Skjutne palestinske Ahmads organ räddar liv
Den elvaårige Ahmad sköts av en israelisk krypskytt 2005 i flyktinglägret Jenin på Västbanken. Ahmed var en palestinsk pojke som levde i flyktinglägret i Jenin på Västbanken. I november 2005 12 år gammal sköts han av en israelisk krypskytt. Han var i koma då han fördes till sjukhuset i Haifa i Israel där han sedan dog. Hans föräldrar beslöt att donera sonens organ till Israel. Ahmeds mamma sa att donationen är en hälsning och önskan om fred med Israel. Jenin är inte bara den plats varifrån flest självmordsbombare kommer och att palestinier inte är terrorister, utan att vi är ett folk som vill och kan leva med andra oavsett religion.
... på sex israeler
Mottagarna av Ahmed al Khatibs donerade organ var sex israeler: tre flickor, en medelålders kvinna och två pojkar. Den tolvåriga Samah Gadban hade väntat på ett hjärta i fem år när läkarna ringde hennes föräldrar och berättade om familjen al Khatibs donation. Ahmeds lever delades av en sexmånaders baby och en 56 årig kvinna, hans njurar gavs till en femårig pojke och hans lungor till en femårig pojke och en fyra år gammal flicka. Dr. Tzvi Ben-Yishai talesman för Rambam Medical Center i Haifa, där Ahmed blivit vårdad, sade att pojkens föräldrar beslutade att donera hans organ ”för att bringa hjärtan närmare och fred närmare.
Arbete för fred mellan människor
Ahmeds pappa Ismael al Khatib lever i flyktinglägret Jenin på västbanken där han sedan några år tillbka leder en ungdomsgård där över 200 ungdomar får kurser i musik, konst och datorer. Nu är han med i arbetet för att skapa ett film-, teater- och kulturcentrum. Berättelsen om Ahmeds hjärta återges rörande i ett stort reportage av Nathan Shachar i julaftons DN; men tyvärr har nätupplagan ingen återgivning. Däremot finns på nätet ett flertal träffar "The heart of Jenin" som är en filmbrättelse om detta och hur pappan färdas runt i Israel och sammanträffar med de israeliska barn som mottagit donationerna.
Hjärtevärmande historia för julen 2009
Detta är en sådan hjärtevärmande historia som är nog så viktig som Kalle Anka eller andra Ankor en julafton 2009. Och den pekar på hur vi måste förskjuta oförrätter för att nå hjärtlig kontakt där fred kan spira. God Jul!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar