HKH – Hennes Kära Hingst

strong>Måste Daniel bli HKH prins för att passa som sängpartner till Viktoria?
För länge sedan gick en farsot över den fria världen som kallades Barbie. Det var ”tjusiga” modeller, både kvinnor och män. När jag säger tjusiga så är det
egentligen inte träffande eftersom dockorna saknade rejäla stjärtar och normalt utvecklade kroppar samt med sterotypa ansiktsuttryck. De flesta slutade väl dock att samla på dessa förtvinade kroppsideal när de växte upp. Detta följdes av ”my little pony” en grotesk glitterbeströd liten häst med lång, ofta rosa man och svans, som man kunde borsta och kamma. Även denna figur brukade de flesta packa ner i leksakslådan när skolan nalkades. Men det finns naturligtvis vuxna som fortfarande odlar dessa ideal och dessutom klär sig i krona vid andra tillfällen än maskerad. Jag nämner bara ett nytillskott i ponyfamiljen HKH – Hennes Kära Hingst.
Visste du för 5 år sedan att en rekorderlig svensk grabb kunde bli kunglig? Att vanligt blodrött kunde bytas mot blått? Att man kunde få ett rekorderligt någorlunda välbetalt jobb bytt mot en enda uppgift, nämligen att bli hingst i det kungliga stallet. Jo att det förekom kungliga hingstar som spred sin säd över landet visste man ju sedan gammalt. Och att ett och annat fullblodsto råkade hamna i samma hage som en riktig ardenner är ett Strindbergskt scenario. Men i vårt demokratiska Sverige att Daniel Westling kunde bli HKH prins Daniel?


Aftonbladet skriver 19/6 Grattis Daniel och Victoria! (http://www.aftonbladet.se/ledare/article7330981.ab): Kronprinsessan gifter sig med Daniel Westling, med rötter från Ockelbo. Ers Kungliga Höghet Prins Daniel. Sådant hände i sagorna, men knappast i en monarki som tar nedärvd duglighet allvarligt. Vi har inte ett statsskick. Vi har en barnbok. Kloka Heidi Avellan i Sydsvenskan försöker att sitta på två hästar utan att trilla ner i trivialitet under rubriken Kärlekskalas, så klart! Kärleken är värd ett hejdundrande kalas. Och svenskarna ett modernt, demokratiskt statsskick. (Fan trot hon vågar inte ens släppa in bloggkommentarer).

Unnar man dem lyckan när man kritiserar?
Missförstå mig nu inte. Jag önskar det unga paret lycka till. Jag är inte missnöjd eftersom jag själv har en underbar man. Jag är inte bitter eftersom jag har det mesta som jag uppskattar i livet. Framförallt är jag av samma anledning inte avundsjuk. Och dessutom avundsjuk på vad? Pengar som man inte kan använda som man vill? Leenden som måste finnas påklistrade?
Allting serverat men leva i bur med Säpo vakande över ens egen och familjens säkerhet? Att inte få säga vad man tycker utan i alla stycken delta i det offentliga hyckleriet? Nej jag uppskattar för mycket den frihet jag har inom rimliga demokratiska gränser för att vara ett uns avundsjuk. Nej det handlar om något helt annat, när jag dragit ur kontakten för både TV och radio. Jag skriver detta samtidigt som Kronprinsessan Viktoria leds fram av sin pappa Kungen för att i jämställdhetens namn få sin hingst, som därmed upphöjs till prins och till och med HKH för att vara tillräckligt fin i aveln av nya Bernadottar.

Eget val
Jag tycker inte heller synd om de unga tu att ”tvingas” leva ett sådant liv instängda i en bur, både mentalt och fysiskt. DNn skriver 18/6 om ”Haga bur” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/haga-bur-1.1124349) De har valt det. Viktoria Bernadotte därför att hon hellre vill gå leende omkring såsom sinnebilden för ett odemokratisk samhälle. Och Daniel Westling för att han tydligen gripits av samma hybris. Båda kunde ju nämligen odlat sin kärleksrelation på annat sätt. Det finns ett val som man inte kan bortse från: en del vill leva på och över andra. Egentligen vad är allt detta krimskramset där båda deltar. En bra bidrottning är särskilt uppfödd på drottningsgelé och håller samman

bisamhället med de feromoner hon utsöndrar. Sedan parar hon sig med några drönare (=manliga biindivider) och lägger sedan hela sitt liv ägg. För att överleva har hon en hel stab av arbetsbin som slickputsar henne och ger henne extra bra mat för avelns lyckliga utgång. Är det inte en bra bild för kronprinsparets val: att försöka föra det – visserligen nu utspädda – blå blodet vidare i skyddat liv ompysslad av en slickande omgivning. Men är bisamhället en bra förebild för vår demokrati? Om detta skriver DN i sin huvudledare Frihet för brudparet (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/frihet-for-brudparet-1.1124853): Man skulle vilja önska dem och deras familj ett lyckligt liv tillsammans utan detta tryck, som beskär såväl brudparets privata sfär som den svenska demokratins principer.

Love Stockholm
Den fulltändigt groteska yra som präglat särskilt TV-media och hela näringslivets uppställning med olika produkter alltifrån bröllopschoklad som produceras med barnarbetare till minnespengar i guld och bröllopsfrimärken.

Att Victoria och Daniel visar kärlek har ingenting med vårt statsskick att göra mer än att vi får betala gruvligt med pengar för att betala kalaset – och de 20 miljoner själva vigseln kostat är bara en bråkdel av vad slutar på. Bara renoveringen av storkyrkan och Haga slott kostar väl minst 40 miljoner vardera. Men så är det ju för i och med prinstiteln så är det faktiskt du och jag som skall betala både för fracken till Daniel och duchessklänningen till Victoria. Så pussas på ni – det är er väl unt men att man skall använda våra pengar till glamour när gamla vägras plat på särskilt boende, när arbetslösheten ökar, inte minst arbetslösheten, och när vårdköer blir längre och arbetsförhållandena på sjukhusen blir otillständigt dåliga det är inte bara chockerande utan osmakligt. Äcklet växer när man läser vad dessa rojalister smällde i sig: havskräftor, sommartryffel och tryffelkaviar, citrusmarinerad odlad torsk i blomhölje med gurkgelé och kall grön ärtsoppa med Kalixlöjrom, landöröding med örttäcke, pocherat vaktelägg, grön sparris, kalvytterfilé med rostad schalottenlökskrisp, potatisgratäng, tomatterrin, timjanskokta morötter i vitkål och dragonsky, jordgubbsmousse med rabarberinteriör och vaniljglass i vit choklad. Dessutom en bröllopstårtan över tre meter hög och 250 kilo tung med elva våningar hög och formad som en fyrklöver bestående av lager med bland annat mandelmarängbotten, chokladkrisp, champagnemousse, smultroncurd och smultronkompott, dekorerad med 100 handgjorda rosor och 40 liljor i karamell. Allt nedsköljt med bl.a. Champagne Pommery 2000 Grand Cru. Och allt på vår bekostnad. Trefalt äckligt.

Till historien lär väl gå när alla hyenor höll på att få dåndimpen av salighet när den spirituelle HKH Prins Daniel yttrade orden ”Störst av allt är kärleken!” Retoriska klubben lär överväga att ge honom vältalighetsplakatet i stora formatet att päras under frackskjortan vid högtidliga tillfällen. För att nu inte tala om HKH Kronprinsessans underbara replik till uppvaktande undersåtar ”Tack för att ni gett mig min prins”. Man får en rojalistisk glädjetår och glömmer att det är en odemokratiskt skit, eller hur?

Totalitär kärlek
Lena Andersson skriver i DN bröllopsdagen om monarkins normerande makt under rtubriken ”Total kärlek” (http://www.dn.se/ledare/kolumner/total-karlek-1.1124858). Rojalisterna och den politiska och ekonomiska eliten har helt enkelt kidnappat kärleken för monarkins räkning. Men monarki och kunglighet har ingenting med kärlek att göra annat än att prinsessor och prinsar också kan bli kära. Man hoppas att hurraropen skulle bli lika starka om Carl Philip sluligen blir kär i någon rekorderlig man så att han får ordning på sitt liv. Lerna Andersson skriver t.o.m. att det här halvåret blev Sverige totalitärt. Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. .. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar. Att samhället inte behöver ha en diktator för att bli totalitärt vet vi nu. Den demokratiska totalitarismen uppstår när ett annars pluralistiskt friktionssamhälle plötsligt kröker på ryggen som en kropp och samtidigt ler. När högt och lågt, det vulgära och det exklusiva, är upptaget av en och samma företeelse och attityden till den är given. Varenda sektor har deltagit i ”kärleks”-hyllningarna. Från choklad och mazariner till konserter, flygplatser, båtar, seriösa och oseriösa medier, läsare, tittare, SMHI, reklam, taxibilar, Stockholms lokaltrafik, företag, politiska partier, kommuner.

Monarkin mobiliseras för att stödja härskareliten
I skriften ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu” sammanfattar Per Svensson problemet pregnant: ”Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.” ... Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet... Ideologin om en särskild familjs ärvda överhöghet speglar ideologin om ett biologiskt utvalt herrefolk. ”Kärnan är föreställningen om den naturliga hierarkin”, skriver Per Svensson. ”Människor är inte jämlika. Några är födda att härska. Andra att tjäna. Det är blodet som avgör vem som är vad.” Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag, summerar Lena Andersson. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort.
Monarkin symboliserar ojämlikheten - Några är födda att härska. Andra att tjäna. Och var hittar vi detta i vår verklighet? Där vissa skall ha skyhögt mer betalt för sitt arbete, fallskärmar, gräddfiler och oupptänkliga förmåner? Ja t.o.m. få sina skatter sänkta med mångdubbelt större belopp än vanliga svensson? Sådan är deras inre värdekompass så de uppfattar inte ens omoralen. Monarkin är denna ojämlikhets tillskyndare, att leva privilegierat på vår bekostnad och sedan från dig och mig samla ihop pengar till någon viktoriafond varur allmosor till de behövanxde skall delas ut. Och vad är det högeralliansen står för? Se till vilket samhälle man vill skapa genom angreppet på fackföreningarna, de generella välfärdssystemen och privatiseringen av vår offentliga sektor.

Har du tänkt på att du och jag till och med betalt den här mannens kläder, hans glasögon och sabel? När fick du sist glasögon betalda av det allmänna?