För ungefär ett dygn sedan skrev jag bloggen "Fri rörlighet viktigare än fackliga rättigheter - alliansen talar ur skägget" med mejlen kom då följande pressmeddelande från Johan Lindholm, Byggettans ordförande. Jag vidarebefordrar Byggettans maning. Det gäller för alla att rösta rött i EU-valet.
Pressinformation Inger Fagerberg 11 maj -09 1/1
mobil 070 306 65 77
e-post inger.fagerberg@byggnads.se
web www.byggnads.se/byggettan
Att kunna leva på sin lön viktigare än fri rörlighet
Nu är Centern ute och stampar på det svenska kollektivavtalet igen. Deras EU-parlamentariker Lena Ek säger att den fria rörligheten är viktigare än kollektivavtal.
- Centern skriker så högt för att få det att låta som om de har hela svenska folket bakom sig. Men deras stöd är inte stort, tack och lov är det bara 4,7 procent som tänker rösta på dem, säger Johan Lindholm, Byggettans ordförande.
Skrönan om hur det gick till vid blockaden mot Laval i Vaxholm blir inte mer sann för att man berättar den många gånger. Byggettan har haft hundratals fall sedan dess, när facket hjälpt utländska gästarbetare att få ut sina löner, att få ett drägligt boende eller en säker arbetsmiljö - för att de helt enkelt inte ska slå ihjäl sig på jobbet. Många utländska arbetare väljer att bli medlemmar i Byggettan och för dem är det en trygghet att jobba under svenska kollektivavtal.
Vad säger centerns väljare som arbetar under svenska kollektivavtal? Tycker de att kollektivavtal i andra länder ska utkonkurrera svenska avtal och arbetskraft verksamma i Sverige? Vet Lena Ek vilken verklighet som råder för arbetare och tjänstemän i Sverige?
Låt oss påminna om vilka villkor som gäller för en EU-parlamentariker. Där tjänar alla lika oavsett vilket land man kommer ifrån (7 400 euro). Där gäller således inte någon fri rörlighet.
- Lika lön för lika arbete – det är ju det som vi strävar efter. Men det gäller tydligen bara EU-parlamentariker, inte byggnadsarbetare. Lena Ek har sett om sitt eget hus, men det måste vara förvirrande för Centerns väljare, säger Johan Lindholm.
För mer information kontakta Johan Lindholm, Byggettans ordförande,
på telefon 070-306 65 40, e-post johan.lindholm@byggnads.se
tisdag 12 maj 2009
måndag 11 maj 2009
Fri rörlighet viktigare än fackliga rättigheter - alliansen talar ur skägget
Byggnads strid
Centerns EU-parlamentariker Lena Ek gjorde sig på partiets valupptakt i Örebro till tolk för alliansens tveksamhet att göra något åt EG-domstolens lavallerier: "Kollektivavtalen är...mindre viktiga än det fria och öppna Europa. Hon påminde om Vaxholmskonflikten, då Byggnads tog strid mot att lettiska arbetare jobbade under andra villkor än svenska arbetare. När svenska arbetare står och ser på fattiga lettiska arbetare och knyter näven och skriver "Go home!" då är gränsen nådd. Vi accepterar inga fler "Go home", sa Lena Ek.
Lena Ek förtiger lönedumpning
Det är visserligen riktigt att facket bad om ursäkt för detta med "Go home". Det kunde missuppfattas: lettiska arbetare är naturligtvis välkomna att jobba här i Sverige men på samma villkor som svenska arbetare enligt svenska kollektivavtal. Men Lena Eks demagogiska grepp är naturligtvis till för att dölja att det rörde sig om lönedumpning eftersom de lettiska arbetarna hade både sämre löner och sämre arbetsvillkor.
Moderatregeringen gör ingenting
Även moderaterna har bidragit till en förlamning i frågan om den svenska modellen efter Laval-domen. Regeringen har inte velat göra något trots upprepade propåer från både socialdemokraterna och LO. Reinfeldt har vresigt avvisat dessa initiativ. Littorin har i Bryssel i Rådet röstat emot Parlamentets rapport av Jan Andersson (S) att ta upp en förhandling för att förbjuda lönedumpning.
Läpparnas bekännelse
Är nu detta något plötsligt påfund av en virrhjärna som vill vinna EU-röster? Nej, allt om hur man vill ändra arbetsrätten och "bakbinda" facket står på deras ordinarie EU-hemsida (http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A---O/Jobb-och-arbetsliv/Arbetsratt/): Centerpartiet anser att "Vi behöver en ny svensk modell på arbetsmarknaden". Centerpartiet påstår sig visserligen "bejaka det svenska systemet där spelreglerna på arbetsmarkanden bestäms av parterna".
Arbetsgivarna skall stärkas och facket försvagas
Men kollektivavtal och stridsåtgärder måste "bli mer proportionerliga", vilket innebär att stridsåtgärder exempelvis inte får företas i alla de fall kollektivavtal vägras. Vidare måste reglerna utformas så att man åstadkommer mer "jämbördiga förhållanden mellan arbetsgivare och fack", även här finns det berättigade frågor om vad man avser. "Kollektivavtal är normen, men behöver inte alltid utgöra formen" utan andra former av överenskommelser skall ha samma dignitet.
Vad finns då kvar av den svenska modellen?
Egentligen är detta ju bara en kort sammanfattning av EG-domstolens marknadsliberala domar som medför lönedumpning och oro på arbetsmarknaden. Är det någon som förstår vad somn då finns kvar av den svenska modellen? Svensk Näringsliv gör det - det är ju därifrån uppdraget kommit. Men gör facket det?
Försvar av fackliga rättigheter i EU
Centernas Lena Ek förtydligar att om vi socialdemokrater på allvar "vill begränsa den fria rörligheten, då är vi beredda att utmana... hela den samlade socialdemokratin". OK, vi socialdemokrater har förstått budskapet och utmanar den samlade alliansen i deras syfte att med den fria rörligheten som murbräcka ge sig på kollektivavtalsrätten, fackliga rättigheter och rätt att vidta stridsåtgärder för att genomdriva fackliga krav. Liksom här på hemmaplan måste vi försvara löntagarnas rättigheter mot den marknadsliberala anstormningen. De är mäktiga men de rår aldrig på oss om vi står eniga! Upp till kamp!
Centerns EU-parlamentariker Lena Ek gjorde sig på partiets valupptakt i Örebro till tolk för alliansens tveksamhet att göra något åt EG-domstolens lavallerier: "Kollektivavtalen är...mindre viktiga än det fria och öppna Europa. Hon påminde om Vaxholmskonflikten, då Byggnads tog strid mot att lettiska arbetare jobbade under andra villkor än svenska arbetare. När svenska arbetare står och ser på fattiga lettiska arbetare och knyter näven och skriver "Go home!" då är gränsen nådd. Vi accepterar inga fler "Go home", sa Lena Ek.
Lena Ek förtiger lönedumpning
Det är visserligen riktigt att facket bad om ursäkt för detta med "Go home". Det kunde missuppfattas: lettiska arbetare är naturligtvis välkomna att jobba här i Sverige men på samma villkor som svenska arbetare enligt svenska kollektivavtal. Men Lena Eks demagogiska grepp är naturligtvis till för att dölja att det rörde sig om lönedumpning eftersom de lettiska arbetarna hade både sämre löner och sämre arbetsvillkor.
Moderatregeringen gör ingenting
Även moderaterna har bidragit till en förlamning i frågan om den svenska modellen efter Laval-domen. Regeringen har inte velat göra något trots upprepade propåer från både socialdemokraterna och LO. Reinfeldt har vresigt avvisat dessa initiativ. Littorin har i Bryssel i Rådet röstat emot Parlamentets rapport av Jan Andersson (S) att ta upp en förhandling för att förbjuda lönedumpning.
Läpparnas bekännelse
Är nu detta något plötsligt påfund av en virrhjärna som vill vinna EU-röster? Nej, allt om hur man vill ändra arbetsrätten och "bakbinda" facket står på deras ordinarie EU-hemsida (http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A---O/Jobb-och-arbetsliv/Arbetsratt/): Centerpartiet anser att "Vi behöver en ny svensk modell på arbetsmarknaden". Centerpartiet påstår sig visserligen "bejaka det svenska systemet där spelreglerna på arbetsmarkanden bestäms av parterna".
Arbetsgivarna skall stärkas och facket försvagas
Men kollektivavtal och stridsåtgärder måste "bli mer proportionerliga", vilket innebär att stridsåtgärder exempelvis inte får företas i alla de fall kollektivavtal vägras. Vidare måste reglerna utformas så att man åstadkommer mer "jämbördiga förhållanden mellan arbetsgivare och fack", även här finns det berättigade frågor om vad man avser. "Kollektivavtal är normen, men behöver inte alltid utgöra formen" utan andra former av överenskommelser skall ha samma dignitet.
Vad finns då kvar av den svenska modellen?
Egentligen är detta ju bara en kort sammanfattning av EG-domstolens marknadsliberala domar som medför lönedumpning och oro på arbetsmarknaden. Är det någon som förstår vad somn då finns kvar av den svenska modellen? Svensk Näringsliv gör det - det är ju därifrån uppdraget kommit. Men gör facket det?
Försvar av fackliga rättigheter i EU
Centernas Lena Ek förtydligar att om vi socialdemokrater på allvar "vill begränsa den fria rörligheten, då är vi beredda att utmana... hela den samlade socialdemokratin". OK, vi socialdemokrater har förstått budskapet och utmanar den samlade alliansen i deras syfte att med den fria rörligheten som murbräcka ge sig på kollektivavtalsrätten, fackliga rättigheter och rätt att vidta stridsåtgärder för att genomdriva fackliga krav. Liksom här på hemmaplan måste vi försvara löntagarnas rättigheter mot den marknadsliberala anstormningen. De är mäktiga men de rår aldrig på oss om vi står eniga! Upp till kamp!
torsdag 7 maj 2009
Nej till borgarnas borgfred!
Skrämselpropaganda
Redan i går gjorde på DNs nyhetssidor uttanden av politiske redaktören Henneing Brors som syftade till att skrämma socialdemokraternas ledning till fullständig, villkorslös tystnad uner ordförandeskapsperioden. Jag kommenterade detta och ställde frågan "Borgfred på bprgarnas eller våra villkor?" I dag fyller lillasyster Sydsvenskan på i skrämselpropagandan mot SAP-ledningen "Sahlins tjeckiska exempel" av Hans Bredberg http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article430403/Sahlins-tjeckiska-exempel.html). I artikel målas brett upp med att regeringskrisen
i Tjeckien skadat inte bara landet utan hela EU och tjecker skäms för hur man hanterat saken.
Klargörande deklaration av Mona Sahlin
Även om Mona Sahlin gått med på borgfred så är man ändå orolig: "Mona Sahlins (S) formulering i Rapport var snårig i överkant: ”Vi får hitta en rimlig form, en värdig form, för att fortsätta ha stenhårda politiska diskussioner utan att det förstör möjligheterna för Sverige att bli en framgångsrik ordförande i EU.”... Jo, det kan nog kallas borgfred. Sahlin kan inte gärna lägga sig platt. Men hon kan inte heller ta risken att framstå som grälsjuk och få skulden för en risig svensk EU-insats. Den som inte inser finessen med borgfred kan ta en titt på det snurriga Tjeckien...
Är det risk för regeringskris i Sverige?
Då kan man fråga sig varför denna oro. Förväntar man sig en regeringskris under ordföradeskapsperioden? Är det troligt att så många alliansledamnöter skulle frondera mot regeringen? Eller att kungen skulle göra revolution? Och inte heller förkommer sådan personliga motsättningar mellan politikerna att man behöver räkna med våldsamheter eller "polsk riksdag". Nej, och Sverige är ju inte heller en stat som ganska nyligen frigjort sig från ett auktoritärt statsskick utan vi har demokratiska traditioner som en del räknar från 1809 medan det mer adekvat bör räknas från allmän rösträtt och parlamentarism i 1900-talets första år.
Vad är borgerlighetens motiv? Dörrmatta?
Vad är man då ute efter hos de borgerliga tidningarnas ledarskribenter. Naturligtvis just att skrämma ledningen för vårt parti att gå i mysigt EU-ide så att man inte bara blir själva på mediaplanet utan överhuvudtaget på den politiska arenan. Och helst redan i dag så att man får mysmys för att kunna förbereda sig. Det finns ingen anledning att med en aggressiv borgerlig regering sluta någon slags fred. I vart fall så måste det ställas villkor. Så som det f.n. är upplagt är tanken tydligen att vi skall fungera som dörrmatta och skoborstare där Reinfeldt & Co skall kunna rengöra lackskorna.
Rent maktspel - det måste vi inse!
Självklart kommer hela aliansens maktapparat inklusive de 100 dagstidningarna med 3 miljoner dagsex att jobba för fullt för att dels föra ut högerbudskapet del ock se till att i allt utnyttja ordförandeskapet till - inte till Sveriges - utan till sin egen vinning. Vår granskning måste klargöra allt detta och samtidigt se till att den socialdemokratiska linjen inte druknar i högeriet. De borgerliga tidningarnas krav på borgfred är inte rimligt. Och bygger på skenargument.
Redan i går gjorde på DNs nyhetssidor uttanden av politiske redaktören Henneing Brors som syftade till att skrämma socialdemokraternas ledning till fullständig, villkorslös tystnad uner ordförandeskapsperioden. Jag kommenterade detta och ställde frågan "Borgfred på bprgarnas eller våra villkor?" I dag fyller lillasyster Sydsvenskan på i skrämselpropagandan mot SAP-ledningen "Sahlins tjeckiska exempel" av Hans Bredberg http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/henrikbredberg/article430403/Sahlins-tjeckiska-exempel.html). I artikel målas brett upp med att regeringskrisen
i Tjeckien skadat inte bara landet utan hela EU och tjecker skäms för hur man hanterat saken.
Klargörande deklaration av Mona Sahlin
Även om Mona Sahlin gått med på borgfred så är man ändå orolig: "Mona Sahlins (S) formulering i Rapport var snårig i överkant: ”Vi får hitta en rimlig form, en värdig form, för att fortsätta ha stenhårda politiska diskussioner utan att det förstör möjligheterna för Sverige att bli en framgångsrik ordförande i EU.”... Jo, det kan nog kallas borgfred. Sahlin kan inte gärna lägga sig platt. Men hon kan inte heller ta risken att framstå som grälsjuk och få skulden för en risig svensk EU-insats. Den som inte inser finessen med borgfred kan ta en titt på det snurriga Tjeckien...
Är det risk för regeringskris i Sverige?
Då kan man fråga sig varför denna oro. Förväntar man sig en regeringskris under ordföradeskapsperioden? Är det troligt att så många alliansledamnöter skulle frondera mot regeringen? Eller att kungen skulle göra revolution? Och inte heller förkommer sådan personliga motsättningar mellan politikerna att man behöver räkna med våldsamheter eller "polsk riksdag". Nej, och Sverige är ju inte heller en stat som ganska nyligen frigjort sig från ett auktoritärt statsskick utan vi har demokratiska traditioner som en del räknar från 1809 medan det mer adekvat bör räknas från allmän rösträtt och parlamentarism i 1900-talets första år.
Vad är borgerlighetens motiv? Dörrmatta?
Vad är man då ute efter hos de borgerliga tidningarnas ledarskribenter. Naturligtvis just att skrämma ledningen för vårt parti att gå i mysigt EU-ide så att man inte bara blir själva på mediaplanet utan överhuvudtaget på den politiska arenan. Och helst redan i dag så att man får mysmys för att kunna förbereda sig. Det finns ingen anledning att med en aggressiv borgerlig regering sluta någon slags fred. I vart fall så måste det ställas villkor. Så som det f.n. är upplagt är tanken tydligen att vi skall fungera som dörrmatta och skoborstare där Reinfeldt & Co skall kunna rengöra lackskorna.
Rent maktspel - det måste vi inse!
Självklart kommer hela aliansens maktapparat inklusive de 100 dagstidningarna med 3 miljoner dagsex att jobba för fullt för att dels föra ut högerbudskapet del ock se till att i allt utnyttja ordförandeskapet till - inte till Sveriges - utan till sin egen vinning. Vår granskning måste klargöra allt detta och samtidigt se till att den socialdemokratiska linjen inte druknar i högeriet. De borgerliga tidningarnas krav på borgfred är inte rimligt. Och bygger på skenargument.
tisdag 5 maj 2009
Borgfred på borgarnas eller våra villkor
Skillnad mot 2001
När man utlyste borgfred 2001 fanns inga kontroversiella frågor. Nu är läget ett helt annat. Det råder nämligen visserligen enighet om miljö- och klimatfrågor. Men oenighet på exempelvis energiområdet. Men framförallt råder det också en markant skillnad huruvida dålig arbetsmiljö, orimliga arbetstider och låga löner genom s.k. lönedumpning skall vara tillåten i EU.
Falsk attitydundersökning i DN
Det är signifikant för borgarnas sätt att argumentera att i DN/Synovates undersökning (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407) om de viktigaste frågorna i EU-valet så nämns överhuvudtaget inte lönedumpningen och arbetsrätten. Är det någon som har en gissning varför? Beträffande lönedumpning har Reinfeldt och Littorin haft en läpparnas bekännelse till kollektivavtal men ett flertal gånger vägrat att i EU-sammanhang ta upp den situation som uppstått efter EG-domstolens absurda tolkningar. Littorin röstade i Rådet t.o.m. emot att man skulle ta upp Parlamentets rapport, initierad av socialdemokraten Jan Andersson, till behandling.
Borgerliga DN är orolig för att Mona skall bli utvisslad
Redan DNs kommentator Henning Brors tycker att "Borgfred inte bra för Sahlin" http://www.dn.se/nyheter/politik/borgfred-inte-bra-for-sahlin-1.859044. Reinfeldts begäran om ny borgfred nu kommer just när Socialdemokraterna ska försöka ta sig upp ur sin vågdal i väljaropinionen och har börjat skärpa sin kritik med budskapet att det råder stora ideologiska skillnader mellan regering och opposition. Ett löfte om lojalitet med regeringen under det kommande halvåret riskerar att ta loven av försöken till nystart... I landskamper och Europamästerskap håller svenska folket på Sverige oavsett vad man tycker om laguttagningen. Ska Mona Sahlin agera hejaklacksledare när Fredrik Reinfeldt leder EU eller skärpa oppositionen mot den svenska regeringen och riskera att bli utvisslad som en svikare?
Med vilka skall vi sluta borgfred?
Alliansens främsta bidragsgivarna både när det gällde att ge ekonomiska möjligheter till en omfattande sociologisk och pr-mässig analys för den politik och framtoning som förde alliansen till taburetterna och när det gäller det fortsatta valarbetet är "hemliga" donatorer inom privata näringslivet, se arbetarrörelsens Tankesmedja "Makten över debatten" (http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&NYHETER=1669) . Det är också dessa kretsar som ekonomiskt finansierade talan inför EG-domstolen i det omstridda Laval-målet varigenom lönedumpning blev tillåten.
"Hemliga" donatorer, borgarnas uppdragsgivare
Det är också dessa "hemliga" kretsar som drar fördelarna av en högerregering som försvagar fackföreningarna (avgifterna, a-kassan), skattesänkningar och privatiseringar. Det är också just detta som är motivet till att moderaterna är enda parti som vägrar uppge sina ekonomiska bidragsgivare. Skall vi sluta borgfred med dessa "de hemliga" bidragsgivarnas marionetter? Eller med borgare som dömer ut hela vår partiledning utan ett enda sakskäl, som ledarpraktikanten Hanna Nilsson i Sydsvenskan ( http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/hannanilsson/article429931/Kvartett-som-star-sig-slatt.html)
Om vad skall vi sluta borgfred?
Skall vi stillasittande sitta och åse att Folkhemmet tuggas upp av profitörer för att vi alla skall bli lönsamma i skolan, på sjukhusen, när vi tar medicin eller när vi behöver omsorg? Skall vi stillatigande se på medan EG-domstolen smular sönder arbetsrätten och Fredrik, vår E-ordförande, bockar och ler. Ja, det är verkligen dags att ställa frågan skall det bli borgfred ENBART på borgarnas villkor.
Dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater?
Eller skall vi socialdemokrater ha ett ord med i laget? Skall Metall, Byggnads och de andra inom LO verkligen vara dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater? Är det en sådan borgfred vi vill ha? Nej vi måste lära oss att inte låta borgarna manipulera oss! Alltså dags att ställa kraven för borgfred, exempelvis stopp för alla lönedumpning och stopp för all smygborgisering under borgfreden. Det är dags att ge de borgerliga smilfinkarna ultimativa krav. De tror nämligen att de helt gratis kan dra EU-ordförandeskapet som en våt filt över politiken. Nej tvärtom så måste vi se till att det inte - med Henning Brors ord - blir en ensidig lojalitet med Reinfeldt utan att han också är lojal mot oss, allteftersom vi också är en stor deav Sverige.
TYST I KLASSEN!
När man utlyste borgfred 2001 fanns inga kontroversiella frågor. Nu är läget ett helt annat. Det råder nämligen visserligen enighet om miljö- och klimatfrågor. Men oenighet på exempelvis energiområdet. Men framförallt råder det också en markant skillnad huruvida dålig arbetsmiljö, orimliga arbetstider och låga löner genom s.k. lönedumpning skall vara tillåten i EU.
Falsk attitydundersökning i DN
Det är signifikant för borgarnas sätt att argumentera att i DN/Synovates undersökning (http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/klimatet-viktigast-for-valjarna-1.858407) om de viktigaste frågorna i EU-valet så nämns överhuvudtaget inte lönedumpningen och arbetsrätten. Är det någon som har en gissning varför? Beträffande lönedumpning har Reinfeldt och Littorin haft en läpparnas bekännelse till kollektivavtal men ett flertal gånger vägrat att i EU-sammanhang ta upp den situation som uppstått efter EG-domstolens absurda tolkningar. Littorin röstade i Rådet t.o.m. emot att man skulle ta upp Parlamentets rapport, initierad av socialdemokraten Jan Andersson, till behandling.
Borgerliga DN är orolig för att Mona skall bli utvisslad
Redan DNs kommentator Henning Brors tycker att "Borgfred inte bra för Sahlin" http://www.dn.se/nyheter/politik/borgfred-inte-bra-for-sahlin-1.859044. Reinfeldts begäran om ny borgfred nu kommer just när Socialdemokraterna ska försöka ta sig upp ur sin vågdal i väljaropinionen och har börjat skärpa sin kritik med budskapet att det råder stora ideologiska skillnader mellan regering och opposition. Ett löfte om lojalitet med regeringen under det kommande halvåret riskerar att ta loven av försöken till nystart... I landskamper och Europamästerskap håller svenska folket på Sverige oavsett vad man tycker om laguttagningen. Ska Mona Sahlin agera hejaklacksledare när Fredrik Reinfeldt leder EU eller skärpa oppositionen mot den svenska regeringen och riskera att bli utvisslad som en svikare?
Med vilka skall vi sluta borgfred?
Alliansens främsta bidragsgivarna både när det gällde att ge ekonomiska möjligheter till en omfattande sociologisk och pr-mässig analys för den politik och framtoning som förde alliansen till taburetterna och när det gäller det fortsatta valarbetet är "hemliga" donatorer inom privata näringslivet, se arbetarrörelsens Tankesmedja "Makten över debatten" (http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se/AT/smpage.fwx?page=44&NYHETER=1669) . Det är också dessa kretsar som ekonomiskt finansierade talan inför EG-domstolen i det omstridda Laval-målet varigenom lönedumpning blev tillåten.
"Hemliga" donatorer, borgarnas uppdragsgivare
Det är också dessa "hemliga" kretsar som drar fördelarna av en högerregering som försvagar fackföreningarna (avgifterna, a-kassan), skattesänkningar och privatiseringar. Det är också just detta som är motivet till att moderaterna är enda parti som vägrar uppge sina ekonomiska bidragsgivare. Skall vi sluta borgfred med dessa "de hemliga" bidragsgivarnas marionetter? Eller med borgare som dömer ut hela vår partiledning utan ett enda sakskäl, som ledarpraktikanten Hanna Nilsson i Sydsvenskan ( http://sydsvenskan.se/opinion/signerat/hannanilsson/article429931/Kvartett-som-star-sig-slatt.html)
Om vad skall vi sluta borgfred?
Skall vi stillasittande sitta och åse att Folkhemmet tuggas upp av profitörer för att vi alla skall bli lönsamma i skolan, på sjukhusen, när vi tar medicin eller när vi behöver omsorg? Skall vi stillatigande se på medan EG-domstolen smular sönder arbetsrätten och Fredrik, vår E-ordförande, bockar och ler. Ja, det är verkligen dags att ställa frågan skall det bli borgfred ENBART på borgarnas villkor.
Dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater?
Eller skall vi socialdemokrater ha ett ord med i laget? Skall Metall, Byggnads och de andra inom LO verkligen vara dörrmatta för alla skitviktiga EU-diplomater? Är det en sådan borgfred vi vill ha? Nej vi måste lära oss att inte låta borgarna manipulera oss! Alltså dags att ställa kraven för borgfred, exempelvis stopp för alla lönedumpning och stopp för all smygborgisering under borgfreden. Det är dags att ge de borgerliga smilfinkarna ultimativa krav. De tror nämligen att de helt gratis kan dra EU-ordförandeskapet som en våt filt över politiken. Nej tvärtom så måste vi se till att det inte - med Henning Brors ord - blir en ensidig lojalitet med Reinfeldt utan att han också är lojal mot oss, allteftersom vi också är en stor deav Sverige.
TYST I KLASSEN!
måndag 4 maj 2009
Kommissionären kraxar
Margot har kraxat igen.
Tidigare har Margot Wallström kopplat ihop de som var EU-kritiska och motståndare till EU-fördraget med vad som förkom i Nazitysklands koncentrationsläger(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd). Nu är hon något mer försiktig när hon talar om socialdemokratins toppnamn Marita Ulvskog. "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att det handlar om att engagera sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne", säger Margot Wallström i en intervju i SvD." (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2832083.svd).
Schizofrent om Persson
Beträffande Göran Persson anger hon ett mer schizofrent omdöme å ena sidan har "Reinfeldt-regeringen varit klart bättre än den förra socialdemokratiska med Göran Persson som statsminister" och å andra sidan var "det förra svenska ordförandeskapet våren 2001... framgångsrikt" - den som minns kommer ihåg hur Persson mös i strålkastarljuset. En del minns också hur hon nobbade att komma hem för att hjälpa till i regeringsarbetet.
Ledargloria
Det hör till historien att Margot Wallström är en respekterad EU-politiker och har inom socialdemokratiska partiet omgetts med en slags gloria i resonemangen om tänkbar ledare, vilka initiativ hon tackat nej till för det mer glamourösa kommissionärsarbetet. Vid intervjun förklarade hon också för SvD att hon "naturligtvis bryr hon sig om gamla vännen Mona Sahlin och sitt parti, men hon hade hoppats på en större entusiasm för EU-samarbetet". Och detta är väl en ganska typisk reaktion från ett om lönedumpning ovetande perspektiv.
Lojal med reglerna om lönedumpning
I detta sammanhang kan man konstatera att Margot Wallström lojalt ställt upp på EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet. Inte heller har hon i något sammanhang yttrat tveksamhet mot de marknadsliberala krafternas hävdande av överhöghet för fri rörlighet för kapital och tjänster med nedvärdering av sociala rättigheter såsom rätt till kollektivavtal och till fackliga stridsåtgärder.
Charmad av Fredrik
Som grädde på moset har hon låtit sig charmas av statsministern. "När Fredrik Reinfeldt var här så var alla väldigt imponerade kan jag säga. Alla tyckte att han hade en proffsig framtoning och verkade lätt att samarbeta med." Att den nu avdankade socialdemokraten inte tänker på sådana realiteter som att mertalet länders statsöverhuvuden nu rör sig på högerkanten och har ett gemensamt problem att hålla fackföreningar och europeiska arbetarörelsen stången säger ytterligare en del om kommissionens viceordförande.
Hjälp till M i EU-valet
Att vi skulle behöva skjuts i EU-valarbetet för att åstadkomma en röd majoritet i Parlamentet, bl.a. för att pressa en kommande Kommission att ändra utstationeringsdirektivet så att lönedumpning kan förbjudas, är naturligtvis inget som förespeglar Margot Wallström. Nej, bättre med moderater:"Jag ger gärna regeringen credit för det, att de svenska ministrarna varit bra på att vara här, att höra av sig till oss i kabinettet och att de är aktiva."
Synd att Margot lämnat arbetarperspektivet
Nej jag förstår att Margot Wallström inte tänker sig någon återkomst i offentlig ställning inom svensk socialdemokrati. Och skulle vid närmare tanke på de värderingar som numera är hennes inte heller rösta på henne.
Tidigare har Margot Wallström kopplat ihop de som var EU-kritiska och motståndare till EU-fördraget med vad som förkom i Nazitysklands koncentrationsläger(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_420747.svd). Nu är hon något mer försiktig när hon talar om socialdemokratins toppnamn Marita Ulvskog. "Med den beskrivning hon har blir det en utmaning för henne att visa att det handlar om att engagera sig. Det blir säkert en del uppförsbacke för henne", säger Margot Wallström i en intervju i SvD." (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2832083.svd).
Schizofrent om Persson
Beträffande Göran Persson anger hon ett mer schizofrent omdöme å ena sidan har "Reinfeldt-regeringen varit klart bättre än den förra socialdemokratiska med Göran Persson som statsminister" och å andra sidan var "det förra svenska ordförandeskapet våren 2001... framgångsrikt" - den som minns kommer ihåg hur Persson mös i strålkastarljuset. En del minns också hur hon nobbade att komma hem för att hjälpa till i regeringsarbetet.
Ledargloria
Det hör till historien att Margot Wallström är en respekterad EU-politiker och har inom socialdemokratiska partiet omgetts med en slags gloria i resonemangen om tänkbar ledare, vilka initiativ hon tackat nej till för det mer glamourösa kommissionärsarbetet. Vid intervjun förklarade hon också för SvD att hon "naturligtvis bryr hon sig om gamla vännen Mona Sahlin och sitt parti, men hon hade hoppats på en större entusiasm för EU-samarbetet". Och detta är väl en ganska typisk reaktion från ett om lönedumpning ovetande perspektiv.
Lojal med reglerna om lönedumpning
I detta sammanhang kan man konstatera att Margot Wallström lojalt ställt upp på EG-domstolens tolkning av utstationeringsdirektivet. Inte heller har hon i något sammanhang yttrat tveksamhet mot de marknadsliberala krafternas hävdande av överhöghet för fri rörlighet för kapital och tjänster med nedvärdering av sociala rättigheter såsom rätt till kollektivavtal och till fackliga stridsåtgärder.
Charmad av Fredrik
Som grädde på moset har hon låtit sig charmas av statsministern. "När Fredrik Reinfeldt var här så var alla väldigt imponerade kan jag säga. Alla tyckte att han hade en proffsig framtoning och verkade lätt att samarbeta med." Att den nu avdankade socialdemokraten inte tänker på sådana realiteter som att mertalet länders statsöverhuvuden nu rör sig på högerkanten och har ett gemensamt problem att hålla fackföreningar och europeiska arbetarörelsen stången säger ytterligare en del om kommissionens viceordförande.
Hjälp till M i EU-valet
Att vi skulle behöva skjuts i EU-valarbetet för att åstadkomma en röd majoritet i Parlamentet, bl.a. för att pressa en kommande Kommission att ändra utstationeringsdirektivet så att lönedumpning kan förbjudas, är naturligtvis inget som förespeglar Margot Wallström. Nej, bättre med moderater:"Jag ger gärna regeringen credit för det, att de svenska ministrarna varit bra på att vara här, att höra av sig till oss i kabinettet och att de är aktiva."
Synd att Margot lämnat arbetarperspektivet
Nej jag förstår att Margot Wallström inte tänker sig någon återkomst i offentlig ställning inom svensk socialdemokrati. Och skulle vid närmare tanke på de värderingar som numera är hennes inte heller rösta på henne.
söndag 3 maj 2009
Pressfrihetens dag rör bara Eritrea, Iran och länder långt bort från Sveriges gräns?
Eritrea, Ryssland ...
I dag inleder en av Sveriges största och mest aggressivt borgerliga tidningar sin huvudledare med "Tala om ofriheten" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/tala-om-ofriheten-1.857033): I dag högtidlighålls Pressfrihetens dag. Samtidigt är journalisters arbete hotat på många håll i världen. I diktaturen Eritrea har svensken Dawit Isaak suttit inspärrad i 2.779 dagar. Från Ryssland finns mordet på 24-åriga journalisten Anastasia Baburova. Baburova blev den fjärde av Novaja Gazetas journalister som mördades sedan år 2000. Tidigare hade reportern och författaren Anna Politkovskaja mördats därför att hon granskade Kreml och Tjetjenienkonflikten.
Iran, Mexiko, Brasilien och Indien...
Iransk-amerikanska Roxana Saberi arbetade på en bok i syfte att skildra Irans rika kultur, dess folk, atmosfär och historia. Nu sitter hon inspärrad i Evinfängelset i Teheran, på tvivelaktiga grunder dömd till åtta års fängelse för spionage. Runt om i världen hotas, fängslas och mördas journalister när de försöker utföra sitt arbete. Bara i Irak har 138 journalister och 51 andra mediearbetare dödats sedan mars 2003. Det är tyvärr inte bara i krigszoner som journalister ses som legitima måltavlor för myndigheter, terrorister och andra brottslingar. Irak må toppa Committee to Protect Journalists (CPJ) lista över de 14 länder där journalister lever allra farligast. Men på listan finns även Ryssland, Mexiko, Brasilien och Indien; världens största demokrati.
... långt borta från Sveriges gränser
I DN fullföljs ledaren med ett tre helsidor långt reportage från Eritrea
(http://www.dn.se/fordjupning/freedawit/dagen-da-pressfriheten-upphorde-i-eritrea-1.857042). I den borgerliga lillasystern Sydsvenskan ägnas en artikel "Hård kamp för pressfrihet i
Iran"(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article429648/quotHard-kamp-for-pressfrihet-i-Iranquot.html). Medan Svenska dagbladet inte ägnar ett enda ledarstick - eller opinionsyttring som det numera heter - åt pressfrihet utan nöjer sig med en nyhetsartikel
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2830127.svd): Nästan 210 000 personer har skrivit under en namninsamling i kampen för att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fri.
Naturligtvis värt all uppmärksamhet men finns andra aspekter?
Det är naturligtvis befogat att protestera mot den ofrihet som tar sig uttryck i mord, tortyr och fängslande. Men innehåller Pressfrihetens dag bara reflexioner kring när journalister på detta sätt oskadliggörs? Är det förmätet att när man talar om pressfrihet - förutom dessa maktens arroganta övergrepp på journalister - titta på förutsättningar för pressfrihet även i Sverige? Nej knappast och detta av den enkla anledningen att just makten har så många aspekter, allt ifrån diktatorisk politisk makt till en rent ekonomiskt "tyst" makt. Den förstnämnda är ganska lätt att beskriva eftersom ingreppen bl.a. i pressfriheten blir så påtagliga och består av en klar konfrontation mellan makten och media.
Ekonomisk makt
Den ekonomiska makten blir mer diffus och svårskildrad. Det är som Wallenbergarnas gamla devis om att verka i det tysta. Särskilt svårt blir det eftersom som media själva, ja journalisterna, blir involverade genom att den eknomiska makten s.a.s. köper tjänsten av journalister som lojalt i förhållande till betalningen och karriärmöjligheterna tillhandhåller sitt arbete med nyhets- och opinionsförmedling. Det är något lurt med en person som hela tiden framhåller hur anspråkslös han/hon är, eller hur? Vad säger ni om en tidning som i alla sammanhang måste framhålla att tidningen minsann är "oberoende"? Är inte dylika egenskaper något som så klart skall utmärka personen eller tidningen att omdömet automatiskt faller den andre eller läsaren i sinnet?
Affischtavlor för högerregeringen
Är det någon mer än de journalister som jobbar på respektive tidningar som är det minsta tveksam på tidningens inriktning på såväl nyhets- som opinionsmaterial? Trots att tidningen påstås vara "oberoende"? Och visste du att fler än 100 dagstidningar med över 3.000.000 dagsex är klart borgerliga medan bara 16 tidningar med 600.000 ex är vänster? Men också du har väl upptäckt att de fungerar som affischplank för högerregeringen? Ju närmare valet vi kommer så blir det mer och mer en välmatad valbroschyr för fortsatt alliansstyre du får dig till livs.
... till salu för högstbjudande
I går skrev jag på min blogg "Journalistik till salu för högstbjudande" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32532) Vad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen utgör en snedvridning av maktförhållandena så att demokratin får slagsida. Den dagspress som egentligen skulle granska regeringsmakten fungerar numera med angrepp på oppositionen som valbroschyrer åt högerregeringen. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott" värt att diskutera.
I dag inleder en av Sveriges största och mest aggressivt borgerliga tidningar sin huvudledare med "Tala om ofriheten" (http://www.dn.se/opinion/huvudledare/tala-om-ofriheten-1.857033): I dag högtidlighålls Pressfrihetens dag. Samtidigt är journalisters arbete hotat på många håll i världen. I diktaturen Eritrea har svensken Dawit Isaak suttit inspärrad i 2.779 dagar. Från Ryssland finns mordet på 24-åriga journalisten Anastasia Baburova. Baburova blev den fjärde av Novaja Gazetas journalister som mördades sedan år 2000. Tidigare hade reportern och författaren Anna Politkovskaja mördats därför att hon granskade Kreml och Tjetjenienkonflikten.
Iran, Mexiko, Brasilien och Indien...
Iransk-amerikanska Roxana Saberi arbetade på en bok i syfte att skildra Irans rika kultur, dess folk, atmosfär och historia. Nu sitter hon inspärrad i Evinfängelset i Teheran, på tvivelaktiga grunder dömd till åtta års fängelse för spionage. Runt om i världen hotas, fängslas och mördas journalister när de försöker utföra sitt arbete. Bara i Irak har 138 journalister och 51 andra mediearbetare dödats sedan mars 2003. Det är tyvärr inte bara i krigszoner som journalister ses som legitima måltavlor för myndigheter, terrorister och andra brottslingar. Irak må toppa Committee to Protect Journalists (CPJ) lista över de 14 länder där journalister lever allra farligast. Men på listan finns även Ryssland, Mexiko, Brasilien och Indien; världens största demokrati.
... långt borta från Sveriges gränser
I DN fullföljs ledaren med ett tre helsidor långt reportage från Eritrea
(http://www.dn.se/fordjupning/freedawit/dagen-da-pressfriheten-upphorde-i-eritrea-1.857042). I den borgerliga lillasystern Sydsvenskan ägnas en artikel "Hård kamp för pressfrihet i
Iran"(http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article429648/quotHard-kamp-for-pressfrihet-i-Iranquot.html). Medan Svenska dagbladet inte ägnar ett enda ledarstick - eller opinionsyttring som det numera heter - åt pressfrihet utan nöjer sig med en nyhetsartikel
(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2830127.svd): Nästan 210 000 personer har skrivit under en namninsamling i kampen för att få den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak fri.
Naturligtvis värt all uppmärksamhet men finns andra aspekter?
Det är naturligtvis befogat att protestera mot den ofrihet som tar sig uttryck i mord, tortyr och fängslande. Men innehåller Pressfrihetens dag bara reflexioner kring när journalister på detta sätt oskadliggörs? Är det förmätet att när man talar om pressfrihet - förutom dessa maktens arroganta övergrepp på journalister - titta på förutsättningar för pressfrihet även i Sverige? Nej knappast och detta av den enkla anledningen att just makten har så många aspekter, allt ifrån diktatorisk politisk makt till en rent ekonomiskt "tyst" makt. Den förstnämnda är ganska lätt att beskriva eftersom ingreppen bl.a. i pressfriheten blir så påtagliga och består av en klar konfrontation mellan makten och media.
Ekonomisk makt
Den ekonomiska makten blir mer diffus och svårskildrad. Det är som Wallenbergarnas gamla devis om att verka i det tysta. Särskilt svårt blir det eftersom som media själva, ja journalisterna, blir involverade genom att den eknomiska makten s.a.s. köper tjänsten av journalister som lojalt i förhållande till betalningen och karriärmöjligheterna tillhandhåller sitt arbete med nyhets- och opinionsförmedling. Det är något lurt med en person som hela tiden framhåller hur anspråkslös han/hon är, eller hur? Vad säger ni om en tidning som i alla sammanhang måste framhålla att tidningen minsann är "oberoende"? Är inte dylika egenskaper något som så klart skall utmärka personen eller tidningen att omdömet automatiskt faller den andre eller läsaren i sinnet?
Affischtavlor för högerregeringen
Är det någon mer än de journalister som jobbar på respektive tidningar som är det minsta tveksam på tidningens inriktning på såväl nyhets- som opinionsmaterial? Trots att tidningen påstås vara "oberoende"? Och visste du att fler än 100 dagstidningar med över 3.000.000 dagsex är klart borgerliga medan bara 16 tidningar med 600.000 ex är vänster? Men också du har väl upptäckt att de fungerar som affischplank för högerregeringen? Ju närmare valet vi kommer så blir det mer och mer en välmatad valbroschyr för fortsatt alliansstyre du får dig till livs.
... till salu för högstbjudande
I går skrev jag på min blogg "Journalistik till salu för högstbjudande" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=32532) Vad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen utgör en snedvridning av maktförhållandena så att demokratin får slagsida. Den dagspress som egentligen skulle granska regeringsmakten fungerar numera med angrepp på oppositionen som valbroschyrer åt högerregeringen. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott" värt att diskutera.
Journalistik till salu för högstbjudande
Anslagstavla för högerregeringen
Bloggarkollegan Alexandra Einerstam har skrivit en artikel på SvT opinion "Journalister, kom ut ur oppositionsgarderoben". http://svt.se/2.35188/1.1538345/journalister_kom_ut_ur_oppositionsgarderoben?lid=puff_1538382&lpos=lasmer. Hon skriver bl.a. Vid riksdagsvalet 2006 bytte huvudrollsinnehavarna plats. Den Socialdemokratiska regeringen ersattes av en Moderatstyrd regering. Året är nu 2009 och media har fortfarande inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen.
Regelrätt förföljelse istället för maktgranskning
Alexandra påtalar att tidningarna har en fixering vid Mona Sahlin med rubriker som "Panik i partiet" och "Förtroendekris för Mona Sahlin" och gäller det inte henne så är det Wanja Lundby Wedin. Wanja har visserligen gjort ett misstag men detta har i media fått överskugga det verkliga problemet med bonusar och höga löner, nämligen alla näringslivets toppar och högre tjänstemän med fantasifulla ersättningar till lika fantasifulla belopp.
Förstår sig borgare på demokrati?
I tidningarna utmålas också diskussioner om socialdemokraterna skall gå mer åt mitten eller åt vänster som sprickor i partiet . Detta är en kontinuerlig debatt som förts i rådslagsform. Det innebär bara att debatten förs i partiet och att vi inte som på allianssidan får förändringarna påskrivna uppifrån. Inom socialdemokratin månar vi om demokratin vilket naturligtvis är en nagel i ögat för alla med borgerligt påbrå. De flesta socialdemokrater förstår också att en god ledare avvaktar rådslagens utfall med att ge bestämda besked om partiets politik.
Rimlig förklaring till den partiska journalistiken
Men naturligtvis finns det en rimlig förklaring till tidningarnas partiska journalistik. Ja den mest näraliggande är ju att av dagspressen i dag ägs över 100 dagstidningar med 3.000.000 dagsex av borgerliga intressen medan 16 tuidningar med 600.000 ex av vänstern. Någon annan rimlig förklaring finns inte eftersom undersökningar visar att åtskilliga journalister politisk inte hör hemma på vänster om mitten. Det är alltså de borgerliga ägarintressena som spelar huvudroll även om de flesta tidningar försöker freda sig med deviser som "oberoende liberal" eller liknande.
Sydsvenskan bekräftar
En titt på Sydsvenskan i dag bekräftar det sagda. I huvudledaren http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article429546/Den-skordetid-snart-kommer.htmlbeskrivs Mona Sahlins besök som att "Skåne något av fiendeland bakom de egna linjerna för Sahlin: här är hon sedan länge ifrågasatt, misstrodd och kritiserad". Det oberoende liberala ljuget i högsätet redan från början med syfte att utmåla att Mona Sahlin inte skulle vara välkommen hit - rent skitsnack på socialdemokratisk svenska. Man ironiserade också över att rättvisan i skattesystemet skulle återställas också för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Oberoende liberal journalistik syftar till att svartmåla Mona Sahlin
Den "politiske redaktören" Heidi Avellan http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article429556/Pa-spaning-efter-den-tid-som-nalkas.html beskriver Mona Sahlin i all illvillighet som "ledaren som så tydligt vill lyssna mer än leda". Eller: "Talen i Lund och Malmö igår var kanske Mona Sahlins viktigaste. Men många blev besvikna." Hur många som var mycket nöjda framgår inte, eftersom det inte ingår i Sydsvenkans oberoende liberala journalistik att upplysa mer objektivt om vad som förekommit.
DN missförstår avsiktligt
I DNs huvudledare Jobben sist http://www.dn.se/opinion/huvudledare/jobben-sist-1.856751 ironiserar man över Mona Sahlins förstamajtal: "Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt, att jobbskatteavdraget är orättfärdigt och ska kompenseras så fort Sahlin blir statsminister. Inte full ut genast, men det ska tas första steg på den vägen. Det är givetvis en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men den har inget samband med gårdagens paroll om att jobben går först. Tvärtom."
...och missar logiken
Men hur är det med logiken. Alliansens trumeld med understöd från de trogna om ock "oberoende" allianstidningarna har hela tiden varit att jobbskatteavdraget skapar nya jobb. Men nu när även pensionärer skulle få del av "jobbskatteavdraget" så är det det "tvärtom" mot en jobbvänlig politik. Man anar att en logisk härdsmälta eller i vart fall ett partipolitiskt gynnande skett på vägen. Eller är det bara så enkelt att man på DN, vilket f.ö. tycks ha konstaterats med "vetenskapliga mått", gynnar alliansregeringen på oppositionens bekostnad.
Demokratin lider av "oberoende" partiskhetVad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen är en allvarlig black om foten för demokratin, då den rimligen måste skeva när dagspressen fungerar som valbroschyrer åt den regeringsmakt man egentligen skulle granska. Detta hjälps inte upp av den falska varubeteckningen av "oberoende" som en del dagstidningar använder i sin presentation. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott".
Bloggarkollegan Alexandra Einerstam har skrivit en artikel på SvT opinion "Journalister, kom ut ur oppositionsgarderoben". http://svt.se/2.35188/1.1538345/journalister_kom_ut_ur_oppositionsgarderoben?lid=puff_1538382&lpos=lasmer. Hon skriver bl.a. Vid riksdagsvalet 2006 bytte huvudrollsinnehavarna plats. Den Socialdemokratiska regeringen ersattes av en Moderatstyrd regering. Året är nu 2009 och media har fortfarande inte kommit ut ur oppositionsgarderoben. Medierna ska ägna sig åt kritisk granskning av makten, men istället har media blivit något av en anslagstavla för den borgerliga regeringen.
Regelrätt förföljelse istället för maktgranskning
Alexandra påtalar att tidningarna har en fixering vid Mona Sahlin med rubriker som "Panik i partiet" och "Förtroendekris för Mona Sahlin" och gäller det inte henne så är det Wanja Lundby Wedin. Wanja har visserligen gjort ett misstag men detta har i media fått överskugga det verkliga problemet med bonusar och höga löner, nämligen alla näringslivets toppar och högre tjänstemän med fantasifulla ersättningar till lika fantasifulla belopp.
Förstår sig borgare på demokrati?
I tidningarna utmålas också diskussioner om socialdemokraterna skall gå mer åt mitten eller åt vänster som sprickor i partiet . Detta är en kontinuerlig debatt som förts i rådslagsform. Det innebär bara att debatten förs i partiet och att vi inte som på allianssidan får förändringarna påskrivna uppifrån. Inom socialdemokratin månar vi om demokratin vilket naturligtvis är en nagel i ögat för alla med borgerligt påbrå. De flesta socialdemokrater förstår också att en god ledare avvaktar rådslagens utfall med att ge bestämda besked om partiets politik.
Rimlig förklaring till den partiska journalistiken
Men naturligtvis finns det en rimlig förklaring till tidningarnas partiska journalistik. Ja den mest näraliggande är ju att av dagspressen i dag ägs över 100 dagstidningar med 3.000.000 dagsex av borgerliga intressen medan 16 tuidningar med 600.000 ex av vänstern. Någon annan rimlig förklaring finns inte eftersom undersökningar visar att åtskilliga journalister politisk inte hör hemma på vänster om mitten. Det är alltså de borgerliga ägarintressena som spelar huvudroll även om de flesta tidningar försöker freda sig med deviser som "oberoende liberal" eller liknande.
Sydsvenskan bekräftar
En titt på Sydsvenskan i dag bekräftar det sagda. I huvudledaren http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article429546/Den-skordetid-snart-kommer.htmlbeskrivs Mona Sahlins besök som att "Skåne något av fiendeland bakom de egna linjerna för Sahlin: här är hon sedan länge ifrågasatt, misstrodd och kritiserad". Det oberoende liberala ljuget i högsätet redan från början med syfte att utmåla att Mona Sahlin inte skulle vara välkommen hit - rent skitsnack på socialdemokratisk svenska. Man ironiserade också över att rättvisan i skattesystemet skulle återställas också för sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Oberoende liberal journalistik syftar till att svartmåla Mona Sahlin
Den "politiske redaktören" Heidi Avellan http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article429556/Pa-spaning-efter-den-tid-som-nalkas.html beskriver Mona Sahlin i all illvillighet som "ledaren som så tydligt vill lyssna mer än leda". Eller: "Talen i Lund och Malmö igår var kanske Mona Sahlins viktigaste. Men många blev besvikna." Hur många som var mycket nöjda framgår inte, eftersom det inte ingår i Sydsvenkans oberoende liberala journalistik att upplysa mer objektivt om vad som förekommit.
DN missförstår avsiktligt
I DNs huvudledare Jobben sist http://www.dn.se/opinion/huvudledare/jobben-sist-1.856751 ironiserar man över Mona Sahlins förstamajtal: "Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt, att jobbskatteavdraget är orättfärdigt och ska kompenseras så fort Sahlin blir statsminister. Inte full ut genast, men det ska tas första steg på den vägen. Det är givetvis en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men den har inget samband med gårdagens paroll om att jobben går först. Tvärtom."
...och missar logiken
Men hur är det med logiken. Alliansens trumeld med understöd från de trogna om ock "oberoende" allianstidningarna har hela tiden varit att jobbskatteavdraget skapar nya jobb. Men nu när även pensionärer skulle få del av "jobbskatteavdraget" så är det det "tvärtom" mot en jobbvänlig politik. Man anar att en logisk härdsmälta eller i vart fall ett partipolitiskt gynnande skett på vägen. Eller är det bara så enkelt att man på DN, vilket f.ö. tycks ha konstaterats med "vetenskapliga mått", gynnar alliansregeringen på oppositionens bekostnad.
Demokratin lider av "oberoende" partiskhetVad ingen tycks vara benägen att ta upp är att mediasituationen är en allvarlig black om foten för demokratin, då den rimligen måste skeva när dagspressen fungerar som valbroschyrer åt den regeringsmakt man egentligen skulle granska. Detta hjälps inte upp av den falska varubeteckningen av "oberoende" som en del dagstidningar använder i sin presentation. Enkelt uttryckt så kan man köpa sig åsikter i Sverige. Om man har tillräckligt med pengar vill säga. Medborgarrätt skall inte heta pengar. Men åsiktsrätt - i vart fall spridningsrätt - heter pengar. Och detta är ett demokratiskt "underskott".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
