Borgerlig mediakritik mot S ett sätt att dölja sammanbrottet i högerpolitiken

Gammal redaktör gör så gott han kan Per Evald Torbjörn Olsson var politisk redaktör på Sydsvenskan. När han petades från den posten så ingick i avgångsvederlaget en helsida varje söndag. Så även 4/3 då han skrev om något som han tyckte fyndigt kunde kallas Sahlineffekten (http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article643733/Sahlineffekten.html), nämligen ”om det inte blir en rödgrön regering så beror det på Mona Sahlin”. Perte försöker alltid vara helgarderad och har därför i bakfickan en Wetterstrandeffekt, nämligen ”om det blir en rödgrön regering så beror det på Maria Wetterstrand”.

Skillnad på toppstyrning och.. Perte fastslår som en sanning att ”personfrågan kommer sannolikt att spela en ännu större roll i valet den 19 september i år. Med två formaliserade allianser, en borgerlig och en rödgrön, rör sig Sverige mot något som liknar ett presidentiellt tvåpartisystem med ett par tydliga rivaler som suger åt sig uppmärksamhet: statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledaren Mona Sahlin (S).” Ja det kan man ju tro och det gäller säkerligen på högerregeringens sida där den politiska agendan uppenbarligen suveränt bestäms av presidentämnena Reinfeldt och Borg.

Mona Sahlins demokratisk ledarstil Men Mona Sahlin har en annan framtoning. Och det lägger alla mansgrisar, från Perte till Wlodarski, Mona Sahlin i fatet, nämligen att hon lyssnade på partiet och ändrade koalitionspanerna till att också omfatta Vänsterpartiet. Och att detta är en nagel i ögat på alla borgerliga skribeenter är ju ganska naturligt eftersom därför skapats en – i vart fall för närvarande – stabil majoritet i opionen för en rödgrön regeringsbildning. Det är ju faktiskt en politisk katastrof för högerregeringen att siffrorna är sådana som de är med hänsyn till att stora delar av valmanskåren fått så stora skattesänkningar och ytterligare valmutor står på listan. Förtroendesiffrorna avspeglar också detta sätter man sig alltid i centrum så ger det opinionsutdelning för egot. Mona Sahlin framhåller laget och blir då något mindre i fokus. Och frågan kvarstår är det på Sahlin och Reinfeldt väljarna röstar eller är det på den politik man föredrar?

Mona står för något nytt och bra Nu kan kan det ju också vara dags att Socialdemokratin själva får pröva en annan ledarstil än de fem ovannämnda männen. Och det var efter de tidigare ledarna en befrielse att Mona Sahlin så tydligt betonade laget och inte partiledarjaget. Det är förmodligen denna generositet som också medfört att de rödgrönas förhandlingar om valplattform gett så snabba och omfattande resultat. Sedan är det nog ingen som tvekar att Mona Sahlin med sin tidigare politiska erfarenhet kan hålla en fast hand över styråran om det skulle behövas. Det är allt detta som också avspeglas i opinionssiffrorna.

Perte han är beläst han Det finns en mer historisk förklaring varför Sahlin inte når högre förtroendesiffror, hävdar Perte. Han t.o.m. börjar med Per Albin Hansson och fortsätter analysen via Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson och åberopar bl.a. doktoranden Jenny Madestams avhandling: En kompispappa och en ytlig djuping. Det är bara det att den avser förhållanden i början av 2000-talet när Göran Persson hade handen på rodret för Socialdemokratin. Kring detta spinner Perte sina hypotetiska trådar och påstår sig ha funnit det socialdemokratiska ledaridealet för evärderlig tid, nämligen en slags ”diktomi mellan lagspelaren och den starka ledaren”. Ibland finns det tjusiga ord för allt man så originellt hittar på. Och gamla avhandlingar som ger ytterligare ett uppblåst intryck av vetenskaplighet, en slags oberoende liberal skenvetenskaplighet skulle man kunna säga.

Och det blir en hel tidningssida.. Detta är bara en kort sågning av den mycket fantasifulla artikeln som jag får hänvisa till om man nu är intresserad av politiska spetsfundigheter på högerkanten. Ty det är vad det är och man kan konstatera att det finns en rad källhänvisningar men den mest viktiga är uppenbarligen bortglömd, nämligen den till aktuella opinionsundersökningar av väljarsympatierna. Och skall man förklara dem utan att ens gå in på den sittande högerregeringens angrepp på folkhemmets tre grundpelare så hamnar man nog i långrandiga, långsökta förklaringsslingerier.

Någon Perte-effekt av romanen blir det nog inte Det är snarare märkligt hur många sura viktigpettrar det finns på högerkanten som retar sig på Mona Sahlin och låter detta komma till fantasifulla uttryck istället för att tala om den politik hon och S vill föra.. Förmodligen är det just där skon klämmer eftersom den politik som de rödgröna står för är ett så mycket bättre alternativ än borgarnas strävanden att göra det bra bara för alla desom redan har det bra i Sverige.