I dagens Sydsvenska 12/4 sitter kunnighet och okunnighet granne.
Det gäller den alltid kunniga chefredaktören Heidi Avellan med sin välunderbyggda tes "Idag är en dag för klarspråk" apropå Reinfeldts samtal i Kina med de kinesiska ledarna. Jag instämmer helt i hennes appell kinakommunisternas övergrepp:
Klimatfrågan är viktig. Men som statsminister måste Reinfeldt kunna hålla två viktiga tankar i huvudet samtidigt: han måste kunna tala klarspråk både om Kinas klimatansvar och om mänskliga rättigheter. Att ett tjugotal svenska företag följer med på resan, lockade av nya affärsmöjligheter, är inget problem i sig. Men det får inte göra ryggen mjuk och orden milda. Idag får Reinfeldt inte bara lägga huvudet på sned och lyssna. Han måste tala tydligt. Han - och resten av världen. Efter nazisternas OS-triumf 1936 kunde kanske något samvete dövas med ett "vi visste inte". Det duger inte i Peking. Vi vet.
Samma värdering kan tyvärr inte ges beträffande ledarskribenten Tiina Meris inlägg "Muren i Europa" apropå detta att järnridåns belägenhet i historisk tid numera representeras av "en historisk mur". Bakom den muren finns en rad länder som har lidit under kommunismen - d.v.s. sovjetkommunismen - och nu vill sätta fokus på Gulag. Jag har heller ingen invändning att Gulag jämförs med Förintelsen, massmord som massmord. Naturligtvis har jag inte heller någon invändning mot att man klargör den del av det historiska skendet som innefattade förföljelse och hemska brott mot oliktänkande i Sovjet eller Kina. Jag tycker det är en absurd fråga huruvida Sovjetunionens omfattande massmord på den egna befolkningen skall betraktas som "mindre onda för att de utfördes i namn av en ideologi med gott uppsåt". Massmord kan naturligtvis inte utföras med "gott uppsåt". Vad man däremot måste ha klart för sig är att Sovjetkommunismen utgjorde en diktatur med missbruk av ursprungliga kommunistisk idébasen, nämligen att kakan skulle fördelas mer rättvist - alltså i princip samma tänkande som fanns i de urkristna församlingarna.
Vad Tiina Meri och andra tänkare på högerkanten också förtiger är följande.
Nazismen var en idé byggd på tanken av über- och untermenschen, med rätt för den ariska övermänniskan att behärska och fritt utnyttja undermänniskorna. Idéerna sattes också i verket med känt resultat för judar m.fl etniska och nationella grupper, homosexuella, mentalsjuka osv.
Inte heller redogör man för bakgrunden nämligen att ryska revolutionen 1905 drevs fram av arbetar-, bonde- och soldatråd (sovjeter) som övertog den politiska och ekonomiska makten från tsarens överklassvälde och godsherrarna. Denna utdragna kamp mellan överklassen och övriga avgjordes genom revolutionen 1917. I Tyskland pågick faktiskt en motsvarande utveckling med arbetarråd men vid arbetarrådssamling 1918 övergavs den revolutionära rådsidén och man beslöt att sammankalla en på demokratisk väg utsedd nationalförsamling. I Ryssland fortsatte dock revolutionen under råden som genomförde en ganska radikal politik bl.a. när det gällde jämställdhet mellan könen. Det olyckliga var att gruppen kring Stalin kom att ta över makten över unionsstaten som genom sin första författning 1924 fick namnet Sovjetunionen. Maktövertagandet från tsar- och överklassväldet är naturligtvis inte en oblodig historia, men det får mer väl ses mot bakgrund av att överklassväldet inte frivilligt överlämnade makten till folkflertalet; det är att notera att skräcken för arbetarmakt var utbredd även i Sverige men möttes av sociala och politiska reformer som gav väg för en demokratisk arbetarrörelse precis som i Tyskalnad. Att sedan sovjetsystemet spårade ur till en för alla oliktänkande grym diktatur är egentligen historien efter själva revolutionen. Gulag, tvångskollektiviseringen och terrorn hör 30-talet till - alltså den urspårade kommunismen under Stalins ledning.
När Tiina Meri, som väl förmodligen inte sett dagens ljus när det begav sig, avrundar med att jämställa nazism och kommunism: "Med järnhand skall vi jaga mänskligheten mot lycka." Runt hörnet väntar ett lyckorike. Målet är allt - vägen intet. Både nazism och kommunism är... "idésystem med absolut och total karaktär".
Saken blir inte bättre av att Tiina Meri åberopar en historieprofessor Klas-Göran Karlsson från Lund, som alltså är lika korkat historielös som skribenten själv. Det är just dylika resonemang som fått en del personer inkl. mig själv tveksamma till denna Forums granskning av "kommunismen", nämligen att man skall dra själva ideologin kommunismen som helhet i diktatursörjan. Ur kommunismen utvecklades sedan ett flertal socialistiska partier som inte var revolutionära utan - precis som i Tyskland 1918 - var inriktade på en demokratisk väg. Bakom järnridån - numera "den historiska muren" - fanns alltså sovjetkommunismen. I väst fanns/finns en rad demokratiska vänsterpartier med rötter i kommunismen som har rätt till sin egen historia utan oket av "kommunismens brott" i stil med:
Kommunismens kvoter och arkebuseringar föll i glömska på grund av den järnridå som delade Europa. Nu gäller det att våga lyssna.
Visst skall vi lyssna men till sovjet- och kinakommunismens brott. Det historielösa svamlet är precis lika oseriöst som om kapitalismen skulle kritiseras utifrån Leopold-Belgiens dödsregim i Kongo eller kristendom för dödandet i korstågens spår eller islam för 11 september. Detta är bara ett fåtal exempel på de grymheter människor kunnat iscensätta genom missbruk av goda idéer. Det belastar bara missbrukarna inte dessa idéer. Och då skall man nämna missbrukaren vid namn, exempelvis som i detta fall sovjetkommunismen. Men till skillnad härifrån så innefattade nazismen övergreppet redan programmerad i själva idékomplexet. Därför är det viktigt att göra skillnad. Vilket inte innebär att ogärningarna förtigs.
Eftersom jag förväntar mig beskyllning att själv vara kommunist så vill jag bara säga att det är fel men att jag som socialist ser det som ett politiskt rättesnöre att kakan skall fördelas mer rättvist. Jag tycker också det är fel när man ger en nidbild av arbetarrörelsens historia genom att inte måla revolutionens ursprung som en reaktion mot överhetens och överklassens hutlösa exploatering. Däremot tar jag naturligtvis avstånd från övergrepp från vem det än vara månde.
Visar inlägg med etikett Forum för levande historia.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Forum för levande historia.. Visa alla inlägg
lördag 12 april 2008
onsdag 2 april 2008
Nazister, kommunister och socialister - är det samma skrot och korn?
Nu över 300 akademiska forskare fördömer högerregeringens kampanj: Forum för levande historia utnyttjas opportunistiskt för historieskrivning i statens tjänst. Den statliga myndigheten Forum för levande historia har nu fått regeringens uppdrag att upplysa landets gymnasieelever om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter. Men det innebär i praktiken att historieämnet görs till slagfält för en ideologisk regeringskampanj. Det riskerar att skada den öppenhet och kritiska hållning som kännetecknar god historisk forskning. Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Det är i diktaturer, inte i demokratier, som historieskrivningen ställs i statens tjänst. Det skriver akademiska forskare i historia och andra humanistiska ämnen.
I uppropet skriver man bl.a. "...Syftet är att öka kunskaperna om förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framförallt Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning... Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas... ?Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden?, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ?de mörkaste delarna? den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag. Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv: yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.
Det finns nog ingen som ifrågasätter att svenska skolelever skall informeras om de brott mot mot mänskligheten som begicks av kommunistiska regimer i Sovjet, Kina och Kambodja. Vad jag förstår finns det inte heller någon tveksamhet i bedömningen av dessa brott, liksom nazisternas brott.
Däremot finns det en väldig skillnad i det tankegods som användes. Nazisterna tillämpade faktiskt de idéer om tysk överhöghet de satt på pränt. De kommunistiska regimerna måste däremot anses ha missbrukat grundidén, som ju var att dela den gemensamma kakan mer rättvist mellan alla, d.v.s. i princip samma grundtanke som genomsyrade det gammelkristna samhället.
Dessutom uppkommer en annan komplikation då kommunismen måste ses mot bakgrund av samhällsordningar som rådde i Tsarryssland och de ekonomiska betingelserna vid arbetarklassens frammarsch under 1900-talets början i Europa resp. det feodala systemet i Kina. Kommunismen måste alltså studeras utifrån de omgivande betingelserna, vilket alltså inte utgör försvar för ogärningarna men kanske kan man diskutera ideologin utifrån andra fakta än enbart det praktiska misslyckandet i dessa länder. Jag medger att beträffande Kambodjas khemrer så vet jag inte tillräckligt för att säga någonting överhuvudtaget.
Det kanske finns anledning att fundera över de socialistiska tankar som också finns som grund i kommunismen, bl.a. som ett mothåll mot den den obegränsade kommersialismen och fri lönsamhetstänkandet i den fria konkurrensens heliga namn. Socialdemokratins frammarsch skedde ju just därför att bl.a. i Sverige någon revolution inte behövdes i det att borgerligheten gav efter och motvilligt delade med sig av rösträtt, medbestämmande och större del av den gemensamma kakan, varigenom den demokratiska vägen kom att bli bestämmande.
Korstågen och alla "kristna krig" medför ju inte med automatik ett fördömande av den kristna etiken på samma sätt som islam kan innefatta mindre aggressiva vändningar än det en del fundamentalister i dag ger uttryck för. Inte heller finns det anledning att utesluta Belgien ur FN eller EU därför att Belgien under högerkrafter med Leopold i spetsen har ett kolonialt förflutet som är något av det grymmaste man kan tänka sig och varigenom landet erövrat en stor del av sin nuvarande rikedom. Osv, osv.
Kanske finns det anledning att besinna sig och fundera över sammanhangen i historien och de drivkrafter som då fungerade.
I uppropet skriver man bl.a. "...Syftet är att öka kunskaperna om förtryck och terror under de kommunistiska regimerna i framförallt Sovjetunionen, Kina och Kambodja. Få ifrågasätter behovet av att i skolans värld studera och diskutera erfarenheterna av förtryck under kommunistiska regimer liksom under andra regimer med stora mänskliga offer och lidande på sin meritlista. Men få är också de som kan nonchalera de starka ideologiska aspekterna av regeringsstyrda kampanjer inom skolans historieundervisning... Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer och att den öppenhet, kritiska hållning och tolerans som Forum för Levande Historia var avsett att stimulera hotas... ?Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden?, skriver Forum för Levande Historia på sin hemsida. Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är ?de mörkaste delarna? den för tillfället sittande regeringen? De betydande skillnaderna mellan olika historiska perspektiv på till exempel den kommunistiska erfarenheten visar riskerna med statliga historiekampanjer i blixtbelysning. Ska nästa regering satsa Levande Historias 43 årliga miljoner på upplysningskampanjer om massmorden som följde i koloniseringens spår under borgerliga regimer? Eller på historiskt ansvar för världssvält och ojämlikhet? Ska varje gymnasiekull få en historieundervisning som präglas av den för tillfället sittande regeringen? Risken för ett politiskt opportunt urval ligger i öppen dag. Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas. Det är naturligt att staten sätter vissa övergripande ramar genom forskningspolitik och skolornas läroplaner. Dessa ramar måste dock vara vida. De får inte inkräkta på demokratins livsnerv: yttrandefriheten och just toleransen för avvikande åsikter.
Det finns nog ingen som ifrågasätter att svenska skolelever skall informeras om de brott mot mot mänskligheten som begicks av kommunistiska regimer i Sovjet, Kina och Kambodja. Vad jag förstår finns det inte heller någon tveksamhet i bedömningen av dessa brott, liksom nazisternas brott.
Däremot finns det en väldig skillnad i det tankegods som användes. Nazisterna tillämpade faktiskt de idéer om tysk överhöghet de satt på pränt. De kommunistiska regimerna måste däremot anses ha missbrukat grundidén, som ju var att dela den gemensamma kakan mer rättvist mellan alla, d.v.s. i princip samma grundtanke som genomsyrade det gammelkristna samhället.
Dessutom uppkommer en annan komplikation då kommunismen måste ses mot bakgrund av samhällsordningar som rådde i Tsarryssland och de ekonomiska betingelserna vid arbetarklassens frammarsch under 1900-talets början i Europa resp. det feodala systemet i Kina. Kommunismen måste alltså studeras utifrån de omgivande betingelserna, vilket alltså inte utgör försvar för ogärningarna men kanske kan man diskutera ideologin utifrån andra fakta än enbart det praktiska misslyckandet i dessa länder. Jag medger att beträffande Kambodjas khemrer så vet jag inte tillräckligt för att säga någonting överhuvudtaget.
Det kanske finns anledning att fundera över de socialistiska tankar som också finns som grund i kommunismen, bl.a. som ett mothåll mot den den obegränsade kommersialismen och fri lönsamhetstänkandet i den fria konkurrensens heliga namn. Socialdemokratins frammarsch skedde ju just därför att bl.a. i Sverige någon revolution inte behövdes i det att borgerligheten gav efter och motvilligt delade med sig av rösträtt, medbestämmande och större del av den gemensamma kakan, varigenom den demokratiska vägen kom att bli bestämmande.
Korstågen och alla "kristna krig" medför ju inte med automatik ett fördömande av den kristna etiken på samma sätt som islam kan innefatta mindre aggressiva vändningar än det en del fundamentalister i dag ger uttryck för. Inte heller finns det anledning att utesluta Belgien ur FN eller EU därför att Belgien under högerkrafter med Leopold i spetsen har ett kolonialt förflutet som är något av det grymmaste man kan tänka sig och varigenom landet erövrat en stor del av sin nuvarande rikedom. Osv, osv.
Kanske finns det anledning att besinna sig och fundera över sammanhangen i historien och de drivkrafter som då fungerade.
Etiketter:
borgerlighet,
Forum för levande historia.,
Kommunism,
socialism
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
