ÄR DET ETT "DJÄVLA TJAT" ATT VILJA HA BORT BILDERNA PÅ MÖRDADE BARN FRÅN NÄTET, PIRATE BAY?

Genom sin verksamhet förmedlar Pirate Bay bl.a. förundersökningen med bilder från brottsplatsen och obduktionen av de två i Arboga mördade barnen. När Piraten själv ombads ta bort bilderna av barnens pappa fick han svaret "det var ett djävla tjat. Nej, nej och åter nej. Efter mediakritik har chefspiraten inför perspektivet att det blir censurlagstiftning mumlat en ursäkt men inte tagit bort bilderna.


Saken har försvarats av bl.a. s-bloggaren och tidningskände politikern Thomas Hartman som skriver In The Pendent, som tydligen syftar på hans idé med sitt skrivande på "denna blogg att vara oberoende socialdemokratisk och beskriva samhällslivets pendelrörelser" med förtydligandet att han är "varm anhängare av stärkt integritetspolitik från ett vänsterperspektiv". Man konstaterar genast att den stärkta integriteten inte tycks omfatta brottsoffer.


Det är just på denna punkt som jag från ett vänsterperspektiv har en annan uppfattning. Yttrandefriheten har HELT BERÄTTIGAT sina begränsningar och en är barnporrbilder och en annan lagstiftningen om hets mot olika grupper och en tredje bestämmelserna om förtal. Det är alltså inget märkvärdigt att vi medborgare genom samhället vill freda oss från diverse avarter av denna frihet. Yttrandefriheten tillkom när knappt ens fanns pappersmedia och senare har tillkommit bestämmelser för radio och TV. Huvudsakligen fungerar den alldagliga begränsningen av yttrandefrihet genom att olika etiska regler tillämpas av medias handhavare.


Den inställning som Pirate Bay dokumenterat enligt inledningen ger bilden av en rått utnyttjande av sitt medium och att vi vanliga skall tolerera dylika övergrepp (i ansträngt läge kan man kosta på sig en ursäkt men inte ändring i sak). Och detta tycks Thomas Hartman vilja försvara. Utifrån perspektivet om stärkt integritet? För vem annan än Piraten själv?


Thomas Hartman förfasar sig över angreppet på yttrandefriheten och tankar på begränsningar med följande argument:
1. Kritiken i media att nämndemän låtit sig intervjuas om sin medverkan i målet. Han menar att det är bra för rättssäkerheten att man får offentlig belysning av domarnas förutfattade meningar.
2. Det är föredömligt att förundersökningar med groteska detaljer läggs ut på nätet eftersom rättsväsendet är alldeles för slutet och att allmänheten får alldeles för begränsad information från rättsväsendets institutioner.
3. Kritiken av sådana nätoperatörer som Pirate Bay har sin grund i okunnighet. Det är nämligen inte Piraten själv som lagt ut de angripna bilderna. Det ifrågasatta materialet ligger helt eller i delar runt om på Svenssons datorer världen över. Däremot förmedlas information om hur du hittar grejjorna via Piratens tjänster.



När det gäller 1 och 2 är att märka att Arbogamålet inte är avslutat utan rättsprocessen pågår. Visst är det viktigt att domstolar och andra rättsinstitutioner diskuteras men det lär mindre infekterat kunna ske på annan grund än att domare går ut offentligt med vad som förekommit under överläggningen till dom. Och att denna överläggning hålls hemlig beror just på att allt, inklusive inverkan av eventuella fördomar eller förutfattade meningar skall kunna lyftas fram och öppet vid överläggning till dom granskas. Jag menar att om "glappningen" tillåts så verkar det hämmande på den fria diskussionen vid överläggningen och medför dessutom oklarheter hos allmänheten om hur domen skall uppfattas. Alltså raka motsatsen av det Thomas Hartman vill uppnå.


Thomas Hartmans frågor: "Hur mycket påverkar hatstämningen mot en misstänkt barnamördare? Går det att förhålla sig objektiv? Kan man fria när bevisen är oklara trots att lynchmobben kräver blod och att någon omedelbart fälls?" är viktiga att diskutera men knappast utifrån glappande nämndemän. Ifrågasättande av rättsskipningen är naturligtvis viktig och sakligt sådant kan bara ske om öppenheten, offentlighetsprincipen, fungerar. Ytterst är detta i en demokrati förutsättning för förtroendet för domstolar och polis. Men enligt min mening är i denna fråga det bara kontraproduktivt om nämndemän glappar och material som kränker brottsoffer sprids i olika media.


När det gäller groteska detaljer som bilder av mördade barn så är det uppenbart att dessa saknar allt allmänintresse utan publicering är endast ägnat att göda schakalinstinkten. Sådant syfte är bara groteskt att försvara med hänsyn till yttrandefrihet. Kanske är det dags också att påminna om vikten av integritet för både döda och levande.


När det gäller punkt 3 så tycker jag den är ganska märklig i Thomas Hartmans tappning: Piraten själv skulle sakna ansvar för publiceringen på nätet eftersom man bara hänvisar till den dator (eller server där den privata sajten ligger). Den fråga som man måste ställa sig är naturligtvis hur många som skulle ha hittat bilderna om de legat på XXSvenssons dator. Ja, inte skulle det ha varit det antal som nu laddat ner schakalbilderna. Haltar inte jämförelsen med Googles också eftersom det är ett allmänt sökverktyg medan man på Piraten själv kopplar hänsvisningen till sin dator just i syfte att man vill visa något? Piraten har - enligt egen uppgift - den sunda politiken att man censurerar sajter med barnpornografisk material. Om det funnes någon anständighet i Piratledningen så borde samma sak ha skett när man uppmärksammades på de ifrågavarande bilderna av mördade barn. När nu denna självklara etiska grundval saknas hos nätoperatörerna måste vi i samhället självklart duiskutera vilka gränser som skall gälla och hur uppenbara övergrepp på enskilda skall stävjas.



När det gäller offentlighetsprincipen, som är viktig för att kontrollera bl.a. domstolar, så medför den i sig förhållandevis små publiceringsskador. Det är först när det känsliga materialet publiceras i ett medium som har stor spridning eller uppgifterna tas in i register så att sökningen blir lättare som större skador orsakas. Det är därför just publicering men även register med sökmöjlighet är omgivna av olika restriktioner.


Slutligen försöker Thomas Hartman tydligen lägga skulden för publiceringsskadan på media som dragit upp debatten kring att bilderna lagts ut på nätet. Rent räknemässigt är det naturligtvis så att merparten av schakalflocken tillstött genom ifrågasättandet. Men vart skulle det leda till i samhället om missbruk inte kunde påtalas och ifrågasättas därför att man därigenom skulle ge sökvägar även för de sjuka individer som vill skåda eländet på bilderna.


Inte på enda punkt håller jag alltså med Thomas Hartman när det gäller mordbilderna, allt utifrån ett vänstrigt integritetsperspektiv.

Sjukkassan för känsligt ämne för borgerlig dagspress!

"Denna blogg är inte godkänd av borgarpressen utan uttryck för en sann yttrandefrihet", skrev jag i går apropå dagspressens annonskampanj om tryckfriheten. Då skrev jag att dagspressens funktion att hålla koll på den centrala regeringsmakten fungerar p.g.a. den borgerliga pressens dominans endast när regeringsinnehavet anförtrots socialdemokratin. Däremot har all väsentlig ideologisk granskning upphört när allianspressen skall granska alliansregeringens fögderi. Detta bekräftas dramatiskt av dagens politiska händelser.

I dag diskuterades i riksdagen sjukkassans framtid med en rad drastiska ändringar. Förutom att reglerna skulle beslutas i dag så skall de träda i kraft redan 1 juli. Så bråttom är det att klämma åt de fattiga att sjukkassan knappast ens hinner få fram adekvata rutiner. Och vad läser man då i tidningarna?

I moderata Svenska Dagbladet handlar ledarna om ofräscht kött och att maten är onödigt dyr.

I folkpartistiska Dagens Nyheter om den historiska möjligheten att fixa matkrisen .

I DNs lillasyster Sydsvenskan ger man LO en skopa ovett för kravet att man skall avvakta med att godkänna EUs nya fördrag tills utredningen är klar om konsekvenserna för svenskt vidkommande av den så kallade Lavalldomen. "Ingen känsla för proportioner" skriar Sydsvenskan i falsett. Man kallar det för utpressning och annat hemskt att värna om vår kollektivavatalsrätt och att facket även i fortsättningen skall kunna stoppa lönedumpning! Man undrar i sitt stilla sinne vem det egentligen är som saknar sinne för proportioner och har svårt att få grepp om den verklighet som gäller för det arbetande folket.

Liberala Expressen slår ett slag för att att Victoria skall få välja, en nog så angelägen liberal politisk fråga.

Borgerliga Göteborgsposten fördjupar sig i att moderata väljare ger "Godkänt för Reinfeldt".

Socialdemokratiska Folket skriver om att "Orättvisorna ökar" apropå sjukkassereformen som alliansen drev igenom i dag i Riksdagen.

Likaledes socialdemokratiska Värmlands Folkblad skriver under rubriken "Tryggheten urholkas". Man talar om "stora försämringar i sjukförsäkringen. Någon debatt i ämnet har regeringen inte velat ha. Under parollen ”största möjliga tystnad” ska ett dråpslag i dag riktas mot en av grundstenarna i välfärdssamhället."


Norrländska socialdemokraten talar om "Kyligare klimat för långtidssjuka"

Aftonbladet skriver "Sjukt beslut om sjukkassan": I dag fattar riksdagen beslut om regeringens förslag till nya regler i sjukförsäkringen. Trots den storm av kritik som förslaget väckt kommer riksdagen att klubba igenom regler som bland annat leder till att fler sjukskrivna blir arbetslösa och att människor tvingas ut i utanförskap. Sverige blir kallare och hårdare.

Den som är sjukskriven riskerar redan i dag att bli av med jobbet. Med de nya reglerna försämras villkoren ytterligare. Kraven från Försäkringskassan blir tuffare och den som arbetsgivaren inte vill ha tillbaka efter sex månaders sjukskrivning måste söka nytt arbete. Alternativet är att söka hjälp hos socialen. Enligt en undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting gjort har hälften av landets kommuner redan i dag fått ökade kostnader för socialbidrag till följd av Försäkringskassans hårdare regeltillämpning. Med de nya reglerna riskerar utvecklingen att skena. Enligt SKL kommer ytterligare 10 000 sjukskrivna att tvingas söka hjälp hos socialtjänsten.

Här ser man ett ganska tydligt exempel på att vänstertidningar granskar och kritiserar centralmakten. Detta medan borgerliga tidningar söker efter ämnen i skyn för att fortsätta tigandet om den omvända robin-hood som nu med accelererande storlek och fart skall öka klassklyftorna i samhället. Visst är det väl ganska märkligt att inte en enda borgerlig tidning nämnt ett ord på ledarsidan om sjukkassebeslutet som verkligen ökar utanförskapet för stora grupper i det svenska samhället. Något som ju en del allianspolitiker i vart fall ordade om i valet. Jag menar att det är anmärkningsvärt även ur demokratisk synpunkt detta med den borgerliga dagspressens allianstystnad. Att dessa journalister inte skäms ögonen ur sig.

Denna blogg är inte godkänd av borgarpressen utan uttryck för en sann yttrandefrihet

I dagens tidningar, bl.a. "oberoende liberala" regeringsorganet Sydsvenskan 2/6 är första sidan blank bortsett fråm tidningshuvudet och texten

Den här tidningen är ej godkänd av staten.

På sidan två finns en förtydligande text där man talar om hur bra vi har det med tryckfrihet. Påminner om att det inte i alla länder är så bra med exemplet den kinesiske journalisten Li Changqing som fick sitta tre år i fängelse för att han publicerat nyheter som inte föll statsledningen i smaken. Och påminner om att tryckfriheten även i Sverige hotas av ständiga reformer som inskränker yttrandefriheten.

På tidningsutgivarnas hemsida utvecklas ämnet: Den 2 juni genomför vi ... en stor kampanj på temat "Den här tidningen är ej godkänd av staten". Det gör vi för att uppmärksamma den unika svenska tryckfriheten och dess betydelse för vårt samhälle och dess utveckling, för en fri nyhetsförmedling, opinionsbildning och debatt... kanske... självklarheter... I Sverige har vi en lång tradition av tryckfrihet och yttrandefrihet för både medborgare och massmedier. Vi får säga, skriva, sända och uttrycka nästan vad som helst utan att stat och myndigheter lägger sig i. Och tryckfriheten är stark. Den skyddar inte bara det som är bekvämt, okontroversiellt, harmlöst och det som de flesta tycker är okej. Det skyddar också - och det är däri styrkan ligger - det som är obekvämt, kontroversiellt och det som de flesta upprörs över. Man kan säga att det är ett pris vi betalar för tryck- och yttrandefriheten... tryck- och yttrandefriheten är i grund och botten inte en medierättighet utan en medborgerlig rättighet. Det är en rätt för dig som läser det här - och för alla andra - att få veta och uttrycka sig. Ibland säger vi att att yttrandefriheten sitter trångt och att det är lågt i tak. Och ibland är det nog så. Men kom då ihåg att den som vill begränsa tryckfriheten och sätta munkavel på den som yttrar sig oftast också är den som är rädd för yttrandefriheten, rädd för det fria meningsutbytet, rädd för den öppna diskussionen.

Självklart är jag beredd att försvara yttrande- och tryckfriheten. Det är grundpelare i vår demokrati. Men alla dessa vackra ord i den samlade aktionen av alla dagstidningar? Det fanns en annan samlad aktion för några år sedan som verkligen visar vad tryckfriheten är värd och det är tidningarnas underhandsöverenskommelse att inte publicera de s.k. muhammed-karikatyrerna trots att danska ambassader ödelades som en följd av dessa. Jag skrev redan då på min blogg att det var en skam för den samlade mediavärlden att endast en sketen nazistnättidning skötte försvaret av tryckfriheten (även om det nu inte var nazisternas huvudsyfte). Man kan alltså inte självklart lita till journalisternas högtidliga ord.

En annan sak är äganderättskoncentrationen inom media och jag tänker då inte främst på Bonnier eller någon annan mediakoncern. Jag tänker på att borgerliga intressen köpt upp stor del av dagspressen och uppenbarligen utnyttjar sitt ägarintresse för att sprida sitt borgerliga budskap. Över 100 dagstidningar med en dagsupplaga på över 3.000.000 dagsex sprutar i dag ut alliansvänligt material medan 16 tidningar med en upplaga på 600.000 ex granskar bl.a. regeringen från en vänstersynpunkt. Man talar om att den ideologiska kritiken av den centrala regeringsmakten i stort upphört och att istället sprids ett budskap med regeringstroget material med marginella anmärkningar mot regeringspolitiken eller ett tjyvnyp mot någon i särklass klantif minister. Man skulle kunna säga att det fungerade med dagspressens granskning av centralmakten när vi hade en socialdemokratisk regering men nu framstår snedfördelningen som ett allvarligt demokratiskt problem. Till yttermera visso så vägrar pressen att ta upp denna diskussion. Ja man skulle med fog kunna påstå att pressen helt saknar förmåga att se sin egen roll och granska denna kritiskt.

Även regionalt sker en ökad koncentration och utslätning. I Skåne utkonkurrerades för många år sedan den sista arbetartidningen och den dominerande aktören är Sydsvenskan. Denna aktör har dessutom knutit ihop banden med de flesta småstadtidningarna från Ystads Allehanda och Kristianstadstidningen i öst till Helsingborgs dagblad i väst, allt under en hatt för att tidningsproduktionen skall kunna förbilligas. Materialet kan s.a.s. gå runt och återanvändas i olika tidningar. Det är som Dressman och H&M hyfsade kläder till överkomliga priser - men garanterat samma utformning, samma innehåll vart man än kommer. Och konformiteten lägger sig över regionen. Även härvidlag går det an med ensidig borgerlig press när regions- och kommunledningarna är socialdemokratiska. Men när vi har allianstidningar som granskar allianspolitiker uppstår med naturnödvändighet vissa problem som har med grundläggande demokrati att göra. Även på det regionala planet lyser en självkritisk analys med sin frånvaro. Sydsvenskan och dess medkombatanter är helt enligt nöjda med sin monopolsituation. Tankar om detta med tryck- och yttrandefrihet passar bara i den flotta annonseringen - men hur det stämmer det med verkligheten är inte värt att diskutera, eller hur?
Genom att jag på det sätt uttryckt åsikter som inte passat exempelvis en av Sydsvenskans mediagurus har jag inte bara blivit utskälld efter noter i Wagnerklass utan även registrerad som spam på vederbörandes e-post som den höga journalisten annars vänligen ber folk använda vid kontakt med honom i samband med olika artiklar. Detta är visserligen bara ett enstaka fall och säregna människor finns ju inom alla kategorier. Men spamnoteringen tycks ha etablerats både på debattsidan och insändarsidan. Härtill skall sägas att ett fåtal journalister har också noterat och tackat för mina synpunkter. Det vore lätt att på grundval av detta säga att journalisterna är intresserade av att fritt få uttrycka sina - i detta fall - borgerliga åsikter men knappast intresserade av en debatt med kritik från vänster. Dagstidningsredaktionerna är förmodligen ganska måna om denna höga piedestal från vilken man som minaretutropare förkunnar sin alliansiska förbön.

I Sverige döms man alltså inte till fängelse om man har andra åsikter än mediamogulerna men man sätts i karantän, i medialt vakuum, isoleras, tas inte på allvar som en värdig diskussionspartner, utan förtigs. Dagspressen förefaller inte alls intresserad av den medborgerliga yttrandefriheten utan endast av medierättigheten oaktat vad man säger. Man vill s.a.s. granska och godkänna alla de åsikter som skall spridas i dagspressen, alltså samma sak som man beskyller staten för. Allra tydligast framkom detta vid valrörelsen 2006 då borgarpressen agerade som dagligen utkommande valbroschyrer för alliansen. Jag menar nu inte bara ledarkommentarer utan också andra kommenterande artiklar på nyhetsplats. Rent skandalöst var också hur även själva nyhetsmaterialet utvaldes och utformades med tanke på att ställa alliansen i god dager och den socialdemokratiska regeringen i dålig dager. Det gick helt enkelt inte att följa ens nyhetsflödet och få en rimlig uppfattning av vad som förekom inrikes utan man var där hänvisad till radion och televisionen inom Public service. Den av staten bedrivna medieverksamheten var det som garanterade en fri nyhetsförmedling och en någorlunda allsidig opinionsbildning. Dagspressen utgjorde då hotet mot tryck- och yttrandefriheten och försökte manipulera den demokratiska valprocessen. Jag inser att det var andra frågor som avgjorde valet men vad jag likafullt kritiserar är dagspressens svek mot sin uppgift att sörja för informationen. Men detta anses närmast som haveristiskt att ens diskutera av den allenarådande borgerliga dagspressen.

Överhuvudtaget kan man fråga sig om dagspressens koncentration såsom ett borgerligt medium inte är ägnat att begränsa tryckfriheten och sätta munkavel på oliktänkande. Och denna aspekt vill man inte heller diskutera - kanske är dagstidningsjournalister som det sägs på tidningsutgivarnas hemsida egentligen rädda för yttrandefriheten, rädda för det fria meningsutbytet och rädda för den öppna diskussionen?