Skånskans skamgrepp mot Ilmar Reepalu

Avsky mot antisemitism och kritik av Israel omöjliga att förena?
Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:

Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information?
Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) Trots att svaret på frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".

Oenighet om intervjuns innehåll
För säkerhets skull går journalisten ut med en artikel i konkurrenten Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.

Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning
I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff...

Ville ge Reepalu ett tjyvnyp
Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i närupplagan. Man kan fundera ö varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?