tisdag 6 april 2010

Borgerlig mediakritik mot S ett sätt att dölja sammanbrottet i högerpolitiken


Gammal redaktör gör så gott han kan
Per Evald Torbjörn Olsson var politisk redaktör på Sydsvenskan. När han petades från den posten så ingick i avgångsvederlaget en helsida varje söndag. Så även 4/3 då han skrev om något som han tyckte fyndigt kunde kallas Sahlineffekten (http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article643733/Sahlineffekten.html), nämligen ”om det inte blir en rödgrön regering så beror det på Mona Sahlin”. Perte försöker alltid vara helgarderad och har därför i bakfickan en Wetterstrandeffekt, nämligen ”om det blir en rödgrön regering så beror det på Maria Wetterstrand”.

Skillnad på toppstyrning och.. Perte fastslår som en sanning att ”personfrågan kommer sannolikt att spela en ännu större roll i valet den 19 september i år. Med två formaliserade allianser, en borgerlig och en rödgrön, rör sig Sverige mot något som liknar ett presidentiellt tvåpartisystem med ett par tydliga rivaler som suger åt sig uppmärksamhet: statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledaren Mona Sahlin (S).” Ja det kan man ju tro och det gäller säkerligen på högerregeringens sida där den politiska agendan uppenbarligen suveränt bestäms av presidentämnena Reinfeldt och Borg.

Mona Sahlins demokratisk ledarstil Men Mona Sahlin har en annan framtoning. Och det lägger alla mansgrisar, från Perte till Wlodarski, Mona Sahlin i fatet, nämligen att hon lyssnade på partiet och ändrade koalitionspanerna till att också omfatta Vänsterpartiet. Och att detta är en nagel i ögat på alla borgerliga skribeenter är ju ganska naturligt eftersom därför skapats en – i vart fall för närvarande – stabil majoritet i opionen för en rödgrön regeringsbildning. Det är ju faktiskt en politisk katastrof för högerregeringen att siffrorna är sådana som de är med hänsyn till att stora delar av valmanskåren fått så stora skattesänkningar och ytterligare valmutor står på listan. Förtroendesiffrorna avspeglar också detta sätter man sig alltid i centrum så ger det opinionsutdelning för egot. Mona Sahlin framhåller laget och blir då något mindre i fokus. Och frågan kvarstår är det på Sahlin och Reinfeldt väljarna röstar eller är det på den politik man föredrar?

Mona står för något nytt och bra Nu kan kan det ju också vara dags att Socialdemokratin själva får pröva en annan ledarstil än de fem ovannämnda männen. Och det var efter de tidigare ledarna en befrielse att Mona Sahlin så tydligt betonade laget och inte partiledarjaget. Det är förmodligen denna generositet som också medfört att de rödgrönas förhandlingar om valplattform gett så snabba och omfattande resultat. Sedan är det nog ingen som tvekar att Mona Sahlin med sin tidigare politiska erfarenhet kan hålla en fast hand över styråran om det skulle behövas. Det är allt detta som också avspeglas i opinionssiffrorna.

Perte han är beläst han Det finns en mer historisk förklaring varför Sahlin inte når högre förtroendesiffror, hävdar Perte. Han t.o.m. börjar med Per Albin Hansson och fortsätter analysen via Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson och åberopar bl.a. doktoranden Jenny Madestams avhandling: En kompispappa och en ytlig djuping. Det är bara det att den avser förhållanden i början av 2000-talet när Göran Persson hade handen på rodret för Socialdemokratin. Kring detta spinner Perte sina hypotetiska trådar och påstår sig ha funnit det socialdemokratiska ledaridealet för evärderlig tid, nämligen en slags ”diktomi mellan lagspelaren och den starka ledaren”. Ibland finns det tjusiga ord för allt man så originellt hittar på. Och gamla avhandlingar som ger ytterligare ett uppblåst intryck av vetenskaplighet, en slags oberoende liberal skenvetenskaplighet skulle man kunna säga.

Och det blir en hel tidningssida.. Detta är bara en kort sågning av den mycket fantasifulla artikeln som jag får hänvisa till om man nu är intresserad av politiska spetsfundigheter på högerkanten. Ty det är vad det är och man kan konstatera att det finns en rad källhänvisningar men den mest viktiga är uppenbarligen bortglömd, nämligen den till aktuella opinionsundersökningar av väljarsympatierna. Och skall man förklara dem utan att ens gå in på den sittande högerregeringens angrepp på folkhemmets tre grundpelare så hamnar man nog i långrandiga, långsökta förklaringsslingerier.

Någon Perte-effekt av romanen blir det nog inte Det är snarare märkligt hur många sura viktigpettrar det finns på högerkanten som retar sig på Mona Sahlin och låter detta komma till fantasifulla uttryck istället för att tala om den politik hon och S vill föra.. Förmodligen är det just där skon klämmer eftersom den politik som de rödgröna står för är ett så mycket bättre alternativ än borgarnas strävanden att göra det bra bara för alla desom redan har det bra i Sverige.

Förfallet i media gör att prenum,erationerna minskar

Har ”kulturmänniskor” kanske något gemensamt med rättshaverister
Björn af Kléen med varubeteckningen ”kulturjournalist” ondgör sig i dagens Sydsvenska 6/4 över nya medievanor under rubriken ”Nyheter som få vill höra” (finns bara i papperstidningen). Tidigare så var hoten om att säga upp prenumerationen från diverse ”rättshaverister” bara tomma hot, som ett tecken på den ”omistliga roll som tidningen ifråga spelade i vederbörandes liv”. Men nu har detta övergått från ”älskligt skitsnack till reellt hot”. Inte minst redovisar stolt olika journalister och ”kulturmänniskor” för hur de slutat prenumerera.

Kulturskribenten kollega med städtanten
Efter att ha öst förakt över detta beteende avrunder af Kleen med följande ord på vägen: Städtanten och insändarpoeten har inte bara en uppsjö av forum där man kan göra sin röst hörd. Man verkar nu också – förmodligen med tanke ”kulturmänniskorna” – i mediernas mitt. Men kan det möjligen finnas en annan aspekt på detta? ”Kulturmänniskor” är ju ofta själva åsiktsproducenter, exempelvis nämnde kulturjournalist. Kan det vara så att att man som de flesta andra med åsikter inte är ute efter en dialog utan det räcker med att man avsatt sin egen i något forum? Härvid förefaller uppsagd prenumeration vara en fullt logisk åtgärd.

Hur är det då för ”vanliga människor”, vi rättshaverister?
Ja, granskar man samma tidning, som BaK skriver i, nämligen Sydsvenskan, så finns det faktiskt drag som är gemensamma med exempelvis huvudstadsdraken Dagens Nyheter. Tidningen var ju tidigare en förmedling av Nyheter ofta förmedlade av någon kunnig korrespondent på platsen. Sådana journalister finns knappast i dag utan alla nyheter skrivs ut från teleprinter och ges möjligen någon personlig touche. Men nyheter förmedlas lika bra genom gratistidningarnas återgivande av TT-nyheter. I bästa fall utförs skrivarjobbet på redaktionen framför CNN eller annan världsnyhetskanal och förses med bilder samma väg. Den autentiska skildringen av nyheter har för länge sedan försvunnit från officinerna.

Tidningarna har blivit åsiktsmaskiner
Från att ha förmedlat nyheter någorlunda objektivt värderade har tidningarna blivit åsiktsmaskiner, där t.o.m. de ledande politiska nyhetsredaktörerna, såsom Henning Brors eller Olle Lönneaus, först skildrar nyheten och därefter i vad kallas analys klargör för läsaren vad han/hon skall tycka om detta. Samtidigt ökar antalet anställda på ledarredaktionen för fylla allt huvudledare, signerat och ledarbloggar med åsikter. Och det låter väl bra – om det nu inte vore för att alla journalister får betalt för att skruiva de rätta åsikterna. Detta har lett till att vi fått en rad borgerliga partimegafoner. Alla kallar sig ”oberoende” någonting men det är i vart fall ingen tidningsläsare som låter sig luras av den benämningen där oet i praktiken är ren chimär.

Pengarna styr nyheterna och åsikterna
Även om man nu alltså uppträder under falsk flagg så vore detta väl kanske inte så farligt. Men med den strömlinjeformade nyhetsförmedlingen med dessutom en klar vinkling när det gäller urval, rubriksättning och bildurval så blir det litet mer problematiskt. När man sedan ser till makten över pressen och finner att fler än 100dagstidningar med en dagsupplaga på drygt 3 miljoner ex ägs av borgerliga intressen och 16 med en dagsupplaga kring 600.000 ex av interessen på vänsterkanten så blir man litet mer undrande. Inverkar detta på demokratins möjligheter till fria val? Med 100 borgerliga åsiktsmaskiner, eller valbroschyrer om man så vill?

Omöjlig fråga
Flera har försökt att ta upp detta i medieprogram inom public service, men nej. Och tidningarnas debattsidor är inte intresserade – av naturliga skäl skulle man kunna säga. Vill det sig illa så anklagas man för att angripa vissa väletablerade tidningsfamiljer. Dessutom vad kan man göra? Vi har ju inte underkänt kapitalismen som en faktor i samhället och längtar inte efter att göra så. Och varje år kommer via tidningharna en kampanj för den suveräna pressfrihet vi åtnjuter i Sverieg till skillnad från många andra länder. Men hur är det egentligen med den yttrandefrihet som vi tror oss ha? Vilken journalist skulle på allvar kunna gripa tag i dessa frågor och sedan kunna påräkna en karriär hos Bonnier eller Hjörne? Vem kan inte vässa en penna om man får hyfsat betalt? Är det bara vi ”rättshaverister” som är oroade över mediautvecklingen?

fredag 2 april 2010

Pensionärer, sjuka och arbetslösa - högerregeringen för en klasskamp!

"Skillnaden i beskattning av pension och lön skalla bestå.."
Lika men ändå olika skriver Sydsvenskan i en ledare av Mats Skogkär 31/3. Regeringsorganet Sydsvenskan hyllar naturligtvis Reinfeldt för att han vill att "skillnaden i beskattning av lön och pension att bestå... Att han följer arbetslinjen, håller på principen." Det är nämligen så , förklarar Skogkär, att "den skattesänkning på 5 miljarder kronor som pensionärerna utlovats ändrar
inte på saken."


Högerns pensionärsutspel kosmetika i valrörelsen
Betänk detta alla pensionärer högerregeringens utspel om 5 miljarder ändrar inte på inriktnimngen utan är kosmetika i valrörelsen. Dessutom kan detta efter valet korrigeras eftersom man har inriktningen att det skall finnas en orättvis skillnad i beskattningen av olika inkomster.

Ingen arbetslinje
Dessutom är det ytterligare ett fel i Skogkärs argumentering det är inte visat att detta är en "arbetslinje" eftersom jobbskatteavdraget inte gett nya jobb. Däremot skulle jobbskatteavdragets 70 miljarder ha skapat massor med jobb inom den offentliga sektorn, en arbetslinje som heter duga.

Pension är redan mindre än lön
Skogkär citerar också Reinfeldt som har mage att argumentera om att "jobbaren har i regel utgifter en pensionär slipper". Det är visserligen sant när det gäller
a-kassa, arbetsresor osv. Men då bortser Reinfeldt (och Skogkär) från det faktum att pension är en bråkdel av lön, ofta kring 65 procent. Pensionering innebär alltså för de flesta en kraftig inskränkning i ekonomin, ja en så kraftig att den är större än de kostnader en aktiv arbetare har. Dessutom så har de flesta pensionärer kostnader som inte jobbare har exempelvis för mer sjukvård och mediciner, hjälp med olika saker nätr krafterna sviker. Att alltså använda detta somn ett argument för att beskatta pension mer än löneinkomst är därför både grundlöst och framförallt synnerligen kränkande: att sätta pensionärer i strykklass.

En femhundring är väl inget att bråka om!
Men Skogkär nöjer sig inte med dumheten att åberopa sin partiledares orättviisa ord utan hånar PRO-ordföranden Anders Teljebäck när han sagt: ”Man river isär ett samhälle, man ställer generation mot generation”. Det rör sig ju enligt Skogkär för pensionären med 14000 kronor i pension cirka 500 kronor mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Enligt tabellen på skattekrona 31 betalar pensionären 676 kr mer per månad, vilket per år gör 8.112 kr, och en sjuk eller arbetslös betalar 940 kr mer i månaden, vilket per år gör 11.280 kr. Detta är hur man resonerar när man är en välbetald hejduk för en omoralisk högerregering. Det är dessa utsatta som för övrigt just betalar för de skattesänkningar som bl.a. välbetalda jourmnalister tar in genom högerregeringen. Det vässar väl pennan, eller hur?

Pension är uppskjuten lön
Efter att ha konstaterat att lika skatt för lika inkomst är en bra princip angriper regeringens talesman Skogkär talet om pension som ”uppskjuten lön”, som han betecknar som ett avsiktligt vilseledande. Bortsett från premiepensionsdelen "omfördelar pensionssystemet nämligen pengar från dagens skattebetalare till dagens pensionärer". Min pension är alltså något slags bidrag från Skogkär och andra som fortfarande är aktiva i arbetslivet! Men detta är ju rena skenbilden av verkligheten, nämligen varje jobbare har under sitt aktiva arbetsliv haft avdrag på lön för att detta skulle gå till pension. En helt annan sak är att de avdragna pensionspengarna gått till pensioner för dem som vid tillfället var berättigade till det mot samhällskontraktet att senare genaration skulle svara för min pension. Ur den enskilde jobbarens synpunkt är det därför sjukt att påstå att pension inte är "uppskjuten lön".

Upp till kamp pensionärer mot en orättvis regering
Alltså upp till kamp pensionärer. Högerregeringen snor våra pengar och argumenterar sjukt för det berättigade i detta. Ingen annan regering i hela världen resonerar lika omoraliskt som Reinfeldt & Co. Vi är 1,7 miljoner och nu får vi se till att vi själva röstar och att alla våra barn och barnbarn röstar på en rättvis regering. Detta är verklig klasskamp där man orättvist sätter åt oss pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ge skatteavdrag till dem som redan har det bra.

tisdag 23 mars 2010

Lågavlönade borde klara sig bra med nollavtal

Garanterat surkart till höger
Malin Siwe är en garanterad surkart så fort det gäller något som inte falleren sann högermoderat på läppen. Hon är visserligen ledarskribent på DN men verkar ha halva lönen från Svenskt Näringsliv och den andra halvan från högerregeringen. I dag 23/3 var det "Avtalsrörelsen: Som om arbetslösheten inte fanns" (http://www.dn.se/ledare/signerat/avtalsrorelsen-som-om-arbetslosheten-inte-fanns-1.1065758).

Påskfest för de rika
Malin Siwe har den goda smaken att inleda med festmat: "Ägg med godis, lax, lamm, must och ris med fjädrar. Påsken har sina traditioner. Alla är inte årliga – som Handelsanställdas hot om strejk under högtiden. Den ritualen uppspelas bara avtalsår. Förra föreställningen gavs 2007, nu är det dags igen." Man undrar hur lågavlönade skall ha råd med allt detta men det bekymrar naturligtvis inte Malin Siwe som utifrån sin höglöneposition inte ser ut att behöva vända på slantarna. Naturligtvis frågar hon sig inte varför Handelsanställda så återkommande måste hota med strejk för att få en godtagbar andel av kakan. Tanken att Handels organiserar en stor grupp lågavlönade, huvudsakligen kvinnor, har aldrig slagit Malin Siwe. Knappast DNs ledarredaktion heller.

2007 fick man igenom en del av sina krav
Förra gången vek sig arbetsgivarna, de butiksanställda fick ett par procent mer än industriarbetarna i treårsavtal, berätta Siwe vidare. Men sen kom krisen. Kommunerna tiggde statsbidrag. Arbetslösheten mer än fördubblades bland industrianställda. Men ökade också inom handeln. Förra veckan var 246.919 personer helt arbetslösa och anmälda hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 186.029 männi­skor hade aktivitetsstöd och deltog i program, nästan dubbelt så många som i fjol. Jo, vi vet att arbetslösheten ökat bl.a. därför att högerregeringen prioriterat skattesänkningar som inte ger ett enda nytt jobb framför att sätta in kraftfulla åtgärder för arbete exempelvis utbildning och offentliga arbeten.

Struntar Handels i arbetslösheten?
Malin Siwes inställning är klar: När LO-förbundet Handels talar om sina krav är det som om alla dessa människor inte finns, som om Sverige raskt närmade sig toppen av en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Man vill ha förstärkt rätt till heltid och tillsvidareanställning, 3,7 procent mer till butiksanställda och 2,6 för lagerarbetare. På ett år.

Eller bortser Siwe från beräknade vinster till chefer och aktieägare?
Malin Siwe skriver inte om beräknade ökade vinster inom handelsföretagen, inte heller om chefernas ökade löner och bonusar och inte heller om ökade utdelningar till ägarna. Och matematiken är ju ganska enkel: kan man hålla nere arbetslönerna och köra med deltider när det passar företagen så ökar vinsterna, så ökar chefernas löner och bonusar och så ökar ägarnas utdelning. Det har Malin Siwe förstått. Och det är också därför hon skriver som gör.

onsdag 17 mars 2010

Kungafjäsket - eller den kungliga aveln kostar rubbet med stålar

Maktlöshet öppnar för fjäsket?
Myten om den maktlösa familjen öppnar för fjäsket, konstaterar journalisten Anna Larsdotter 17/3 i Sydsvenskan under rubriken Blott en liten Bernadotte (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article638715/Blott-en-liten-Bernadotte.html): "Nu har vi folkstyre i Sverige och monarkin är tömd på makt. Sägs det – ett resonemang som legitimerar mediernas okritiska hållning och den moderne svenskens kungakärlek. Men om man inte tar detta förhållande för givet? Då

kan man kliva ur det cirkelresonemang som innebär att en påstådd maktlöshet berättigar till privilegier som i sin tur ger rätt till ett liv i en okränkbar bubbla."


Målarfjäsk i Kårsta
Jag minns när jag bodde i Kårsta i Roslagen. Det var ändhållplats för Kårstabanan från Östra station. Det var för många år sedan och kungen skulle under stor pompa åka tåg till Kårsta, kanske som ett led i någon "eriksgata". För dessa 20 minuters uppehåll på Kårsta station ommålades den klargula stationsbyggnaden, som var ganska anfrätt sedan senaste ommålningen och dåmera inrymde ett föräldradagis. Det var en bra sak med kungabesöket - utan knot målade SJ om den gamla stationsbyggnaden, vilket varit begärt sedan flera år tillbaka.

Måla baksidan - kanske ville kungen pinka!
Ungefär 25 meter längre bort stod vid ett sidospår ett gammalt godsmagasin som användes på den tiden då järnvägen var en riktig järnväg med både folk och gods. Godsmagasinet var lika dåligt underhållet som stationen och användes väl numera bara av nödiga tågpassagerare att pinka bakom. Det blev nu stort hallå t.o.m. med tidningsanka i DN att SJ bara bekostade målningen på de två sidor som vette mot den kungliga vagnen! Efter DN-blänkaren tog det bara en dag så kom nya målare till Kårsta station för att måla jämväl godsmagasinets baksida. Ja inte var det för att man behövde förutse att kungen blev pinknödig och skulle se den anskrämliga baksidan inte... Och detta fjäsk för att en man skulle komma dit som du och jag betalt uniformen för och som inte gjort sig förtjänt av allt medaljbjäfs han hade på bröstet.

Anna Larsdotter summerar
Monarkins existensberättigande – och därmed dess makt – ligger i dess kraft att representera oss alla. Kungahuset ska vara en enande symbol för nationell gemenskap. Men vad är det egentligen vi ska enas kring? Typiskt svenska ideal som att kompetens alltid ska gå före börd? En fördomsfri syn på familjebildning? Religionsfrihet? Exempel som i alla andra sammanhang hyllas som okränkbara, som på något sätt är Sverige. Det är förstås en självbild som inte går ihop.
Massor av avelspremier
Det säga att kungen har betydelse såsom representant för Sverige när exportföretagen söker partners utomlands. Jaha varför då? En maktlös figur som går omkring och ler och säger dumheter. Skall vi alltså inte sälja på våra produkters kvalitet utan på att andra länder i avsaknad av kungligheter också är fjäskbenägna? Kungen har ju egentligen bara en funktion och det är att tillse att det blir flera små bernadottar och för det har han en rundligt tillmätt avelspremie som kallas apanage för att det skall låta finare. Och det må väl vara hänt då om man inte är för nogräknad. Men sedan skall alla de små bernadottarna också underhållas. Det sägs att de är så vanliga och det är de nog men vi vanligavanliga gör till dem så att de blir något annat genom alla säregna förmåner och allt fjäsk. För dessa friska ungdomar gäller alltså inte högerregeringens arbetslinje. Nej det är t.o.m. så att deras partners skall underhållas och bröllopen bekostas av dig och mig. Det skall dessutom upprustas slottsliknande hem för var och en av de små och vem skulle inte hänga på om man fick allt gratis? Och sedan skall vi naturligtvis betala ut avelspremier till var och en för att det skall bli fler små bernadottar!

Jättesåpa kostar milliarder
Samtidigt som vi har lågkonjunktur så kräver precis som i Kårsta kungafjäsket att allting putsas, målas om och renoveras. Bara för att Vickan o hennes darling, som jag ingalund missunnar lyckan, skall säga ja i Storkyrkan så skall den genomgripande renoveras. Och för att riktigt passa till den kungliga aveln så skall Daniel

Westling bli prins Daniel - nä, se de passar ju inte att bara en Daniel kommer till... Jag visste inte ens att det var möjligt i demokratins Sverige att göra prinsar av vanligt folk. Så alla kostnader för mottagningar av andra blåblodiga, utfordringen av alla kungagamarna och svansen, alla högtidsspektakel för att roa de höga gästerna, alla bevakning mot sådana som har lust att spränga skiten i luften eller bara spotta på överklassen, för att nu inte tala om media som redan börjat upptrappningen. Är det någon som vet hur många milliarder det kostar för att få en hingst in i det kungliga stallet? Eller det kanske ingen bryr sig om att pengarna rinner iväg. Men det är faktiskt din och mina pengar - haru tänkt på det? Manna regnar nämligen inte från himlen ens på "blåblodiga".

Men det som fascinerar mig är att - om man nu får tro SIFO eller motsvarande - så många svenskar tycks säga ja till dyngsåpan som kostar så helvetes med pengar.

tisdag 16 mars 2010

ORANGA ALLIANSEN - ETT NYTT ILLUSIONSNUMMER

Högerregeringen har extra klämt åt dem som finns i "utanförskap"
Allians för Sverige tror sig bli alliansen med stort A. Det är nog att spela
ALL(ia)N(se)N. DesSutom har man valt en orange framtoning liknande signalfärgen på vägverkets varningskoner vid djupa tjälskaDor på våra vägar. Och i så motto är väl färgen adekvat eftersom Sverige efter fyra år med den borgerliga regeringen är ganska köldskadat och sönderfruset. Det gäller särskilt alla utsatta grupper som vid förra valet betecknades som utanförskap vilka enligt valöften skulle ägnas särskild omvårdnad av högerregeringen. Jo, man tackar både när det gäller höjda avgifter och sänkta utbetalningar från sjuk- och a-kassa. Jo, man tackar när man som pensionär, arbetslös eller sjuk får betala åtskilligt mer i skatt än löntagare på sina små inkomster. Storleken på "pensionärsskatten" (=vad en pensionär betalar mer i skatt än en löntagare) framgår på denna länk. Men jo man tackar om var rik och ägde lyxvilla då fick man skattesäningar på flera hundratusen.


Loggan för den "nya alliansen"
är som sagt verkligen att spela ALLANN. Det är kanske symtomatiskt att det nu gäller bara den fortsatta makten medan Alliansen strukit sitt senare led "för Sverige". Allians för borgerlig maktutövning skulle kan man kunna säga. Den oranga färgen leder politisk närmast tillbaka till munkar som protesterar eller den s.k. oranga revolutionen i Ukraina 2004/05 när den västvänlige Viktor Jusjtjenko kom till makten efter omfattande demonstrationer av orangeklädda demonstranter. Ganska snart brakade det oranga ihop och det blev konflikt mellan presidenten Justjenko och hans premirminister Julia Tymosjenko. Efter ett flertal skandaler bl.a. med ekonomiskt trassel i anledning av de stora penningsummor som influtit vid omfattande privatiseringar av offentlig industri har makten vid årets val förlorats till den den andra sidan. Schlingman (M) sa vid presskonferensen att All(ia)N(se)N, kort o gott ALLANN markerar något mer beständigt. Man kan ju på goda grunder hoppas den oranga färgen liksom i Ukraina skall leda till ett slut på den för Sverige förödande högeralliansen.



De fyra retoriska sanningarna
Samtidigt med avtäckningen av den borgerligt oranga oenigheten så publicerade de fyra partisekreterarna ett dokument vari den retoriska strategin drogs upp

* motståndarna skulle konsekvent kallas "vänsterexperimentet" eller "vänsterpartierna" Attackerna skulle inriktas på Lars Ohly: en röst på de röd/gröna är en röst på Ohlys politik skulle trumfas in. "Alla skall vara med, men bara Lars Ohly vet vart det bär", skämtade Erik Ullenhag (FP). Målet är helt enkelt att gnugga in att det inte är Mona Sahlin utan Lars Ohly som styr de rödgröna. - Det är alltså samma gamla kommunistspöke som tas fram ur 40-talsgarderoben och dammas av. Det får väl ses som en framgång för Carl Bildt som knappast kan öppna munnen utan att det med överklassrullande r kommer en syrlighet mot Lars Ohly. Det noteras att som all skitpropaganda riktar sig mot person och inte alls handlar om sakfrågorna där de rödgröna gemensamt deklarerat uppfattning.

Sanningar från de fyras gäng skall bankas in genom reklamapparaten:

* "Den ekonomiska krisen i Sverige har sin förklaring i den globala finanskrisen"
Mitt svarJo det är därför vi borgare kunnat avstå från alla motåtgärder såsom att öka antalet anställda i offentlig tjänst eller göra strukturella insatser på exempelvis skolor, bostäder, vägar och järnvägar och helt koncentrera oss på skattesänkningar huvudsakligen för de rika. Ja, detta till och med med upplånade medel...

* "Vi har tagit ansvar för statsfinanserna"
Mitt:Lustigt samma svar vi har bara lånat till att minska skattetrycket för de mest välbeställda..

* "Vi har etablerat arbetslinjen. Jobb före bidrag."
Mitt svar: Ja vi har ökat avgifterna till a-kassan sänkt utbetalningarna och ökat kraven samt när det gäller sjukkassan låtit en rad sjuka utförsäkras så att alla dessa istället får gå till sociasltjänsten och få bidrag bara till absolut existensminimum - vi vill ju inte att folk skall svälta ihjäl som det heter i Reinfeldt/schlingmans bok "Det sovande folket"

* "Vår politik kommer alla till del. Vi har sänkt skatterna med betoning på låg- och medelinkomsttagare"
Mitt svar:Ja nog är det betoning i den retoriken men tittar man i de faktiska siffrorna är detta kvalificerad lögn. Allting pekar på att det är den fjärdedel av Sverige som tjänar mest och är rikast som fått största delen av skattesänkningarna. Det är f.ö. också därför främst de rika som kan utnyttja RUT-avdrag såsom trreligare ett bidrag till deras lyxliv på de övriga trefjärdedelarnas bekostnad.

Olle håller med och blir censurerad för det
Beträffande detta kan jag bara citera Olle Lönnaeus i borgerliga Sydsvenskan 16/3 (vilken artikel censurerats av Webbredaktionen) "Dessa "sanningar är långt ifråninvändningsfria. De fyra jobbskatteavdrag som regeringen infört tjänar höginkomsttagare exempelvis mycket mer på än sjuksköterskor och metallarbetare med vanliga inkomster."

I tv-studior, tidningasr och på torgmöten ska de borgerliga argumentera
* om skolor på följande sätt "Mer kunskapi skolan eller tillbaka till flumskolan? Vänsterpartiet vill införa förbud mot läxläsning."
* om brott och straff: "Fler poliser och skärpta påföljder eller flathet mot våld och brott? Vänsterpartiet vill återinföra halvtidsfrigivningarna."
* om skatter: "Oppositionen vill höja skatten för låg- och medelinkomsttagare"
Olle svarar: Detta trots att Socialdemokraterna redan för flera veckor sedan sagt att bara folk som tjänar över 45000 kr i månadebn kan räkna med höjd inkomstskatt.
*om ungdomsarbetslöshet: "Vänsterpartierna vill införa en ungdomsskatt på tio miljarder kronor"
Olle svarar:I själva verket syftar borgarna på att de rödgröna vill avskaffa en subvention för att unga skall få jobb men införa en annan mer verksam åtgärd.


Oberoendel Liberal = censur av allt regeringskritiskt
De här i de flesta fall kritiska kommentarerna inte bara från mig, som är s-medlemmen, utan har skrivits av deckarförfattaren och journalisten med sanningskrav Olle Lönnaeus i Sydsvenskan i papperupplagan sid A9 16/3. Gissa varför artikeln censurerats av Webbredaktionen? Du vet Sydsvenskan är ju "oberoende liberal" och det kräver att all allianskritik mörkas. Man skulle också kunna fundera litet över hur ytrandfriheten hyllas på de borgerliga tidningarna. Alla bidrag under mitt namn slängs konsekvent i papperkorgen av Ystad Allehanda, Skånska Dagbladet och Sydsvenskan. Vissa journalister som Per t. Ohlsson har t.o.m spärrat sin mejl för meddelande från mig. Och ibland så stängs blogganmälningsfunktionen av för att undvika motbloggar. Och nu t.o.m. tidningens egna medarbetare censureras. Oberoende liberal har m.a.o. fått en vidare tolkning.

söndag 14 mars 2010

Så här skapas ”sanningen” i en av borgerlighetens lögnfabriker, Sydsvenskan, av dess skicklige chefredaktör

Oberoende liberala” valbroschyrer för borgerligheten Malmömäktige” (http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article637545/Malmomaktige-.html) heter politiska redaktören Heidi Avellans lördagsalster den 13 mars. Det är skrivet i en krönikeform som inleds med ”Nu borde oppositionen i Malmö vädra morgonluft. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu har trampat snett, han har rört ihop begreppen... menar att den mosaiska församlingen borde ta avstånd från Israels politik för att undvika hatbrott mot svenska judar och... har visat sig anmärkningsvärt okunnig om att judar trakasseras i hans kommun.” Visst vädras morgonluft av oppositionen när man genom sin enorma övermakt i dagspressen lyckats skapa en svår situation för Socialdemokratin i Skåne. Det är ju det som är det ”oberoende liberala” syftet att vara några slags valbroschyrer för borgerligheten. Man tillämpar helt enkelt den propagandaministern Joseph Goebbels:"Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning." (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40360).

Granskningen visar hur lögnproduktionen till Granskar man ursprungsartikeln som Heidi Avellan hänvisar till intervjun i Skånska Dagbladet 27/1 (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK) så visar det sig att Ilmar Reepalu varken ”trampat snett” eller ” rört ihop begreppen utan visar det sig att Heidi Avellan med ett understatement friserar sanningen. Några smakprov från ursprungsartikeln:
"...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö" och "Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö."
"... Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper."
Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
"Om mänskliga rättigheter kränks så kommer jag alltid att reagera"
."Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza... Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten."


Lögnfabricerandet fortgår.... Det sistnämda citatet ovan är det som utmålats som att Ilmar Reepalu ”skuldbelagt” judar i Sverige för det övergrep Israel begick under 22-dagarskriget eller som Heidi Asvellan så finurligt snickrar ihop det med krav på avståndstagande för att ”undvika hatbrott mot svenska judar”. Bakgrunden är alltså Ilmar Reepalus fromma önskan om att de inblandades organisationer på ömse sidor skall medverka till att lugna stämningen. Det illvilliga syftet framgår när Heidi Avellan. refererar att Ilmar Reepalu i danska TV2 sagt att han ansätts av ”den israeliska lobbyn”, vilket enligt Heidi Avellan är ” en klassisk antisemitisk bild”. Visserligen är det sant att uttrycket ”judiska lobby” använts av islamistisk hatpropaganda främst med syfte på påtryckningskrafter i USA.

Kan bäst beskrivas just som den judiskt-borgerliga lobbyn Men begreppet lobby innebär enligt uppslagsboken i politisk mening ”ett sätt för olika intressegrupper att framhäva sina åsikter inom det politiska etablissemanget”. Och det handlar nu just om en brett upplagd lobbyverksamhet som har sin anknytning till nätverk och vänkretsar som kan betecknas som judiska aktivister som Judiska Församlingens i Malmö Fredrik Sieradzki med en gren bland borgerliga skribenter och vänner som Svante Weyler, som arbetat på SvD, Sydsvenskan och Expressen (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028), SvD-redaktören Per Gudmundson (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/judarna-flyr-malmo-och-reepalu-ser-pa_4321093.svd), Expressenskribenten Disa Demirbag-Sten (http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/27/varf-r-fl-rtar-ilmar-reepalu-med-antisemitiska-krafter), Skånskan-journalisterna Anders Lovén och Jan Johansson samt nu senast Sydsvenskans politiska redaktör för att nämna några, alla bildar de – och något mer adekvat begrepp kan inte uppletas - en judisk-borgerlig lobby i syfte att skada socialdemokratin i Skåne.

Lögnfabrikens fokus Det borgerliga intresset beskriver Haidi Avellan också i sin krönika med orden ”visst stöder vi gärna ett maktskifte” i Malmö och det är lobbyverksamhetens kärna, nämligen att ta bort fokus från de frågor som borgerligheten rätteligen borde få stå till svars för i Sverige, såsom försämrad sjukvård, försämrad a-kassa, inskränkning av kollektivavtalsrätten, statslån för att ge de rika ytterligare skattesänkningar, utförsäljning av vår gemensamma egendom, riskkapitalisternas övertagande av apoteksväsendet, högre skatter för de utsatta pensionerärna, sjuka o arbetslösa för att nu inte tala om de skyhöga arbetslöshetssiffrorna som högerregeringen parerat bara genom de rekordstora skattesänkningar främst till dem som är rika.

Vet hut Heidi Avellan och Sydsvenskan! Slutligen påstår Heidi Avellan att ”enklast hade varit att bara backa och medge att det blev fel från början. Istället fortsätter Reepalu att förklara – och missförstås. Han har skadat sig själv, Socialdemokraterna och Malmö. Oppositionen borde vädra morgonluft. Eller snarare sniffa blodlukten.”. Jag kan hålla med om att Reepalus tålmodiga försvar inte lönar sig mot det rabiata borgerliga tidningsdrevet till vilket alltså Heidi Avellan sällat sig. Och Heidi Avellans påminnelsen om ”blodlukt” är direkt osmaklig med tanke på den hotbild som detta drev medfört. Men här ser man hur långt en borgerlig journalist är beredd att gå för att uppnå politiska fördelar. Det blod som vi har i våra ådror luktar ju inte och vad är det för blod som alltså skall rinna och lukta!? Skam över en sådan journalistik som vädjar till känslor långt utanför ett demokratiskt sätt att föra talan. Med den retorik som begagnas av denna lobby är det bara att ställa frågan vilken blodig massakrering är det man åsyftar?

Bredvid Heidi Avellans artikel fanns en välbehövlig ledarrubrik: Vet hut, Carl Bildt, apropå hans spel med folkmordsbegreppet. Med tanke på Heidi Avellans skamliga text så finns inte annat än att till detta foga ett rungande: Vet hut Heidi Avellan och Sydsvenskan!