Frukten eller bara kärnan?Högerregeringen har genomfört skattesänkningar för 100 miljarder och avser en kommande period – om man får makten enligt ett policydokument publicerat i Expressen – sänka skatterna med ytterligare 100 miljarder. Att största delen går till dem som redan har det bra är ingen hemlighet. Är det någon som tror att den välfärd vi har i dag kan finansieras om man åderlåter det allmänna på 200 miljarder? Nej naturligtvis inte. Men det vill varken Reinfeldt, Borg eller de andra i gänget stå för. Istället talar man om att man ”värnar välfärdens kärna”. Vanligen är kärnan det man spottar ut sedan man njutit av frukten. Här har du alltså valet i ett nötskal vill du välja välfärden frukt eller bara den utspottade kärnan?
Vad är ”kärnan” egentligen
Vad borgarna menar med kärnan vill de inte berätta av lätt insedda skäl. Men återigen om man sänker skatterna med sådana belopp som är aktuella så finns inga pengar för annat än just kärnan. För de mer rika är detta inget problem eftersom de ökade inkomsterna medför att man kan genom försäkringar garanteras en hygglig välfärd. Och vi uppnår det system som man har i USA och på andra ställen där den privata sjukvården sörjer för överklassen medan köerna av fattiga växer framför de allmänna sjukhusen.
Välfärdsfrukten blir god först med tillräckligt med skatt
Man måste inse att fundamentet för välfärdens frukt är de skatter som tas ut och självklart skall dessa tas ut efter vars och ens förmåga. Först då kan välfärdens frukt ges till var och en efter behov. Det är utifrån detta som Mona Sahlin en gång som partisekreterare sa att hon älskar att betala skatt. Hon vill att alla skulle få del av välfärdens frukt på samma villkor. Det är helt uppenbart att Högeralliansen inte delar denna uppfattning. Det som är sjukt är att man inte talar om vad följderna blir av skattesänkarpolitiken.
I Filippas Stockholm har man redan inrätta gräddfiler
Ett exempel på hur det kommer att vara är Stockholm, där man på Södersjukhuset
granne med den offentliga hjärtvården har installerat ett privat vårdföretag inom Global Health Partners med namnet Arrhythmia Center Stockholm där man ger olika behandlingar för förmaksflimmer inklusive kirurgi. På hemsidan står bl.a. ”Vidare kan vi ta emot patienter som har en privat sjukvårdsförsäkring”. M.a.o. handlar det om en gräddfil för de som inte vill vänta i den vanliga kön. Så så ser det ut i Moderaternas skyltfönster Stockholm där man t.o.m. sålt ut hela sjukhus. F.ö. har ju Folkpartiet föreslagit samma sak här i Skåne med utförsäljning av regionens välskötta sjukhus i Hässleholm och Ängelholm.
Rickard Larsson: S tillför sjukvården i Skåne en miljard
Regionrådet (S) Rickard Larsson framhöll vid öppet möte på Surbrunn i dag den 30 aug att det handlar om resurser för välfärden. I regionen har man under det borgerliga
vanstyret minskat antalet vårdplatser med 150 och antalet anställda med 1500. En god sak just nu under lågkonjunkturen är att ökade resurser till den offentliga sektorn ger fler jobb och påskyndar att hjulen börjar rulla igen. Den borgerliga budgeten för nästa år tillskjuter 400 miljoner till sjukvården. Det är bara det underskottet beräknas till 450 miljoner, vilket ger en brist på 50 miljoner. Alltså ytterligare nedskärningar, vilket medför ytterligare nedskärningar av personal. Redan står 65.000 perszoner i kö i Skåne för att inom vårdgarantin få adekvat vård. 30 procent av de köande har stått längre än 3 månader. Socialdemokraterna vill tillföra ytterligare en miljard för att täcka undferskottet, arbeta av köerna och motverka den svåra arbetssituation för personalen som uppkommit i och med sparbetingens underbemanning. Dessutom avsätter socialdemokraterna en jämställdhetspott till sjukhuspersonalen.
Lasarettet ger bra vård men det måste få kosta
Moderaterna skriver i sin broschyr till kommuninvånarna ”Ystads lasarett ger oss bra vård – När man är sjuk ska man få omedelbar vård.” Det är nog sant. Men varför drar man inte konsekvenserna av detta och ser till att sjukvården får tillräckligt med resurser? Nej, de borgerliga vill spara för att sänka skatterna och avsäger sig därmed ansvaret för en vård för alla efter vars och ens behov. Eftersom ingen kan trolla – det gäller också Borg och Swanstein – så är alternativet till att ge sjukvården tillräckliga resurser att man försämrar personaltätheten och drar ner på viss verksamhet och alltså inte ger adekvat vård till alla. De rika kan då ges fullvärdig vård genom privata lösningar.
Valet gäller om vi skall ha Socialdemokraterna Välfärdsfrukt eller den av moderaterna Reinfeldt, Swanstein och Blixen-Finecke utspottade kärnan?
tisdag 31 augusti 2010
fredag 27 augusti 2010
Enkel matematik: Rödgröna alliansens satsningar i offentlig sektor ger jobb men inte den Blå alliansens skattesänkningar
Utanförskapet undanröjt?
Nu vet vi vad högeralliansen vill - valmanifest. Manifestet skulle ju framförallt visa på hur de borgerligas skulle skapa jobb. Det var ju på den frågan de gick till val 2006: de skulle undanröja utanförskapet. Högerledaren Reinfeldt slog också fast att det var på jobbfrågan väljarna 2010 skulle bedöma regeringen. Regeringsorganen DN och SvD kommenterar i ledare. DN Magert men stabilt (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/magert-men-stabilt-1.1160240) anger att det var magert om jobben men att ”Väljarnas känsla för vem som beskriver verkligheten mest korrekt är åter det som kommer att avgöra.” Svenskan frågar sig Jobb med manifestet? (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jobb-med-manifestet_5201849.svd) och man citerar Adenaur ”Sverige har inte råd med några experiment som riskerar att hota vår unikt starka position.” Det sistnämnda utan att nämna vilket som är det egentliga experimentet.
Ökad arbetslöshet med högeralliansen
Nå hur blev det. Senaste statistiken från SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet mot kring 6 procent när socialdemokraterna lämnade över. Under det första borgerliga året föll arbetslösheten till följd av fortsatt stark högkonjunktur och innan några jobbskatteavdrag hade hunnit verka till 5,2 procent. Därefter har det varit nattsvart på arbetsmarknaden. Och allra hemskast är siffrorna för ungdomsarbetslösheten som stigit till över 30 procent. Inget av detta finns på regeringstidningarnas ledarkommentarer.
Skyller på finanskrisen
Reinfeldt och Borg skyller på finanskris och ekonomisk kris. Och visst inverkar sådant. Men kan man verkligen stanna vid en sådan slutsats. Ja, kanske om man är borgerlig ekonom såsom Borg. Högerregeringen har nämligen svarat på krisen med skattesänkningar på 100 miljarder, huvudsakligen till de mycket rika - en procent av Sveriges befolkning, de rikaste, har fått lika stor skattesänkning som 25 procent av de fattigaste tillsammans!
Pengarna till skattesänkning eller jobb i offentlig sektor?
Skattesänkningar skapar nu inga jobb det visar med önkvärd tydlighet siffrorna utan går närmast till buffertsparande. Socialdemokratiska regeringar har istället alltid mött lågkonjunktur med satsningar inom offentlig sektor, vilket gett goda utslag. Detta vägrade högerregeringen att göra då man prioriterade skattesänkningar så att man t.o.m. delvis lånat till dem. Istället minskade under denna period antalet anställda inom offentlig sektor med över 25 000 anställda. Högerregeringen har alltså i hög grad bidragit till att krisen slagit så hårt. Helt uppenbart så försöker man nu skyla över denna felsatsning.
Reinfeldts mål att komma tillbaka till "massarbetslösheten"
I högeralliansens valmanifest talar man nu om ytterligare skattesänkningar där tyngdpunkten återigen ligger på lättnader för höginkomsttagare. Detta trots att krisläget ingalunda är övervunnet och receptet egentligen är en massiv satsning på offentlig sektor, inte minst inom vård, omsorg och skola där omfattande neddragningar skett. Istället så hoppas man att under nästa mandatperiod efter fyra år vara tillbaka där man startade på arbetslöshetsnivån 6 procent!
Här är det läge att påminna om hur dessa 6 procent i valrörelsen 2006 av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg beskrevs som "massarbetslöshet". Med andra ord ska vi under den kommande mandatperioden om högerallisan får råda tillbaka till denna massarbetslöhet med hjälp av nya skattesänkningar för dem som minst behöver dem. Man kan se skadeverkningarna för en hel geration ungdomar som ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Detta var nog ett av de mest fantasilösa ”jobbmanifest” som något politisk parti föreslagit i modern tid.
Arbetslöshet - synvilla eller verklighet
Men är den bristande initiativkraften kanske symptomatisk eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt beskrivit ungdomsarbetslösheten som ”en synvilla”. Vi som ser verkligheten bör nu ta Reinfeldts egen måttstock från 2006 på allvar: "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb". Man förstår ju varför han talar om synvilla.
Ödesval - vi väljer framtid!
Detta är en viktig fråga men det viktigaste är ju vilken framtid vi vill ha. En raserad välfärd av typ fattigvårdsmodell och skattesänkningar mest till dem som redan har det bra eller ett solidariskt samhälle med en världens bästa välfärd. Vi lovar inga skattesänkningar utan tvärtom skattehöjningar för de rikaste just med tanke på skattefinansierade välfärdstjänster. Och det gör vi med tanke på att t.ex. en plats i grundskolan kostar 83000 kr på ett år, en plats på gymnasiet 92000 och på läkarutbildningen 230000 samma tid. Ett kejsarsnitt kostar 50000 kr, en höftledsoperation 100000 kr och en plats i särskilt boende i äldreomsorgen 509000 kr per år. Med våra skatter betalar vi efter förmåga så att varje medborgare kan få dessa välfärdstjänster efter behov. Vi avvisar försäkringsalternativet med gräddfiler, där plånbokens tjocklek blir avgörande inte behovet.
Nu vet vi vad högeralliansen vill - valmanifest. Manifestet skulle ju framförallt visa på hur de borgerligas skulle skapa jobb. Det var ju på den frågan de gick till val 2006: de skulle undanröja utanförskapet. Högerledaren Reinfeldt slog också fast att det var på jobbfrågan väljarna 2010 skulle bedöma regeringen. Regeringsorganen DN och SvD kommenterar i ledare. DN Magert men stabilt (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/magert-men-stabilt-1.1160240) anger att det var magert om jobben men att ”Väljarnas känsla för vem som beskriver verkligheten mest korrekt är åter det som kommer att avgöra.” Svenskan frågar sig Jobb med manifestet? (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jobb-med-manifestet_5201849.svd) och man citerar Adenaur ”Sverige har inte råd med några experiment som riskerar att hota vår unikt starka position.” Det sistnämnda utan att nämna vilket som är det egentliga experimentet.
Ökad arbetslöshet med högeralliansen
Nå hur blev det. Senaste statistiken från SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet mot kring 6 procent när socialdemokraterna lämnade över. Under det första borgerliga året föll arbetslösheten till följd av fortsatt stark högkonjunktur och innan några jobbskatteavdrag hade hunnit verka till 5,2 procent. Därefter har det varit nattsvart på arbetsmarknaden. Och allra hemskast är siffrorna för ungdomsarbetslösheten som stigit till över 30 procent. Inget av detta finns på regeringstidningarnas ledarkommentarer.
Skyller på finanskrisen
Reinfeldt och Borg skyller på finanskris och ekonomisk kris. Och visst inverkar sådant. Men kan man verkligen stanna vid en sådan slutsats. Ja, kanske om man är borgerlig ekonom såsom Borg. Högerregeringen har nämligen svarat på krisen med skattesänkningar på 100 miljarder, huvudsakligen till de mycket rika - en procent av Sveriges befolkning, de rikaste, har fått lika stor skattesänkning som 25 procent av de fattigaste tillsammans!
Pengarna till skattesänkning eller jobb i offentlig sektor?
Skattesänkningar skapar nu inga jobb det visar med önkvärd tydlighet siffrorna utan går närmast till buffertsparande. Socialdemokratiska regeringar har istället alltid mött lågkonjunktur med satsningar inom offentlig sektor, vilket gett goda utslag. Detta vägrade högerregeringen att göra då man prioriterade skattesänkningar så att man t.o.m. delvis lånat till dem. Istället minskade under denna period antalet anställda inom offentlig sektor med över 25 000 anställda. Högerregeringen har alltså i hög grad bidragit till att krisen slagit så hårt. Helt uppenbart så försöker man nu skyla över denna felsatsning.
Reinfeldts mål att komma tillbaka till "massarbetslösheten"
I högeralliansens valmanifest talar man nu om ytterligare skattesänkningar där tyngdpunkten återigen ligger på lättnader för höginkomsttagare. Detta trots att krisläget ingalunda är övervunnet och receptet egentligen är en massiv satsning på offentlig sektor, inte minst inom vård, omsorg och skola där omfattande neddragningar skett. Istället så hoppas man att under nästa mandatperiod efter fyra år vara tillbaka där man startade på arbetslöshetsnivån 6 procent!
Här är det läge att påminna om hur dessa 6 procent i valrörelsen 2006 av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg beskrevs som "massarbetslöshet". Med andra ord ska vi under den kommande mandatperioden om högerallisan får råda tillbaka till denna massarbetslöhet med hjälp av nya skattesänkningar för dem som minst behöver dem. Man kan se skadeverkningarna för en hel geration ungdomar som ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Detta var nog ett av de mest fantasilösa ”jobbmanifest” som något politisk parti föreslagit i modern tid.
Arbetslöshet - synvilla eller verklighet
Men är den bristande initiativkraften kanske symptomatisk eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt beskrivit ungdomsarbetslösheten som ”en synvilla”. Vi som ser verkligheten bör nu ta Reinfeldts egen måttstock från 2006 på allvar: "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb". Man förstår ju varför han talar om synvilla.
Ödesval - vi väljer framtid!
Detta är en viktig fråga men det viktigaste är ju vilken framtid vi vill ha. En raserad välfärd av typ fattigvårdsmodell och skattesänkningar mest till dem som redan har det bra eller ett solidariskt samhälle med en världens bästa välfärd. Vi lovar inga skattesänkningar utan tvärtom skattehöjningar för de rikaste just med tanke på skattefinansierade välfärdstjänster. Och det gör vi med tanke på att t.ex. en plats i grundskolan kostar 83000 kr på ett år, en plats på gymnasiet 92000 och på läkarutbildningen 230000 samma tid. Ett kejsarsnitt kostar 50000 kr, en höftledsoperation 100000 kr och en plats i särskilt boende i äldreomsorgen 509000 kr per år. Med våra skatter betalar vi efter förmåga så att varje medborgare kan få dessa välfärdstjänster efter behov. Vi avvisar försäkringsalternativet med gräddfiler, där plånbokens tjocklek blir avgörande inte behovet.
tisdag 24 augusti 2010
De rödgröna tar bort den orättvisa pensionärsskatten
Under snart fyra år har man genfört en beskattning där pensionärer, arbetslösa och sjuka beskattas högre än löntagare. Detta framgår av denna tabell
Man har t.o.m pratat om att detta som kallas jobbskatteavdraget skall utökas ytterligare, vilket skulle ytterligare öka klyftan (=tabellens skillnad) mellan pensionärer och löntagare. Nu kommer man efter dessa år av orättvisa och försöker en månad före valet säga att man visserligen inte ger upp principen att pensionärer skall betala mer i skatt än löntagare. Men högeralliansen vill såsom valfläsk minska skillnaden något om ekonomin tillåter.
Mona Sahlin säger
Detta är en orättvis beskattning. Lön och pension skall beskattas lika. Vi i den rödgröna alliansen lovar att ta bort denna orättvisa under den kommande mandatperioden. Rösta därför på socialdemokraterna.
Man har t.o.m pratat om att detta som kallas jobbskatteavdraget skall utökas ytterligare, vilket skulle ytterligare öka klyftan (=tabellens skillnad) mellan pensionärer och löntagare. Nu kommer man efter dessa år av orättvisa och försöker en månad före valet säga att man visserligen inte ger upp principen att pensionärer skall betala mer i skatt än löntagare. Men högeralliansen vill såsom valfläsk minska skillnaden något om ekonomin tillåter.
Mona Sahlin säger
Detta är en orättvis beskattning. Lön och pension skall beskattas lika. Vi i den rödgröna alliansen lovar att ta bort denna orättvisa under den kommande mandatperioden. Rösta därför på socialdemokraterna.
söndag 22 augusti 2010
Mona Sahlin: Inom den kommande mandatperioden skall rättvisa skipas och alltså pension och lön beskattas lika – om du väljer mig till statsminister.
Kom ihåg högerregeringens turer:
1. Redan vid maktövertagandet 2006/07 införde man den straffbeskattning av pension jämfört med lön. Högerregeringen kallar det jobbskatteavdrag. Den omständigheten att pensionärer, sjuka och arbetslösa tvingades betala högre skatt än andra skulle skapa jobb, vilket DN upprepar i dag(http://www.dn.se/ledare/huvudledare/arbetets-frukter-1.1157264). I stället har arbetslösheten ökat, sysselsättningen sjunkit, långtidsarbetslösheten slagit rekord och ungdomsarbetslösheten är högst i Europa. Resultat: ökade klyftor – men inga jobb.
2. Sedan har man i olika steg höjt jobbskatteavdraget och ökat straffbeskattningen och nu hävdade statsministern att pensionärsskatt förekommer i många länder. Men detta är ren lögn eftersom Sverige är ensamt om att straffbeskatta pensionärer.
3. Högerregeringen sa nu istället att pensionärer skulle straffbeskattas för att exempelvis luncher kostar när man jobbar. Och vad skall pensionärer äta – billig hundmat? Alliansregeringen ser inte verkligheten -. Att många av oss äldre har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste.
4. Sedan motiverades straffbeskattningen med att de som jobbar reser mer. Ska vi pensionärer - kanske piggast och friskast i världen - bara sitta hemma? Vi vill faktiskt, som alla andra, resa, ta del av vårt kulturliv, umgås med vänner och barnbarn och upptäcka nya intressen.
5. Nu har regeringen – med stöd av Svenskt Närings livs ekonomer (http://www.dn.se/debatt/pensionarer-beskattas-inte-hardare-an-lontagare-1.1155214) - hittat på ett helt nytt skäl för att straffbeskatta pensionärer: Arbetsgivaravgifterna. Men dessa avgifter betalas för att ge trygghet åt dem som jobbar - idag och när de blir äldre. Pensionärerna har betalat sina arbetsgivaravgifter. Samtliga skälen 3 – 5 bortser från verkligheten att pension är väsentligt lägre än arbetslön. Att då dessutom beskatta pension högre än lön framstår som direkt omoraliskt
För högerregeringen handlar det nu om taktik: I snart fyra år har man med säregna motiv straffbeskattat pensionärer, sjuka och arbetslösa. Nu, i valrörelsen, så försöker de olika allianspartierna överbjuda varandra och locka pensionärerna med tillfälliga skattelättnader. Du måste fråga dig kan man lita på dessa löften? Om de borgerliga vinner valet kvarstår straffbeskattning av äldre, sjuka och arbetslösa såsom en av de bärande principerna i det svenska skattesystemet.
Vi socialdemokrater anser inte att politik är någon slags budgivning. Det handlar om principer. De rödgrönas princip är att pension är uppskjuten lön – och ska beskattas som lön. Mona Sahlin har lovat att inom den kommande valperioden så skall rättvisan mellan lön och pension återställas.
Mona Sahlin upprepade vid sitt bejublade tal vid socialdemokraternas skånska valupptakt i Landskrona (http://hd.se/skane/2010/08/22/sahlin-eldade-skanska-sossar-i/) inför tusentals tillresta valarbetare bl.a. : ”Pension är inte bidrag. Pension är uppskjuten lön. Därför är mitt löfte till Sveriges pensionärer: Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt under nästa mandatperiod”.
1. Redan vid maktövertagandet 2006/07 införde man den straffbeskattning av pension jämfört med lön. Högerregeringen kallar det jobbskatteavdrag. Den omständigheten att pensionärer, sjuka och arbetslösa tvingades betala högre skatt än andra skulle skapa jobb, vilket DN upprepar i dag(http://www.dn.se/ledare/huvudledare/arbetets-frukter-1.1157264). I stället har arbetslösheten ökat, sysselsättningen sjunkit, långtidsarbetslösheten slagit rekord och ungdomsarbetslösheten är högst i Europa. Resultat: ökade klyftor – men inga jobb.
2. Sedan har man i olika steg höjt jobbskatteavdraget och ökat straffbeskattningen och nu hävdade statsministern att pensionärsskatt förekommer i många länder. Men detta är ren lögn eftersom Sverige är ensamt om att straffbeskatta pensionärer.
3. Högerregeringen sa nu istället att pensionärer skulle straffbeskattas för att exempelvis luncher kostar när man jobbar. Och vad skall pensionärer äta – billig hundmat? Alliansregeringen ser inte verkligheten -. Att många av oss äldre har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste.
4. Sedan motiverades straffbeskattningen med att de som jobbar reser mer. Ska vi pensionärer - kanske piggast och friskast i världen - bara sitta hemma? Vi vill faktiskt, som alla andra, resa, ta del av vårt kulturliv, umgås med vänner och barnbarn och upptäcka nya intressen.
5. Nu har regeringen – med stöd av Svenskt Närings livs ekonomer (http://www.dn.se/debatt/pensionarer-beskattas-inte-hardare-an-lontagare-1.1155214) - hittat på ett helt nytt skäl för att straffbeskatta pensionärer: Arbetsgivaravgifterna. Men dessa avgifter betalas för att ge trygghet åt dem som jobbar - idag och när de blir äldre. Pensionärerna har betalat sina arbetsgivaravgifter. Samtliga skälen 3 – 5 bortser från verkligheten att pension är väsentligt lägre än arbetslön. Att då dessutom beskatta pension högre än lön framstår som direkt omoraliskt
För högerregeringen handlar det nu om taktik: I snart fyra år har man med säregna motiv straffbeskattat pensionärer, sjuka och arbetslösa. Nu, i valrörelsen, så försöker de olika allianspartierna överbjuda varandra och locka pensionärerna med tillfälliga skattelättnader. Du måste fråga dig kan man lita på dessa löften? Om de borgerliga vinner valet kvarstår straffbeskattning av äldre, sjuka och arbetslösa såsom en av de bärande principerna i det svenska skattesystemet.
Vi socialdemokrater anser inte att politik är någon slags budgivning. Det handlar om principer. De rödgrönas princip är att pension är uppskjuten lön – och ska beskattas som lön. Mona Sahlin har lovat att inom den kommande valperioden så skall rättvisan mellan lön och pension återställas.
Mona Sahlin upprepade vid sitt bejublade tal vid socialdemokraternas skånska valupptakt i Landskrona (http://hd.se/skane/2010/08/22/sahlin-eldade-skanska-sossar-i/) inför tusentals tillresta valarbetare bl.a. : ”Pension är inte bidrag. Pension är uppskjuten lön. Därför är mitt löfte till Sveriges pensionärer: Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt under nästa mandatperiod”.
lördag 7 augusti 2010
SvD valgnäggar och ljuger som en häst...
Litet tekniskt det där...
Det blev kanske lite tekniskt det där, ursäktade sig Anders Borg, när han talade om att arbetslösheten är nere på 8,1 procent och 50 000 fler var sysselsatta i juni, jämfört med samma period förra året. Det var lite lite siffror, annars var det bra, svarade Reinfeldt. Allt enligt regeringsorganet Svenska Dagbladet i ledare 6/8 under rubriken "Regeringen tänker på jobb även på semestern" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/regeringen-tanker-pa-jobb-aven-pa-semestern_5094857.svd). Jag vet inte vad man kallar det när man bara nämner de siffror som passar en egen bild av att man är bra? Frisering av sanningen, kanske?
Andra siffror..
Arbetslösheten är fortfarande högre än när högerregeringen tog över efter Socialdemokratin. Det senaste året har arbetslösheten ökat med 80 000 människor. Den moderatledda regeringen har minskat statliga bidrag till kommuner och landsting vilket gjort att 25 000 jobb minskat i den offentliga sektorn. En annan intressant siffra som regeringen inte nämner är att det blivit 54 000 flera långtidsarbetslösa. Det är alltså fullständigt klart att högerregeringen inte kunnat parera en lågkonjunktur. Att man nu när det vänder får litet bättre siffror är knappast något storverk. Särskilt om man sneglar på övriga Europa och USA där i stora drag samma tendenser visar sig. Dessutom kvarstår detta att man genom sina manipulativa drag mot facken och a-kassorna ställt 500.000 arbetstagare utan trygghet vid arbetslöshet.
Svenskan trillar i egen gropp grävd åt andra
I sin huvudledare drar sig Svenskan inte för rena skamgreppet då man apropå de rödgrönas inställning till rot-avdraget påstår "Låt dem inte lura er med valrörelsens stora bluff" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lat-dem-inte-lura-er-med-valrorelsens-stora-bluff_5094861.svd). Lurendrejeriet består i att de rödgröna går till val på att väsentligen vidga rotavdraget men att man anser det vara en stimulansåtgärd under lågkonjunktur. Man vill vi rödgröna också att rotavdraget skall kunna användas för hyresrätter och dessutom kompletteras med investeringsstöd för hyreshus och extra medel till upprustning av miljonprogrammets bostäder. Denna satsning på vanligt folks bostäder kallar SvD i nit att misstänkliggöra motståndaren för bluff.
Så var det med den bluffen...
Att ge skattesubventioner till hus- och bostadsrättsägare av denna storleksordning kan visserligen ses som en stark angelägenhet för en högerregering som gripit varje möjlighet att gynna de rikaste i samhället. Detta att konstant gynna dessa kan
tolereras under lågkonjunktur om det verkligen ger utslaget att fler kommer i arbete, särskilt inom byggnadssektorn som alltid varit en motor i samhällsekonomin. Men att generellt göra detta även när alla byggnadsarbetare har jobb finns knappast någon anledning. Att som SvD hylla principen att då öka byggarbetesmarknaden med journalister eller handelsanställda utan jobb eller andra arbetslösa förefaller minst sagt långsökt. Så så var det med den bluffen, nämligen ett bottenlöst påhopp utan substans i verkligheten. Plums ned i den egna dynggroppen!
Det blev kanske lite tekniskt det där, ursäktade sig Anders Borg, när han talade om att arbetslösheten är nere på 8,1 procent och 50 000 fler var sysselsatta i juni, jämfört med samma period förra året. Det var lite lite siffror, annars var det bra, svarade Reinfeldt. Allt enligt regeringsorganet Svenska Dagbladet i ledare 6/8 under rubriken "Regeringen tänker på jobb även på semestern" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/regeringen-tanker-pa-jobb-aven-pa-semestern_5094857.svd). Jag vet inte vad man kallar det när man bara nämner de siffror som passar en egen bild av att man är bra? Frisering av sanningen, kanske?
Andra siffror..
Arbetslösheten är fortfarande högre än när högerregeringen tog över efter Socialdemokratin. Det senaste året har arbetslösheten ökat med 80 000 människor. Den moderatledda regeringen har minskat statliga bidrag till kommuner och landsting vilket gjort att 25 000 jobb minskat i den offentliga sektorn. En annan intressant siffra som regeringen inte nämner är att det blivit 54 000 flera långtidsarbetslösa. Det är alltså fullständigt klart att högerregeringen inte kunnat parera en lågkonjunktur. Att man nu när det vänder får litet bättre siffror är knappast något storverk. Särskilt om man sneglar på övriga Europa och USA där i stora drag samma tendenser visar sig. Dessutom kvarstår detta att man genom sina manipulativa drag mot facken och a-kassorna ställt 500.000 arbetstagare utan trygghet vid arbetslöshet.
Svenskan trillar i egen gropp grävd åt andra
I sin huvudledare drar sig Svenskan inte för rena skamgreppet då man apropå de rödgrönas inställning till rot-avdraget påstår "Låt dem inte lura er med valrörelsens stora bluff" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lat-dem-inte-lura-er-med-valrorelsens-stora-bluff_5094861.svd). Lurendrejeriet består i att de rödgröna går till val på att väsentligen vidga rotavdraget men att man anser det vara en stimulansåtgärd under lågkonjunktur. Man vill vi rödgröna också att rotavdraget skall kunna användas för hyresrätter och dessutom kompletteras med investeringsstöd för hyreshus och extra medel till upprustning av miljonprogrammets bostäder. Denna satsning på vanligt folks bostäder kallar SvD i nit att misstänkliggöra motståndaren för bluff.
Så var det med den bluffen...
Att ge skattesubventioner till hus- och bostadsrättsägare av denna storleksordning kan visserligen ses som en stark angelägenhet för en högerregering som gripit varje möjlighet att gynna de rikaste i samhället. Detta att konstant gynna dessa kan
tolereras under lågkonjunktur om det verkligen ger utslaget att fler kommer i arbete, särskilt inom byggnadssektorn som alltid varit en motor i samhällsekonomin. Men att generellt göra detta även när alla byggnadsarbetare har jobb finns knappast någon anledning. Att som SvD hylla principen att då öka byggarbetesmarknaden med journalister eller handelsanställda utan jobb eller andra arbetslösa förefaller minst sagt långsökt. Så så var det med den bluffen, nämligen ett bottenlöst påhopp utan substans i verkligheten. Plums ned i den egna dynggroppen!
söndag 1 augusti 2010
Gubbsjuka är det politisk satir och passar det i public serviceföretaget SR?
Public Service – satir?
Public Service är – enligt egen utsago på hemsidan (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=5670&artikel=3871710) - ”färsk satir alltid i Godmorgon, världen” med Erik Blix, Mattias Konnebäck och imitatörerna Göran Gabrielsson och Rachel Mohlin. De flesta vet väl att God Morgon, världen! är ett bra program som sänds alla söndagar mellan 9 och 11 i P1. Oftast är det mycket hörvärt eftersom det rekapitulerar och fördjupar nyheterna under den gångna veckan. Under sommaren har satirprogrammet Public Service haft partiledarna som särskilda gäster. Man har avverkat bl.a. Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Lars Ohly och denna söndag Mona Sahlin. Men är det juste satir, när män drivs med för deras tillkortakommanden, medan kvinnor utsätts för påhopp för deras utseende och framställs som korkade våp?
Märklig skillnad att bemöta män och bemöta kvinnor
Lyssnar man till repriserna så är det gliringar och ganska juste satir beträffande männen (möjligen m.u.f. ett för ett grovt påhopp på Ohly) och de har anknytning till aktuella politiska utspel och problem. Ja, man skulle rent av kunna få in det under ”färsk satir”. I dagens program om Mona Sahlin förekom också Gudrun Schyman och statsrådet Maria Larsson. Samtliga kvinnor i programmet framställdes som nervösa våp. Maria Larsson skulle vara en vimsig mamma som vrålade till sina barn Gudrun Schyman skulle vara en barnföraktande hårdför ferminist. Mona Sahlin skulle vara en korkad, mascaratyngd söderböna som tillsamman med Yvonne Ruwaida skulle förskingra statskassan för skattebetalarna. Alla tre helt utan dagspolitisk agenda. Detta är jämfört med hanteringen kring de manliga politikerna ett rent gubbsjukt - Rachel må ursäkta - sätt att vara satirisk mot kvinnor. Och är det på minsta sätt roligt eller ens tankeväckande? Ja, förutom spegeln att inte ens satiriker kan frigöra sig från den den förhärskande patriarkala stämningen.
Att inte ta kvinnor på allvar
Detta sätt att avfärda en ledande politiker som Mona Sahlin såsom icke-trovärdig för något som förekom för 15 år sedan och dessutom rörde en skitgrej för några futtiga tior är skandalöst gubbigt och ojuste. Eller är det ett försök att upprepa Hägglunds, Odells och Littorins försök (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7033651.ab) framställa det rödgröna alternativet som ”tobleronepolitik” Detta sammanställt med en korkad framtoning som är ett återkommande tema i Public Service. Det är dessutom grymt osaklig inte minst m.h.t. att Mona Sahlin är den enda svenska politiker som åstadkommit något nytt i valrörelsen, nämligen att med varsam hand utan att förlora den egna socialdemokratiska profilen snickra ihop ett samarbete till vänster. Dessutom har hon avgett en programförklaring som heter duga i sin bok Möjligheternas land. Så det är knappast färsk politisk satir utan bara plump gubbsjuka att framställa henne som en korkad mascaratyngd söderböna. Det är att inte ta kvinnor på allvar och det är beklämmande fantasilös Public Service. Och vem drar ens på munnen utom i högeralliansens partikanslier?
Public Service är – enligt egen utsago på hemsidan (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=5670&artikel=3871710) - ”färsk satir alltid i Godmorgon, världen” med Erik Blix, Mattias Konnebäck och imitatörerna Göran Gabrielsson och Rachel Mohlin. De flesta vet väl att God Morgon, världen! är ett bra program som sänds alla söndagar mellan 9 och 11 i P1. Oftast är det mycket hörvärt eftersom det rekapitulerar och fördjupar nyheterna under den gångna veckan. Under sommaren har satirprogrammet Public Service haft partiledarna som särskilda gäster. Man har avverkat bl.a. Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Lars Ohly och denna söndag Mona Sahlin. Men är det juste satir, när män drivs med för deras tillkortakommanden, medan kvinnor utsätts för påhopp för deras utseende och framställs som korkade våp?
Märklig skillnad att bemöta män och bemöta kvinnor
Lyssnar man till repriserna så är det gliringar och ganska juste satir beträffande männen (möjligen m.u.f. ett för ett grovt påhopp på Ohly) och de har anknytning till aktuella politiska utspel och problem. Ja, man skulle rent av kunna få in det under ”färsk satir”. I dagens program om Mona Sahlin förekom också Gudrun Schyman och statsrådet Maria Larsson. Samtliga kvinnor i programmet framställdes som nervösa våp. Maria Larsson skulle vara en vimsig mamma som vrålade till sina barn Gudrun Schyman skulle vara en barnföraktande hårdför ferminist. Mona Sahlin skulle vara en korkad, mascaratyngd söderböna som tillsamman med Yvonne Ruwaida skulle förskingra statskassan för skattebetalarna. Alla tre helt utan dagspolitisk agenda. Detta är jämfört med hanteringen kring de manliga politikerna ett rent gubbsjukt - Rachel må ursäkta - sätt att vara satirisk mot kvinnor. Och är det på minsta sätt roligt eller ens tankeväckande? Ja, förutom spegeln att inte ens satiriker kan frigöra sig från den den förhärskande patriarkala stämningen.
Att inte ta kvinnor på allvar
Detta sätt att avfärda en ledande politiker som Mona Sahlin såsom icke-trovärdig för något som förekom för 15 år sedan och dessutom rörde en skitgrej för några futtiga tior är skandalöst gubbigt och ojuste. Eller är det ett försök att upprepa Hägglunds, Odells och Littorins försök (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7033651.ab) framställa det rödgröna alternativet som ”tobleronepolitik” Detta sammanställt med en korkad framtoning som är ett återkommande tema i Public Service. Det är dessutom grymt osaklig inte minst m.h.t. att Mona Sahlin är den enda svenska politiker som åstadkommit något nytt i valrörelsen, nämligen att med varsam hand utan att förlora den egna socialdemokratiska profilen snickra ihop ett samarbete till vänster. Dessutom har hon avgett en programförklaring som heter duga i sin bok Möjligheternas land. Så det är knappast färsk politisk satir utan bara plump gubbsjuka att framställa henne som en korkad mascaratyngd söderböna. Det är att inte ta kvinnor på allvar och det är beklämmande fantasilös Public Service. Och vem drar ens på munnen utom i högeralliansens partikanslier?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)