Apatiska flyktingbarn är inte lämpligt slagträ utan måste diskuteras sansat

På Kulturbloggen skriver Rosemarie Södergren "Apatiska barnen – är det verkligen så enkelt som Zaremba menar" (http://kulturbloggen.com/?p=13417) som vanligt tänkvärt och nyanserat

Kjöller, Tamas och Zaremba - en skön samling
Jag har också läst de båda artiklarna i DN. Hanne Kjöller, som brukar vara borgerligt gnällig, har för en gång skull skrivit en bra artikel "Apatiska barn: Mer karaktärsmord och dramatisering än seriös granskning" (http://www.dn.se/opinion/signerat/apatiska-barn-mer-karaktarsmord-och-dramatisering-an-serios-granskning-1.964641) om Tamas tendensiösa sätt att beskriva olika aktörer i historien om apatiska flyktingbarn. Zaremba (http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/gellert-tamas-de-apatiska-om-makt-myter-och-manipulation-1.964506) har som vanligt skrivit en egen historia för att riktigt komma åt socialdemokratiska makthavare, på vilka han överfört sitt hat på de röda från sitt tidigare hemland.

Skall debatten om dessa barn överlämnas till mentala sluggers
Jag blir riktigt förbannad att det bara är personer med färdiga script som tar sig an denna historia, som är väl värd att berättas, funderas över och dra slutsatser av för framtiden. Denna fråga är alldeles för allvarlig och känslig för att behandlas av notoriska mentala sluggers. Varför kan ingen sansad person forska om detta både faktisk vad som förekommit, hur de barn som återförts till sina hemländer i dag mår, hur man kan psykiatriskt förklara de rent fysiska symtomen och påbörja en sansad debatt om hur man skall förhålla sig i framtiden.

Man måste utgå från att patienter även barn talar sanning
Utan att veta något så tycker jag det verkar säreget som utgångspunkt att inte utgå från att de symtom man kan observera är "riktiga" i den meningen att det inte rör sig om teater, vilket barnen knappast hade kunnat spela, eller att symtomen framkallats genom föräldrarnas agerande, exempelvis någon slags förgiftning. I vart fall skall man om man påstår något sådant ha klara bevis för detta. Även om nu vi inte i flyktingarnas hemländer kan hitta belägg för en "befogad" fruktan för förföljelse så måste bektas att barnen har denna upplevelse av så starkt livshot att den medför apati, dvs att upplevd verklighet blir omöjlig att uthärda. Detta är vi som land där barnen vistas skyldiga enligt barnkonventionen att beakta.

De bör få uppehållstillstånd
Om dessa symtom alltså finns - oavsett om de bara finns hos flyktingar i Sverige - så får man väl medicinskt värdera dessa och ta ställning i varje enskilt fall till om det är förenligt med barnkonventionen att skicka hem barn i detta tillstånd. Jag har svårt att föreställa mig att så är fallet. Därför blir slutsatsen för mig - i vart fall preliminärt utan att ha alla fakta - att det är rimligt och mest förenligt med en humanitär grundsyn att tillämpa barnkonventionen och invandringsbestämmelserna så att dessa barnfamiljer skall få uppehållstillstånd i Sverige.