Leve den hemliga demokratin – om valkuvert som innehåller partibidrag!

Farlig förnöjsamhet - välfärd och skattesänkning?”
Farlig förnöjsamhet” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/farlig-fornojsamhet-1.1170743) skriver DN i dagens 16/9 ledare. ”Under den gångna valrörelsen har partierna strött vallöften över väljarna. En fråga har lyst med sin frånvaro: hur resurserna till framtidens välfärd ska skapas.” Men är det sant eller försöker man bara så en falsk osäkerhet? I vart fall har de Rödgöna redovisat hur man vill skaffa fram de resurser som behövs för att skapa rättvisa åt pensionärerna, börja beta av vårdköerna och skaffa drägliga arbetsförhållanden i sjukvård, omsorg och skola, nämligen frysa fortsatta skattesänkningar i form av ”femte steget”. Det funkar alltså inte att både sänka skatterna och sörja för en god vård och omsorg samt en jämställd skola. Men denna sanning mörkar man alltså på DNs ledarredaktion. Vilka tjänar på det är den relevanta frågan?

Hur kan en stor dagstidning mörka på detta orättvisa sätt?
I sin TV-krönika ”Alliansen har vinden i ryggen – och medierna i handen” (http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-alliansen-har-vinden-i-ryggen-och-medierna-i-handen-1.1171521) antyder Johan Croneman svaret: Vilka har varit mest drivande i valrörelsen? ... svaret är nog opinionsundersökningarna, och företagen som står bakom. Eller företagen som beställer dem. Tv, tidningar, radio är proppfulla av blåa och röda staplar. De två lagen. Vinnare och förlorare... Det har inte heller gått en dag det senaste halvåret utan att man i medierna mötts av analysen: Varför är Mona Sahlin årets förlorare? Jo, kolla staplarna... alliansen har vinden i ryggen – och medierna i handen... har präglats av den här synen på blocken, en slagkraftig allians, en loserstämplad rödgrön röra. Den här bilden har helt kommit att skymma politiken... och är oroande. Vilka tjänar på det är den relevanta frågan.

Men hur hänger det ihop?
Croneman vill ju inte knyta ihop de lösa tamparna. Men det sker i en debattartikel också i dagens DN ”All makt i dagens Sverige är samlad i näringslivet” (http://www.dn.se/debatt/all-makt-i-dagens-sverige-ar-samlad-i-naringslivet-1.1171443) där tre ur Arenagruppens vänner frågar: Ska även demokratin i Sverige underordnas den ekonomiska marknaden? För tjugo år sedan fanns två maktcentra – det privata näringslivet och en av arbetarrörelsen dominerad offentlighet. I dag utgör näringslivet det enda maktcentret. Såväl makten över opinionsbildningen som den ekonomiska är samlad i en krets kring Moderaterna och Svenskt Näringsliv

Hur kan man säga det?
Näringslivet, genom enskilda företag men främst arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv (före detta SAF och Industriförbundet), satsar varje år hundratals miljoner kronor på att påverka den svenska allmänheten, medierna och skoleleverna. Timbro använder varje år 40–50 miljoner kr. Från sitt ägande i byggföretaget NCC slussar folkpartipolitikern Antonia Ax:son Johnson 30–40 miljoner kr av vinsterna varje år till tv-kanalen och tidningen Axess. Mångmiljonvinster från tidningsverksamhet har överförts av Centerpartiet till tankesmedjan Fores som försöker påverka opinionen för en uppluckring av LAS. Den företagsorienterade tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) använder 40–50 miljoner kr per år i utrednings- och påverkansarbete. I Svenskt Näringsliv ingår numera en rad statliga bolag, offentliga institutioner och oberoende medieföretag som DN, Svenska Dagbladet men också public servicebolagen SR, SVT och UR. Posten och LKAB är till exempel viktiga medlemmar och står således bakom agerandet i politiska frågor liksom i den aggressiva kampanjen i årets avtalsrörelse.

Moderaterna betalas av Svenskt Näringsliv
Det moderata partiet har överlägset störst resurser, 2006 enligt tidskriften Fokus ungefär 30 miljoner kronor, nästan åtta gånger mer än de andra riksdagspartierna tillsammans. Vilka bidragsgivarna var redovisades inte offentligt. Man kan alltså konstatera att den ekonomiska och mediala makten är nu samlad i en krets kring Moderaterna och Svenskt Näringsliv liksom makten över den långsiktiga opinionsbildningen. Storleken på bidragen till Moderaterna i årets valkampanj kan vi bara spekulera över eftersom de vägrar att offentliggöra sina bidragsgivare. De rödgröna har krävt en lagstiftning om offentlig redovisning av partiernas finansiering. T.o.m.DN har på ledarplats kommenterat Moderaternas hemlighetsmakeri ”Pengens särintresse” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/pengens-sarintresse-1.1164948).

Går det att knyta ihop de lösa tamparna?
Men fortfarande har ingen knutit ihop de lösa tamparna. Näringslivet betalar på olika sätt till den borgerliga regeringen och de borgerliga media. Det sker genom en omfattande utredningsorganisation i form av tankesmedjor som bara de kostar hundratals millioner, det sker genom betalda annonser i tidningar och kommersiella medier, sålunda har exempelvis SvD haft en mångsidig annonsbilaga med propaganda för borgerliga partiledare och företagare, genom att PR-byråer drivit kampanjer för olika borgerliga partier och valmaterial tillhandahållits utan kostnad.

Svaret är Svenskt Näringslivets altruism
Svenskt Näringsliv bidrar naturligtvis till den borgerliga regeringen, särskilt Moderaterna, av osjälvisk människokärlek. Man kan naturligtvis småpetigt fråga sig varför människokärleken ensidigt riktar sig höger ut. Dum fråga eftersom dom andra bara vill förverkliga välfärd för många och det blir för dyrt för de rika som inte vill dela med sig. Och den som frågar om det verkligen handlar om osjälviskhet och inte att man vill ha ett antal saker genomförda i samhället är naturligtvis bara avundsjuka och illsinniga. Detta att lämna enorma ekonomiska bidrag är bara ett litet privilegierat antal människors rätt att göra sin röst hörd och få genomslagskraft för sina idéer i sann demokratisk anda. Och att avslöja bidragsgivarna vore ju som att titta i valkuvertet! I valkuvertet ligger ju förutom miljonerna nämligen en röstsedel! Leve den hemliga demokratin!