Päron och plommon - är de lika?
TV 4s Kalla Fakta har grundlöst försökt nagla fast Thomas Bodström som en ohederlig och lat riksdagsman. S-riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson har gett sin nyanserade syn på riksdagsuppdraget (http://evalenajansson.blogspot.com/2009/10/min-syn-pa-riksdagsuppdraget.html). Partivännen Magnus Holst har gett Mona Sahlin en släng av sleven för att hon försvarat Thomas "Varför Mona? Varför?" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1663&blogg=36475×tamp=17:39:21). Jag tycker visst att en partiledare skall kunna även i motvind försvara de sina när det är berättigat. Och det är det här. Statistiken är omöjlig som bevis på arbetsmoral och när det gäller pengarna så jämför man päron och plommon.
Är voteringsstatistik bevis för god arbetsmoral?
Kalla fakta påstår att man granskar arbetsmoralen bland våra politiker. För den ändan har man genomfört en statistik där man mäter procentuell närvaro vid voteringar i riksdagen. Om man drar en gräns vid 20 procent så visar det sig att det bland partierna fördelar sig så att bland M har 29 ledamöter 20 % eller mer frånvaro medan 71 ligger under den gränsen och motsvarande siffror för C är 22 och 10, FP 19 och 10, KD 14 och 16, S 55 och 78, V 6 och 19, och MP 10 och 9. Säger detta att arbetsmoralen är sämre i Folk- och Centerpartiet samt Kristdemokraterna än i Moderaterna? Eller sämre i Miljöpartiet och Socialdemokraterna än i Vänsterpartiet. Naturligtvis inte. Voteringarna tar dessutom max en halvtimme medan debatter, utskottsarbete och övrigt politiskt arbete är det som upptar riksdagsledamöternas tid. Att använda voteringarna som mätare på arbetsmoralen är alltså rent nys från Kalla faktas sida!
Hur vet man hur mycket riksdagsmännen arbetar?
Kalla Faktas undersökning visar att Thomas Bodström ligger kring 50 % närvaro vid voteringar. Han har själv på sin blogg förklarat hur han ser på den saken under rubriken "Kalla Fakta ger en skev bild av verkligheten"
(http://www.bodstromsamhallet.se/2009/10/kalla-fakta-ger-en-skev-bild-av.html). Det som jag tycker är allvarligast och där Kalla fakta övergår till en osaklig personförföljelse. Är när man påstår att Thomas Bodström är frånvarande för att tjäna grova pengar på annat. Han har s.a.s. "dubbelt betalt". Utgångspunkten för påståendet är han har ett riksdagsarvode, en klumpsumma för att upprätthålla arbetet som riksdagsledamot, som TV 4 knyter till voteringarna. Vad man då mörkar är att Thomas Bodström som utskottsordförande lägger ner bra mycket mer tid än många av hans kolleger och liksom andra utskottsordförande missar ett antal omröstningar. Om han vid olika tillfällen inte är närvarande i riksdagen för en förhandling i domstol så får han ta igen detta flerdubbelt på sin fritid.
"Grova förtjänster"
För att få underlag till detta påstående har man gått till de rättegångsakter där Thomas Bodström agerat som försvarare. Det är bara det att försvaruppdrag betalas för nedlagt arbete mätt i timmar och kvalitet per uppdrag. Närvaron i rätten är oftast en liten del av den nedlagda arbetstiden. Förberedelsearbetet kan förläggas till vad vanliga människor betraktar som fritid. Att Thomas Bodström skulle skaffa sig "dubbelt betalt" genom försvararersättningen och riksdagsarvodet är alltså ett påstående som saknar grund. Man har svårt att förstå annat än att den borgerliga framtoningen i TV 4 spelat en roll i framtagandet av vad man kallar fakta. Man har helt enkelt inte kunnat skilja på plommon och päron.
Kvittningsreglerna
Resonemang om avdrag på riksdagsarvode eller försök att skandalisera Thomas Bodström därför att han skulle ha "dubbla löner" är därför både oriktigt och orättvist. Jag tycker att vi socialdemokrater skulle kunna hålla oss för goda för att delta i detta "Kalla-fakta-drev". Sedan är det en annan sak att vi naturligtvis öppet bör diskutera hur kvittningsreglerna skall tillämpas. Och den diskussionen skall naturligtvis föras. Men det var ju inte det TV 4s Kalla fakta var ute efter utan rödgröna skalper att fästa vid bältet. Osmakligt och ojuste.
torsdag 15 oktober 2009
tisdag 13 oktober 2009
Bekämpa brottsligheten och begränsa kapitalismen? - frågor för EU
DN skriver i dag 13/10 om "Gränslös rättvisa" (i papperstidningen "Rättssäkrare EU"
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/granslos-rattvisa-1.972908) om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.
Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.
Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort byte eller vinster och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska beymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.
Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.
EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som vad gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!
Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och det är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. (http://www.dagensarena.se/text/2009/10/vem-forsoker-han-lura). Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.
Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/granslos-rattvisa-1.972908) om att brottsbekämpning i EU måste bli mer effektiv men också mer rättssäker. Det är klart att brottsbekämpningen bör göras mer effektiv och rättssäkerheten garanteras. Samtidigt står mot detta som skarp kontrast Lissabonfördragets garanti för kapitalets rörlighet även när detta ger rättsosäkerheten för sociala och fackliga rättigheter. M.a.o. man vill gripa fler brottslingar som utnyttjar den fria rörligheten samtidigt som man garanterar kapitalisternas fria utnyttjande av den gemensamma marknaden även när det ger osäkerhet på arbetsmarknaden för arbetare och tjänstemän.
Samarbeta mot gränsöverskridande brott
I DNs pappersupplaga talas det om att den fria rörligheten i EU ska underlätta livet för studenter, arbetare, tjänstemän och företag och göra det möjligt för oss medborgare att resa, arbeta och studera i hela EU. Det är ju bra. En otrevlig följd av den fria rörligheten när gränskontrollerna togs bort var att detta också underlättat livet för de grovt kriminella, vilket fått till följd ett naturligt utökat samarbete i EU om brottsbekämpning. DN menar också att man med enkla medel såsom ett mer förtroendefullt samarbete mellan polismyndigheter kan göra mycket för att komma åt grova, gränsöverskridande brott.
Hur är det med fri rörlighet för kapital?
Kapitalet och dess aktörer har flera gemensamma drag med brottslighet och kriminella. De använder sig av datorer med snabba förflyttningar av kapital och brottsvinster. De utnyttjar också kommunikationernas snabbhet och den fria rörligheten för att snabbt föra bort byte eller vinster och sätta de agerande i säkerhet. Den fria marknaden är större och de på nationalitet grundade polismyndigheterna eller fackföreningarna kan inte hänga med i svängarna. Livet har alltså varit ganska beymmersfritt för internationella kapitalister och kriminella.
Högerregeringen & Co ser inte ens arbetarens perspektiv
Men det finns en väsentlig skillnad mellan gränsöverskridande brottslighet och gränsöverskridande kapitalism. Och det är att brottsligheten vill man bekämpa medan EU, Svenskt Näringsliv, högerregeringen och alla regeringstrogna media inte har ens tanken att annat än just rättsligt garantera en fri rörlighet för kapitalet. Man kan förmoda att redan den i denna blogg gjorda parallellen ses som en provokation. Och det beror på en så enkel sak som att man inte kan se problemet med den fullständigt fria rörligheten för kapitalet utifrån annat perspektiv än kapitalistens. Därmed försummar man avvägningen mot löntagarnas och konsumenternas perspektiv med betoning av sociala och fackliga rättigheter.
EU ett elitprojekt.
EU är, sedan EG-domstolen fastslagit i flera fall med början i det s.k. Laval-domen att den fria rörligheten har rättslig kraft utöver sociala och fackliga rättigheter, ett elitprojekt som måste förändras. Precis som vad gäller brottsbekämpning skulle den gemensamma ansträngningen kunna vara att sätta grimma på kapitalet för att motverka finansmarknadsbubblor, bankers rovdrift och förhindra lönedumpning och diverse skentrasaktioner för att undandra skatt. Det var det vi trodde på vänsterkanten när vi röstade för EU. Det är alltså precis samma resonemang som man har inom G8 resp G 20: kapitalet är internationellt alltså måste eventuella begränsningar och regleringar ske genom internationella överenskommelser. I Europa har man gjort precis tvärtom. Man har nämligen i grundfördraget skrivit en absolut överhöghet för kapitalets fullständiga frihet!
Högerregeringen lagfäster lönedumpningen
Även Sverige lagfäster EUs lönedumpning genom en lagrådsremiss som Sven-Otto Littorin undertecknat. Lagförslaget beskrivs så här på Dagens Arena: På pappret ser arbetsmarknadsministerns nya lag rätt oskyldig ut. Fackets konflikträtt mot utländska avtal gäller fortfarande, men bara om miniminivåerna inte följs. Men facket kan inte ta konflikt om bättre villkor och det är ju själva den fackliga tanken "minimerad". Dessutom gäller konflikträtten inte arbetvillkor i övrigt. (http://www.dagensarena.se/text/2009/10/vem-forsoker-han-lura). Björn Elmbrandt påminner om att Mona Sahlins försök att få "kollektivavtalskramaren" Reinfeldt ta upp frågan i Sveriges ordförandeskap avvisats och att samma högerledare kommenterade laval-domen "brist på konkurrens har skapat ett alltför högt löneläge i Sverige". Elmbrandt menar att Lex Littorin ingår i en de borgerligas plan att åstadkomma underbudskonkurrens mellan olika arbetare i Sverige och arbetare från olika länder.
Brottsbekämpning i alla ära - men det är faktiskt dags för en grundläggande diskussion om vad vi egentligen skall ha EU till.
måndag 12 oktober 2009
Sänkta löner och skär ned sjukvården - Reinfeldts och Borgs medicin
Cyniskt hänsynslöshet inför människors lidande
Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Reinfeldt och Borg kraftfullt agerat för att försvara de svenska bankernas rovdrift i de baltiska länderna och som nu gett de tragiska konsekvenser att ekonomin där står inför hotet av fullständig kollaps: Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325). Ja, Reinfeldt och Borg har t.o.m. hotat med att nödlån inte skall betalas ut om man inte tar stora nedskärningar statsutgifterna och på så sätt avskedar sjukvårds- och omsorgspersonal, ja överhuvudtaget inskränker den offentliag verksamheten till ett absolut minimum: Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369). Samtidigt som storkapitalisten George Soros säger att detta kommer "tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna" och istället rekommenderar generösa lån för att hjälpa "landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". På goda grunder kan därför ifrågasättas om Reinfeldt, Borg och övriga finanslobbyn gör rätt rent ekonomiskt, förutom att det visar en cyniskt hänsynslöshet för människors lidande.
Skattebetalarna kan få betala bankernas köpfest.
Redan för ett par dagar sedan skrev DN Ekonomi att följden av att bankerna, särskilt Swedbank och SEB, på lösa grunder lånat miljardbelopp utan att egentligen ha några säkerheter, kan bli att skattebetalarna får betala för rovdriften (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Bankerna har nämligen, trots bonusar, höga direktörsförmåner och aktieutdelningar, fått del i en statlig garanti för förluster. Det är visserligen rimligt att banker hindras att gå omkull eftersom det får vådliga följder för hela det ekonomiska systemet, vilket ytterst drabbar alla enskilda som sparat eller lånat i bankerna. Men högerregeringen med Mats Odell och Maud Olofsson i spetsen har visserligen hörts ordbubbla om att bankerna måste vara restriktiva men visat sig helt oförmögna att i handling ge lämpliga restriktioner för finansverksamheten. Och det kanske är naturligt att man inte vill sätta stängsel för sina finansvänners fria vinstmaximering. Man anvisar istället vägen att skattebetalarna skall betala notan!
De svenska bankernas rovdrift betalas med nedskuren sjukvård och sänkta löner
I dagens DN Ekonomi 12/10 skriver man om följderna: Sänkta löner ska rädda Lettland från devalvering. Detta finns i papperstidningen men inte på nätet - varför kan man fråga? Staten har redan sänkt de offentliganställdas löner med upp till 40 %! Sjuksköterskor och kommunalanställda har alltså 3/5 av sina tisdigare löner att leva på! Det är detta som Reinfeldt och Borg genom sin aktivitet orsakat. Ja, inte direkt men nog är de inte dummare än att de kan förutse vad som blir följdverkningarna av begärda nedskärningar i den offentliga verksamheten. Men inte nog med detta man räknar med att nedskärningarna av de offentliganställdas löner kommer att medföra att lönerna måste skäras ned med ca 30 procent på den privata marknaden samtidigt som arbetslösheten troligen stiger upp mot 20 procent. Reinfeldts och Borgs lobbyarbete för bankerna och finanshajarna utmynar alltså i allvarlig misär på andra sidan Östersjön.
Det är dags för svenska väljare att se verkligheten, nämligen vad det är för företrädare vi har. Samtidigt är det hälsosamt för framtiden att se vad Reinfelt, Borg och högerregeringen har för medicin i kriser. Helt enkelt vilka de gynnar och vilka dom helt enkelt skiter i.
Jag har tidigare på bloggen skrivit om hur Reinfeldt och Borg kraftfullt agerat för att försvara de svenska bankernas rovdrift i de baltiska länderna och som nu gett de tragiska konsekvenser att ekonomin där står inför hotet av fullständig kollaps: Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325). Ja, Reinfeldt och Borg har t.o.m. hotat med att nödlån inte skall betalas ut om man inte tar stora nedskärningar statsutgifterna och på så sätt avskedar sjukvårds- och omsorgspersonal, ja överhuvudtaget inskränker den offentliag verksamheten till ett absolut minimum: Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland (och Balticum) fel medicin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36369). Samtidigt som storkapitalisten George Soros säger att detta kommer "tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna" och istället rekommenderar generösa lån för att hjälpa "landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". På goda grunder kan därför ifrågasättas om Reinfeldt, Borg och övriga finanslobbyn gör rätt rent ekonomiskt, förutom att det visar en cyniskt hänsynslöshet för människors lidande.
Skattebetalarna kan få betala bankernas köpfest.
Redan för ett par dagar sedan skrev DN Ekonomi att följden av att bankerna, särskilt Swedbank och SEB, på lösa grunder lånat miljardbelopp utan att egentligen ha några säkerheter, kan bli att skattebetalarna får betala för rovdriften (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Bankerna har nämligen, trots bonusar, höga direktörsförmåner och aktieutdelningar, fått del i en statlig garanti för förluster. Det är visserligen rimligt att banker hindras att gå omkull eftersom det får vådliga följder för hela det ekonomiska systemet, vilket ytterst drabbar alla enskilda som sparat eller lånat i bankerna. Men högerregeringen med Mats Odell och Maud Olofsson i spetsen har visserligen hörts ordbubbla om att bankerna måste vara restriktiva men visat sig helt oförmögna att i handling ge lämpliga restriktioner för finansverksamheten. Och det kanske är naturligt att man inte vill sätta stängsel för sina finansvänners fria vinstmaximering. Man anvisar istället vägen att skattebetalarna skall betala notan!
De svenska bankernas rovdrift betalas med nedskuren sjukvård och sänkta löner
I dagens DN Ekonomi 12/10 skriver man om följderna: Sänkta löner ska rädda Lettland från devalvering. Detta finns i papperstidningen men inte på nätet - varför kan man fråga? Staten har redan sänkt de offentliganställdas löner med upp till 40 %! Sjuksköterskor och kommunalanställda har alltså 3/5 av sina tisdigare löner att leva på! Det är detta som Reinfeldt och Borg genom sin aktivitet orsakat. Ja, inte direkt men nog är de inte dummare än att de kan förutse vad som blir följdverkningarna av begärda nedskärningar i den offentliga verksamheten. Men inte nog med detta man räknar med att nedskärningarna av de offentliganställdas löner kommer att medföra att lönerna måste skäras ned med ca 30 procent på den privata marknaden samtidigt som arbetslösheten troligen stiger upp mot 20 procent. Reinfeldts och Borgs lobbyarbete för bankerna och finanshajarna utmynar alltså i allvarlig misär på andra sidan Östersjön.
Det är dags för svenska väljare att se verkligheten, nämligen vad det är för företrädare vi har. Samtidigt är det hälsosamt för framtiden att se vad Reinfelt, Borg och högerregeringen har för medicin i kriser. Helt enkelt vilka de gynnar och vilka dom helt enkelt skiter i.
lördag 10 oktober 2009
Reinfeldt och Borg försöker tvinga i Lettland fel medicin
Reinfeldt och Borg med uppdrag att skälla och bitas
I går skrev jag "Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) med kritik av det urskiljningslösa skället och bråkandet med Lettland och övriga baltiska länder för att de inte betalade notan för svenska bankers rovdrift på ekonomin i dessa länder. Det är inte svårt att dra slutsatsen att detta sker på uppdrag av banker och andra kapitalister i EU, som kan komma att förlora pengar på finanskrisen där.
Detta driver fram en lettisk devalvering, säger världens rikaste
Det var inte minst av den anledningen befriande att höra en av världens rikaste kapitalister i Ekots lördagsintervju 10/10 ledd av Tomas Ramberg uttala sig just i dessa frågor. Finansmannen George Soros är kritisk till EU:s Lettlandshållning, vars främsta förespråkare är Reinfeldt och Borg. "Det är fel av EU och Sverige att pressa Lettland till ytterligare besparingar och skattehöjningar. Att tvinga fram fler besparingar är en felaktig politik och riskerar att driva fram en lettisk devalvering med konsekvenser för grannländerna", anser George Soros.
Generösa lån istället för att tvingas spara mer
Georges Soros, som har verkat som investerare och rådgivare i Östeuropa sedan 1980-talet och har goda förbindelser i Lettland anser att "letterna redan har lidit tillräckligt i sin strävan att undvika en devalvering av landets valuta. I stället för att pressa Lettland att spara mera borde EU, enligt Soros, med generösa lån hjälpa landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". Den nuvarande politiken riskerar enligt George Soros "istället att tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna".
Risk för spridningb till hela EU
I sin nit att tjäna kapitalisternas och bankernas sak har Reinfeldt och Borg inte bara gett felaktig medicin. Förmodligen har man förvärrat krisen de baltiska länderna. Detta leder i sin tur att problemen riskerar att spridas ut över hela Europa. Så så farligt kan det vara att ha bankers och finansvärldens uppdragstagare i ordförandeskapet för EU!
I går skrev jag "Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36325) med kritik av det urskiljningslösa skället och bråkandet med Lettland och övriga baltiska länder för att de inte betalade notan för svenska bankers rovdrift på ekonomin i dessa länder. Det är inte svårt att dra slutsatsen att detta sker på uppdrag av banker och andra kapitalister i EU, som kan komma att förlora pengar på finanskrisen där.
Detta driver fram en lettisk devalvering, säger världens rikaste
Det var inte minst av den anledningen befriande att höra en av världens rikaste kapitalister i Ekots lördagsintervju 10/10 ledd av Tomas Ramberg uttala sig just i dessa frågor. Finansmannen George Soros är kritisk till EU:s Lettlandshållning, vars främsta förespråkare är Reinfeldt och Borg. "Det är fel av EU och Sverige att pressa Lettland till ytterligare besparingar och skattehöjningar. Att tvinga fram fler besparingar är en felaktig politik och riskerar att driva fram en lettisk devalvering med konsekvenser för grannländerna", anser George Soros.
Generösa lån istället för att tvingas spara mer
Georges Soros, som har verkat som investerare och rådgivare i Östeuropa sedan 1980-talet och har goda förbindelser i Lettland anser att "letterna redan har lidit tillräckligt i sin strävan att undvika en devalvering av landets valuta. I stället för att pressa Lettland att spara mera borde EU, enligt Soros, med generösa lån hjälpa landet att få fart på näringslivet och sänka räntorna". Den nuvarande politiken riskerar enligt George Soros "istället att tvinga fram en devalvering och sprida problemen till grannländerna".
Risk för spridningb till hela EU
I sin nit att tjäna kapitalisternas och bankernas sak har Reinfeldt och Borg inte bara gett felaktig medicin. Förmodligen har man förvärrat krisen de baltiska länderna. Detta leder i sin tur att problemen riskerar att spridas ut över hela Europa. Så så farligt kan det vara att ha bankers och finansvärldens uppdragstagare i ordförandeskapet för EU!
fredag 9 oktober 2009
Reinfeldt och Borg - kapitalisternas och bankernas morrande knähundar
Banker öste ut pengar, Reinfeldt glittrade och Borg skrattade
Bankerna, särskilt Swedbank och SEB, och riskkapitalister har gjort stora affärer i de baltiska länderna. Man öste pengar över privata för bostadsbyggande och konsumtion. Man var listig - trodde man - genom att lånen inte skrevs i den nationella valutan, som kunde sänkas i värde, utan i Euro. Man tjänade grova vinster på verksamheten och än mer pengar vräktes ut på den baltiska marknaden. Bankdirektörerna brydde sig inte om normal aktsamhet utan såg mellan fingrarna med säkerheten, därtill sporrade av skyhöga bonusar. Några svaga röster i köpfesten varnade för en finansbubbla. Reinfeldt glittrade med ögonen och talade om vår solidaritet kring Östersjön - Borg kastade med hästsvansen, slängde ur sig en randanmärkning om bonusar och ökade skrattande på skattebetalarnas garanti till bankerna. Det gick ju riktigt bra för de svenska kapitalisterna.
Finanskrisen la sin våta filt över Europa
Överallt fick finanskrisen, som ytterst berodde på kapitalisternas egen oansvariga verksamhet, stora verkningar i form av neddragningar och arbetslöshet. T.o.m. Reinfeldt och Borg började tala om att begränsa finansvalparnas hutlösa affärer, att sätta gränser för kapitalisternas risktagande, ja att reglera finansmarknaden. Även i Sverige har nedgången fått svåra följder, framförallt för löntagare som avskedats från tidigare expanderande verksamheter. Ja, inte för bankerna och stora företag som fortfarande trots krisen gödslar med bonusar och ekonomiska förmåner för sina toppar. Men än värre har det blivit i de baltiska länderna med sin nya ekonomi, som ännu inte hunnit göra skyddsnät för enskilda mot de risker som friheten också innebär. Dessutom har man i frihetens hägn blivit utsatta för den mest skamlösa rovdrift av utländska intressen, inte minst de svenska bankerna.
Balticum i kris
När Lettland nu hotar med devalvering, så konstaterar man att det leder till förluster med 85 miljarder för de svenska bankerna. Nu filar Lettland på ett lagförslag, som innebär att bolånekunder inte blir skyldiga summan av sina lån i euro till banken utan bara värdet på fastigheten i inhemsk valuta, vilket skulle innebära ytterligare mångmiljardförluster för de svenska bankerna. Man skulle helt enkelt behöva avskriva en tredjedel av sina utestående lån. Visserligen innebär detta en mörk bild för de spekulerande bankerna, som trots detta fortsätter med sin generositet mot aktieägare och topptjänstemän. Men DN konstaterar i dag 9/10 att "Skattebetalarna kan förlora än mer" (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Situationen i de baltiska länderna är redan katastrofal, då man tvingats skära ned de offentliga utgifterna även för sjukvård och annan omsorg så att man i vissa delar börjar räkna med folkresning.
Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Samtidigt pressar EU, med ordföranden Reinfeldt och finansministern Borg på, devalverar ni så kommer ni inte in i valtuasamarbetet och skär ni inte ner radikalt utgifterna i era budgetar så betalas inga nödlån ut. Och Reinfeldt har helt tappat snällhetsmasken och visar sig extra grinig mot Lettlands premiärminister Valdis Dombrowskis, som vägrat avskeda fler läkare, sjuksköterskor och socialarbetare och höja fler skatter därför att medborgarna lider nöd. Borg har också tappat skrattmasken och skäller letterna för att inte hålla avtal och hotar med indragning av nödhjälpen om man inte skär ned ännu mera. Bankernas och kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Högerregeringen driver naturligtvis en högerpolitik
De svenska väljarna borde se denna bild att man frambringat krisen som vi vanliga får ta följderna av. Och att samtidigt högerregeringen visar sitt rätta ansikte. Man helt enkelt genomför utsugningen med drastisk utpressning mot redan hårt drabbat folk i de tre baltiska länderna. Och skiter det sig så får vi svenska skattebetalare punga ut med förluststålarna. Detta samtidigt som Borg nöjer sig med några förflugna ord när direktörer och aktieägare skor sig. Och högerregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna ytterligare för de välbeställda. I sanning en högerpolitik som heter duga.
Bankerna, särskilt Swedbank och SEB, och riskkapitalister har gjort stora affärer i de baltiska länderna. Man öste pengar över privata för bostadsbyggande och konsumtion. Man var listig - trodde man - genom att lånen inte skrevs i den nationella valutan, som kunde sänkas i värde, utan i Euro. Man tjänade grova vinster på verksamheten och än mer pengar vräktes ut på den baltiska marknaden. Bankdirektörerna brydde sig inte om normal aktsamhet utan såg mellan fingrarna med säkerheten, därtill sporrade av skyhöga bonusar. Några svaga röster i köpfesten varnade för en finansbubbla. Reinfeldt glittrade med ögonen och talade om vår solidaritet kring Östersjön - Borg kastade med hästsvansen, slängde ur sig en randanmärkning om bonusar och ökade skrattande på skattebetalarnas garanti till bankerna. Det gick ju riktigt bra för de svenska kapitalisterna.
Finanskrisen la sin våta filt över Europa
Överallt fick finanskrisen, som ytterst berodde på kapitalisternas egen oansvariga verksamhet, stora verkningar i form av neddragningar och arbetslöshet. T.o.m. Reinfeldt och Borg började tala om att begränsa finansvalparnas hutlösa affärer, att sätta gränser för kapitalisternas risktagande, ja att reglera finansmarknaden. Även i Sverige har nedgången fått svåra följder, framförallt för löntagare som avskedats från tidigare expanderande verksamheter. Ja, inte för bankerna och stora företag som fortfarande trots krisen gödslar med bonusar och ekonomiska förmåner för sina toppar. Men än värre har det blivit i de baltiska länderna med sin nya ekonomi, som ännu inte hunnit göra skyddsnät för enskilda mot de risker som friheten också innebär. Dessutom har man i frihetens hägn blivit utsatta för den mest skamlösa rovdrift av utländska intressen, inte minst de svenska bankerna.
Balticum i kris
När Lettland nu hotar med devalvering, så konstaterar man att det leder till förluster med 85 miljarder för de svenska bankerna. Nu filar Lettland på ett lagförslag, som innebär att bolånekunder inte blir skyldiga summan av sina lån i euro till banken utan bara värdet på fastigheten i inhemsk valuta, vilket skulle innebära ytterligare mångmiljardförluster för de svenska bankerna. Man skulle helt enkelt behöva avskriva en tredjedel av sina utestående lån. Visserligen innebär detta en mörk bild för de spekulerande bankerna, som trots detta fortsätter med sin generositet mot aktieägare och topptjänstemän. Men DN konstaterar i dag 9/10 att "Skattebetalarna kan förlora än mer" (http://www.dn.se/ekonomi/staten-riskerar-mer-an-bankerna-1.970628). Situationen i de baltiska länderna är redan katastrofal, då man tvingats skära ned de offentliga utgifterna även för sjukvård och annan omsorg så att man i vissa delar börjar räkna med folkresning.
Kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Samtidigt pressar EU, med ordföranden Reinfeldt och finansministern Borg på, devalverar ni så kommer ni inte in i valtuasamarbetet och skär ni inte ner radikalt utgifterna i era budgetar så betalas inga nödlån ut. Och Reinfeldt har helt tappat snällhetsmasken och visar sig extra grinig mot Lettlands premiärminister Valdis Dombrowskis, som vägrat avskeda fler läkare, sjuksköterskor och socialarbetare och höja fler skatter därför att medborgarna lider nöd. Borg har också tappat skrattmasken och skäller letterna för att inte hålla avtal och hotar med indragning av nödhjälpen om man inte skär ned ännu mera. Bankernas och kapitalisternas knähundar morrar och skäller, ja rent av hotar att bitas.
Högerregeringen driver naturligtvis en högerpolitik
De svenska väljarna borde se denna bild att man frambringat krisen som vi vanliga får ta följderna av. Och att samtidigt högerregeringen visar sitt rätta ansikte. Man helt enkelt genomför utsugningen med drastisk utpressning mot redan hårt drabbat folk i de tre baltiska länderna. Och skiter det sig så får vi svenska skattebetalare punga ut med förluststålarna. Detta samtidigt som Borg nöjer sig med några förflugna ord när direktörer och aktieägare skor sig. Och högerregeringen lånar upp pengar för att sänka skatterna ytterligare för de välbeställda. I sanning en högerpolitik som heter duga.
tisdag 6 oktober 2009
Den Nya Välfärden - en uppfräschad Friedman eller Thatcher
Nattväktarstatens skelett trillar ut ur garderoben
I dagarna har med de stora borgerliga tidningarna distribuerats en 28- sidig annonsbilaga från en stiftelse som kallar sig Den Nya Välfärden. Den har sin rötter i 4-oktober-rörelsen, som genomförde en rad demonstrationer för att motverka löntagarfonderna med motivet att ägaren skulle ha ograverat bestämmande över företaget. Man påstår sig vara partipolitiskt obunden men hela annonsbilagan andas en konservativt borgerlig grundsyn. Det är helt enkelt en snitsigt stylat program i Friedmans, Thatchers och den hederliga gamla högerns anda. Dvs ett PR-försök för att förmå Reinfeldt, Borg & Co att gå vidare på den redan inslagna vägen att öka näringslivets och kapitalägarnas inflytande på bekostnad av arbetarrörelsens olika grenar. Redan första sidans rubrik "Kommuner skurkar i laglöst land", anger tonen där all offentlig verksamhet är av ondo.
Den Nya Välfärden är renons på konstruktiva förslag
I broschyren finns en enda försonande artikel, nämligen Stig-Björn Ljunggren "Den trädkramande entreprenören". Och innan jag fortsätter så vill jag naturligtvis generellt instämma i företagaren/entreprenörens lov, som idogt hela tiden söker nya vägar att ta sig fram och att skapa lönsam verksamhet. Men som Stig-Björn Ljunggren uttrycker det, "att vara entreprenör kan också vara att hitta sätt att mjölka staten på pengar för vaccin. Eller att utnyttja de höga svenska alkoholskatterna till att bygga egna distributionskedjor. Eller att lära sig kopiera andras musik och sälja med egen vinst..." därför borde vi "inte bara diskutera hur vi skall få fler... entreprenörer... utan också fundera över vilket fokus vi tycker att de borde ha". Och där är Den Nya Välfärden renons på konstruktiva förslag.
Den Nya Välfärden bygger sitt arbete på åtta principer
(enl hemsidan), som i kursiv stil jämförs med Milton Friedmans recept som användes av bl.a. Pinochet och Thatcher i sina strävanden att till förmån för kapitalisterna kväva arbetarrörelsen:
”En positiv människosyn. Det innebär ett erkännande av att enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”.
• Redan Milton Friedman talade om Nedskärningar i välfärdsstaten. Hos Den Nya Välfärden kallas detta "personlig frihet och personligt ansvar" och ytterst ett icke närmare preciserat socialt ansvar för dem som "inte själva kan göra något". Det är nämligen så att man kan bortse från individers behov och de skall istället hänvisas till "personligt ansvarstagande" för sin situation. I detta ingår också en nedskärning av välfärden eftersom individen kan sörja för sin egen nya välfärd genom försäkringar o. likn. Sänkt A-kassa, sänkt sjuklön,ytterligare karensdag sänkta arbetsgivaravgifter mm står på Den Nya Välfärdens agenda.
”Fördjupad demokrati. Minskade klyftor mellan väljare och folkvalda genom ökat inslag av personval, folkomröstningar och en författningsdomstol som granskar den politiska makten”.
• Detta är ett Välfärden eget påfund att vidta den konstitutionella ändringen med vad man kallar ”Fördjupad demokrati” som innebär att de politiska partierna skall bort, folket tillfrågas i mindre frågor men inte exempelvis beträffande EU och den politiska makten skall underställas jurister i en domstol, som inte valts av folket. Det handlar alltså varken om fördjupning eller demokrati.
”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler för både företagare och enskilda människor”.
• Milton Friedman villeockså genomföra förändringar i arbetsrätten så att fackföreningar fråntogs makten och all reglering av arbetarnas löner och förhållanden på arbetsplatser skulle upphävas och regleras genom fri prissättning på marknaden. Här är passar väl högerregeringens redan genomförda förändringar av A-kassan och bristande agerande inom EU mot lönedumpning och för försvaret av kollektivavtalen. Den Nya Välfärden talar om ”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler” och att ”regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”
”Entreprenörskap och dynamisk utveckling. Regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”.
• Redan Milton Friedman talade om Avreglering. Alla regler och regleringar som stod i vägen för kapitalackumulation skulle avskaffas, dvs det som i Välfärdsspråket kallas "entreprenörsskap och dynamisk utveckling". Här hittar vi Las, bestämmelse om sjuklön, karensdag, arbetsgivaravgifter, bestämmelser mot skattefusk, diverse miljöbestämmelser mm.
”Personlig frihet och personligt ansvar. Spärrar skapas mot vad den politiska makten får besluta om och de enskilda medborgarna får behålla resurser för att kunna ta eget ansvar”.
• Redan Milton Friedman ifrågasatte att skatter överhuvudtaget var nödvändiga och om så skulle de vara låga, fattiga och rika beskattas lika dvs s.k. platt skatt. På välfärdsspråket kallas detta ” Personlig frihet och personligt ansvar” där Välfärden vill skapa spärrar mot vad riksdagen och andra politiska församlingar ”får besluta om när det gäller vad de enskilda medborgarna får behålla av sina inkomster”. Personlig frihet på något sätt är kopplat till ansvar för den enskilde i form av något slags solidariskt ansvar med andra är något som inte ingår i den Nya Välfärden. När det gäller personligt ansvar frågar man sig varför EKO-brottsmyndigheten gör ett och annat napp, hur man skall komma till rätta med insideraffärer eller mjölkande av det offentliga, där skattepengar går till vinster i privat vård och omsorgsföretag eller bankbonusar för att nu nämna några exempel.
”Fri konkurrens. Alla former av monopol avskaffas. All offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas”.
• Redan Milton Friedman talade om Privatisering. Staten skulle göra sig av med alla egna tillgångar och de statliga företagen säljas ut och göras vinstdrivande. Sjukvård, postväsende, skolväsende, pensionssystem och nationalparker skulle drivas i privat regi och ge vinst till kapitalägare. Bara rättsväsende och försvar skulle denna nattväktarstat ansvara för. På välfärdsspråket kallas det ”fri konkurrens” och att ”all offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas” det framgår också av broschyren att privata alternativ är att föredra. I princip bör enligt denna punkt all offentlig verksamhet läggas ner eftersom om den inte konkurrensutsätts. Andra kallar detta för verksamheten bedrivs enligt vinstmaximeringsprincipen. Vi skall alla bli lönsamma från vagga till graven. Inte lönsamma för oss själva i det gemensamma utan för någon företagare som skall leva gott på att begränsa kvalitén för oss och därmed öka vinsten.
Milton Friedman ville radikalt avskaffa all konsumenträtt och alla varor prissättas och kvalitetsvärderas genom fri konkurrens på marknaden. Även här används i dag EU-reglerna för att öka konkurrensen genom att benämna konsumenträttsliga ingrepp eller fackföreningarnas krav på svenska kollektivavtal i Sverige för handelshinder. En annan sida av detta är en fundamentalistisk tillämpning av upphandlingsregler som gynnar storföretagande på bekostnad av lokala kommunala inittiativ. Även Den Nya Välfärden propagerar hårt för fri kokurrens utan lagliga ingrep och har t.o.m. tillsatt en egen ”ombudsman” att vaka över tillämpningen av upphandlingsreglerna.
"Lika möjligheter för alla. Det är just möjligheterna till utveckling, utbildning och omsorg som skall vara lika för alla. Utfallet blir sedan beroende av hur väl var och en tar vara på sina möjligheter. Här visar sig vars och ens eget primära ansvar för sitt liv."
• Att hemförhållanden och gener är grymt olika är en okänd faktor för Den Nya Välfärden . Framförallt får samhället inte genom en demokratisk förskola och skola, solidariskt betald sjukvård, en solidariskt finansierad a-kassa mm söka korrigera grundläggande orättvisor i samhället. I förlängningen kommer här ett "mer rättvist skattesystem" exempelvis det som högerregeringen håller på att genomföra, där pensionärer, sjuka och arbetslösa inte gynnas på löntagares bekostnad.
"Socialt ansvar. Vi bör alla genom stat eller kommun ta ett gemensamt ansvar för dem som hamnat i en situation som de inte själva kan göra något åt av egen kraft."
• Milton Friedman höll på frihandel och fri rörlighet för kapital så att all verksamhet reglerades genom marknadens prissättning. Även här utnyttjas i dag EU-regeler för att med en fundamentalistisk tillämpning ge företräde åt kapitalet och handeln även när det går ut över exempelvis sociala och fackliga rättigheter. Den Nya Välfärden talar om socialt ansvar för dem som ”inte själva kan göra något åt” sin situation, så i detNya Välfärdssamhället skall man vara neddrogad eller medvetslös för att få hjälp eftersom ”enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”. Det är det som kallas ”En positiv människosyn” . Man kan ju ta ansvar för att man blir sjuk, arbetslös eller gammal och haft ett mindre välbetalt arbete.
Precis som det nya arbetarpartiet egentligen är de välbärgades parti så gäller Den Nya Välfärden bara livets entreprenörer och egentligen den nya ofärden för alla de fattiga och vanliga knegare i detta land. Man på något sätt bara lattjar med orden. Men är det verkligen meningen att vi skall gå på det?
I dagarna har med de stora borgerliga tidningarna distribuerats en 28- sidig annonsbilaga från en stiftelse som kallar sig Den Nya Välfärden. Den har sin rötter i 4-oktober-rörelsen, som genomförde en rad demonstrationer för att motverka löntagarfonderna med motivet att ägaren skulle ha ograverat bestämmande över företaget. Man påstår sig vara partipolitiskt obunden men hela annonsbilagan andas en konservativt borgerlig grundsyn. Det är helt enkelt en snitsigt stylat program i Friedmans, Thatchers och den hederliga gamla högerns anda. Dvs ett PR-försök för att förmå Reinfeldt, Borg & Co att gå vidare på den redan inslagna vägen att öka näringslivets och kapitalägarnas inflytande på bekostnad av arbetarrörelsens olika grenar. Redan första sidans rubrik "Kommuner skurkar i laglöst land", anger tonen där all offentlig verksamhet är av ondo.
Den Nya Välfärden är renons på konstruktiva förslag
I broschyren finns en enda försonande artikel, nämligen Stig-Björn Ljunggren "Den trädkramande entreprenören". Och innan jag fortsätter så vill jag naturligtvis generellt instämma i företagaren/entreprenörens lov, som idogt hela tiden söker nya vägar att ta sig fram och att skapa lönsam verksamhet. Men som Stig-Björn Ljunggren uttrycker det, "att vara entreprenör kan också vara att hitta sätt att mjölka staten på pengar för vaccin. Eller att utnyttja de höga svenska alkoholskatterna till att bygga egna distributionskedjor. Eller att lära sig kopiera andras musik och sälja med egen vinst..." därför borde vi "inte bara diskutera hur vi skall få fler... entreprenörer... utan också fundera över vilket fokus vi tycker att de borde ha". Och där är Den Nya Välfärden renons på konstruktiva förslag.
Den Nya Välfärden bygger sitt arbete på åtta principer
(enl hemsidan), som i kursiv stil jämförs med Milton Friedmans recept som användes av bl.a. Pinochet och Thatcher i sina strävanden att till förmån för kapitalisterna kväva arbetarrörelsen:
”En positiv människosyn. Det innebär ett erkännande av att enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”.
• Redan Milton Friedman talade om Nedskärningar i välfärdsstaten. Hos Den Nya Välfärden kallas detta "personlig frihet och personligt ansvar" och ytterst ett icke närmare preciserat socialt ansvar för dem som "inte själva kan göra något". Det är nämligen så att man kan bortse från individers behov och de skall istället hänvisas till "personligt ansvarstagande" för sin situation. I detta ingår också en nedskärning av välfärden eftersom individen kan sörja för sin egen nya välfärd genom försäkringar o. likn. Sänkt A-kassa, sänkt sjuklön,ytterligare karensdag sänkta arbetsgivaravgifter mm står på Den Nya Välfärdens agenda.
”Fördjupad demokrati. Minskade klyftor mellan väljare och folkvalda genom ökat inslag av personval, folkomröstningar och en författningsdomstol som granskar den politiska makten”.
• Detta är ett Välfärden eget påfund att vidta den konstitutionella ändringen med vad man kallar ”Fördjupad demokrati” som innebär att de politiska partierna skall bort, folket tillfrågas i mindre frågor men inte exempelvis beträffande EU och den politiska makten skall underställas jurister i en domstol, som inte valts av folket. Det handlar alltså varken om fördjupning eller demokrati.
”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler för både företagare och enskilda människor”.
• Milton Friedman villeockså genomföra förändringar i arbetsrätten så att fackföreningar fråntogs makten och all reglering av arbetarnas löner och förhållanden på arbetsplatser skulle upphävas och regleras genom fri prissättning på marknaden. Här är passar väl högerregeringens redan genomförda förändringar av A-kassan och bristande agerande inom EU mot lönedumpning och för försvaret av kollektivavtalen. Den Nya Välfärden talar om ”Stabila samhällsförhållanden genom rimligt fasta spelregler” och att ”regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”
”Entreprenörskap och dynamisk utveckling. Regler som hindrar och bromsar entreprenörskap och därmed en dynamisk utveckling avvecklas”.
• Redan Milton Friedman talade om Avreglering. Alla regler och regleringar som stod i vägen för kapitalackumulation skulle avskaffas, dvs det som i Välfärdsspråket kallas "entreprenörsskap och dynamisk utveckling". Här hittar vi Las, bestämmelse om sjuklön, karensdag, arbetsgivaravgifter, bestämmelser mot skattefusk, diverse miljöbestämmelser mm.
”Personlig frihet och personligt ansvar. Spärrar skapas mot vad den politiska makten får besluta om och de enskilda medborgarna får behålla resurser för att kunna ta eget ansvar”.
• Redan Milton Friedman ifrågasatte att skatter överhuvudtaget var nödvändiga och om så skulle de vara låga, fattiga och rika beskattas lika dvs s.k. platt skatt. På välfärdsspråket kallas detta ” Personlig frihet och personligt ansvar” där Välfärden vill skapa spärrar mot vad riksdagen och andra politiska församlingar ”får besluta om när det gäller vad de enskilda medborgarna får behålla av sina inkomster”. Personlig frihet på något sätt är kopplat till ansvar för den enskilde i form av något slags solidariskt ansvar med andra är något som inte ingår i den Nya Välfärden. När det gäller personligt ansvar frågar man sig varför EKO-brottsmyndigheten gör ett och annat napp, hur man skall komma till rätta med insideraffärer eller mjölkande av det offentliga, där skattepengar går till vinster i privat vård och omsorgsföretag eller bankbonusar för att nu nämna några exempel.
”Fri konkurrens. Alla former av monopol avskaffas. All offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas”.
• Redan Milton Friedman talade om Privatisering. Staten skulle göra sig av med alla egna tillgångar och de statliga företagen säljas ut och göras vinstdrivande. Sjukvård, postväsende, skolväsende, pensionssystem och nationalparker skulle drivas i privat regi och ge vinst till kapitalägare. Bara rättsväsende och försvar skulle denna nattväktarstat ansvara för. På välfärdsspråket kallas det ”fri konkurrens” och att ”all offentlig service, både statlig och kommunal, bör konkurrensutsättas” det framgår också av broschyren att privata alternativ är att föredra. I princip bör enligt denna punkt all offentlig verksamhet läggas ner eftersom om den inte konkurrensutsätts. Andra kallar detta för verksamheten bedrivs enligt vinstmaximeringsprincipen. Vi skall alla bli lönsamma från vagga till graven. Inte lönsamma för oss själva i det gemensamma utan för någon företagare som skall leva gott på att begränsa kvalitén för oss och därmed öka vinsten.
Milton Friedman ville radikalt avskaffa all konsumenträtt och alla varor prissättas och kvalitetsvärderas genom fri konkurrens på marknaden. Även här används i dag EU-reglerna för att öka konkurrensen genom att benämna konsumenträttsliga ingrepp eller fackföreningarnas krav på svenska kollektivavtal i Sverige för handelshinder. En annan sida av detta är en fundamentalistisk tillämpning av upphandlingsregler som gynnar storföretagande på bekostnad av lokala kommunala inittiativ. Även Den Nya Välfärden propagerar hårt för fri kokurrens utan lagliga ingrep och har t.o.m. tillsatt en egen ”ombudsman” att vaka över tillämpningen av upphandlingsreglerna.
"Lika möjligheter för alla. Det är just möjligheterna till utveckling, utbildning och omsorg som skall vara lika för alla. Utfallet blir sedan beroende av hur väl var och en tar vara på sina möjligheter. Här visar sig vars och ens eget primära ansvar för sitt liv."
• Att hemförhållanden och gener är grymt olika är en okänd faktor för Den Nya Välfärden . Framförallt får samhället inte genom en demokratisk förskola och skola, solidariskt betald sjukvård, en solidariskt finansierad a-kassa mm söka korrigera grundläggande orättvisor i samhället. I förlängningen kommer här ett "mer rättvist skattesystem" exempelvis det som högerregeringen håller på att genomföra, där pensionärer, sjuka och arbetslösa inte gynnas på löntagares bekostnad.
"Socialt ansvar. Vi bör alla genom stat eller kommun ta ett gemensamt ansvar för dem som hamnat i en situation som de inte själva kan göra något åt av egen kraft."
• Milton Friedman höll på frihandel och fri rörlighet för kapital så att all verksamhet reglerades genom marknadens prissättning. Även här utnyttjas i dag EU-regeler för att med en fundamentalistisk tillämpning ge företräde åt kapitalet och handeln även när det går ut över exempelvis sociala och fackliga rättigheter. Den Nya Välfärden talar om socialt ansvar för dem som ”inte själva kan göra något åt” sin situation, så i detNya Välfärdssamhället skall man vara neddrogad eller medvetslös för att få hjälp eftersom ”enskilda medborgare både kan och vill ta ansvar för sina liv”. Det är det som kallas ”En positiv människosyn” . Man kan ju ta ansvar för att man blir sjuk, arbetslös eller gammal och haft ett mindre välbetalt arbete.
Precis som det nya arbetarpartiet egentligen är de välbärgades parti så gäller Den Nya Välfärden bara livets entreprenörer och egentligen den nya ofärden för alla de fattiga och vanliga knegare i detta land. Man på något sätt bara lattjar med orden. Men är det verkligen meningen att vi skall gå på det?
söndag 4 oktober 2009
Sämre än djur - men dessa djur gråter!
"För mig är hon inte en människa, hon är värre än ett djur. Hon är inte en människa och hon är inte ett djur, hon är sämre", säger pappan till Cherin i Oscar Hedins/Laika Films dokumentär "Sämre än djur - i familjens våld", som sändes i dag 4/10 på SvT2.
Hederkulturens offer syns inte i Sverige
Sverige är världens mest liberala land för personer med HBT-läggning. Bögar adopterar, lesbiska gifter sig och Prideparaden är en av landets största demonstrationer. Men det finns en grupp som lever under helt andra förutsättningar - homosexuella i hederskulturer och det var detta den gripande dokumentären
handlade om.
Homosexuella får fly dödshot från sin egen familj
Den lesbiska tjejen Cherin klarade sig genom kvinnojouren och kunde i 27 års ålder någorlunda ordna sitt liv dock utan föräldrakontakt och med hela tiden tanken på "heders"-hämd. Mohammad försökte först leva utan familjen men återvände hem och berättade, vilket fick till följd att han fick hals överhuvud fly och fick ordnat skyddad identitet. Detta ger ett formellt skydd men också han vet att manliga släktingar kan göra honom illa eftersom släktens heder är kränkt. Visst har jag också haft familjekontroverser och på jobbet fått utstå diverse saker därför att jag är en av dessa "sämre än djur" men aldrig har jag känt mig hotad till livet för min sexuella läggning och sedan länge är jag gift med en underbar man. Är det inte en skam att Sverige inte bättre lyckats garantera dessa utsattas medborgerliga rättigheter och freda dem för den egna släktens mordiska "försvar" av vad man
kallar heder?
Är föräldrar sämre än djur
Är det inte hemskt att man ens kan anta att en mamma, en pappa, själv eller genom en släkting skulle bära hand på sitt eget barn? Så gör inte ens djur. Det betendet är verkligen sämre än vad djur gör. Och detta för någon diffus princip om heder, som enligt Cherins styvpappa upprätthölls genom att andra drog sig undan hans bekantskap, alltså någon slags utfrysning. Sådan utfrysning skulle alltså utgöra rimligt motiv att döda sitt eget barn! I detta sämre än djur låg också enligt styvpappan att det var bättre att hon dödades - på något sätt sätt så ägde han alltså rätten över hennes liv som vilken hans hund eller katt. Och han har bott och arbetat i Sverige i 25 år.
Ur garderoben men försvinna bort är det en rimlig lösning?
Huvudpersonerna i filmen hade inga preciseringar i frågan om vad det svenska samhället kunde göra för att skydda ungdomarna från hämdåtgärder från deras egna familjer. Och det finns en hel del resurser avsatta och myndigheterna i vart fall i större städer är medvetna om problematiken. Men den lösning som i vart fall Mohammad såg som möjlig var att han försvann i samhällets myller i en skyddad identitet s.a.s. jagad som ett djur!
Man borde kunna ställa krav på ledare i invanrarsammanslutningar!
Är detta en rimligt slut på förföljelse i Sverige att den förföljde tvingas gå upp i rök, byta namn, adress, arbete och på alla sätt utplåna sin tidigare identitet. Jag tycker inte det. Precis man i arbetslivet kräver en mer demokratisk inställning till kvinnor genom att beivra könsdiskriminering så borde man kunna kräva ledare i religiösa och andra sammanslutningar bland invandrare från länder med patriarkal kultur tar upp dessa frågor med sina medlemmar. Man borde på något sätt kunna vara tydligare vid själva mottagandet av invandrare i dessa frågor; kanske man skulle förbinda sig att iaktta svensk lag oavsett vilken religion eller politisk riktning man tillhör.
Mohammad och Cherin två hjältar - måtte ni finna den ni älskar!
De två huvudpersonerna Mohammad och Cherin var två ovanligt modiga personer och det är rimligt att anta att de har 1000-tals ungdomar bakom sig. Det var också mycket gripande att lyssna till deras mogna resonemang om familjen som förskjutit dem. Väl värt är att summera med Oscar Hedin: Man har inte tagit alla dessa unga på allvar - det gäller ju deras mänskliga rättigheter. Särskilt tack till Oscar Hedin och Dokumentär Innifrån som sände filmen. Och beröm till Mohammad och Cherin: Ni har genom era insatser påbörjat en förändring av det svenska samhället där rättigheten att älska den jag älskar är fredad. Ni har gjort skillnad och jag vill bara bekräfta er betydelse.
Hederkulturens offer syns inte i Sverige
Sverige är världens mest liberala land för personer med HBT-läggning. Bögar adopterar, lesbiska gifter sig och Prideparaden är en av landets största demonstrationer. Men det finns en grupp som lever under helt andra förutsättningar - homosexuella i hederskulturer och det var detta den gripande dokumentären
handlade om.
Homosexuella får fly dödshot från sin egen familj
Den lesbiska tjejen Cherin klarade sig genom kvinnojouren och kunde i 27 års ålder någorlunda ordna sitt liv dock utan föräldrakontakt och med hela tiden tanken på "heders"-hämd. Mohammad försökte först leva utan familjen men återvände hem och berättade, vilket fick till följd att han fick hals överhuvud fly och fick ordnat skyddad identitet. Detta ger ett formellt skydd men också han vet att manliga släktingar kan göra honom illa eftersom släktens heder är kränkt. Visst har jag också haft familjekontroverser och på jobbet fått utstå diverse saker därför att jag är en av dessa "sämre än djur" men aldrig har jag känt mig hotad till livet för min sexuella läggning och sedan länge är jag gift med en underbar man. Är det inte en skam att Sverige inte bättre lyckats garantera dessa utsattas medborgerliga rättigheter och freda dem för den egna släktens mordiska "försvar" av vad man
kallar heder?
Är föräldrar sämre än djur
Är det inte hemskt att man ens kan anta att en mamma, en pappa, själv eller genom en släkting skulle bära hand på sitt eget barn? Så gör inte ens djur. Det betendet är verkligen sämre än vad djur gör. Och detta för någon diffus princip om heder, som enligt Cherins styvpappa upprätthölls genom att andra drog sig undan hans bekantskap, alltså någon slags utfrysning. Sådan utfrysning skulle alltså utgöra rimligt motiv att döda sitt eget barn! I detta sämre än djur låg också enligt styvpappan att det var bättre att hon dödades - på något sätt sätt så ägde han alltså rätten över hennes liv som vilken hans hund eller katt. Och han har bott och arbetat i Sverige i 25 år.
Ur garderoben men försvinna bort är det en rimlig lösning?
Huvudpersonerna i filmen hade inga preciseringar i frågan om vad det svenska samhället kunde göra för att skydda ungdomarna från hämdåtgärder från deras egna familjer. Och det finns en hel del resurser avsatta och myndigheterna i vart fall i större städer är medvetna om problematiken. Men den lösning som i vart fall Mohammad såg som möjlig var att han försvann i samhällets myller i en skyddad identitet s.a.s. jagad som ett djur!
Man borde kunna ställa krav på ledare i invanrarsammanslutningar!
Är detta en rimligt slut på förföljelse i Sverige att den förföljde tvingas gå upp i rök, byta namn, adress, arbete och på alla sätt utplåna sin tidigare identitet. Jag tycker inte det. Precis man i arbetslivet kräver en mer demokratisk inställning till kvinnor genom att beivra könsdiskriminering så borde man kunna kräva ledare i religiösa och andra sammanslutningar bland invandrare från länder med patriarkal kultur tar upp dessa frågor med sina medlemmar. Man borde på något sätt kunna vara tydligare vid själva mottagandet av invandrare i dessa frågor; kanske man skulle förbinda sig att iaktta svensk lag oavsett vilken religion eller politisk riktning man tillhör.
Mohammad och Cherin två hjältar - måtte ni finna den ni älskar!
De två huvudpersonerna Mohammad och Cherin var två ovanligt modiga personer och det är rimligt att anta att de har 1000-tals ungdomar bakom sig. Det var också mycket gripande att lyssna till deras mogna resonemang om familjen som förskjutit dem. Väl värt är att summera med Oscar Hedin: Man har inte tagit alla dessa unga på allvar - det gäller ju deras mänskliga rättigheter. Särskilt tack till Oscar Hedin och Dokumentär Innifrån som sände filmen. Och beröm till Mohammad och Cherin: Ni har genom era insatser påbörjat en förändring av det svenska samhället där rättigheten att älska den jag älskar är fredad. Ni har gjort skillnad och jag vill bara bekräfta er betydelse.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
