Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett arbetslöshet. Visa alla inlägg

tisdag 11 mars 2008

Snicksnack om invandrarmottagande signerat Svenska Dagbladet

Mona Sahlin har lyssnat på de utsatta kommunerna, särskilt Malmö, Botkyrka och Södertälje och föreslagit att de som tas emot skall för att få full ekonomiskt bidrag under en övergångsperiod på ett eller två år vara skyldiga att bosätta sig i en kommun där Sverige som mottagarland kan bereda invandraren rimlig bostad, svenskundervisning och arbete. Lagstiftningen skulle också stipulera en skyldighet för kommuner att ta emot invandrare. Allt detta för att invandrarghetton inte skall bildas i de tre nämnda orterna och några orter till, där lägenheter avsedda för enstaka familj bebos av tre eller fyra, där undervisning inte kan ordnas i tillräcklig utsträckning och där arbetslösa flockas.

Detta konstruktiva förslag avhånar Maria Abrahamsson i Svenska Dagbladet i dag 11/3 och kallar socialdemokraternas förslag för "Arrest signerad Sahlin". Och på ämnet broderar hon: Nej, Mona Sahlin vill inte kalla det för kommunarrest. Jag förstår henne, det är inget trevligt ord. Ändå är det i praktiken vad det handlar om när man som Sahlin lagstiftningsvägen nu vill tvinga flyktingar och deras anhöriga att bo i anvisade kommuner under deras första år i Sverige. Sahlin ursäktar sig till ... alla som vill höra på med bortförklaringen att det ju handlar om en möjlighet att få lära sig språk och få ett arbete i det yrke man har. Snicksnack.

Vadå snicksnack! Inte med ett enda snick eller ens ett snack redovisas grunden för avvisandet. Bara ett arrogant avvisande. Är det som vanligt Husbondens röst som kallat på en insats?

Försåtligt frågar Mari Abramsson: Så vad har Mona Sahlin egentligen emot alliansregeringens aviserade reform om att flyktingar och andra som vill ta sina anhöriga till Sverige först ska ha en rimlig bostad och själva klara sin försörjning?

Ja bästa Maria, det finns flera svar på den ställda frågan. Ett par ger jag här.

* Högerregeringens förslag är inte förenligt med barnkonventionen eftersom det innebär att man i vart fall för en ganska lång tid inte verkar för återförening av föräldrar och barn

* Högerregeringens förslag är inhumant enär det kan innebära att makar i vart fall under ganska lång tid skall leva i skilda länder

* Högerregeringens förslag innebär inte att man kommer åt problemet med de kommuner som vill smita från vårt gemensamma ansvar att ta emot invandrare

Fler kan du säkert komma på själv. Nu är det dags att ställa frågan: varför kan inte Maria Abrahamsson gilla det socialdemokratiska förslaget som ju skulle täcka in de ovan givna svaren som alltså "fattas" med högerregeringens lösning.

När Maria Abrahamsson kallat socialdemokraternas förslag kommunarrest så tar hon i så att livstycket spricker. Om Sverige erbjuder sig att ta emot en person från utlandet skulle man då inte rimligen kunna ställa kravet att vederbörande under övergångstid bosätter sig på en plats i Sverige där vi har möjlighet att ge dräglig bostad tillsammans med sin familj, undervisning i svenska och om det svenska samhället samt arbete? I det sammanhanget kan man ställa frågan: vad har Maria Abrahamsson för beteckning på det som högerregeringens bestämt om arbetslösa svenskar, som inte kan få arbete på bostadsorten och kommenderas land och rike runt för att inte ligga samhället till last enligt högeralliansens finurliga "arbetslinje"?

måndag 4 februari 2008

Högerregringens misslyckande: Var fjärde arbetstagare står utan arbetslöshetsskydd!

Ett år har gått sedan regeringen införde nya regler för a-kassan. En katastrofal utveckling är på väg. 1,2 miljoner arbetstagare av det totala antalet på 4,6 står utan ersättning om de drabbas av arbetslöshet. Under högerregeringens år 2007 lämnade 400.000 arbetstagare sin a-kassa. Orsaken är höjd medlemsavgift och borttagande av gemensam solidarisk finansiering av
a-kassorna.


Syftet med den extra medlemsavgiften, förhöjda finansieringsavgiften var att förstärka statsbudgeten med tio miljarder, att användas för jobbskatteavdraget.

Resultatet blev emellertid att man tagit in 7,75 miljarder kronor fram till och med november 2007. Dessutom finns anstånd med betalning på 254 miljoner kronor. På årsbasis blir det drygt åtta miljarder kronor, inte tio som var planerat. Regeringen förbisåg att människor helt enkelt lämnar a-kassan när avgifterna blir för höga. Då betalar man heller ingen avgift, varvid staten förlorar intäkter.

Tanken med att ta bort den gemensamma solidariska finansieringen och ha olika höga a-kasseavgifter är att facken skall hålla igen lönekraven för att på så sätt uppmuntra arbetsgivare att anställa fler. Arbetslösheten skall sjunka genom en "ansvarsfull" lönebildning.

A-kassorna är emellertid fristående föreningar, förvisso med koppling till ett fackförbund men utan möjlighet att påverka förbundets lönekrav. Dessutom finns sex a-kassor som helt saknar koppling till facklig organisation, till exempel Alfa-kassan, samt a-kassor som spänner över många branscher, till exempel Akademikernas erkända arbetslöshetskassa. Följden blev alltså inte den högerregeringen räknat med eftersom de nya a-kasseavgifterna inte påverkat avtalsrörelsen under 2007. Den har istället löpt på i gängse ordning.

Höjningen av a-kasseavgiften motiverades med att arbetslöshetsförsäkringen skulle bli mer "försäkringsmässig". Människor skulle känna en tydligare koppling mellan den premie man betalar och det man får ut vid arbetslöshet och mellan premien och risken för arbetslöshet i branschen.

Följden blev att efter en trend av ökande medlemskap som pågått i flera decennier med en topp i mars 2006 förvandlades i och med högerregeringens a-kassereform till massavhopp från a-kassorna. Drygt 380000 personer lämnade a-kassorna mellan januari och november 2007. Idag står mer än 1,2 miljoner människor utan inkomstskydd vid arbetslöshet.

När arbetslösheten drabbar landet återstår för dem bara att vända sig till socialkontoret för försörjningsstöd. Rapporter från många kommuner samt från kommunaltjänstemännens fackliga organisation SKTF vittnar om att situationen redan nu håller på att bli allvarlig.

Så kan vi inte ha det. Det förstår även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m). Därför snabbutreds frågan om att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. Det går att göra rent rättsligt, men det innebär stora politiska bekymmer. Den dryga miljon människor som står utanför och där många har gått ur på grund av de höga avgifterna måste avtvingas en avgift som betalning för en försäkring som de inte anser sig ha råd med. För att inte ytterligare dränera de befintliga a-kassorna på medlemmar, måste avgiften dessutom bli högre än den högsta frivilliga a-kasseavgiften som idag är 433 kronor per månad.

Regeringens klåfingrighet med de nya a-kasseavgifterna, som var ett led i regeringens medvetna tanke att försvaga facket, är inte en politik som är ändamålsenlig eller välfungerande. De avsedda effekterna lyser med sin frånvaro.

* Lönebildningen påverkas inte.
* Staten får inte in de miljarder som man räknade med.
* Folk lämnar a-kassan.
* Regeringen har för framtiden undergrävt arbetslöshetsförsäkringen och dess organisation som i viktiga delar fungerade ganska väl.

Mats Skogskär har i dagens Sydsvenska 4/2 skrivit en för den tidningens ledarredaktion ovanligt sanningsenlig beskrivning av verkligheten under rubriken "A-kasseförvirring". Ledaren summerar: Det regeringen i första hand tycks vara på väg att lyckas med är att göra om inte alla, så åtminstone väldigt många, missnöjda. Det är ingen klok politik.

Detta måste anses vara dagens understatement, när man betänker vad högerregeringen trodde sig åstadkomma och vad som blev resultatet. Vid en sämre konjunktur, som lär vara på gång, så är det faktum att numera mer än 1,2 miljoner arbetstagare står utan a-kasseskydd vid arbetslöshet. Detta förebådar katatstrof för högerregeringens politik. Och för alla enskilda människor som högerregeringen ställer i utanförskap.