Visar inlägg med etikett socialism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett socialism. Visa alla inlägg

tisdag 22 april 2008

Kvinnligt och manligt enligt Berit Ås.

Hon har kallats Norges Pippi Långstrump p.g.a. sina dråpliga inhopp i olika debatter där hon utvecklat bl.a. de s.k. härskarteknikerna. Precis som med Pippi så älskar eller hatar man Berit Ås men till skillnad från Pippi så har Berit varit professor och partiledare i norska Socialistisk Venstre. Däremot är de båda goda feminister och bra på att utmana det etablerade samhället. Ami Lönnroth på SvD iDag har skrivit en biografi som jag tidigare berört "80-årig socialist/feminist - Förbannad är jag ganska ofta!".

Hon talar i ett avsnitt om den militära indoktrineringen. Jag tänkte bara göra några citat som jag tycker är tänkvärda.

Könens förhållande till krigsmakt och försvar är helt olika. För kvinnorna är militären den den makt som slukat deras söner för att använda dem som kanonmat. Det är att visa kvinnors liv och arbete och framtidshopp en total brist på respekt. - För män består militären av kamrater som blir de viktigaste personerna i deras liv, de delar en tillvaro på liv och död. Deras djupaste och starkaste upplevelse av existensens villkor knyter dem samman med sina medsoldater

Eftersom ett samhälle behöver både handling och känsla, blir kvinnornas uppgift att gråta i förtvivlan och sorg, att skrika ut sin vrede. Detta leder i sin tur till mäns förakt för kvinnors svaghet och ger ökad näring åt mäns detsruktivitet. De lär sig hota för att injaga skräck, de lär sig slåss för att öka lidandet. De lär sig avfärda kvinnors skrik som hysteri och deras rop på fred och försoning som något naivt.

Medan de som är ansvariga för krigen har varit rika på resurser, haft tillgång till modern teknologi, till pengar och politiska institutioner har ansbvaret för fred lagts på dem som saknar resurser, teknologi, pengar och politisk makt.

Under första världskriget utgjorde dödsoffren till 95 % av soldater, i andra världskriget utgjorde de dödade soldaterna 55 % av krigets offer. I ett krig med massförstörelsevapen räknar man med att civilbefolkningen kommer att utgöra 95 % av alla dödade. Bara 5 % av dödsoffren kommer att återfinnas i de vältränade arméerna som lärt sig att skydda sig mot angrepp.

I det ögonblick det på allvar går upp för statsmakterna att framtida krig är utrotningskrig kommer män och kvinnor att förenas i en gemensam förståelse av krigets väsen.


Jag har inte sagt att jag håller med i varenda stavelse och visst finns det undantag - både kvinnor som hävdar manliga principer och mån som ser mer feministisk på tillvaron. Men för att se bristerna i tänkandet måste man - där delar jag Berit Ås inställning - våga schablonisera och se vilka skillnader som finns. Det är nämligen helt uppenbart att samhället förväntningar på pojkar och flickor, män och kvinnor är olika och har satt spår i uppfostran och de attityder som regelmässigt möter de olika könen. Ganska spännande tanke att barnuppfostran lärde pojkar och flickor att hantera sin aggressivitet och uppskatta svaghet och kompromissvilja. Den fråga som dyker upp Berit Ås skugga är naturligtvis kan ett omtänkande betr könen och könsroller förändra världen genom att även män avvisar den militära indoktrineringen? Och hur löser vi då den omständigheten att vi är omgivna av en i vart fall i vissa delar aggressiv värld?

onsdag 2 april 2008

Nazister, kommunister och socialister - är det samma skrot och korn?

Nu över 300 akademiska forskare fördömer högerregeringens kampanj: Forum för levande historia utnyttjas opportunistiskt för historieskrivning i statens tjänst. Den statliga myndigheten Forum för levande historia har nu fått regeringens uppdrag att upplysa landets gymnasieelever om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter. Men det innebär i praktiken att historieämnet görs till slagfält för en ideologisk regeringskampanj. Det riskerar att skada den öppenhet och kritiska hållning som kännetecknar god historisk forskning. Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens tjänst. Det skriver akademiska forskare i historia och andra humanistiska ämnen.

I uppropet skriver man bl.a. "...Syftet är att öka kunskaperna om förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framförallt Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning... Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas... ?Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden?, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ?de mörkaste delarna? den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag. Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv: yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.

Det finns nog ingen som ifrågasätter att svenska skolelever skall informeras om de brott mot mot mänskligheten som begicks av kommunistiska regimer i Sovjet, Kina och Kambodja. Vad jag förstår finns det inte heller någon tveksamhet i bedömningen av dessa brott, liksom nazisternas brott.

Däremot finns det en väldig skillnad i det tankegods som användes. Nazisterna tillämpade faktiskt de idéer om tysk överhöghet de satt på pränt. De kommunistiska regimerna måste däremot anses ha missbrukat grundidén, som ju var att dela den gemensamma kakan mer rättvist mellan alla, d.v.s. i princip samma grundtanke som genomsyrade det gammelkristna samhället.

Dessutom uppkommer en annan komplikation då kommunismen måste ses mot bakgrund av samhällsordningar som rådde i Tsarryssland och de ekonomiska betingelserna vid arbetarklassens frammarsch under 1900-talets början i Europa resp. det feodala systemet i Kina. Kommunismen måste alltså studeras utifrån de omgivande betingelserna, vilket alltså inte utgör försvar för ogärningarna men kanske kan man diskutera ideologin utifrån andra fakta än enbart det praktiska misslyckandet i dessa länder. Jag medger att beträffande Kambodjas khemrer så vet jag inte tillräckligt för att säga någonting överhuvudtaget.

Det kanske finns anledning att fundera över de socialistiska tankar som också finns som grund i kommunismen, bl.a. som ett mothåll mot den den obegränsade kommersialismen och fri lönsamhetstänkandet i den fria konkurrensens heliga namn. Socialdemokratins frammarsch skedde ju just därför att bl.a. i Sverige någon revolution inte behövdes i det att borgerligheten gav efter och motvilligt delade med sig av rösträtt, medbestämmande och större del av den gemensamma kakan, varigenom den demokratiska vägen kom att bli bestämmande.

Korstågen och alla "kristna krig" medför ju inte med automatik ett fördömande av den kristna etiken på samma sätt som islam kan innefatta mindre aggressiva vändningar än det en del fundamentalister i dag ger uttryck för. Inte heller finns det anledning att utesluta Belgien ur FN eller EU därför att Belgien under högerkrafter med Leopold i spetsen har ett kolonialt förflutet som är något av det grymmaste man kan tänka sig och varigenom landet erövrat en stor del av sin nuvarande rikedom. Osv, osv.

Kanske finns det anledning att besinna sig och fundera över sammanhangen i historien och de drivkrafter som då fungerade.

tisdag 11 december 2007

Väljarna lär borgarna vad som är rättvist

Under rubriken "Partiet som ingeting lärt" firar Sydsvenskan 11/12 i en huvudledare att vänsterpartiet fyller 90 år. Naturligtvis gläds man åt att partiet bara har litet stöd av väljarkåren. Och rubriken syftar naturligtvis på att de är kommunister och älskar Stalin, Mao Zedong, Gomulka, Ulbricht, Kim Il Sung, Fidel Castro, Kádár allihopa. Och det är naturligtvis juste att man kritiserar de regimer som dessa namn representerar. Men det är litet symtomatiskt att man ger sig på Hermansson som faktiskt inlede en slags reformering av partiet bort från gammelkommunismen. Och Lars Ohly får naturligtvis stryk för sitt yttrande. "Jag är fortfarande kommunist i den bemärkelse jag själv lägger i begreppet".

Just här är det lättförklarligt att Sydsvenskan inte fattar. Däremot har faktiskt en som inte är revolutionär socialist gemensamt i grundvärderingen, nämligen att kakan skall delas mer rättvist och att makten att bestämma över framtiden skall delas med arbetstagarna. Detta förstår inte de borgerliga.

Detta med större grundrättvisa är utanför en borgerlig tidnings referensram. En oberoende liberal tidning skall ju nämligen försvara sin regerings agerande att ta från de fattiga och ge till de rika med omvänd robin-hood. Man skall försvara att vår gemensamma egendom säljs ut till kapitalister som hädanefter skall håva in de vinster som hittills gått till svenska folket. Ett gott ord måste läggas för "avknoppning", "konkurrensutsättning" o.likn. vilket motsvarar att vi skall bli lönsamma i skolan, på fritiden, vid ålderdom och sjukdom. Man skall också tiga ihjäl att borgerliga köpt upp dagspressen för att om möjligt indoktrinera väljarna och att hindra information om att det finns ett mer rättvist samhälle.

Ja, de oberoende liberala megafonerna utgår inte från att den gemensamma kakan skall fördelas mer rättvist utan just att de rika skall smörja kråset i sitt överflöd medan pensionärer, arbetslösa och lågavlönade skall slita för att få ihop till dagens bröd.

Men detta övergrepp under demokratins banér i dag vill man inte gärna diskutera ja inte ens kännas vid. Därför sysslar man hellre med historien, de kommunistiska övergreppen, än med dagens politiska verklighet.

I en opinionsmätning av Demoskop, publicerad i Expressen igår, får vänsterpartiet 4,2 procent. Kanske har väljarna snart lärt sig att vänsterpartiet inget har lärt, avslutar Sydsvenskan syrligt sin ledare.

Litet märkligt är den kompakta tystnaden över de övriga Demoskopresultaten: KD åkte ut och regeringsunderlaget var 39,4 % medan oppositionen hade 53,0. Kanske är det dags för Sydsvenskan och kolleger att kasta skygglapparna och kräva att regeringen anpassar sin politik till väljarnas önskemål. Men för sådan journalistik med anknytning till verkligeheten har väl borgarpressens journalister inte betalt av de borgerliga ägarna?