Migrationsdomstolen (och därmed Sverige) bryter mot Mänskliga rättigheter när man splittrar familjer.

Apatiska flyktingbarn får stanna
Migrationsöverdomstolen tycks nu äntligen ha tolkat lagen så att apatiska flyktingbarn får stanna i Sverige. Men detta har suttit långt inne. Trots att skrivningarna i förarbetena om "synnerligen" förefaller för en vanlig människa ganska naturligt omfatta människor som p.g.a. sin upplevelser måste sondmatas och inte förmår upprätthålla kontakt med yttervärlden. Om dessa frågor skrev jag för drygt en vecka sedan "Avvisning av sjuka och rädda flyktingar och barn är en skam!" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=37596).

men familjen skall utvisas
Nu har Migrationsöverdomstolen, den högsta instansen i sådana här fall, för första gången fällt avgörandet om en familj med ett apatiskt barn. Det gäller i det fallet en familj från Kosovo. En oenig domstol har beslutat att föräldrarna utvisas men att barnet, en pojke som numera är myndig, får stanna i Sverige. Men rättens treledamöter hade alla en egen lösning:
* en ledamot ville utvisa alla
* en ledamot ville låta alla stanna
* rättens ordförande som fällde utslaget bestämde domen.

Brott mot förklaringen om Mänskliga Rättigheter
Den kloka paragrafryttaren säger att pojkens fall skall då han är myndig bedömas bara utifrån hans person, och då föreligger synnerliga skäl för den apatiska pojken att få stanna. Sådana skäl föreligger emellertid inte för familjen. Jag har tidigare kritiserat denna lagtillämpning som är skandalöst korkad av flera skäl: Hur kan man tänka sig att pojken i familjens frånvaro någonsin skall tillfriskna? Är det förenligt med den humanism som styrs av Barnkonventionen och deklarationen om mänskliga rättigheter att skilja barn från föräldrar och härigenom splittra en familj?

den kloka paragrafryttaren
Det är dylika juristförklaringar som gör att jurister framstår som känslomässigt och humanistiskt handikappade. Och hur väl passar inte definitionen på en paragrafryttare in: Regler är det som gäller för paragrafryttaren. Man ska följa den policy som finns - i stort sett oavsett den konkreta situationen.

Får man skriva så otydlig och slarvigt hopkommen lagtext
Än värre är det att lagstiftaren med högerregeerringen som ansvarig hafsar fram lagstiftning. Genom att skriva suddigt och vagt därför att man inte tar sig tid att tänka igenom lagstiftningens konsekvenser och verkan i olika konkreta exempel så överlämnar man till domstoljuristen med nyssnämnt handikapp att bestämma reglerna i verkligheten. Men juristen har ingen mandat utan bara sin juridiskt knepiga metod som han under en lång lärlingsperiod i förvaltning skaffat sig och där paragrafryttaren är en huvudfigur.