Bekämpa brottsligheten och begränsa kapitalismen? - frågor för EU

DN skriver i dag 13/10 om "Gränslös rättvisa" (i papperstidningen "Rättssäkrare EU"
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/granslos-rattvisa-1.972908) om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.

Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.

Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort byte eller vinster och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska beymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.

Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.

EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som vad gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!

Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och det är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. (http://www.dagensarena.se/text/2009/10/vem-forsoker-han-lura). Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.

Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.