Visar inlägg med etikett folkomröstning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett folkomröstning. Visa alla inlägg

fredag 13 juni 2008

Korkade väljare? - Nej, en seger för demokratin i Europa!

Hur kan man säga så som i rubriken? När nu alla ledarredaktioner Sverige och Europa runt bryr sina hjärnor för att hitta på allt hemskt som kommer att hända och naturligtvis måla ut oss vanliga folk som utkorkade. Ja, är det någon som minns efterspelet i media när vi i Sverige sa nej till euro och ville ha kvar våra kronor. En stor majoritet av medierna talade om hur begränsade vi var intellektuellt sett, hur det skulle gå illa för Sverige "som ställde sig utanför" och hur man när detta lagt sig kunde komma igen om några år och göra ett nytt försök. Blev det så - bara en stlla fråga? Överhuvudtaget undrar man varför vi har allmänna val eftersom de korkade väljarna för det mesta har fel och inte begriper ett smack. Läget i Irland nu är dessutom egentligen detsamma som vid vår euro-omröstning eftersom alla de etablerade artierna i parlamentet, näringslivets och böndernas inflytelserika organisationer satsat hårt på att propagera för ett ja, medan nej-rörelsen varit en gräsrotsrörelse. Som alltid i EU-sammanhang blir det etablisemanget mot gräsrötterna - man kan undra varför? Tar man inte inte tag och korrigerar denna konflikt så kommer EU alltid att förbli ett överklassprojekt.

Irländarna röstade alltså nej till EU:s Lissabonfördrag. Nu kan fördraget inte träda i kraft nästa år. De officiella röstsiffrorna visar att nejsidan fick 53,4 procent, medan 46,6 procent av irländarna röstade ja till Lissabonfördraget. Många är överraskade eftersom opinionsmätningarna förutspådde att det skulle bli mycket jämt.

Det blev alltså ett tydligt nej till det nya EU-fördraget i folkomröstningen i Irland. Bara i några mer välbeställda bostadsområden har ja-sidan fått en majoritet. Men den körs lätt över av ett massivt nej i förorter och på landsbygden. I vissa delar av Dublin, de som ligger bortom de glassiga bank- och turistkvarteren, har dubbelt så många röstat nej som ja. Man kan fråga sig om även folket i Irland uppfattat EU som mer och mer ett överhets- och överklassprojekt? Siffrorna tyder ju på det. Och naturligtvis var detta en verklig smäll i solarplexus för EU-etablisemanget. Inte minst för dem som redan såg sig i rollen som EUs kung och andra Höga funktionärer.

Men förståsigpåarna är redan i gång: Förmodligen speglar omröstningen enbart missnöje med den irländska regeringen. En djup misstro mot etablissemanget kan ha spelat en roll för valutgången i en tid då det irländska framgångsundret för första gången på många år känner av kraftigt ökad arbetslöshet, fallande huspriser och ökade kostnader för mat och bensin och annat nödvändigt. Det var ett sätt för irländarna att få sin röst hörd och visa att de också räknas. Det har gått ut en hel del desinformation om Lissabonfördraget och Irland är rädd att ett ja skulle vara negativt.

Någon tanke bland dessa experter att folk haft rationella skäl att säga nej finns överhuvudtaget inte med på listan. Och dessa skall vara experter ytterst på oss vanligt folk!

Om ett land röstar för att man måste se över det här fördraget så kanske också andra länder runt om i Europa känner att man måste gå tillbaka och läsa igenom fördraget och fundera en gång till över vad fördelarna med det egentligen är, sa en intervjuad nej-väljare i Irland enligt ett nyhetsreportage. Men det tror jag inte ett ögonblick på. Istället är EU-etablisemanget redan i gång med att fundera på hur man skall kringå folkviljan: I praktiken är det andra gången på tre år som kärnan i fördragsreformen får nej – de franska och nederländska väljarna röstade ju nej till EU:s förslag till konstitution 2005. Lissabonfördraget är till 90-95 procent innehållet från konstitutionen i ny förpackning. I EU-kretsar är den omedelbara ordinationen mot det beska budskapet ”is i magen”. Men det är knappast troligt att man försöker skriva om fördraget en andra gång.

Istället hörs röster som denna: Juridiskt sett är det glasklart att Lissabonfördraget är dött eftersom alla 27 länder måste godkänna det.
Men förmodligen väljer man att behandla det politiskt. 18 länder har redan godkänt fördraget och åtta länder är inne i en ratifikationsprocess. Väntar man tills alla länder har godkänt fördraget kan man sedan ställa frågan till Irland på nytt. Det blir troligtvis en ny folkomröstning. Det är klart att fördraget kommer att gå igenom ändå. Det hade varit annorlunda om någon av Tyskland, Frankrike eller Storbritannien röstade nej. Nu kommer medlemsländerna sätta tryck på Irland. Irland är en av de största nettobidragstagarna och är beroende av EU – det kommer medlemsländerna påminna Irland om. Och funkar inte det så kan man ge Irland en massa undantag och därefter anse fördraget godkänt.

Experterna vet hur en slipsten skall dras och plötsligt får vi reda på en hel massa saker om EU:
1) Det är en ren chimär att medlemsländer är likställda
2) Gällande stadgas krav på enhällig uppslutning är inte så viktig att man inte
genom praktisk politik kan kringgå det,
3) Politisk utpressning (och manipulationer, se gåtrdagens blogg) är fullt acceptabla umgängesmetoder inom EU.
4) Fungerar inte detta så får man väl muta obstinata länder
Kanske borde vi litet fler lyssna på dessa experter ty när de blir nervösa avslöjar de sanningen om det projekt de alltid annars prisar.

Häremot kom som en skön bekräftelse på att mitt eget parti tar avstånd allt detta tjyv- och rackarspel:

"Alla Europas medlemsländer måste respektera Irlands nej. Det betyder att Sverige till att börja med måste dra i handbromsen när det gäller vår egen process", säger s-ledaren Mona Sahlin till TT. Hon konstaterar att Europas medlemsländer får ta en ordentlig diskussion vid toppmötet i juni om hur problemet ska lösas. Mona Sahlin tycker att det vore oerhört farligt om Europas länder sade att det irländska valresultatet inte påverkar någonting. Får Irland undantag på en rad punkter måste de i sin tur godkännas av alla länder. Det är ett sakligt argument för varför Sverige bör vänta med att lägga en proposition till riksdagen. Hon tillägger att hon fortfarande tycker att fördraget är bra och viktigt för Sverige och för Europa."

Behöver man tillägga att för detta kommer Mona Sahlin att få skit av en samlad borgarpress. Men vi vanligt folk som ser till lavalrealiteter tycker att det var bra. Å andra sidan är vi i Sverige vid toppmötet i juni representerade av Fredrik Reinfeldt och högerregeringen.

Eftersom även jag vill ha en europagemenskap hoppas att man tar detta folknej som en maning till att verkligen göra något åt det misslyckade demokratiprojektet i EU. Det måste vara en tankeställare för alla regeringschefer, som genom sina parlament ratificerar fördraget. Vet de verkligen att de har sina väljare med sig. Och det är ju viktigt i en demokrati. Annars blir det faktiskt något annat än demokrati. Det är något som många har svårt att inse - inte minst bland alla ledarskribenter.

söndag 30 mars 2008

Parlamentarismen skall väck!

Moderata riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson har främst gjort sig känd för en sak, nämligen att i olika sammanhang yrka konstiga avdrag i sin egen deklaration, senast drygt 160.000 för sin 17-åriga sons internatskola på Sigtuna humanistiska läroverk (där kungen gick i skola). Hennes jippo att nu med stora ord angripa grundlagsarbetet är mycket populistiska floskler och mindre konkreta förslag.

Under rubriken "Svensk maktkoncentration är den värsta i hela OECD" skriver hon på DNdebatt den 25 mars bl.a. följande: Sverige har en unikt maktlös riksdag. Sverige utmärker sig ... genom att vara det enda landet i OECD som saknar en reell maktdelning. Vår grundlag är byggd på principen om maktkoncentration i stället för maktdelning. Utan en genomgripande förändring av vårt parlamentariska system kommer riksdagen att förbli ett transportkompani... Hon kräver att regeringen Reinfeldt vidtar åtgärder för att vitalisera demokratin. Bland annat kritiserar hon att riksdagen ska utse statsminister eftersom det skapar ett skadligt beroende av regeringen.

Av detta följer att Anne-Marie Pålson helt enkelt vill avskaffa parlamentarismen. Tydligen är det kungen eller en direktvald amerikansk president Bush som är de tänkbara alternativen. Man tar sig för pannan.

Och hur skall då Anne-Marie Pålson få litet mera stake i "transportkompaniet"? Ja när det väl kommer till kritan så begränsar hon sin reformering av statsskicket till tre konkreta förslag:

1) införandet av en författningsdomstol.
2) medborgarrätt att initiera folkomröstningar
3) ökat inslag av personval

1) Författningsdomstol innebär ingen ökning av riksdagens makt utan överför tvärtom en del makt till en oparlamentarisk instans med opolitiska jurister - och vad jurister kan ställa till med har vi ju sett beträffande EG-domstolen. Dessutom är hennes förslag inte sakligt motiverat eftersom svensk domstol är skyldig att inför varje aktuellt fall pröva huruvida den åberopade lagstiftningen är förenlig med grundlagen och numer även med EG-rätten. En sådan författningsprövning som Pålsson efterlyser finns alltså redan! Så så var det med det.

2) Folkomröstningar innebär inte någon ökning av parlamentets inflytande utan tvärtom minskar den representativa demokratins makt. Men, varför inte fler folomröstningar. Det skulle garanterat ha stjälpt det nya Lissabonfördraget som nu smygs igenom av regeringen och riksdagen. Och det vore ju bra!

3) Ökat inslag av personval ökar knappast riksdagens inflytande menväl att antalet ledamöter med udda, litet lokala intressen mer kom att prägla riksdagsarbetet. Det är bara dum populism - enligt min mening - att tala om riksdagen som ett transportkompani. Dessutom tyder det på att man inte vet ett dugg om vare sig riksdagsarbetet eller arbetet inom partierna. De flesta riksdagsledamöter deltar ju och utgör stommen i partiarbetet och utför ett gott arbete med granskning, tillägg och partiöverenskommelser i utskotten. Detta måste Anne-Marie Pålson veta om, varav man drar slutsatsen att hon talar mot bättre vetande.

Anne-Marie Pålsson låter bara en luftballong med hennes eget namn gå till väders. Litet kusligt eller lustigt - beroende var man befinner sig - att flera som borde vara mer sakkuniga kliver på det reklamjippot!

lördag 15 december 2007

EU-demokrati?

Nyheterna ang EU har i dagarna varit flera.

Vi har fått reda på att miljontals kronor utbetalats i stöd för att nötkreatur skall fraktas över hela Europa i trånga, upp till veckolånga transporter - ja, i sydligare länder finns kanske en annan syn på djurs lidande; även till svenska jordbrukare har sådant stöd utbetalats med drygt 8 miljoner. Och nere på Bali står man och pratar om miljön samtidigt som man stödjer långa transporter.

Vi har fått reda på att EU har inlett en osmaklig kohandel. Man vill underlätta för Serbien att nå medlemsskap om man ger efter betr. Kosovos självständighet. Ja, man är t.o.m. beredd att ge efter på kraven att få krigsförbrytarna utlämnade till Haagdomstolen! Skam på torra land. Därmed inget negativt sagt i frågan om Kosovos självständighet.

Vi har fått reda på att EUs statschefer gett efter för franska presidentens krav på en grupp "vise män" (det skulle nog vara bra med några kvinnor också) för att försöka sätta käppar i hjulen för Turkiets medlemsskap. Det var nämligen vad den nyvalde franske presidenten lovade de franska väljarna. Sarkozys ansikte måste räddas. Och Reinfeldt blev intervjuad och sa att detta var en seger för dem som hade lagt grimma på de "vise männen". Fan trot.

I en krönika av Emily von Sydow, som sedan länge bosatt sig långt från den svenska horisonten nere i Bryssel, så ges en glättad bild av "Därför behövs EU-fördraget". Jo, samarbet för miljö, brottsbekämning, forskning osv är naturligtvis viktig. Däremot lär väl freden klara sig ganska bra utan EU, eftersom redan civila relationer ger grundstomme för fred i Europa. Däremot förstår man att den överstatliga påbyggnaden är nödvändig för att ledande EU-politiker vill "göra EU potent på världsarenan". Man tar sig för pannan. Är det verkligen något som vi skall stå efter? Dessutom behövs "ett fördrag för att knyta an till medborgarna". Men det har man ju just avvisat. Det fanns världens chans att verkligen knyta an och förklara vad fördraget innebar genom att låta folket diskutera frågan och ta ställning. Snarare förefaller ju politikernas attityd vara att man skall kringgå medborgarna och verkligen ta alla beslut överhuvudet på dem. Emily von Sydow krönika kan alltså med fördel läsas av dem som vill fortsätta att slå blå dunster i medborgarnas ögon.

Det nya fördraget är påskrivet. Det papper, som till innehållet är identiskt - om och något omstuvat - med den tidigare underkända konstitutionen, har man alltså ritat på. Man har också försökt bagatellisera nymodigheterna med den uttalade meningen att konstitutionen, förlåt fördraget, inte innebär någon ytterligare inskränkning av suveräniteten. Men som de flesta kunnat konstatera är detta bara ett försök att ytterligare föra folket bakom ljuset. Särskilt är det detta med majoritetesbeslut, vilket i praktiken innebär att vi kan få ett EU-beslut emot oss som dikterats av en majoritet av medlemsländer som inte har samma kultur, eller samma uppfattningar i moralfrågor osv. Dessutom hade man tagit varandra i hand på att inga folkomröstningar skulle ske. Ja, förutom Irland förstås där det faktiskt klokt nog står i grundlagen. Man undrar varför alla är så rädda för folkomröstning? Det är ju som om EU skulle vara något ovanför folks huvuden, eller.. ?

I Sydsvenskan 14/12 är huvudledaren "Fördragsamhet" och man förklarar varför fölkomröstning inte behövs: Men innan Irland utmålas som Europas demokratiska föredöme bör sägas att det genomsnittliga valdeltagandet i irländska folkomröstningar 1990-2006 ligger kring låga 51 procent. Det är inte nödvändigtvis så att direktdemokrati ökar den demokratiska legitimiteten. Folkomröstningar fördjupar ofta konflikter och kan i decennier bakbinda parlament och hela länder. Demokratin är inte perfekt. Inte heller den svenska. Men den representativa demokratin ligger som ett fundament i det blågula folkstyret.
Riksdagens 349 ledamöter företräder folket. Låt dem göra sitt jobb.


Detta är det vanliga köret att folkomröstningar brukar ha lågt valdeltagande (men det är inte fallet i Sverige). Att folkomröstningar dessutom skulle "fördjupa konflikter" är ju ett rent nonsensargument - följden av det resonemanget blir ju att man genast skulle förbjuda alla politiska val. Som av en händelse så avslöjas det verkliga argumentet mot folkomröstning, nämligen att man befarar att folkmajoriteten inte kommer att godkänna förslaget och därmed "bakbinda parlamentet". Men om detta är huvudargumentet så är vad jag kan förstå tidningens det "blågula folkstyret" något slags toppstyre. Och med det huvudargumentet framstår detta som gravt odemokratiskt. Man tänker helt enkelt gina för förbi den eventuellt obehagliga folkviljan genom att man trimmat in riksdagsmajoriteten. Jag förstår inte hur en tidning som gör gällande att man är anständig överhuvudtaget kan skriva på det sättet.

lördag 20 oktober 2007

Sinka inte EU-tåget med demokratiskt tjafs.

Man tror ju att de som i andra fall kan hävda demokratiska värden någon gång skall våga se den odemokratiska verkligheten med EU. Men det verkar svårt. Huvudsaken är att tåget rullar i en allt snabbare takt. Om tåget stannar där passagerarna vill är helt egalt - ja, ens om passagerarna hinner stiga på. Ja, de värsta ivrarna har inte ens tid att kolla om banverket byggt ut rälsen för tåget att köra på - det gårt nog bra ändå! Och en sak skall ni ha klart för er att det är gänget i loket som bestämmer ty det är de som behärskar tåget. Vi alla vanliga väljare/passagerare skall snällt sitta ned och vara tysta ty det här begriper vi oss ändå inte på. Dessutom vill vi inte ha in er i direktionsrummen där vi vill frossa och kohandla själva för att ordna till det "för ert bästa" (ja, det som ni inte begriper själva).

För att påminna om det demokratiska underskottet inom EU har jag skrivit flera bloggar varav de senaste den 14 "Slarvar man bort ett demokratisk Europa?" och tidigt i natt den 20 "Riksdagsmän fattar bättre än vi väljare - fan trot!". Demokratiskt underskott är helt enkelt det jag skildrade i inledningen, nämligen detta att vi alla passagerare lämnas i sticket och allt helt enkelt beslutas över våra huvuden. Det enda skälet som anförs är att vi är för korkade att begripa vad som är bäst för oss. Men guskelov så finns ju alla de som begriper saker bättre - lokförargänget - de kloka riksdagsmännen, topppolitikerna .. ja också hela svansen av tjänstemän och företagare som skor sig fett på den elitistiska europagemenskapen.

I dagens Sydsvenska kan man klart se skiljelinjen mellan de som har stängt in sig i sin kammare - ledarredaktionen - och de som i alla fall omnämner verkligheten på nyhetssidan. På ledarsidan skriver Mats Skogkär under rubriken "Fördrag på stabil grund" och i analys på nyhetssidorna Olle Lönneaus "Politikernas kohandel ökar medborgarnas misstro" (tyvärr har denna analys inte lagts ut på nätet).

Mot den här bakgrunden man måste se det fullständiga misslyckandet för politikerna när man konstaterar att den process som började för ungefär sju år sedan med en uttalad målsättning att föra unionen närmare folket, nu fullbordas med att EU:s stats- och regeringschefer åker slalom genom folkets krav på folkomröstningar (Mats Persson i tankesmedjan Open Europe). Härtill kommer det uttalande som Olle Lönneaus citerar av författaren till den nu ersatta konstitutionen Valéry Giscard d'Esataing: "Genom att undvika folkomröstningar och göra fördraget krångligt förstärker man tanken hos Europas medborgare att EU är en mekanism organiserad bakom deras ryggar av jurister och diplomater". Man förstår att Margot Wallström ställde in en planerad pressmottagning. Det måste kännas svårt att ens tala om ett närmande mellan EU och europas medborgare i detta läge. d'Estaings uttalanden avslöjar ju att "reformfördraget" är en bluff i den meningen att det skulle vara något nytt i förhållande till den konstitutionen som röstades ner i Frankrike och Holland sommaren 2005 - man har s.a.s. gjort en liten kosmetisk ändring i sak (fanan och hymnen) och stuvat om resten så att texten skall ge sken av något nytt. Rena folkrättsliga bedrägeriet med andra ord.

Men som sagt på sin ledarkammare har Mats Skogkär knåpat. Kraven på folkomröstning kom omedelbart, även i Sverige och de tillskrivs naturligtvis de partier som aldrig accepterat det svenska medlemskapet. Han fortsätter: Överenskommelsen innebär att ytterligare makt flyttas från Sverige till EU, klagar kritikerna. Självklart är det så. Hela poängen med samarbetet inom unionen är att knyta Europas länder närmare varandra, ekonomiskt, politiskt och kulturellt. Det kräver kompromisser. Det kräver eftergifter. För att få något måste varje land också ge något. Ett tätt samarbete kan inte byggas upp med fullt bibehållen nationell suveränitet.

Det låter ju nästan vackert i sin oskuldsfullhet. När man sett hur EU-förhandlingar handlat om att gama åt sig största tårtbitarna och skaffa sig de mest vittgående undantagen för egna preferenser så framstår inte bara oskuldsfullt utan ganska verklighetsfrämmande. Skillnaden med ett vanligt preciserat uppgivande av suveränitet i viss fråga och att underkasta sig kommande majoritetsbeslut är milsvid. Man vet ju inte vad en majoritet utifrån andra rättsliga, kulturella, religiösa och sociala preferenser vill besluta om exempelvis inom straffrätten, beträffande abbort, homosexualitet, alkohol, spel, militära ingripanden osv osv. Och sådana framtida beslut som vi inte ens kan ana innehållet i skall vi underkasta. Vad tänker dessa ledarskribenter på egentligen?

Mats Skogkär spinner vidare på sitt demokratiskt stabila fördrag: Förslaget som godkändes på torsdagskvällen är i allt väsentligt samma fördrag som förkastades i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna år 2005, det är sant. Men det är också sant att denna uppgörelse är resultatet av en lång process. Här har de i god, demokratisk ordning valda politiska företrädarna i medlemsstaterna haft det avgörande inflytandet. Medan detta arbete pågått har regeringar kommit och gått i de olika länderna. Fördragets demokratiska legitimitet vilar på denna grund, och den är stabil.

Hur ett förkastat fördrag, visserligen omstöpt men med samma innehåll kan bli stabilt demokratiskt genom att dras i långbänk är för mig en gåta. Och jag hoppas att Mats Skogkär har en bra förklaring till hur den ekvationen går ihop. Mig förefaller det bara som ett överslätande av det fokrättsliga och demokratiska bedrägeriet. När det gäller beskrivning av hur politikerna i "god, demokratisk ordning" hotat, kohandlat och pressat varandra till eftergifter, kapat åt sig undantag osv, allt bakom lykta dörrar långt från all demokratiskt öppen debatt så passerar den inte ens nyhetssidornas sanningsspegel i samma tidningsnummer. Eftersom fördraget saknar både demokratisk förankring och "legitimiteten" grundar sig på bedrägeri så är det säreget att bedöma grunden som stabil. Men det ingår väl i ledarskribentens uppdrag att måla en förskönad bild. Kanske är det någon som förleds.

Slutligen återvänder jag till verkligheten och Olle Lönnaeus. Han beskriver hela kohandelsförloppet precis som den huggsexa det var och som jag beskrev i min blogg "Slarvar man bort ett demokratiskt Europa?". Men jag citerar hans slutsats: Kanske är det, som Fredrik Reinfeldt sagt, att det 250-sidiga dokument som EUs ledare nu enats om är det bästa Europas kan få. Men sättet som det kommer till på lär knappast öka medborgarnas tilltro till sina politiker. I detta kan jag instämma med konstaterandet att citatet rymmer ett jättelikt understatement eftersom detta återigen när det gäller EU är ett tillkortakommande för demokratin. Det smärtar mig att det är så. Frågan jag ställer mig hur kan en del bortse från detta? Hur kan man hjälpa till att släta över ett demokratiskt underskott?