Mångfald
Det var en mångfald av alla kulörer och klädsel, familjer och singel, äldre och yngre. Mitt i detta vimmel av glada firande stod den trygge Per-Albin Hansson. Hans ögon liksom lyste när han såg vad han var omgiven av. Han kanske var litet tveksam till musiken som var alltifrån disco till hårdrock och rap. Men jag tror att innerst inne så hade han - om det nu inte varit bara hans staty - blivit litet nyfiken på allt det moderna.
Häftig Malmö-festival
Jo jag skulle till läkaren i Malmö och hamnade mitt i näst-sista dagens Malmö-festival. Och det var något hejdundrande befriande med alla glada människor som utspisades på gatan i solskenet och den härliga skånska brisen. Det fanns alla världens kök representerade och det fanns "äkta" bratwurst med surkål granne med libanesisk spännande kryddig röra, grekisk "sandwich", lagos, vildsvinsrulle, dansk fleskestek med rödkål o äpplemos. Till allt vin eller öl vad man nu föredrog. För att nu inte nämna alla wienerbröd och bakverk från alla världens hörn och mjuk eller hård glass - pröva ägglikör och lakrits - och spunnet socker med jordgubbssmak. Överallt musik för diggare av alla slag. Band avlöste varandra vid de olika scenerna på Stora torg, Södertull och Folkets Park - de enda som stressade var de verkligt frälsta som skulle cykla mellan de olika scenerna för att vara med om "allt".
Över 60 procent röstade på Socialdemokraterna
Det var tystare men stämningsfyllt att mitt i allt gatulivet göra en djupdykning i Arbetarrörelsens Arkiv i ABF-huset på Porslinsgatan. I Entrén mötte en gammal banderoll i nötta och blekta färger med två händer i handslag och texten ENIGHET VÄNSKAP under. I början på 50-talet röstade 64 procent av väljarna på Socialdemokraterna med ett valdeltagande omkrin 85 procent i Malmöhus län; i resten av landet var röstsiffran för S ungefär 46 procent. Södra Skåne var alltså en "socialisthåla" för de som nu förnöjt läser Sydsvenskan, Dagens Nyheter och Svensk Dagbladet. Utvecklingen i Skåne med många borgerligt styrda kommuner med undantag just för Malmö är inget att bli deprimerad för. Det var ju helt andra förutsättningar och andra levnadsvillkor för människor. Men i alla fall kanske en tankeställare med följfrågan på vad sätt engagerade vi socialdemokrater så många människor då?
Vi roar oss och kopplar av i Folkets Park
När man ställer frågan på vad sätt vi engagerade oss kommer man genast in på allt som vi byggde upp och som det på flera håll fortfarande finns rester av. Då återkommer jag till bilden ovan av Folkets Park med Per-Albin Hanssons byst omgiven av 10.000-tals firande människor. Vi socialdemokrater hade ingenstans att roa oss och samlas eftersom borgarna portförbjöd "de röda" för att försöka hindra oss att organisera oss och sprida vårt budskap om solidaritet. Då samlade arbetarna på sina fattiga löner in pengar och bidrog själva med arbete för att skapa Folkets Park och Folkets Hus runt hela Sverige. Det var inte någon enskilds park eller hus så att denne ägare kunde profitera på massan besökare. Nej det var våra händers verk till allas glädje med gratis entré. Folkrörelse i dess bästa dagar.
"Vill du springa på hustak med mig?"
Entren till Folkets Park i Malmö i går var draperad i en stor banderoll med texten DU KANSKE HATAR MIG, MEN JAG ÄLSKAR DIG. Detta fredsbudskap till alla lästes förhoppningsvis även av bittra eller missunsamma och smälte eventuella dåliga känslor. Tre eller fyra band spelade på olika scener. Från dansbanan Storan hördes medryckande discotoner. Barnen badade i Jitke Svenssons stora rosfontän, som med sin 4,5 meter höga, nästan groteskt kitschig men gud så häftiga ros i toppen av den slingrande boaormliknande gröna stjälken. På Moriskan, Far i hatten och i ett antal uterestauranter serverades mat och öl eller vin till - med dagens prisläge - överkomliga priser. När man lämnade Folkets Park ut så såg man ingångsportalens baksida med den romatiska texten "Vill du springa på hustak med mig?". O ja, det vill jag - vilken dag... och vilka tankar föds av upplevelsen? Även i Ystad har vi en fin Folkets Park. Kanske på fler ställen?
Visar inlägg med etikett Socialdemokratin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Socialdemokratin. Visa alla inlägg
fredag 21 augusti 2009
onsdag 28 januari 2009
Klarsyn inom vänstern på väg: begränsa marknadsliberalismen och stoppa marschen mot "mitten".
På kulturen i Dagens Nyheter har Göran Greider en kommentar 28/1 under rubriken "I krisens spår" (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2207&a=878020) som är väl värd att betänka. Han avslöjar att han ler mitt i finanskrisen: av skadeglädje, men också av renhjärtat hopp.
Traditionalister
Bakom leendet ser Göran Greider alla dessa "doktrinära marknadsliberaler, libertarianer och timbroiter" som segervisst slängt ordet traditionalist i ansiktet på honom. Själv har jag även inom socialdemokratin erfarit dem som tyckt att man varit "gammeldags romantiserande" när man inte velat stiga på tåget mot mitten och talat för en stark stat. Utvecklingen bör mana till eftertanke ty även socialdemokratin har med liberala tankar sänkt exempelvis vår gamla post och varit på god väg med järnvägen, omsorgen och skolorna.
Vänsterpartiet mest i fas med den ekoniomiskt-politiska världsbilden!
Men fortsatt med Göran Greider: Plötsligt framstår nyliberalerna som akterseglade traditionalister. Deras recept har testats och var och en kan se att avregleringarna, privatiseringarna och finanssektorns expansion gav världsekonomin en hjärtattack. Ja, borde det inte rentav vara en smula pinsamt för svensk politisk offentlighet att det parti som nu är mest i fas med den ekonomisk-politiska världsbild som växer fram faktiskt är vänsterpartiet? I vänsterpartiets budgetmotioner har det keynesianska arvet trots allt tilldelats ett naturreservat, medan hela det övriga fältet kalhuggits på sådana insikter.
Offentlig eller privat tillväxt?
Göran Greider talar om ett krismedvetande från vänster. Det är viktigt att vi inte definierar tillväxt enbart som ökad privat konsumtion. Den djupa krisen aktualiserar ett vägval: offentlig eller privat tillväxt. Det som orsakade mycket av dagens kris var den länge lönsamma kreditgivningen till privat konsumtion: Ägarsamhället som norm. Det gäller att stoppa urholkningen av det offentliga och alltså låta tillväxten ske där. "När staten får en mer aktiv roll ökar möjligheten att demokratiskt styra samhället mot hållbar utveckling. Keynes banar väg för de gröna omställningar som kräver så enorma investeringar att det privata aldrig klarar det". En annan aspekt av detta är att privat tillväxt hamnar huvudsakligen i de rikas fickor. Tillväxt inom offentlig sektor kommer oavkortat alla medborgare till del - vinst täcker in offentliga utgifter och service ökar bekvämligheten.
Äntligen insikt
Därför ler Göran Greider säger han. Och jag med honom. Naturligtvis är leendet något stelnat av att så många människor fått svårigheter genom det marknadsliberala girighetstänkandet. Men på lång sikt vinner även enskilda människor på att Keynes återigen är huvudfigur framför högerns och marknadsliberalismens Milton Friedman. En ny amerikansk president redo att satsa 850 miljarder dollar i ett stimulanspaket. Och i alla länder tvingas de politiska ledningarna - även högerregeringarna som i Sverige - att använda offentliga medel för lindra vågdalarna.
Även socialdemokratin har en hel del att fundera på
Dessutom börjar Obamas insikt sprida sig, nämligen att visst skall vi ha ett fritt näringsliv men som lagstiftare måste vi vara beredda att sätta gränser och inte som stat vara rädda för att ingripa när friheten missbrukas. Jag tror att just inom socialdemokratin är det dags för en rejäl omredigering av tänkandet. Hur är det med budgettak och annat spännande tankegods? Detta måste också få konsekvenser för vårt agerande inom bl.a. Europaunionen som i vart fall när det gäller fördragstext är en skapelse som öppnar vägen för en okontrollerad råkapitalism med den fria rörligheten som missbrukat slagord.
Traditionalister
Bakom leendet ser Göran Greider alla dessa "doktrinära marknadsliberaler, libertarianer och timbroiter" som segervisst slängt ordet traditionalist i ansiktet på honom. Själv har jag även inom socialdemokratin erfarit dem som tyckt att man varit "gammeldags romantiserande" när man inte velat stiga på tåget mot mitten och talat för en stark stat. Utvecklingen bör mana till eftertanke ty även socialdemokratin har med liberala tankar sänkt exempelvis vår gamla post och varit på god väg med järnvägen, omsorgen och skolorna.
Vänsterpartiet mest i fas med den ekoniomiskt-politiska världsbilden!
Men fortsatt med Göran Greider: Plötsligt framstår nyliberalerna som akterseglade traditionalister. Deras recept har testats och var och en kan se att avregleringarna, privatiseringarna och finanssektorns expansion gav världsekonomin en hjärtattack. Ja, borde det inte rentav vara en smula pinsamt för svensk politisk offentlighet att det parti som nu är mest i fas med den ekonomisk-politiska världsbild som växer fram faktiskt är vänsterpartiet? I vänsterpartiets budgetmotioner har det keynesianska arvet trots allt tilldelats ett naturreservat, medan hela det övriga fältet kalhuggits på sådana insikter.
Offentlig eller privat tillväxt?
Göran Greider talar om ett krismedvetande från vänster. Det är viktigt att vi inte definierar tillväxt enbart som ökad privat konsumtion. Den djupa krisen aktualiserar ett vägval: offentlig eller privat tillväxt. Det som orsakade mycket av dagens kris var den länge lönsamma kreditgivningen till privat konsumtion: Ägarsamhället som norm. Det gäller att stoppa urholkningen av det offentliga och alltså låta tillväxten ske där. "När staten får en mer aktiv roll ökar möjligheten att demokratiskt styra samhället mot hållbar utveckling. Keynes banar väg för de gröna omställningar som kräver så enorma investeringar att det privata aldrig klarar det". En annan aspekt av detta är att privat tillväxt hamnar huvudsakligen i de rikas fickor. Tillväxt inom offentlig sektor kommer oavkortat alla medborgare till del - vinst täcker in offentliga utgifter och service ökar bekvämligheten.
Äntligen insikt
Därför ler Göran Greider säger han. Och jag med honom. Naturligtvis är leendet något stelnat av att så många människor fått svårigheter genom det marknadsliberala girighetstänkandet. Men på lång sikt vinner även enskilda människor på att Keynes återigen är huvudfigur framför högerns och marknadsliberalismens Milton Friedman. En ny amerikansk president redo att satsa 850 miljarder dollar i ett stimulanspaket. Och i alla länder tvingas de politiska ledningarna - även högerregeringarna som i Sverige - att använda offentliga medel för lindra vågdalarna.
Även socialdemokratin har en hel del att fundera på
Dessutom börjar Obamas insikt sprida sig, nämligen att visst skall vi ha ett fritt näringsliv men som lagstiftare måste vi vara beredda att sätta gränser och inte som stat vara rädda för att ingripa när friheten missbrukas. Jag tror att just inom socialdemokratin är det dags för en rejäl omredigering av tänkandet. Hur är det med budgettak och annat spännande tankegods? Detta måste också få konsekvenser för vårt agerande inom bl.a. Europaunionen som i vart fall när det gäller fördragstext är en skapelse som öppnar vägen för en okontrollerad råkapitalism med den fria rörligheten som missbrukat slagord.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
