Programinslaget bör fällas
Jag vidhåller mitt yrkande att Granskningsnämnden fäller inslaget och dessutom kritiserar programledningen, för att man inte ens tillgodosett Ilmar Reepalus rätt till ett mot angreppet svarande genmäle, samt ålägger programföretaget att utan kommentarer sända utslaget i programmet och publicera det på framträdande plats på hemsidan.
De avgörande frågorna
De frågor som Granskningsnämnden enligt min åsikt har att besvara är följande:
1) Hade Weyler sakskäl att beskriva Ilmar Reepalu som antisemit i den meningen att han håller
• judar ansvariga för Jesu död på korset och Rotchilds millioner (?)
• judar ansvariga för den konservativa israeliska regeringens agerande på ockuperad mark och
• ”alla judar ... ansvariga ty nåt djävulskap har de alltid gjort”?
2) Finns det någon som helst grund för att sammankoppla Ilmar Reepalu med någon fascistisk tidning i Ungern som tydligen använder sig av davidsstjärnor för att trakassera politiska motståndare?
3) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu eller Malmö med Imre Kertéz avsky för sitt hemland Ungern p.g.a. den öppna antisemitismen där?
4) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu med ”Treblinka där miljoner judar mördades”?
5) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla och retoriskt begära att Ilmar Reepalu lyssnar till högläsning av Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden”?
6) Finns det någon som helst anledning att retoriskt till Ilmar Reepalu framställa de skandalöst oberättigade frågorna: Vad hade Chil och hans syster gjort för ont ...? mot bakgrunden av att de blev offer för nazisternas brott mot mänskligheten i form av koncentrationslägren?
7) Oavsett innehållet i krönikan är det förenligt med publicservicesuppdraget att enskilda medarbetare i Sveriges Radio ”driver kampanj” mot politiska motståndare i ett radioprogram som Godmorgon, världen!? Det är än mer anmärkningsvärt att Svante Wyler tillåts i radion föra fram detta avgångskrav som bl.a. riksdagsmannen Fredrik Federley framfört i media.
8) Oavsett de enskilda punkterna 1-6 ovan är det inte särskilt anmärkningsvärt att Svante Weyler tillåtits att på detta sätt utmåla Ilmar Reepalu och den socialdemokratiska kommunledningen i Malmö som antisemiter och nazister? Och detta med Weylers egen och andras vantolkning av bl.a Reepalus yttranden som enda grund och att detta skett i ett fördjupande nyhetsprogram i Sveriges Radio P 1 med stor söndagspublik? Och detta utan att ens ett enda litet yttrande av ifrågasättande skett i programmet? Och detta utan att Ilmar Reepalu tillerkänts rätt till ett mot inslaget svarande genmäle?
Opartiskt?
Föga förvånansvärt kommer Sveriges Radios vd Mats Svegfors i sitt yttrande till nämnden 20100416 fram till slutsatsen att det anmälda programinslaget - och dess hantering av programledningen, får man förmoda – inte strider mot kravet på opartiskhet. Svegfors inställning och den av Weyler bedrivna ”kampanjen” illustreras väl av denna nidteckning
Klipp ur Judisk krönika nr 1 febr
I nidbilden av Ilmar Reepalu citeras han med uttalandet ”Som punkt 2 ska de också be om ursäkt för att de korsfäste Jesus”, vilket kan jämföras med Weylers anklagelser
Blandar bort korten
Redan i ingressen till yttrandet försöker Svegfors blanda bort korten. Han påstår nämligen helt grundlöst att Weyler i krönikan tog utgångspunkt i uttalanden som Ilmar Reepalu gjort i media. Redan detta är en osanning i så motto att nämnda utgångspunkt överhuvudtaget inte framgår av krönikan och uppenbarligen har sin grund i diverse omtolkningar och citat som ändrat karaktär, genom att de slitits loss från sitt sammanhang. Belägg för detta finns i utskriften av Weylers utbrott och Ilmar Reepalus egna artiklar. Det borde också klart framgå om någon tagit sig tid att undersöka det omfattande antirasistiska arbete som Malmö kommun bedriver, initierat av den klandrade Ilmar Reepalu. Det som är en tagg i ögat på hans kritiker är att han ser antisemitism som något som ingår i begreppet rasism.
Men det var ju Weyler själv som sa det
Svegfors anger att vi anmälare anser att ”Reepalu beskylls för att vara antisemit och att krönikan är en kampanj mot honom personligen”. Det är nu inte fråga om några anmälares åsikter utan Weyler säger uttryckligen i krönikan att han ville driva fram en kampanj mot Ilmar Reepalu. Weyler säger också ordagrant Precis samma tankegång som Reepalus ligger till grund för traditionell antisemitism. Om Weyler med detta inte avsett att beskylla Ilmar Reepalu för att vara antisemit så framstår resten av krönikans Treblinka och alla andra absurda detaljer som en konstig hallucination. Det är alltså inte bara åsikter som vi anmälare pådyvlar Weyler utan de facto omdömeslösheter som explicit uttryckts i krönikan. Det är ju just detta som är så upprörande.
Intervjun i Skånskan
Vi får också veta genom Svegfors skrift, vilket inte framgick av Weylers krönika, att det är intervjun i Skånska dagbladet, där Ilmar Reepalu påstås ha ”kopplat samman attacker riktade mot judar i Malmö med Israels utrikespolitik”. Som jag tidigare sagt så framgår av citaten ur nämnda artikel att detta ger missvisande bild av verkligheten. De relevanta svaren av Ilmar Reepalu på intervjuarens frågor är
• Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
• ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza... Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten”.
Ilmar Reepalu avvisar alltså uttryckligen redan i grunduttalandena den koppling som Svegfors påstår att han gör. Svegfors och Weylers påståenden härvidlag är alltså en grov omtolkning ägnat att kasta ett falskt sken av antisemitism över Ilmar Reepalu.
Sionism vad är det?
Svegfors anmärker också på att Reepalu sagt att man i Malmö ”varken tolererar antisemitism eller sionism”. Om man har följt debatten så vet man att Ilmar Reepalu med beklagande förklarat, i artikel publicerad långt före krönikan, att han använt ordet sionism på ett felaktigt sätt. Men detta har tydligen varken kommit Weyler eller Svegfors till del. Man kan alternativt fråga sig om detta verkligen är ett förbiseende och inte ett avsiktligt förbigående av fakta för att kunna fortsätta på det inkörda spåret.
Cirkelbevisning Genom alla Svegfors och Weylers vänner
Den hetsiga debatt som uppkom och som Svegfors pekat på såsom ett indicium på att Ilmar Reeåpalu uttryckt sig kontroversiellt har jag tydligt redogjort för i min tidigare inlaga under rubrikerna ”Bakgrund och vad kan kallas en judisk-borgerlig lobby”, ”Drevet började redan vid Israels 22-dagarskrig 2008/09”, ”Den aktuella fortsättningen av lobbykampanjen” och ”Lobbykampanjens bottennoteringar: Weijlers nazismpåståenden och Heidi Avellans blodlukt”. Sammanfattningsvis kan det beskrivas som ett genom vänskapsband och politisk inriktning löst inspirerande nätverk av judiska och borgerliga skribenter som haft som målsättning att bryta socialdemokratins dominans i Malmö. Den ”hetsiga debatten” var alltså ingen debatt med för och emot utan en begränsad företeelse till denna lobby och deras kontakter i svensk borgerlig och i utländsk press. Härtill kom en svans av hatfulla islamofober. Mats Svegfors har ju själv en stabil förankring i borgerligheten, såsom tidigare ordförade i Moderata Ungdomsförbundet, förlagsbranschen, såsom styrelseordförande i Berlingkoncernen, och tidningsvärlden, såsom mångårig chefredaktör på Svenska Dagbladet, samt är personligen god vän med flera av skribenterna som deltagit i drevet. Det är alltså ganska magstarkt när lobbyverksamheten åberopas av Svegfors – så även av Weyler bl.a. i Expressenartikeln (http://www.expressen.se/kultur/1.1904092/reepalus-reaktioner) och på hans blogg – såsom en slags bekräftelse av ”sanningen”. Denna ”sanningsbevisning” är ju en slags cirkelbevisning och har ju enbart sin grund i den borgerliga dominansen av dagstidningar, där många av dessa kolleger till Weyler och Svegfors håller i pennan.
Svegfors riktigt fantasifull
Svegfors försvar för Weylers påhopp är ganska fantasifullt: SR har nämligen skyldighet att stimulera debatt och ge kommentarer till skeenden. Och det är bra. Men är det någon som med bibehållet krav på sunt förnuft kan påstå att Weylers påhopp – och som han själv uttrycker det, ”kampanj intill dess Reepalu får avgå som Malmös starke man” - skulle vara någon slags debattinlägg eller kommentar till situationen i Malmö? Bilden kompliceras ur programföretagets synvinkel av Nina Berners mejluppgift om att både hon och Ekochefen Sillén gått igenom krönikan före sändning och att programledningen också solidariserat sig med dess utformning.
Varför glömmer Svegfors den politiska aspekten?
Svegfors nämner att Weyler är förläggare, författare och kulturdebattör men inte att han varit verksam i en krets av debattörer, som deltagit i lobbydrevet till höger på den politiska skalan, huvudsakligen i Expressen och Sydsvenskan. Han är alltså en regelrätt politisk motståndare till Ilmar Reepalu och det pågår en valrörelse där flera andra allianspolitiker vädrat morgonluft för att bryta Socialdemokratins dominans i Malmö. Ja, Weyler framförde i krönikan t.o.m. det avgångskrav som centerriksdagsmannen Fredrik Federley i media ställde 4 dagar före sändningen. Det är alltså ganska klokt av Svegfors att skenheligt inte låtsas om den politiska aspekten.
Upphäver yttrandefrihet kravet ppå saklighet och opartiskhet?
Svegfors åberopar Weylers yttrandefrihet för att suspendera de krav på saklighet och opartiskhet som finns i de särskilda sändningsreglerna. Men Weylers yttrandefrihet kan inte rimligen användas som något skäl för Sveriges Radio att sända ett så skamlöst påhopp på en politisk motståndare. Frågan handlar inte om yttrandefrihet överhuvudtaget. Det skulle kunna komma upp om läget vore det att Weyler tillhörde en förtryckt minoritet som inte fick komma till tals i samhället. Men så är det ju inte. Och även i sådant läge skulle kravet ställas att det inte formulerades som ett hatiskt personangrepp utan rimliga proportioner. Detta just eftersom sändning i radion faller under de särskilda sändningsreglerna. Det vore orimligt om dessa kunde kringgås genom att ge privilegier till skribenter att föra sina kampanjer i form av radiokrönikor. Dessutom må anställningsformen för Weyler på radion vara formellt ”tillfälligt medverkande”. Bara det att denna medverkan har varit en utdragen ”tillfällighet”.
Svegfors hittar Weylers avsikt ...?
Än mer våld på fakta gör sig Svegfors skyldig till i beskrivningen att Weyler i krönikan inte utpekat Ilmar Reepalu som antisemit. Och det inskjutna ordet ”direkt” kan inte rädda angreppet från att just vara ett utpekande av Ilmar Reepalu såsom just antisemit, ja rent av nazist med Treblinka och hela förskräckligheten. Svegfors har också tillfrågat Weyler om avsikten med krönikan och tydligen fått svaret ”att Reepalu... hade så dåliga kunskaper om antisemitism”. Ja, det är bara det att detta framgår inte med ett ord i krönikan, där ju åberopas bl.a,. Treblinka, Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden Treblinka 1942-43”och frågor retoriskt ställs till Ilmar Reepalu ”Vad hade Chil och hans syster gjort för ont ...?” M.a.o. så var den av Svegfors framförda Weyleravsikten väl fördold. Dessutom kan det ifrågasättas om mindre kunskapsignorans rimligen bör bemötas med så groteska och rent osanna överdrifter.
Socialdemokrater har ingen genmälesrätt
När det gäller frågan om genmäle så kan Svegfors inte ens ha gjort sig underrättad om hur det gick till, trots att jag har redogjort för det i min anmälan och allt finns dokumenterat i offentliga handlingar på Malmö kommuns kommunalrådsexpedition genom en mejlväxling. Självmant hade programledningen – vid sändningen eller senare – inte någon tanke på att mer allsidigt belysa saken. När krav på genmäle framställdes, ”diskuterades” formerna aldrig utan det hela blev ett ultimativt svar från programledningen. Man avvisade blankt Ilmar Reepalus krav på programtid för ett inlägg som han själv skrivit; möjligen skulle det kunna publiceras på hemsidan, alltså i ett annat medium än radion. Det av Svegfors påstådda intresset hos programföretaget för debatt var alltså inte i detta läge mer påträngande. Dagen före det nästkommande programmet kontaktade någon i programledningen Ilmar Reepalu, som då var på resande fot, och sa att man tänkte ha ett inslag om det hela i Godmorgon, världen! Och undrade om man kunde sända inslaget som varit i P1-morgon, vilket han godkände. Därmed hade man emellertid inte löst frågan om genmälesrätten. Så när Svegfors anför att genmälet ”utformades i samförstånd” så tänjer han på sanningsbegreppet.
Märklig överensstämmelse med det judiskt-borgerliga drevet
Man måste ha varit politisk aktör och ett stenansikte för att utan att blinka just åberopa ”genmälet och den allsidiga belysning som ämnet fick” såsom friande grund för påhoppet. Eller är det bara blodig självironi? Man kan då konstatera att Sveriges Radio på alla punkter och med samma argument som det ovan omnämnda judiskt-borgerliga drevet anser Weylers krönika förenlig med sin sändningspolitik.
Varken program- eller radioledningen vet vad saklighet är
Häremot konstaterar jag bara att Weylers text inte har saklig grund och går långt utöver rätten att angripa en person, ens en politisk motståndare, och Sveriges Radio medverkat till att genom programledningenas solidarisering med påhoppet åstadkomma en avsevärd publicitetsskada för Ilmar Reepalu och Socialdemokratin i Skåne. Och detta under pågående valrörelse. Man har inte heller från programledningen medverkat just till en lämplig motvikt vid sändningstillfället eller ens genom genmäle sett till att Ilmar Reepalu fick komma till tals. Därmed har man brutit mot både kravet på en saklig radioverksamhet och opartiskhet. Det är också viktigt att Granskningsnämnden ger uttryckligt svar på de inledningsvis ställda frågorna eftersom varken programledningen eller företagsledningen tycks ha korrekt svar på vad som menas med saklighet och opartiskhet i detta sammanhang.
Sabbat det antirasistiska arbetet i Malmö
Utanför Granskningsnämndens prövning kan dessutom konstateras att det antirasistiska arbetet i Malmö genom lobbyverksamheten med Weylers radiokrönika som en peakhändelse kraftigt ökat temperaturen i Malmö och försvårat den dialog som är enda lösningen på problemen här i Skåne. Dessutom har Radions hetsprogram enligt polisledningen kraftigt ökat hotbilden för Ilmar Reepalu personligen, vilket knappast är en verksamhet som public service skall ägna sig åt. Jag hemställer om bifall till anmälningarna.
Sveriges Radios yttrande
"Godmorgon, världen!" innehöll den sista februari i år en krönika av och med
förläggaren Svante Weyler. Krönikan tog sin utgångspunkt i uttalanden som Ilmar
Reepalu, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Malmö, gjort i media
med anledning av de ökade hoten och attackerna mot judar i Malmö.Krönikan har anmälts av 13 personer. Sammanfattningsvis anser flera av anmälarna
att Reepalu beskylls för att vara antisemit och att krönikan är en "kampanj mot
honom personligen". Några vänder sig också emot att Reepalu inte fått komma till
tals.Granskningsnämnden har berett Sveriges Radio tillfälle att yttra sig över om inslagetöverensstämmer med kravet på opartiskhet mot bakgrund av de invändningar som
anmälarna för fram.
Sveriges Radio vill med anledning härav anföra följande.
”Godmorgon, världen!” är P1:s veckomagasin som med en internationell utblick
kommenterar den svenska och utländska samtiden. I reportage, analyser, krönikor
och satiriska inslag behandlas veckan som gått, veckan som kommer samt trender i
tiden. Varje säsong har ”Godmorgon, världen!” tre återkommande krönikörer. Dessa
är ofta kända personer i Sveriges kulturliv.Den nu anmälda krönikan baserades på uttalanden som Reepalu gjort under en intervju i Skånska Dagbladet där han kopplat samman attacker riktade mot judar i Malmö med Israels utrikespolitik. Av tidningsartikeln framgår vidare att Reepalu bland annat sagt att man i Malmö "varken tolererar antisemitism eller sionism" . Reepalus uttalanden skapade en hetsig debatt och väckte också uppmärksamhet utanför Sveriges gränser.
Kravet på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut
på programledare och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Däremot ställs detta krav, med hänsyn till den
vidsträckta yttrandefriheten, betydligt lägre i fråga om s.k. tillfälliga medverkande. Vidare finns det enligt Granskningsnämndens praxis inom ramen för personligt kåserande inslag utrymme för värderande omdömen om inslagets karaktär kan
anses stå klar för publiken. Betydelse för bedömningen har också Sveriges Radios
skyldighet att stimulera till debatt och kommentera händelser och skeenden.
Svante Weyler är förläggare, författare och kulturdebattör. Han är således en tillfälligt medverkande och har stor yttrandefrihet. Krönikan i "Godmorgon, världen!" är en återkommande programpunkt som föregås av en särskild signatur och därmed står karaktären av personlig krönika klar för publiken. Detta förstärktes dessutom av att ämnet torde ha varit väl känt för lyssnarna då Reepalus uttalanden hade diskuterats flitigt i massmedierna under flera veckor före inslaget. Bland annat i ett inslag i "Studio Ett" tre dagar tidigare där Reepalu och en företrädare för Malmös judiska församling medverkade.
Sveriges Radio vill också framhålla att Reepalu är en högst offentlig person. Han får
därmed utstå viss kritik efter kontroversiella yttranden han själv gjort. Sveriges Radio avvisar anmälarnas påstående om att Weyler i krönikan direkt utpekat Reepalu som antisemit. Avsikt med formuleringarna var att lyfta fram det problematiska i att Reepalu, som folkvald och ledande politiker i en stad som har ökade problem med hatbrott mot judar, enligt krönikören hade så dåliga kunskaper om antisemitism.
Krönikan i "Godmorgon, världen!" skapade ytterligare debatt. Ett par dagar senare,
den 2 mars, bjöds såväl Reepalu som Weyler in till "P1-morgon" där de diskuterade
krönikans innehåll. Det framkom att Reepalu ansåg Weylers kritik var alltför
långtgående. Ämnet behandlades även på andra sätt i Sveriges Radios sändningar
t.ex. i "Studio Ett" den 3 mars där Petter Larsson, kulturskribent i Aftonbladet,
debatterade med riksdagsmannen Fredrik Federley.
Reepalu begärde ett genmäle och ett sådant framfördes i programmet vid nästa
sändningstillfälle alltså söndagen den 7 mars. Formen för genmälet diskuterades
med Reepalu och utformades i samförstånd som en skriftlig kommentar.
Med hänvisning till genmälet och den allsidiga belysning som ämnet fick kan
Sveriges Radio inte finna att den anmälda krönikan i ”God morgon, världen!” strider
mot kravet på opartiskhet.
Stockholm den 16 april 2010
Mats Svegfors
verkställande direktör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar