Borgs förre pressekreterare för pennan i SSD.
Igår skrev jag om "Tidningen Sydsvenskan i politiskt snusk!"(http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=37526), som lämnat mediaidealet för att
fungera som högerregeringens valbroschyr. När man på Heidi Avellans ledaravdelning nu funnit det alltför långtråkigt med denna roll har man i dag 25/11 anlitat en direkkälla från högerregeringen: Anna Unsgaard ,som kommit direkt från presseketerarposten hos finansminister Borg och som är gift med Edvard Unsgaard, pressekreterare hos statsminister Reinfeldt. Borgs och Reinfeldts spökskrivare med andra ord. Politiksnusket fortsätter alltså på Sydsvenskan.
Svårigheter att hitta visionära drag.
Anna Unsgaard frågar sig "Vart tog visionen vägen?"(http://sydsvenskan.se/opinion/article571276/Vart-tog-visionen-vagen.html). Visserligen är det en blockpolitik, menar Anna Unsgaard, men därmed inte sagt att två tydliga ideologier numera står mot varandra. Var husbonden Borg/Reinfeldt står för är tydligen inget problem. Detta eftersom hon mörkar att högerregeringen med "nya" moderater genomför en högerpolitik av Friedmansk dignitet med aldrig skådade skattesänkningar - merparten till de som redan har det bra - och utförsäljning av det offentliga engagemanget, allt som en "gammal" moderat bara hade våta drömmar om. Detta sker medan man använder sig av en retorik som är mer socialdemokratisk än socialdemokraterna själva. Men var finns den onämbara visionen -att stärka klassamhället?
Her Master's Voice
Anna Unsgaard hävdar att högerregeringen "står för jobblinjen" - "med en dåres envishet svarar Reinfeldt och hans kollegor att jobben är det allena saliggörande". Och hur jobbskapande är det att låna upp pengar till skattesänkningar för de mest bemedlade? Detta samtidigt som man är för sen och för snål med att stötta kommunerna som svarar för stor del av välfärden. Hur jobbskapande är det att aktivt driva bort 500.000 arbetstagare från A-kassan? Hur jobbskapande är det att satsa pengar på
värdelösa jobbcoacher istället arbetsmarknadsutbildning och kompentensökning samt igångsättande av offentliga arbeten? Men dessa frågor ställer Anna Unsgaard naturligtvis inte eftersom hon vet svaren... och så har hon liksom Her Master "en dåres envishet!
Hacka på Mona (S)ahlin!
Det gäller att dölja huvudmisslyckandet i högerregeringens politik detta att i dag fler människor lever i arbetslöshet och svåra förhållanden hänvisade till lägre sjukpenning eller a-kassa och på hårdare villkor än när högerregeringen tillträdde. Och detta medan man verkligen lyckats med att föra över pengar genom skattesänkningar till de som redan har det bra. För att dölja detta så angriper man
Socialdemokraterna för bristande visioner. Det är som om man har högerknäck i lurarna. De rödgrönas vision är att alla - och jag upprepar alla - skall få vara med och mer rättvist dela kakan. En del av medborgarna skall inte få leva på hummer petichouer och champagne medan andra inte ens har sovel till potatisen. Så enkel är visionen. Det är därför vi blir förbannade när man lånar till att sänka skatterna för de som redan har det bra och samtidigt snålar och senar med pengar till kommunerna för att upprätthålla skola, omsorg och vård. Och nog skall väljarna få kläm på detta.
Vem är det egentligen som står för en verklig jobblinje?
Det är ju knappast högerregeringen som Anna Unsgaard menar. Man har ju först sent och då snålt vidtagit åtgärder som socialdemokraterna föreslagit, nämligen arbetsmarknadsutbildning och kompetenshöjning. Man har dragit frågan i ekonomisk hjälp till kommunerna som svarar för stor del av välfärden och anställningstrygghet lokalt. Allt detta har oppositionen tryckt på och tjatat om för döva öron och sålunda har Anna Unsgaard instängd på högerkansliet inte hört talas härom. Att ändra på högerstyret är naturligtvis en del av Mona (S)ahlins och de rödgrönas vision om ett bra Sverige som skall bidra till ökad välfärd?
Jobbar man för högerregeringen så skriver man därefter
Därefter plockar Anna Unsgaard ditt och datt ur Jobbkongressen om friskolor och betyg och ur valplanen barnfamiljer och yngre pensionärer för att utmynna i vantolkningen i att "Socialdemokraternas enda vision verkar vara att sitta vid makten". Och det är väl klart att vi socialdemokrater vill ha makt för att genomföra ett mer rättvist och solidariskt Sverige. Men att det skulle utgöra själva
visionen är bara en slutsats man kan dra om man, som familjen Unsgaard, har sin utkomst direkt av högerregeringens valarbete. Det hela handlar om det systemskifte som högerborgerligheten är i full färd med att genomföra, där det finns full frihet för den som har tjock plånbok, och en vänstervision där kakan skall delas mer rättvist efter behov.
Misslyckat försök till karaktärsmord
Som avrundning på det hela smaskar Anna Unsgaard dit en skenbild av Mona (S)ahlin såsom en politiker utan en enda egen fråga att driva och utan visioner. Mona (S)ahlin och Socialdemokratin skulle bara ha "lättsmälta budskap om att alla skall med", ja helt enkelt servera väljarna "floskler". Med ett sådant resonemang vill Högerregringens hantlangare bidra till den sakliga valdebatten. Och efter detta inlägg lär väl Anna Unsgaard få medalj för nit och ohederlighet i Högerregeringens värv. Inte heller är det förvånansvärt att Sydsvenskan såsom "oberoende liberal" valbroschyr ger plats åt Borgs spökskrivare.
onsdag 25 november 2009
Tidningen Sydsvenskan i politiskt snusk!
Döljer rödgrön övertag
Spretig Heidi Avellan leder Sydsvenskans angrepp på S när hon på sin ledarblogg 24/11förkunnar "Svag Sahlin (S) i rödgrön röra"(http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2009/11/24/svag-sahlin-s-i-rodgron-rora/). För att få stuns på argumenteringen kopplar hon ihop S-valstrategin, som publicerades i går, med att United Minds opinionsmätning, som publicerades i dag, gav S bara 29.7 %. Naturligtvis har opinionssiffrorna som hänför sig till tid t.o.m. före partikongressen ingenting med valstrategin att göra. Det är f.ö. signifikant att Heidi Avellan i sista meningen liksom i en parentes över Högeralliansen stoppar in att mätningen faktiskt gav de rödgröna ett klart övertag över högerregeringens tillskyndare.
Hånar parollen "Alla skall med"!
Men inte nog härmed Sydsvenskan broderar i sin huvudledare "Makten - men sedan?"(http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article569459/Makten---men-sedan.html) samma dag vidare på chefredaktörens tema: Hacka på (S)ahlin. Socialdemokraterna skulle sukta efter makten - så klart. Vi i S siktar på minst 40 % och 175 mandat. Så långt har man ingen invändning men sedan påstås friskt att vi svajar i berättelsen och att "frågorna är fler än svaren". Detta naturligtvis utan att enda av de svarslösa frågorna nämns. Sydsvenskan hånar också parollen ”Alla ska med” och det är också signifikant eftersom det är en otänkbar tanke för en "oberoende liberal" på regeringsorganets ledarredaktion.
Vad är det som är luddigt?
Sydsvenskan misstänkliggör den rodgröna alliansen genom att påstå att projektet är luddigt. Och inte skulle det var fråga om någon "helgjuten allians" inte. Naturligtvis utan att ange ett enda sakligt skäl. Detta samtidigt som den sittande högerregeringens fyra partier tycks dra åt alla upptänkliga olika håll i många frågor. Men när det gäller de egna tycks man tro att samarbete är en framkomlig väg för en regering. Man använder alltså olika måttstockar och knaprar som idoga skeppsråttor vidare på att misstänkliggöra (S)ahlin.
Klok politik att inte ha någon politik säger Sydsvenskan!
Det är ju klokt att inte ha någon politik så att (S)ahlin inte binder sig för hårt - och så kommer alla moderaters gamla skamgrepp - "vid Lars Ohly och hans stundtals extrema och rabiata vänsterparti". Dessutom skulle det vara "riskfyllt att cementera blockpolitiken", varvid Kjell-Olof Feldt (http://www.expressen.se/1.1789003) åberopas. Detta är ju ren goja eftersom Sydsvenskan å ena sidan klankar på oss socialdemokrater för att vi saknar ett politiskt alternativ men å andra framhåller att vi inte får skaffa oss en till högerregeringen alternativ politik. Självklart måste vi rödgröna utmejsla ett klart alternativ till högerblockets regeringsinnehav. Och att komma körande med rabiata V är väl bara patetiskt - vi står ju på samma grund, nämligen att kakan skall delas litet mer rättvist
”Ett val mellan två helt olika samhällsmodeller”
Sydsvenskan påstår att det inte är trovärdigt att vi socialdemokrater skulle stå för en annan samhällsmodell än högerregeringen. Som skäl för detta anför tidningen att moderaterna inte heller 2010 går till val med systemskiftesretorik utan "sanningen är att M på många områden vill vara bättre socialdemokrater än Socialdemokraterna själva". Detta är väl en "sanning" med vissa modifikationer bl.a. att moderatregeringen genomfört skattesänkningar, merparten till de som tjänar mest, av en storleksordning som bara svarar mot de gamla moderaternas mest våta drömmar och en utförsäljning av offentlig egendom och outsourcing av offentlig verksamhet som undergrävt alla offentlig planering. Om inte detta är en högervriden samhällsmodell och systemskifte så saknar dessa ord innebörd.
Blev det fler jobb? Hur går det med de offentliga finanserna?
Detta är enligt Sydsvenskan förbjudna frågor eftersom siffrorna inte talar för högerregeingen!! Och det skulle likna "smutskastning"! Men ledarredaktionen finner tryghhet i att "väljarna knappast har missat att en finanskris dragit fram över världen". Kriser är nu något som en regering har vissa medel till sitt förfogande att motverka. Högerregeringen var senfärdig att ge kommunerna som svarar för stor del av välfärden ekonomisk hjälp - för litet och för sent. Och Borg har lånat slagit rekord och lånat upp mer än den borgerliga bankruttregeringens rekord. När det gäller arbetsmarknadspolitiken har motåtgärder i form av utbildning (kompetenshöjning) satts på undantag och medlen plottrats bort på delvis värdelösa coacher samtidigt som en insats med offentliga arbeten inte skett. Har allt detta gått väljarna förbi, månne?
Tidningen Sydsvenskan har för länge sedan lämnat sina ambitioner för agera valbroschyr åt högerregeringen. Rena ljugsnusket alltså!
Spretig Heidi Avellan leder Sydsvenskans angrepp på S när hon på sin ledarblogg 24/11förkunnar "Svag Sahlin (S) i rödgrön röra"(http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2009/11/24/svag-sahlin-s-i-rodgron-rora/). För att få stuns på argumenteringen kopplar hon ihop S-valstrategin, som publicerades i går, med att United Minds opinionsmätning, som publicerades i dag, gav S bara 29.7 %. Naturligtvis har opinionssiffrorna som hänför sig till tid t.o.m. före partikongressen ingenting med valstrategin att göra. Det är f.ö. signifikant att Heidi Avellan i sista meningen liksom i en parentes över Högeralliansen stoppar in att mätningen faktiskt gav de rödgröna ett klart övertag över högerregeringens tillskyndare.
Hånar parollen "Alla skall med"!
Men inte nog härmed Sydsvenskan broderar i sin huvudledare "Makten - men sedan?"(http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article569459/Makten---men-sedan.html) samma dag vidare på chefredaktörens tema: Hacka på (S)ahlin. Socialdemokraterna skulle sukta efter makten - så klart. Vi i S siktar på minst 40 % och 175 mandat. Så långt har man ingen invändning men sedan påstås friskt att vi svajar i berättelsen och att "frågorna är fler än svaren". Detta naturligtvis utan att enda av de svarslösa frågorna nämns. Sydsvenskan hånar också parollen ”Alla ska med” och det är också signifikant eftersom det är en otänkbar tanke för en "oberoende liberal" på regeringsorganets ledarredaktion.
Vad är det som är luddigt?
Sydsvenskan misstänkliggör den rodgröna alliansen genom att påstå att projektet är luddigt. Och inte skulle det var fråga om någon "helgjuten allians" inte. Naturligtvis utan att ange ett enda sakligt skäl. Detta samtidigt som den sittande högerregeringens fyra partier tycks dra åt alla upptänkliga olika håll i många frågor. Men när det gäller de egna tycks man tro att samarbete är en framkomlig väg för en regering. Man använder alltså olika måttstockar och knaprar som idoga skeppsråttor vidare på att misstänkliggöra (S)ahlin.
Klok politik att inte ha någon politik säger Sydsvenskan!
Det är ju klokt att inte ha någon politik så att (S)ahlin inte binder sig för hårt - och så kommer alla moderaters gamla skamgrepp - "vid Lars Ohly och hans stundtals extrema och rabiata vänsterparti". Dessutom skulle det vara "riskfyllt att cementera blockpolitiken", varvid Kjell-Olof Feldt (http://www.expressen.se/1.1789003) åberopas. Detta är ju ren goja eftersom Sydsvenskan å ena sidan klankar på oss socialdemokrater för att vi saknar ett politiskt alternativ men å andra framhåller att vi inte får skaffa oss en till högerregeringen alternativ politik. Självklart måste vi rödgröna utmejsla ett klart alternativ till högerblockets regeringsinnehav. Och att komma körande med rabiata V är väl bara patetiskt - vi står ju på samma grund, nämligen att kakan skall delas litet mer rättvist
”Ett val mellan två helt olika samhällsmodeller”
Sydsvenskan påstår att det inte är trovärdigt att vi socialdemokrater skulle stå för en annan samhällsmodell än högerregeringen. Som skäl för detta anför tidningen att moderaterna inte heller 2010 går till val med systemskiftesretorik utan "sanningen är att M på många områden vill vara bättre socialdemokrater än Socialdemokraterna själva". Detta är väl en "sanning" med vissa modifikationer bl.a. att moderatregeringen genomfört skattesänkningar, merparten till de som tjänar mest, av en storleksordning som bara svarar mot de gamla moderaternas mest våta drömmar och en utförsäljning av offentlig egendom och outsourcing av offentlig verksamhet som undergrävt alla offentlig planering. Om inte detta är en högervriden samhällsmodell och systemskifte så saknar dessa ord innebörd.
Blev det fler jobb? Hur går det med de offentliga finanserna?
Detta är enligt Sydsvenskan förbjudna frågor eftersom siffrorna inte talar för högerregeingen!! Och det skulle likna "smutskastning"! Men ledarredaktionen finner tryghhet i att "väljarna knappast har missat att en finanskris dragit fram över världen". Kriser är nu något som en regering har vissa medel till sitt förfogande att motverka. Högerregeringen var senfärdig att ge kommunerna som svarar för stor del av välfärden ekonomisk hjälp - för litet och för sent. Och Borg har lånat slagit rekord och lånat upp mer än den borgerliga bankruttregeringens rekord. När det gäller arbetsmarknadspolitiken har motåtgärder i form av utbildning (kompetenshöjning) satts på undantag och medlen plottrats bort på delvis värdelösa coacher samtidigt som en insats med offentliga arbeten inte skett. Har allt detta gått väljarna förbi, månne?
Tidningen Sydsvenskan har för länge sedan lämnat sina ambitioner för agera valbroschyr åt högerregeringen. Rena ljugsnusket alltså!
torsdag 12 november 2009
Hur hanterar vi socialdemokrater detta med vänster - höger?
Vad ger energi till motståndaren?
Det finns de som säger att man skall skriva kort och känslomässigt. Och det är nog bra. Men många som har kläm på sociala sammanhang säger att kraft ger motkraft eller motstånd ger även energi till motståndaren. En lösning är då att förstå, förstå och förstå så att man förnuftsmässigt kan påvisa bristen i motståndarens alternativ och resonemang. Då tappar motståndarens alternativ energi och kanske t.o.m. faller platt till marken.
Plocka guldkornen!
Det kan även finnas skäl att granska motståndaralternativet för att se om där finns något guldkorn att ta vara på. Finns det något mer avväpnande än när man säger att motståndaren har sannerligen rätt i detta men varför på de och de grunderna bäddar man in detta guldkorn i en så ointelligent - och anger sakskälen - lösning. Och så plockar man till sig av guldkornen för förbättra det egna alternativet.
Vi måste hålla ihop!
Detta gäller naturligtvis också inom partiet. Det är förödande när diskussioner som måste kunna lösas inom ett stort parti inte konstruktivt debatteras. Därför har jag inget till övers för tankar att överge partiet när man nu försökt lösa den här konflikten med privata initiativ inom vård, omsorg och skola. Detta även om jag själv gärna rent känslomässigt ville se att man höll upp de röda fanorna i spetsen för vänstertåget, så att solidaritet och jämställdhet smattrade i valblåsten.
Ideologiskt hållbar kompromiss?
Visserligen är jag alltså vänstersocialdemokrat särskilt när det gäller frågan om privat vård, omsorg och skolor och har skrivit om detta att barn, åldringar och sjuka inte skall vara föremål för vinstbaserad verksamhet, typ du skall vara lönsam lilla vän. Men är det inte dags att ändå fullt ut acceptera en kompromiss där man inte järnhårt motsätter sig vinstmöjligheter och samtidigt exempelvis reglerar maxstorleken för vinster och ställer kraftfulla krav på kvalitetssäkring. Dylika krav skulle troligen i sig minska intresset bland riskkapitalister men inte bland seriösa vårdintresserade och pedagoger att driva dylik verksamhet. Vi måste helt enkelt se på realiteter för att inrymma både "höger"- och "vänster"-vänster.
Vi är dessutom uppbundna till privat vinstdrivande verksamhet!
Genom EUs lagstiftning, bl.a. upphandlingsdirektivet, är vi förpliktade att tolerera privata alternativ när det genom upphandling skulle kunna vara mer billigt. Därför är det falskt mot väljarna att peka ut vägen med enbart offentligt driven vård som möjlig. Om man gillar EU så kan man inte att bara ta till sig det som man tycker är bra med EU. Och EU underkänner offentliga monopol och åtgärder mot lönedumpning. Därför är jag synnerligen EU-kritisk och ser det som ett av kapitalisternas bästa hjälpmedel mot oss till vänster.
Var står du?
Vad det gäller nu är att skaffa motmedel och då är kvalitetskrav, vinstmaximering osv den enda möjliga politiska vägen. Och när man konstaterar detta så är det alltid några som vill överge skutan för att man inte kan förverkliga alla sina drömmar. Andra stannar kvar och försöker försvara det som finns att med lagliga medel försvara. Partiledningens kompromissförslag är alltså en bra samförståndslösning om vi vill bilda regering i EU-medlemsstaten Sverige. Och var står du?
Det finns de som säger att man skall skriva kort och känslomässigt. Och det är nog bra. Men många som har kläm på sociala sammanhang säger att kraft ger motkraft eller motstånd ger även energi till motståndaren. En lösning är då att förstå, förstå och förstå så att man förnuftsmässigt kan påvisa bristen i motståndarens alternativ och resonemang. Då tappar motståndarens alternativ energi och kanske t.o.m. faller platt till marken.
Plocka guldkornen!
Det kan även finnas skäl att granska motståndaralternativet för att se om där finns något guldkorn att ta vara på. Finns det något mer avväpnande än när man säger att motståndaren har sannerligen rätt i detta men varför på de och de grunderna bäddar man in detta guldkorn i en så ointelligent - och anger sakskälen - lösning. Och så plockar man till sig av guldkornen för förbättra det egna alternativet.
Vi måste hålla ihop!
Detta gäller naturligtvis också inom partiet. Det är förödande när diskussioner som måste kunna lösas inom ett stort parti inte konstruktivt debatteras. Därför har jag inget till övers för tankar att överge partiet när man nu försökt lösa den här konflikten med privata initiativ inom vård, omsorg och skola. Detta även om jag själv gärna rent känslomässigt ville se att man höll upp de röda fanorna i spetsen för vänstertåget, så att solidaritet och jämställdhet smattrade i valblåsten.
Ideologiskt hållbar kompromiss?
Visserligen är jag alltså vänstersocialdemokrat särskilt när det gäller frågan om privat vård, omsorg och skolor och har skrivit om detta att barn, åldringar och sjuka inte skall vara föremål för vinstbaserad verksamhet, typ du skall vara lönsam lilla vän. Men är det inte dags att ändå fullt ut acceptera en kompromiss där man inte järnhårt motsätter sig vinstmöjligheter och samtidigt exempelvis reglerar maxstorleken för vinster och ställer kraftfulla krav på kvalitetssäkring. Dylika krav skulle troligen i sig minska intresset bland riskkapitalister men inte bland seriösa vårdintresserade och pedagoger att driva dylik verksamhet. Vi måste helt enkelt se på realiteter för att inrymma både "höger"- och "vänster"-vänster.
Vi är dessutom uppbundna till privat vinstdrivande verksamhet!
Genom EUs lagstiftning, bl.a. upphandlingsdirektivet, är vi förpliktade att tolerera privata alternativ när det genom upphandling skulle kunna vara mer billigt. Därför är det falskt mot väljarna att peka ut vägen med enbart offentligt driven vård som möjlig. Om man gillar EU så kan man inte att bara ta till sig det som man tycker är bra med EU. Och EU underkänner offentliga monopol och åtgärder mot lönedumpning. Därför är jag synnerligen EU-kritisk och ser det som ett av kapitalisternas bästa hjälpmedel mot oss till vänster.
Var står du?
Vad det gäller nu är att skaffa motmedel och då är kvalitetskrav, vinstmaximering osv den enda möjliga politiska vägen. Och när man konstaterar detta så är det alltid några som vill överge skutan för att man inte kan förverkliga alla sina drömmar. Andra stannar kvar och försöker försvara det som finns att med lagliga medel försvara. Partiledningens kompromissförslag är alltså en bra samförståndslösning om vi vill bilda regering i EU-medlemsstaten Sverige. Och var står du?
onsdag 4 november 2009
Kan liberaler/moderater skilja på racism och vänsterförsvar av välfärdsmodellen?
Johannes Forssberg i Expressen "En osmaklig jämförelse" (http://www.expressen.se/ledare/1.1766173/johannes-forssberg-en-osmaklig-jamforelse) pekar på det märkliga i att jämställa V-Ohly med SD-Åkesson vilket skett på Facebook i muf-regi: ... de utgår från någon slags paranoid mardrömsbild av Vänsterpartiet när de jämställer det med Sverigedemokraterna... knappast ens påpekas att Vänsterpartiet har smutsig byk den är välinventerad... men säger inte mycket om Vänsterpartiets politik i dag. V tycker ungefär som vänstersinnade socialdemokrater. De vill ha högre skatt och betydligt större offentlig sektor... när liberaler, i rasistiska tidevarv, jämställer vurmande för skattehöjningar med invandringshat är liberalismen illa ute...
Wykman sätter likhetstecken mellan nationalism och nazism!
Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman har i polemik mot Forssberg på Newsmill utvecklat "Därför är v och sd lika illa" (http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/04/darfor-ar-v-och-sd-lika-illa). Hans skäl är för det första att två ideologier har förorsakat mänskligheten enormt lidande kommunismen och nationalismen och Vänsterpartiet är grundat på den första och Sverigedemokraterna på den andra. Därför finns det samma ideologiska fog för de båda facebook-företeelserna "Vänsterpartiet i riksdagen - nej tack" och "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack". Han är medlem av båda. Wykman lurar läsaren genom att påstå att SD grundar sig på nationalismen när det är nazism/fascism. Med det konstaterandet lämnar jag SD därhän.
Högerns nationalism har också resulterat i likhögar
Nationalismen har däremot oftast funnit sina tillskyndare i de borgerliga kretsar som stått bakom de vitas mördande av röda arbetare under finska inbördeskriget 1918, den belgiska hänsynslösa utplundringen av stora delar av Afrika, de borgerligt-nationella krafter som stod för den etniska rensningen i de jugoslaviska staterna för att nu nämna några exempel. Jag tror nu inte att Niklas Wiklund har mer gemensamt med den finske marskalken Mannerheim, de belgiske kungen Leopold II, Biljana Plavšić, Ratko Mladić, Radovan Karadžić eller Slobodan Milošević än Lars Ohly, Anki Ahlsten och Josefin Brink med Lenin och Stalin. Frågan är varför Niklas Wiklund framställer det så? Kanske svaret är självklart... nästa år är det ju val.
Motsättningar och konflikter
Wykmans andra tes är både V och SD bygger båda sin politiska analys på motsättningar och konflikter människor emellan istället för det gemensamt bästa. För att begränsa till Vänsterpartiet så skulle det grunda sig på klassmotsättningar och peka ut enskilda människor som roten till samhällsproblemen. Det allvarliga hos V skulle alltså vara att man angriper direktörer för girighet. Det märkliga är att Ohly i detta att påtala det groteska i att direktörer skor sig trots arbetslöshet och finanskris har gemensamt med politiker som står Wykman nära, såsom Anders Borg och Angela Merkel eller Barack Obama och en del sansade ekonomer. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Jämför också Dagens Arena Overkliga direktörer (http://www.dagensarena.se/text/2009/11/direktorer-verklighet).
Det gemensamma bästa
När det gäller moderaternas bidrag till "det gemensamma bästa" räcker det att peka på hur skattesänkningarna på tillhopa 85 miljarder till hälften har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor! "Det gemensamma bästa" hänger alltså samman med hur rik man är när en moderat talar.
Kommunistspöket dammas av och racismen bagatelliseras.
Som punkt nr tre påstår Wykman att Vänsterpartiet står för en samhällsomstörtande ideologi som i grunden kommer att förändra Sverige till något som för oss i dag är helt okänt och främmande. Vänsterpartiet skulle hävda att de vill avskaffa kapitalismen. Det är patetiskt valpropaganda som inte har det minsta med verkligheten att göra. Men det är kanske signifikant för försvaret av den nyliberala kapitalismen som på alla sätt vill skjuta den generella välfärdsmodellen i sank. Vänsterpartiet har ju i detta inte på någon pun kt en avvikande åsikt jämfört med Socialdemokraterna. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Och inte bara ihålig utan hela jämförelsen leder till en bagatellisering av racismen i Sverige.
Wykman sätter likhetstecken mellan nationalism och nazism!
Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman har i polemik mot Forssberg på Newsmill utvecklat "Därför är v och sd lika illa" (http://www.newsmill.se/artikel/2009/11/04/darfor-ar-v-och-sd-lika-illa). Hans skäl är för det första att två ideologier har förorsakat mänskligheten enormt lidande kommunismen och nationalismen och Vänsterpartiet är grundat på den första och Sverigedemokraterna på den andra. Därför finns det samma ideologiska fog för de båda facebook-företeelserna "Vänsterpartiet i riksdagen - nej tack" och "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack". Han är medlem av båda. Wykman lurar läsaren genom att påstå att SD grundar sig på nationalismen när det är nazism/fascism. Med det konstaterandet lämnar jag SD därhän.
Högerns nationalism har också resulterat i likhögar
Nationalismen har däremot oftast funnit sina tillskyndare i de borgerliga kretsar som stått bakom de vitas mördande av röda arbetare under finska inbördeskriget 1918, den belgiska hänsynslösa utplundringen av stora delar av Afrika, de borgerligt-nationella krafter som stod för den etniska rensningen i de jugoslaviska staterna för att nu nämna några exempel. Jag tror nu inte att Niklas Wiklund har mer gemensamt med den finske marskalken Mannerheim, de belgiske kungen Leopold II, Biljana Plavšić, Ratko Mladić, Radovan Karadžić eller Slobodan Milošević än Lars Ohly, Anki Ahlsten och Josefin Brink med Lenin och Stalin. Frågan är varför Niklas Wiklund framställer det så? Kanske svaret är självklart... nästa år är det ju val.
Motsättningar och konflikter
Wykmans andra tes är både V och SD bygger båda sin politiska analys på motsättningar och konflikter människor emellan istället för det gemensamt bästa. För att begränsa till Vänsterpartiet så skulle det grunda sig på klassmotsättningar och peka ut enskilda människor som roten till samhällsproblemen. Det allvarliga hos V skulle alltså vara att man angriper direktörer för girighet. Det märkliga är att Ohly i detta att påtala det groteska i att direktörer skor sig trots arbetslöshet och finanskris har gemensamt med politiker som står Wykman nära, såsom Anders Borg och Angela Merkel eller Barack Obama och en del sansade ekonomer. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Jämför också Dagens Arena Overkliga direktörer (http://www.dagensarena.se/text/2009/11/direktorer-verklighet).
Det gemensamma bästa
När det gäller moderaternas bidrag till "det gemensamma bästa" räcker det att peka på hur skattesänkningarna på tillhopa 85 miljarder till hälften har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor! "Det gemensamma bästa" hänger alltså samman med hur rik man är när en moderat talar.
Kommunistspöket dammas av och racismen bagatelliseras.
Som punkt nr tre påstår Wykman att Vänsterpartiet står för en samhällsomstörtande ideologi som i grunden kommer att förändra Sverige till något som för oss i dag är helt okänt och främmande. Vänsterpartiet skulle hävda att de vill avskaffa kapitalismen. Det är patetiskt valpropaganda som inte har det minsta med verkligheten att göra. Men det är kanske signifikant för försvaret av den nyliberala kapitalismen som på alla sätt vill skjuta den generella välfärdsmodellen i sank. Vänsterpartiet har ju i detta inte på någon pun kt en avvikande åsikt jämfört med Socialdemokraterna. Kanske redan av det framgår hur ihålig Wykmans argumentation är? Och inte bara ihålig utan hela jämförelsen leder till en bagatellisering av racismen i Sverige.
Det är inte bara jobbpolitik som gäller - eller mer rätt jobbpolitiken innehåller bostadsbyggande!
Man kan fråga sig varför högerregeringen så missköter bostadspolitiken? Byggande är ju en god stimulans i lågkonjunktur.
Hur är läget?
Riksdagsledamoten Gunnar Sandberg skrev "Bostaden är en del av den generella välfärden!"(http://www.s-info.se/region/show_debatt.asp?id=3&news=2973) Av artikeln framgår bl.a. bostadsbyggandet minskat drastiskt under högerregeringen. Siffror från SCB bekräftar detta: 6 650 lägenheter påbörjades under första halvåret 2009 en minskning med 45% jämfört med samma tid 2008 och en minskning med 10 000 lägenheter jämfört med samma period 2006. Man kan säga att bostadsbyggandet i stort avstannat samtidigt som byggnadsbranschen har arbetslöshet. Genom statliga bidrag för byggandet av hyreslägenheter borttagits av högerregeringen har nybyggandet av sådana upphört. Vidare har genom att ROT-vadraget inte föreskrevs gälla hyresfastigheter även renoveringen av lägenheterna i exempelvis Miljonprogrammet inte kommit igång.
Vad vill vi?
S-kongressen: Öka bostadsbyggandet och skärp kommunernas ansvar(http://www.s-info.se/region/show_press_g.asp?id=3&news=3268). Vi Socialdemokraterna vill alltså öka bostadsbyggandet genom investeringsstöd och inskärpa bostadsförsörjningsansvar för kommunerna. Det beslutade kongressen i linje med den rödgröna annalysen för motåtgärder mot den borgerliga regeringens misslyckande med arbetslösheten och ekonomin.
Svaret enkelt pengarna förbrukade till skattesänkning
Ja när man söker svaret på den inledande frågan så hamnar helt enkelt i det att Högerregeringen helt enkelt förbrukat den ekonomiska bufferten med skattesänkningar så att vi i dag har en rekordstor upplåning. Detta framgår av den rödgröna granskningsgruppens rapport "Högerpolitiken klyver Sverige". Där framgår även att det handlar om ett borgerlighetens generalangrepp mot den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Detta har jag sammanfattat under rubriken "Överlever välfärdsstaten borgerligheten? - tankar om en rödgrön granskningsrapport" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36983): Jag skall inte tugga om utan hänvisar dit men vill ändå peka på att den generella välfärdsmodellen bygger på tre hörnpelare
• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras
Den politiskt medvetne har ingen svårighet att identifiera samtliga dessa tre punkter som föremål för högerregeringens angrepp.
Borgs skandalösa upplåning för att sänka skatterna framgår av bilden:
Hur är läget?
Riksdagsledamoten Gunnar Sandberg skrev "Bostaden är en del av den generella välfärden!"(http://www.s-info.se/region/show_debatt.asp?id=3&news=2973) Av artikeln framgår bl.a. bostadsbyggandet minskat drastiskt under högerregeringen. Siffror från SCB bekräftar detta: 6 650 lägenheter påbörjades under första halvåret 2009 en minskning med 45% jämfört med samma tid 2008 och en minskning med 10 000 lägenheter jämfört med samma period 2006. Man kan säga att bostadsbyggandet i stort avstannat samtidigt som byggnadsbranschen har arbetslöshet. Genom statliga bidrag för byggandet av hyreslägenheter borttagits av högerregeringen har nybyggandet av sådana upphört. Vidare har genom att ROT-vadraget inte föreskrevs gälla hyresfastigheter även renoveringen av lägenheterna i exempelvis Miljonprogrammet inte kommit igång.
Vad vill vi?
S-kongressen: Öka bostadsbyggandet och skärp kommunernas ansvar(http://www.s-info.se/region/show_press_g.asp?id=3&news=3268). Vi Socialdemokraterna vill alltså öka bostadsbyggandet genom investeringsstöd och inskärpa bostadsförsörjningsansvar för kommunerna. Det beslutade kongressen i linje med den rödgröna annalysen för motåtgärder mot den borgerliga regeringens misslyckande med arbetslösheten och ekonomin.
Svaret enkelt pengarna förbrukade till skattesänkning
Ja när man söker svaret på den inledande frågan så hamnar helt enkelt i det att Högerregeringen helt enkelt förbrukat den ekonomiska bufferten med skattesänkningar så att vi i dag har en rekordstor upplåning. Detta framgår av den rödgröna granskningsgruppens rapport "Högerpolitiken klyver Sverige". Där framgår även att det handlar om ett borgerlighetens generalangrepp mot den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Detta har jag sammanfattat under rubriken "Överlever välfärdsstaten borgerligheten? - tankar om en rödgrön granskningsrapport" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36983): Jag skall inte tugga om utan hänvisar dit men vill ändå peka på att den generella välfärdsmodellen bygger på tre hörnpelare
• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras
Den politiskt medvetne har ingen svårighet att identifiera samtliga dessa tre punkter som föremål för högerregeringens angrepp.
Borgs skandalösa upplåning för att sänka skatterna framgår av bilden:
söndag 1 november 2009
Överlever välfärdsstaten borgerligheten? – tankar om en rödgrön granskningsrapport
Överlever välfärdsstaten borgerligheten?, var den fråga som en av våra riksdagsmän Morgan Johansson talade om på senaste AK-mötet i Ystad. Morgan har varit med i en rödgrön grupp som granskar högerregeringens politik: Högerpolitiken klyver Sverige - Massarbetslöshet, ökade klyftor och skenande budgetöverskott - var det så det skulle bli ( http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2009/09/Hogerpolitiken_klyver_Sverige_09.pdf) Vi fick en grundförståelse om vad som håller på att ske, en-timmes-resa med Morgan som väckande och pedagogisk färdledare.
Fyra högerpartier skapar blockpolitik
Mitten är nästan helt utplånad. Folkpartiet, som stod för socialliberala värderingar med försvar av den allmänna försäkringen, den kommunala allmänna skolan och jämställdhet har nu dragit långt åt höger med privat sjukvård, med elitklassystem osv. Centerpartiet, som var ett folkrörelseparti förankrat i svensk modell och stod för avveckling av kärnkraften, talar nu med Svenskt Näringslivs tunga om uppluckring av arbetsrätten och styrs av tongivande kretsar kring Stureplan. För att nu inte nämna KDS som lämnat social omtanke i kristlig anda för att bli ett allmänpopulistiskt parti till höger. Högerpartiet moderaterna är väl det parti som i vart fall i retoriken framstår som mest mitten. Genom denna högerpolarisering i politiken har blockpolitiken - även om man ogillar den - befästs.
Vad är välfärd?
Man brukar tala om tre kategorier:
• liberal modell typ USA eller Storbritanien med huvudsaklig hänvisning till självhjälp
• koporativistisk som vilar på arbetsmarknadens parter och mycket knyts till avtal med minimilagstiftning typ typ många länder i Europa
• generell modell där staten spelar större roll i de grundläggande sociala försäkringssystemen och statliga bidrag typ de nordiska länderna
Den generella modellen
Den nordiska modellen bygger på tre hörnpelare och vi skall senare se hur högerregeringen just angripit alla dessa tre.
• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras
Man måste välja socialdemokratisk välfärd eller borgerliga skatter.
Genom en generell modell minskade man klasskillnader och fick samtidigt ett förhållandevis konkurrenskraftigt samhälle. Genom modellens tre hörnpelare med bistånd samtidigt med byggande i dåliga tider hölls lågkonjunkturen på visst avstånd. Men vad var haken då? Jo, modellen förutsätter ganska låg arbetslöshetför att den generella välfärden skall kunna klaras. Därför är sysselsättningen basen för välfärden. Ett annat krux är att modellen förutsätter ett ganska högt skatteuttag. Och detta måste förklaras ingående för väljarna. Det går nämligen inte att bedriva socialdemokratisk välfärds- och borgerlig skattepolitik.
Vi förlorade för att vi inte gav svar på arbetslösheten Denna analys är nödvändig för att förstå läget: vi förlorade 2006 inte därför att folk ogillade vår välfärdstankar utan därför att vi inte hade något att säga om arbetslösheten. När man inte klarar arbetslösheten (eller har klara besked om hur den skall lösas) så hackar välfärdsdstaten. Det var just där de borgerliga satte in stöten. Det vi skall notera då är att deras medicin inte heller hjälpt. Kanske mest därför att de pratat jobb, jobb, jobb men inte velat satsa på annat än skattesänkningar för den del av väljarkåren som redan haft god försörjning. Sedan är det så att de borgerliga talar om att sänka skatter och trasar samtidigt sönder socialförsäkringen.
A-kassan
Av figuren här nedanför framgår att mer än 500.000 arbetstagare lämnat A-kassan sedan högeregeringen tillträdde. De flesta av dessa är nu hänvisade till socialhjälp vid lågkonjunktur, vilket i sin tur skapat ett gigantiskt problem för kommunal ekonomi i vissa utsatta kommuner. Detta är en direkt följd av högerregeringens åtgärder bl.a. att strypa den
fig utdesluten
solidariska finansieringen så att särskilt utsatta arbetslöshetskassor med låglönemedlemmar inom exempelvis Handels får flerdubbel höjning av sina avgifter medan SACOmedlemmar fått sänkt avgift. Det är alltså också här de med låga löner och en svårare social situation som fått det svårare och stötts ut.
När det gäller sjukförsäkringen så kommer genom att regeringen skärpt reglerna och försämrat ersättningarna till årsskiftet ca 50.000 personer att utförsäkras. Dessa blir då också hänvisade till att söka socialbidrag för sin försörjning.
Bostadspolitiken
Den har ändrats radikalt, där bl.a. fastighetsskatten sänkts radikalt för lyxvillor och slott. Även bostadrättsföreningar har fått förbättringar. Detta medan allmännyttan i borgerliga kommuner säljer ut hyreslägenheter till förhållandevis låga priser medan räntesubventioner och byggnadsstöd för hyreslägenheter tagits bort. Inte ens nu under den kraftiga lågkonjunkturen har pengar avsatts för bostadsbyggande – och annat offentligt byggande – vilket skulle gett arbete inte bara i byggbranschen utan i alla kringindustri till byggande. Istället har så gott som allt byggande avstannat.
Orättvis politik Regeringen togs på sängen av lågkonjunkturen och man hade bara den politik som passade i högkonjunktur. Neddragningarna i trygghetssystemen gjorde att konsumtionen föll kraftigt. Därmed förstärktes lågkonjunkturen, så att Sverige enligt klara siffror nu klarar sig betydligt sämre än resten av industrivärlden. Samtidigt har man inför valet velat hålla kvar vid givna löften om skattesänkningar vilka fördelats extremt orättvist. Man har sänkt skatterna med 85 miljarder kr. Detta är något de gamla moderaterna bara hade i sina våta drömmar. De nya är således mer orättvisa än de gamla. Hälften av dessa skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor. Den värst åtsatta grupperna är pensionärer, sjuka och arbetslösa, som betalar mer i skatt än löntagare i samma inkomstläge.
”Jobbavdraget”
Motivet för jobbavdraget har påståtts vara att det ökar antalet arbeten. Detta är i grunden fel eftersom jobbavdraget och övriga skattesänkningar huvudsakligen kommit de redan välförsedda till del. Detta ger mindre konsumtion och mindre antal nya arbeten än generella skattesänkningar som kommer låginkomsttagarna till del.
Hål i statsbudgeten
Det allvarliga med de enorma skattesänkningarna är att de skett genom upplåning. Budgetunderskottet beräknas i år bli 201 miljarder kronor. Anders Borg måste alltså låna lika mycket som Anne Wibble gjorde under sin tid som finansminister i den tidigare borgerliga Bildt-regeringen som höll på att sluta med ekonomisk katastrof. De blåa staplarna utvisar de
borgerliga regeringarna, Fälldin, Bildt och nu Reinfeldt. Förklaringen till den dåliga ekonomin är att hushållen i orostider ökar sparkvoten och inte konsumerar, att skattesäkningarna huvudsakligen gått till de mer bemedlade, som har mindre benägenhet att konsumera, och byggandet, som ger lön till arbetarna också sätter igång andra verksamheter, genom regeringens åtgärder så gott som avstannat. På detta sätt undergräver man också inte bara sin egen mjölighet till en aktiv politik utan kommer i hög grad försvåra för den efterkommande.
Som en summering kan sägas att denna högerregering ganska effektivt angripit de tre hörnpelarna i socialdemokratisk värlfärdspolitik, den generella modellen. Det är alltså hög tid att ta över innan mer raseras.
Tack Morgan för din insats att förklara detta!
Fyra högerpartier skapar blockpolitik
Mitten är nästan helt utplånad. Folkpartiet, som stod för socialliberala värderingar med försvar av den allmänna försäkringen, den kommunala allmänna skolan och jämställdhet har nu dragit långt åt höger med privat sjukvård, med elitklassystem osv. Centerpartiet, som var ett folkrörelseparti förankrat i svensk modell och stod för avveckling av kärnkraften, talar nu med Svenskt Näringslivs tunga om uppluckring av arbetsrätten och styrs av tongivande kretsar kring Stureplan. För att nu inte nämna KDS som lämnat social omtanke i kristlig anda för att bli ett allmänpopulistiskt parti till höger. Högerpartiet moderaterna är väl det parti som i vart fall i retoriken framstår som mest mitten. Genom denna högerpolarisering i politiken har blockpolitiken - även om man ogillar den - befästs.
Vad är välfärd?
Man brukar tala om tre kategorier:
• liberal modell typ USA eller Storbritanien med huvudsaklig hänvisning till självhjälp
• koporativistisk som vilar på arbetsmarknadens parter och mycket knyts till avtal med minimilagstiftning typ typ många länder i Europa
• generell modell där staten spelar större roll i de grundläggande sociala försäkringssystemen och statliga bidrag typ de nordiska länderna
Den generella modellen
Den nordiska modellen bygger på tre hörnpelare och vi skall senare se hur högerregeringen just angripit alla dessa tre.
• offentligt finansierade tjänster med god kvalitet som utnyttjas av alla
• allmänna försäkringar som omfattar alla med hög ersättningsnivå och inte är behovsprövad
• en aktiv bostadspolitik där man ser bostaden som en social rättighet och staten stödjer det allmännyttiga byggandet och hyrorna regleras
Man måste välja socialdemokratisk välfärd eller borgerliga skatter.
Genom en generell modell minskade man klasskillnader och fick samtidigt ett förhållandevis konkurrenskraftigt samhälle. Genom modellens tre hörnpelare med bistånd samtidigt med byggande i dåliga tider hölls lågkonjunkturen på visst avstånd. Men vad var haken då? Jo, modellen förutsätter ganska låg arbetslöshetför att den generella välfärden skall kunna klaras. Därför är sysselsättningen basen för välfärden. Ett annat krux är att modellen förutsätter ett ganska högt skatteuttag. Och detta måste förklaras ingående för väljarna. Det går nämligen inte att bedriva socialdemokratisk välfärds- och borgerlig skattepolitik.
Vi förlorade för att vi inte gav svar på arbetslösheten Denna analys är nödvändig för att förstå läget: vi förlorade 2006 inte därför att folk ogillade vår välfärdstankar utan därför att vi inte hade något att säga om arbetslösheten. När man inte klarar arbetslösheten (eller har klara besked om hur den skall lösas) så hackar välfärdsdstaten. Det var just där de borgerliga satte in stöten. Det vi skall notera då är att deras medicin inte heller hjälpt. Kanske mest därför att de pratat jobb, jobb, jobb men inte velat satsa på annat än skattesänkningar för den del av väljarkåren som redan haft god försörjning. Sedan är det så att de borgerliga talar om att sänka skatter och trasar samtidigt sönder socialförsäkringen.
A-kassan
Av figuren här nedanför framgår att mer än 500.000 arbetstagare lämnat A-kassan sedan högeregeringen tillträdde. De flesta av dessa är nu hänvisade till socialhjälp vid lågkonjunktur, vilket i sin tur skapat ett gigantiskt problem för kommunal ekonomi i vissa utsatta kommuner. Detta är en direkt följd av högerregeringens åtgärder bl.a. att strypa den
fig utdesluten
solidariska finansieringen så att särskilt utsatta arbetslöshetskassor med låglönemedlemmar inom exempelvis Handels får flerdubbel höjning av sina avgifter medan SACOmedlemmar fått sänkt avgift. Det är alltså också här de med låga löner och en svårare social situation som fått det svårare och stötts ut.
När det gäller sjukförsäkringen så kommer genom att regeringen skärpt reglerna och försämrat ersättningarna till årsskiftet ca 50.000 personer att utförsäkras. Dessa blir då också hänvisade till att söka socialbidrag för sin försörjning.
Bostadspolitiken
Den har ändrats radikalt, där bl.a. fastighetsskatten sänkts radikalt för lyxvillor och slott. Även bostadrättsföreningar har fått förbättringar. Detta medan allmännyttan i borgerliga kommuner säljer ut hyreslägenheter till förhållandevis låga priser medan räntesubventioner och byggnadsstöd för hyreslägenheter tagits bort. Inte ens nu under den kraftiga lågkonjunkturen har pengar avsatts för bostadsbyggande – och annat offentligt byggande – vilket skulle gett arbete inte bara i byggbranschen utan i alla kringindustri till byggande. Istället har så gott som allt byggande avstannat.
Orättvis politik Regeringen togs på sängen av lågkonjunkturen och man hade bara den politik som passade i högkonjunktur. Neddragningarna i trygghetssystemen gjorde att konsumtionen föll kraftigt. Därmed förstärktes lågkonjunkturen, så att Sverige enligt klara siffror nu klarar sig betydligt sämre än resten av industrivärlden. Samtidigt har man inför valet velat hålla kvar vid givna löften om skattesänkningar vilka fördelats extremt orättvist. Man har sänkt skatterna med 85 miljarder kr. Detta är något de gamla moderaterna bara hade i sina våta drömmar. De nya är således mer orättvisa än de gamla. Hälften av dessa skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, dvs drygt 40 miljarder kronor, medan den fjärdedel som tjänar minst har fått endast 6 % av skattesänkningarna, dvs 5 miljarder kronor. Den värst åtsatta grupperna är pensionärer, sjuka och arbetslösa, som betalar mer i skatt än löntagare i samma inkomstläge.
”Jobbavdraget”
Motivet för jobbavdraget har påståtts vara att det ökar antalet arbeten. Detta är i grunden fel eftersom jobbavdraget och övriga skattesänkningar huvudsakligen kommit de redan välförsedda till del. Detta ger mindre konsumtion och mindre antal nya arbeten än generella skattesänkningar som kommer låginkomsttagarna till del.
Hål i statsbudgeten
Det allvarliga med de enorma skattesänkningarna är att de skett genom upplåning. Budgetunderskottet beräknas i år bli 201 miljarder kronor. Anders Borg måste alltså låna lika mycket som Anne Wibble gjorde under sin tid som finansminister i den tidigare borgerliga Bildt-regeringen som höll på att sluta med ekonomisk katastrof. De blåa staplarna utvisar de
borgerliga regeringarna, Fälldin, Bildt och nu Reinfeldt. Förklaringen till den dåliga ekonomin är att hushållen i orostider ökar sparkvoten och inte konsumerar, att skattesäkningarna huvudsakligen gått till de mer bemedlade, som har mindre benägenhet att konsumera, och byggandet, som ger lön till arbetarna också sätter igång andra verksamheter, genom regeringens åtgärder så gott som avstannat. På detta sätt undergräver man också inte bara sin egen mjölighet till en aktiv politik utan kommer i hög grad försvåra för den efterkommande.
Som en summering kan sägas att denna högerregering ganska effektivt angripit de tre hörnpelarna i socialdemokratisk värlfärdspolitik, den generella modellen. Det är alltså hög tid att ta över innan mer raseras.
Tack Morgan för din insats att förklara detta!
Att prångla ut fördomar mot homosexuella under åberopande av akademisk titel
Cirkulärledare
I Skånes landsortstidningar har universitetslektorn och fil dr i statsvetenskap Douglas Brommesson fått in en cirkulärledare, där han angriper kyrkomötets beslut om homovigsel. Framförallt skulle ja-majoritetens - och medias rapportering om den - vara "banal och okunnig", I Ystads Allehanda "Insinuant om homoäktenskap" (http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20091026/OPINION/710269993/2120/&/Insinuant-om-homoaktenskap), i Kristianstadsbladet med samma titel(http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091026/OPINION/710269894/1911/&/Insinuant-om-homovigslar) och i Trellegborgs Allehanda "Stora brister i debatten" (http://trelleborgsallehanda.se/opinion/article561300/Stora-brister-i-debatten.html).
Banalt med kärlek och människors lika värde
Enligt Brommesson består banaliteten och okunnigheten i att man gjort vigselordningen i Svenska kyrkan till en politisk jämlikhetsfråga där "allas rätt till kärlek" varit stridsropet. Ja man har till och med påstått att det handlar om "människors lika värde", varigenom man indirekt påstått att de som säger nej till samkönade vigslar inte står upp för alla människors lika värde. En del har beskrivit det så att "Kyrkomötet röstade ja till kärleken", med den underförstådda meningen att de ledamöter av Kyrkomötet som röstade nej därmed skulle vara motståndare till kärlek.
Vem är det egentligen som tramsar - Brommesson eller..?
Detta är enligt Brommesson "insinuant trams" eftersom många nejsägare har i sin gärning visat prov på ett självuppoffrande arbete just för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Nej, naturligtvis har det handlat om om bibelsyn, syn på sakrament och relationerna till andra kyrkor och samfund. I och för sig finns det väl ingen anledning att generellt ifrågasätta att nejsägare kan utföra ett gott och kärlekfullt arbete på vissa områden och en ändå vara kallsinniga fundamentalister på ett annat. T.o.m. koncentrationslägerchefer i Nazi-tyskland beskrevs som snälla mot sina barn och familjens hundar, varför man kan dra slutsatsen att personligheten kan vara kluven. Att det fanns homofober bland nejsägarna artikulerades väl av prästen Dag Sandahl, som ville göra det hela till en fråga där ja-sägarna som enda skäl ville rekommendera "när man knullar folk skall man göra det i röven" (http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/sandahl-anmals-for-grovt-sprak(1590220).gm)
Menas med allomfattande kärlek bara heterosexuell sådan?
Nå, hur har då dessa enligt Brommensson "banala" argument uppstått i debatten? Först detta med kärleken. Om man inte förläst sig på teologi och suttit på en piedestal och mumlat om moral utan försökt fatta vad kristen tro innebär så handlar det om Guds allomfattande kärlek. Med en så förenklad sentens kan man inte undkomma med olika teologiska eller kyrkopolitiska snirklingar. Nej rakt av: Guds allomfattande kärlek. Kan allomfattande kärlek bara gälla för heterosexuella par när det ändå finns ganska många homosexuella par, som båda parbildningarna utgår från kärlek? Kanske är det adekvat att ställa frågan har man rätt som teolog att snäva in Guds allomfattande kärlek på detta begränsande sätt? Är det kanske rent av hädelse att förminska Gud och pådyvla honom/henne mänskliga inskränkningar som vanligen benämns fördomar? Jo, det är nog så att Kyrkomötet röstade ja till kärleken, den allomfattande. Man skulle rent av kunna säga att "Svenska kyrkan har hunnit ifatt Gud!" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36639) på denna punkt.
Människors lika värde
Det är faktiskt de homoaviga som dragit upp detta med mänskliga rättigheter. Katolska kyrkan i Sverige och Pingsdtrörelsen gick med ut ett upprop ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” (http://www.bevaraaktenskapet.nu/sidor/upprop.asp) inför riksdagsbehandlingen av frågan om könsneutralt äktenskap. I uppropet påstods felaktigt att FNs barnkonventionen på något sätt prioriterade heterosexuella familjen. I dess ursprungliga version användes också FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vilket jag kommenterade på min blogg "Är mänskliga rättigheter ett tillhygge mot homomosexuella" (http://blogg.passagen.se/bwlogg-mediaosamhalle/date/20071025). Försöken att omtolka konventioner så att de enbart omhuldade den heterosexuella familjen var nu lika omöjliga som att begränsa den allomfattande kärleken, varför detta argument bortföll. Istället är det självklart så - eftersom FNs konventioner enligt sin ordalydelse inte får användas som motiv att förtrycka andra - är just mänskliga lika rättigheter är ett naturligt motiv för homovigsel. Som Skånes biskop Antje sa vid kyrkomötet att i den teologiska argumenteringen får man inte missa rättviseaspekten (http://www.svenskakyrkan.se/Webbplats/System/Filer/a95b3a9c-c0ae-449a-a5fa-3afb6dffbdb5.pdf).
Det är bara kdsaren Brommesson som inte kan inse det sagda.
Det är intressant att Brommessons författarkollega när det gällde Politik och kristen tro professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld på sin blogg skrivit på precis motsatt tema på sin blogg "http://ulfbjereld.blogspot.com/2009/10/samkonade-aktenskap-ja-vi-kan-vi-vill.html"Samkönade äktenskap? Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!" Men så är Bjered med i Kristna Socialdemokrater medan Brommesson har sin förankring i tidningen Dagen och KDS såsom tidigare ordförande i Kristdemokratiska studentförbundet, KSF.
I Skånes landsortstidningar har universitetslektorn och fil dr i statsvetenskap Douglas Brommesson fått in en cirkulärledare, där han angriper kyrkomötets beslut om homovigsel. Framförallt skulle ja-majoritetens - och medias rapportering om den - vara "banal och okunnig", I Ystads Allehanda "Insinuant om homoäktenskap" (http://www.ystadsallehanda.se/apps/pbcs.dll/article?AID=/20091026/OPINION/710269993/2120/&/Insinuant-om-homoaktenskap), i Kristianstadsbladet med samma titel(http://www.kristianstadsbladet.se/article/20091026/OPINION/710269894/1911/&/Insinuant-om-homovigslar) och i Trellegborgs Allehanda "Stora brister i debatten" (http://trelleborgsallehanda.se/opinion/article561300/Stora-brister-i-debatten.html).
Banalt med kärlek och människors lika värde
Enligt Brommesson består banaliteten och okunnigheten i att man gjort vigselordningen i Svenska kyrkan till en politisk jämlikhetsfråga där "allas rätt till kärlek" varit stridsropet. Ja man har till och med påstått att det handlar om "människors lika värde", varigenom man indirekt påstått att de som säger nej till samkönade vigslar inte står upp för alla människors lika värde. En del har beskrivit det så att "Kyrkomötet röstade ja till kärleken", med den underförstådda meningen att de ledamöter av Kyrkomötet som röstade nej därmed skulle vara motståndare till kärlek.
Vem är det egentligen som tramsar - Brommesson eller..?
Detta är enligt Brommesson "insinuant trams" eftersom många nejsägare har i sin gärning visat prov på ett självuppoffrande arbete just för mänskliga rättigheter och människors lika värde. Nej, naturligtvis har det handlat om om bibelsyn, syn på sakrament och relationerna till andra kyrkor och samfund. I och för sig finns det väl ingen anledning att generellt ifrågasätta att nejsägare kan utföra ett gott och kärlekfullt arbete på vissa områden och en ändå vara kallsinniga fundamentalister på ett annat. T.o.m. koncentrationslägerchefer i Nazi-tyskland beskrevs som snälla mot sina barn och familjens hundar, varför man kan dra slutsatsen att personligheten kan vara kluven. Att det fanns homofober bland nejsägarna artikulerades väl av prästen Dag Sandahl, som ville göra det hela till en fråga där ja-sägarna som enda skäl ville rekommendera "när man knullar folk skall man göra det i röven" (http://www.barometern.se/nyheter/kalmar/sandahl-anmals-for-grovt-sprak(1590220).gm)
Menas med allomfattande kärlek bara heterosexuell sådan?
Nå, hur har då dessa enligt Brommensson "banala" argument uppstått i debatten? Först detta med kärleken. Om man inte förläst sig på teologi och suttit på en piedestal och mumlat om moral utan försökt fatta vad kristen tro innebär så handlar det om Guds allomfattande kärlek. Med en så förenklad sentens kan man inte undkomma med olika teologiska eller kyrkopolitiska snirklingar. Nej rakt av: Guds allomfattande kärlek. Kan allomfattande kärlek bara gälla för heterosexuella par när det ändå finns ganska många homosexuella par, som båda parbildningarna utgår från kärlek? Kanske är det adekvat att ställa frågan har man rätt som teolog att snäva in Guds allomfattande kärlek på detta begränsande sätt? Är det kanske rent av hädelse att förminska Gud och pådyvla honom/henne mänskliga inskränkningar som vanligen benämns fördomar? Jo, det är nog så att Kyrkomötet röstade ja till kärleken, den allomfattande. Man skulle rent av kunna säga att "Svenska kyrkan har hunnit ifatt Gud!" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=36639) på denna punkt.
Människors lika värde
Det är faktiskt de homoaviga som dragit upp detta med mänskliga rättigheter. Katolska kyrkan i Sverige och Pingsdtrörelsen gick med ut ett upprop ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” (http://www.bevaraaktenskapet.nu/sidor/upprop.asp) inför riksdagsbehandlingen av frågan om könsneutralt äktenskap. I uppropet påstods felaktigt att FNs barnkonventionen på något sätt prioriterade heterosexuella familjen. I dess ursprungliga version användes också FNs deklaration om mänskliga rättigheter, vilket jag kommenterade på min blogg "Är mänskliga rättigheter ett tillhygge mot homomosexuella" (http://blogg.passagen.se/bwlogg-mediaosamhalle/date/20071025). Försöken att omtolka konventioner så att de enbart omhuldade den heterosexuella familjen var nu lika omöjliga som att begränsa den allomfattande kärleken, varför detta argument bortföll. Istället är det självklart så - eftersom FNs konventioner enligt sin ordalydelse inte får användas som motiv att förtrycka andra - är just mänskliga lika rättigheter är ett naturligt motiv för homovigsel. Som Skånes biskop Antje sa vid kyrkomötet att i den teologiska argumenteringen får man inte missa rättviseaspekten (http://www.svenskakyrkan.se/Webbplats/System/Filer/a95b3a9c-c0ae-449a-a5fa-3afb6dffbdb5.pdf).
Det är bara kdsaren Brommesson som inte kan inse det sagda.
Det är intressant att Brommessons författarkollega när det gällde Politik och kristen tro professorn i statsvetenskap Ulf Bjereld på sin blogg skrivit på precis motsatt tema på sin blogg "http://ulfbjereld.blogspot.com/2009/10/samkonade-aktenskap-ja-vi-kan-vi-vill.html"Samkönade äktenskap? Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!" Men så är Bjered med i Kristna Socialdemokrater medan Brommesson har sin förankring i tidningen Dagen och KDS såsom tidigare ordförande i Kristdemokratiska studentförbundet, KSF.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
