Skall man få diskriminera i religionens namn?

Får man kränka andra såsom en akt av religionsfrihet?
Björn Andersson hävdar att så inte är fallet och skrev Präster som inte viger homosexuella borde få sparken! (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1749&blogg=36694×tamp=18:33:55) Jag tror i och för sig att det rent praktiskt är bra att kyrkan får tid att ställa om sig. En intressant följdfråga som Björn ställer är om dessa homoaviga tänker vägra jordfästa homosexuella eller döpa deras barn. Men man borde alltså diskutera principfrågan skall man få diskriminera under åberopande av religionsfrihet?

Högsta domstolen: hets mot homosexuella kan ske i religionsfrihetens namn!
Högsta domstolen friade för några år sedan pingstpastorn Åke Green när han enligt svensk lagstiftning hetsat mot homosexuella men åtnjöt straffrihet för detta därför att han gjort det från prediksstolen och inte kunde dömas p.g.a. den religionsfrihet som är föreskriven såsom mänsklig rättighet i Europakonventionen. Är detta verkligen sant eller bara ett fyrkantigt sätt att resonera av jurister som försökt klyva ett hårstrå?

Är religionsfrihet förmer än andra mänskliga rättigheter?
Kan i ett demokratiskt samhälle religionsfrihet åberopas för att freda en förtryckare? Skall verkligen präster och imamer få vägra viga homosexuella par? Eller skall kvinnor vid gudstjänster eller religiösa sammankomster i Sverige hänvisas till särskilda avdelningar i kyrkan, synagogan eller moskén. Helt enkelt är det rimligt att religionsfrihet kan åberopas som stöd för förtryck av hälften av samhällets medlemmar under sentensen att kvinnan tige i församlingen. Eller är det rimligt att förnedra homosexuella och förneka alla samma rättigheter?

Skulle inte religiösa lagar underordnas de demokratiska?
Vi har demokrati och vi har sagt att våra demokratiska grundprinciper aldrig kan underordnas religiösa lagar eller tankar. Utan i vårt samhälle gäller grundlagarna fullt ut och kan inte inskränkas av religiösa påbud. Och så långt är det väl klart att sharialagar o likn. inte kan ges företräde framför svensk lag. Är det då inte inkonsekvent att vi tillåter förtryckare till stöd för sin verksamhet åberopa releigionsfrihet? Svarar man ja på den frågan så rangordnar man felaktigt mänskliga rättigheter och ger religionsfrihet något slags företräde.

Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna
Förklaringen innehåller redan i ingressen grundbestämmelsen om av allas lika värde och obestridliga rättigheter, vilket är grunden för frihet, rättvisa och fred i världen. Vidare talas om ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna... Man vill skapa en värld med yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd. Det sägs också att rättigheterna inte får utövas på ett sätt som är oförenligt med FNs ändamål och grundsatser. Detta förtydligas i artikel 30 där man säger att ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för någon att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
Även i Europakonvdentionen föreskrivs i artikel 17 förbud mot missbruk av rättigheterna. Ingenting i konventionen får tolkas så att det medför rätt för någon att bedriva verksamhet eller utföra handling som syftar till att utplåna eller inskränka mänskliga fri- och rättigheter. Enligt ordalydelsen finns det alltså goda grunder att kvälja Högsta domstolens ovannämnda dom i Greenfallet. Detta såvida Europadomstolen, till vilken man hänvisade, inte har några oskrivna specialregler för hets just mot homosexuella. Men några sådana pekar HD inte på.

Ingen anledning att ge religionsfrihet särställning
Enligt de båda konventionerna är religionsfriheten en mänsklig rättighet bland andra. Den kan exempelvis inte åberopas till att utsätta andra exempelvis för förnedrande behandling. Eftersom alla är lika inför lagen och är berättigade till samma skydd har var och en rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes rättigheter. Högsta domstolen har i detta inte fullgjort sitt värv i enlighet med konventionen.

Övergrepp kan inte försvaras med religionsfrihet
Detta resonemang gäller ju inte bara domstolar utan naturligtvis i allmänhet. Visst skall religionsfrihet vara var och en garanterad. Men religionsfriheten kan inte användas som försvar för att andra mänskliga rättigheter sätts åt sidan. Egentligen säger detta sig självt. Att öppna för att religionsfrihet tar över den samhälleliga lagstiftningen på olika punkter skulle leda till ett rättsligt kaos. Naturligtvis kan religionsfrihet inte fria från hetsande, lika litet som det kan användas att inskränka demokratiska rättigheter för kvinnor eller homo- eller heterosexuella ungdomar. Björn har alltså en poäng i kravet att avskeda präster som inte vill viga homosexuella.