”Därför går det så dåligt för socialdemokraterna” skrev Bo Rothstein, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet i en analys av valet till EU-parlamentet i Efterarbetet nr 21 den 10 julim (http://efterarbetet.etc.se/22574/daerfoer-gar-det-sa-daligt-foer-socialdemokraterna/). Europas socialdemokrater borde ställa ojämlikheten i centrum. Men istället har man anammat identitetspolitiska idéer. Då är det svårt att vinna val. Men är denna analys verkligen ägnad att kasta sken över valmörkret? Det är en frågeställning som Efterarbetet inte öppnar sina spalter för. Ja man inte ens hör av sig. Är det månne så att det som skrivs i Efterarbetet inte får diskuteras. Nu publicerar jag den därför här.
Vänstern borde ha vunnit
I den delen av Bo Rothsteins analys är det inte svårt att hålla med. Sammanbrottet för den nyliberala ideologin med de finansiella marknadernas kollaps borde ha bäddat för en promenadseger över de konservativa krafterna i Europa. Men inte och då antyds att konservativa ledare taktiskt snabbt betonade vikten av socialt reglerade marknader. Kanske möjligt det men knappast troligt.
Omfattande forskning hit för vänstern?
Bo Rothstein pekar dessutom på att överväldigande forskningsresultat visar att ekonomisk ojämlikhet har en starkt negativ påverkan på människors välfärd och att det gäller inte bara de mest utsatta grupperna utan även på större delen av medelklassen. Det är naturligtvis då en gåta varför vänstern inte kunnat skapa ett trovärdigt alternativ, då att minska ojämlikhet alltid varit vänsterns paradgren. Det är med nyliberalismens kollaps s.a.s. hög tid för vänsterns frammarsch.
Övergett universalism till förmån för ”identitetspolitik”
Universalismen skulle vara en politik för alla, exempel barnbidragen, medan identitetspolitik är att ställa upp för olika minoritetsgrupper p.g.a. etnicitet, sexuell läggning, handikapp osv. Olyckan enligt Bo Rothstein är bara att detta innebär att vänstern kommit att ”överge idén om generella reformprogram till förmån för riktade/selektiva, vilket är tydligast inom integrationspolitiken. Genom detta har vänsterns politik blivit allt mindre inkluderande, allt mer anti-majoritär.” Ja det är rent av så att denna identitetspolitik är ”anti-solidarisk och anti-majoritär. Det är en politik som reellt sett skapar en majoritet mot sig själv.”
Ordvrängeri är inte analys
Barnbidrag är emellertid inte universella annat än för barnfamiljer och när det gäller minoritetsgruppers demokratiska rättigheter så är det bara en sida av uppbyggnaden av vårt gemensamma demokratiska samhälle. Och om något är detta just att ställa ojämlikheten i centrum. Men det är riktigt att det finns andra ojämlikheter. Hur är det med kvinnors rätt till lika villkor är det universellt eller endast ett identitetspolitiskt problem? Att åtskilja politiska frågor genom att sätta olika rubriker är faktiskt bara ordbajseri. Inte heller ger det någon analys som är värd att ge ledtråd om hur framtida politik bör utformas.
Flörta med mittenväljarna eller ge ett socialdemokratiskt alternativ?
Om man nu bortser från dessa Bo Rothsteins språkliga dumheter och stannar upp vid påståendet att vänstern inte kunnat måla fram verkligheten för våra väljargrupper och ge ett trovärdigt alternativ så hänger jag med. Kanske är det dags att inte så mycket ”fjäska” för mitten som ständigt är tanken för teoretiska valstrateger. Kanske räcker det att bara visa på hur den ekonomiska ojämlikheten slår mot även stora delar av medelklassen och utarbeta ett socialdemokratiskt alternativ till hur detta skall avhjälpas.
Alienation av väljargrupper
Bo Rothstein summerar ”den postmoderna inriktningen i vänsterns politik har bidragit till att alienera stora delar av dess tidigare väljare och att detta har lett till det överraskande nederlaget i valet till EU-parlamentet.” Nå, om med ”postmodern” menas det där tjafset om identitetspolitik så tror jag det är struntprat. Om däremot menas bristen på trovärdigt socialdemokratiskt alternativ så är vi överens och då har vi ett bra arbete att utföra inför valet 2010. Kanske inte så dumt att titta på de gamla vänsteridealen? Kanske skulle man exempelvis återläsa
Wigfors nu på semestern.
Vanligt folk godtar inte Rothsteins analys!
Bo Rothsteins artikel publicerades enligt uppgift i Le Monde 27 juli och det kanske var tur det eftersom man då är långt från de svenska källor man ger en bild av. Frågar man fackfolk och arbetare på arbetsplatser så anger man varken ”identitetspolitik” eller ”postmodern inriktning” som orsaker till det dåliga valresultatet utan helt enkelt att partiet svek ifråga om Lissabonfördraget (att man inte villkorade godkännandet till garantier för fackliga rättigheter) och att hela EU-företaget verkade vara ett högerprojekt.
tisdag 4 augusti 2009
söndag 2 augusti 2009
MAJORITETSBESLUT I EU LEDER TILL SKRUPPELFRI POLITIK UTAN MEDBORGARINSYN
Demokrati är inte folkstyre utan den politiska elitens styre!?
På DNs debattsida finns i dag 2/8 en chockerande artikel av den avdankade statsvetarprofessorn Leif Lewin "Majoritetsbeslut i EU behövs för demokratin". (http://www.dn.se/opinion/debatt/majoritetsbeslut-i-eu-behovs-for-demokratin-1.922845) Den är inte särskilt märkvärdig i DN då den är ett led i den hysteriska EU-lobbyns propaganda för att avlöva riksdagen till förmån för för "höga representanter" nere i Bryssel, där de är oåtkomliga för utkrävande av ansvar. Däremot är den märklig i synen på demokratin. Demokrati betyder ju folkstyre och man brukar tala om att demokrati förutsätter alla myndiga kvinnors och mäns rätt till deltagande i det politiska bestämmandet. I strid med definitionen av demokrati hävdar Leif Lewin att folket är en fara för fred i Europa och och en bra utveckling av den Europeiska unionen och därför har den politiska ledningarna i staterna rätt att besluta över huvudet på väljarna.
Demokratiskt underskott är orsakat av folket - fa'n tro't!
Leif Lewin skyller det som brukar kallas det demokratiska underskottet på folket som i olika sammanhang motsatt sig majoritetsbeslut i EU. Det talas om varningar för att folken "skulle sätta sig på tvären" och att dylika tendenser har "fått regeringarna att återta mandatet och låta parlamentarikerna besluta". Och i fallet Irland får man väl låta folket rösta till dess de röstar "rätt". Detta är ju att vända upp och ned på verkligheten. Det s.k. demokratiska underskottet har hittills definierats som just detta att politikerna beslutat över huvudet på väljarna och att Eus förvaltning och rättssystem varit så ogenomträngligt för insyn.
Demokratisk övergrepp skildras som det vore tillåtet
Leif Lewins text skildrar helt enkelt övergrep på det folkstyre som brukar kallas demokrati: Alltsedan sin tillblivelse har EU kritiserats för ett demokratiskt underskott, men i höst kan unionen ta steget mot en demokratisk majoritetsstyrelse... Problemet är bara att folket inte verkar vilja ha demokrati. Vi vet inte så noga. För säkerhets skull har man nämligen i de flesta länder låtit de mer EU-vänliga parlamentarikerna besluta om det nya fördraget, inte folken själva. Men i de få länder där man anordnat folkomröstning har medborgarna förkastat förslaget.
Ja, det är ett övergrepp på demokratin inte för att demokrati förutsätter direkt folkstyre utan väl kan vara parlamentarisk demokrati där riksdagen beslutar. Men därför att folkets motvilja använts som argument för att överflytta bestämmanderätten till parlamentet. Med detta förfaringssätt så saknar parlamentets beslut nämligen förankring i den folkmajoritet som på gott och ont skall vara utslagsgivande i en demokrati. Det är märkligt att en statsvetare så flagrant bortser från detta elitens övergrepp på folket.
Lewins skäl för majoritetsbeslut
Varför är det så viktigt att enhällighetsregeln ersätts av majoritetsregeln? För det första av effektivitetsskäl. Under den så kallade westfaliska eran från 1648 och framåt har nationalstaterna ansetts suveräna att göra som de vill med rätt att lägga in veto mot varje överenskommelse. Nationernas förbund (1919–1946) är den tydligaste illustrationen till den handlingsförlamning detta medför. Denna fredsorganisation förmådde intet när världen störtade mot ett nytt världskrig. För det andra leder enhällighetskravet till uppgörelser inom lyckta dörrar. Insynen uteblir och med den medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar av undflyende makthavare (som i dagens EU). Men makt bör följas av ansvar. Ett demokratiskt underskott kan aldrig övervinnas genom en aldrig så framgångsrik resultatpolitik vare sig det gäller freden eller välståndet. Medborgarna måste få känna sig delaktiga och kunna påverka politiken.
Vad är det för effektivitet Lewin pläderar för?
Långsökt att åberopa Westfaliska freden och NF när det faktiskt finns betyhdligt mer potenta och i tiden mer aktuella fredsorganisationer och ekonomiska samverkansorganisationer i en rad andra världsdelar än Europa - men det passar väl inte in i Lewins bild. Och visst blir det effektivare om man kan sitta i den politiska eliten i Bryssel och fatta beslut som man inte behöver förankra. Men vad är det för beslut som man behöver denna effektivitet till. Kan man verkligen utan att förankra besluten bland medlemsstaternas väljare med framgång bedriva klimat- eller finanspolitik, internationell brottsbekämpning osv? Men "effektiviteten" behöver Brysseleliten för att bedriva sina militära operationer och sitt strategiska arbete i andra länder. Men är det områden som folket överhuvudtaget gett eliten något mandat? Och skall inte varje medlemsstat kunna i dessa frågor ha en annan linje? Jag tror faktiskt inte svenska folket vill låta Sarkozy eller Merkel bestämma svensk utrikespolitik. Eller att Rumänien eller Bulgarien skall få bestämma vad som är rimligt om mänskliga rättigheter. Många tycker inte ens att det är rimligt att kapitalets rörlighet enligt fördraget äger företräde framför sociala och fackliga rättigheter. Effektiviteten kan med andra ord bokstavligen vara mördande.
Lewins sagor om bättre insyn.
Naturligtvis delar jag åsikten att med makt bör följa ansvar och för att utkräva det så fordras insyn. Och det är ju just bristen på insyn och ansvarsutkrävande som brukar kallas det demokratiska underskottet i EU. Men är det verkligen någon som på allvar tror att insynen skulle öka genom att man inför majoritetsbeslut? Det är obegripligt hur ens denna tanke kan ha slagit Leif Lewin. Han talar om att enighetsbeslutandet skapar uppgörelser inom lyckta dörrar, som medborgarna inte får insyn i. Skulle dessa upphöra? Knappast. En statsvetare borde ju veta hur svenska riksdagen fungerar med alla hemliga överenskommelser och interna resonemang för att skapa majoritet för beslut. Det som tidigare var hemliga överenskommelser för att nå enighet kommer att ersättas av lika hemliga överläggningar för att skapa majoriteter.
Majoritetsbeslut ökar inte insynen
Det är alltså en ren populistfloskel att majoritetsbeslut ökar medborgarnas insyn. Nej, medborgarnas insyn i det politiska EU-maskineriet kommer att vara lika nollställt som hittills. Otrsaken till detta är att EU inte är uppbyggt som ett styre för en stor stat med insyn i beslutsfattandet utan är en i grunden odemokratisk organisation. Detta kan enbart tolereras så länge man inte ger några "höga representanter" för mycket makt. Redan nu så är - vilket står klart för varje praktiserande jurist - det europeiska rättssysstemt ett sammelsurium av oöverblickbart slag med kraftig slagsida åt ett marknadsliberalt tolkningsföreträde. Allt detta skapat utan insyn av en från folket avskärmad maktelit.
Majoritetsbeslut öppnar för skruppelfri politik utan insyn.
Att Lewin inte ser detta såsom forskare på demokratiområdet är ganska skrämmande. Man frågar sig varför han låter sig köpas att föra uppenbart oriktiga föreställningar till torgs under åberopande av sitt expertkunnande. Det framstår som patetisk när Lewin avrundar med att ifrågasätta - inte maktelitens framfart utan - om folket inser sitt eget bästa. Och med citat av Rosseau och Napoleon talar "om någon inte förstår sitt eget bästa måste man tvinga honom att bli fri". Men detta är väl just sådan bullshit som politiska eliter använt när det gäller Irak och Afghanistan, nämligen att man kan bomba fram demokrati. Bevare oss för en så skruppelfri politik på vilket område det än är. När det fordras konsensus så finns det större chans att någon ställer adekvata frågor och samtidigt inte kan köras över av en beslutskåt majoritet.
På DNs debattsida finns i dag 2/8 en chockerande artikel av den avdankade statsvetarprofessorn Leif Lewin "Majoritetsbeslut i EU behövs för demokratin". (http://www.dn.se/opinion/debatt/majoritetsbeslut-i-eu-behovs-for-demokratin-1.922845) Den är inte särskilt märkvärdig i DN då den är ett led i den hysteriska EU-lobbyns propaganda för att avlöva riksdagen till förmån för för "höga representanter" nere i Bryssel, där de är oåtkomliga för utkrävande av ansvar. Däremot är den märklig i synen på demokratin. Demokrati betyder ju folkstyre och man brukar tala om att demokrati förutsätter alla myndiga kvinnors och mäns rätt till deltagande i det politiska bestämmandet. I strid med definitionen av demokrati hävdar Leif Lewin att folket är en fara för fred i Europa och och en bra utveckling av den Europeiska unionen och därför har den politiska ledningarna i staterna rätt att besluta över huvudet på väljarna.
Demokratiskt underskott är orsakat av folket - fa'n tro't!
Leif Lewin skyller det som brukar kallas det demokratiska underskottet på folket som i olika sammanhang motsatt sig majoritetsbeslut i EU. Det talas om varningar för att folken "skulle sätta sig på tvären" och att dylika tendenser har "fått regeringarna att återta mandatet och låta parlamentarikerna besluta". Och i fallet Irland får man väl låta folket rösta till dess de röstar "rätt". Detta är ju att vända upp och ned på verkligheten. Det s.k. demokratiska underskottet har hittills definierats som just detta att politikerna beslutat över huvudet på väljarna och att Eus förvaltning och rättssystem varit så ogenomträngligt för insyn.
Demokratisk övergrepp skildras som det vore tillåtet
Leif Lewins text skildrar helt enkelt övergrep på det folkstyre som brukar kallas demokrati: Alltsedan sin tillblivelse har EU kritiserats för ett demokratiskt underskott, men i höst kan unionen ta steget mot en demokratisk majoritetsstyrelse... Problemet är bara att folket inte verkar vilja ha demokrati. Vi vet inte så noga. För säkerhets skull har man nämligen i de flesta länder låtit de mer EU-vänliga parlamentarikerna besluta om det nya fördraget, inte folken själva. Men i de få länder där man anordnat folkomröstning har medborgarna förkastat förslaget.
Ja, det är ett övergrepp på demokratin inte för att demokrati förutsätter direkt folkstyre utan väl kan vara parlamentarisk demokrati där riksdagen beslutar. Men därför att folkets motvilja använts som argument för att överflytta bestämmanderätten till parlamentet. Med detta förfaringssätt så saknar parlamentets beslut nämligen förankring i den folkmajoritet som på gott och ont skall vara utslagsgivande i en demokrati. Det är märkligt att en statsvetare så flagrant bortser från detta elitens övergrepp på folket.
Lewins skäl för majoritetsbeslut
Varför är det så viktigt att enhällighetsregeln ersätts av majoritetsregeln? För det första av effektivitetsskäl. Under den så kallade westfaliska eran från 1648 och framåt har nationalstaterna ansetts suveräna att göra som de vill med rätt att lägga in veto mot varje överenskommelse. Nationernas förbund (1919–1946) är den tydligaste illustrationen till den handlingsförlamning detta medför. Denna fredsorganisation förmådde intet när världen störtade mot ett nytt världskrig. För det andra leder enhällighetskravet till uppgörelser inom lyckta dörrar. Insynen uteblir och med den medborgarnas möjlighet att utkräva ansvar av undflyende makthavare (som i dagens EU). Men makt bör följas av ansvar. Ett demokratiskt underskott kan aldrig övervinnas genom en aldrig så framgångsrik resultatpolitik vare sig det gäller freden eller välståndet. Medborgarna måste få känna sig delaktiga och kunna påverka politiken.
Vad är det för effektivitet Lewin pläderar för?
Långsökt att åberopa Westfaliska freden och NF när det faktiskt finns betyhdligt mer potenta och i tiden mer aktuella fredsorganisationer och ekonomiska samverkansorganisationer i en rad andra världsdelar än Europa - men det passar väl inte in i Lewins bild. Och visst blir det effektivare om man kan sitta i den politiska eliten i Bryssel och fatta beslut som man inte behöver förankra. Men vad är det för beslut som man behöver denna effektivitet till. Kan man verkligen utan att förankra besluten bland medlemsstaternas väljare med framgång bedriva klimat- eller finanspolitik, internationell brottsbekämpning osv? Men "effektiviteten" behöver Brysseleliten för att bedriva sina militära operationer och sitt strategiska arbete i andra länder. Men är det områden som folket överhuvudtaget gett eliten något mandat? Och skall inte varje medlemsstat kunna i dessa frågor ha en annan linje? Jag tror faktiskt inte svenska folket vill låta Sarkozy eller Merkel bestämma svensk utrikespolitik. Eller att Rumänien eller Bulgarien skall få bestämma vad som är rimligt om mänskliga rättigheter. Många tycker inte ens att det är rimligt att kapitalets rörlighet enligt fördraget äger företräde framför sociala och fackliga rättigheter. Effektiviteten kan med andra ord bokstavligen vara mördande.
Lewins sagor om bättre insyn.
Naturligtvis delar jag åsikten att med makt bör följa ansvar och för att utkräva det så fordras insyn. Och det är ju just bristen på insyn och ansvarsutkrävande som brukar kallas det demokratiska underskottet i EU. Men är det verkligen någon som på allvar tror att insynen skulle öka genom att man inför majoritetsbeslut? Det är obegripligt hur ens denna tanke kan ha slagit Leif Lewin. Han talar om att enighetsbeslutandet skapar uppgörelser inom lyckta dörrar, som medborgarna inte får insyn i. Skulle dessa upphöra? Knappast. En statsvetare borde ju veta hur svenska riksdagen fungerar med alla hemliga överenskommelser och interna resonemang för att skapa majoritet för beslut. Det som tidigare var hemliga överenskommelser för att nå enighet kommer att ersättas av lika hemliga överläggningar för att skapa majoriteter.
Majoritetsbeslut ökar inte insynen
Det är alltså en ren populistfloskel att majoritetsbeslut ökar medborgarnas insyn. Nej, medborgarnas insyn i det politiska EU-maskineriet kommer att vara lika nollställt som hittills. Otrsaken till detta är att EU inte är uppbyggt som ett styre för en stor stat med insyn i beslutsfattandet utan är en i grunden odemokratisk organisation. Detta kan enbart tolereras så länge man inte ger några "höga representanter" för mycket makt. Redan nu så är - vilket står klart för varje praktiserande jurist - det europeiska rättssysstemt ett sammelsurium av oöverblickbart slag med kraftig slagsida åt ett marknadsliberalt tolkningsföreträde. Allt detta skapat utan insyn av en från folket avskärmad maktelit.
Majoritetsbeslut öppnar för skruppelfri politik utan insyn.
Att Lewin inte ser detta såsom forskare på demokratiområdet är ganska skrämmande. Man frågar sig varför han låter sig köpas att föra uppenbart oriktiga föreställningar till torgs under åberopande av sitt expertkunnande. Det framstår som patetisk när Lewin avrundar med att ifrågasätta - inte maktelitens framfart utan - om folket inser sitt eget bästa. Och med citat av Rosseau och Napoleon talar "om någon inte förstår sitt eget bästa måste man tvinga honom att bli fri". Men detta är väl just sådan bullshit som politiska eliter använt när det gäller Irak och Afghanistan, nämligen att man kan bomba fram demokrati. Bevare oss för en så skruppelfri politik på vilket område det än är. När det fordras konsensus så finns det större chans att någon ställer adekvata frågor och samtidigt inte kan köras över av en beslutskåt majoritet.
lördag 18 juli 2009
Tänk tvärt om - tänk själv!
en nödvändighet för en socialdemokrat
Efterarbetet är nog en nödvändighet för en socialdemokrat - ja överhuvudtaget för en tänkande människa - i södra Sverige. Här är vi omgivna av ett ett tidningskonsortium med borgerlig förankring. Jo det är många namn Sydsvenskan, Ystads Allehanda, Kristianstadbladet och Hälsingborgs dagblad eller allt vad de nu heter. Överallt i hela södra Sverige speglas allting som sker i den politisk regerande alliansens narrspegel. Ja, t.o.m. med nyheterna sållas genom en allianshålig sil där nyheter positiva för alliansen blir större, får positiva rubriker och glada bilder och nyheter positiva för vänsteroppositionen förminskas får skruvade rubriker och minst sagt "misslyckade" bilder. Satt i system så har man som socialdemokrat varit hänvisade till public service för att inte bli förd bakom ljuset eller få en vrångbild. Detta gäller även enstaka kommuner i söder där alliansen är i opposition. Men så har Efterarbetet kommit - guskelov - en motvikt till den borgerliga nyhets- och åsiktsförmedlingen. Man behöver inte bli vindögd längre!
dagstidningar - alliansens valbroschyrer
Den borgerliga nyhets- och åsiktshegemonin inom dagstidningarna är inget märkvärdigt utan bara ett utslag av det kapitalistiska samhälle vi lever i, där man inte bara driver ett företag utan också ser till att produkten som produceras är en alliansmässigt strömlinjeformad produkt. Dagligen mer än 100 dagstidningar i Sverige med ca 3.000.000 dagsex har en borgerlig agenda mot 16 vänstertidningar med ca 600.000 ex . M.a.o. så nära en totalitär nyhetysförmedling man komma utan att direkt gå över till nyhetsmoniopol. Vad tyvärr få inser är att det är smartheten in prydno detta att vi inbillandes ett fritt demokratisk utbud får genom prenumerationsavgifterna betala för alliansens valbroschyrer.
friskt vatten i en nyhets- och åsiktstorka
I detta läge har nystartade veckotidningen Efterarbetet kommit som en efterlängtad klunk vatten i en nyhets- och åsiktstorka. En källa till upplysning och stimulans som vederkvicker i denna borgerliga öken. I senaste numret uppmanar Efterarbetets ansvarige utgivare Johan Ehrenberg också alla till "Tänk tvärt om" (http://www.etc.se/22602/vaga-taenka-tvaert-om/). Det är nu inte lätt i den politiska miljö södra Sverige erbjuder. Ett hjälpmedel är Efterarbetet, som i vart fall blivit mitt husorgan.
banksvindleri - är bara fri konkurrensekonomi
Den nyss citerade artikeln handlar bl.a. om Riksbankens senaste räntesänkning med blygsamma tiondelar. Var och en som har lån har väl noterat räntorna i vart fall "långa" lånen inte gått ned trots att ränteläget blivit märkbart lägre. Jo det beror helt enkelt på att riksbanksräntan avser bankernas lån medan vi vanliga innan vi kan få del av räntesänkningar måste vara med att betala vissa bankers ekonomiska äventyr i Balticum. Knycker man en TV eller lurar en gammal dam på några hundralappar så åker man - i vart fall om man gör det systematiskt - in i fängelse. Men håller man på med bankaffärer som för hela länder till konkursens rand eller ger sig in i lättsinniga bankaffärer som leder till att villkoren för vanliga kunder försämras och allting stramas åt för oss som inte tillhör "gänget" då får man extra bonus och är högdjur vid kungamiddagar. Vanliga borgerliga media brukar spegla detta som om vi alla råkat ut för någon slags naturkatastrof när det egentligen bara rör sig om vanlig snikenhet.
vem tjänar på att jag går med strömmen?
Jag avrundar med Johan Ehrenbergs viktiga slutkläm som är en bra levnadsregel: "... det viktigaste vi kan göra för att skydda oss i en värld styrd av kortsiktighet, pengamakt och ekonomiska dimridåer, är att våga tänka tvärtom. Alla alternativ, all småskalighet, all långsiktighet och försök till mänskligare arbetstempo har visat sig rätt. Kom ihåg det enkla. Det förnuftiga hånas alltid av dem som tjänar mer på att du istället litar på dem."
Sista meningen är inte den minst viktiga. Det är inte ovanligt att ens omgivning öppet hånar en för vad man tänkt. Men - just det - vem tjänar på att du tiger? Eller bara går med strömmen?
Efterarbetet är nog en nödvändighet för en socialdemokrat - ja överhuvudtaget för en tänkande människa - i södra Sverige. Här är vi omgivna av ett ett tidningskonsortium med borgerlig förankring. Jo det är många namn Sydsvenskan, Ystads Allehanda, Kristianstadbladet och Hälsingborgs dagblad eller allt vad de nu heter. Överallt i hela södra Sverige speglas allting som sker i den politisk regerande alliansens narrspegel. Ja, t.o.m. med nyheterna sållas genom en allianshålig sil där nyheter positiva för alliansen blir större, får positiva rubriker och glada bilder och nyheter positiva för vänsteroppositionen förminskas får skruvade rubriker och minst sagt "misslyckade" bilder. Satt i system så har man som socialdemokrat varit hänvisade till public service för att inte bli förd bakom ljuset eller få en vrångbild. Detta gäller även enstaka kommuner i söder där alliansen är i opposition. Men så har Efterarbetet kommit - guskelov - en motvikt till den borgerliga nyhets- och åsiktsförmedlingen. Man behöver inte bli vindögd längre!
dagstidningar - alliansens valbroschyrer
Den borgerliga nyhets- och åsiktshegemonin inom dagstidningarna är inget märkvärdigt utan bara ett utslag av det kapitalistiska samhälle vi lever i, där man inte bara driver ett företag utan också ser till att produkten som produceras är en alliansmässigt strömlinjeformad produkt. Dagligen mer än 100 dagstidningar i Sverige med ca 3.000.000 dagsex har en borgerlig agenda mot 16 vänstertidningar med ca 600.000 ex . M.a.o. så nära en totalitär nyhetysförmedling man komma utan att direkt gå över till nyhetsmoniopol. Vad tyvärr få inser är att det är smartheten in prydno detta att vi inbillandes ett fritt demokratisk utbud får genom prenumerationsavgifterna betala för alliansens valbroschyrer.
friskt vatten i en nyhets- och åsiktstorka
I detta läge har nystartade veckotidningen Efterarbetet kommit som en efterlängtad klunk vatten i en nyhets- och åsiktstorka. En källa till upplysning och stimulans som vederkvicker i denna borgerliga öken. I senaste numret uppmanar Efterarbetets ansvarige utgivare Johan Ehrenberg också alla till "Tänk tvärt om" (http://www.etc.se/22602/vaga-taenka-tvaert-om/). Det är nu inte lätt i den politiska miljö södra Sverige erbjuder. Ett hjälpmedel är Efterarbetet, som i vart fall blivit mitt husorgan.
banksvindleri - är bara fri konkurrensekonomi
Den nyss citerade artikeln handlar bl.a. om Riksbankens senaste räntesänkning med blygsamma tiondelar. Var och en som har lån har väl noterat räntorna i vart fall "långa" lånen inte gått ned trots att ränteläget blivit märkbart lägre. Jo det beror helt enkelt på att riksbanksräntan avser bankernas lån medan vi vanliga innan vi kan få del av räntesänkningar måste vara med att betala vissa bankers ekonomiska äventyr i Balticum. Knycker man en TV eller lurar en gammal dam på några hundralappar så åker man - i vart fall om man gör det systematiskt - in i fängelse. Men håller man på med bankaffärer som för hela länder till konkursens rand eller ger sig in i lättsinniga bankaffärer som leder till att villkoren för vanliga kunder försämras och allting stramas åt för oss som inte tillhör "gänget" då får man extra bonus och är högdjur vid kungamiddagar. Vanliga borgerliga media brukar spegla detta som om vi alla råkat ut för någon slags naturkatastrof när det egentligen bara rör sig om vanlig snikenhet.
vem tjänar på att jag går med strömmen?
Jag avrundar med Johan Ehrenbergs viktiga slutkläm som är en bra levnadsregel: "... det viktigaste vi kan göra för att skydda oss i en värld styrd av kortsiktighet, pengamakt och ekonomiska dimridåer, är att våga tänka tvärtom. Alla alternativ, all småskalighet, all långsiktighet och försök till mänskligare arbetstempo har visat sig rätt. Kom ihåg det enkla. Det förnuftiga hånas alltid av dem som tjänar mer på att du istället litar på dem."
Sista meningen är inte den minst viktiga. Det är inte ovanligt att ens omgivning öppet hånar en för vad man tänkt. Men - just det - vem tjänar på att du tiger? Eller bara går med strömmen?
lördag 11 juli 2009
Övergrepp på döda och levande.
Skandaljournalistik
Samtidigt som media förutom återutsändning av konserter frossar i skandalartiklar om hur många sprutor man plockat bort, spekulationer om om mord, rapporter om alla ansiktsoperationer, intervjuer med uppgifter om att det "inte var hans sperma" osv, osv i skamlig hyenestil så har Jonas Gardell skrivit en tänkvärd minnesruna över Mikael Jackson i Expressen den 30 juni "Varför vi älskar att hata Jackson",http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson.
Det otillåtna "bisarra" - det man kan "känna avsmak för"
Jonas Gardell ironiserar över att alla efter Mikael Jonsons död minns honom ”precis som han var” och då samtidigt mörkar de sista 10 årens experimenterande, med andra ord: före hans gränsöverskridande, självvalda, vuxenliv: "Det som betecknas som ”bisarrt” är allt det som Michael Jackson som vuxen människa valde att återskapa sig som: en människa som överskred alla gränser och alla normer. Han var en svart som såg ut som en vit, en man som liknade en kvinna, en vuxen som ville vara ett barn. Till slut kanske Michael Jackson var absolut sig själv. Och vi hatade honom för det. Såsom varje avvikare blir hatad. Såsom varje organism försöker stöta bort det som den upplever som främmande. Finns det någon offentlig person i vår tid som tvingats utstå så mycket hat? När han nu är död tar vi honom tillbaka. Liksom föräldrarna till bögar döda i aids på 80-talet tog tillbaka sina barn, avhomosexualiserade dem och gjorde dem åter till ”son” och ”bror”. Ofta som en akt av hänsyn och storsinthet... Och begår på så sätt ännu ett övergrepp på den döde."
"Vårda eftermälet av den avlidne" - hyckleriets triumf
Jag vet inte hur många gånger som jag som jurist hjälpt "efterlevande partner" att inte bli avförd som inneboende, att bli uppsagd såsom andrahandshyresgäst, att bli utesluten från begravning och minnesarrangemang, att t.o.m. utkastad av den heterosexuella familjen som vill "vårda eftermälet" efter den avlidne. Sambolag och Partnerskapslag har förbättrat läget och naturligtvis nu senast ändringarna i äktenskapsbalken. Men fortfarande försöker släktingar ofta med stöd av religiösa argument få den sörjande efterlämnade partnern att ta sitt förstånd till fånga och låta den avlidne få ett värdigt (=heterosexuellt) eftermäle. Hur långt är det tillåtet att driva hyckleriet? Varför har så många en oförmåga att minnas en avliden "precis så som han/hon var"?
Samtidigt som media förutom återutsändning av konserter frossar i skandalartiklar om hur många sprutor man plockat bort, spekulationer om om mord, rapporter om alla ansiktsoperationer, intervjuer med uppgifter om att det "inte var hans sperma" osv, osv i skamlig hyenestil så har Jonas Gardell skrivit en tänkvärd minnesruna över Mikael Jackson i Expressen den 30 juni "Varför vi älskar att hata Jackson",http://www.expressen.se/kultur/1.1623868/varfor-vi-alskar-att-hata-jackson.
Det otillåtna "bisarra" - det man kan "känna avsmak för"
Jonas Gardell ironiserar över att alla efter Mikael Jonsons död minns honom ”precis som han var” och då samtidigt mörkar de sista 10 årens experimenterande, med andra ord: före hans gränsöverskridande, självvalda, vuxenliv: "Det som betecknas som ”bisarrt” är allt det som Michael Jackson som vuxen människa valde att återskapa sig som: en människa som överskred alla gränser och alla normer. Han var en svart som såg ut som en vit, en man som liknade en kvinna, en vuxen som ville vara ett barn. Till slut kanske Michael Jackson var absolut sig själv. Och vi hatade honom för det. Såsom varje avvikare blir hatad. Såsom varje organism försöker stöta bort det som den upplever som främmande. Finns det någon offentlig person i vår tid som tvingats utstå så mycket hat? När han nu är död tar vi honom tillbaka. Liksom föräldrarna till bögar döda i aids på 80-talet tog tillbaka sina barn, avhomosexualiserade dem och gjorde dem åter till ”son” och ”bror”. Ofta som en akt av hänsyn och storsinthet... Och begår på så sätt ännu ett övergrepp på den döde."
"Vårda eftermälet av den avlidne" - hyckleriets triumf
Jag vet inte hur många gånger som jag som jurist hjälpt "efterlevande partner" att inte bli avförd som inneboende, att bli uppsagd såsom andrahandshyresgäst, att bli utesluten från begravning och minnesarrangemang, att t.o.m. utkastad av den heterosexuella familjen som vill "vårda eftermälet" efter den avlidne. Sambolag och Partnerskapslag har förbättrat läget och naturligtvis nu senast ändringarna i äktenskapsbalken. Men fortfarande försöker släktingar ofta med stöd av religiösa argument få den sörjande efterlämnade partnern att ta sitt förstånd till fånga och låta den avlidne få ett värdigt (=heterosexuellt) eftermäle. Hur långt är det tillåtet att driva hyckleriet? Varför har så många en oförmåga att minnas en avliden "precis så som han/hon var"?
fredag 10 juli 2009
Skriet från kärnfamiljen - jämställdhet är demokrati!
Skriet från kärnfamiljen av Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjö Rappe på Albert Bonniers förlag är den senaste spännande boken jag läst.
Välartikulerat skrik
Lev som 70-talsmamman, Back to Bullerbyn, Skuld – för vems skull, Glad kåt och tacksam, Bråka för husfridens skull, Jämställt också för pappas skull .. Skriet från kärnfamiljen är mångfacetterat och välartikulerat. Kanske litet splittrat men två som gemensamt tar sig igenom boken har garanterat material till många intressanta diskussioner om hur man skall åstadkomma ett rimligare och mer nära familjeliv.
"Det bara blev så..."
Det handlar om något viktigt. Det vanligaste svaret från svenska par på att arbetsfördelningen blivit sned är ”det bara blev så ...” . Forskare konstaterar att ”många av de beslut som tas inom ramen för parrelationen grundar sig på tämligen oreflekterade traditionella och stereotypa föreställningar ..”. Och detta gäller även parter som är radikala till sin grundhållning. Perspektivet framstår som än mer viktigt när författarna med rätta konstaterar att förutsättningen för ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle vilar på att medborgarna kan skapa demokratiskt fungerande hem.
Jämställdhet är kärlek
Särskilt intressanta fann jag avsnitten om hur kulten kring moderskapet spelar roll, om hur konsumtionshetsen tenderar ersätta jämlikhet och att jämställdhet handlar om hela familjen, även barnen. Boken slutar med en receptsamling – men som kökspersonalen själva får göra aptitliga: ”Här är tjugofem konkreta tips på hur ni kan leva jämställt i vardagen... Vi tror att det kommer bli enklare och roligare. För jämställdhet är kärlek. Och en självklarhet”.
...men också demokrati
Tilläggas kan: en förutsättning för demokratin. Jämställdhet är ju demokrati. Den som inte lärt detta i det privata lär heller inte kunna tillämpa det ute i samhället. Det är också därför kvinnors arbete nedvärderas. Det är också därför den heterosexuelle vite mannen används som någon slags rikslikare. Det är också därför patriarkalt våld i olika former riktas mot kvinnor och de som inte vill leva ut mansrollen.
Välartikulerat skrik
Lev som 70-talsmamman, Back to Bullerbyn, Skuld – för vems skull, Glad kåt och tacksam, Bråka för husfridens skull, Jämställt också för pappas skull .. Skriet från kärnfamiljen är mångfacetterat och välartikulerat. Kanske litet splittrat men två som gemensamt tar sig igenom boken har garanterat material till många intressanta diskussioner om hur man skall åstadkomma ett rimligare och mer nära familjeliv.
"Det bara blev så..."
Det handlar om något viktigt. Det vanligaste svaret från svenska par på att arbetsfördelningen blivit sned är ”det bara blev så ...” . Forskare konstaterar att ”många av de beslut som tas inom ramen för parrelationen grundar sig på tämligen oreflekterade traditionella och stereotypa föreställningar ..”. Och detta gäller även parter som är radikala till sin grundhållning. Perspektivet framstår som än mer viktigt när författarna med rätta konstaterar att förutsättningen för ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle vilar på att medborgarna kan skapa demokratiskt fungerande hem.
Jämställdhet är kärlek
Särskilt intressanta fann jag avsnitten om hur kulten kring moderskapet spelar roll, om hur konsumtionshetsen tenderar ersätta jämlikhet och att jämställdhet handlar om hela familjen, även barnen. Boken slutar med en receptsamling – men som kökspersonalen själva får göra aptitliga: ”Här är tjugofem konkreta tips på hur ni kan leva jämställt i vardagen... Vi tror att det kommer bli enklare och roligare. För jämställdhet är kärlek. Och en självklarhet”.
...men också demokrati
Tilläggas kan: en förutsättning för demokratin. Jämställdhet är ju demokrati. Den som inte lärt detta i det privata lär heller inte kunna tillämpa det ute i samhället. Det är också därför kvinnors arbete nedvärderas. Det är också därför den heterosexuelle vite mannen används som någon slags rikslikare. Det är också därför patriarkalt våld i olika former riktas mot kvinnor och de som inte vill leva ut mansrollen.
lördag 27 juni 2009
Michael Jacksson, tankar av Mona Sahlin - eller om hatets kackafoni...
Läs Mona på Newsmill
Mona Sahlin skriver fint på Newsmill "Jag känner kärlek för Michael Jacksons mod att vara annorlunda" (http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/26/jag-kanner-karlek-michael-jacksons-mod-att-vara-annorlunda)
Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är anorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det. Mänskligheten vill kunna titta på det annorlunda. Men mest för att förfasa sig. King of Pop var en sån.
Älskar pop och står upp för det annorlunda
Mona Sahlin har alltid älskat pop och hennes stora intresse för de artister som satt prägel på hennes ungdom och uppväxt är omvittnat. Mona Sahlin har också alltid helhjärtat stått för de som är annorlunda och utanförställda i samhället och det skriver hon också om med hjärtat. Hennes tänkvärda och ömsinta minnesord slutar "Att vara älskad och hatad, älskad och hatad. Bara man hittar sig själv. Hoppas att Michael Jackson gjorde det också.". En förhoppning som många instämmer i.
Får man skriva gripand och ömsint?
Det är fler än jag som kommenterat artikeln med lovord. Mona Sahlins artikel är finstämd på ett personligt gripnde sätt som inga av expertkommentarerna; jämför DNs huvudledare "Mannen, myten, legenden" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/mannen-myten-legenden-1.899542), Dns kulturkommentar "Kungen av det bisarra" (http://www.dn.se/kultur-noje/essa/kungen-av-det-bisarra-1.899676), Svd kultur "Musikgeniet har tystnat" (http://www.svd.se/kulturnoje/michaeljackson/artikel_3128615.svd)och Sydsvenskan "Michael Jackson - en Peter Pan" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article446671/Michael-Jackson---en-Peter-Pan.html)
Hatkommentarerna förstör det demokratiska samtalet
Men också märkligt många som hatfullt ifrågasätter Mona Sahlins syfte. En slags borgerlig hatkakafoni mot att en känd socialdemokratisk politiker kan känna samhörighet med av många just i dessa kretsar hatad popstjärna. Naturligtvis skrivs denna borgerlighetens höga hatvisa även av Dagens Nyheters Marianne Siwe, som aldrig missar ett tillfälle att sparka en socialdemokrat i skrevet. Det enda som kan sägas till DNs försvar är att påhoppet inte publicerats på nätet.
Mona Sahlin skriver fint på Newsmill "Jag känner kärlek för Michael Jacksons mod att vara annorlunda" (http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/26/jag-kanner-karlek-michael-jacksons-mod-att-vara-annorlunda)
Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är anorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det. Mänskligheten vill kunna titta på det annorlunda. Men mest för att förfasa sig. King of Pop var en sån.
Älskar pop och står upp för det annorlunda
Mona Sahlin har alltid älskat pop och hennes stora intresse för de artister som satt prägel på hennes ungdom och uppväxt är omvittnat. Mona Sahlin har också alltid helhjärtat stått för de som är annorlunda och utanförställda i samhället och det skriver hon också om med hjärtat. Hennes tänkvärda och ömsinta minnesord slutar "Att vara älskad och hatad, älskad och hatad. Bara man hittar sig själv. Hoppas att Michael Jackson gjorde det också.". En förhoppning som många instämmer i.
Får man skriva gripand och ömsint?
Det är fler än jag som kommenterat artikeln med lovord. Mona Sahlins artikel är finstämd på ett personligt gripnde sätt som inga av expertkommentarerna; jämför DNs huvudledare "Mannen, myten, legenden" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/mannen-myten-legenden-1.899542), Dns kulturkommentar "Kungen av det bisarra" (http://www.dn.se/kultur-noje/essa/kungen-av-det-bisarra-1.899676), Svd kultur "Musikgeniet har tystnat" (http://www.svd.se/kulturnoje/michaeljackson/artikel_3128615.svd)och Sydsvenskan "Michael Jackson - en Peter Pan" (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article446671/Michael-Jackson---en-Peter-Pan.html)
Hatkommentarerna förstör det demokratiska samtalet
Men också märkligt många som hatfullt ifrågasätter Mona Sahlins syfte. En slags borgerlig hatkakafoni mot att en känd socialdemokratisk politiker kan känna samhörighet med av många just i dessa kretsar hatad popstjärna. Naturligtvis skrivs denna borgerlighetens höga hatvisa även av Dagens Nyheters Marianne Siwe, som aldrig missar ett tillfälle att sparka en socialdemokrat i skrevet. Det enda som kan sägas till DNs försvar är att påhoppet inte publicerats på nätet.
måndag 22 juni 2009
Nätet en kloak eller demokratins yttersta utpost?
Stinkande kloak utan ansvar
Kloakflödet på nätet var temat för Svante Weyler i gårdagens 21/6 Godmorgon, Världen i P1. Han talade om bl.a. Flashback som stinkande kloak av elaka rykten och anonymt skvaller. Bara det att förr skulle skvallret personligen levereras till grannen eller vid kaffebordet med begränsad lokal spridning och ganska lätt att utreda ursprunget för utkrävande av ansvar. Nätskvallret är så mycket mer effektivt och sprids på nolltid över inte bara enstaka land utan delar av hela världen. Det påstås att anonymiteten som garanteras av flashback fungerar till skydd för vår personliga integritet. Men det är en sanning med modifikation eftersom det endast är skvallrarens integritet som garanteras, inte offrens.
Flashback etablerar sig
På grund av det anonyma skitsnacket har också nätet blivit ett hjälpmedel i de politiska smutskastningskampanjer som präglat USA-val men nu också gjort sitt inträde i Sverige. I media har också uppmärksammats den nätmobbning som drabbat många skolelever. Flashback annonserar på nätet om sin anonymisering - 430 kr så garanteras du få slänga skit på vem som helst ett helt år. Det är jätteenkelt: "Du växlar det IP-nummer du får av din Internetleverantör mot ett anonymt IP-nummer. Du får en säker och krypterad uppkoppling mellan din dator och Internet." Så nu år det fritt fram för alla som inte vill stå för vad de säger eller har andra skygga intressen av att dölja identiteten att bara prenumerera. Det gäller allt från terrorister, pedofiler och nazistyer till vanliga fega skitstövlar. Visserligen säger man att grova brott inte skall skyddas men hur skiljer man agnarna från vetet?
Vem vill betala för jounalistiskt arbete i framtiden?
I P1-programmet Medierna ställde man också frågan just med beaktande av en annan aspekt av internet. När journalistiken flyttar till nätet - då hänger nämligen pengarna inte med. Hittills har man inte lyckats lösa detta problem. Tidningsmakare får gärna ont i magen när de tänker på saken. Under mer än hundra år har dagstidningarna levt väl på annonser och prenumerationer. Men nu har Internet slitit sönder den lönsamma kopplingen mellan annonser och journalistik. Journalistiken kan inte längre leva tryggt inpaketerad tillsammans med annonserna, utan måste finansiera sig på egna meriter. Varken med annonser eller prenumerationer har det gått att få rimligt betalt för journalistik på nätet. Många har hoppats att annonser ska kunna betala för journalistiken också på nätet - men det har visat sig att utbudet av annonser blir så stort att priset sjunker. Och det har visat sig omöjligt att ta betalt direkt av besökarna på webben.
"Google är en parasit"
DN:s ledarchef Peter Wolodarski, DN, sa i Medierna att Googles parasiterar på andras skapande. Detta påstående är ungefär lika pubertalt som att påstå att Svensk Uppslagsbok profiterar på alla som nämns där. Men visst är verkligheten att samtidigt som medieföretagen misslyckas med att tjäna pengar på sina webbplatser, drar Google och andra sökföretag in miljarder - bland annat på grund av att vi användare vill hitta till mediernas material. Nu kommer kraven på att medierna ska få del av Googles miljarder. Nicklas Lundblad från Google förklarar att medierna inte kan räkna med att någon annan ska ta kostnaderna för uppfinnandet av en ny affärsmodell för medierna på nätet.
Hur tillgodose upphovsrättshavare?
När det gäller de nymornade journalistiska kravemn så liknar de hög grad de krav som framställs av upphovsrättshavare mot fildelare eller mediaföretag som presenterar musik, ord och bild på nätet. Dilemmat blir desto större när man förstår vilken omfattning fildelning, gratisläsning av både nyheter, litterära alster osv har på internet. Härtill kommer en viktig demokratisk effekt som man kanske inte tänker på så mycket i Sverige men som dagligen speglas av händelser i bl.a. Ryssland, Kina och Iran, nämligen internet som en sista utpost för demokratin. I de nämnda länderna försöker de makthavande med alla tillgänliga medel strypa tillgången till ett fritt internet.
Gordisk knut
Var hittar man mellanvägen som garanterar ett fritt internet men samtidigt inte undandrar upphovsrättshavare ersättning för sin konstnärliga verksamhet, mediaproducenter ersättning för nyhetsförmedling och kunskapsförmedling samt samtidigt stävjar ryktessmidning. Det som gör en konfunderad är att pirater av alla slag förnekar dessa svårigheter och ensidigt kör sitt spår med "inga ingrepp i internet". Det är maturligtvis en enkel hållning men knappast ansvarsfull och hänsynstagande till andra intressen än andras. Det är för mig skrämmande att en dylik enkelspårighet gett utdelning i EU-valet. Det som är än mer skrämmande är att flera andra kandidater till EU-parlamentet börjat sväva på målet av vad man kan förstå rent popuilistiska skäl. Å andra sidan menar jag att saken måste lösas genom ett gemensamt grepp över imaterialrätt, regler för internet med nedladdningsmöjligheter och enskildas ansvar för yttranden på nätet. En gordisk knut - Alexander, tag fram ditt svärd!
Kloakflödet på nätet var temat för Svante Weyler i gårdagens 21/6 Godmorgon, Världen i P1. Han talade om bl.a. Flashback som stinkande kloak av elaka rykten och anonymt skvaller. Bara det att förr skulle skvallret personligen levereras till grannen eller vid kaffebordet med begränsad lokal spridning och ganska lätt att utreda ursprunget för utkrävande av ansvar. Nätskvallret är så mycket mer effektivt och sprids på nolltid över inte bara enstaka land utan delar av hela världen. Det påstås att anonymiteten som garanteras av flashback fungerar till skydd för vår personliga integritet. Men det är en sanning med modifikation eftersom det endast är skvallrarens integritet som garanteras, inte offrens.
Flashback etablerar sig
På grund av det anonyma skitsnacket har också nätet blivit ett hjälpmedel i de politiska smutskastningskampanjer som präglat USA-val men nu också gjort sitt inträde i Sverige. I media har också uppmärksammats den nätmobbning som drabbat många skolelever. Flashback annonserar på nätet om sin anonymisering - 430 kr så garanteras du få slänga skit på vem som helst ett helt år. Det är jätteenkelt: "Du växlar det IP-nummer du får av din Internetleverantör mot ett anonymt IP-nummer. Du får en säker och krypterad uppkoppling mellan din dator och Internet." Så nu år det fritt fram för alla som inte vill stå för vad de säger eller har andra skygga intressen av att dölja identiteten att bara prenumerera. Det gäller allt från terrorister, pedofiler och nazistyer till vanliga fega skitstövlar. Visserligen säger man att grova brott inte skall skyddas men hur skiljer man agnarna från vetet?
Vem vill betala för jounalistiskt arbete i framtiden?
I P1-programmet Medierna ställde man också frågan just med beaktande av en annan aspekt av internet. När journalistiken flyttar till nätet - då hänger nämligen pengarna inte med. Hittills har man inte lyckats lösa detta problem. Tidningsmakare får gärna ont i magen när de tänker på saken. Under mer än hundra år har dagstidningarna levt väl på annonser och prenumerationer. Men nu har Internet slitit sönder den lönsamma kopplingen mellan annonser och journalistik. Journalistiken kan inte längre leva tryggt inpaketerad tillsammans med annonserna, utan måste finansiera sig på egna meriter. Varken med annonser eller prenumerationer har det gått att få rimligt betalt för journalistik på nätet. Många har hoppats att annonser ska kunna betala för journalistiken också på nätet - men det har visat sig att utbudet av annonser blir så stort att priset sjunker. Och det har visat sig omöjligt att ta betalt direkt av besökarna på webben.
"Google är en parasit"
DN:s ledarchef Peter Wolodarski, DN, sa i Medierna att Googles parasiterar på andras skapande. Detta påstående är ungefär lika pubertalt som att påstå att Svensk Uppslagsbok profiterar på alla som nämns där. Men visst är verkligheten att samtidigt som medieföretagen misslyckas med att tjäna pengar på sina webbplatser, drar Google och andra sökföretag in miljarder - bland annat på grund av att vi användare vill hitta till mediernas material. Nu kommer kraven på att medierna ska få del av Googles miljarder. Nicklas Lundblad från Google förklarar att medierna inte kan räkna med att någon annan ska ta kostnaderna för uppfinnandet av en ny affärsmodell för medierna på nätet.
Hur tillgodose upphovsrättshavare?
När det gäller de nymornade journalistiska kravemn så liknar de hög grad de krav som framställs av upphovsrättshavare mot fildelare eller mediaföretag som presenterar musik, ord och bild på nätet. Dilemmat blir desto större när man förstår vilken omfattning fildelning, gratisläsning av både nyheter, litterära alster osv har på internet. Härtill kommer en viktig demokratisk effekt som man kanske inte tänker på så mycket i Sverige men som dagligen speglas av händelser i bl.a. Ryssland, Kina och Iran, nämligen internet som en sista utpost för demokratin. I de nämnda länderna försöker de makthavande med alla tillgänliga medel strypa tillgången till ett fritt internet.
Gordisk knut
Var hittar man mellanvägen som garanterar ett fritt internet men samtidigt inte undandrar upphovsrättshavare ersättning för sin konstnärliga verksamhet, mediaproducenter ersättning för nyhetsförmedling och kunskapsförmedling samt samtidigt stävjar ryktessmidning. Det som gör en konfunderad är att pirater av alla slag förnekar dessa svårigheter och ensidigt kör sitt spår med "inga ingrepp i internet". Det är maturligtvis en enkel hållning men knappast ansvarsfull och hänsynstagande till andra intressen än andras. Det är för mig skrämmande att en dylik enkelspårighet gett utdelning i EU-valet. Det som är än mer skrämmande är att flera andra kandidater till EU-parlamentet börjat sväva på målet av vad man kan förstå rent popuilistiska skäl. Å andra sidan menar jag att saken måste lösas genom ett gemensamt grepp över imaterialrätt, regler för internet med nedladdningsmöjligheter och enskildas ansvar för yttranden på nätet. En gordisk knut - Alexander, tag fram ditt svärd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
