är för många moderater som gjort fel" och talat om någon slags etikutbildning för moderata politrucker. Man frågar sig stillsamt är det först när man ger sig in i politiken som detta reningsbad behövs?
Heidi Avellan, Sydsvenskans chefredaktör, blev i radio tillfrågad om hon trodde att det fanns moderater som instämde i Mona Sahlins yttrande att det är häftigt att betala skatt? Hon svarade att det hoppades hon verkligen att det inte var.
Nej, just det. Varför säger inte ledande borgerliga politiker något liknande? Är detta månne ett djupare tecken på ett grundläggande ställningstagande. Ty varför skulle det vara så häftigt att betala skatt. Ja, för egen del tycker jag inte att det är häftigt att betala skatt till försvaret - men jag finner mig i det. Däremot tycker jag att det är fint att betala min andel av utgifterna för vägar och tåg, men framförallt socialvård och omsorg, skolor och andra utbildningar, rättsväsende, muséer, sjukvård osv. Det är ju samhället och jag, varvid jag inte ser någon motsättning. Det är solidaritet i fin altruistisk form. Jag har hela tiden trott att det var så Mona menade.
Men kanske är det just där skon klämmer. Reinfeldt har vid senaste moderata partikongressen litet förvirrat börjat mumla något om solidaritet, som om han i skenet av väljarundersökningarna upptäckt ordet. Man nästan hörde hur raggen reste sig på högerombuden - inte det också. Nej, någonstans långt tillbaka på Bengt Westerbergs tid så fanns det ett borgerligt parti som hade solidariska lösningar på sin agenda. Men det ansågs för snällt och har helt opererats bort - inte till ren stygghet får man hoppas. Det är nog helt enkelt så att borgerliga inte tycker att det är häftigt att betala skatt och offentliga avgifter. Inom "nya arbetarpartiet", ja inom hela högeralliansen, får man nog också förgäves leta efter anhängare till en solidarisk politik.
De borgerliga tidningarna gör också sitt bästa för att släta över och stryka den självsargade alliansregringen medhårs. Exempelvis basunerar Barbro Hedvall 7/11 ut i regeringsorganet Dagens Nyheter att de nya moderaterna är som folk är mest i det kvittolösa samhället. Man förstår nu varför borgarna varit så in i nordens angelägna att genomföra skatteförslaget om hushållsnära tjänster - det gällde att vitmena de egna politikerna och deras rika väljare.
Därför behövde Heidi Avellan ingen betänketid: Nej, vi borgerliga tycker inte att det är häftigt att betala skatt. Därav kan man dra slutsatsen att solidaritet är ett nödvändigt, marginellt ont för borgarna.
tisdag 6 november 2007
Djärva tanke: Hetero- och homosexuella lika inför lagen!
I Tidningen Folket, SN & Katrineholms Kuriren fann jag 071027 följande
Debattinlägg: Inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätt
Vi har växt upp i tron att alla är lika inför lagen, men så enkelt är det ändå inte. Än idag, i det land som gärna benämner sig som världens mest jämställda och moderna land, diskriminerar svenska institutioner människor med stöd i lagen.
Först nu är den diskriminerande lagstiftningen, partnerskapslagen, på väg att försvinna. Först nu tar Kyrkomötet tag i frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Strängnäs stifts domkapitel och en majoritet av stiftsstyrelsen anser inte att homosexuella ska kunna ingå äktenskap i kyrkan, denna trångsynta och föråldrade uppfattning delas dessvärre av flera andra remissinstanser.
De som ser det som sin rätt och uppgift att värdera människor som älskar varandra och deras kärlek som mer eller mindre önskvärd är lyckligtvis inte i majoritet. De allra flesta stiftstyrelser och domkapitel gör inte skillnad på min kärlek och på din, utan ställer sig bakom förslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Ett införande av denna nya lagstiftning kommer vara en stark markering om att alla medborgare äntligen är lika inför lagen.
Samtidigt flaggar flera av våra trossamfund för att de inte kommer att genomföra några homosexuella vigslar. Eftersom samfunden troligtvis kommer att ha fortsatt vigselrätt innebär den nya lagstiftningen att de även i framtiden, med stöd i lagen, kan diskriminera personer på grund av deras sexuella läggning.
I Sverige råder en generell uppfattning om att lagen är till för att följas, vilket borde vara fallet även med denna lag. Det skulle i så fall innebära att de samfund som på grund av sin tro inte kan följa den nya lagstiftningen om könsneutrala äktenskap också i förlängningen fråntas vigselrätten. Att både lagstifta om könsneutral äktenskapslagstiftning och samfundens rätt att diskriminera homosexuella är att ta udden av en lag som var tänkt att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.
Vi tycker att det är märkligt att diskussionen om civiläktenskap inte på allvar har lyfts som ett alternativ i den pågående debatten. Ett införande av civiläktenskap säkerställer utan problem alla svenska invånares rätt att behandlas lika inför lagen. Vi säkerställer också alla våra samfunds rätt att avgöra vilka som får vara en del av deras gemenskap samt uppfyller deras krav för vigsel inför Gud.
Det är därför på tiden att Socialdemokraterna lyfter diskussionen om en könsneutral äktenskapslagstiftning till en högre nivå och fullbordar den påbörjade "skilsmässan" med svenska kyrkan samt fråntar alla trossamfund deras vigselrätt. Genomförs detta befriar vi de präster som idag har rätten att viga från att företräda den svenska staten och ger dem full frihet i att göra det de är bäst på, nämligen att verka i sitt ämbete och företräda sin Gud.
Det är orimligt att trossamfunden bibehåller vigselrätten och samtidigt kan neka homosexuella en vigsel. Diskriminering ska inte vara lagskyddat ? det ska vara straffbart. I stället för kyrkovigslar ? inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätten.
Jörgen Danielsson (s)
Oppositionsråd & gruppledare för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Jimmy Jansson (s)
Vice ordförande i Eskilstuna kommunstyrelse
Fredrik Pettersson (s)
Utbildningspolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Emeli Lanninge (s)
Ordförande för SSU Sörmland
Ann-Sofie Wågström (s)
Kommunalråd och ordförande för IF Metalls S-förening, Eskilstuna
Emil Adén (s)
HBT- & sexualpolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Åsa Kullgren (s)
Oppositionsråd för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Kent Sedin (s)
Ordförande Byggnads, Eskilstuna-sektionen
Detta har signaturen Rune Alpmark kommenterat ovanstående artikel med:
På Folkets röst i denna tidning 27 oktober har åtta socialdemokrater med dess gruppledare Jörgen Danielsson i spetsen ansett att homosexuella ska få ingå äktenskap i kyrkan enär alla är lika inför lagen och att lagen är till för att följas.
Är den det? Har vi inte både åsiktsfrihet och yttrandefrihet och ett demokratiskt styrelseskick?
Ni beskyller Strängnäs stift och dess majoritet i stiftsstyrelsen för att vara trångsynta och ha en föråldrad uppfattning för att de säger nej till kyrkligt homoäktenskap. Gäller inte åsiktsfriheten dessa personer? Ni påstår att alla människor har lika värde, gäller det bara homosexuella men inte de med en avvikande åsikt? Med vilken rätt har ni att nedvärdera och smutskasta en medmänniska för dennes åsikters skull?
Ni påstår att vi, med stöd i lagen, diskriminerar personer på grund av deras sexuella läggning, men vi är lika diskriminerade av er genom rent ärekränkande anklagelser vilket endast kommer att skärpa umgänget mellan de som är för och emot.
Ni tycker det är orimligt att ett trossamfund får behålla vigselrätten och samtidigt neka homosexuella en vigsel vilket skulle vara diskriminerande och straffbart. Om nu den könsneutrala äktenskapslagstiftningen genomförs, fråntas trossamfunden och präster som inte vill viga homosexuella sin vigselrätt. Är inte det diskriminerande mot landets präster? Vari ligger logiken i detta resonemang Jörgen Danielsson?
Om homoäktenskapen genomförs kommer samarbetet kyrka-stat att fullständigt bryta samman, med stridigheter som följd, mycket värre än när kvinnliga präster godkändes. Ingen kan väl tro att dessa stridigheter bidrar till ett lyckligare samhälle och ropen om människors lika värde klingar allt falskare för varje gång det upprepas.
RUNE ALPMARK
På detta har jag svarat:
Om du hindrar mig som homosexuell att gifta mig trots att jag har en stabil relation sedan 1981, så medverkar du till att med stöd av lagen diskriminera mig just p.g.a att jag inte, som du vill, har valt en kvinna som livspartner. Däremot är jag i demokratins namn beredd att med mitt hjärteblod försvara din rätt att uttrycka vilka korkade åsikter du vill inom lagens begränsningar. Samtidigt är det inte diskriminering av mig att säga att du är ett pundhuvud som inte begriper skillnaden. Bäste Rune, enligt min mening begår du den värsta hädelsen som en kristen kan göra sig skyldig till, nämligen att sätta dig i Guds ställe och döma oss levande. Gud, har bara gett oss ett bud med den totala kärleken och du kan inte inbilla mig att i Guds totala kärlek inte finns rum också för den homosexuella kärleken. Det är helt enkelt inte Gud utan inskränkta människor som är fördomsfulla. Nu måste kyrkan och staten bestämma om man skall låta fördomarna eller kärleksbudskapet bli vägledande? Du har tydligen valt fördomarna. Jag väljer kärleksbudskapet!
Debattinlägg: Inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätt
Vi har växt upp i tron att alla är lika inför lagen, men så enkelt är det ändå inte. Än idag, i det land som gärna benämner sig som världens mest jämställda och moderna land, diskriminerar svenska institutioner människor med stöd i lagen.
Först nu är den diskriminerande lagstiftningen, partnerskapslagen, på väg att försvinna. Först nu tar Kyrkomötet tag i frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Strängnäs stifts domkapitel och en majoritet av stiftsstyrelsen anser inte att homosexuella ska kunna ingå äktenskap i kyrkan, denna trångsynta och föråldrade uppfattning delas dessvärre av flera andra remissinstanser.
De som ser det som sin rätt och uppgift att värdera människor som älskar varandra och deras kärlek som mer eller mindre önskvärd är lyckligtvis inte i majoritet. De allra flesta stiftstyrelser och domkapitel gör inte skillnad på min kärlek och på din, utan ställer sig bakom förslaget om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Ett införande av denna nya lagstiftning kommer vara en stark markering om att alla medborgare äntligen är lika inför lagen.
Samtidigt flaggar flera av våra trossamfund för att de inte kommer att genomföra några homosexuella vigslar. Eftersom samfunden troligtvis kommer att ha fortsatt vigselrätt innebär den nya lagstiftningen att de även i framtiden, med stöd i lagen, kan diskriminera personer på grund av deras sexuella läggning.
I Sverige råder en generell uppfattning om att lagen är till för att följas, vilket borde vara fallet även med denna lag. Det skulle i så fall innebära att de samfund som på grund av sin tro inte kan följa den nya lagstiftningen om könsneutrala äktenskap också i förlängningen fråntas vigselrätten. Att både lagstifta om könsneutral äktenskapslagstiftning och samfundens rätt att diskriminera homosexuella är att ta udden av en lag som var tänkt att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.
Vi tycker att det är märkligt att diskussionen om civiläktenskap inte på allvar har lyfts som ett alternativ i den pågående debatten. Ett införande av civiläktenskap säkerställer utan problem alla svenska invånares rätt att behandlas lika inför lagen. Vi säkerställer också alla våra samfunds rätt att avgöra vilka som får vara en del av deras gemenskap samt uppfyller deras krav för vigsel inför Gud.
Det är därför på tiden att Socialdemokraterna lyfter diskussionen om en könsneutral äktenskapslagstiftning till en högre nivå och fullbordar den påbörjade "skilsmässan" med svenska kyrkan samt fråntar alla trossamfund deras vigselrätt. Genomförs detta befriar vi de präster som idag har rätten att viga från att företräda den svenska staten och ger dem full frihet i att göra det de är bäst på, nämligen att verka i sitt ämbete och företräda sin Gud.
Det är orimligt att trossamfunden bibehåller vigselrätten och samtidigt kan neka homosexuella en vigsel. Diskriminering ska inte vara lagskyddat ? det ska vara straffbart. I stället för kyrkovigslar ? inför civiläktenskap och frånta trossamfunden vigselrätten.
Jörgen Danielsson (s)
Oppositionsråd & gruppledare för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Jimmy Jansson (s)
Vice ordförande i Eskilstuna kommunstyrelse
Fredrik Pettersson (s)
Utbildningspolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Emeli Lanninge (s)
Ordförande för SSU Sörmland
Ann-Sofie Wågström (s)
Kommunalråd och ordförande för IF Metalls S-förening, Eskilstuna
Emil Adén (s)
HBT- & sexualpolitiskt ansvarig förbundsstyrelseledamot i Socialdemokratiska Studentförbundet
Åsa Kullgren (s)
Oppositionsråd för Socialdemokraterna i Landstinget Sörmland
Kent Sedin (s)
Ordförande Byggnads, Eskilstuna-sektionen
Detta har signaturen Rune Alpmark kommenterat ovanstående artikel med:
På Folkets röst i denna tidning 27 oktober har åtta socialdemokrater med dess gruppledare Jörgen Danielsson i spetsen ansett att homosexuella ska få ingå äktenskap i kyrkan enär alla är lika inför lagen och att lagen är till för att följas.
Är den det? Har vi inte både åsiktsfrihet och yttrandefrihet och ett demokratiskt styrelseskick?
Ni beskyller Strängnäs stift och dess majoritet i stiftsstyrelsen för att vara trångsynta och ha en föråldrad uppfattning för att de säger nej till kyrkligt homoäktenskap. Gäller inte åsiktsfriheten dessa personer? Ni påstår att alla människor har lika värde, gäller det bara homosexuella men inte de med en avvikande åsikt? Med vilken rätt har ni att nedvärdera och smutskasta en medmänniska för dennes åsikters skull?
Ni påstår att vi, med stöd i lagen, diskriminerar personer på grund av deras sexuella läggning, men vi är lika diskriminerade av er genom rent ärekränkande anklagelser vilket endast kommer att skärpa umgänget mellan de som är för och emot.
Ni tycker det är orimligt att ett trossamfund får behålla vigselrätten och samtidigt neka homosexuella en vigsel vilket skulle vara diskriminerande och straffbart. Om nu den könsneutrala äktenskapslagstiftningen genomförs, fråntas trossamfunden och präster som inte vill viga homosexuella sin vigselrätt. Är inte det diskriminerande mot landets präster? Vari ligger logiken i detta resonemang Jörgen Danielsson?
Om homoäktenskapen genomförs kommer samarbetet kyrka-stat att fullständigt bryta samman, med stridigheter som följd, mycket värre än när kvinnliga präster godkändes. Ingen kan väl tro att dessa stridigheter bidrar till ett lyckligare samhälle och ropen om människors lika värde klingar allt falskare för varje gång det upprepas.
RUNE ALPMARK
På detta har jag svarat:
Om du hindrar mig som homosexuell att gifta mig trots att jag har en stabil relation sedan 1981, så medverkar du till att med stöd av lagen diskriminera mig just p.g.a att jag inte, som du vill, har valt en kvinna som livspartner. Däremot är jag i demokratins namn beredd att med mitt hjärteblod försvara din rätt att uttrycka vilka korkade åsikter du vill inom lagens begränsningar. Samtidigt är det inte diskriminering av mig att säga att du är ett pundhuvud som inte begriper skillnaden. Bäste Rune, enligt min mening begår du den värsta hädelsen som en kristen kan göra sig skyldig till, nämligen att sätta dig i Guds ställe och döma oss levande. Gud, har bara gett oss ett bud med den totala kärleken och du kan inte inbilla mig att i Guds totala kärlek inte finns rum också för den homosexuella kärleken. Det är helt enkelt inte Gud utan inskränkta människor som är fördomsfulla. Nu måste kyrkan och staten bestämma om man skall låta fördomarna eller kärleksbudskapet bli vägledande? Du har tydligen valt fördomarna. Jag väljer kärleksbudskapet!
Etiketter:
civiläktenskap,
diskriminering,
homofobi,
vigselrätt
Begriper borgarna detta med demokrati?
Frågan i rubriken 'Begriper borgarna detta med demokrati?' finns det verkligen anledning att ställa när man läser de borgerliga dagstidningarnas hackande på socialdemokraterna - och Mona Sahlin i synnerhet - för bristande förnyelse eller förändring efter valnederlaget. Kanske är det litet märkligt att de borgerliga tidningarna överhuvudtaget är intresserade av detta. Tills man upptäcker att allianstidningarna med socialdemokraternas förnyelse menar att vårt parti skall närma sig högerregeringens politik på olika områden, dvs ägna sig åt triangulering av samma snitt som högeralliansen gjorde, alltså ta över vinnande delar av motståndarens politik.
Ledaren i dagens 6/11 Sydsvenska är ett typiskt exempel på det sagda, "Den inställda förnyelsens tid" med illustrerande bild av med undertexten "Mona Sahlin. Bakbunden?". Man kan fråga sig varför man på borgarsidan trots att man nämner det inte förstår vad det inom vårt parti pågående rådslaget om den fortsatta politiken innebär.
Har man inte kläm på detta med demokratiskt beslutfattande och förankring? Nej, utgår aliansare från det egna beteendet vid förnyelse så är det nog så. Alla vet ju att högeralliansens politik och "ideologiska" utformning skapades av ett av näringslivet betalt team av beteendevetare, sociologer, psykologer, marknadsförare och PR-folk. Därefter introducerades denna politik uppifrån av partiledningarna ... ja det gick ibland så snabbt med omkastningarna att varken riksdagsmän eller partimedlemmar kunde följa med i svängarna. Idéerna svaldes med mindre kväljningar under påstående att detta var enda sättet att få makten att genomföra det man egentligen ville. Det gällde alltså att med välsminkad framställning lura väljarkåren.
Men inom vårt parti gör man inte på det sättet eftersom våra idéer omfattas av de flesta medlemmarna och att dessa idéer ger en naturlig bas för en praktisk politik som ger en bättre situation för alla, särskilt de som inte har det så fett. Och särskilt inte gynnar de rika och de som redan har det bra. Inom högeralliansen, särskilt moderaterna, måste man ju ständigt hålla på med dubbel bokföring en öppen agenda med lagom folkliga paroller och en dold agenda där man strävar efter att med sina förslag och beslut hela tiden gynna de besuttna, de rika.
Eftersom en demokratisk process som ett rådslag tar tid för att skapa det nya så kan man inte helt ännu ge en tydlig bild av partiets framtida politik. I detta finns det för oss som vill demokratiskt förankra vår politik ingen genväg via toppstyrda eller beteendevetarstyrda paket. Nej, vi vill att alla partimedlemmar skall få chansen att vara med.
Lika märklig är tanken om att Mona Sahlin skulle vara "bakbunden". Mona Sahlin kan naturligtvis inspirera och påverka men när rådslaget är klart så tror jag att hon kommer att med frimodighet och känslan av att ha partiet med sig framföra våra idéer. Tänk skillnaden att ha medlemmarna med sig istället för att pracka på dem tankar som formulerats av beteendevetare och marketingmänniskor! Nej, vi diskuterar bland medlemmarna där Mona Sahlin naturligtvis har en röst och så enas vi och har i demokratisk anda bestämt vilken väg vi skall gå. Är detta så svårt att förstå för "oberoende liberala" regeringsorgan även om de själva valt en PR-korvstoppning som sin väg till förnyelse?
Rådslaget kan också ses som en god förberedelse inför valet. Om politiken är tankar som formulerats av medlemmarna så måste det vara lättare att få medlemmarna att valarbeta och argumentera för politiken än om ett PR-team formulerat "bland valmanskåren gångbara" tankar. Detta är alltså ur alla vinklar en god strategi. Därför kan det vara logiskt för de borgerliga tidningarna att hetsa oss i tanken kanske kan man få sossarna att gena över huvudet på medlemmarna...
Nej, låt oss ta den tid vi behöver för en god demokratisk process. Även om den borgerliga pressen i sin oförståelse för demokratiska processer häcklar oss. Och det är min förhoppning att vår väg till förnyelse inte skall vara högeralliansens, nämligen att sno från motståndaren och kitta emellan med litet egna idéer. Nej, vi har ett idéarv att se tillbaka till. Ett vinnande koncept som fört exempelvis allmän rösträtt till folket, en grundutbildning till alla, bättre löner och delaktighet på samhällets alla beslutsplan, en arbetsrätt som ger alla rätt till arbete och skydd mot ohälsa, tryghhet på ålderdom och vid sjukdom. Vår förnyelse måste utgå från vår egen agenda med ekonomisk och politisk demokrati och ett socialt ansvar, dvs socialdemokrati i dess genuina form. Vi har helt enkelt inget att hämta på borgarkanten. Till och med borgarna har för vinna sista valet gått över gränsen till oss och försökt inbilla väljarna att de är bättre än oss på just vår politik. Tydligen har väljarna, om man får tolka opinionsundersökningssiffrorna, insett att det inte var ett lyckat expriment. Men av senste valet kan vi faktiskt lära det att vår politiska agenda för allas bästa är en bra väg om vi bara lagar tjälsprickorna och kanske breddar vägen något.
Ledaren i dagens 6/11 Sydsvenska är ett typiskt exempel på det sagda, "Den inställda förnyelsens tid" med illustrerande bild av med undertexten "Mona Sahlin. Bakbunden?". Man kan fråga sig varför man på borgarsidan trots att man nämner det inte förstår vad det inom vårt parti pågående rådslaget om den fortsatta politiken innebär.
Har man inte kläm på detta med demokratiskt beslutfattande och förankring? Nej, utgår aliansare från det egna beteendet vid förnyelse så är det nog så. Alla vet ju att högeralliansens politik och "ideologiska" utformning skapades av ett av näringslivet betalt team av beteendevetare, sociologer, psykologer, marknadsförare och PR-folk. Därefter introducerades denna politik uppifrån av partiledningarna ... ja det gick ibland så snabbt med omkastningarna att varken riksdagsmän eller partimedlemmar kunde följa med i svängarna. Idéerna svaldes med mindre kväljningar under påstående att detta var enda sättet att få makten att genomföra det man egentligen ville. Det gällde alltså att med välsminkad framställning lura väljarkåren.
Men inom vårt parti gör man inte på det sättet eftersom våra idéer omfattas av de flesta medlemmarna och att dessa idéer ger en naturlig bas för en praktisk politik som ger en bättre situation för alla, särskilt de som inte har det så fett. Och särskilt inte gynnar de rika och de som redan har det bra. Inom högeralliansen, särskilt moderaterna, måste man ju ständigt hålla på med dubbel bokföring en öppen agenda med lagom folkliga paroller och en dold agenda där man strävar efter att med sina förslag och beslut hela tiden gynna de besuttna, de rika.
Eftersom en demokratisk process som ett rådslag tar tid för att skapa det nya så kan man inte helt ännu ge en tydlig bild av partiets framtida politik. I detta finns det för oss som vill demokratiskt förankra vår politik ingen genväg via toppstyrda eller beteendevetarstyrda paket. Nej, vi vill att alla partimedlemmar skall få chansen att vara med.
Lika märklig är tanken om att Mona Sahlin skulle vara "bakbunden". Mona Sahlin kan naturligtvis inspirera och påverka men när rådslaget är klart så tror jag att hon kommer att med frimodighet och känslan av att ha partiet med sig framföra våra idéer. Tänk skillnaden att ha medlemmarna med sig istället för att pracka på dem tankar som formulerats av beteendevetare och marketingmänniskor! Nej, vi diskuterar bland medlemmarna där Mona Sahlin naturligtvis har en röst och så enas vi och har i demokratisk anda bestämt vilken väg vi skall gå. Är detta så svårt att förstå för "oberoende liberala" regeringsorgan även om de själva valt en PR-korvstoppning som sin väg till förnyelse?
Rådslaget kan också ses som en god förberedelse inför valet. Om politiken är tankar som formulerats av medlemmarna så måste det vara lättare att få medlemmarna att valarbeta och argumentera för politiken än om ett PR-team formulerat "bland valmanskåren gångbara" tankar. Detta är alltså ur alla vinklar en god strategi. Därför kan det vara logiskt för de borgerliga tidningarna att hetsa oss i tanken kanske kan man få sossarna att gena över huvudet på medlemmarna...
Nej, låt oss ta den tid vi behöver för en god demokratisk process. Även om den borgerliga pressen i sin oförståelse för demokratiska processer häcklar oss. Och det är min förhoppning att vår väg till förnyelse inte skall vara högeralliansens, nämligen att sno från motståndaren och kitta emellan med litet egna idéer. Nej, vi har ett idéarv att se tillbaka till. Ett vinnande koncept som fört exempelvis allmän rösträtt till folket, en grundutbildning till alla, bättre löner och delaktighet på samhällets alla beslutsplan, en arbetsrätt som ger alla rätt till arbete och skydd mot ohälsa, tryghhet på ålderdom och vid sjukdom. Vår förnyelse måste utgå från vår egen agenda med ekonomisk och politisk demokrati och ett socialt ansvar, dvs socialdemokrati i dess genuina form. Vi har helt enkelt inget att hämta på borgarkanten. Till och med borgarna har för vinna sista valet gått över gränsen till oss och försökt inbilla väljarna att de är bättre än oss på just vår politik. Tydligen har väljarna, om man får tolka opinionsundersökningssiffrorna, insett att det inte var ett lyckat expriment. Men av senste valet kan vi faktiskt lära det att vår politiska agenda för allas bästa är en bra väg om vi bara lagar tjälsprickorna och kanske breddar vägen något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
