Många svävande sidor
Riksdagmannen Tomas Eneroth har genomfört en analys av socialdemokraternas EU-val i somras. Den finns att läsa på partiets hemsida (http://www.socialdemokraterna.se/upload/Rapporter/Ett-val-att-dra-lardom%20av.pdf) Den är en intressant läsning visserligen på många sidor men dessa är ingalunda innehållslösa. Den politiska analysen är mer svävande och i ganska allmänna ordalag så anges att Socialdemokratin inte svarat upp mot storstadsväljarnas önskemål. Vad det handlar om är egentligen lika diffust som när några Stockholmssocialdemokrater försökte förklara vad det handlar om.
Rothsteins förklaring
Statsvetarprofessorn Bo Rothstein försökte i Efterarbetet förklara ”Därför går det så dåligt för socialdemokraterna” (http://efterarbetet.etc.se/22574/daerfoer-gar-det-sa-daligt-foer-socialdemokraterna/) Han försökte skylla valförlusten på att vi i S "bara" ställde upp på begränsade minoritetsgrupper, såsom homosexuella, invandrare, handikappade osv, och försummade generella åtgärder som barnbidragen. Härpå replikerade jag (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=34619) att detta var struntprat eftersom politiken alltid för oss gällde demokratin och att ställa ojämlikheten i centrum samt att hans exempel med barnbidrag var generellt endast för barnfamiljer.
De av socialdemokratin "misshandlade" storstadsborna
Inte heller fyra ledande kommunalpolitiker i Stockholmsregionen kunde på ett rimligt sätt förklara anledningen till att ”Socialdemokratin måste genast ha en ny politik” (http://www.dn.se/opinion/debatt/socialdemokratin-maste-genast-ha-en-ny-politik-1.936850). Det rörde mest allmänna utsagor om livet i storstaden med långa resor, dyra bostäder mm som egentligen ligger i valet av storstaden som bostadsort. Jo, så var det ju det där med Las som är en käpphäst för de flesta moderater och inte heller hade de fyra s-politikerna någon mer solidarisk förklaring till behovet av ändring i den lagstiftningen.
Eneroth nappar på storstadsförklaringen men att skingra dimman
Tomas Eneroth bygger vidare i sin EU-valsanalys på detta med storstaden, där slaget uppges stå. Men inte heller han lyckas hitta några guldkorn. Det man kan konstatera (tabell 12) är att S valsiffror ökat i norra landsändan medan de vänder mot en nedåtgång i stort sett i jämnhöjd med Uppsala/Stockholm och Göteborg. Men inte heller där är siffrorna genomgående nedåt såsom i Kalmar, Hallands och Blekinge län. Men siffrorna ger heller någon anledning till glädje eftersom vi hoppades på att öka vår andel avsevärt.
Finns det någon hållbar förklaring
Det enda hållbara svaret på vad vi skall göra för att nå framgång hos väljarna har enligt min mening publicerats av vår tankesmedja i flera rapporter och artiklar, särskilt av Anne-Marie Lindgren. Hennes analys leder inte till att vi skall triangulera moderaterna utan snarare gå tillbaka till vår mer traditionella inställning, naturligtvis då anpassat till den nya tidens krav. Men i det sistnämnda ger högeralliansens tankar ingen god vägledning. Detta blir för stort ämne för att utveckla i denna blogg men jag har angett vad jag tror bör vara inriktningen. Våra gamla väljare som senast röstade borgerligt suktar inte efter mer vinstmaximering, mer försäljning av offentlig ägd verksamhet, större skattsänkningar typ mest till de verkligt rika, mindre solidaritet osv utan just på dessa punkter en klart socialdemokratisk välfärdspolitik av gammalt hederligt märke.
Vad var egentligen huvudskälet att EU-valet var trögt?
Nu återvänder jag till Tomas Eneroth som i det här famlar i samma mörker som andra; så verkar även Jonas Morian göra i "Klädsam självkritik från socialdemokraterna". För min del så tror jag att EU-valet har sin alldeles egna förklaring. Vi mobiliserade mot slutet och fick en hel del att slutligen rösta på oss.
En historia om ett politiskt misstag
Frågar man nämligen fackfolk och arbetare på arbetsplatser så anger man som orsak till det dåliga valresultatet helt enkelt att partiet svek ifråga om Lissabonfördraget. Nej det handlade inte alls om någon EU-negativitet. Inte ens ville partiet tvinga Reinfeldt att avvakta den konsekvensutredning som skulle framlägga resultatet i decemeber; jämför tappet i väljarsiffror just då (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=28016).
EU framstod som ett högerprojekt med partiets goda minne
Just detta att partiet inte villkorade godkännandet till garantier för fackliga rättigheter kanske är en alltför svårsmält sanning. Hela EU-företaget kom genom partiledningens och riksdagsgruppens agerande att framstå som ett högerprojekt. Många, många av våra egna kunde inte glömma detta och hade helt enkelt svårt att förstå värdet för en jobbare att engagera sig för EU. Detta har Tomas Eneroth helt förbigått; bara med en rad i en stor text nämner han Vaxholmsdomen och alltså pekar på problematiken. Alltså att partiets politik spelade en inte helt oväsentlig roll ifråga om möjligheten att engagera många socialdemokrater och fackanslutna för en god EU-valutgång.
torsdag 24 september 2009
onsdag 23 september 2009
Högerregeringens hyckleri betr åldersdisdkriminering
Åldersdiskriminering gäller bara arbete
Den 1 januari 2009 trädde en ny diskrimineringslag i kraft. Diskrimineringsombudsmannen skall ha tillsyn över att lagen följs. Den nya lagen innehåller bland annat en nytt diskrimineringsförbud, nämligen åldersdiskriminering omfattning vidgas till att omfatta fler samhällsområden än i dag. Alla diskrimineringsförbud gäller nu de flesta samhällsområden. Men åldersdiskriminering gäller bara arbetslivet och utbildning. I augusti tillsatte regeringen en Utredning om åldersdiskriminering med uppdrag att föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas på fler samhällsområden än i dag. Utredningen ska bland annat kartlägga vilka former av särbehandling p.g.a. ålder som förekommer. Detta är naturligtvis bra men det följer faktiskt bara av vårt medlemsskap i EU.
Fråga en pensionär vad som är den mest tydliga åldersdiskrimineringen.
Visst diskriminerar bankerna pensionärer att inte få lån. Visst förekommer det att äldre inte får köpa gymkort. Och visst kanutredaren säkerligen komma på en hel del saker där pensionärer och andra äldre diskrimineras på ett otillbörligt sätt. Kanhända är det föreningar eller andra inrättningar som helt prioriterar en mer ungdomlig krets av människor. Ja hur är det exempelvis med detta att, silket t.o.m. Sveriges Television gör hänvisa till bakgrundsmaterial som bara finns tillgängligt på dator. Eller myndigheter som gör sig oanträffbara för äldre genom komplicerade knapptryckningssystem. Men jag lovar detta är bagateller i diskrimineringssammanhang - fråga vilken pensionär som helst med vilken partitillhörighet som helst.
Högerregeringens utsugning av de äldre.
Sverige unikt i ett avseende: Man tar från fattigpensionärer och arbetslösa och ger till de som har det bättre. Inget land i världen ägnar sig åt en så systematisk diskriminering av äldre, sjuka och arbetslösa som högerregeringens Sverige. Skatteverkets skatteskalor ger tydliga besked (tab 31)
mån.inkomst 7000 betalar löntagare 896 kr, pensionären 1232 arbetslös/sjuk 1485
10000 1612 2162 2247
15000 3070 3851 3918
17000 3654 4533 4600
20000 4529 5556 5623
25000 5988 7261 7328
Var och en kan gå in på Skatteverkets skatteskalor för preliminärskatt för 2009 och se svart på vitt en av de största och råaste åldersdiskrimineringen man kan tänka sig. Och nu skall skatten sänkas ytterligare med 250 kr för löntagare. I den vevan är det ett rent skamgrepp av högeralliansen att kasta till fattigpensionären en hundralapp och dessutom göra sto affär av saken i en DNdebattartikel av de borgerliga partiledarna ”Nu sänker vi skatterna för Sveriges pensionärer”, (http://www.dn.se/opinion/debatt/nu-sanker-vi-skatterna-for-sveriges-pensionarer-1.952427). Det är så hycklande falskt att man tar sig för pannan.
De borgerkligas omvända Robin Hood
I sin artikel ”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd” (http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-vill-hoja-skatterna-for-att-sakra-jobb-och-valfard-1.948180) omnämner man en fördelningspolitisk analys från Riksdagens utredningstjänst, som visar att de 20 procent med högst inkomster har fått närmare hälften av inkomstförstärkningarna. Den tiondelen av befolkningen som tjänar bäst har fått mer än vad 60 procent av befolkningen fått tillsammans. En tydlig orättvisa är att den vanliga pensionären sammanlagt under mandatperioden har fått 68 kronor i sänkt skatt medan miljonärer har fått tiotusentals kronor i sänkt skatt. Och de rödgröna har lovat att rätta till den orättvisan.
Den största åldersdiskrimineringen faller alla i ögonen
Alla utom högerregeringen ser den uppenbara ekonmiska diskriminering av grövsta slag som Sveriges äldre utsätts för. En 10000kr-pensionär avkrävs 6.600 kr, en 15000kr-pensionär 9372 kr, en 20.000kr-pensionär 12.324 och en 25000kr-pensionär 15276 kr mer om året. Allt detta medan förmögenhetsskatten avlägsnats och dyra lyxfastigheter fått ett skattemax på 6.000 kr mfl förmåner för de välmående. Symtomatiskt är väl att regeringsorganet Dagens Nyheter i sin huvudledare 22/9 "Fem punkter för skatterna" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-skatterna-1.957412) pläderar för s.k. platt skatt där alla proportionalitet bortopereras. Hyckleriets höga visa.
Den 1 januari 2009 trädde en ny diskrimineringslag i kraft. Diskrimineringsombudsmannen skall ha tillsyn över att lagen följs. Den nya lagen innehåller bland annat en nytt diskrimineringsförbud, nämligen åldersdiskriminering omfattning vidgas till att omfatta fler samhällsområden än i dag. Alla diskrimineringsförbud gäller nu de flesta samhällsområden. Men åldersdiskriminering gäller bara arbetslivet och utbildning. I augusti tillsatte regeringen en Utredning om åldersdiskriminering med uppdrag att föreslå hur ett skydd mot diskriminering på grund av ålder ska införas på fler samhällsområden än i dag. Utredningen ska bland annat kartlägga vilka former av särbehandling p.g.a. ålder som förekommer. Detta är naturligtvis bra men det följer faktiskt bara av vårt medlemsskap i EU.
Fråga en pensionär vad som är den mest tydliga åldersdiskrimineringen.
Visst diskriminerar bankerna pensionärer att inte få lån. Visst förekommer det att äldre inte får köpa gymkort. Och visst kanutredaren säkerligen komma på en hel del saker där pensionärer och andra äldre diskrimineras på ett otillbörligt sätt. Kanhända är det föreningar eller andra inrättningar som helt prioriterar en mer ungdomlig krets av människor. Ja hur är det exempelvis med detta att, silket t.o.m. Sveriges Television gör hänvisa till bakgrundsmaterial som bara finns tillgängligt på dator. Eller myndigheter som gör sig oanträffbara för äldre genom komplicerade knapptryckningssystem. Men jag lovar detta är bagateller i diskrimineringssammanhang - fråga vilken pensionär som helst med vilken partitillhörighet som helst.
Högerregeringens utsugning av de äldre.
Sverige unikt i ett avseende: Man tar från fattigpensionärer och arbetslösa och ger till de som har det bättre. Inget land i världen ägnar sig åt en så systematisk diskriminering av äldre, sjuka och arbetslösa som högerregeringens Sverige. Skatteverkets skatteskalor ger tydliga besked (tab 31)
mån.inkomst 7000 betalar löntagare 896 kr, pensionären 1232 arbetslös/sjuk 1485
10000 1612 2162 2247
15000 3070 3851 3918
17000 3654 4533 4600
20000 4529 5556 5623
25000 5988 7261 7328
Var och en kan gå in på Skatteverkets skatteskalor för preliminärskatt för 2009 och se svart på vitt en av de största och råaste åldersdiskrimineringen man kan tänka sig. Och nu skall skatten sänkas ytterligare med 250 kr för löntagare. I den vevan är det ett rent skamgrepp av högeralliansen att kasta till fattigpensionären en hundralapp och dessutom göra sto affär av saken i en DNdebattartikel av de borgerliga partiledarna ”Nu sänker vi skatterna för Sveriges pensionärer”, (http://www.dn.se/opinion/debatt/nu-sanker-vi-skatterna-for-sveriges-pensionarer-1.952427). Det är så hycklande falskt att man tar sig för pannan.
De borgerkligas omvända Robin Hood
I sin artikel ”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd” (http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-vill-hoja-skatterna-for-att-sakra-jobb-och-valfard-1.948180) omnämner man en fördelningspolitisk analys från Riksdagens utredningstjänst, som visar att de 20 procent med högst inkomster har fått närmare hälften av inkomstförstärkningarna. Den tiondelen av befolkningen som tjänar bäst har fått mer än vad 60 procent av befolkningen fått tillsammans. En tydlig orättvisa är att den vanliga pensionären sammanlagt under mandatperioden har fått 68 kronor i sänkt skatt medan miljonärer har fått tiotusentals kronor i sänkt skatt. Och de rödgröna har lovat att rätta till den orättvisan.
Den största åldersdiskrimineringen faller alla i ögonen
Alla utom högerregeringen ser den uppenbara ekonmiska diskriminering av grövsta slag som Sveriges äldre utsätts för. En 10000kr-pensionär avkrävs 6.600 kr, en 15000kr-pensionär 9372 kr, en 20.000kr-pensionär 12.324 och en 25000kr-pensionär 15276 kr mer om året. Allt detta medan förmögenhetsskatten avlägsnats och dyra lyxfastigheter fått ett skattemax på 6.000 kr mfl förmåner för de välmående. Symtomatiskt är väl att regeringsorganet Dagens Nyheter i sin huvudledare 22/9 "Fem punkter för skatterna" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-skatterna-1.957412) pläderar för s.k. platt skatt där alla proportionalitet bortopereras. Hyckleriets höga visa.
lördag 19 september 2009
Dirty Dancing, Dirty Love - dirty just in dirty minds
"Dirty dancing", filmen från 1987 med Patrick Swayze och Jennifer Grey som sändes i kväll 19/9 på SvT som ett minnesprogram över Swayze som avlidit. Jag såg den för två år sedan och blev då mycket berörd av det bakomliggande klassproblemet - Låt ingen sätta dig i ett hörn!. Då skrev jag på en blogg och det står jag för än i dag:
Okonventionell sexualitet
En bortskämd tonårstjej med rika föräldrar som förälskar sig i en danslärare av arbetarbakgrund kan det vara något för en vänstersinnad som jag att ta upp min tid med? Jag hade i förhandstexter läst att unga kvinnor älskade filmen därför att filmens huvudperson valde sin egen väg när det gällde kärlek och sexualitet utanför de ramar som konventionen bjuder.
Klasskillnader som murar mellan männsikor
Dirty dancing rymmer problemen med klasskillnader som hinder mellan människor. Rika kvinnor betalar danslärare för att ge dem en "lektion". Man känner verkligen det förnedrande i att vara utsatt för att ens tjänster köps av bemedlade. När Jennifers "Baby" förälskar sig i dansläraren så ses det inte med blida ögon av föräldrar och deras bekanta eller hotellet där dansläraren är anställd. Baby har så svårt att förstå detta med att pengar måste förtjänas krona för kronar - eller kanske det var dollar - men lär sig både det och att dansa. Men inte vilken dans som helst.
Sensuell dans som sätter hela kroppen i brand
Dirty Dancing är svettig, sensuell dans som sätter hela kroppen i brand - arbetarnas och tjänstefolkets dans. Men den känns medryckande och häftigt smittande samt sensuell, för att inte säga sexuell. Diametral motsats till en svepande vals eller en stilla foxtrot. På något sätt skillanden mellan det fysiska och det förställt konstlade. Även vals eller foxtrot är väl ett sätt att få två kroppar att närma sig bara det att vägen till upphetsning är med ett understatement något längre.
Förutsebart slut - ändå bra!
I vissa delar var den något sentimental och slutet kunde förutses, att de skulle få varandra det såg man i ögonen på de unga. Även träbocken/flickans pappa insåg till sist detta. Men den rymde värme och glädje. Och jag satt där med tårar i ögonen... ja de faktiskt rann nedför kinderna... när eftertexterna avklingade på rutan. Jag förstår verkligen att kvinnor älskar filmen för dess frihetspatos och sunda sexuella budskap. Den var också en nyttig påminnelse om alla de begränsningar som omger de lågbetalda, vilka de rika aldrig tänker på. Ja, helt enkelt inte har en aning om. Inte heller anar de förnedringen i att vara fattig eller att hållas för "dirty".
Egen rädsla att vara "dirty"
Nej, tårarna kom av tankarna på gången tid, när jag i 37-årsåldern vaknade upp från min heterosexuella förlamning föreskriven av föräldrar, syskon, skola, senare arbetsplats och vänner, ja konventionen helt enkelt. Hur livet helt plötsligt dansade mot mig fyllt av glädje och sexualitet - och hur andra kallade det "dirty". Hur mitt liv i flera år präglades av rädslan att vara "dirty" med följd att självkänslan dalade i botten.
Let noone put you in a corner
I filmens dramatiska klimax yttrar dansläraren de numera klassiska orden till Baby där hon sitter ledsen med sina föräldrar: "Nobody puts Baby in a corner". De tar varandra i handen och inför hela hotellet - ja hela världen - dansar de. Nu dansar jag på äldre dar betydligt mer stillsamt men min kärlek till min man Pelle är lika fylld av värme och lycka som då den 3 december 1982 när vi förlovade oss vid stranden nedanför stenbrottet i Grötvik, Halmstad. Kallar någon dansen dirty, kallar någon kärleken dirty så är det människor med dirty minds. Och ingen, ingen sätter längre mig eller min man i ett hörn.
Okonventionell sexualitet
En bortskämd tonårstjej med rika föräldrar som förälskar sig i en danslärare av arbetarbakgrund kan det vara något för en vänstersinnad som jag att ta upp min tid med? Jag hade i förhandstexter läst att unga kvinnor älskade filmen därför att filmens huvudperson valde sin egen väg när det gällde kärlek och sexualitet utanför de ramar som konventionen bjuder.
Klasskillnader som murar mellan männsikor
Dirty dancing rymmer problemen med klasskillnader som hinder mellan människor. Rika kvinnor betalar danslärare för att ge dem en "lektion". Man känner verkligen det förnedrande i att vara utsatt för att ens tjänster köps av bemedlade. När Jennifers "Baby" förälskar sig i dansläraren så ses det inte med blida ögon av föräldrar och deras bekanta eller hotellet där dansläraren är anställd. Baby har så svårt att förstå detta med att pengar måste förtjänas krona för kronar - eller kanske det var dollar - men lär sig både det och att dansa. Men inte vilken dans som helst.
Sensuell dans som sätter hela kroppen i brand
Dirty Dancing är svettig, sensuell dans som sätter hela kroppen i brand - arbetarnas och tjänstefolkets dans. Men den känns medryckande och häftigt smittande samt sensuell, för att inte säga sexuell. Diametral motsats till en svepande vals eller en stilla foxtrot. På något sätt skillanden mellan det fysiska och det förställt konstlade. Även vals eller foxtrot är väl ett sätt att få två kroppar att närma sig bara det att vägen till upphetsning är med ett understatement något längre.
Förutsebart slut - ändå bra!
I vissa delar var den något sentimental och slutet kunde förutses, att de skulle få varandra det såg man i ögonen på de unga. Även träbocken/flickans pappa insåg till sist detta. Men den rymde värme och glädje. Och jag satt där med tårar i ögonen... ja de faktiskt rann nedför kinderna... när eftertexterna avklingade på rutan. Jag förstår verkligen att kvinnor älskar filmen för dess frihetspatos och sunda sexuella budskap. Den var också en nyttig påminnelse om alla de begränsningar som omger de lågbetalda, vilka de rika aldrig tänker på. Ja, helt enkelt inte har en aning om. Inte heller anar de förnedringen i att vara fattig eller att hållas för "dirty".
Egen rädsla att vara "dirty"
Nej, tårarna kom av tankarna på gången tid, när jag i 37-årsåldern vaknade upp från min heterosexuella förlamning föreskriven av föräldrar, syskon, skola, senare arbetsplats och vänner, ja konventionen helt enkelt. Hur livet helt plötsligt dansade mot mig fyllt av glädje och sexualitet - och hur andra kallade det "dirty". Hur mitt liv i flera år präglades av rädslan att vara "dirty" med följd att självkänslan dalade i botten.
Let noone put you in a corner
I filmens dramatiska klimax yttrar dansläraren de numera klassiska orden till Baby där hon sitter ledsen med sina föräldrar: "Nobody puts Baby in a corner". De tar varandra i handen och inför hela hotellet - ja hela världen - dansar de. Nu dansar jag på äldre dar betydligt mer stillsamt men min kärlek till min man Pelle är lika fylld av värme och lycka som då den 3 december 1982 när vi förlovade oss vid stranden nedanför stenbrottet i Grötvik, Halmstad. Kallar någon dansen dirty, kallar någon kärleken dirty så är det människor med dirty minds. Och ingen, ingen sätter längre mig eller min man i ett hörn.
lördag 12 september 2009
Skattebetalarnas vårdpengar går till riskkapitalister i skatteparadis
Vinster så stora att det är rena stölden från oss skattebetalare
Jag har flera gånger skrivit om de ohemula vinsterna i den offentliga kärnverksamheten med vår, omsorg och skola 19/8 Vinstfundamentalisterna slår blå dunster i ögonen på oss och 10/9 Högerdrakarna spyr galla . Men inte nog med detta.
Vinsterna till skatteparadis
Inom ramen för den borgerliga bolagiseringen av vården går vinstmedlen till riskkapitalister i skatteparadisen. Alltså inte nog med att vinsterna i den offentliga vården som bedrivs i privat regi hamnar i privata fickor utan den beskattas inte som inkomster i Sverige. I komplexa företagskedjor förs vinsterna långt utom räckhåll för den svenska skattmasen till Jersey, Guernsey och Luxemburg. Man kan fråga om detta är en elak historia från en butter socialdemokrat? Nej det är slutsatser av en artikel på Ekonomi i dagens DN 11/9 "Vårdvinster går till skatteparadis"
DNs "obundet liberala" dubbelmoral
Så på ledarsidan pläderar man för den fria företagssamheten inom folkhemmets kärnverksamhet vård, omsorg och skola. Och på ekonomisidan klargörs det ansvarslösa slöseri med allmänna medel som detta innebär. Den hutlösa girigheten har man dessutom mage att försvara genom att påstå att dessa vinster är resultatet av privata näringslivets effektivitet. Vad man då bortser från är att de privata lösningarna bara omfattar de mest ekomiskt lönsamma delarna av verksamheten och dessutom är resultatet av att man pressar personalen med mer omfattande tjänstgöring och håller nere löner. Det är precis som med SJ och konkurrensen: Privata kedjor trafikerar de mest lönsamma linjerna med sämre vagnar och sämre service och lämnar övriga trafik till SJ att hantera.
Samma med omsorgs- och skolvinsterna
Naturligtvis är förhållandena desamma för de stora omsorgs- och skolbolagen där också rekordvinster rapporterats. Det är omoral i högsta potens.
Jag har flera gånger skrivit om de ohemula vinsterna i den offentliga kärnverksamheten med vår, omsorg och skola 19/8 Vinstfundamentalisterna slår blå dunster i ögonen på oss och 10/9 Högerdrakarna spyr galla . Men inte nog med detta.
Vinsterna till skatteparadis
Inom ramen för den borgerliga bolagiseringen av vården går vinstmedlen till riskkapitalister i skatteparadisen. Alltså inte nog med att vinsterna i den offentliga vården som bedrivs i privat regi hamnar i privata fickor utan den beskattas inte som inkomster i Sverige. I komplexa företagskedjor förs vinsterna långt utom räckhåll för den svenska skattmasen till Jersey, Guernsey och Luxemburg. Man kan fråga om detta är en elak historia från en butter socialdemokrat? Nej det är slutsatser av en artikel på Ekonomi i dagens DN 11/9 "Vårdvinster går till skatteparadis"
DNs "obundet liberala" dubbelmoral
Så på ledarsidan pläderar man för den fria företagssamheten inom folkhemmets kärnverksamhet vård, omsorg och skola. Och på ekonomisidan klargörs det ansvarslösa slöseri med allmänna medel som detta innebär. Den hutlösa girigheten har man dessutom mage att försvara genom att påstå att dessa vinster är resultatet av privata näringslivets effektivitet. Vad man då bortser från är att de privata lösningarna bara omfattar de mest ekomiskt lönsamma delarna av verksamheten och dessutom är resultatet av att man pressar personalen med mer omfattande tjänstgöring och håller nere löner. Det är precis som med SJ och konkurrensen: Privata kedjor trafikerar de mest lönsamma linjerna med sämre vagnar och sämre service och lämnar övriga trafik till SJ att hantera.
Samma med omsorgs- och skolvinsterna
Naturligtvis är förhållandena desamma för de stora omsorgs- och skolbolagen där också rekordvinster rapporterats. Det är omoral i högsta potens.
torsdag 10 september 2009
Högerdrakarna spyr galla
DN tuggar politisk fradga
På DNs ledarsida idag 10/9 finns en bild av en drömmande Mona Sahlin som såsom en Robin Hood knuffar den kungakroneförsedda skallige mannen (Reinfeldt?) ur sadeln och tar befälet över ekipaget med skattkistan. "Socialdemokraterna vill ta från de rika och ge till de fattiga" tuggar DN sin politiska fradga under rubriken "Falska drömmar" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/falska-drommar-1.949123). DNs politiska uppkastning är orsakad av att man låtit den Rödgröna alliansen komma till tals i två artiklar "Så ska vi göra Sverige till ett bättre land att leva i" 6/9 (http://www.dn.se/opinion/debatt/sa-ska-vi-gora-sverige-till-ett-battre-land-att-leva-i-1.946397) och ”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd” 9/9 (http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-vill-hoja-skatterna-for-att-sakra-jobb-och-valfard-1.948180)
Borgare ser rött (!) när ordet solidaritet nämns
Högerregringens vapendragare tror att solidaritet drabbar "vanliga väljare"!
Även resten av hela den borgerliga pressen med sina 3.000.000 dagsex - mot vänsterpress på 600.000 - har kräkts upp en brännvinsadvokatyr av sämsta slag. Exempelvis skriver det andra högeregeringsorganet SvD i dag 10/9 om "Som en inverterad Bo Lundgren" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3498571.svd): Vanliga människor kommer att få känna hur det stinger och sticker till när en rödgrön regerings skattepolitiska återställarprojekt drar igång på allvar. Att den borgerliga pressen går till samlad attack beror naturligtvis på att de båda rödgröna artiklarna formulerar just en politik som gynnar vanliga väljare på de mer rikas bekostnad. Det handlar helt enkelt om det som får varje borgerlig politiker att se rött (!), nämligen den solidaritet som finns i det att de som har mer skall bidra också till det gemensamma mer påtagligt.
Det finns två allianser!
Högerdrakarna kallar genomgående högerregeringen för alliansen precis som man hade ensamrätt på ordet. På något sätt skäms man för sin politiska hemvist - ja t.o.m. de borgerliga tidningar kallar sig oberoende liberal eller liknande och tror sig därmed svept i frihetens mantel när man fungerar som högerregeringens valbroschyrer. Symptomatiskt ställs såsom motpol till "alliansen" den "socialdemokratiska oppositionen" när det gäller den socialdemokratiskt ledda Rödgröna alliansen. Även om man försöker skapa språkliga skillnader genom sin övermakt i media så kanske det är dags för dessa högerblaskor att inse att det faktiskt handlar om två allianser mot varandra, en högerallians och en vänsterallians.
DNs och högerregeringens falska dröm
Den borgerliga pressreaktionen att försöka utmåla Mona Sahlins och Socialdemokraternas avsikt att sörja för en solidarisk regeringspolitik om vi vinner valet såsom en "falsk dröm" som inte passar det moderna Sverige är just den falska dröm man pratar om. Man tror att några års regeringsinnehav har suddat ut de svenska väljarnas tanke på ett folkhem där inte varje medborgare skulle svara upp mot tanken att vara lönsam för skolkapitalister, vårdkapitalister eller riskkapitalister i sjukvårdsbranschen. I bl.a. just DN har på ekonomisidorna redogjorts för hur dessa företag skär guld genom att sno åt sig vinster som rätteligen skulle tillfalla verksamheten i fråga; 10/9 "Miljardvinster till de privata vårdbolagen" (http://www.dn.se/ekonomi/privatvarden-ger-miljarder-1.949174) och 22/8 om miljardvinsterna i friskolebolagen(http://www.dn.se/ekonomi/friskolorna-vill-vaxa-utomlands-1.936314). Naturligtvis kommer det att bli samma sak med apoteken. Detta är ingen hemlighet som högerregeringen fifflar med i smyg utan man är i full gång med att överföra även denna offentliga kärnverksamhet från behovsprincip till vinstmaximering. Så lyssna nu: Var lönsam, lilla vän, eller rösta solidariskt rött!
Egoismen i högsätet
Naturligtvis tar högerpressen i av alla krafter för att om möjligt sticka käppar i hjulet på den Rödgröna oppositionens segervagn. Arbetslösheten ökar och även utbetalning av socialbidragen ökar och pensionärerna, sjuka och arbetslösa beskattas förhållandevis högre än löntagare - allt genom högerregeringens politik. Detta medan de som har råd har ökat köpruschen i affärer och har råd att köpa ännu dyrare fastigheter. Och det är ju klart eftersom både de rikas fastighetsskatt minskat och förmögenhetsskatten tagits bort av de rikas handgångna ministrar i regeringen. Det gäller naturligtvis för regeringstidningarna att ösa på med propaganda så att folk inte börjar tänka själva. Man spyr galla över tanken på solidaritet och hoppas att den skall dränkas i den egoism man hela tiden försöker göda. Men går väljarna - även i storstäderna - verkligen på det?
På DNs ledarsida idag 10/9 finns en bild av en drömmande Mona Sahlin som såsom en Robin Hood knuffar den kungakroneförsedda skallige mannen (Reinfeldt?) ur sadeln och tar befälet över ekipaget med skattkistan. "Socialdemokraterna vill ta från de rika och ge till de fattiga" tuggar DN sin politiska fradga under rubriken "Falska drömmar" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/falska-drommar-1.949123). DNs politiska uppkastning är orsakad av att man låtit den Rödgröna alliansen komma till tals i två artiklar "Så ska vi göra Sverige till ett bättre land att leva i" 6/9 (http://www.dn.se/opinion/debatt/sa-ska-vi-gora-sverige-till-ett-battre-land-att-leva-i-1.946397) och ”Vi vill höja skatterna för att säkra jobb och välfärd” 9/9 (http://www.dn.se/opinion/debatt/vi-vill-hoja-skatterna-for-att-sakra-jobb-och-valfard-1.948180)
Borgare ser rött (!) när ordet solidaritet nämns
Högerregringens vapendragare tror att solidaritet drabbar "vanliga väljare"!
Även resten av hela den borgerliga pressen med sina 3.000.000 dagsex - mot vänsterpress på 600.000 - har kräkts upp en brännvinsadvokatyr av sämsta slag. Exempelvis skriver det andra högeregeringsorganet SvD i dag 10/9 om "Som en inverterad Bo Lundgren" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3498571.svd): Vanliga människor kommer att få känna hur det stinger och sticker till när en rödgrön regerings skattepolitiska återställarprojekt drar igång på allvar. Att den borgerliga pressen går till samlad attack beror naturligtvis på att de båda rödgröna artiklarna formulerar just en politik som gynnar vanliga väljare på de mer rikas bekostnad. Det handlar helt enkelt om det som får varje borgerlig politiker att se rött (!), nämligen den solidaritet som finns i det att de som har mer skall bidra också till det gemensamma mer påtagligt.
Det finns två allianser!
Högerdrakarna kallar genomgående högerregeringen för alliansen precis som man hade ensamrätt på ordet. På något sätt skäms man för sin politiska hemvist - ja t.o.m. de borgerliga tidningar kallar sig oberoende liberal eller liknande och tror sig därmed svept i frihetens mantel när man fungerar som högerregeringens valbroschyrer. Symptomatiskt ställs såsom motpol till "alliansen" den "socialdemokratiska oppositionen" när det gäller den socialdemokratiskt ledda Rödgröna alliansen. Även om man försöker skapa språkliga skillnader genom sin övermakt i media så kanske det är dags för dessa högerblaskor att inse att det faktiskt handlar om två allianser mot varandra, en högerallians och en vänsterallians.
DNs och högerregeringens falska dröm
Den borgerliga pressreaktionen att försöka utmåla Mona Sahlins och Socialdemokraternas avsikt att sörja för en solidarisk regeringspolitik om vi vinner valet såsom en "falsk dröm" som inte passar det moderna Sverige är just den falska dröm man pratar om. Man tror att några års regeringsinnehav har suddat ut de svenska väljarnas tanke på ett folkhem där inte varje medborgare skulle svara upp mot tanken att vara lönsam för skolkapitalister, vårdkapitalister eller riskkapitalister i sjukvårdsbranschen. I bl.a. just DN har på ekonomisidorna redogjorts för hur dessa företag skär guld genom att sno åt sig vinster som rätteligen skulle tillfalla verksamheten i fråga; 10/9 "Miljardvinster till de privata vårdbolagen" (http://www.dn.se/ekonomi/privatvarden-ger-miljarder-1.949174) och 22/8 om miljardvinsterna i friskolebolagen(http://www.dn.se/ekonomi/friskolorna-vill-vaxa-utomlands-1.936314). Naturligtvis kommer det att bli samma sak med apoteken. Detta är ingen hemlighet som högerregeringen fifflar med i smyg utan man är i full gång med att överföra även denna offentliga kärnverksamhet från behovsprincip till vinstmaximering. Så lyssna nu: Var lönsam, lilla vän, eller rösta solidariskt rött!
Egoismen i högsätet
Naturligtvis tar högerpressen i av alla krafter för att om möjligt sticka käppar i hjulet på den Rödgröna oppositionens segervagn. Arbetslösheten ökar och även utbetalning av socialbidragen ökar och pensionärerna, sjuka och arbetslösa beskattas förhållandevis högre än löntagare - allt genom högerregeringens politik. Detta medan de som har råd har ökat köpruschen i affärer och har råd att köpa ännu dyrare fastigheter. Och det är ju klart eftersom både de rikas fastighetsskatt minskat och förmögenhetsskatten tagits bort av de rikas handgångna ministrar i regeringen. Det gäller naturligtvis för regeringstidningarna att ösa på med propaganda så att folk inte börjar tänka själva. Man spyr galla över tanken på solidaritet och hoppas att den skall dränkas i den egoism man hela tiden försöker göda. Men går väljarna - även i storstäderna - verkligen på det?
lördag 5 september 2009
Brokeback Mountain - Love is a force of nature
Underbar film
Så är titeln på en underbar film från 2005 som i kväll visades på SVT1. Filmen fick 3 OSCAR bl.a. Bästa Regi och tilldelades 4 Golden Globe. Filmen är välspelad i alla detaljer och utspelas med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund. Bakom hårda, fåordiga machoattityder döljer sig tillbakahållen passion. Det som börjar som ett fyllehångel, komplett med en spottloska som glidmedel, utvecklar sig till en livslång kärlek mellan Ennis (Heath Ledger) och Jack (Jake Gyllenhaal). Sparsmakat bygger Ang Lee sitt kärleksdrama, det är inte förrän filmens slut börjar närma sig som han visar den första scenen där paret verkligen ömsint förmår visa sin kärlek, men då följer slag i slag början till det sorgliga slutet. Man kan förstås avfärda filmens hinder för bögars kärlek med att den utspelas på 60- och 70-talet, men känslan går djupare än så. Dagens verklighet är också betydligt kärvare än att filmen kan avfärdas på det sättet.
Stör machobilden
Enkelt uttryckt är det en berättelse om två homosexuella cowboys som blir kära i varandra. Redan själva temat med homosexuella cowboys stör den amerikanska machosjälvbilden. Men hur skulle det vara med två homosexuella rallare vid Inlandsbanans byggande, två bönder i Sjöbotrakten eller två skogshuggare i Västerbottensskogarna. För att nu inte tala om två manliga byggjobbare som bildar familj eller två gympalärare som polar med varandra. Själv påstods jag för 10 år sedan vara provocerande demonstrativ när jag tog med min man på juristföreningens vårfest - medan alla heterosexuella par kunde utan motsvarande kommentar ta med sina äkta hälfter.
Bögar provocerar - lesbiska tas inte på allvar
Det är den manliga homosexualiteten som är mest provocerande för det patriarkala samhället. Lesbisk kärlek anses på något skumt sätt bara vara en fråga om att kvinnorna i fråga inte hittat någon tillräckligt välutrustad karl som kunnat med sin trollstav väcka de rätta lustarna. Ja det är t.o.m. så att lesbiska sexfilmer får många mansvin att bli störtkåta.
Heteronormen
Brokeback Mountain handlar om när kärleken går oss förbi. Och vi inte inser det förrän det är för sent. Och sådana historier kan vi nog alla berätta, i alla tider. Det speciella med denna är att "hindret" för kärleken i detta fall byggs upp under uppfostran genom att heteronormen inpräntas och skamstraff kompletteras med ytterligheterna "knacka bög" eller våldta flator". Och nu tänker jag inte enbart på Sverige med nazister och predikanter som får fritt hetsa mot homosexuella från prediksstolen utan även på flera länder i EU och naturligtvis vidare ut i världen till kvinnoförtrycksländerna där homosexuella är fredlösa.
Brokeback Mountain bild av samhället
Broke betyder krossad, sönderslagen, och back rygg. Brokeback Mountain är alltså en ytligt underbar miljö men med kärvt klimat där en del invånare bryts ned eller rent av krossas. Det finns män som slår ihjäl bögar därför att de bryter mot machonormen - det var det som Jack utsattes för. Det finns de män som hetsar andra att förtrycka bögar därför att samhället också i fortsättningen skall vila på ett heteronormativt patriarkat. Där är den bild av samhället som vi är på väg att reformera under starkt motstånd.
Love is a force of nature
Ang Lee väcker med sin film verkligen frågan om kärlekens värde. Här kommer man över i andra ledet av filmtiteln Love is a force of nature, vilket låter betydligt plattare i svensk översättning: Kärleken som naturkraft. Handlingen i filmen ger uttryck för kärlekens styrka och uthållighet. Tänk vilken kraft har inte homosexuell kärlek som kan spira trots samhällets attityder - det liknar maskrosen som tränger genom asfalten. Jag har själv upplevt detta och det har så småningom blivit min lycka. Därför är jag övertygad om att den som påstår att homosexuell kärlek på något sätt skulle vara sekunda i förhållande till hetersexuell yppar sin egna fördomar och faktiskt hädar då han/hon förnekar Guds allomfattande kärlek.
En stor klump av rädsla och gråt... och skamm
Brokeback Mountain slutar i sorg. Den bittra fadern som till och med vägrar att villfara den mördade Jacks önskan att hans aska skall spridas över den trakt där hans innersta kärlek väcktes och spirade - nej, den skulle jordfästas i familjegraven. Efterlevande Ennis står där sörjande med den egna blodiga skjortan inflätad i Jacks från Mountain-tiden. Jag tror att nästan varje lesbisk eller bög någonstans i sitt inre har denna stora sorgeklump att inte ha stått upp för sig själv av rädsla för förakt, för stryk, för utstötning ur gemenskap... en stor klump av rädsla och gråt... och skamm. Just det som varje fysiskt eller mentalt våldtaget offer så finns skammen över det man blivit utsatt för kvar under huden. Därför handlar denna film inte alls bara om kopojkar från vilda västern. Den handlar om mig och dig: Vilket samhälle ville vi ha? Skall människor behöva förtränga... ja, rent av dö för sin kärlek?
Så är titeln på en underbar film från 2005 som i kväll visades på SVT1. Filmen fick 3 OSCAR bl.a. Bästa Regi och tilldelades 4 Golden Globe. Filmen är välspelad i alla detaljer och utspelas med Wyoming och Texas mäktiga landskap som bakgrund. Bakom hårda, fåordiga machoattityder döljer sig tillbakahållen passion. Det som börjar som ett fyllehångel, komplett med en spottloska som glidmedel, utvecklar sig till en livslång kärlek mellan Ennis (Heath Ledger) och Jack (Jake Gyllenhaal). Sparsmakat bygger Ang Lee sitt kärleksdrama, det är inte förrän filmens slut börjar närma sig som han visar den första scenen där paret verkligen ömsint förmår visa sin kärlek, men då följer slag i slag början till det sorgliga slutet. Man kan förstås avfärda filmens hinder för bögars kärlek med att den utspelas på 60- och 70-talet, men känslan går djupare än så. Dagens verklighet är också betydligt kärvare än att filmen kan avfärdas på det sättet.
Stör machobilden
Enkelt uttryckt är det en berättelse om två homosexuella cowboys som blir kära i varandra. Redan själva temat med homosexuella cowboys stör den amerikanska machosjälvbilden. Men hur skulle det vara med två homosexuella rallare vid Inlandsbanans byggande, två bönder i Sjöbotrakten eller två skogshuggare i Västerbottensskogarna. För att nu inte tala om två manliga byggjobbare som bildar familj eller två gympalärare som polar med varandra. Själv påstods jag för 10 år sedan vara provocerande demonstrativ när jag tog med min man på juristföreningens vårfest - medan alla heterosexuella par kunde utan motsvarande kommentar ta med sina äkta hälfter.
Bögar provocerar - lesbiska tas inte på allvar
Det är den manliga homosexualiteten som är mest provocerande för det patriarkala samhället. Lesbisk kärlek anses på något skumt sätt bara vara en fråga om att kvinnorna i fråga inte hittat någon tillräckligt välutrustad karl som kunnat med sin trollstav väcka de rätta lustarna. Ja det är t.o.m. så att lesbiska sexfilmer får många mansvin att bli störtkåta.
Heteronormen
Brokeback Mountain handlar om när kärleken går oss förbi. Och vi inte inser det förrän det är för sent. Och sådana historier kan vi nog alla berätta, i alla tider. Det speciella med denna är att "hindret" för kärleken i detta fall byggs upp under uppfostran genom att heteronormen inpräntas och skamstraff kompletteras med ytterligheterna "knacka bög" eller våldta flator". Och nu tänker jag inte enbart på Sverige med nazister och predikanter som får fritt hetsa mot homosexuella från prediksstolen utan även på flera länder i EU och naturligtvis vidare ut i världen till kvinnoförtrycksländerna där homosexuella är fredlösa.
Brokeback Mountain bild av samhället
Broke betyder krossad, sönderslagen, och back rygg. Brokeback Mountain är alltså en ytligt underbar miljö men med kärvt klimat där en del invånare bryts ned eller rent av krossas. Det finns män som slår ihjäl bögar därför att de bryter mot machonormen - det var det som Jack utsattes för. Det finns de män som hetsar andra att förtrycka bögar därför att samhället också i fortsättningen skall vila på ett heteronormativt patriarkat. Där är den bild av samhället som vi är på väg att reformera under starkt motstånd.
Love is a force of nature
Ang Lee väcker med sin film verkligen frågan om kärlekens värde. Här kommer man över i andra ledet av filmtiteln Love is a force of nature, vilket låter betydligt plattare i svensk översättning: Kärleken som naturkraft. Handlingen i filmen ger uttryck för kärlekens styrka och uthållighet. Tänk vilken kraft har inte homosexuell kärlek som kan spira trots samhällets attityder - det liknar maskrosen som tränger genom asfalten. Jag har själv upplevt detta och det har så småningom blivit min lycka. Därför är jag övertygad om att den som påstår att homosexuell kärlek på något sätt skulle vara sekunda i förhållande till hetersexuell yppar sin egna fördomar och faktiskt hädar då han/hon förnekar Guds allomfattande kärlek.
En stor klump av rädsla och gråt... och skamm
Brokeback Mountain slutar i sorg. Den bittra fadern som till och med vägrar att villfara den mördade Jacks önskan att hans aska skall spridas över den trakt där hans innersta kärlek väcktes och spirade - nej, den skulle jordfästas i familjegraven. Efterlevande Ennis står där sörjande med den egna blodiga skjortan inflätad i Jacks från Mountain-tiden. Jag tror att nästan varje lesbisk eller bög någonstans i sitt inre har denna stora sorgeklump att inte ha stått upp för sig själv av rädsla för förakt, för stryk, för utstötning ur gemenskap... en stor klump av rädsla och gråt... och skamm. Just det som varje fysiskt eller mentalt våldtaget offer så finns skammen över det man blivit utsatt för kvar under huden. Därför handlar denna film inte alls bara om kopojkar från vilda västern. Den handlar om mig och dig: Vilket samhälle ville vi ha? Skall människor behöva förtränga... ja, rent av dö för sin kärlek?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
