BWLOGG-mediaosamhalle

Lena "Goebbels" Adelsohn Liljeroth vill styra programutbudet i Public Service

2010-12-17T15:22:00.000-08:00

Förhandsgransning genom nya Myndigheten för radio och tv I går skrev kulturcensurministern i Resumé att ”Regeringen fattar i dag beslut om att införa ett system med förhandspröv¬ning av nya tjänster från SR, SVT och UR. Det är viktigt att hitta en balans mellan bolagens utvecklingsbehov och skyddet för övriga aktörer på medie¬marknaden” . Det blir en särskild instans, nämligen Myndigheten för radio och tv, som skall förhandspröva de tjänster som anmäls från bolagens sida. Under prövningen skall ”öppna konsultationer” med de konkurrerande kommersiella medieföretagen ske. Därefter skall Censurmyndigheten lämna sitt yttrande till regeringen, som slutligen godkänner eller ej.

I den Heliga Konkurrensens namn
Detta är en skandal, då dylik censur inte förekommit sedan sista världskriget och då betingat av yttre tryck från omgivande nazist- och kommunistländer. Då gällde det alltså förhandscensur för att undvika att bli angripna utifrån av aggressiva granndiktaturer. Regeringsbeslutet har initierats av vissa uttalanden av den odemokratiska EU-kommissionen. Man skulle härigenom garantera att de kommersiella aktörerna på samma marknad fick ensamrätt till kommersiellt gångbara idéer. Man vill alltså strypa Public Service såsom ett reklamfritt alternativ till de kommersiella. Detta är ett angrepp på allt vad som ansetts rätt här i Sverige. Så nu skall programidéer i framtiden som Babel, Plus, Uppdrag Granskning, Allsång på Skansen, Skavlan, Så skall det låta, Agenda och På spåret överlämnas till kommersialitet. Högerregeringen rustar ner allt som har med kultur att göra och överlämnar oss helt i kommersialismens händer, allt i den heliga konkurrensens namn.

Detta är grundlagsstridigt
Grunden är alltså uttalanden av EU-kommissionen om konkurrensen på mediaområdet, där Radio- och tv-avgiften skulle räknas som statligt stöd enligt EU:s regelverk. Det skulle innebära att man inte på det sättet får snedvrida konkurrensen. Vad medlemslandets invånare tycker väger som vanligt för denna odemokratiskt tänkande EU-elit lätt. Även om alltså EUs lagar gjorts till grundlag i Sverige så är detta bara en tolkning av Kommissionen och vi har ju vår egen grundlag att ta hänsyn till. I grundlagarna, bl.a. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen finns uttryckligt förbud mot förhandsgranskning. Precis som både Eva Hamilton och Mats Svegfors så hävdar jag att regeringens beslut är grundlagsstridigt.

Inte lärt något trots Goebbels, Stalin, Ceauşescu, Saeed al-Sahaf
Inte nog med att Högerregeringen vill inskränka yttrandefriheten för att tillfredställa EUs krav på begränsing av offentlighetsprincipen, vilket jag skrivit om Högerregeringens angrepp på yttrandefriheten - försöker importera EUs demokratiska "underskott" till Sverige!. Nu vill man dessutom införa förhandscensur av Public service för att tillfredställa några odemokratiska konkurrensidioter i Bryssel. Det är märkligt att man inom EU-eliten ingenting lärt av olika absoluta ideologier, där Joseph Goebbels, Josef Stalin, Nicolae Ceauşescu, Muhammed Saeed al-Sahaf för att nämna några som styrt över media, kultur, information och propaganda.

Inte Public utan Högerregeringens Service!
Det hela kungjordes av censur-, förlåt kulturdepartementet genom ett pressmeddelande . Men detta med förhandsprövning förstod man plötsligt att det skulle väcka frågor därför skrev man ett ”förtydligande” Det handlar därmed inte om villkor för sändningarna utan frågan är om nya tjänster ska få bekostas av tv-avgiftsmedel. Någon innehållsprövning är det således inte fråga om. Det är också väsentligt att påpeka att företagen själva avgör vilka tjänster som ska anmälas. Beslutet är alltså förenligt med yttrandefrihetsgrundlagen. Vad jag förstår är detta rena skitsnacket eftersom det uppenbarligen m.h.t. programproduktionens uppläggning innebär att varje ny programidé, eller återupptagen gammal programidé skall godkännas ytterst av myndigheten som skall prata med konkurrenterna och sedan låta högerregeringen bestämma. Det blir uppenbarligen inte längre någon Public utan en Högerregringens Service. Vill vi ha det?

Media rapporterar
Sydsvenskan skriver Sveriges Television och Sveriges Radio rasar mot regeringens beslut att införa förhandsgranskning av bolagens nya satsningar: Det här är en begränsning av yttrandefriheten, säger Sveriges Radios vd Mats Svegfors. Det är besvärande ur tryckfrihetssynpunkt säger Sveriges Televisions Eva Hamilton. Dagens Nyheter skriver att de tre högsta cheferna på SVT och SR menar att förhandsprövningen strider mot den svenska grundlagen. De menar att det främsta skyddet för ett oberoende public service ligger i den grundlagsfästa yttrandefriheten. När en innehålls- prövning nu införs ligger den vid sidan om yttrandefrihets-grundlagen. SvD har ingen nyhetsartikel om detta överhuvudtaget mer än en kort blänkare om att V KU-anmäler regeringen. Sveriges radio och SvT.

His Masters voice bara tiger, tiger och tiger
Det märkliga är att detta bara är artiklar på kultursidorna medan redaktionella kommentarer uteblivet. Att inte någon av PJ Anders Linder, Per Gudmundsson, Heidi Avellan, Peter Wolodarski eller de andra ljushuvudean på SvD, Sydsvenskan eller DN skulle ha någon enda liten kommentar om dråpslaget mot Public Service är faktiskt värt att notera. Och kom ihåg det till nästa Yttrandefrihetens dag! Denna hundlika lojalitet med allt vad högerregeringen företar sig är så märklig att den borde föranleda bortfall av all trovärdighet. För DN, Svd och Sydsvenskan får regeringen bara den är tillräckligt blå t.o.m. tafsa på yttrandefriheten. Men det rörde ju inte tidningarna. Där finns faktiskt en inkonsekvens. Eftersom i vart fall SvD åtnjuter tidningsstöd borde väl också dess tjänsteutbud förhandsgranskas. Men egentligen behöver ju högerregeringen inte förhandsgranska någon borgerlig tidning där serveras ju regeringspropagandan som på beställning utan alla prövning.

Kungen: ”Vi vänder blad och tittar framåt” – så faen heller...

2010-11-09T16:08:00.000-08:00

Kvinnoförakt

En rad artiklar har skrivits om skandalboken Svd http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kungen-vi-vander-blad-och-ser-framat_5622861.svd, DN bl.a. http://www.dn.se/debatt/kungen-ska-behandlas-pa-samma-satt-som-statsministern-1.1204729, SR http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4155866 Ja detta var bar några små smakprov. Egentligen skiter jag i hur och vad kungen har haft för sig och har svårt att förstå dem som lägger ner tid och pengar på att läsa om skiten. Däremot har Malin Ullgren på DNKultur tagit upp en intressant aspekt : Kungaboken handlar om män som inte ser kvinnor som människor http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/malin-ullgren-kungaboken-handlar-om-man-som-inte-ser-kvinnor-som-manniskor-1.1204739. Hon ställer frågan : Är vi klara där? Nej. Kungaboken handlar om en grupp män som tillsammas värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor.

Bortskämda mansgrisar som vill ha ”något gott till kaffet”

Marie Ullgren pekar på att biografin faktiskt visar är att det handlar om en grupp män med en extrem social och ekonomisk samhällsmakt som tillsammans värnar rätten att inte betrakta kvinnor som människor, som ”något gott till kaffet”., . Med en monarki följer också adel och ärvda pengar, eftersom det är viktigt för den här gruppen människor att ha goda relationer till hovet. Så vi har inte bara kungen, vi har ... som en naturlig del av detta statsskick också ett gäng högbördiga hangarounds som präglar statschefen, och därmed konstitutionen, med sina specifika värderingar ... och patriarkal kultur... Det må vara skvaller men den ger en bra sammanställning av statschefens mest privata umgängesvanor, och ”kaffeflickor” är inget tillspetsat, skämtsamt uttryck. Man äter mat, man dricker vin, sedan kaffe och till sist något litet för driften.

Hora och madonnakultur i statsledningen

Det är inte ”moralism” att invända mot hur kungen och hans gäng enligt ”Den motvillige monarken” bedrivit samtida hovliv slutar Marie Ullgren. Däremot är det direkt tragiskt att ha ett statsskick som odlar en hora/madonnakultur värdig Oscar II:s dagar. Kungen sa att han pratat med drottningen med vilken han, såvitt man f.n. vet, har tre barn. Det föreföll ju rekorderligt och det skall han väl få ha i fred. Men vill vi betala för kungens alla snabba bilar och kaffebrudar? Framförallt vill vi ha en statschef med så bristande uppfattning om jämställdhet och demokrati? Är det inte dags för en annan ordning än den med ”Noppe” och gänget. Så faen vi vänder blad...

Finns det andra sätt att hantera ”homosexuella närmanden” i Sverige än skott genom huvet eller 45 knivhugg i ryggen?

2010-10-26T07:09:00.000-07:00

Brutalt bögmord 1997 I går sände SvT 1 Keillers park en svensk långfilm från 2006 i regi av Susanna Edwards och i rollerna Mårten Klingberg, Piotr Giro m.fl. Bakgrunden är ett brutalt mord natten till den 23 juli 1997 i Keillers park på Hisingen i Göteborg. Jag är 71 år gammal och det var som med filmen hela mitt liv återupprepades. Detta att när man kommer hem till familjen och berättar om sin förälskelse mötas av pappas tysta förakt och mammas gråt över att ”inte få några barnbarn” – att inte få uns av den bekräftelse som skulle mött mig med en förtjusande dam. Eller trösta vänner som överhuvudtaget inte vågade berätta därför att familjen skulle kasta ut dem, ja hota dem till livet. Och sedan det ständiga hotet för ”avslöjande” med fatala konsekvenser, personligen och i det civila. Ja, rent av hotet från mentala och fysiska ”bögknackare”. Överhuvudtaget alla som ansåg sig ha rätt att bli provocerade över hur jag levde mitt liv. Visserligen är jag innerligt tacksam mot de progessiva krafter som har gjort att jag i dag 2010 efter 29 års samlevnad med min käre man kunnat ingå äktenskap, men i min själ smärtar fortfarande de djupa såren av lika många år av bögförakt.

Som jurist fick jag uppleva den ”homosexuella historien”
Det var märkligt att som jurist arbeta med en lagstiftning som syftade till att åstadkomma rättvisa och ett samhälle där man syftade till att stötta de svaga och ändå ständigt stöta på och vara ganska maktlös inför

• Familjens bifall till ens karriär och framgångar i arbetslivet och support av heterosexuella familjesträvanden men totala förnekande när man efter heterosexuell start helt plötligt drabbades av förälskelsen i en person av samma kön, ja hur man t.o.m. efter döden genom testamente försökte undergräva arvsrätten

• Olika utfrysningsförsök i arbetslivet och trakasserier på olika ”formellt” oantastliga grunder, ”samarbetssvårigheter”, ”inte som vi andra”, ”överkänslig”

• Hur samhället representerat av Justitieombudsmannen utan utredning avskrev kränkningar av homosexuella

• Hur domstolar såg förmildrande på våldsmän därför att de blivit utsatta för ”närmanden av offret” (som exempelvis i Keiller-fallet eller mordet på en homosexuell ishokeyspelare i Västerås)

• Hur polisen tidigare agerade så kränkande mot homosexuella våldsoffer att ingen vågade göra anmälan utan att ha med sig jurist.

• Hur släktingar efter dödsfall (före partnerskapslagens tillkomst 1995) kunde kasta ut homosexuell partner såsom ”inneboende” och begrava den döde utan att partnern tilläts medverka

• Hur kyrkliga och frireligiösa företrädare kunde så sent som 2006 kunde gå ut med uppropet ”Bevara äktenskapet mellan man och kvinna!” http://www.bevaraaktenskapet.se/sidor/upprop.asp

• Hur Högsta domstolen så sent som 2007 friade frikyrkopastorn Åke Green, som beskrev homosexualitet som ”en djup cancersvulst i samhället och såsom uppkomst och spridning av aids” under hänvisning till religionsfriheten http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hd-friar-ake-green_482681.svd

Filmens handling i korthet
Peter (Mårten Klingberg), som är gift småbarnspappa, förutspås en lysande framtid - han ska ta över familjeföretaget efter pappa och har familj med sin lika lyckade och vackra flickvän. Men en dag möter han en blick som går rakt in i hjärtat på honom – Nassims (Piotr Giro). Kärleken går inte att ignorera och de inleder snart en relation som upprör oförstående vänner och familjmedlemmar. Nassim är den öppne, som vill berätta för hela världen om deras kärlek, medan Peter får kämpa för sin frigörelse och mot sin konservativa bakgrund. Det blir till vacker och kroppsnära kärlekshistoria. Ja, lika fin och komplicerad som den i Brokeback Mountain och liksom där med

de omgivande heterosexuella fördomarna som enda komplikation. Peter inser att han har mött vad som kan vara hans livs kärlek, men han riskerar samtidigt att förlora allt annat. Men relationen får ett abrupt och brutalt slut... Två satanister avrättade den 37-årige algeriern Josef Ben Meddaours (Nassim) liv med ett skott i huvudet och ett i ryggen. Och Peter avskedades från familjeföretaget, fråntogs vårdnad och umgänge med sitt barn och fråntogs sin arvsrätt. Så kan det vara att var bög – inse det, allt annat är arrogant förnekande!

Bra film men...
Recensenter var överens om, att det är en bra film - Kronbrink i DN 4 poäng ”en imponerande debut” - men hänger upp sig på olika saker som inte stämmer överens med det heterosexuella samhällets verklighet.

• De homofoba poliserna är en kliché. Filmen handlar om ett mord 1997, dvs ungefär 10 år efter det att homosexualitet tagits bort som sjukdomsdefinition och 2 år efter det att homosexuella par fått möjlighet att mot den samlade borgerlighetens protester ingå partnerskap och framförallt innan polisväsendet utbildats i HBT-frågor. Och Carin Götblad var inte ens påtänkt som länspolischef då.

• Att Peter bedrar sin fru... det är inte gulligt med otrohet! – Skulle recensenten bli lika arg över heterosexuell otrohet skildrad på film? Men framförallt tillkommer många homosexuella relationer i smyg därför att det heterosexuella förtrycket medfört att homosexuella känslor undertrycks och förnekas också av homosexuella. Ofta är det alltså inte fråga om ”livslögn” utan ett för existensen nödvändigt förnekande.

• Det hade räckt om Peter bara varit bög från början... nu sviker han sin fru och drar in henne i sin jävla livslögn och det tillför egentligen ingenting till filmen. Man kan ana att det hade varit skönt att kunna dra en klar gräns från den heterosexuella verkligheten till bögen Peter. Detta är alltså okunnighet om homosexuellas villkor i slutet av 90-talet och för många än i dag? Homosexuellas ”jävla livslögn” är tillkommen som en följd just av denna ensidiga heterosexuella ”verklighet”

Jag är i alla fall glad över att Public service-tv visade filmen även om den greppade över mycket - som varit svårt för personer utan självupplevelse att förstå - var en fin filmupplevelse. Och jag tackar trots allt livet för min homosexualitet, som jag är övertygad om att en högre Kärlek inte fördomsfullt ser ner på och som faktiskt fört mig till detta livs största lycka, min underbara man.

När religionen tillåts regera så närmar vi oss medeltiden.

2010-10-23T12:16:00.000-07:00

Katolsk/europeisk samvetsfrihet
I människor och tro i P1 diskuterade en ny Europarådsresolution om ökad samvetsfrihet främst aktualiserat p.g.a. strävanden från de konservativt/katolska Europa . Enligt resolutionen, som visserligen bara är rådgivande, men i alla fall sägs följande: inte bara vårdpersonal utan hela vårdinstitutioner får vägra utföra aborter.

"Ingen person, sjukhus eller institution ska kunna tvingas, hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt för att man vägrar utföra, underlätta, assistera eller utföra abort" eller
"någon handling som kan orsaka döden för ett mänskligt foster eller embryo,"

Påverkas svensk abortliberalitet?
Deltagarna i radiosamtalet var Åsa Regnér, RFSU, Christina Doctare, läkare och kristdemokrat och Kristina Gemzell, gynekolog. Redaktionen hade ställt följande frågor: Hur påverkas den abortliberala svenska sjukvården av resolutionen? Var bör man dra den etiska gränsen mellan fostrets rätt till sitt liv och kvinnans rätt till sin kropp och hur hör hälsopolitik och religionsfrihet samman? Både Åsa Regnér och Kristina Gemzell sade sig förlita sig på socialministerns budskap att resolutionen inte skulle innebära någon förändring i svensk lagstiftning eller hälsopolitik. Detta eftersom man redan nu hanterade frågan praktiskt så att läkare eller sjukhuspersonal som anförde religiösa betänkligheter fördes över på andra arbetsuppgifter.

Abortmotståndare från Frankrike och Tyskland demonstrerar i Strasbourg. Foto: Christian Lutz/AP

Överlämar kvinnor till klåpare och riskerar kvinnors hälsa.
Men båda Regnér och Gemzell beklagade resolutionen som kommer att förvärra läget för kvinnor i andra delar av Europa. I vissa länder finns inte ens personal att utföra det begränsade antal aborter som motiveras av hänsyn till moderns liv eller våldtäkt. I Polen utförs exempelvis 400 aborter på detta villkor medan man beräknar att ca 150.000 aborter utförs av läkare på fritiden eller av icke medicinsk kunniga mot hög betalning och med betydande risk för livshotande komplikationer. Annorlunda ansåg Christina Doctare, som helt bortsåg från att resolutionen huvudsakligen avsåg just aborter och menade att detta borde tas som en mer allmän diskussion om samvetsfrihet inom sjukvården. Hon anförde frågor om vård i livets slutskede, ekonomiska aspekter på osedvanligt dyr vård och upprätthållande av liv vid för tidigt födda eller skadade foster osv. Därför välkomnade hon reslutionen.

Är Doctare verkligen läkare?
De saker Doctare anförde är i och för sig intressanta och nödvändiga samtalsämnen men resolutionstexten avser t.o.m. ordagrannt abort, varför Doctares försvar framstår som svammel i avsikt att lägga ut en dimridå. Och varför argumenterar hon emot abortfriheten? Som läkare är hon huvudsakligen känd för ett förtjänstfullt arbete om våldtäkter på Balticum. Men hennnes huvudsakliga verksamhet är inte som läkare utan ledande företrädare för Katolicismen och Kristdemokraterna med kristen sexualmoral, kristen familjesyn och motstånd mot homosexuella äktenskap som huvudingredienser . Hon var en stiftarna tillsammans med Tuve Skånsberg av den religiösa tankesmedjan Claphaminstitutet. Liksom Skånsberg har hon också kandiderat till både riksdag och EU-parlament för KD. Hon är katolik och har av Påven tilldelats värdighet av Dam av Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden.

Hur arbetar en propagandist?
När man vill se hur Christina Doctare arbetar som propagandist finns ett tydligt exempel. Uppropet Bevara äktenskapet mellan man och kvinna, som hon undertecknade, inleds med följande ord:
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna säger att familjen, byggd på äktenskapet mellan man och kvinna, utgör ”den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten” (artikel 16).
men FNs förklaring lyder
Artikel 16
1. Fullvuxna män och kvinnor har rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor skall ha samma rättigheter i fråga om äktenskaps ingående, under äktenskapet och vid dess upplösning.
2. Äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.
3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och har rätt till samhällets och statens skydd.

Halvsanningar och hälsorisker
Hela uppropet bygger alltså på ett falsarium eftersom Artikel 16 avser att skydda lika rättigheter i äktenskapet, att samtycke föreligger samt att familjeenheten hur den än är utformad har rätt till samhället skydd. I abortdebatten försöker Doctare - på samma sätt som med innehållet i artikel 16 - blanda bort korten i abortdebatten genom att tala om en massa annat.
Det katolska EU har infört en rekommendation där sjukvården skall kunna avsäga sig ansvaret för kvinnors hälsa även när det gäller abort och överlämna dem till okunniga klåpare med skumraskbetalningar. När religionen tillåts regera så närmar vi oss medeltiden. Att religionen är på marsch framgår f.ö. av Annika Ström Melins artikel i DN Krock i kunskapssyn.

Skall vi tillåta kritik när det gäller EUs överstatlighet och smågnet?

2010-10-21T09:14:00.000-07:00

Läste uppmärksamt i dagens DN ”min egen” EU-politiker Olle Ludvigssons DNdebattartikel ”EU-debatten kvävs av medier och toppolitiker” http://www.dn.se/debatt/eu-debatten-kvavs-av-medier-och-toppolitiker-1.1192903. Min undran är vad är det för allmänt skitprat Olle håller på med?

Är det verkligen så här: ”navelskådande nej-sägarmaskineri”?
Huvudorsaken till den haltande och bristfälliga EU-debatten är ... att svenska toppolitiker och journalister tillsammans har utvecklat ett nationellt navelskådande nej-sägarmaskineri som automatiskt kväver de flesta tendenser till konstruktiv dialog. Alla EU-initiativ betraktas som idiotiska tills motsatsen har bevisats... Vi har vissa journalister... som aldrig missar att lägga till några kommentarer om konstigheter från Bryssel när ett EU-initiativ skall beskrivas. Vi har vissa EU-parlamentariker som har gjort det till ett slags affärsidé att på lösa grunder såga och förlöjliga olika EU-förslag.

Det låter som ett aktivt försök att strypa all faktisk granskning av EU
Något är ruttet i den svenska EU-debatten... Men inte ett exempel på det ruttna omnämns... Sverige är bra och EU är dåligt – det är den fastetsade schablonen. Ja, är det så underligt, när EU lägger sig i massa omväxlande smått och stort som inte har med EU att göra. Detta retar medborgarna. För att ta det småa första så vad har EU att göra med böjen på gurkor, måtten på kobås, skifttjänstgöringen för busschaufförer, svensk choklads innehåll, om vi vill hantera den interna alkoholförsäljningen via ett monopol eller ej osv, osv i all oändlighet. Själv har jag som biodlare varit inblandad i att EU helt plötligt slår sönder en fungerande nödvändig bekämpning av varroakvalstret på honungsbin, så att förmodligen stor del av svenska bistammen kommer slås ut (se mitt brev till jordbruksministern http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=46564).

Än värre är att EU är en odemokratisk struktur som gynnar storkapitalism
Enligt EU-domstolens utslag i Vaxholmsmålet mfl domar så innehåller EU-rätten en grundprincip om kapitalets och arbetets fria rörlighet. Vid konflikt med denna grundprincip slås bl.a. ut Stadgan om de grundläggande rättigheterna (se stadgans art. 51 och 52) med bl.a. bestämmelser om jämlikhet, kollektivatal, strejkrätt, rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden. Detta lär ha väckt viss förstämning i det LO-läger, där Olle har sin rötter. Strukturen gynnar alltså arbetsgivare och kapitalister på arbetares bekostnad. Visserligen har Europaparlamentets ställning stärkts. Men fortfarande är strukturen toppstyrd och mertalet intiativ kommer från Kommissions lilla krets långt borta från medborgarnas verklighet och som genom den monstruösa förvaltningen är ständigt föremål för odemokratisk påverkan från lobbyorganisationer med principen betala så får du igenom vad du önskar.

Den skadliga EU-avregleringen.
Med EU har också följt en avreglering som både fördyrat för kunderna och inneburit betydande olägenheter. Exempel:

• El-marknaden, som försörjde hela Sverige med elkraft och till ett gemensamt pris, skall nu indelas i områden med följd att skåningar får högre eltariffer trots att investeringarna skett gemensamt för alla i Sverige

• Järnvägstrafiken har konkurrensutsatts, vilket inneburit att underhållet av både tåg och banor eftersatts samt svårigheter för kunderna att köpa biljetter ända fram till resmålet när olika bolag trafikerar.

• Apoteken där man numera inte kan få recept expedierade hem med posten eller kan få reda på om medicinen finns på grannapoteket och dessutom priserna varierar kraftigt mellan olika apotek

• Upphandlingsdirektivet som förhindrar kommunala initiativ för att gynna lokal arbetskraft, vilket skulle kunna sänka utgifterna för arbetslöshet mm

• Det fullständigt absurda jordbruksstödet (45 % av budgeten!!)

Detta är nu bara ett fåtal exempel på där berättigat missnöje med hur EU lagt under sig mer och mer makt, vilket aldrig var i åtanke när ansökan till EU ingavs och röstades igenom.

Ser man inte nackdelarna så kan man inte heller göra något åt dem.
När nu Olle beskriver EU-kritiken som ett ”navelskådande nej-sägarmaskineri” så ser han alltså inte verkligheten och hör inte heller vad människor säger. Han har hamnat överst på EU-piedestalen, dit inget når upp annat än ett guturalt mumlande missnöje. Där uppe kan han inte ens urskilja orden och därför beskriver han missnöjet på det sätt han gör. Visst finns mycket bra inom EU såsom jämställdhetsträvanden, bättre integration, renare luft, som Olle nämner, och jag vill gärna tillfoga polis och tullsamverkan, motverkan av människohandel, studentutbyte, forskningssamarbete, it-samarbete osv samt inte minst Redings kraftfulla utspel om romer. Men detta hindrar inte att man vaksamt måste se till när EU går över gränsen till detaljregelering eller gör våld på hos oss eller annat medlemslands inarbetade förvaltningsformer.

Det är egentligen föräldraledigheten som motiverar Olles rallarsving
Olles litania tycks vara skriven av erfarenheterna vid ett tillfälle, nämligen debatten om föräldraledighet och jämställdhet. Och där kan man väl hålla med att det är av stort värde att vi stödjer ökad jämställdhet i hela Europa. När man säger att detta inte är en EU-fråga så delar jag inte den åsikten eftersom det kan sägas vara en demokratifråga och upptagen i Sociala stadgan art 23. Å andra sidan konstaterar jag att jämställdhet mellan kvinnor och män – liksom bl.a. kollektivavtalsrätten - får vika vid konflikt med grundprincipen om kapitalets frihet, vilket jag tycker är fel. Vidare så är det symtomatiskt att när EU bestämmer sig för att reglera det även kommer i konflikt med nationell socialförsäkringslagstiftning, alltså helt onödigt småpetande som är ägnat att reta upp.

EU-flaggan är visserligen blå-gul men det är faktiskt enda likheten med den svenska.

Det kan vara viktigt att komma ihåg det. Enligt min mening så bär alltså EU-parlamentarikerna själva skulden för gnyet. Och då är det ganska magstarkt att blåsa i stora trumpeten och beskylla andra för att vara självgoda nejsägare. När skall Olle börja ägna sig åt att försöka förbättra EU istället för skälla på oss kritiker? På en punkt kan jag hålla med Olle: Svenska folket förtjänar en betydligt bättre EU-debatt än den som de nu blir påprackade - med tillägget - nämligen den debatt där krtik sopas under mattan och hysteriska lovord blir det enda tillåtna.

Borgerliga medias desinformationskampanj större hot mot demokratin än SD i riksdagen

2010-10-16T13:37:00.000-07:00

Mediagamar vill ha blodigt kalas på Bodström (och socialdemokratin)

Nog är det märkligt: En man i sina bästa år familjefar och mitt uppe i en karriär med många facetter tar något års time out för att just ägna sig åt att vårda dessa två faktorer istället för att fullfölja ett riksdagsuppdrag http://www.dn.se/nyheter/politik/bodstrom-lamnar-politiken-1.1189474 http://www.dn.se/nyheter/politik/bodstrom-riksdagsplats-inte-nodvandig-for-att-bedriva-politik-1.1189680

, som skulle tillkomma samtidigt som en tänkt valseger för de rödgröna med en tänkt ministerroll för just denne man. http://www.dn.se/nyheter/politik/yilmaz-kerimo-ersatter-bodstrom-1.1189629
Helt plötsligt översvämmas de borgerliga drakarna med artiklar drypande av giftigheter om bristande lojalitet, såsom ”Henrik Brors: Bodströms agerande märkligt” http://www.dn.se/nyheter/politik/henrik-brors-bodstroms-agerande-markligt-1.1189505 och grundlöst ifrågasättande av de anförda motiven, såsom Peter Wlodarskis ”att tala om pappors föräldraansvar blev ett fräckt försök att blanda bort korten”.http://www.dn.se/ledare/signerat/riksdagen-till-mangsysslandets-forsvar-1

.
Bodström är inte bara pappaledig utan ett monster i borgarnas ögonI DN ges under rubriken Bokslut Bodström
http://www.dn.se/ledare/huvudledare/bokslut-bodstrom-1.1190078 en nidbild av Thomas Bodströms tid som justitieminister. Han skulle ha stått som ”symbol för hårdare tag mot kriminella och det framväxande övervakningssamhället” medan ”han i valrörelsen talade han om förebyggande insatser”. Därför ”saknade budskapet politisk trovärdighet”. Ja, detta skulle rent av ”ge en bild av Socialdemokraternas nuvarande kris”. Ja, Thomas Bodström skulle rent av ha mobbat justitieminister Beatrice Ask rörande hennes bristande formella juridiska kompetens. Det sistnämnda kanske rörde hennes förslag att misstänkta sexköpare borde få ”kuvert med grälla färger” med posten – så att de skulle ”skämmas på torget”. Henrik Brors är som vanligt ett eko av ledaravdelningen på nyhetsplats i

Bodström är borta för alltid – hurra, hurra!I SvD intervjuar man tre ledarskribenter, Heidi Avellan, Sydsvenskan, Nisha Besara, Dagens Arena och Sanna Rayman, Svenska Dagbladet under rubriken
”Ledarskribenter: Bodströms karriär kan vara över” http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ledarskribenter-bodstroms-karriar-kan-vara-over_5508705.svd. När man läser närmare visar sig rubriken stämma med 2-1. Man har alltså fått det resultat man kunnat anta när man väljer att tala med två högerallianstrogna skribenter och en vänster. Rena manipulationen alltså. Två dagarsenare har SvD huvudledaren ”Thomas Bodström på nya äventyr” http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/thomas-bodstrom-pa-nya-aventyr_5518269.svd som inleds med välkomstrubriken för 10 år sedan: "Thomas Bodström nyutnämnd Justitieminister som rökt hasch och haft svart städhjälp." På Svenskan är de som vanligt elakast mot dem som anses ha en chans att var med och bilda motstånd mot den regerande högermaffian.

SvD och DN bildar Högeralliansens giftterrarium I DNs papperstidning publiceras ytterligare en Brors-smocka ”Bodströms avhopp ännu en huvudvärk för Sahlin”. Enligt nämnda belackare skulle Mona Sahlin nämligen ”ha svårt att ta ledningen över alla falangerna i partiet”. Påståendet framstår som så mycket skamligare som Mona Sahlin inför valet inte

bara lyckades ena partiet utan också ro hem ett nog så krävande trepartisamarbete. Man försöker också antyda det skulle ”tunnas ut kring Mona Sahlin”men detta jävas av att en hel ny generation S-politiker tillsatts i den nya riksdagen. Men alla dessa borgerliga giftormar, inte minst den välbetalde Henrik Brors, talar med högeralliansens tudelade tunga och bör därför utan för mycken tanke kunna förpassas till det borgerliga där de rätteligen hör hemma.

Borgerliga medias ensidighet ett större demokratisk problem än SD.Ärligt talat så bryr jag mig inte om huruvida Thomas Bodström, som jag uppskattar som politiker utan att dela alla hans åsikter, i nuläget stnnar i Sverige eller far med familjen till USA, Jag struntar också i vad han har för syfte med det ena eller andra stälningstagandet och tycket att det har jag som väljare inte med att göra. Naturligtvis vore det absurt om jag antog stt ”det skulle säga något om socialdemokrati”. Nej, det intressanta och oroväckande finns i att konstatera denna mediahets, där enkla händelser byggs ut som ett katastrofscenario med uppenbar udd att skada ett av de stora demokratiska partierna i Sverige, Socialdemokraterna. Det handlar uppenbarligen inte om konstruktiv kritik utan enbart en förtalskampanj där över 100 dagstidningar med en dagsupplaga på över 3 miljoner dagsex driver en konstant kampanj för att befästa det borgerliga maktövertagandet. Denna ständiga desinformation är i grunden ett större demokratisk problem än att SD tagit plats i riksdagen.

Fråga är vem får större vinst när säkerhet och arbetsmiljö är sämre, som i gruvindustrin i Chile?

2010-10-13T09:34:00.000-07:00

Jag var hos både Gud och djävulen - och det var Gud som tog mig!
sa Mario Sepulveda, 40, var en av de första som räddades på onsdagsmorgonen. Han har blivit något av en talesperson för de 33 gruvarbetarna som varit fast 700 meter under marken i 69 dagar. Jag kan inte slita mig från direktsändningen på datorn. Jag har aldrig varit med om något så gripande. Budget, sjukförsäkring och arbetslöshet, allt kryddat med en arrogant högerregering ... det får vänta jag kan bara inte hålla några tankar i styr. Allt blir en .. från

700 m meter ner i jorden, som halvägs till Handlar’n inne i Löderups samhälle, efter att ha levt på hoppet, så en långsam pånyttfödelse genom färd under drygt 20 minuter i en 50 cm diameter kapsel i ett nästan kilometerlångt hål... Den glädje man känner gör att det blir för trångt... tårarna rinner.,. lyckan är obeskrivlig .. ännu en gruvarbetare räddad.... också igen .. och igen 33 gånger...

Redan den nyräddade Mario Sepulveda tog upp frågan om bättre arbetsförhållandena i gruvorna i Chile: ”Det kan inte fortsätta som det varit. Saker och ting måste förändras”

Med andra ord det finns någon som har profiterat på att säkerheten i gruvverksamheten eftersatts. Vinsten i pengar var viktigare än arbetarnas liv där nere under jord. Och så är ekvationen när arbetare dör och löntagare får sämre hälsa av dåliga arbetsförhållanden: det är någon som tjänar på det. Jag blir arg vid tanken. Blir du? Profitörerna fick denna gång inte ytterligare liv på sitt samvete men det är dags att börja tänka... och kanske i vidare cirklar än gruvor...

Varför mörkas ansvarsfrågan för miljökatastrofer, finanskriser och dödshot?

2010-10-08T03:53:00.000-07:00

Finansvärldens girighet det största hotet mot vår planet
Världens 3 000 största företag orsakade miljöskador för 15 000 miljarder kronor år 2008 http://www.dn.se/ekonomi/bolagens-miljoskador-hotar-vara-pensioner-1.1185111. BPs gigantiska oljeutsläpp i Mexikanska golfen med omfattande förstörelse av ekosystemen http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/transocean-kritiserar-bps-utredning_5278289.svd. Vattenlivet är helt dött i den ungerska floden Marcal när en dam brast vid ett aluminiumverk och det rödbruna giftslammet når nu även Donau vars flodområde berör 15 europeiska länder http://www.dn.se/nyheter/varlden/desperata-forsok-att-stoppa-giftet-1.1184981. Samtliga dessa hot har sin grund i bristande säkerhet p.g.a. absurda lönsamhetskrav och eftersatt underhåll.

Folket skall inte behöva betala för etablisemangets girighet
Den norskfödda före detta franska undersökningsdomaren Eva Joly, som bl.a. under dödshot utrett franska korruptionsskandaler och skrivit om politikers och finanselits utbredda korruption och maktmissbruk. Hon menar att ”Bankkrisen borde utredas som brott” när hon talar om de isländska bankernas skrupulösa metoder som lett till bankväsendets kris där. Hon anser det omoraliskt att överföra bankdirektörernas förbrytelser till isländska folket och hon är besviken på bl.a. den svenska högerregeringens helhjärtade stöd för kraven mot Islands befolkning; en besvikelse som varit tillräcklig för att artikeln inte tas in på DNs internet. Möjligen kan detta väcka tankar på de svenska bankernas härjningar i Balticum och Anders Borgs hårda krav mot politiker där att låta folket betala för bankernas girighet. Kanske kan det t.o.m. ge en annan syn på Grekland där högerregeringen eftlämnat ett skandalbokslut för den socialdemokratiska regeringen att klara ut.

Politikernas girighet är ett hot mot ekonomisk stabilitet och välfärd
Samtidigt som rena mutskandaler ligger på åklagarnas bord http://www.dn.se/nyheter/sverige/mutfall-finns-i-flera-kommuner-1.1184409 finns även en annan slags girig och kortsynt lönsamhet inom flera politikerområden, särskilt inom skola,omsorg och sjukvård. Girigheten är manifesterad genom privatiseringar där vinstintresset tillåts överskugga exempelvis patientsäkerhet och juste omvårdnad. Patient avled när personalen hade planeringsdagar talar dagens DN om http://www.dn.se/sthlm/patient-avled-nar-personalen-hade-planeringsdagar-1.1184855 eller de i en rad artiklar påtalade överbeläggningarna landet runt. I faktaruta till DN-artikeln om patientdöden sägs att ”antalet vårdplatser på sjukhusen minskat kraftigt i Sverige”, varvid bl.a. Läkarförbundet ansett att sparsamheten gått för långt ”och innebär risker i vården”. Eller i "friskolorna" indragning av lärare, kuratorer, skolsköterskor, fritidspersonal, gymnastiksalar och skolgårdar, besparingar som ökat vinsterna för riskkapitalbolagens ägare http://www.lr.se/lararnasriksforbund/opinionochdebatt/debattartiklar/arkiv/uppdraggranskningsreportagevisarattstatenmastetastorreansvarforskolan.5.4ff660ce12b12fe7dbb80001316.html. Absurda stupstockskrav i sjukförsäkringen eller skyhöga A-kasseavgifter för låglönearbetare och låga för höginkomsttagare är delar av samma otäcka cynism hos maktpolitiker.

”Den vanvettiga liberaliseringen av marknaderna”
Eva Joly http://www.sns.se/zino.aspx?articleID=1666 anser att bekämpa korruption och maktmissbruk är en förutsättning för varje sann politisk handling. Vi måste återupprätta förtroendet för de politiska och ekonomiska eliterna. I vår tid av globalisering vilar ansvaret tungt på våra ledare. Hon anser att de måste stå höjda över alla misstankar för att kunna inge hopp för framtiden. Korruption och maktmisbruk har enligt henne blivit mycket värre ”efter den vanvettiga liberaliseringen av marknaderna”. Denna tanke slog ju t.o.m. vissa Eupolitiker i samband med den gågna finanskrisen men tycks nu gå i stå. Och det är symtomatiskt att knappast någon i den borgerliga regeringspressen intresserar sig för detta.

Vad vill de borgerliga tidningarna förutom att vara Reinfeldts megafoner?

2010-10-05T03:14:00.000-07:00

Kvasinyhet slås upp som dagens sanning
DNs inrikespolitiske redaktör Henrik Brors utropar: Nu är vi störst! http://www.dn.se/nyheter/politik/nu-ar-m-storst-1.1182970 När statsminister Fredrik Reinfeldt inleder sin andra mandatperiod är det som ledare för Sveriges största parti. Partiet får nu 31,7 procent, mot 30,1 i valet... De borgerliga skulle få egen majoritet i riksdagen om det var val i dag. Valets vinnare, Moderaterna och Miljöpartiet, får stigande siffror, i den första DN/Synovate-mätningen efter riksdagsvalet. Läget mellan de två politiska blocken är exakt detsamma som i valet, 49,3–43,7, men eftersom Sverigedemokraterna backat till 4,7 procent, blir de borgerliga större än de rödgröna och SD tillsammans. Nog är det väl kvasinyheter som slås upp av DNs inrikespolitiske redaktör. Han drar sig t.o.m. för att redogöra för hur stor procentuell andel av väljarkåren som lyckats med bedriften att ge Brors en glad dag. Detta att man numera inte ens anger undersökningsförutsättningarna är signifikant för dagens nyhetsförmedling: läsaren skall inte längre kunna bedöma sanningshalten.

Röstcirkus?
Henning Brors fortsätter sin värderande journalistik på nyhetsplats under rubriken Röstcirkusen kan leda till minskat väljarförtroende (bara i papperstidningen). Denna ”cirkus” som han pratar om finns inskriven i riksdagsordningen för att lösa konflikter i personvalfrågor. För min del är det inte konstigare än det nyss avgjorda valet. Men inte ens en Henrik Brors lär väl tala om valcirkusen?! Brors är bara en återspegling på nyhetsplats av ledaren Principlös opposition http://www.dn.se/ledare/huvudledare/principlos-opposition-1.1182908. där man avslöjar en klargörande tanke: Det är sant att regeringen har ett stort ansvar. Efter att den tidigare socialdemokratiske talmannen Björn von Sydow meddelat att han inte ville ställa upp fanns en öppning. Reinfeldt hade kunnat kontakta de rödgröna och deklarera att regeringspartierna ville lösa talmansfrågan i samförstånd och därför kunde tänka sig von Sydow. Det hade varit en snygg gest. Kanske hade det förbättrat samarbetsklimatet i riksdagen.

Förlåt det var en felsägning!
Ty vad ledarskribenten egentligen ville säga var: Mona Sahlin blottade en brist på konsekvens och ansvarskänsla... Mona Sahlin är visserligen i sin fulla rätt att driva tuff oppositionspolitik Men att inte rösta för Per Westerberg var ett brott mot vad hon tidigare sagt om att inte göra sig beroende av SDs röster. Även SvD är i sin ledare Klokast är att vänta ett tag med pajkastningen http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/klokast-ar-att-vanta-ett-tag-med-pajkastningen_5451359.svd rubriken till trots inne på samma spår: De rödgrönas agerande understryker graden av hyckleri i så måtto att agerandet bryter tvärt mot tidigare utfästelser av Mona Sahlin om att aldrig agera ens med SD:s passiva stöd. Jämför min blogg Per Westerberg vald av den Blå alliansen + SD http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=46338.

Här avslöjas högermegafonernas försök att sitta på två stolar: Å ena sidan skall man bedriva opposition och å den andra aldrig agera så att Högerregeringen slipper använda sig av SD för att få igenom sina förslag.

Några frågor apropå detta med ”ansvarsfull” opposition
För att förtydligha vad jag menar vill jag ställa följande frågor:
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga fram egna förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition rösta på något annat än Högerregeringens förslag? Och på vad sätt gör man sig ”beroende av SD” då?
• Kan en ”ansvarfull” opposition lägga ner rösterna och överlämna oppositionen till femprocentspartiet?
• Eller skall oppositionen rentav rösta för regeringsförslaget för att få godkänt som ansvarsfull?
• Och slutligen blir det någon opposition alls då? Är det ansvarsfullt?

Partiellt pajkastningsförbud
Även SvD spär på som en HMV (= His Master’s Voice) att Mona Sahlins agerande var osnyggt och markerar bristande respekt för talmansposten... och för att ge De rödgröna möjlighet att hävda att Westerberg är ”vald av Sverigedemokraterna”. Det sistnämnda var ju sant åtminstone i så motto att han blev vald med stöd av SD och det är naturligtvis svårsmält för de borgerliga tidningsmopsarna. Att erkänna att det tyder på en osmidighet av ”nappe” Reinfeldt är naturligtvis uteslutet. Men man sansar sig: Under mandatperioden kan det mycket väl hända att såväl regering som opposition får igenom politik med stöd av SD. Sådant är läget. Det som verkligen inte får hända är att partierna förhandlar bort sin egen politik och går SD till mötes... Tills vidare bör alla partier hålla i pajerna. Vad man kan se av texten så inkluderas regeringsmegafonerna inte i pajkastningsförbudet.

Högerregeringens ”normaliseringspolitik”

2010-10-03T10:09:00.000-07:00

Sänkta skatter för de rika är inte systemskifte utan ”normalisering”
Högermaffians verkliga boyscout, PJ Anders Linder, skriver i regeringsorganet Svenska Dagbladet 3/10 under rubriken Skryt mer om reformpolitiken http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/skryt-mer-om-reformpolitiken_5441789.svd att Blå alliansen inte företagit något systemskifte utan bara åstadkommit en ”sorts normalisering”. Normaliseringen har gått ut på att ”återskapa balansen mellan offentligt och privat i välfärdspolitiken och den ekonomiska politiken. Under den del av efterkrigstiden då tillväxten var hög och stabil, den tid som många nostalgiker drömmer sig tillbaka till, var statsutgifter och skatter inte alls särskilt höga i ett internationellt perspektiv.... och Alliansens sänkta inkomstskatt och stramare regler i socialförsäkringen ligger i linje med denna trend.”

Med Linders resonemang finns det andra ”normaliseringsåtgärder”
• Gynnande av Svenskt Näringsliv på bekostnad av löntagarnas fackföreningar (men för det får man ju betalt i alla hemlighet)
• Mer än en halv miljon arbetstagare utan A-kassa (och vid arbetslöshet beroende av socialbidrag) och högre A-kasseavgifter för de lågavlönade samt skärpning av regler för ”prövning mot hela arbetsmarknaden”
• Att de rikare blir rikare genom skattesänkningar på bl.a. förmögenhet och lyxboende
• Sämre sjukförsäkringsförmåner och stupstockar med utförsäkring av sjuka
• Vinstutsättning av omsorg, skola och sjukvård (det man kallar konkurrens)
• Utförsäljning av offentligägd egendom så att apoteken inte längre kan samarbeta eller järnvägsbiljett inte längre kan beställas till resmålet
MM, MM

Reinfeldts härskarkonst
Högermaffians lille vargunge Claes Arvidsson skriver på motstående sida i SvD om Härskarkonster då och nu http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/harskarkonster-da-och-nu_5441793.svd apropå Nationalmuséms stora utställning i ämnet. Arvidsson kommer snart in på sitt eget gebit ”Härskarkonst förenar ögonfröjd med en vanligen undervärderad dimension av makt och politik, den som handlar om symbolers användning

och betydelse...” Fredrik Reinfeldt jämförs med Napoleon!! Det är
mycket möjligt att Fredrik Reinfeldts favoriträtt verkligen är falukorv, men det passar onekligen in så mycket bättre än gåslever, som skulle stå i motsats till Reinfeldt som symbol för vad De nya moderaterna står för. På så sätt stoppas korven med mening. Visst är jobbpolitikens innehåll viktig, men för att symbolen

arbetarparti ska bli mer än en partilogga måste den också fästa sig i människors känslor. Och det har uppenbarligen fungerat. Ja, som propaganda kanske Arvidsson har rätt eftersom arbetslösheten är högre än när Nappe Reinfeldft började för fyra år sedan, inte minst ungdomsarbetslösheten. Men så småningom hinner väl verkligheten ifatt även en nyliberal.

Högerregeringens lille vän Peter
Peter Wolodarski i DN anknyter till det sagda med en Varning för Täbysyndromet http://www.dn.se/ledare/signerat/varning-for-tabysyndromet-1.1181745. Wolodarski har inte bara egensinniga råd till socialdemokrater och ser kommunistspöken överallt till vänster utan vill ge sin nyliberale vän Reinfeldt ett ord på vägen och ”framställer statsministern som en trygg lagledare som låter alla spelare komma till sin rätt”, ja nästan en kejsare. Fredda har visserligen haft tur eftersom Centern ersatt S-älskaren Olof Johansson med Maud Olofsson, Folkpartiet gjort sig av med Bengt Westerberg och fått en maktgalen major och KD ersatt principfasta Svensson med en nolla och TV-nuna.

”Lightversion av Socialdemokraterna” kräver ministergenerositet
Visserligen har Fredda också lyckats dölja högerspöket genom en - vad Wolodarski kallar - ”lightversion av Socialdemokraterna”. Men Fredda ”får inte glömma att framgången hela tiden vilat på att det funnits en harmonisk borgerlig allians som lockat stöd från breda väljargrupper. Och det samarbetet har varit beroende av de mindre partiernas vilja att sätta alliansnyttan framför partinyttan. ... Moderaterna får se upp så att framgången inte stiger dem åt huvudet, så som den redan gjort i statsministerns hemkommun Täby. Där utlöste den lokala maktarrogansen en tillbakagång för Moderaterna på 11 procentenheter i det senaste valet. Man kan påminna om att det även gick snett i andra moderatkommuner, såsom Vellinge här i Skåne. Wolodarski manar Reinfeldt till att låta småpartierna behålla nuvarande antalet ministerposter. Alltså att inte spela kejsare.

En kompromisslös regering regerar bara med SDs röster1

2010-10-02T13:11:00.000-07:00

S vill ha Härstedt som talman
heter det i nyhetsartikel från TT på DNs internet, som därmed nobbar de av tidningsens journalister bearbetade artiklarna i papperstidningen. http://www.dn.se/nyheter/valet2010/s-vill-ha-harstedt-som-talman-1.1181173. Riksdagens nuvarande talman Per Westerberg är Moderaternas nominering. Det var på tal att Björn von Sydow skulle kandidera emot, men han avböjde ”eftersom han inte ville bli vald med SD-röster”. Härvid har Kent Härstedt framförts såsom S-kandidat Talmansposternna har enligt tradition utsetts av partierna i storleksordning. Reinfeldt har vägrat kompromissa och sagt att talmansposten skall utses av den Blå alliansen såsom det största blocket och därvid fasthållit vid Westerberg. Men detta är ologiskt ty dessutom har Folkpartiet såsom det fjärde största partiet nominerat tredje vice talman. Så i detta fall går man på partistorlek! Reinfeldts omedgörliga och ologiska agerande bäddar nu för SDs maktställning.

Kommande talman väljs med SD-röster
Detta är alltså resultatet av att en arrogant Högerregering vill skriva sina egna regler för riksdagen. Mona Sahlin har upprepade gånger lagt fast att Socialdemokraterna aldrig ska göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Självklart betyder detta emellertid inte att oppositionen skall lägga ned sin verksamhet. Istället måste oppositionen i de lägen högerregeringen inte söker blocköverskridande kompromisser lägga sina egna förslag. Naturligtvis kommer detta att ske utan förhandskontakter eller överläggningar med Åkesson. Självklart kan Socialdemokraterna inte följa Maud Olofssons önsketänkande och lägga ned oppositionsarbetet i fyra år. Detta kommenteras i flera nyhetsartiklar Härstedt känner sig lämpad http://www.dn.se/nyheter/valet2010/harstedt-kanner-sig-lampad-1.1181323 och SD vill diskutera talmansvalet http://www.dn.se/nyheter/valet2010/sd-vill-diskutera-talmansvalet-1.1181319

Brors har betalt för att missförstå
Som vanligt lämnas Henrik Brors elaka nyhetskommentarer bara i papperstidningen när han talar om Vacklande Sahlin får svårt att leva upp till löfte. På vad sätt skulle Mona Sahlin ha vacklat? Jo, Henrik Brors gör den sensationella tolkningen om Mona Sahlin agerar ”tuff oppositinsledare” och säger nej till Högerregeringens förslag ”gör hon sig i praktiken beroende av Sverigedemokraterna, som med sina röster kan avgöra vilket block som vinner”. Henrik Brors påstår (tillsammans med vettvillingen Staffan Danielsson, C, som tänker demonstrera i riksdagen varje gång detta blir aktuellt) m.a.o. att Mona Sahlin genom sina ord lovat att under fyra år göra det lätt för Reinfeldt & Co genom att lägga sig platt för den arroganta borgerligheten!! En Henrik får säkert bra betalt för att spela korkad.

Klok ståndpunkt av de rödgröna
Socialdemokraterna och de rödgröna har kommit fram till en klok ståndpunkt http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/klok-standpunkt-av-de-rodgrona_5440219.svd när det bestämt sig för att inte abdikera från oppositionsrollen, skriver Carin Stenström på SvD Brännpunkt. Man kan förstå att Fredrik Reinfeldt gärna sett hela eller valda delar av den rödgröna alliansen som stödtrupp. Det hade dock varit en demokratiskt mycket olycklig utveckling om oppositionsrollen lämnats till en nykomling i riksdagen representerande drygt fem procent av väljarna. Det är också klokt av Mona Sahlin att avvisa borgerliga propåer att hålla nykomlingarna utanför utskotten. Det finns alltså en del borgerliga skribenter som inte gör sig dummare än de är. Jag vill tillägga att det tydligen var oerhört viktigt att göra klart för statsministern vad oppsitionen har uppgift opponera även i den nya riksdagen med SD i parlamentet.

Schlingmann avgår som partisekreterare
Anges på nyhets plats http://www.dn.se/nyheter/sverige/schlingmann-avgar-som-partisekreterare-1.1180787. Detta kommenteras på ledarplats av DN under rubriken En framgångssaga http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-framgangssaga-1.1181446 och av SvD Politikens Don Draper drar vidare http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/politikens-don-draper-drar-vidare_5438681.svd. Av statsministerns kommentarer på fredagen är emellertid en central post i regeringsarbetet vikt för Schlingmann. Efter detta kosntaterande går DN-ledaren osökt in på: Partiets väljarandel har nästan fördubblats sedan katastrofvalet 2002. Moderaterna har blivit jämstora med Socialdemokraterna. Och efter två valsegrar i rad framstår målet att bli ett brett, statsbärande parti inte längre bara som anspråksfullt prat. Och då är det väl naturligt att denne ”statsbärare” belönas med ett välbetalt statligt regeringsuppdrag!?

Arbetsgivarnas hejduk tror sig fortfarande representera löntagare

2010-09-29T08:06:00.000-07:00

DNs bedrägeri
I går skrev jag bloggen Dagens Nyheters bedrägeri mot läsarna - presenterar arbetsgivarexpert och aktiv folkpartist såsom "f.d. TCO-anställd" . Den handlade om folkpartisten och arbetsgivarexperten Ulf Öfverberg som istället åberopade sin tidigare ställning som talskrivare åt TCO-ordföranden Sture Nordh, dvs det kan ha varit ett ”smart” drag av Dagens Nyheter för att få Öfverbergs synpunkter att framstå som kritik ”innifrån” fackföreningsrörelsen. Jag hänvisar till min artikel. Nu har jag fått epost från Ulf.Ofverberg@almega.se och Almega är som de flesta vet arbetsgivarorganisationen för tjänsteföretagen. Inte minst härav ä’r det klart att Öfverberg bytt sida. Mejlet lyder

Så här det:
Jag slutade på TCO i vintras och började på Almega i februari. Aktiv folkpartist har jag alltid varit. Funderingarna kring att skriva artikeln om TCO har jag burit med mig i två års tid. Jag visste att TCO hade en S-koppling då jag började där 2004/2005 men det jag fick se och höra under min tid där (först som kommunikatör/analytiker och sedan som talskrivare och stöd till ordföranden) gjorde att jag helt enkelt blev förbannad och besviken.
Jag har egentligen inga problem med LO:s bindning eftersom den är öppen och demokratiskt beslutad på LO-kongresserna. Däremot kan jag ha synpunkter på den av andra skäl, och det har man ju rätt att ha även som icke-socialdemokrat, anser jag. Men TCO är något annat; organisationen säger sig vara partipolitiskt obunden men är det i praktiken inte. Det tycker jag är ett stort problem. Jag skrev inte min artikel i egenskap av anställd på Almega eller som folkpartist, däremot som f d anställd på TCO. Det var just för att INTE blanda ihop rollerna som jag undertecknade som jag gjorde.
Dessutom är jag vänsterliberal och vän av facket och den svenska modellen för arbetsmarknaden, vilket jag skrivit om tidigare i olika sammanhang.
Det känns en smula olustigt att bli anklagad för att gå Näringslivets intressen eftersom det är en aning ovant för mig. Jag har alltid ansetts och anses snarare som vänster i mitt eget part, Folkpartiet. Jag hör till dem som anser att man ska göra skillnad på person och sak så långt det går, eftersom allt annat inte är intellektuellt hederligt. Jag tycker en hel del av mina kritiker inte har gjort det sedan i går. Kritisera gärna det jag skriver och argumenterar för, men försök inte att se konspirationer där de inte finns.
Vänligen
/Ulf Öfverberg

Mitt svar är:

Hej Ulf,
Du tycks ha vaknat som en prins på ärten vid verkligheten att du är anställd hos arbetsgivarna och alltså påstås ”gå Näringslivets intressen”. Hur det kan vara ”en aning ovant” för dig är en gåta eftersom det naturligtvis var ett medvetet val att gå över från arbetstagarsidan till arbetsgivarsidan. Dina argument så som jag granskade dem i min bloggartikel förefaller dessutom vara direkt tagna ur olika artiklar och yttranden från Svenskt Näringsliv och de borgerliga, regeringstrogna tidningarna, inte minst DN och SvD. Men om du gått och ältat detta under två år och varit ”förbannad och besviken” så var det väl tur att DNdebatt förbarmade sig över ditt alster. Debattredaktören blev förmodligen också glad över att delta i maskeraden av den liberala debattören och arbetsgivarexperten såsom f.d. TCO-anställd eftersom det stämde bättre med deras försök att så ”inre” splittring i fackföreningsrörelsen. Och du medverkade ju snällt. Men när du har pretentioner på att någon - jag upprepar någon enda - skall tro på ditt ärliga uppsåt eller ens faktiska möjlighet att sitta på tre stolar samtidigt så satsar du alltför högt.

Eftersom pallen i mitten innebär en motpartsställning till den till höger saknar ens ditt brev i denna del trovärdighet. Och detta även om du anser dig vara vänster i det i Högerregeringen ingående Folkpartiet. Och även om du mot förmodan skulle kunna sitta på alla pallarna samtidigt så kunde du inte byta huvud och hjärta, vilket med önskvärd tydlighet framgår av din text.
Eftersom du är politiker så tror jag inte heller på att du är så naivt världsfrånvänd att du på allvar menar att arbetstagarorganisationer inte ofta skulle ha gemensamt tankegod med SAP eftersom det är ett parti med en samhällsanalys som tydligt utgår ifrån de anställdas perspektiv. Du måste ju nu ha närmare information om det massiva stöd och de stora hemliga bidrag högerregeringen inhöstar via Moderaterna. Det kanske skulle var något att bita i för en vänsterliberal? Du kunde ju börja forska i varför Högerregeringen med FPs goda minne hade så bråttom med att försämra A-kassan och de offentliga försäkringssystemen, bara som ett tanketips!

Jag har inte alls angripit person utan just kritiserat de framförda åsikterna som His Masters Voice, närmast med tanke på Svenskt Näringsliv.

När du som seglat under falsk flagg börjar tala om intellektuell hederlighet då blir det skrattretande. Ulf, jag tror inte ett smack på vad du skriver. Almega skulle aldrig ha anställt dig om du var så korkad och naiv som utger dig för.
Med vänliga hälsningar
Bo Widegren

Dagens Nyheters bedrägeri mot läsarna - presenterar arbetsgivarexpert och aktiv folkpartist såsom "f.d. TCO-anställd"

2010-09-29T07:50:00.000-07:00

DNs bedrägliga syfte
DN har på ”debatt” och i ledare hojtat på att facken inte bör stödja Socialdemokratin. Däremot tiger man still om arbetsgivarnas Svenskt Näringslivs koppling, inte minst ekonomiskt, till Moderaterna och den Blå alliansen. Det sista försöket i den vägen är Ulf Öfverbergs artikel ”LO och TCO måste kapa de politiska banden till S” . Han presenteras som ”tidigare anställd på TCO bl a som talskrivare åt ordföranden Sture Nordh”. Öfverberg lämnade emellertid TCO för flera år sedan och sökte sin lycka hos Svenskt Näringsliv, såsom Vårdföretagararbetsgivarnas näringspolitiska expert och engagerade sig aktivt i Folkpartiet, för vilket parti han också kandiderade vid höstens val. När han skriver artiklar på Newsmill presenterar han sig som ”folkpartist och liberal debattör”. Är det någon som nu undrar över DNs säregna presentation? Jo, det är i bedrägligt syfte för att få läsare att tro att kritiken kom ”inifrån”.

Arbetsgivarna är förbannade på kopplingen SAP och LO/TCO
Ulf Öfverberg som har epost på arbetsgivariorganisationen Almega tycker alltså att LO:s och TCO:s bindning till Socialdemokratin hindrar fackföreningsrörelsen att utveckla och renodla sin framtida roll. Den politiska symbiosen mellan fackföreningsrörelsen och Socialdemokratin omfattar inte endast LO utan även TCO... Han är för den svenska modellen med kollektivavtal som ger fred på arbetsmarknaden. Men en fortsatt politisk bindning mellan LO/TCO och Socialdemokratin bidrar till fackens minskande relevans och hindrar försöken till nytänkande. Bindningen till Socialdemokraterna är också ett demokratiskt problem.

Hinder för nytänkande?
De historiska låsningarna vid SAP hindrar varje försök till nytänkande, tycker arbetsgivarrepresentanten Öfverberg. Han undviker dock varje konkretion när det gäller arten av nytänkande. Och motsvarande synpunkter saKnas på Svenskt Näringsliv inpumpande av omfattande utredningar och expertis genom bl.a. alla de olika miljonkostande tankesmedjorna samt direkta bidrag för att genomföra näringslivets apropåer bl.a. att försvaga facket, luckra upp arbetsrätten, privatisera och gynna kapitalintressena. Man förstår verkligen att Öfverberg inte tycker att det skall finnas ett parti med en samhällsanalys som tydligt utgår ifrån de anställdas perspektiv och som därför får stöd av arbetstagare och deras organisationer – detta så mycket TCOs talskrivare han en gång varit.

His Masters Voice om Vaxholm
Öfverberg surrar ganska mycket och hamnar i slagord som han måste ha hittat formulerade på sitt arbetsgivarkontor men han blottar sig med fyra exempel:
Bindningen till socialdemokratin är något som bidrar till fackens minskande relevans. Det blir tydligt när de ställs inför nya kritiska utmaningar:
Först Vaxholm; vi minns alla det som borgerliga ledarsidor och den nyliberala opinionen gärna upprepar, ropen ”go home”. Vaxholm visar på fackets oförmåga att hantera den tilltagande globaliseringen.
Nu handlade detta inte om ”globalisering” utan om att de lettiska arbetarna fick mindre lön och sämtre villkor än enligt svenska kollektivavtal. Alltså om ren lönedumpning. Detta kom visserligen att godkännas av EG-domstolen eftersom EU sätter rörelsefrihet framför social och arbetsrättslig rättvisa. Domslutet förändrar dock inte fakta. Att den nyliberala opinionen med sina borgerliga tidningar försökte utnyttja detta är inte särskilt märkligt. Även Öfvermarks artikel är ett exempel på denna arbetsgivarpropaganda i de borgerliga tidningarna.

HMV om salladsbar mm
Salladsbaren Wild’n Fresh visade på fackets oförmåga att hantera de nya entreprenörerna, menade Öfvermark, när konflikten rörde frågan om att teckna kollektivavtal något som Öfvermark själv prisar, men tydligen inte när det gäller ”nya entreprenörer”. Byggnadsfackets granskningsarvode påstås finansiera den egna ombudsmannakåren.. och det vore märkligt annat eftersom någon skall utföra grankningen. Det sista exemplet de förändrade reglerna i a-kassan, som säkerligen bidragit till medlemstappet som i LO och TCO . Det är verkligen magstarkt att anföra det sista eftersom det i material från arbetsgivarsidan angavs såsom högprioriterat för den nya högerregeringen för att försvaga facket och verka för ett låglöneproletariat genom att låglöneförbund skulle få högre avgifter. Och vad skulle facket ha för nytänkade när arbetstagarnas politiska och fackliga organisationer ställdes inför en gemensam attack från den regerande högermakten och deras finasiär Svenskt Näringsliv.

Arbetsgivarnas hyckleri känner ingen skam
En fortsatt politisk bindning mellan LO/TCO och socialdemokratin är ett demokratiskt problem. Motsvarande skulle alltså inte uppstå genom den ekonomiska och politiska bindning som finns mellan Moderater och Svenskt Näringsliv, se min artikel Leve den hemliga demokratin - om att rösta med plånboken. Det skulle också vara en ”dålig strategi därför att det reducerar det fackliga uppdraget till det socialdemokratiska uppdraget att leverera arbetarrörelsens respektive medelklassens väljare till det socialdemokratiska partiet... de politiska banden måste kapas och ersättas med en pragmatisk, intellektuell och öppen hållning, tycker Ulf Öfvermark. Att Öfvermark i samband med övergången till anställning hos arbetsgivarna och Folkpartiet kom att glömma att facken företräder arbetstagarna och att vänstern arbetar just för att förbättra de stora arbetstagargruppernas villkor är kanske inte så märkligt. Man hugger ju inte den som står för ens försörjning i strupen. Och som sagt förklaringen ligger i att Öfvermark bytt sida. Just det som DN velat dölja genom sin manupulativa presentation av honom.

Lögnen om högerregeringens framgång och de rödgrönas totala nederlag

2010-09-24T03:47:00.000-07:00

Försök inte mörka att också högerregeringen tappade!
Visst hade Moderaterna en stor framgång men Högerregeringen består ju inte bara av Moderaterna. Sanningen är att den Blå alliansen tappade 6 mandat enligt de siffror som numera är fastlagda. Den sanningen har varken DN i sin ledare Väljarna bestämmer ”Rege¬ringspartierna gick framåt” http://www.dn.se/ledare/huvudledare/valjarna-bestammer-1.1176008 eller SvD i sin Glöm Miljöpartiet och börja regera istället http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/glom-miljopartiet-och-borja-regera-istallet_5390159.svd ”Alliansens (den Blå) har ökat” med som ett faktum istället gottar man sig ju åt den Rödgröna alliansens förlust på 14 mandat ”Rödgröna oppositionen led ett stort nederlag i valet”. Men summan av kardemumman är faktisk att både den Blå och den Rödgröna alliansen tappat till Sverigedemokraterna. Något som borde leda till eftertanke också i moderata ledarskribenters verkstad.

”Det är fel på valsystemet eftersom Högerregeringen inte majoritet”
DN-ledaren fortsätter: ”En riksdag utan klar majoritet är inte perfekt... Men svenska folkets beslut är bara att respektera.” Det låter som om man nästan misstyckte med vad väljarna bestämt. Folkpartiets och Centerns parti¬sekreterare Erik Ullenhag och Anders Flankin dömmer inte bara ut rösträkningen utan hela valsystemet http://www.dn.se/nyheter/valet2010/folkpartiet-vill-overklaga-resultatet-1.1176130. Man kan tala om matematik men för de nämnda är det naturligtvis inte huvudfrågan. Nej de båda partierna FP och C står för många udda valfrågor som skulle kunna med egen majoritet för Högerregeringen leda oss djupare in i klassamhället eftersom dessa partier bildar den Blå alliansens verkliga högerflygel. Det är att märka att dessa tillsammans med KD svarat för mandatförlusterna.

Nu bör Reinfeldt inte bara ha is i hjärtat utan också i magen!
F örre ledaren för Venstre i Danmark (ett borgerligt parti) Uffe Ellemann-Jensen skriver på SvD Brännpunkt Nu bör Reinfeldt ha is i magen http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/nu-bor-reinfeldt-ha-is-i-magen_5390165.svd. Han sammanfattar: Sverigedemokraternas roll som vågmästare sätter även den ekonomiska politiken i fokus och där är regeringens reformer nu hotade. Men Fredrik Reinfeldt bör främst avvakta hur de rödgröna nu kommer att agera. Det intressanta blir om det rödgröna blocket kommer att använda sig av SD:s röster för att välta regeringen. Det kommer de att kunna göra när regeringen kommer med förslag till fortsatta ekonomiska reformer. Här kommer SD hellre än gärna att bidra med sina mandat för att ”förhindra angrepp på välfärdsstaten”. Och då gäller det för statsministern att ha is i magen. För om de rödgröna tillsammans med SD röstar ner regeringen, så kan han få en utmärkt utgångspunkt till ett snabbt nyval.

Ny potatisort: nyval.
Elleman-Jensens försök att lägga hela ansvaret för nyval är färgat av hans borgerliga glasögon. När det gäller det parlamenatriska läget så skulle vara litet mer klädsamt om man istället avkrävde inte bara oppositionen ansvar att inte samarbeta med SD. Vad menar man egentligen skall de Rödgröna lägga ner sina röster när Högerregeringen försöker genomföra sina skattesänkningar för de rika och minskade inkomster för de fattiga? Eller förskingra vår gemensamma egendom? Osv Det är ju Högerregeringen som har makten och alltså själva kan visade mer kompromissvilja så att svårigheter i riksdagen inte aktualiserades. Lägger man förslag som ogillas av både de Rödgröna och SD så har man alltså satt sin sin sista potatis. Potatissorten heter nyval. Och använder man sig av ett utsäde så får odlaren bära ansvaret för skörden. Märkvärdigare är det inte.

Leve den hemliga demokratin – om valkuvert som innehåller partibidrag!

2010-09-16T13:38:00.000-07:00

Farlig förnöjsamhet - välfärd och skattesänkning?”
Farlig förnöjsamhet” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/farlig-fornojsamhet-1.1170743) skriver DN i dagens 16/9 ledare. ”Under den gångna valrörelsen har partierna strött vallöften över väljarna. En fråga har lyst med sin frånvaro: hur resurserna till framtidens välfärd ska skapas.” Men är det sant eller försöker man bara så en falsk osäkerhet? I vart fall har de Rödgöna redovisat hur man vill skaffa fram de resurser som behövs för att skapa rättvisa åt pensionärerna, börja beta av vårdköerna och skaffa drägliga arbetsförhållanden i sjukvård, omsorg och skola, nämligen frysa fortsatta skattesänkningar i form av ”femte steget”. Det funkar alltså inte att både sänka skatterna och sörja för en god vård och omsorg samt en jämställd skola. Men denna sanning mörkar man alltså på DNs ledarredaktion. Vilka tjänar på det är den relevanta frågan?

Hur kan en stor dagstidning mörka på detta orättvisa sätt?
I sin TV-krönika ”Alliansen har vinden i ryggen – och medierna i handen” (http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-alliansen-har-vinden-i-ryggen-och-medierna-i-handen-1.1171521) antyder Johan Croneman svaret: Vilka har varit mest drivande i valrörelsen? ... svaret är nog opinionsundersökningarna, och företagen som står bakom. Eller företagen som beställer dem. Tv, tidningar, radio är proppfulla av blåa och röda staplar. De två lagen. Vinnare och förlorare... Det har inte heller gått en dag det senaste halvåret utan att man i medierna mötts av analysen: Varför är Mona Sahlin årets förlorare? Jo, kolla staplarna... alliansen har vinden i ryggen – och medierna i handen... har präglats av den här synen på blocken, en slagkraftig allians, en loserstämplad rödgrön röra. Den här bilden har helt kommit att skymma politiken... och är oroande. Vilka tjänar på det är den relevanta frågan.

Men hur hänger det ihop?
Croneman vill ju inte knyta ihop de lösa tamparna. Men det sker i en debattartikel också i dagens DN ”All makt i dagens Sverige är samlad i näringslivet” (http://www.dn.se/debatt/all-makt-i-dagens-sverige-ar-samlad-i-naringslivet-1.1171443) där tre ur Arenagruppens vänner frågar: Ska även demokratin i Sverige underordnas den ekonomiska marknaden? För tjugo år sedan fanns två maktcentra – det privata näringslivet och en av arbetarrörelsen dominerad offentlighet. I dag utgör näringslivet det enda maktcentret. Såväl makten över opinionsbildningen som den ekonomiska är samlad i en krets kring Moderaterna och Svenskt Näringsliv

Hur kan man säga det?
Näringslivet, genom enskilda företag men främst arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv (före detta SAF och Industriförbundet), satsar varje år hundratals miljoner kronor på att påverka den svenska allmänheten, medierna och skoleleverna. Timbro använder varje år 40–50 miljoner kr. Från sitt ägande i byggföretaget NCC slussar folkpartipolitikern Antonia Ax:son Johnson 30–40 miljoner kr av vinsterna varje år till tv-kanalen och tidningen Axess. Mångmiljonvinster från tidningsverksamhet har överförts av Centerpartiet till tankesmedjan Fores som försöker påverka opinionen för en uppluckring av LAS. Den företagsorienterade tankesmedjan Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) använder 40–50 miljoner kr per år i utrednings- och påverkansarbete. I Svenskt Näringsliv ingår numera en rad statliga bolag, offentliga institutioner och oberoende medieföretag som DN, Svenska Dagbladet men också public servicebolagen SR, SVT och UR. Posten och LKAB är till exempel viktiga medlemmar och står således bakom agerandet i politiska frågor liksom i den aggressiva kampanjen i årets avtalsrörelse.

Moderaterna betalas av Svenskt Näringsliv
Det moderata partiet har överlägset störst resurser, 2006 enligt tidskriften Fokus ungefär 30 miljoner kronor, nästan åtta gånger mer än de andra riksdagspartierna tillsammans. Vilka bidragsgivarna var redovisades inte offentligt. Man kan alltså konstatera att den ekonomiska och mediala makten är nu samlad i en krets kring Moderaterna och Svenskt Näringsliv liksom makten över den långsiktiga opinionsbildningen. Storleken på bidragen till Moderaterna i årets valkampanj kan vi bara spekulera över eftersom de vägrar att offentliggöra sina bidragsgivare. De rödgröna har krävt en lagstiftning om offentlig redovisning av partiernas finansiering. T.o.m.DN har på ledarplats kommenterat Moderaternas hemlighetsmakeri ”Pengens särintresse” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/pengens-sarintresse-1.1164948).

Går det att knyta ihop de lösa tamparna?
Men fortfarande har ingen knutit ihop de lösa tamparna. Näringslivet betalar på olika sätt till den borgerliga regeringen och de borgerliga media. Det sker genom en omfattande utredningsorganisation i form av tankesmedjor som bara de kostar hundratals millioner, det sker genom betalda annonser i tidningar och kommersiella medier, sålunda har exempelvis SvD haft en mångsidig annonsbilaga med propaganda för borgerliga partiledare och företagare, genom att PR-byråer drivit kampanjer för olika borgerliga partier och valmaterial tillhandahållits utan kostnad.

Svaret är Svenskt Näringslivets altruism
Svenskt Näringsliv bidrar naturligtvis till den borgerliga regeringen, särskilt Moderaterna, av osjälvisk människokärlek. Man kan naturligtvis småpetigt fråga sig varför människokärleken ensidigt riktar sig höger ut. Dum fråga eftersom dom andra bara vill förverkliga välfärd för många och det blir för dyrt för de rika som inte vill dela med sig. Och den som frågar om det verkligen handlar om osjälviskhet och inte att man vill ha ett antal saker genomförda i samhället är naturligtvis bara avundsjuka och illsinniga. Detta att lämna enorma ekonomiska bidrag är bara ett litet privilegierat antal människors rätt att göra sin röst hörd och få genomslagskraft för sina idéer i sann demokratisk anda. Och att avslöja bidragsgivarna vore ju som att titta i valkuvertet! I valkuvertet ligger ju förutom miljonerna nämligen en röstsedel! Leve den hemliga demokratin!

Fri press en chimär och Sifo/Synovate/Demoskop saboterar demokrati

2010-09-14T11:46:00.000-07:00

Regringsorganet SvD saknar redbarhet och nöjer sig med okvädande
SvD skriver i sin ledare i dag 14/9 ”Inställsamhet som enda gemensamma nämnare” (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/installsamhet-som-enda-gemensamma-namnare_5318743.svd) handlar inte om Reinfeldt som genom skattemutor till de egna väljarna vill styra valet, som jag beskrev i går ”Högerregeringen för dem som utan solidaritet vill bli rikare” (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=45651). Nej det skulle handla om de Rödgröna. Inte ett sakskäl, inte en synpunkt på de rödgrönas regeringsplattform och raden av överenskommelser (http://www.rodgron.se/overenskommelser/) som arbetats fram, utan bara okvädinsord: ”inställsamhet”... kan man vara mer populistiskt torftig?

Guturala uppstötningar i moderat anda
När man kommenterar läget med opinionsundersökningar så säger man att ”Mona Sahlin kan inte skylla opinionsraset på yttre faktorer. Det är den egna politiken som fallerar. Den saknar logik och riktning. Den enda genom¬gående tanken tycks vara att hålla väljarna på gott humör”. Fortfarande utan ett enda intellektuellt resonemang till analys. Så på SvDs ledarredaktionen har man verkligen huv’et på skaft – men skaftet är så långt att all energitillförsel slutat att fungera och man nöjer sig med guturala uppstötningar i moderat anda.

Sanningsdetektor på Svenskan
I ledaren utvecklar man sin tes och påstår att S skyller på att
• Äldre och inte minst manliga förgrämda partigängare underminerar Sahlins ställning genom att gå ut med kritik offentligt
• Opinionsinstitutens ständiga mätande gör att Sahlin inte får prata politik
• Pressen vinklar till Mona Sahlins nackdel
Nå men är det inte sant då? Fundera ett slag!

De svikande ”surgubbarna”
Har inte Göran Persson, Björn Rosengren, Kjell-Olof Feldt mfl gått ut och knivhuggit Mona i ryggen. Fjorton dagar, en vecka före valdagen! Kan man tänka sig ett grövre svek mot Socialdemokratin och dess enhälligt valda partiledare. Som dessutom lyckats med konststycket att sy ihop ett regeringsalternativ till vänster. Nej, skam över dessa svikare! Däremot skall naturligtvis Ingvar Carlsson och Bosse Ringholm samt de övriga i gänget ha medalj för att ”Vi tar strid för vår partiordförande” (http://www.dn.se/debatt/vi-tar-strid-for-var-partiordforande-1.1165855) och vårt parti som borgarpressen med Näringslivets hemliga pengar försöker skjuta i sank.

Opinionsundersökningar är värre än myggplåga i Dalarna och en fara för demokratiska val
I regeringsorganet SvD, som ju inte kan beskyllas för att vara partisk i detta, har man i gårdagens Näringslivsdel artiklarna ”Valets verkliga vinnare” (http://www.e24.se/business/tjansteforetag/valets-vinnare_2294941.e24), ”Valets profeter ska upp till bevis” (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/valets-profeter-ska-upp-till-bevis_5310169.svd) och ”Mätning kan styra väljarna” (http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/matning-kan-styra-valjarna_5310171.svd). Av dessa framgår att instituten tjänat kopiöst med pengar till sina ägare, att avgörande inflytande har huvudsakligen borgerligt PR-folk, att endast Statistiska Centralbyrån står fri från kommersiella intressen och att undersökningarnas utformning och omfattning ofta styrs av dessa intressen samt att undersökningarna därför har stora brister men slås upp av media såsom någon slags vetenskapliga sanningar. Forskarna är också eniga om att dessa undersökningar otillbörligt påverkar väljarna i den meningen att de drar bort intresset från de politiska frågorna.

Valmegafoner för högerregeringen
Över 100 dagstidningar med en upplaga på över 3.000.000 dagsexemplar är klart borgerliga mot 16 mer åt vänster med ca 600.000, varav den största Aftonbladet har en inrikesredaktör som envisas med att hålla på regeringen, ger ett mediaklimat som utan överdrift utgör en lika stor fara för demokratin som statsägd mediastruktur med motsvarande bristande jämvikt, man blir megafoner för makten. Tidigare fanns journalisternas hederskodex att inte låta sina åsikter påverka nyhetsförmedlingen. Detta är numera historia och journalisterna förtjänar sitt levebröd i sann Fox-anda och vinklar allt från urval, bilder och texter i högerregeringens anda. När man kallar sig ”oberoende liberal” eller liknande kan det översättas med HMV, his master’s voice. När man i Sverige talar om en fri press,

så menar man en borgerligt finansierad press som också presterar borgerlig propaganda. Typiskt är väl att detta påpekande som varje tidningsläsare kan konstatera (själv har jag bl.a. både DN och SvD) alltid föranleder borgarpressen tala om orättvist gnäll.

Även Arena och Medierna håller med!
Nisha Besara på Dagens Arena skriver så bra: Jesper Strömbäck (http://jesperstromback.wordpress.com/2010/09/10/alliansen-gynnas-av-mediernas-bevakning/), känd medieforskare, var en gång i tiden ledarskribent på liberala Sundsvalls Tidning och ombudsman på Folkpartiets ungdomsförbund, säger att det här valet inte har handlat om politikens sakfrågor och att just därför har den borgerliga alliansen gynnats oproportionerligt mycket på bekostnad av de rödgröna. Även P 1 Medierna talar ”innehållslös valbevakning gynnar regeringen” (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2795&grupp=9346&artikel=4000833) ”Väljarbarometrar och opinionsmätningar duggar tätt i årets val och mycket av valbevakningen handlar om spelet, opinionssiffror och pseudogranskningar där journalisterna själva hamnar i fokus. Det här ger väljarna en sämre bild av alternativen - men i år har det dessutom lett till att medierna tydligt gynnar ena sidan, nämligen alliansregeringen, och missgynnar den rödgröna oppositionen.” Så så var det med det!

Av detta framgår att borgarpressen, inte minst Svenska Dagbladet, i alla stycken är högerregeringens drabanter som inte ens drar sig för att i detta syfte vanställa oppositionen. Om du alltså vill ha ett land där inte plånboken tillåts styra politiken och nyhetsförmedlingen så rösta Rödgrönt

Högerregeringen för dem som utan solidaritet vill bli rikare

2010-09-13T03:08:00.000-07:00

Klasssamhällets påskyndare
DN.se nobbar papperstidningen huvudnyhet ”det delade Sverige”. I pepperstidningen förekommer nämligen en intressant tvåsidorsartikel som på förstasidan får följande presentation:

Av förstasidan framgår följande delning av Sverige.

I DN presenteras undersökningen i grafik, medan jag ovan omsatt den till en tabell. Tabellen ger faktiskt bättre åskådlighet om man vill få fram skillnaderna

Klyftorna har ökat under högerregeringen
Henning Brors kommenterar (inte heller det i nätupplagan): Bakom den borgerliga ökningen i opinionsundersökningar döljer sig en djup åsiktssplittring mellan olika grupper i landet. Åsiktsklyftorna ökar. Henning Brors menar att denna bild av det politiskt kluvna Sverige är inte ny. Men den har stärkts den gångna mandatperioden.

Och varför det då?
Henning Brors har ingen tanke om anledningen till ökningen. Men om man utgår från att motsvarande analys gjorde av Reinfeldt/Schlingmann inför valet 2006 så gällde alltså att ge förmåner åt de grupper som nu i majoritet röstat på högerregeringen och som alltså efter att ha fått sina förmåner under mandatperioden på de fattigas bekostnad är beredda att återigen rösta blått. Då är det hela ett led i ett cyniskt spel, som bara kan utmynna i ökade spänningar i samhället.

De borgerligas tanke: Omvänd ”robin hood” är det som ger fler röster.
På ledarsidan säger DN under rubriken borgerlig medvind (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/borgerlig-medvind-1.1169308) bl.a.. Den tudelning av landet som framträder i DN/Synovates opinionsundersökning tycks stämma väl med den bild som Fredrik Reinfeldt ofta använt, att jobblinjen står mot bidragslinjen. Stödet för de rödgröna hittas hos människor som har låg inkomst, dålig utbildning och inte äger sin bostad. Kan man tänka sig någon mer cynisk analys: en omvänd robin hood är alltså det som ger fler röster.

Låt alltså inte lura dig!
Bakom borgarnas projekt ligger klart och tydligt en tanke om att du bara skall tänka kortsiktigt på dig själv! Och självklart skall det satsas på jobb, vilket inte sker genom skattesänkning utan på investeringar i i både offentlig och privat sektor. Men hur är framtid? Skall alla barn gå i bra skola? Skall det finnas a-kassa solidariskt finansierad om lågkonjunktur slår till? Skall de gamla ha rätt till skälig pension? Skall det finnas en offentligt driven omsorg och sjukvård? Tror du att man kan dra ner 150-200 miljarder och samtidigt behålla en god välfärd? Rösta på de Rödgröna. Det är rösten på valdagen som gäller!

2010-09-09T03:14:00.000-07:00

Ulf Adelputte: Vad är det di skriver på Svenskan igen om att Byggnadsfacket och deras företag PEAB inte kan konkurrera längre (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-kan-inte-konkurrera-langre_5268111.svd). Det är väl bara bra så att vi blir av med fackhelvetet!

Nils Högerriking: Ja och nu sticker också en Hoffman på Dipart Entreprenad ut och ger dem stöd (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/vi-kan-aldrig-konkurrera-med-de-oseriosa-foretagen_5284683.svd). Han borde uteslutas ur Svenskt Näringsliv. Det är väl bara bra att det finns arbetsvilliga mot mindre betalt, som vill jobba dygnet runt och som är beredda att ta litet risker för att tjäna en slant. Att vi sedan tjänar bättre på ett sådant system är ju inget man behöver hymla med numera när vi har EUs grundpelare om fritt fram för kapitalism och lönedumpning i ryggen. Nej håll tillbaka facket, jag menar packet!

Ulf Adelputte: Bara nu inte Fredda och Bojan får för sig att de måste rycka ut och köra någon trianguleing igen. Jag skall säga till frugan att hon ber dem sitta still i båten och bara stillsamt ro vidare. Efter valet kanske vi kan be dem att ytterligare kväsa facket och lösa upp alla hinder för en juste exploatering av arbetarna. Vi heter ju numera Det nya arbetarpartiet, för fanderen!

Nils Högerriking: Kan de inte skicka fram Häggis och den bedagade KD-pinglan att snacka litet mer om resistenta bakterier (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/resistens-lika-allvarligt-som-klimathotet_5255921.svd) men framförallt inte lita på snacket (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alliansens-vanner-bor-redovisa-hemliga-kampanjbidrag_5269423.svd) om vårt hemliga särintresse PENNINGEN (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/pengens-sarintresse-1.1164948). Det vore ju för farao att inkräkta på både privatliv och valhemligheten. Nej, nog skall man väl anonymt kunna verka politiskt... egentligen borde man väl också få avdragsrätt för’at. Det här börjar ju se bra ut. Skål bror!

Arbetarpartiet? Ja, i vart fall inte arbetarepartiet!

2010-09-08T15:04:00.001-07:00

Det finns ett avgörande moment när du kan bedöma hur väl jag har lyckats med min regering och det är hur väl jag lyckas med jobben, jobben, jobben - som jag sa vid 2006 års val

Men det sket sig ju när jag kom så var ung 6 procent och nu drygt 8 arbetslösa, så försmädligt, för att nu inte tala om ungdomsarbetslösheten. Vi har i alla fall skapat en rad nya jobb som jobbcoacher och vi hade ju litet otur eftersom vi inte samtidigt stimulerade till jobb så det fanns inga att söka. Men för att skyla över litet kallar vi oss i alla fall arbetarpartiet Litet pinsamt men det finns ju annat som vi gjort.

Vi håller på rättvisa för de rika och sänker skatterna framförallt för dem (och resten skiter vi i)!

Men litet ojämlikhet sporrar ju dem som har det sämre att söka få det bättre.

Om du läser i tidningen om
• överbeläggning på sjukhus,
• hur cancerpatienter tvingas vänta på behandling,
• hur gamla låses in på äldreboenden och lämnas utan tillsyn på nätter,
• hur tågen aldrig går i tid och pendeltågen är överfulla.
• Hur barngrupperna blir större på dagis och i skola

Så är allt det beroende av att vi vill ha så låga skatter som möjligt. Man kan göra en annan avvägning men vi kommer att sänka skatterna med 200 miljarder och någonstans skall det ju tas ifrån. Bara vi gör allt tillsammans så kan vi ju för en gångs skull ha en fördelningspolitik som gynnar de rika, det är ju också en slags solidaritet... eller i vart fall rättvisa... eller hur?

”Moderaterna” Sárközy, Kjersgaard, Billström och Vellinge-Hansson

2010-09-04T14:07:00.000-07:00

Arrogans mot invandrare har fått moderata ansikten
Nicolas Paul Stéphane Sárközy de Nagy-Bócsa är Frankrikes president men också ledare för det mörkbått konservativa Mouvement Populaire, UMP. Han inställning kan närmast jämföras vid en viss rottingmajor i Sverige och han kallade betecknade ungdomsaktivister för slödder. Han vill ha en restriktiv invandring med drag av Pia Kjersgaard. Och nu har han gett polisen i Frankrike order att kasta ut en rad romer. Hela familjer - män, kvinnor och barn - har rivits upp från sina bostäder och satts på evakueringsbussar. Samma drag finns bland de konservativa kärntrupperna i Sverige, vilket vi sett flera spår av i moderata mönsterkommuner här i Skåne. Det är också samma krafter förankrade i Folkpartiet, Moderaterna och Skånepartiet som gett sig på Mona Sahlin och Ilmar Reepalu därför att de försöker överbrygga motsättningar till olika invandrargrupper. Nu har arrogansen mot invandrare, särskilt romer fått ett ansikte, moderaten Tobias Billström

Högerregeringen försöker sitta på två stolar
Genom EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) kritiserade man Frankrike för de pågående massavvisningarna. Samtidigt försvarar migrationsminister Tobias Billström (M) Stockholmspolisens avvisningar av romer under hänvisning till att det inte är tillåtet att ”sitta med en pappmugg på en Stockholmsgata... Vi har inte skapat den fria rörligheten för att människor ska kunna dra från land till land och tigga sig fram” . Dagens Nyheter konstaterar i sin ledare Svenskt hyckleri (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/svenskt-hyckleri-1.1163934) att regeringens politik i förhållande till Europas mest utsatta minoritet inte hänger ihop.

DN: Sopa först rent framför egen tröskel DN framhåller i samma ledare att även Sverige avvisar romer. Under våren har Stockholmspolisen avvisat 50 romer tillbaka till Rumänien och Bulgarien. De tiggde på huvudstadens gator men skickades hem, trots att de hade varit i Sverige under kortare tid än tre månader. Nu slår till och med Rikskriminalen fast att tiggeri inte ”ensamt (kan) ligga till grund för avvisning” av EU-medborgare under de tre första månadernas vistelse i Sverige. DN prisar också den s.k. Göteborgsmodellen som följer dessa anvisningar.

Borde veta bättre
Annika Ström-Melin påstår i en ledare i DN ”Romer: Tydliga regler saknas”
(http://www.dn.se/ledare/signerat/romer-tydliga-regler-saknas-1.1164738). Trots att hon är EU-expert och har ytterligare expertis i familjen så kläcker hon dessa i grunden – möjligen omedvetet – fördomsfulla tankar. Precis som om den av moderaterna och DN omhuldade regeln om fri rörlighet inom EU inte automatiskt skulle gälla romer utan ytterligare förtydliganden. Det är ju inte minsta tvekan att fri rörlighet skall gälla jämväl romer som är medborgare i annat EU-land. Tankesläpp, Annika!

I Skåne gror en planta
Nu åter till de moderata stormtrupperna i Vellinge mfl kommuner i Skåne. Alla minns vi väl Uppdrag Gransknings reportage från borgerliga valstugor 2002. Moderaten Bengt Hanssons kommentar till Sverigedemokraternas valsiffror i Landskona 2006: ”Det är väl inte så konstigt. Med alla jävla invandrare som finns där! ... Vadå, här bland vänner är det väl inga problem att säga vad man tycker?". Det finns ett syrligt skämt i Skåne, där man frågar sig varför Sverigedemokraterna aldrig fått fäste i Vellinge kommun. Svaret är enkelt: varför skulle de det, när Vellingemoderaterna finns! I Skåne gror en planta som vattnas från andra sidan sundet men också av ministrar från 08-området. Är det möjligen fråga om en konservativ kultur som blommar upp här och var?

Billström får kritik
”Vi kan inte se att det skulle vara kriminellt att tigga eller musicera för att skramla ihop till sitt levebröd, men polisaktionerna har trots det oklara rättsläget fått stöd av migrationsminister Tobias Billström”, skriver Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, och Anders Wejryd, ärkebiskop i Svenska kyrkan och ordförande för Sveriges Kristna Råd i DN(http://www.dn.se/debatt/romer-ska-ha-samma-ratt-som-ovriga-eu-medborgare-1.1164716). Romers medborgerliga rättigheter inom EU måste ges samma tyngd som andra EU-medborgares. I slutändan handlar detta om allas vårt människovärde. En gammal judisk berättelse handlar om en rabbin som frågar sina lärjungar hur man kan veta när natten är slut. Är det när man i det svaga ljusdunklet kan skilja ett får från en hund, undrar de, eller ett olivträd från ett fikonträd? Nej, svarar rabbinen, det är när du möter blicken i vilken annan mans eller kvinnas ansikte som helst och där ser spegelbilden av dig själv. Då först är natten över och morgonen har grytt.

De borgerliga tidningarnas valkompasser nedvärderar S-frågor

2010-09-02T15:26:00.000-07:00

Tidningarnas ”valkompasser” är rena lurendrejeriet. Och de har ett speciellt syfte. Att lura dig som väljare. S-synpunkter är nämligen klart nedvärderade.

Hur kan jag då påstå något sådant?

Vänstersocialdemokrat
Jag gjorde testerna på hemsidorna för Sveriges Radio och Sveriges Television, som är identiska, Dagens Nyheter(http://www.dn.se/nyheter/valet2010/reinfeldt-pensionarer-far-fortsatt-hogre-skatt-1.1163913), Sydsvenskan (riksdagsvalet) och Svenska Dagbladet (http://www.svd.se/nyheter/politik/valet2010/reinfeldt-fick-forsvara-sitt-styre_5242493.svd). Utslaget hade en gemensam nämnare nämligen att jag finns på vänsterkanten bland de Rödgröna. Public sevice-kompassen gav ett tillförlitligt intryck med ett stort antal frågor och resultatet ger klart vid handen att jag är en vänstersocialdemokrat. Jag gjorde testet fler gånger för att vara på säkra sidan.

Partier
Kompass V S MP KD FP C M
SR+SvT 85 83 78 29 24 31 17
DN 74 58 69 18 17 16 15
SydSv 75 50 62 14 16 28 10
SvD 85 52 68 9 8 22 6

Felvisande test i de borgerliga tidningarna
Men sedan börjar det konstiga. De borgerliga tidningarnas test gav ett otillförlitligt intryck redan genom det mycket begränsade antalet frågor, i några bara en bråkdel av SR/SvT-testet.
Övriga siffror antyder att de borgerliga tidningarna ”trollat bort” frågor som skulle ha gett ett klart socialdemokratiskt utslag. Och så är det med alla de borgerliga tidningarna.

Min slutsats är att DN, Sydsvenskan och Sv D medvetet konstruerat ett test som skall förringa väljarens preferenser för Socialdemokraterna. Om du är vänsterväljare, så pröva själv får du se!

Rösta på arbetarepartiet!

2010-09-02T05:12:00.000-07:00

I dagens valbroschyr från blå alliansen, Dagens Nyheter, finns en helsidesannons. Den övre halvan ser ut så här:

Och det ser ju juste ut...
Socialdemokraternas huvudbudskap är just att fler skall ha jobb. Därför har vi varit mycket kritiska till man under lågkonjunkturen inte satsat mer pengar på jobb inom offentlig sektor och just satt igång ett kraftfullt byggande av bostäder och vägar, reparerat miljonprogrammets bostäder osv. Istället har högerregeringen genom vad man kallar ”jobbskatteavdraget” sänkt skatterna för de som har arbete och de rika, vilket inte gett ett enda nytt jobb. Högeralliansens ”jobbpolitik” handlar istället om att försvaga facken och utarma a-kassorna och därmed på sikt sänka lönerna.

Det ”fula” ordet solidaritet
Moderaterna försöker i sin argumentation lägga sig nära oss Socialdemokrater. Men utesluter hela tiden mot de som ”lever på bidrag". Alla som har ett arbete ska få det bättre på bekostnad av arbetslösa, sjuka och fattigpensionärer. Under slagordet "det måste löna sig att arbeta" vill moderaterna göra det svårare att klara sig på ersättningar från det allmänna och intjänade pensioner. Den som blir av med jobbet eller blir sjuk ska få sin levnadsstandard sänkt. Arbetskamrater som fått behålla jobbet ska däremot få det bättre. Så ska klyftan mellan människor vidgas från båda håll. Den ”skötsamme” ställs mot den ”late bidragstagaren”. Ja Reinfeldt har t.o.m mage att kalla pension för ”bidrag”. Borgarna vill slå sönder solidariteten i samhället, särskilt inom arbetarklassen. Det fungerar för högern i andra länder, fast där brukar man även rikta udden mot invandrare. Därför är nedre delen av annonsen grotesk:

Blandar bort korten...
Moderaterna talar inte alls om att ta till vara just "arbetarnas" intressen när dessa kommer i konflikt med exempelvis arbetsgivarnas eller kapitalägarnas. Man försöker alltså blanda bort korten för oss. Tänk på att borgarna aldrig talar om solidaritet mellan oss arbetare och inte säger arbetareparti, utan ”arbetarparti”. Det lilla "e:et" som betyder så mycket.

Vi måste resa oss från sofflocket!
Det sägs att borgarväljarna är på bettet. Det avspeglas bl.a. i opinionsundersökningarna. Tänk på att dessa bara består av 1000-2000 personer, visserligen utvalda på visst sätt. Men vad betyder det vad 1000 pers säger? Hur många är du och och jag och alla miljoner röstberättigade i Sverige? Du och jag måste resa oss från sofflocket och rösta för ett solidariskt samhälle. Det solidariska samhälle vi byggt upp under 1900-talet och som högerregeringen är på god väg att slå sönder.

Rösta på arbetarepartiet Socialdemokraterna!

Sänkta skatter eller Välfärd ?

2010-08-30T15:20:00.000-07:00

Frukten eller bara kärnan?Högerregeringen har genomfört skattesänkningar för 100 miljarder och avser en kommande period – om man får makten enligt ett policydokument publicerat i Expressen – sänka skatterna med ytterligare 100 miljarder. Att största delen går till dem som redan har det bra är ingen hemlighet. Är det någon som tror att den välfärd vi har i dag kan finansieras om man åderlåter det allmänna på 200 miljarder? Nej naturligtvis inte. Men det vill varken Reinfeldt, Borg eller de andra i gänget stå för. Istället talar man om att man ”värnar välfärdens kärna”. Vanligen är kärnan det man spottar ut sedan man njutit av frukten. Här har du alltså valet i ett nötskal vill du välja välfärden frukt eller bara den utspottade kärnan?

Vad är ”kärnan” egentligen
Vad borgarna menar med kärnan vill de inte berätta av lätt insedda skäl. Men återigen om man sänker skatterna med sådana belopp som är aktuella så finns inga pengar för annat än just kärnan. För de mer rika är detta inget problem eftersom de ökade inkomsterna medför att man kan genom försäkringar garanteras en hygglig välfärd. Och vi uppnår det system som man har i USA och på andra ställen där den privata sjukvården sörjer för överklassen medan köerna av fattiga växer framför de allmänna sjukhusen.

Välfärdsfrukten blir god först med tillräckligt med skatt
Man måste inse att fundamentet för välfärdens frukt är de skatter som tas ut och självklart skall dessa tas ut efter vars och ens förmåga. Först då kan välfärdens frukt ges till var och en efter behov. Det är utifrån detta som Mona Sahlin en gång som partisekreterare sa att hon älskar att betala skatt. Hon vill att alla skulle få del av välfärdens frukt på samma villkor. Det är helt uppenbart att Högeralliansen inte delar denna uppfattning. Det som är sjukt är att man inte talar om vad följderna blir av skattesänkarpolitiken.

I Filippas Stockholm har man redan inrätta gräddfiler
Ett exempel på hur det kommer att vara är Stockholm, där man på Södersjukhuset

granne med den offentliga hjärtvården har installerat ett privat vårdföretag inom Global Health Partners med namnet Arrhythmia Center Stockholm där man ger olika behandlingar för förmaksflimmer inklusive kirurgi. På hemsidan står bl.a. ”Vidare kan vi ta emot patienter som har en privat sjukvårdsförsäkring”. M.a.o. handlar det om en gräddfil för de som inte vill vänta i den vanliga kön. Så så ser det ut i Moderaternas skyltfönster Stockholm där man t.o.m. sålt ut hela sjukhus. F.ö. har ju Folkpartiet föreslagit samma sak här i Skåne med utförsäljning av regionens välskötta sjukhus i Hässleholm och Ängelholm.

Rickard Larsson: S tillför sjukvården i Skåne en miljard
Regionrådet (S) Rickard Larsson framhöll vid öppet möte på Surbrunn i dag den 30 aug att det handlar om resurser för välfärden. I regionen har man under det borgerliga

vanstyret minskat antalet vårdplatser med 150 och antalet anställda med 1500. En god sak just nu under lågkonjunkturen är att ökade resurser till den offentliga sektorn ger fler jobb och påskyndar att hjulen börjar rulla igen. Den borgerliga budgeten för nästa år tillskjuter 400 miljoner till sjukvården. Det är bara det underskottet beräknas till 450 miljoner, vilket ger en brist på 50 miljoner. Alltså ytterligare nedskärningar, vilket medför ytterligare nedskärningar av personal. Redan står 65.000 perszoner i kö i Skåne för att inom vårdgarantin få adekvat vård. 30 procent av de köande har stått längre än 3 månader. Socialdemokraterna vill tillföra ytterligare en miljard för att täcka undferskottet, arbeta av köerna och motverka den svåra arbetssituation för personalen som uppkommit i och med sparbetingens underbemanning. Dessutom avsätter socialdemokraterna en jämställdhetspott till sjukhuspersonalen.

Lasarettet ger bra vård men det måste få kosta
Moderaterna skriver i sin broschyr till kommuninvånarna ”Ystads lasarett ger oss bra vård – När man är sjuk ska man få omedelbar vård.” Det är nog sant. Men varför drar man inte konsekvenserna av detta och ser till att sjukvården får tillräckligt med resurser? Nej, de borgerliga vill spara för att sänka skatterna och avsäger sig därmed ansvaret för en vård för alla efter vars och ens behov. Eftersom ingen kan trolla – det gäller också Borg och Swanstein – så är alternativet till att ge sjukvården tillräckliga resurser att man försämrar personaltätheten och drar ner på viss verksamhet och alltså inte ger adekvat vård till alla. De rika kan då ges fullvärdig vård genom privata lösningar.

Valet gäller om vi skall ha Socialdemokraterna Välfärdsfrukt eller den av moderaterna Reinfeldt, Swanstein och Blixen-Finecke utspottade kärnan?

Enkel matematik: Rödgröna alliansens satsningar i offentlig sektor ger jobb men inte den Blå alliansens skattesänkningar

2010-08-27T11:57:00.000-07:00

Utanförskapet undanröjt?
Nu vet vi vad högeralliansen vill - valmanifest. Manifestet skulle ju framförallt visa på hur de borgerligas skulle skapa jobb. Det var ju på den frågan de gick till val 2006: de skulle undanröja utanförskapet. Högerledaren Reinfeldt slog också fast att det var på jobbfrågan väljarna 2010 skulle bedöma regeringen. Regeringsorganen DN och SvD kommenterar i ledare. DN Magert men stabilt (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/magert-men-stabilt-1.1160240) anger att det var magert om jobben men att ”Väljarnas känsla för vem som beskriver verkligheten mest korrekt är åter det som kommer att avgöra.” Svenskan frågar sig Jobb med manifestet? (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jobb-med-manifestet_5201849.svd) och man citerar Adenaur ”Sverige har inte råd med några experiment som riskerar att hota vår unikt starka position.” Det sistnämnda utan att nämna vilket som är det egentliga experimentet.

Ökad arbetslöshet med högeralliansen
Nå hur blev det. Senaste statistiken från SCB rapporterar om 9,5 procents arbetslöshet mot kring 6 procent när socialdemokraterna lämnade över. Under det första borgerliga året föll arbetslösheten till följd av fortsatt stark högkonjunktur och innan några jobbskatteavdrag hade hunnit verka till 5,2 procent. Därefter har det varit nattsvart på arbetsmarknaden. Och allra hemskast är siffrorna för ungdomsarbetslösheten som stigit till över 30 procent. Inget av detta finns på regeringstidningarnas ledarkommentarer.

Skyller på finanskrisen
Reinfeldt och Borg skyller på finanskris och ekonomisk kris. Och visst inverkar sådant. Men kan man verkligen stanna vid en sådan slutsats. Ja, kanske om man är borgerlig ekonom såsom Borg. Högerregeringen har nämligen svarat på krisen med skattesänkningar på 100 miljarder, huvudsakligen till de mycket rika - en procent av Sveriges befolkning, de rikaste, har fått lika stor skattesänkning som 25 procent av de fattigaste tillsammans!

Pengarna till skattesänkning eller jobb i offentlig sektor?
Skattesänkningar skapar nu inga jobb det visar med önkvärd tydlighet siffrorna utan går närmast till buffertsparande. Socialdemokratiska regeringar har istället alltid mött lågkonjunktur med satsningar inom offentlig sektor, vilket gett goda utslag. Detta vägrade högerregeringen att göra då man prioriterade skattesänkningar så att man t.o.m. delvis lånat till dem. Istället minskade under denna period antalet anställda inom offentlig sektor med över 25 000 anställda. Högerregeringen har alltså i hög grad bidragit till att krisen slagit så hårt. Helt uppenbart så försöker man nu skyla över denna felsatsning.

Reinfeldts mål att komma tillbaka till "massarbetslösheten"
I högeralliansens valmanifest talar man nu om ytterligare skattesänkningar där tyngdpunkten återigen ligger på lättnader för höginkomsttagare. Detta trots att krisläget ingalunda är övervunnet och receptet egentligen är en massiv satsning på offentlig sektor, inte minst inom vård, omsorg och skola där omfattande neddragningar skett. Istället så hoppas man att under nästa mandatperiod efter fyra år vara tillbaka där man startade på arbetslöshetsnivån 6 procent!
Här är det läge att påminna om hur dessa 6 procent i valrörelsen 2006 av Fredrik Reinfeldt och Anders Borg beskrevs som "massarbetslöshet". Med andra ord ska vi under den kommande mandatperioden om högerallisan får råda tillbaka till denna massarbetslöhet med hjälp av nya skattesänkningar för dem som minst behöver dem. Man kan se skadeverkningarna för en hel geration ungdomar som ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden. Detta var nog ett av de mest fantasilösa ”jobbmanifest” som något politisk parti föreslagit i modern tid.

Arbetslöshet - synvilla eller verklighet
Men är den bristande initiativkraften kanske symptomatisk eftersom statsminister Fredrik Reinfeldt beskrivit ungdomsarbetslösheten som ”en synvilla”. Vi som ser verkligheten bör nu ta Reinfeldts egen måttstock från 2006 på allvar: "Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb". Man förstår ju varför han talar om synvilla.

Ödesval - vi väljer framtid!
Detta är en viktig fråga men det viktigaste är ju vilken framtid vi vill ha. En raserad välfärd av typ fattigvårdsmodell och skattesänkningar mest till dem som redan har det bra eller ett solidariskt samhälle med en världens bästa välfärd. Vi lovar inga skattesänkningar utan tvärtom skattehöjningar för de rikaste just med tanke på skattefinansierade välfärdstjänster. Och det gör vi med tanke på att t.ex. en plats i grundskolan kostar 83000 kr på ett år, en plats på gymnasiet 92000 och på läkarutbildningen 230000 samma tid. Ett kejsarsnitt kostar 50000 kr, en höftledsoperation 100000 kr och en plats i särskilt boende i äldreomsorgen 509000 kr per år. Med våra skatter betalar vi efter förmåga så att varje medborgare kan få dessa välfärdstjänster efter behov. Vi avvisar försäkringsalternativet med gräddfiler, där plånbokens tjocklek blir avgörande inte behovet.

De rödgröna tar bort den orättvisa pensionärsskatten

2010-08-24T13:19:00.000-07:00

Under snart fyra år har man genfört en beskattning där pensionärer, arbetslösa och sjuka beskattas högre än löntagare. Detta framgår av denna tabell

Man har t.o.m pratat om att detta som kallas jobbskatteavdraget skall utökas ytterligare, vilket skulle ytterligare öka klyftan (=tabellens skillnad) mellan pensionärer och löntagare. Nu kommer man efter dessa år av orättvisa och försöker en månad före valet säga att man visserligen inte ger upp principen att pensionärer skall betala mer i skatt än löntagare. Men högeralliansen vill såsom valfläsk minska skillnaden något om ekonomin tillåter.

Mona Sahlin säger

Detta är en orättvis beskattning. Lön och pension skall beskattas lika. Vi i den rödgröna alliansen lovar att ta bort denna orättvisa under den kommande mandatperioden. Rösta därför på socialdemokraterna.

Mona Sahlin: Inom den kommande mandatperioden skall rättvisa skipas och alltså pension och lön beskattas lika – om du väljer mig till statsminister.

2010-08-22T14:47:00.000-07:00

Kom ihåg högerregeringens turer:

1. Redan vid maktövertagandet 2006/07 införde man den straffbeskattning av pension jämfört med lön. Högerregeringen kallar det jobbskatteavdrag. Den omständigheten att pensionärer, sjuka och arbetslösa tvingades betala högre skatt än andra skulle skapa jobb, vilket DN upprepar i dag(http://www.dn.se/ledare/huvudledare/arbetets-frukter-1.1157264). I stället har arbetslösheten ökat, sysselsättningen sjunkit, långtidsarbetslösheten slagit rekord och ungdomsarbetslösheten är högst i Europa. Resultat: ökade klyftor – men inga jobb.

2. Sedan har man i olika steg höjt jobbskatteavdraget och ökat straffbeskattningen och nu hävdade statsministern att pensionärsskatt förekommer i många länder. Men detta är ren lögn eftersom Sverige är ensamt om att straffbeskatta pensionärer.
3. Högerregeringen sa nu istället att pensionärer skulle straffbeskattas för att exempelvis luncher kostar när man jobbar. Och vad skall pensionärer äta – billig hundmat? Alliansregeringen ser inte verkligheten -. Att många av oss äldre har svårt att få pengarna att räcka till det nödvändigaste.
4. Sedan motiverades straffbeskattningen med att de som jobbar reser mer. Ska vi pensionärer - kanske piggast och friskast i världen - bara sitta hemma? Vi vill faktiskt, som alla andra, resa, ta del av vårt kulturliv, umgås med vänner och barnbarn och upptäcka nya intressen.
5. Nu har regeringen – med stöd av Svenskt Närings livs ekonomer (http://www.dn.se/debatt/pensionarer-beskattas-inte-hardare-an-lontagare-1.1155214) - hittat på ett helt nytt skäl för att straffbeskatta pensionärer: Arbetsgivaravgifterna. Men dessa avgifter betalas för att ge trygghet åt dem som jobbar - idag och när de blir äldre. Pensionärerna har betalat sina arbetsgivaravgifter. Samtliga skälen 3 – 5 bortser från verkligheten att pension är väsentligt lägre än arbetslön. Att då dessutom beskatta pension högre än lön framstår som direkt omoraliskt

För högerregeringen handlar det nu om taktik: I snart fyra år har man med säregna motiv straffbeskattat pensionärer, sjuka och arbetslösa. Nu, i valrörelsen, så försöker de olika allianspartierna överbjuda varandra och locka pensionärerna med tillfälliga skattelättnader. Du måste fråga dig kan man lita på dessa löften? Om de borgerliga vinner valet kvarstår straffbeskattning av äldre, sjuka och arbetslösa såsom en av de bärande principerna i det svenska skattesystemet.

Vi socialdemokrater anser inte att politik är någon slags budgivning. Det handlar om principer. De rödgrönas princip är att pension är uppskjuten lön – och ska beskattas som lön. Mona Sahlin har lovat att inom den kommande valperioden så skall rättvisan mellan lön och pension återställas.

Mona Sahlin upprepade vid sitt bejublade tal vid socialdemokraternas skånska valupptakt i Landskrona (http://hd.se/skane/2010/08/22/sahlin-eldade-skanska-sossar-i/) inför tusentals tillresta valarbetare bl.a. : ”Pension är inte bidrag. Pension är uppskjuten lön. Därför är mitt löfte till Sveriges pensionärer: Om den ekonomiska utvecklingen är god under de närmaste åren så lovar jag att avskaffa pensionärsskatten helt under nästa mandatperiod”.

SvD valgnäggar och ljuger som en häst...

2010-08-06T15:07:00.001-07:00

Litet tekniskt det där...
Det blev kanske lite tekniskt det där, ursäktade sig Anders Borg, när han talade om att arbetslösheten är nere på 8,1 procent och 50 000 fler var sysselsatta i juni, jämfört med samma period förra året. Det var lite lite siffror, annars var det bra, svarade Reinfeldt. Allt enligt regeringsorganet Svenska Dagbladet i ledare 6/8 under rubriken "Regeringen tänker på jobb även på semestern" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/regeringen-tanker-pa-jobb-aven-pa-semestern_5094857.svd). Jag vet inte vad man kallar det när man bara nämner de siffror som passar en egen bild av att man är bra? Frisering av sanningen, kanske?

Andra siffror..
Arbetslösheten är fortfarande högre än när högerregeringen tog över efter Socialdemokratin. Det senaste året har arbetslösheten ökat med 80 000 människor. Den moderatledda regeringen har minskat statliga bidrag till kommuner och landsting vilket gjort att 25 000 jobb minskat i den offentliga sektorn. En annan intressant siffra som regeringen inte nämner är att det blivit 54 000 flera långtidsarbetslösa. Det är alltså fullständigt klart att högerregeringen inte kunnat parera en lågkonjunktur. Att man nu när det vänder får litet bättre siffror är knappast något storverk. Särskilt om man sneglar på övriga Europa och USA där i stora drag samma tendenser visar sig. Dessutom kvarstår detta att man genom sina manipulativa drag mot facken och a-kassorna ställt 500.000 arbetstagare utan trygghet vid arbetslöshet.

Svenskan trillar i egen gropp grävd åt andra
I sin huvudledare drar sig Svenskan inte för rena skamgreppet då man apropå de rödgrönas inställning till rot-avdraget påstår "Låt dem inte lura er med valrörelsens stora bluff" (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/lat-dem-inte-lura-er-med-valrorelsens-stora-bluff_5094861.svd). Lurendrejeriet består i att de rödgröna går till val på att väsentligen vidga rotavdraget men att man anser det vara en stimulansåtgärd under lågkonjunktur. Man vill vi rödgröna också att rotavdraget skall kunna användas för hyresrätter och dessutom kompletteras med investeringsstöd för hyreshus och extra medel till upprustning av miljonprogrammets bostäder. Denna satsning på vanligt folks bostäder kallar SvD i nit att misstänkliggöra motståndaren för bluff.

Så var det med den bluffen...
Att ge skattesubventioner till hus- och bostadsrättsägare av denna storleksordning kan visserligen ses som en stark angelägenhet för en högerregering som gripit varje möjlighet att gynna de rikaste i samhället. Detta att konstant gynna dessa kan

tolereras under lågkonjunktur om det verkligen ger utslaget att fler kommer i arbete, särskilt inom byggnadssektorn som alltid varit en motor i samhällsekonomin. Men att generellt göra detta även när alla byggnadsarbetare har jobb finns knappast någon anledning. Att som SvD hylla principen att då öka byggarbetesmarknaden med journalister eller handelsanställda utan jobb eller andra arbetslösa förefaller minst sagt långsökt. Så så var det med den bluffen, nämligen ett bottenlöst påhopp utan substans i verkligheten. Plums ned i den egna dynggroppen!

Gubbsjuka är det politisk satir och passar det i public serviceföretaget SR?

2010-08-01T03:50:00.000-07:00

Public Service – satir?
Public Service är – enligt egen utsago på hemsidan (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=438&grupp=5670&artikel=3871710) - ”färsk satir alltid i Godmorgon, världen” med Erik Blix, Mattias Konnebäck och imitatörerna Göran Gabrielsson och Rachel Mohlin. De flesta vet väl att God Morgon, världen! är ett bra program som sänds alla söndagar mellan 9 och 11 i P1. Oftast är det mycket hörvärt eftersom det rekapitulerar och fördjupar nyheterna under den gångna veckan. Under sommaren har satirprogrammet Public Service haft partiledarna som särskilda gäster. Man har avverkat bl.a. Fredrik Reinfeldt, Göran Hägglund och Lars Ohly och denna söndag Mona Sahlin. Men är det juste satir, när män drivs med för deras tillkortakommanden, medan kvinnor utsätts för påhopp för deras utseende och framställs som korkade våp?

Märklig skillnad att bemöta män och bemöta kvinnor
Lyssnar man till repriserna så är det gliringar och ganska juste satir beträffande männen (möjligen m.u.f. ett för ett grovt påhopp på Ohly) och de har anknytning till aktuella politiska utspel och problem. Ja, man skulle rent av kunna få in det under ”färsk satir”. I dagens program om Mona Sahlin förekom också Gudrun Schyman och statsrådet Maria Larsson. Samtliga kvinnor i programmet framställdes som nervösa våp. Maria Larsson skulle vara en vimsig mamma som vrålade till sina barn Gudrun Schyman skulle vara en barnföraktande hårdför ferminist. Mona Sahlin skulle vara en korkad, mascaratyngd söderböna som tillsamman med Yvonne Ruwaida skulle förskingra statskassan för skattebetalarna. Alla tre helt utan dagspolitisk agenda. Detta är jämfört med hanteringen kring de manliga politikerna ett rent gubbsjukt - Rachel må ursäkta - sätt att vara satirisk mot kvinnor. Och är det på minsta sätt roligt eller ens tankeväckande? Ja, förutom spegeln att inte ens satiriker kan frigöra sig från den den förhärskande patriarkala stämningen.

Att inte ta kvinnor på allvar
Detta sätt att avfärda en ledande politiker som Mona Sahlin såsom icke-trovärdig för något som förekom för 15 år sedan och dessutom rörde en skitgrej för några futtiga tior är skandalöst gubbigt och ojuste. Eller är det ett försök att upprepa Hägglunds, Odells och Littorins försök (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7033651.ab) framställa det rödgröna alternativet som ”tobleronepolitik” Detta sammanställt med en korkad framtoning som är ett återkommande tema i Public Service. Det är dessutom grymt osaklig inte minst m.h.t. att Mona Sahlin är den enda svenska politiker som åstadkommit något nytt i valrörelsen, nämligen att med varsam hand utan att förlora den egna socialdemokratiska profilen snickra ihop ett samarbete till vänster. Dessutom har hon avgett en programförklaring som heter duga i sin bok Möjligheternas land. Så det är knappast färsk politisk satir utan bara plump gubbsjuka att framställa henne som en korkad mascaratyngd söderböna. Det är att inte ta kvinnor på allvar och det är beklämmande fantasilös Public Service. Och vem drar ens på munnen utom i högeralliansens partikanslier?

I M-Sverige är allmänintresset lika med de rikas och arbetsgivarnas vinster.

2010-07-04T15:15:00.000-07:00

Länge byggde vi socialdemokrater upp det svenska folkhemmet med grundprincipen om solidaritet med barn, sjuka, gamla och arbetslösa. I princip samma tanke som att barn, kvinnor och gamla får gå först i livbåtarna medan de starkare kanske klarar det ändå. Först gällde det rösträtt och sedan en i solidaritet uppbyggd trygghet för barn, sjuka, gamla och arbetslösa. Detta är högerregeringen på god väg att riva ner. I högersverige skall de rika vara de som först får plats i livbåtarna. I den borgerliga megafon som kallas DNdebatt har 4/7 Fredrik Reinfeldt ropat ut ”Moderaterna övertar rollen som statsbärande parti”.

Allmänintresset = De rikas och arbetsgivarnas intresse
I artikeln anger Reinfeldt att de borgerliga ”använder regeringsmakten att tjäna allmänintresset”. Med hänsyn till att de rikaste 10 procent svenskarna fått 60 % av de borgerligas skattsänkningar, vilket bl.a. gett familjen Reinfeldt skattesänkning med 125.000 och innehavare av slottsliknande villor 10-20000 i månaden så undrar man hur högerregeringen definierar allmänintresse. Man kan också se hur arbetsgivarna erhållit en rad lättnader och behållit avdragsrätten för sina fackliga organisationer. Samtidigt har avdragsrätten för fackavgifter

den råa moderata profithungern

tagits bort och A-kassan brutits sönder, så att de lägst betalda får orimligt höga avgifter, med följd att den fackliga organisationsgraden på arbetstagarsidan minskat katastrofalt och över en halv miljon arbetstagare blivit utan arbetslöshetskassa. Det är väl som detta med rättvisa att högerregeringen har en alldeles egen definition av allmänintresse? Bevare oss för moderat samhällsbärande!

Särintresse = krav på bättre fördelning av samhällets resurser.
Reinfeldt har en ål i munnen så att de mest tungvrickande operationer förefaller lyckas. ”Moderaterna är ett parti som bärs av värderingar” i ”en tro på människan, frihet, ansvarstagande, marknadsekonomi och rättstat” Så långt är allt bra och skulle väl kunna passa in på mig själv. Det är bara det i tron på människa ligger också en tanke om solidaritet med dem som just har det mindre bra. Frihet måste också just kopplas ihop med ansvar, ty annars får man ett samhälle som ytterst hyllar djungelns lag. För mig kan begreppet marknadsekonomi inte tolereras utan begränsande rättsregler uppburet av en rättsstat, som inte tvekar att sätta gräns för det råa vinstintresset och profiteringen på oss enskilda. Det är just dessa regler om begränsning av kapitalets fria framfart och ohämmade vinstbegär, som Reinfeldt betecknar som särintresse. Detta särintresse har emellertid Reinfeldt helt riktigt uppfatta vara lokaliserat hos de rödgröna. Och vi har verkligen inte gett upp kampen om vad som skall vara samhällsbärande i Sverige: Ett vänstersamhälle med solidariskt tänkande eller ett högersamhälle med profithungern som enda rättesnöre.

så så var det med det

Fakta och propaganda
Ingen trodde väl på moderaterna som det nya arbetarpartiet. Man kan ju bara konstatera att den arbetslinje som man hävdat gett ett magert utslag: arbetslösheten som vid högerregeringens tillträde låg på 7,4 procent är nu uppe i 9,5 och ungdomsarbetslösheten låg på det alldeles för höga 21,0 procent men är nu uppe i katastrofala 30,9. Och detta trots att man berömmer sig av att ha den starkaste ekonomin i EU. Man talade också om ”utanförskapet” som man skulle ta bort. Siffrorna om arbetslösheten under högerregeringen och de hastigt ökande kommunala utgifterna för socialt bistånd är ett bra bevis på hur lyckad högerregeringens arbetslinje varit. Vad har man gjort med pengarna som skulle användas till att åstadkomma fler arbeten bl.a. inom olffentlig sektor – jo helt enkelt, som jag sa nyss, att sänka skatterna huvudsakligen för de rika. Man sa helt enkelt en sak och gjorde en annan.

Högerpropagandan i denna valrörelse
Reinfeldt spinner vidare på sitt tema om rättvisa: ”Moderaterna skulle inte vara ett parti för dem som ville berika sig själva eller sätta de egna positionerna främst. Vi ville bli ett brett parti med en vilja att lyssna till, företräda och samla människor. Alla människor. I en tid då många upplever hur partier har glömt varifrån de får sitt mandat ville vi väcka banden mellan väljarna och politiken på nytt – med en idé om ett Sverige som håller samman.” Om man ser till resultatet beträffande skattesänkningar så är Reinfeldts snack inte annat än ett försök att slå blå dunster i folks ögon. När man tittar på socialförsäkringarna, arbetsrätten i högersverige så undrar på igen på detta med tungvrickning: Blåljuger vår statsminister för att få fler väljare eller är han så okunnig?. Faktum är nämligen att klyftorna ökat i Sverige, så Fredrik Reinfeldts ”idé om ett Sverige som håller samma” är bara hörsel- och syngodis inför det stundande valet. Men väljaren är väl klokare och före röstning går till offentlig statistik.

Kvalitet = lönsamhet
En annan del av det ”allmänintresse” högerregeringen vill framhålla är det man kallar kvalitet och valfrihet ”... tydlig med att prioritera kvalitet i förskolan, skolan, sjukvården och omsorgen ...då det bäst bygger trygghet, rättvisa och utveckling i ett samhälle”. Vad Reinfeldt & Co tiger med är att detta är ett system där vi skall vara lönsamma för olika riskkapitalister som inte ens skattar för sina vinster i

(målning av Peter Tillberg, Är du lönsam lilla vän?

Sverige. Lönsam lilla vän – som barn, som elev, som sjuk och som gammal! De enda som får förbättrad kvalitet är de utsorteringssystem som byggs jämsides med lönsamheten ... och naturligtvis de formidabelt ökande vinster i dessa branscher.

Är det kanske dags att fråga: vad menar högerregeringen med ”allmänintresse”, ”rättvisa” och ”kvalitet”? Och framförallt visa att du inte vill ha Moderaterna som samhällsbärande parti genom din röst i höstens val!

Har Per Albin något att säga oss?

2010-06-25T07:08:00.000-07:00

Kvällens poäng var frågan: Glömmer vi socialdemokrater ideologin och visionen om vilket samhälle vi vill ha? Avanti – Röda kvällar hade i Malmö avslutning med temat Socialism i morgon i arrangemang av ABF, LO och socialdemokraterna. Vi samlades i trädgården till Per Albin Hanssons födelsehem, fick mat, sång och musik och inledningar av mer lärda kamrater, ordförande ABF Malmö Andreas Schönström, vice ordförande Socialdemokraterna i Malmö Frida Trollmyr och ordförande LO Malmö Ewa Glimhed.

Kunde man valt en bättre plats att ställa frågan vilket samhälle vi vill ha? Men det var en tanke redan i det: familjen Hansson, som bestod av 6 personer disponerade en liten del av huset, ett rok och torrdass på gården. Det var på 1880-talet och det var samma borgerliga krafter som styrde som i dag ligger bakom högeralliansen och Svensk Näringsliv. Per Albin genomförde med arbetarrörelsens hjälp sin klassresa. Man betonade det socialdemokratiska "hemmet" skulle etableras på "demokratins fasta grund" och bli ett "gott hem för alla svenskar". Metaforiskt borde Sverige bli som ett hem för hela folket, som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet; "Det måste en gång bli så, att klassamhällets Sverige avlöses av folkhemmet Sverige", som Per Albin sa. Och han fortsatte:
Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade... Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.

Det är denna tanke som genomsyrat den svenska modellen, som består av alla de refomer som socialdemokratin har genomfört från allmän och lika rösträtt, kollektivavtal och trygghet i anställningen via sjuk- och arbetslöshetsförsäkring till allmän pension m.m. Alla kanske inte vet att reformerna genomfördes trots borgerlighetens och arbetsgivarnas kompakta motstånd. Tänker man på det så förstår man bättre vad högerregeringen håller på med i dag.

Av Moderaternas principprogram framgår att man har målet att sänka skatterna med 300 miljarder, alltså mer än de samlade sjukvårdskostnaderna i Sverige eller mycket mer än försvarsbudgeten. Baksidan av detta är att den Svenska modellen och Folkhemmet nedmonteras genom bristande resurstillgångar. Den offentliga sektorn med alla kvinnoyrken inskränks till minimum. Tillgången på bra vård och omsorg och skola blir en plånboksfråga. Den gångna regeringsperioden har man lyckats skära ned skatterna med nästan 100 (av de 300) miljarder, varav 60 procent av skattesänkningarna gått till de 10 procent rikaste i Sverige. Det är alltså något säreget med detta ”nya arbetarparti” som så drastiskt gynnar de besuttna.

En ytterligare mandatperiod för högerregeringen innebär i många stycken en återgång till den epok som Sverige befann sig när Per Albin börja tala om Folkhemmet.

Vilket samhälle vill vi ha? Är den fråga vi måste föra ut i valrörelsen. Och vi måste visa vägen så att vi inte hamnar återigen i ett hårt klassamhälle – vi måste se på vår historia och ta lärdom. Det räcker inte med fackföreningar vi måste ha den politiska makten för att åstadkomma frihet från förtryck och förverkliga våra drömmar om ett Sverige, där vi tar hand om varandra. Vi måste ha ett regeringsskifte för att slippa de bemedlades ideologi och klassklyftor. En högerregering kommer att fortsätta privatisera samhällsfunktioner och sänka skatterna så att det inte finns medel att upprätthålla en solidarisk välfärd.

Valet den 19 december gäller helt enkelt skall vi ha ett högersamhälle eller ett vänstersamhälle? Skall vi ha ett A-lag och ett B-lag? Skall vi ha rika som servas av ett låglöneproletariat i utanförskap? Det var Per Albins ocgh de gamla kamraternas kamp - och det är vår kamp i dag att bygga samhället vidare på den grund som den kämpande socialdemomkratin la för 100 år sedan.

Minister- och landshövdingepensionärer vet de något om fattigpensionärer, sjuka och arbetslösa?

2010-06-20T17:01:00.000-07:00

Superpensionärerna
Ulf ”bastkjolen” Adelsohn (M), Birgit ”we shall overcome” Friggebo (FP), Thorbjörn ”långbänken” Fälldin (C) och Alf ”bryssel” Svensson (KD) har skrivit på DNdebatt (dvs numera högeralliansens valbroschyr) 20/6 ”Därför är Alliansen bästa alternativet för oss äldre” (http://www.dn.se/debatt/darfor-ar-alliansen-det-basta-valet-for-oss-aldre-1.1125200). Alla är ju försedda med borgerliga partibeteckningar så det är inte särskilt förvånande när drapan avslutas med deras förhoppning ”att fler pensionärer, liksom vi, kommer att lägga sina röster på Alliansen vid årets val”.

Arbetslinje – bidragspolitik
Man använder sig av samma papegojliknande upprepning av Reinfeldts/Borgs floskler om att högeralliansen skulle stå för en arbetslinje. Efter nedläggningarna av arbetslivsforskningen, angreppet på A-kassan och fackföreningarna samt åtstramningen av anslaget till arbetsförmedling och fortutbildning framstår de hårda orden mot vad man kallat ”bidragsfuskare” och nytillskottet med hushållsnära tjänster som grunderna i högeralliansens ”arbetslinje”. Socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik är något som garanterat en låg arbetslöshet under årtionden medan borgarna knappt hunnit sätta sig på taburetterna förrän arbetslösheten, inte minst ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden, se SCBs siffror. När det gäller bidragspolitik har högeralliansen genom grundskottet mot A-kassan sett till att över 500.000 arbetstagare i dag står utan skydd vid arbetslöshet. Dessa hänvisas om de förlorar arbetet till socialbidrag – är det någon linje som alltså skall kallas bidragspolitik så är det alltså högeralliansens. Dessutom är det symptomatiskt för Högeralliansens skenbild att man kallar utbetalningar från de allmänna försäkringssystemen för ”bidrag”. Det är ju inte bidrag eftersom varje löntagare genom arbetsgivaravgifter själva byggt upp detta soldariska system som nu högern är på god väg att rasera. Vi rödgröna för alltså ingen bidragspolitik utan syftar bara till att reparera de skador som högeralliansen åstadkommit på folkhemmets solidariska försäkringssystem. När det gäller arbetsmarknadspolitik så avser vi också att där föra en löntagarvänlig linje.

Långsiktighet
Superpensionärerna har mage att tala om”långsiktig politik för fler jobb”. Det är ju rent nys om man går till fakta. Statistiska Centralbyrån anger att arbetslösheten, när Göran Persson avgick i dec 2006, var 6,1 procent och nu, när de fyras gäng betygar sin tilltro till Högerregeringen i april 2010, 9,5 procent och ungdomsarbetslösheten i dec 2006 – alldeles för högt – 17,3 procent men nu i april 2010 det katastrofala 30,9 procent. Man ljuger helt enkelt om fakta. Dessa superpensionärer vill inte stå för att den arbetsmarknadspolitik som man fört trots socialdemokraternas upprepade propåer om aktiva arbetsmarknadspolitiska kraftåtgärder varit ett dundermisstag som nu alla arbetslösa får bära de ekonomiska konsekvenserna av. Man talar om att ”Sverige står inför ett tydligt vägval”. Jo det är nog sant eftersom valet står mellan högeralliansens linje att sänka skatterna för de rika och öka katastrofalt det de själva i förra valet kallade utanförskapet. Detta mot de rödgrönas linje att reparera där högeralliansen skadat och återupprätta de solidariska systemen.i Folkhemmet, det högerpolitiker i alla tider kallat ”bidragslinje”.

”Jobbskatteavdraget”
Alla äldre vet förmodligen att högeralliansen tycker det är rimligt att pensionärer betalar förhållandevis högre skatt för sin inkomst och att sjuka och arbetslösa rent strabeskattas för att av ekonomiska skäl ”motiveras” att ”inte längre lata sig”. Du kan själv se i tabellen här nedanför hur mycket en pensionär, sjuk eller arbetslös får betaal i skatt jämfört med en löntagare med samma inkomst:

Då hör dessutom till saken att som pensionär har jag redan fått gå ner i inkomst med minst 20 procent och ännu mer om jag är sjuk eller arbetslös. Du vet lika väl som jag att det inte är hyckleri att kalla den högre beskattningen av pensionärer, sjuka och arbetslösa för straffskatt Detta är en cynism där man låter de som har minst i samhället betala högre skatt. Ingenstans i hela världen har man ett så cyniskt sätt att se på gamla, sjuka och arbetslösa som i högeralliansens Sverige. Nu är det så att superpensionärerna som sitter med landshödinge- eller ministerpension eller inkomst som parlamentsledamot i EU ligger på långt högre nivåer än de i tabellen. Men tittar man så högt upp så kan konstatera att skillnaden mellan löntagare och pensionär där ligger på 3-500 kr och är månadsinkomsten 50 eller 100000 så blir det ju ett knappast märkbart belopp. Superpensionärerna vet alltså inte alls något om hur du och jag har det när de prisar högeralliansens insatser för de äldre. Och alla vi vet att det svider när man tar ut högre skatt av oss. Det finns bara en bot mot den svedan och det är att rösta rödgrönt.

”Välfärdens kärna”
Så brukar högerpolitikerna nämna vård, skola och omsorg. Högeralliansen är på god väg att bara lyckas med en sak, nämligen att genom privatiseringar fragmentera hela sjukvården, skolväsendet och omsorgen. När tidigare vinster i verksamheten gjordes, kunde dessa tillgodoföras vårdtagare genom bättre vård och större insatser, tillgodoföras elever genom bättre undervisning och tillgodoföras dem i omsorgen genom utbyggnad av ett bättre system. Privatiseringen innebär att lönsamheten blir huvudintresset och inte dina behov. Meningen är ju att du skall allstra vinst. Dessa bolag gör nu de största vinsterna inom svensk företagsamhet. Det innebär i praktiken att vi betalar skattepengar direkt ner i riskkapitalisternas fickor. De som tar vinsterna för dem ofta utom landets gränser till skatteparadis långt bort från folkhemmet. De rika, som exempelvis superpensionärerna, klara sig alltid bra eftersom privat vård alltid har andra prioriteringar än de som gäller för offentlig vård; detta med gräddfiler för förmögna har redan etablerats i Filippa Reinfeldts Stockholm. Vill du ha kvar en offentlig vård som fortfarande bortser från plånbokens tjocklek och istället ser våra behov så är det de rödgröna du måste rösta på.

”Individ eller siffra”
De fyras gäng säger att de ”vill ha ett Sverige där man ser till individen i stället för till en siffra”. De tänker då på att man inte skall falla för något åldersstreck utan få anpassa sitt arbete till sin kapacitet. Det är naturligtvis riktigt. Men det är ju ingen nymodighet eftersom det alltid har funnits möjligheter att välja tidpunkt för pension. Dessutom är detta bra för en landshövding som nog kan vara länsherre även efter 65, men har en utsliten städerska eller gruvarbetare det valet m.h.t. den förslitning deras yrken utsatt dem för? Hela artikeln är skriven utifrån det överklassperspektiv som superpensionärerna av naturliga skäl har. Sedan är det ju egentligen inte alls sant att högeralliansen vill se till individen när det gäller behov av vår och omsorg. När det gäller siffror så har högeralliansen ända sedan man tillträde regeringsinnehavet gynnat de med flersiffriga inkomster och förmögenheter. Moderaterna har ju i årets valkampanj poängterat rättvisa. Högeralliansen har under sin mandatperiod fört en politik där de 10 procent med störst inkomster har fått lika mycket av regeringens skattesänkningar och reformer som 60 procent av svenska folket har fått tillsammans. Så nog är man mån om individuella siffror alltid när det gäller synen på rättvisa. Och vad tycker du om det?

Min slutsats kan inte bli en annan än att högeralliansen står för det mest förmånliga alternativet om du är mycket rik och har mycket hög inkomst men att det bästa valet för de flesta av oss som är äldre

HKH – Hennes Kära Hingst

2010-06-19T18:58:00.000-07:00

strong>Måste Daniel bli HKH prins för att passa som sängpartner till Viktoria?
För länge sedan gick en farsot över den fria världen som kallades Barbie. Det var ”tjusiga” modeller, både kvinnor och män. När jag säger tjusiga så är det
egentligen inte träffande eftersom dockorna saknade rejäla stjärtar och normalt utvecklade kroppar samt med sterotypa ansiktsuttryck. De flesta slutade väl dock att samla på dessa förtvinade kroppsideal när de växte upp. Detta följdes av ”my little pony” en grotesk glitterbeströd liten häst med lång, ofta rosa man och svans, som man kunde borsta och kamma. Även denna figur brukade de flesta packa ner i leksakslådan när skolan nalkades. Men det finns naturligtvis vuxna som fortfarande odlar dessa ideal och dessutom klär sig i krona vid andra tillfällen än maskerad. Jag nämner bara ett nytillskott i ponyfamiljen HKH – Hennes Kära Hingst.
Visste du för 5 år sedan att en rekorderlig svensk grabb kunde bli kunglig? Att vanligt blodrött kunde bytas mot blått? Att man kunde få ett rekorderligt någorlunda välbetalt jobb bytt mot en enda uppgift, nämligen att bli hingst i det kungliga stallet. Jo att det förekom kungliga hingstar som spred sin säd över landet visste man ju sedan gammalt. Och att ett och annat fullblodsto råkade hamna i samma hage som en riktig ardenner är ett Strindbergskt scenario. Men i vårt demokratiska Sverige att Daniel Westling kunde bli HKH prins Daniel?

Aftonbladet skriver 19/6 Grattis Daniel och Victoria! (http://www.aftonbladet.se/ledare/article7330981.ab): Kronprinsessan gifter sig med Daniel Westling, med rötter från Ockelbo. Ers Kungliga Höghet Prins Daniel. Sådant hände i sagorna, men knappast i en monarki som tar nedärvd duglighet allvarligt. Vi har inte ett statsskick. Vi har en barnbok. Kloka Heidi Avellan i Sydsvenskan försöker att sitta på två hästar utan att trilla ner i trivialitet under rubriken Kärlekskalas, så klart! Kärleken är värd ett hejdundrande kalas. Och svenskarna ett modernt, demokratiskt statsskick. (Fan trot hon vågar inte ens släppa in bloggkommentarer).

Unnar man dem lyckan när man kritiserar?
Missförstå mig nu inte. Jag önskar det unga paret lycka till. Jag är inte missnöjd eftersom jag själv har en underbar man. Jag är inte bitter eftersom jag har det mesta som jag uppskattar i livet. Framförallt är jag av samma anledning inte avundsjuk. Och dessutom avundsjuk på vad? Pengar som man inte kan använda som man vill? Leenden som måste finnas påklistrade?
Allting serverat men leva i bur med Säpo vakande över ens egen och familjens säkerhet? Att inte få säga vad man tycker utan i alla stycken delta i det offentliga hyckleriet? Nej jag uppskattar för mycket den frihet jag har inom rimliga demokratiska gränser för att vara ett uns avundsjuk. Nej det handlar om något helt annat, när jag dragit ur kontakten för både TV och radio. Jag skriver detta samtidigt som Kronprinsessan Viktoria leds fram av sin pappa Kungen för att i jämställdhetens namn få sin hingst, som därmed upphöjs till prins och till och med HKH för att vara tillräckligt fin i aveln av nya Bernadottar.

Eget val
Jag tycker inte heller synd om de unga tu att ”tvingas” leva ett sådant liv instängda i en bur, både mentalt och fysiskt. DNn skriver 18/6 om ”Haga bur” (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/haga-bur-1.1124349) De har valt det. Viktoria Bernadotte därför att hon hellre vill gå leende omkring såsom sinnebilden för ett odemokratisk samhälle. Och Daniel Westling för att han tydligen gripits av samma hybris. Båda kunde ju nämligen odlat sin kärleksrelation på annat sätt. Det finns ett val som man inte kan bortse från: en del vill leva på och över andra. Egentligen vad är allt detta krimskramset där båda deltar. En bra bidrottning är särskilt uppfödd på drottningsgelé och håller samman

bisamhället med de feromoner hon utsöndrar. Sedan parar hon sig med några drönare (=manliga biindivider) och lägger sedan hela sitt liv ägg. För att överleva har hon en hel stab av arbetsbin som slickputsar henne och ger henne extra bra mat för avelns lyckliga utgång. Är det inte en bra bild för kronprinsparets val: att försöka föra det – visserligen nu utspädda – blå blodet vidare i skyddat liv ompysslad av en slickande omgivning. Men är bisamhället en bra förebild för vår demokrati? Om detta skriver DN i sin huvudledare Frihet för brudparet (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/frihet-for-brudparet-1.1124853): Man skulle vilja önska dem och deras familj ett lyckligt liv tillsammans utan detta tryck, som beskär såväl brudparets privata sfär som den svenska demokratins principer.

Love Stockholm
Den fulltändigt groteska yra som präglat särskilt TV-media och hela näringslivets uppställning med olika produkter alltifrån bröllopschoklad som produceras med barnarbetare till minnespengar i guld och bröllopsfrimärken.

Att Victoria och Daniel visar kärlek har ingenting med vårt statsskick att göra mer än att vi får betala gruvligt med pengar för att betala kalaset – och de 20 miljoner själva vigseln kostat är bara en bråkdel av vad slutar på. Bara renoveringen av storkyrkan och Haga slott kostar väl minst 40 miljoner vardera. Men så är det ju för i och med prinstiteln så är det faktiskt du och jag som skall betala både för fracken till Daniel och duchessklänningen till Victoria. Så pussas på ni – det är er väl unt men att man skall använda våra pengar till glamour när gamla vägras plat på särskilt boende, när arbetslösheten ökar, inte minst arbetslösheten, och när vårdköer blir längre och arbetsförhållandena på sjukhusen blir otillständigt dåliga det är inte bara chockerande utan osmakligt. Äcklet växer när man läser vad dessa rojalister smällde i sig: havskräftor, sommartryffel och tryffelkaviar, citrusmarinerad odlad torsk i blomhölje med gurkgelé och kall grön ärtsoppa med Kalixlöjrom, landöröding med örttäcke, pocherat vaktelägg, grön sparris, kalvytterfilé med rostad schalottenlökskrisp, potatisgratäng, tomatterrin, timjanskokta morötter i vitkål och dragonsky, jordgubbsmousse med rabarberinteriör och vaniljglass i vit choklad. Dessutom en bröllopstårtan över tre meter hög och 250 kilo tung med elva våningar hög och formad som en fyrklöver bestående av lager med bland annat mandelmarängbotten, chokladkrisp, champagnemousse, smultroncurd och smultronkompott, dekorerad med 100 handgjorda rosor och 40 liljor i karamell. Allt nedsköljt med bl.a. Champagne Pommery 2000 Grand Cru. Och allt på vår bekostnad. Trefalt äckligt.

Till historien lär väl gå när alla hyenor höll på att få dåndimpen av salighet när den spirituelle HKH Prins Daniel yttrade orden ”Störst av allt är kärleken!” Retoriska klubben lär överväga att ge honom vältalighetsplakatet i stora formatet att päras under frackskjortan vid högtidliga tillfällen. För att nu inte tala om HKH Kronprinsessans underbara replik till uppvaktande undersåtar ”Tack för att ni gett mig min prins”. Man får en rojalistisk glädjetår och glömmer att det är en odemokratiskt skit, eller hur?

Totalitär kärlek
Lena Andersson skriver i DN bröllopsdagen om monarkins normerande makt under rtubriken ”Total kärlek” (http://www.dn.se/ledare/kolumner/total-karlek-1.1124858). Rojalisterna och den politiska och ekonomiska eliten har helt enkelt kidnappat kärleken för monarkins räkning. Men monarki och kunglighet har ingenting med kärlek att göra annat än att prinsessor och prinsar också kan bli kära. Man hoppas att hurraropen skulle bli lika starka om Carl Philip sluligen blir kär i någon rekorderlig man så att han får ordning på sitt liv. Lerna Andersson skriver t.o.m. att det här halvåret blev Sverige totalitärt. Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. .. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar. Att samhället inte behöver ha en diktator för att bli totalitärt vet vi nu. Den demokratiska totalitarismen uppstår när ett annars pluralistiskt friktionssamhälle plötsligt kröker på ryggen som en kropp och samtidigt ler. När högt och lågt, det vulgära och det exklusiva, är upptaget av en och samma företeelse och attityden till den är given. Varenda sektor har deltagit i ”kärleks”-hyllningarna. Från choklad och mazariner till konserter, flygplatser, båtar, seriösa och oseriösa medier, läsare, tittare, SMHI, reklam, taxibilar, Stockholms lokaltrafik, företag, politiska partier, kommuner.

Monarkin mobiliseras för att stödja härskareliten
I skriften ”Monarkin har aldrig varit farligare än nu” sammanfattar Per Svensson problemet pregnant: ”Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.” ... Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet... Ideologin om en särskild familjs ärvda överhöghet speglar ideologin om ett biologiskt utvalt herrefolk. ”Kärnan är föreställningen om den naturliga hierarkin”, skriver Per Svensson. ”Människor är inte jämlika. Några är födda att härska. Andra att tjäna. Det är blodet som avgör vem som är vad.” Den idén rullar i kortegevagn genom Stockholm i dag, summerar Lena Andersson. Den är inget för ett demokratiskt samhälle att fira och kalla för kärlek, utan något att rösta bort.
Monarkin symboliserar ojämlikheten - Några är födda att härska. Andra att tjäna. Och var hittar vi detta i vår verklighet? Där vissa skall ha skyhögt mer betalt för sitt arbete, fallskärmar, gräddfiler och oupptänkliga förmåner? Ja t.o.m. få sina skatter sänkta med mångdubbelt större belopp än vanliga svensson? Sådan är deras inre värdekompass så de uppfattar inte ens omoralen. Monarkin är denna ojämlikhets tillskyndare, att leva privilegierat på vår bekostnad och sedan från dig och mig samla ihop pengar till någon viktoriafond varur allmosor till de behövanxde skall delas ut. Och vad är det högeralliansen står för? Se till vilket samhälle man vill skapa genom angreppet på fackföreningarna, de generella välfärdssystemen och privatiseringen av vår offentliga sektor.

Har du tänkt på att du och jag till och med betalt den här mannens kläder, hans glasögon och sabel? När fick du sist glasögon betalda av det allmänna?

"We care about the small people"

2010-06-18T15:28:00.000-07:00

sade BP: s svenske ordförande Carl-Henric Svanberg på svengelska utanför Vita huset i onsdags efter att president Obama ställt honom mot väggen för BPs hantering av det katatrofala oljeutsläppet. På ett bräde lovade han 20 miljarder till de drabbade och – för att det inte skulle verka arrogant – att vinstutdelningen till aktieägarna skulle ställas in i år. Det är tänkvärt att det finns i bolaget 20 miljarder att vifta i väg och att detta inte leder till konkurs. Man undrar hur stor vinsten egentligen är i detta bolag. Är det verkligen rimligt att privata bolag skall förvalta naturresurser och ta hem så skandalartat stora vinster. ”small people” betyder på engelska att han snarare känner sympati med oljeindränkta pysslingar än med vanliga människor, "ordinary" people. Men det är väl förmodligen så företagsamheten ser på oss vanliga människor, nämligen som förkrympta varelser som på något sätt skall vara lönsamma för ”the big people”.

I Sverige har vi ju en massa ”small people”, bl.a.skolbarn, åldringar och sjuka. De är visserligen inte oljeindränkta så att de kan få ut något av verksamheten. Nej istället skall de just vara lönsamma för riskkapitalister som föredrar att kamma hem sina vinster till skatteparadis. För närvarande är de privata bolagen inom skola, omsorg och vård de mest lönsamma inom företagsamhet. Vinster på upp till 20 procent kammas hem. Detta innebär att skattepengar betalas direkt i riskkapitalisternas fickor och inte kommer verksamheten ifråga till godo. Detta är högerregeringens ”privatisering” i ett nötskal.

Men högerregeringen har också framför allt sänkt skatterna för den rikaste i Sverige. Ändå gick folk¬partiledaren Jan Björklund och Saco-ordföranden Anna Ekström ut i DN-debatt under rubriken ”Skattesystemet måste uppmuntra till utbildning” (http://www.dn.se/debatt/skattesystemet-maste-uppmuntra-till-utbildning-1.1116936) och sänkt marginalskatten och avskaffande av värnskatten. Men det finns de som genomskådat högerregeringens cyniska system – jag saxar ur JUSEK-tidningen, som förvisso har många läsare som gynnats av högerregeringens skattepolitik:

Öppet brev till Saco ordförande Anna Ekström (http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/debatt/Alla-Saco-medlemmar-rostar-inte-pa-alliansen/#kom358)
Hej Anna!
På Sacos hemsida står det att "Saco är partipolitisk obundet". Därför undrar jag hur du så omdömeslöst kan publicera en artikel tillsammans med en av alliansens företrädare, nämligen Jan Björklund... Jag har som högavlönad akademiker tjänat åtskilliga tusenlappar på de stora skattesänkningar alliansen genomfört medan min fru, som går på sjuk- och aktivitetsersättning, fått se sin ersättning sänkas i nästan samma takt. Det blir här så tydligt hur omfördelningen gått till under åren med alliansregeringen. Högavlönade har fått sin skatt sänkt medan sjuka och arbetslösa fått se sin ersättning reducerad. Och denna politik stöttar du genom artikeln i DN tillsammans med folkpartiets Jan Björklund.
Alla Saco-medlemmar röstar inte på alliansen, tänk på det nästa gång du, Anna, tänker publicera en debattartikel med någon av alliansens företrädare, politiker som vill förbättra för de redan besuttna på de svagas bekostnad. Jag har privata "bevis" på att det blivit så i min egen familj.
Anders Lundgren,
Bollnäs

Om det är någon som vill få en mer objektiv bekräftelse på Högerns omvända robin-hood-politik, nämligen att ta från de fattiga och ge till de rika så hänvisar jag till Skatteverkets skattetabeller, ur vilka jag tagit nedanstående stickprov:

Så man kan inte alltid tro höjdare som säger sig ha omsorg om småfolket. Eller vad tycker du?

Sydsvenskans journalister rädda för bred demokratisk debatt

2010-05-05T12:29:00.000-07:00

Sydsvenskan stryper dialog
Det är dessutom ganska patetisk att se detta med yttrandefrihet i Sydsvenskan. Man vill bara ha en enkelspårig kommunikation från de mäktiga journalisterna men inte en dialog med oss andra. Och man gör precis som högerregringen, säger en sak och gör en annan. Det började med att man övergav Twingly, som medförde att bloggar i anledning av texter anmärktes i nättidningen. Detta system är med få undantag alla större tidningar anslutna till. Men Sydsvenskans ansvarig utgivare svarar att man fått ”problem” med Twingly. Men det enda problemet som faktiskt uppstått är att innehållet i bloggkommentarerna inte kunnat påverkas av tidningen och det har en rad av Sydsvenskans skribenter upplevt som outhärdligt. Man har ju inte kunna göra som med insändare och debattinlägg nämligen kasta dem direkt i papperskorgen om de inte fallit i smaken. Ja man har t.o.m. ändrat så att medarbetares mejladress bara i vissa fall finns angiven. Vill man sitta på en piedestal så vill man.

Mer raffinerade metoder att strypa debatten
Man har också stängt av möjligheter att pinga artiklar. Möjligheten att avge kommentarer i nättidningen har begränsats genom ett komplicerat inloggningsystem som man måste vara datornörd för att begripa sig på. Dessutom är utrymmet för kommentar begränsats till 500 nedslag, vilket inte ger möjlighet till en mer nyanserad debatt. Exempelvis första stycket från Det är dessutom --- till --- svarar att man innehåller 499 nedslag. Man kommer alltså inte ens fram till den verkliga slutsatsen. Blir man riktigt arg för att en bloggare har en annan uppfattning så kan man faktiskt ringa upp vederbörande och skälla ut bloggaren för att han uttryckt en annan uppfattning än den man har själv, se redogörelsen i min blogg F.d. pol. chefred. Per Evald Torbjörn Ohlsson - en ilsken prinsessa på ärten (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41088). Eller som Henrik Bredberg hota en bloggare med ekonomiska respressalier för att man använt ett foto av honom som funnits i anslutning till en artikel.

Sydsvenskan saboterar yttrandefriheten
Den yttrandefrihet och det vida deltagandet i den demokratiska dialogen som initierats på internet har strypts av Sydsvenskan därför att de som alla makthavare vill sitta och bladdra utan att bli motsagda. Därför blir det patetiskt när den tidningen i andra sammanhang använder ordet yttrandefrihet. Eller när Heidi Avellan går ut och talar om den demokratiska debatten. I Sydsvenskan gäller nämligen regeln: yttrandefrihet för alla styvkorkade journalister, ja – men för andra som i den demokratiska debatten vill göra sin stämma hörd, nej! Och detta skulle jag inte få framföra ens i en insändare i Sydsvenskan eftersom den ”är ett angrepp på tidningen” eller är ”för långt” eller man kan t.o.m. dra till med att ”den förda diskussionen saknar intresse”. Jo nog saknar den intresse alltid – om man är journalist på Sydsvenskan!

Sydsvenskan angriper Granskningsnämnden

2010-05-05T08:58:00.000-07:00

Lars Åberg – en cowboy
Lars Åberg är en ganska okänd skribent ibland på Sydsvenskans kultursida. Det är kanske därför han måste ta i för tjäna sina sporrar. Enligt hemsidan är han mest känd för reseskildringar, särskilt USA-boken Cowboy. I sina skriverier tror han sig var en riktig skjutjärnsjournalist när han gett sig på Ilmar Reepalu flera gånger. Det enda svaga med journalistiken är att Åberg för att kunna träffa med en riktig salva själv målar figuren Ilmar Reepalu i bjärta färger men helt annan figur än verklighetens hedersman. Eller ljuger han helt friskt rakt ut och siktar mot en helt självproducerad bild för att har en lämplig träffigur som i dagens blänkare.

Åberg tror sig höra en tystnad
I början av drevet mot Ilmar Reepalu skrev Lars Åberg under rubriken Tystnaden i Stadshuset (http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html) målande om sina judiska vänner och pådyvlade Ilmar Reepalu åsikten ”att de judar som trakasseras och hotas har sig själva att skylla eftersom de inte tillräckligt klart har tagit ställning mot Israels politik.”. Jag protesterade i en blogg samma dag mot bl.a. detta, En kulturminister som inte kan läsa innantill och avsiktligt utnyttjar Förintelsen i politiskt syfte (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39062). Åbergs påstående strider också mot den grundtext i Skånskan varifrån Åberg tagit sitt material. M.a.o. Åberg friserar sanningen för att kumnna kritisera Ilmar Reepalu.

Det andra ljuget
I dag 5/5 har Lars Åberg en blänkare under rubriken En relativ frihet, som bara finns i papperstidningen. Liksom de flesta vet så fällde Grankningsnämnden Godmorgon, världen! för sändningen en krönika av Svante Weyler, se min blogg Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt GRN (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41783). Nämnden skrev i sitt fällande utslag: Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.

Är det brist på yttrandefrihet att inte kunna kalla folk antisemiter?
Svante Weyler beskyllde Ilmar Reepalu för antisemitism och jämförde honom med nazister i Treblinka. Detta kallar Åberg för att Weyler gav sig in på Ilmar Reepalus ”politiska trovärdighet”. ”Fullt rimligt i en demokrati, kan man tycka, men enligt Granskningsnämnden strider detta mot Sveriges Radios opartiskhetskrav, Yttrandefriheten blir för varje dag alltmer relativiserad...” Vad jag förstår är det lögn i ganska kvalificerad form. Dessutom ganska lömskt eftersom Åberg från att bara vara skarpskjutande kopojke ger sig falskeligen ut för att vara en yttrandefrihetens riddare.

Svante Weylers påhopp på Ilmar Reepalu oacceptabelt enligt radions sändningregler

2010-05-03T12:45:00.000-07:00

I dag 3/5 kom Granskningsnämdens beslut
( http://www.grn.se/upload/PDF-filer/sambes/2010/SB320-10.pdf): Inslaget fälls. Granskningsnämnden anser att det strider mot kravet på opartiskhet.Motiveringen:
SR ska bedriva programverksamheten opartiskt och med beaktande av att en vidsträckt yttrande- och informationsfrihet ska råda i radion (6 § i
sändningstillståndet). Kraven på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut på programledare, reportrar och andra som genom sin ställning i ett 5/5 program kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Med hänsyn tillden vidsträckta yttrandefriheten kan kraven ställas lägre i fråga om intervjuade, debattdeltagare och andra så kallade tillfälliga medverkande.
I inslaget riktade NN långtgående kritik mot Ilmar Reepalu. Även med beaktande av den vidsträckta yttrandefriheten och NN:s ställning som fristående krönikör anser nämnden att NN:s uttalanden närmast fick karaktären av ett personangrepp mot Ilmar Reepalu som gick utöver vad som kan accepteras med hänsyn till opartiskhetskravet.

13 anmälningar
Själv anmälde jag programmet och har i flera blogginslag skrivit om detta Svante Weyler använder miljoner judars död i Treblinka mot Reepalu (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028) Anmälan vidhålls - Weylers spya i public service crescendo av borgerlig kampanj mot socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40106) Godmorgon, världen mörkar sitt brott mot kravet på saklighet (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40212) Svante Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40684) Sveriges radios chef Mats Svegfors tycker inte att Svante Weyler var osaklig när han skyllde Ilmar Reepalu för nazist! (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41452)

Varken programledningen eller Sveriges radio medgav att man gjort fel
Det intressanta är att Granskningsnämnen underkänner radiochefen Mats Svegfors och programledningens argumentering att Svante Weyler visst fick angripa Ilmar Reepalu därför att han var krönikör. Något som jag menade var fullständigt orimligt när det gällde anklagelser av den karaktär som Svante Weyler presterade. Det är också intressant att nämnden karaktäriserar krönikan som ett personangrepp, varvid jag antecknar att jag använt den mer talspråksmässiga termen påhopp. När man kommit så långt så är bara att konstatera att anmälarna fick rätt att inslaget fälldes och sändningen var alltså otillåten med hänsyn till kravet på rimlig opartiskhet.

Media berättar det Dagens Nyheter har såvitt framgår av nättidningen inte brytt sig om att referera fällningen . SvD konstaterar "Godmorgon världen" fälls i GranskningsnämndeWeylers radiokrönika om Reepalu "närmast ett personangrepp"(http://www.svd.se/nyheter/inrikes/weylers-radiokronika-om-reepalu-narmast-ett-personangrepp_4659235.svd). Skånskan, som varit en av motorerna i drevet redgör för nyheten Radiokrönika om Reepalu fälld (http://www.skanskan.se/article/20100503/MALMO/100509904/1057/*/radiokronika-om-reepalu-falld). Också Sydsvenskan talar om att Radion fälls för krönika om Reepalu (http://www.sydsvenskan.se/malmo/article863010/Radion-falls-for-kronika-om-Reepalu.html) Svante Weyler ”gick för hårt åt” Ilmar Reepalu – är det kanske dags för bl.a. Mats Skogkär och Heidi Avellan att fundera över vad det är som drev dem att skriva som de gjorde?

Svante Weyler har inte förstått ett smack
I Sydsvenskan kommenterar Svante Weyler utslaget i nämnden med att Ilmar Freepalu ... är en person som ”man måste kunna få kritisera och också kritisera hårt. Granskningsnämnden anser inte det, eller i alla fall inte i radio. Längre kommer vi inte”. Vad Svante Weyler i sin enöghet inte förstår är att kritik – och vid sådan – är tillåten men inte rena personangrepp med nedsättande påståenden utan minsta sanningshalt. Svante Weyler har tydligen fullständig brist på självrannsakan och självkritik. Detta borde vara en varningslampa för Sveriges Radio – inte minst Godmorgon. Världen! – om man avser att ha vederbörande kvar som krönikör. Det noteras att Sveriges Radio inte har någon rubrik om nämndens utslag utan gömt undan det och hittas först om man vet att det gäller Svante Weylers krönika den 28 februari och trycker på den rubriken. Man kan ana att det inte anses angeläget att för många på denna väg skall hitta till nämndens fällande utslag (http://sverigesradio.se/sida/arkiv.aspx?programid=438&artikel=3471903&date=2010-02-01).

Har nämnden bedömt alla yrkanden?
Som anmälare framförde jag - liksom även Malmö Stads kommunalrådsavdelning - att Ilmar Reepalu inte fick tillfälle att på ett juste sätt korrigera eller genmäla mot det osakliga påhoppet, vilket var programledningens ansvar. Jag t.o.m. påpekade att försummelsen i denna sak förmodligen hade sin grund i att de programansvariga Nina Berner, Staffan Sillén och Lena Bejerot vid granskning av Weylers text solidariseradde sig med innehållet. Nämnden fördömer sjäva inslaget som ett brott mot opartiskheten men tar överhuvudtaget inte ställning i den under prövning förda frågan om hanteringen av genmälesfrågan. Det ger för en allmänhet, som intresserat läser, kvarstående frågetecken.

Omöjligt att lära gammal hynda att sitta, ja ens att förstå demokratins innebörd.

2010-04-25T02:41:00.000-07:00

Samma gamla visa (http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article794683/Samma-gamla-visa.html), sjunger Heidi Avellan i Sydsvenskan 24/4. Visans text har en refräng, nämligen att det är tjatigt med kritiken från vänster om den ”borgerliga pressens” övertag. Lite tjatigt är det, men låt oss titta på detta – det är ju valår. Jag har också skrivit tidigare om detta, exempelvis Bara rättshaverister oroade för mediernas utveckling till partimegafoner (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=41067). Men Heidi Avellans visa har flera verser.

Vers 1 - Är dagspressen viktig? Uppenbarligen. Åtta av tio svenskar läser en betald morgontidning en vanlig dag. När SOM-institutet mätte förtroendet för samhällsinstitutioner hamnade dagspress efter riksdag och kungahuset, men före Svenska kyrkan, försvaret, partierna och facket. Drygt sju av tio svenska dagstidningar klassas som ”borgerliga”, morgonpressen är huvudsakligen liberal. Ett problem? Ja, det finns en annan siffra som jag tagit fram genom att gå igenom tidningarna, som ger något mer än 100 dagstidningar med inställning för den borgerliga högerregeringen med över 3 miljoner dagex ställt mot 16 dagstidningar som kan betecknas som rödgröna med 600.000 dagsex. Det är detta som är ett demokratisk problem eftersom i och med regeringsskiftet 2006 upphörde granskningen av regeringsmakten i Sverige i stort på den grunden att den ideologiska grunden är gemensam för makten och tidningsledningarna.

Vers 2 -Vi är objektiva och bara politisk subjektiva på ledarplats
Ändå ältas frågan om ”den stora borgerliga dominansen på tidningsmarknaden” säger Heidi Avellan helt oförstående. Majoriteten av dagspressen är liberal – på ledarplats. Vänsterkritikerna utgår ofta från partipress, där politiken genomsyrar allt. Men Sydsvenskan har två chefredaktörer och vattentäta skott mellan ledarredaktionen och allmänna redaktionen. Trovärdigheten är A och O. Som politisk chefredaktör vet hon att tidningens ägare inte lägger sig i den dagliga åsiktsbildningen. Den begränsade skara läsare som läser ledarna får sig nu ett valår rena valbroschyrer till förmån för högerregeringen. Tyvärr är Heidi Avellans beskrivning med ett understatement ett tänjande på sanningen. Nyhetsförmedlingen är nämligen ett urval av nyheter, en presentation av nyheten med bilder och rubriker, och placering i tidningen. Och även om man håller boskillnad mellan ledare och nyheter så är det på båda sidor om boskillnadsgränsen goda "borgerliga" journalister som arbetar i tidningens "anda", nämligen en högerregering. Man har alltså anledning att helt hålla med Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg, när hon säger att ”oberoende liberala tidningar som Dagens Nyheter och Sydsvenskan” tjänar som ”regeringsorgan” (http://blogg.aftonbladet.se/kulturbloggen/2010/04/nationell-idag-och-presstodet ).

Vers 3 - Det finns invändningar Häremot invänder Heidi Avellan helt riktigt att trots liberal press har regeringen varit socialdemokratisk, med få avbrott, sedan 1932. Malmö är dessutom rödgrönt. Och det är riktigt att i Malmö fungerar granskningen av den politiska makten. Ja, man t.o.m. försöker sig på att stimulerar det borgerliga drevet mot Ilmar Reepalu i god Svante Weyler-anda med Heidi Avellans egen ledare, om att oppositionen borde ”sniffa blodluktenman” och där Avellan lovade att vara jaktledare för alliansens seger i höst (http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article637545/Malmomaktige-.html); framstår som en bottennotering, se min blogg Så här skapas "sanningen" i en av borgerlighetens lögnfabriker, Sydsvenskan, av dess skicklige chefredaktör (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40443). En intressant iakttagelse är att för högerregeringen kritiska nyhetsartiklar i papperstidningen sållas bort i Sydsvenskans webbtidning, som alltså blir en mer ren valbroschyr från början till slut.

Vers 4 - ”en följd av läsarnas val” Heidi Avellan nynnar nostalgisk om den liberala pressen födelse i mitten av 1800-talet,före de politiska partierna och hur den banade väg för det moderna Sverige.. från dag ett handlade det om att aldrig buga sig för makten. I Malmö startades Snällposten 1848, 1870 kom första numret av Sydsvenska Dagbladet och 1872 slogs de samman till Sydsvenska Dagbladet Snällposten. Kring 1880 fanns det både liberala och konservativa tidningar, ”borgerlig press”, men inga socialistiska. Arbetarrörelsens framväxt krävde opinionsbildning, 1882 startade August Palm Folkviljan och 1887 föddes Arbetet i Malmö. Fler följde. S-tidningarna organiserades 1947 i koncernen A-pressen, som gick under med ett brak p.g.a. misskötsel ett knappt halvsekel senare. I Malmö utkom 2000 det sista numret av Arbetet. Vad Heidi Avellan sjunger är naturligtvis kapitalismens höga visa. Den som har obegränsat med pengar bakom sig kan kan stå ut med att överleva perioder när fordras stora investeringar och svåra tider. Fattigdom – även för en näringsidakare – har den avigsidan att det leder till en nedgångsspiral med besparingar och därmed mindre läsare och ånyo besparingar. I princip innebär det att man med pengar i långa loppet kan köpa sig stora delar av diskussionsrummet i en demokrati. Och det är väl det som skett även om Heidi Avellan inte sjunger den versen.

Vers 5 – ”Ett presshistoriskt hånflabb”. Stödet som skapades för att säkra den politiska pluralismen – inte minst arbetarrörelsens tidningar – går till en tidning vars syfte är att bekämpa mångfald och liberal demokrati, en som är öppet fientlig till invandrare och homosexuella. Den som idag ser den liberala pressen som det stora hotet mot demokratin har allvarliga problem med siktet. Heidi Avellan har en poäng. Men jag förstår inte att det skulle vara ett skäl mot presstöd. Presstödet syftar ju till att öka det demokratiska samtalet, m.a.o. att motverka den kapitalistiska tendensen till enögdhet, som den ”oberoende liberala” pressens dominans leder till (http://www.aftonbladet.se/kultur/article7009482.ab). Och det demokratiska samtalet omfattar inte ”öppen fientlighet” mot vissa medborgare. Jag håller helt med Ola Karlmans artikel i DN Rasismen måste diskuteras på allvar (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/rasismen-maste-diskuteras-pa-allvar_4608663.svd). Slutsatsen är lika självklar att reglerna måste ändras som att man inte betalar tjuven för att göra inbrott och stjäla ens värdeföremål. Om Heidi Avellan inte varit så – av lättförståeliga skäl – negativ till presstödet så kunde hon drivit samma linje iställe för att hånflabba

Är mannen ett högre väsen än kvinnan i alla fall?

2010-04-23T04:18:00.001-07:00

Är kvinnan myndig?
För någon tid sedan skrev jag bloggen Hur många milliarder skall det kosta för att få en hingst in i det kungliga stallet? (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40545). Nu skriver flera om att en unken kvinnosyn i kungahuset. På DNdebatt skriver prästen Annika Borg 22/4 ”Victoria måste tänka om när det gäller bröllopet”( http://www.dn.se/debatt/victoria-maste-tanka-om-nar-det-galler-brollopet-1.1081597): Brudöverlämning, som Victoria och Daniel planerar har sina rötter i en omodern syn på jämställdhet. Brudparets önskemål är att kronprinsessan Victoria den 19 juni ska ledas in i Storkyrkan av sin pappa, kungen. Han ska sedan överlämna henne till Daniel. Om det blir så till slut, bryter kungahuset mot svensk tradition och Svenska kyrkans ordning som säger att brudparet ska gå uppför altargången tillsammans. Denna gamla tradition visar att kvinnan är myndig att fatta egna beslut och står bredvid sin man av fri vilja. Frågan är central för kyrkan och djupt symbolisk. Vi lever förvisso i en tid med individuella vigslar och trender och yta. Dessa inslag behöver inte kungahuset bidra till att förstärka.

Borde inte pappa Westling få överlämna unghingsten istället?/strong> Man kan fråga sig varför pappa Westling inte istället skall överlämna Daniel, numera upphöjd till prins, till kronprinsessan och hovet för vidare inpassning i det kungliga giftermålet? Heidi Avellan i Sydsvenskan är 23/4 inte så radikal men tycker att eftersom skattebetalarna betalar notan för både klänningen och fracken och allt det andra så är ”Brudöverlämning – Fel, folkets prinsessa (http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article794068/Fel-folkets-prinsessa.html): Om kungen leder upp Victoria till en väntade Daniel Westling blir det dubbelfel: det går emot den tradition som monarkin försvaras med och uttrycker en medeltida syn på ställningen mellan kvinna och man... så länge Sverige är en monarki och kronprinsessan gifter sig och skattebetalarna plockar upp notan så går det att ställa krav. Som att ceremonin inte uttrycker en unken kvinnosyn. Man kan dock fråga sig om detta med en medeltida tradition av brudöverlämning egentligen inte i ett nötskal fångar den större frågeställningen: Är inte hela jippot med en privilegierad kungafamilj i statsledningen något ganska förlegat?

Heltäckande slöja är det något för ett jämställt land som Sverige?
I samma Sydsvenska skriver Mats Skogkär om ”Förargelsens tyg” (http://www.sydsvenskan.se/opinion/signerat/matsskogkar/article794070/Forargelsens-tyg.html) appropå förslagen om lagstiftning i Belgien och Frankrike: Burka och nikab är uttryck för religiöst förtryck av kvinnor. De är plagg som symboliserar kvinnors underordning. Det hindrar inte att det finns kvinnor som vill klä sig i heltäckande slöjor. Det bör de få göra också på gator och torg... I despotier som Saudi¬arabien och Iran kontrollerar polisen att kvinnor är tillräckligt täckta. Skall polisen i Europas demokratier ha till uppgift att se till att kvinnor är tillräckligt avtäckta? Det är ingen lyckad lösning.

Säljer Sydsvenskan för lätt vår syn på just jämställdhet?
Man håller gärna med Mats Skogkär att vi skall vara toleranta mot andras vanor och kultur och inse att det kan vara ett bidrag till våra traditioner. Och jag kan hålla med om att det inte vore lyckligt om vi skulle behöva klädpoliser. Men Sydsvenskan gör saken litet för lätt för sig. Utgångspunkten i det här fallet är ju just att det handlar om kvinnors underordning. Och om man inte går emot det så tillåter man denna åsikt att utan motstånd tränga in i det svenska samhället. Det vore ovälkommet – även för mertalet muslimska invandrare som lever ett mer upplyst liv än ursprungslandets patriarkala traditioner. Mats Skogkär mörkar också de svåra frågorna om ”förargelsens tyger” skall accepteras hos statliga tjänstemän, domare, advokater, tendläkare, sjuksköterskor, lärare osv. Än mer komplicerat blir det om arbetsgivare exempelvis inom handeln måste acceptera att anställda bär de nämnda plaggen – eller skall det anses var diskriminering att kräva att ansiktet inte är täckt?

Högerregeringens valmegafoner

2010-04-22T03:13:00.000-07:00
Demokrati kallar DN för förfall
DN talar om Politisk förfall (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/politiskt-forfall-1.1081563) apropå att lämna förbifarten av Stockholm till avgörande i folkomröstning. Ganska naturligt eftersom det är en kommunal fråga och sådana ofta brukar lämnas till lokal folkomröstning. Det är ju dessutom ett trafikpolitiskt avgörande, där man har vänster-högeromröstningen som förebild. Men i DN så vill man slå mynt av detta och brer på med citat av Rickard Sandler: ”Det är bättre att denna regering faller än att regeringsmakten lämnas att förfalla.” Och vari förfallet består är bara att Mona Sahlin lämnat öppet för en demokratisk lösning av frågan som alla i oppositionen är nöjda med.

PerGe torkar gärna skorna på Mona
Den konsekvent rödgrönallergiske Per Gudmundson på SvD klämmer ur sig en rekordkort suris under rubriken Exemplet Förbifart Sahlin är bara en förhandstitt (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/exemplet-forbifart-sahlin-ar-bara-en-forhandstitt_4600357.svd). Svd konstaterar kort att Sahlin agerar dörrmatta för sina koalitionspartners. Istället borde man, som man brukar, säger PerGe, rösta med Moderaterna. Att vara ”dörrmatta” åt moderaterna, som FP, KD och C, är alltså tillåtet. Men hur är det med demokratisynen när man kallar alla politiska samförståndslösningar för ”dörrmatta”? Eller när man påstår att S satte makten framför egna principer – man undrar hur högerregeringen skulle fungera om alla fyra vildhjärnorna skulle få fritt genomföra sina ”principer”? Eller är det rent av så att SvD har lättare att torka skorna på en jämställd kvinnlig politiker som Mona Sahlin?

Heidi Avellan låter de de högerpopulistiska hundarna vifta på svansen
Sydsvenskan förfaller till rena valpamfletten under rubriken Politiskt hundliv (http://www.sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article793437/Politiskt-hundliv.html)

Man talar om att ”Miljöpartiet mopsar upp sig” , att Mona förgäves ”försöker få
Miljöpartiet att gå fot, men lyckas inte: ser miljöpartisterna en bil rusar de iväg, vilt skällande.”, att Miljöpartiet var kaxigt redan som liten valp för att avsluta med ”Därför ser det ut som det gör i den rödgröna kenneln: svansen viftar på hunden”. Man undrar hur det ser ut under politiske chefredaktörens vildröda lockar: Är det alltid bara hundskit när man ser på hur den rödgröna oppositionen starkt formerar sitt politiska program?

Inte heller Sydsvenskan förstår sig på demokratiskt beslutsfattande
Precis som de andra högerschakalerna så ser man kompromissen om förbifart Stockholm som ”en seger för de gröna och en snöplig reträtt för Socialdemokraterna”. Att det precis som när högerregeringens partners ger och tar är en demokratisk kompromiss ingår inte i den enkelriktade ledarskribentens synfält. Men en papegojas envishet upprepar man också att Mona Sahlins ställning, som är helt oomstrid i SAP, är svag. Med Sydsvenskans vanliga sinne för förintelse så skriver man ”På politikens autostrada är bortkommen och omkörd nästan lika illa som omkommen och bortkörd”. Man ser tydligen den demokratiska ledaren Mona Sahlin helst som ännu ett offer för trafikdöden. Retoriskt frågar man apropå Mona Sahlins lyssnande ledarstil: "Så Sahlin lyssnar. Men vem lyssnar på Sahlin?" Min motfråga är: har Heidi Avellan inte tagit ur öronpropparna och fört ögonbindeln åt sidan efter sin skönhetssömn att hon ser och hör vem som faktiskt leder i opinionen? Eller är det just därför som man söker sig till djurriket och ylar så högt?

SRs chef Mats Svegfors tycker inte att Svante Weyler var osaklig när han skyllde Ilmar Reepalu för nazist.

2010-04-20T11:35:00.000-07:00
Jag har tidigare skrivit om Svante Weylers utfall mot Ilmar Reepalu i Sveriges Radio i en krönika i Godgmorgon,världen!, se bl.a. Svante Weyler använder miljoner judars död i Treblinka mot Reepalu (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028),Så här skapas "sanningen" i en av borgerlighetens lögnfabriker, Sydsvenskan, av dess skicklige chefredaktör(http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40443), Svante Weylers osakliga angrepp på Ilmar Reepalu och socialdemokratin (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40684). Sist i denna blogg finns SRs yttrande, mot vilket jag anfört fäljande:

Programinslaget bör fällas
Jag vidhåller mitt yrkande att Granskningsnämnden fäller inslaget och dessutom kritiserar programledningen, för att man inte ens tillgodosett Ilmar Reepalus rätt till ett mot angreppet svarande genmäle, samt ålägger programföretaget att utan kommentarer sända utslaget i programmet och publicera det på framträdande plats på hemsidan.

De avgörande frågorna
De frågor som Granskningsnämnden enligt min åsikt har att besvara är följande:
1) Hade Weyler sakskäl att beskriva Ilmar Reepalu som antisemit i den meningen att han håller
• judar ansvariga för Jesu död på korset och Rotchilds millioner (?)
• judar ansvariga för den konservativa israeliska regeringens agerande på ockuperad mark och
• ”alla judar ... ansvariga ty nåt djävulskap har de alltid gjort”?
2) Finns det någon som helst grund för att sammankoppla Ilmar Reepalu med någon fascistisk tidning i Ungern som tydligen använder sig av davidsstjärnor för att trakassera politiska motståndare?
3) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu eller Malmö med Imre Kertéz avsky för sitt hemland Ungern p.g.a. den öppna antisemitismen där?
4) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla Ilmar Reepalu med ”Treblinka där miljoner judar mördades”?
5) Finns det någon som helst anledning att sammankoppla och retoriskt begära att Ilmar Reepalu lyssnar till högläsning av Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden”?
6) Finns det någon som helst anledning att retoriskt till Ilmar Reepalu framställa de skandalöst oberättigade frågorna: Vad hade Chil och hans syster gjort för ont ...? mot bakgrunden av att de blev offer för nazisternas brott mot mänskligheten i form av koncentrationslägren?
7) Oavsett innehållet i krönikan är det förenligt med publicservicesuppdraget att enskilda medarbetare i Sveriges Radio ”driver kampanj” mot politiska motståndare i ett radioprogram som Godmorgon, världen!? Det är än mer anmärkningsvärt att Svante Wyler tillåts i radion föra fram detta avgångskrav som bl.a. riksdagsmannen Fredrik Federley framfört i media.
8) Oavsett de enskilda punkterna 1-6 ovan är det inte särskilt anmärkningsvärt att Svante Weyler tillåtits att på detta sätt utmåla Ilmar Reepalu och den socialdemokratiska kommunledningen i Malmö som antisemiter och nazister? Och detta med Weylers egen och andras vantolkning av bl.a Reepalus yttranden som enda grund och att detta skett i ett fördjupande nyhetsprogram i Sveriges Radio P 1 med stor söndagspublik? Och detta utan att ens ett enda litet yttrande av ifrågasättande skett i programmet? Och detta utan att Ilmar Reepalu tillerkänts rätt till ett mot inslaget svarande genmäle?

Opartiskt?
Föga förvånansvärt kommer Sveriges Radios vd Mats Svegfors i sitt yttrande till nämnden 20100416 fram till slutsatsen att det anmälda programinslaget - och dess hantering av programledningen, får man förmoda – inte strider mot kravet på opartiskhet. Svegfors inställning och den av Weyler bedrivna ”kampanjen” illustreras väl av denna nidteckning

Klipp ur Judisk krönika nr 1 febr

I nidbilden av Ilmar Reepalu citeras han med uttalandet ”Som punkt 2 ska de också be om ursäkt för att de korsfäste Jesus”, vilket kan jämföras med Weylers anklagelser

Blandar bort korten
Redan i ingressen till yttrandet försöker Svegfors blanda bort korten. Han påstår nämligen helt grundlöst att Weyler i krönikan tog utgångspunkt i uttalanden som Ilmar Reepalu gjort i media. Redan detta är en osanning i så motto att nämnda utgångspunkt överhuvudtaget inte framgår av krönikan och uppenbarligen har sin grund i diverse omtolkningar och citat som ändrat karaktär, genom att de slitits loss från sitt sammanhang. Belägg för detta finns i utskriften av Weylers utbrott och Ilmar Reepalus egna artiklar. Det borde också klart framgå om någon tagit sig tid att undersöka det omfattande antirasistiska arbete som Malmö kommun bedriver, initierat av den klandrade Ilmar Reepalu. Det som är en tagg i ögat på hans kritiker är att han ser antisemitism som något som ingår i begreppet rasism.

Men det var ju Weyler själv som sa det
Svegfors anger att vi anmälare anser att ”Reepalu beskylls för att vara antisemit och att krönikan är en kampanj mot honom personligen”. Det är nu inte fråga om några anmälares åsikter utan Weyler säger uttryckligen i krönikan att han ville driva fram en kampanj mot Ilmar Reepalu. Weyler säger också ordagrant Precis samma tankegång som Reepalus ligger till grund för traditionell antisemitism. Om Weyler med detta inte avsett att beskylla Ilmar Reepalu för att vara antisemit så framstår resten av krönikans Treblinka och alla andra absurda detaljer som en konstig hallucination. Det är alltså inte bara åsikter som vi anmälare pådyvlar Weyler utan de facto omdömeslösheter som explicit uttryckts i krönikan. Det är ju just detta som är så upprörande.

Intervjun i Skånskan
Vi får också veta genom Svegfors skrift, vilket inte framgick av Weylers krönika, att det är intervjun i Skånska dagbladet, där Ilmar Reepalu påstås ha ”kopplat samman attacker riktade mot judar i Malmö med Israels utrikespolitik”. Som jag tidigare sagt så framgår av citaten ur nämnda artikel att detta ger missvisande bild av verkligheten. De relevanta svaren av Ilmar Reepalu på intervjuarens frågor är

• Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
• ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza... Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten”.

Ilmar Reepalu avvisar alltså uttryckligen redan i grunduttalandena den koppling som Svegfors påstår att han gör. Svegfors och Weylers påståenden härvidlag är alltså en grov omtolkning ägnat att kasta ett falskt sken av antisemitism över Ilmar Reepalu.

Sionism vad är det?
Svegfors anmärker också på att Reepalu sagt att man i Malmö ”varken tolererar antisemitism eller sionism”. Om man har följt debatten så vet man att Ilmar Reepalu med beklagande förklarat, i artikel publicerad långt före krönikan, att han använt ordet sionism på ett felaktigt sätt. Men detta har tydligen varken kommit Weyler eller Svegfors till del. Man kan alternativt fråga sig om detta verkligen är ett förbiseende och inte ett avsiktligt förbigående av fakta för att kunna fortsätta på det inkörda spåret.

Cirkelbevisning Genom alla Svegfors och Weylers vänner
Den hetsiga debatt som uppkom och som Svegfors pekat på såsom ett indicium på att Ilmar Reeåpalu uttryckt sig kontroversiellt har jag tydligt redogjort för i min tidigare inlaga under rubrikerna ”Bakgrund och vad kan kallas en judisk-borgerlig lobby”, ”Drevet började redan vid Israels 22-dagarskrig 2008/09”, ”Den aktuella fortsättningen av lobbykampanjen” och ”Lobbykampanjens bottennoteringar: Weijlers nazismpåståenden och Heidi Avellans blodlukt”. Sammanfattningsvis kan det beskrivas som ett genom vänskapsband och politisk inriktning löst inspirerande nätverk av judiska och borgerliga skribenter som haft som målsättning att bryta socialdemokratins dominans i Malmö. Den ”hetsiga debatten” var alltså ingen debatt med för och emot utan en begränsad företeelse till denna lobby och deras kontakter i svensk borgerlig och i utländsk press. Härtill kom en svans av hatfulla islamofober. Mats Svegfors har ju själv en stabil förankring i borgerligheten, såsom tidigare ordförade i Moderata Ungdomsförbundet, förlagsbranschen, såsom styrelseordförande i Berlingkoncernen, och tidningsvärlden, såsom mångårig chefredaktör på Svenska Dagbladet, samt är personligen god vän med flera av skribenterna som deltagit i drevet. Det är alltså ganska magstarkt när lobbyverksamheten åberopas av Svegfors – så även av Weyler bl.a. i Expressenartikeln (http://www.expressen.se/kultur/1.1904092/reepalus-reaktioner) och på hans blogg – såsom en slags bekräftelse av ”sanningen”. Denna ”sanningsbevisning” är ju en slags cirkelbevisning och har ju enbart sin grund i den borgerliga dominansen av dagstidningar, där många av dessa kolleger till Weyler och Svegfors håller i pennan.

Svegfors riktigt fantasifull
Svegfors försvar för Weylers påhopp är ganska fantasifullt: SR har nämligen skyldighet att stimulera debatt och ge kommentarer till skeenden. Och det är bra. Men är det någon som med bibehållet krav på sunt förnuft kan påstå att Weylers påhopp – och som han själv uttrycker det, ”kampanj intill dess Reepalu får avgå som Malmös starke man” - skulle vara någon slags debattinlägg eller kommentar till situationen i Malmö? Bilden kompliceras ur programföretagets synvinkel av Nina Berners mejluppgift om att både hon och Ekochefen Sillén gått igenom krönikan före sändning och att programledningen också solidariserat sig med dess utformning.

Varför glömmer Svegfors den politiska aspekten?
Svegfors nämner att Weyler är förläggare, författare och kulturdebattör men inte att han varit verksam i en krets av debattörer, som deltagit i lobbydrevet till höger på den politiska skalan, huvudsakligen i Expressen och Sydsvenskan. Han är alltså en regelrätt politisk motståndare till Ilmar Reepalu och det pågår en valrörelse där flera andra allianspolitiker vädrat morgonluft för att bryta Socialdemokratins dominans i Malmö. Ja, Weyler framförde i krönikan t.o.m. det avgångskrav som centerriksdagsmannen Fredrik Federley i media ställde 4 dagar före sändningen. Det är alltså ganska klokt av Svegfors att skenheligt inte låtsas om den politiska aspekten.

Upphäver yttrandefrihet kravet ppå saklighet och opartiskhet?
Svegfors åberopar Weylers yttrandefrihet för att suspendera de krav på saklighet och opartiskhet som finns i de särskilda sändningsreglerna. Men Weylers yttrandefrihet kan inte rimligen användas som något skäl för Sveriges Radio att sända ett så skamlöst påhopp på en politisk motståndare. Frågan handlar inte om yttrandefrihet överhuvudtaget. Det skulle kunna komma upp om läget vore det att Weyler tillhörde en förtryckt minoritet som inte fick komma till tals i samhället. Men så är det ju inte. Och även i sådant läge skulle kravet ställas att det inte formulerades som ett hatiskt personangrepp utan rimliga proportioner. Detta just eftersom sändning i radion faller under de särskilda sändningsreglerna. Det vore orimligt om dessa kunde kringgås genom att ge privilegier till skribenter att föra sina kampanjer i form av radiokrönikor. Dessutom må anställningsformen för Weyler på radion vara formellt ”tillfälligt medverkande”. Bara det att denna medverkan har varit en utdragen ”tillfällighet”.

Svegfors hittar Weylers avsikt ...?
Än mer våld på fakta gör sig Svegfors skyldig till i beskrivningen att Weyler i krönikan inte utpekat Ilmar Reepalu som antisemit. Och det inskjutna ordet ”direkt” kan inte rädda angreppet från att just vara ett utpekande av Ilmar Reepalu såsom just antisemit, ja rent av nazist med Treblinka och hela förskräckligheten. Svegfors har också tillfrågat Weyler om avsikten med krönikan och tydligen fått svaret ”att Reepalu... hade så dåliga kunskaper om antisemitism”. Ja, det är bara det att detta framgår inte med ett ord i krönikan, där ju åberopas bl.a,. Treblinka, Chil Rajchmans bok ”Jag är den siste juden Treblinka 1942-43”och frågor retoriskt ställs till Ilmar Reepalu ”Vad hade Chil och hans syster gjort för ont ...?” M.a.o. så var den av Svegfors framförda Weyleravsikten väl fördold. Dessutom kan det ifrågasättas om mindre kunskapsignorans rimligen bör bemötas med så groteska och rent osanna överdrifter.

Socialdemokrater har ingen genmälesrätt
När det gäller frågan om genmäle så kan Svegfors inte ens ha gjort sig underrättad om hur det gick till, trots att jag har redogjort för det i min anmälan och allt finns dokumenterat i offentliga handlingar på Malmö kommuns kommunalrådsexpedition genom en mejlväxling. Självmant hade programledningen – vid sändningen eller senare – inte någon tanke på att mer allsidigt belysa saken. När krav på genmäle framställdes, ”diskuterades” formerna aldrig utan det hela blev ett ultimativt svar från programledningen. Man avvisade blankt Ilmar Reepalus krav på programtid för ett inlägg som han själv skrivit; möjligen skulle det kunna publiceras på hemsidan, alltså i ett annat medium än radion. Det av Svegfors påstådda intresset hos programföretaget för debatt var alltså inte i detta läge mer påträngande. Dagen före det nästkommande programmet kontaktade någon i programledningen Ilmar Reepalu, som då var på resande fot, och sa att man tänkte ha ett inslag om det hela i Godmorgon, världen! Och undrade om man kunde sända inslaget som varit i P1-morgon, vilket han godkände. Därmed hade man emellertid inte löst frågan om genmälesrätten. Så när Svegfors anför att genmälet ”utformades i samförstånd” så tänjer han på sanningsbegreppet.

Märklig överensstämmelse med det judiskt-borgerliga drevet
Man måste ha varit politisk aktör och ett stenansikte för att utan att blinka just åberopa ”genmälet och den allsidiga belysning som ämnet fick” såsom friande grund för påhoppet. Eller är det bara blodig självironi? Man kan då konstatera att Sveriges Radio på alla punkter och med samma argument som det ovan omnämnda judiskt-borgerliga drevet anser Weylers krönika förenlig med sin sändningspolitik.

Varken program- eller radioledningen vet vad saklighet är
Häremot konstaterar jag bara att Weylers text inte har saklig grund och går långt utöver rätten att angripa en person, ens en politisk motståndare, och Sveriges Radio medverkat till att genom programledningenas solidarisering med påhoppet åstadkomma en avsevärd publicitetsskada för Ilmar Reepalu och Socialdemokratin i Skåne. Och detta under pågående valrörelse. Man har inte heller från programledningen medverkat just till en lämplig motvikt vid sändningstillfället eller ens genom genmäle sett till att Ilmar Reepalu fick komma till tals. Därmed har man brutit mot både kravet på en saklig radioverksamhet och opartiskhet. Det är också viktigt att Granskningsnämnden ger uttryckligt svar på de inledningsvis ställda frågorna eftersom varken programledningen eller företagsledningen tycks ha korrekt svar på vad som menas med saklighet och opartiskhet i detta sammanhang.

Sabbat det antirasistiska arbetet i Malmö
Utanför Granskningsnämndens prövning kan dessutom konstateras att det antirasistiska arbetet i Malmö genom lobbyverksamheten med Weylers radiokrönika som en peakhändelse kraftigt ökat temperaturen i Malmö och försvårat den dialog som är enda lösningen på problemen här i Skåne. Dessutom har Radions hetsprogram enligt polisledningen kraftigt ökat hotbilden för Ilmar Reepalu personligen, vilket knappast är en verksamhet som public service skall ägna sig åt. Jag hemställer om bifall till anmälningarna.

Sveriges Radios yttrande
"Godmorgon, världen!" innehöll den sista februari i år en krönika av och med
förläggaren Svante Weyler. Krönikan tog sin utgångspunkt i uttalanden som Ilmar
Reepalu, kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Malmö, gjort i media
med anledning av de ökade hoten och attackerna mot judar i Malmö.Krönikan har anmälts av 13 personer. Sammanfattningsvis anser flera av anmälarna
att Reepalu beskylls för att vara antisemit och att krönikan är en "kampanj mot
honom personligen". Några vänder sig också emot att Reepalu inte fått komma till
tals.Granskningsnämnden har berett Sveriges Radio tillfälle att yttra sig över om inslagetöverensstämmer med kravet på opartiskhet mot bakgrund av de invändningar som
anmälarna för fram.
Sveriges Radio vill med anledning härav anföra följande.
”Godmorgon, världen!” är P1:s veckomagasin som med en internationell utblick
kommenterar den svenska och utländska samtiden. I reportage, analyser, krönikor
och satiriska inslag behandlas veckan som gått, veckan som kommer samt trender i
tiden. Varje säsong har ”Godmorgon, världen!” tre återkommande krönikörer. Dessa
är ofta kända personer i Sveriges kulturliv.Den nu anmälda krönikan baserades på uttalanden som Reepalu gjort under en intervju i Skånska Dagbladet där han kopplat samman attacker riktade mot judar i Malmö med Israels utrikespolitik. Av tidningsartikeln framgår vidare att Reepalu bland annat sagt att man i Malmö "varken tolererar antisemitism eller sionism" . Reepalus uttalanden skapade en hetsig debatt och väckte också uppmärksamhet utanför Sveriges gränser.
Kravet på opartiskhet tillämpas enligt Granskningsnämndens praxis i princip fullt ut
på programledare och andra som genom sin ställning i programmen kan uppfattas som företrädare för programföretaget. Däremot ställs detta krav, med hänsyn till den
vidsträckta yttrandefriheten, betydligt lägre i fråga om s.k. tillfälliga medverkande. Vidare finns det enligt Granskningsnämndens praxis inom ramen för personligt kåserande inslag utrymme för värderande omdömen om inslagets karaktär kan
anses stå klar för publiken. Betydelse för bedömningen har också Sveriges Radios
skyldighet att stimulera till debatt och kommentera händelser och skeenden.
Svante Weyler är förläggare, författare och kulturdebattör. Han är således en tillfälligt medverkande och har stor yttrandefrihet. Krönikan i "Godmorgon, världen!" är en återkommande programpunkt som föregås av en särskild signatur och därmed står karaktären av personlig krönika klar för publiken. Detta förstärktes dessutom av att ämnet torde ha varit väl känt för lyssnarna då Reepalus uttalanden hade diskuterats flitigt i massmedierna under flera veckor före inslaget. Bland annat i ett inslag i "Studio Ett" tre dagar tidigare där Reepalu och en företrädare för Malmös judiska församling medverkade.
Sveriges Radio vill också framhålla att Reepalu är en högst offentlig person. Han får
därmed utstå viss kritik efter kontroversiella yttranden han själv gjort. Sveriges Radio avvisar anmälarnas påstående om att Weyler i krönikan direkt utpekat Reepalu som antisemit. Avsikt med formuleringarna var att lyfta fram det problematiska i att Reepalu, som folkvald och ledande politiker i en stad som har ökade problem med hatbrott mot judar, enligt krönikören hade så dåliga kunskaper om antisemitism.
Krönikan i "Godmorgon, världen!" skapade ytterligare debatt. Ett par dagar senare,
den 2 mars, bjöds såväl Reepalu som Weyler in till "P1-morgon" där de diskuterade
krönikans innehåll. Det framkom att Reepalu ansåg Weylers kritik var alltför
långtgående. Ämnet behandlades även på andra sätt i Sveriges Radios sändningar
t.ex. i "Studio Ett" den 3 mars där Petter Larsson, kulturskribent i Aftonbladet,
debatterade med riksdagsmannen Fredrik Federley.
Reepalu begärde ett genmäle och ett sådant framfördes i programmet vid nästa
sändningstillfälle alltså söndagen den 7 mars. Formen för genmälet diskuterades
med Reepalu och utformades i samförstånd som en skriftlig kommentar.
Med hänvisning till genmälet och den allsidiga belysning som ämnet fick kan
Sveriges Radio inte finna att den anmälda krönikan i ”God morgon, världen!” strider
mot kravet på opartiskhet.
Stockholm den 16 april 2010
Mats Svegfors
verkställande direktör

Högerns angrepp mot den Svenska modellen

2010-04-17T14:11:00.000-07:00
Skattesänkning men inte när eller hur mycket och gapet skall bestå
Reinfeldt pratade om Tre skattesänkningar (http://svt.se/2.22620/1.1967567/reinfeldt_tre_skattesankningar; http://www.dn.se/nyheter/valet2010/reinfeldt-tre-skattesankningar-nasta-mandatperiod-1.1078994 ) i sitt avslutningstal vid Moderaternas kommunala rikskonferens i Göteborg på lördagen. Fortsatt sänkt inkomstskatt, sänkt skatt för pensionärer och höjd brytpunkt i statsskatten. Men bara med fyra förbehåll:
• pengar ska först användas till kvalitetssatsningar i välfärden - och det låter väl juste men frågan är vad det handlar om
• vara ordning i de offentliga finanserna - och även det låter väl juste men ger också möjligheter att hela tiden skjuta frågan framför sig
• ingen precisering hur stora skattesänkningar det kan handla om – och när det gäller pensionärerna så har hittills i de stort annonserade skattesänkningarna det rört sig om att minska gapet mellan skatt på vanlig inkomst och pension med någon hundralapp.
• det är rimligt att minska gapet ytterligare mellan pensionärer och löntagare men gapet ska inte helt tas bort – och det var väl åtminstone klara besked på att (M)alliansen inte siktar på att upphäva den orättfärdiga åldersdiskrimineringen.

Inte mer att säga
När Fredrik inte hade mer att säga om sin egen politik så försökte han skämta bort den misslyckade arbetsmarknadspolitiken med ”Alla i hela världen har märkt finanskrisen utom Mona Sahlin och Thomas Östros. De verkar inte kunna skilja på låg- och högkonjunktur. Hur bra är de då på att bära ansvaret i avgörandets stund?” Vad Fredrik menar är att han är så inriktad på skattesänkningar för de rika att han inte velat använda pengarna till att motverka arbetslösheten på sätt sedvanlig socialdemokratisk politik går ut på, nämligen att satsa stort på den offentliga sektorn i lågkonjunktur. Om socialdemokraterna sa Reinfeldt: ”Socialdemokraternas stora förnyelsearbete resulterade i att de nu lovar att gå till val på Göran Perssons mål. De har dessutom hittat hans gamla toppade lag i någon skrubb på Sveavägen 68" och de korkade (M)-delegaterna applåderade och skrattade.

Just det - hederlig gammal socialdemokratisk politik
Ni högerfolk skrattar och (M)allar er. Fredrik hade helt rätt det är gammal hederlig sociasldemokratisk politik vi ställer mot er rikemanspolitik. Enligt finansdepartementets egna siffror så skall man ha minst 50.000 i årsinkomst och en dunderförmögenhet för att tjäna bra på rikemansregeringen. Ni bara snackar om fackföreningarna samtidigt som ni försvårar deras verksamhet och försvagar deras ekonomiska underlag utan att göra samma med arbetsgivarna. Ni snackar om välfärd och urholkar både a-kassa och sjukförsäkring samtidigt som ni skapar privata filer för de förmögna. Ni snackar om kollektivavtal och arbetsrätt samtidigt som ni inte rör en fena för att motarbeta lönedumpning och bemanningsföretag. Ni snackar om välfärd samtidigt som det nästan inte byggs en hyresrätt utan bara bostadsrätter. Er skattesänkarpolitik och privatisering av elementära offentliga skyldigheter har tagit bort möjligheterna att i längden sörja för välfärd för den stora massan. Därför är också ert tal om rättvisa valårets största hyckleri.

Socialdemokratisk förnyelse - åter till den Svenska modellen
Allt detta vill vi ändra tillbaka och återigen föra en politik som ger även de små i samhället möjligheter till ett bättre liv. Och då är förebilderna inte bara Persson, som klarade av finanskrisen efter den förra borgerliga regeringen som gäller, utan hela raden från Branting, Per-Albin Hansson, Wigfors, Tage Erlander, Palme och Carlsson som skapade den Svenska modellen – en modell, som vi vill försvara mot era angrepp. Detta är förnyelse jämfört med det rikemansexperiment högerregeringen försökt sig på. Vi lär inte kunna återställa ordningen på en mandatperiod utan precis som för Persson så tog det två att städa upp

(M)alliansen mobiliserar retorik men skiter i din verklighet!

2010-04-13T14:03:00.000-07:00
Ingen slump att alla ska (M)ed skrev Olle Lönnaeus i Sydsvenskan 13/4. Moderaterna accepterar inte orättvisor, bedyrade partisekreteraren Per Schlingmannn när partiets förvalskampanj presenterades på en pressträff i går. ”I ett rättvist Sverige lämnas ingen utanför”, är temat. Och det är naturligtvis ingen slump. Konstaterar Olle Lönnaeus. De nya moderaterna – Artbetarpartiet moderaterna – har systematiskt sen förra valrörelsen tillägnat sig ett språkbruk som ligger socialdemokratin nära. Nu kör Moderaterna en repris på sossarnas gamla valslogan.

Bara valretorik, ty vad är det för rättvisa (M)alliansen står för?
• Vad är det för rättvisa att inte beskatta de rikas förmögenhet och samtidigt låta massor av sjuka människor utförsäkras?
• Vad är det för rättvisa att beskatta slott och lyxvillor med samma belopp som små enfamiljshus?
• Vad är det för rättvisa att beskatta pension, sjukkasse- och a-kasseersättning mer än vanlig löneinkomst?
• Vad är det för rättvisa att satsa massar av pengar på att avslöja fusk i försäkringskassa och samtidigt minska anslag för att bekämpa ekonomisk brottslighet och skatteflykt?

Och svaret? Det är naturligtvis ingen rättvisa alls utan en ren spekulation i att du som väljare skall tro på orden rättvisa mer än den verklighet du ser och känner omkring dig varje dag. Överhuvudtaget så vill (M)alliansen nu ge sken av att alla grupper man missgynnat genom sin politik de gångna 3,5 åren skall få något som plåster på såren. Se min tidigare blogg här omedelbart nedanför

Anders Borg arbetslinjens spinndoctor
I går var finansministern ute och försäkrade alla (M)alliansens ”arbetslinje” är det som kommer öka rättvisan på sikt. Man kan då konstatera att arbetslinjens jobbskatteavdrag inte bara inneburit en grav orättvisa mot pensionärer, sjuka och arbetslösa utan dessutom knappast gett ett enda nytt jobb. Det säger f.ö. sig självt i det att skattesänkning för dem som har arbete inte genererar jobb och under lågkonjunktur inte ens konsumtion. Dessutom visar finansdepartementets egna siffror, vilket Lönnaeus framhåller, ”tydligt att det är de högavlönade och förmögna som tjänat på alliansregeringens politik de gångna tre åren, medan arbetslösa och sjuka fått dets sämre” Här kan tilläggas stora grupper pensionärer.

Dags att börja se verkligheten!

Högerregeringen utnyttjar budgeten till max

2010-04-09T02:51:00.000-07:00
Riksdagen får budgeten via tidningsreportage Oppositionen kommer inte att, som brukligt är, få ta del av regeringens budgetproposition i förväg, meddelade Moderaternas gruppledare i riksdagen, Lars Lindblad, då han beskyllde oppositionen för att ha skvallrat för medierna. ”Det är nästan komiskt” utbrister Sydsvenskan i sin huvudledare i dag 9/4 ”Regeringen läcker” (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article644941/Regeringen-lacker.html) och pekar på att alliansregeringen gjort det till rutin att åka land och rike runt och lägga fram valda delar av budgeten i förväg. Uträkningen bakom den taktiken är alltför uppenbar. Att presentera budgetproppen stycke¬vis och delt förväntas ge maximal – och maximalt positiv – uppmärksamhet för regeringens politik... Spinn, spinn, lät PR-maskineriet... Alliansregeringens budgetinkontinens är PR-mässigt förståelig men demokratiskt förkastlig.

Pluss i kanten Nog är Sydsvenskan vidsynt alltid i sin förståelse för högerregeringen med egot i högsätet och då får ju demokratin stå tillbaka, naturligtvis. Men att man överhuvudtaget knystade något kritiskt om högerregeringen får väl bokföras som ett plus på hederlighetskontot där det f.n. är konkursmässigt underskott. Däremot omfattas naturligtvis inte hederligheten av förslagens innehåll.

Valfläsket steks så att det osar. Regeringen har gjort utspel under våren till olika grupper där man haft föga framgång med sin politik:
• Regeringen konstaterade att kvinnorna svek högerregeringen då lät man sammankalla media och förkunnade att man i feministisk anda skulle hota näringslivet med kvottering i styrelserna. Något som alla kvinnor genast föll i trans över.
• I mars avslöjades att pensionärerna skulle få sitt grundavdrag höjt. Pensionärerna, som var missnöjda, behövde mutas inför valet. Ja, inte en rättvis beskattning av sin inkomst eftersom Reinfeldt uppgav att det fanns skäl till en skillnad (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40997).
• Några dagar senare presenterade högerkvartetten satsningar på infrastruktur och storstadsregioner, vilket visade sig vara en PR-bluff med gammal skåpmat. Däremot skulle samtidigt enligt Borg tillkotten till regionernas och kommunernas välfärd strypas.
• Samtidigt avslöjades budgetposten med höjda flerbarnstillägg i barnbidraget om totalt 700 miljoner kronor, en särskild sommarjobbssatsning för skolungdomar och mer pengar till sommarskolor.

Berlusconi-tendenser
Man håller med Sydsvenskan när man konstaterar: Så nog läcker det alltid. Men det är klart, det centrala ordet i Lars Lindblads uttalande är ”okontrollerbart”. Regeringen vill själv bestämma vad som skall sippra ut och när. Och då får man väl strunta i demokratin och utnyttja sitt övertag dels att sippra ut nyheterna dels ock att få dem spridda över hela landet genom alla sina 100 dagstidningar med över 3 miljoner dagsex. Snacka om Berlusconi-tendenser

Klar högerprofil på regeringen Reinfeldt En intressant artikel av Olle Lönneaus i samma Sydsvenska 9/4 återges inte på nätet eftersom den innehåller gruvlig kritik av högerregeringen och visar med finansdepartementets egna siffror att höginkomsttagare är de som har tjänat på högerregeringens politik under de gångna tre åren exempelvis har en person (som inte är pensionär, arbetslös eller sjuk) med 6000 kr i månadsinkomst tjänat 252 kr och en med 52000 kr tjänat 3.900 kr. Då är förmögenhetsskattens avskaffande, fastighetsskattens maximering och ändringar i beskattning av aktieutdelning mm inte inräknade och dessa skattelättnader kommer för övrigt knappast låginkomsttagare (m.u.f. nolltaxerare) till del. Störst förlorare är alltså arbetslösa, som fått sänkt a-kassa, och sjuka, som fått försämrade ersättningar, och pensionärer, som tillsammans med de nyssnämnda beskattas högre än andra inkomsttagare.

Apropå med detta med demokrati kan man undrar över vad som styr Sydsvenskans webbtidning när man så konsekvent mörkar sådan som är kritisk för högerregeringen och positivt för de rödgröna.

F. d. pol. chefred. Per Evald Torbjörn Ohlsson – en ilsken prinsessa på ärten

2010-04-07T02:35:00.000-07:00
”Gammal redaktör gör så gott han kan” skrev jag igår under rubriken ”Borgerlig mediakritik mot S - ett sätt att dölja sammanbrottet i högerpolitiken”, se här nedanför. Till min pensionärsfrukost i dag fick jag ett telefonsamtal där en otidig person skrek i luren så att jag fick ta hela armen till hjälp för att inte skada trummhinnan. Är det bo vidergren med sin vidrigt lögnaktiga blogg? – Ja att jag bloggade tillstod jag och frågade vem som gjorde mig den äran. - Du är en notorisk lögnare som förföljt mig i åratal med dina lögner och nu går du över gränsen när du påstår att jag tagit ut avgångsvederlag och blivit petad från Sydsvenskan och jag heter per t ohlsson, fortsatte megafonen. - Den sista uppklysningen om vem samtalet kom från var ju onödig eftersom jag är en ganska förståndig man, om jag får säga det själv.

Konstigt att en så elak skribent själv är så känslig Jag försökte halvhjärtat säga något att det är säreget att han är så känslig som är så elak mot andra i sina texter och att jag bara påstått att han fått en tråkig helsida en gång i veckan som avgångsvederlag. Detta drunkande emellertid i högtalaren som vid motsägelse bara höjde volymen. När jag började skratta av det komiska i situationen så avrundade Perte med salvan: Jag har nu sagt vad jag tycker om sådana lögnhalsar som dig och skällt ut dig för att du förföljt mig. Jag kommer aldrig mer att prata med dig och lägger nu på. Det avslutande klicket i telefonen gjorde mig naturligtvis ledsen eftersom jag alltid drömt om en ingående dialog med Per T. Ohlsson.

Det är fel att jag ”förföljt” Perte För mer än något år sedan skrev jag en kritisk blogg om en annan artikel av Perte och fick då – eftersom jag har egenheten att skicka en mejlkopia till dem som jag kritiserat på min blogg - svar via hans sekreterare att han inte skulle läsa mina mejl och inte ville ha med mig att göra. Jag lägger mig naturligtvis inte i om andra använder deleat-knappen för mina mejl men anser fortfarande att mitt förfaringssätt att översända en kopia är hederligast. Så har jag gjort i alla mina bloggår och kommer att fortsätta med detta. Detta kan ju knappast betraktas som förföljelse om man inte går med nerverna utanpå huden och inbillar sig att man är centrum för alla andra uppmärksamhet. I det sammanhanget beskyllde Perte mig för en "psykopatisk bindning till honom" vilket säger mer om några slags förföljesemaniska drag hos upphovsmannen. Jag tror ingen mer än Perte själv erinrar sig när jag, bortsett från gårdagens, senast kritiserade honom. Däremot finns det en hel del andra skribenter – även på Sydsvenskan – som råkat ut för ett och annat nålstick från mig. Det blir ju helt enkelt så eftersom Sydsvenskan framträder som beroende liberalt regeringsorgan och det ju knappast är min melodi. Sedan att Perte ger sina skriverier en kvasivetenskaplig form gör dem ovanligt sårbara och såsom patetiska lockande att skriva om.

Vad var det nu som var så hemskt i min blogg? Jo, jag hade skrivit att han petats och fått avgångsvederlag. Och beträffande ”petningen” så hade han ”skriftligt på att han avgått själv för att bli en friare skribent”. Ja det är naturligtvis korrekt utifrån Pertes perspektiv. Men man kan spekulera över hur det sköttes för att få fram den betydligt friskare politiske redaktören Heidi Avellan – i vart fall kan man konstatera att tidningen därmed gjorde ett ”förmånligt köp”. Och ”avgångsvederlaget vara bara lögn eftersom han aldrig fått något sådant och sin helsida hade han haft även som politisk redaktör”. Nu har jag bara påstått att han fick en helsida i veckan som avgångsvederlag och jag vill nu förtydliga det att han fick trots att han avgick som politisk chefredaktör behålla sin sida såsom avgångsvederlag. Detta har ju inneburit att den nya politiska chefredaktören hänvisats till lördagar. Så så var det med den saken.

Men resten då.. Min blogg ”Borgerlig mediakritik mot S - ett sätt att dölja sammanbrottet i högerpolitiken” omfattade ju ett ingående resonemang om de punkter som fanns i Pertes krönika med en alternativ – inte beroende borgerlig – tolkning. Men dessa resonemang var inte föremål för den fradgatuggande Pertes telefonsamtal utan bara dessa småsaker som får skrivas på en bloggkrönikörs självklara rätt att vinkla verkligheten litet. Men med det temperamentet så får man gratulera Sydsvenskan till att man numera har en en politisk chefredaktör som aldrig skulle haft det dåliga omdömnet att ringa upp och försöka ta en politisk motståndare i örat på ett så barnsligt narcissistiskt sätt Detta med yttrandefrihet är faktiskt inte bara en rättighet för etablerade journalister

Borgerlig mediakritik mot S ett sätt att dölja sammanbrottet i högerpolitiken

2010-04-06T14:32:00.000-07:00

Gammal redaktör gör så gott han kan Per Evald Torbjörn Olsson var politisk redaktör på Sydsvenskan. När han petades från den posten så ingick i avgångsvederlaget en helsida varje söndag. Så även 4/3 då han skrev om något som han tyckte fyndigt kunde kallas Sahlineffekten (http://sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article643733/Sahlineffekten.html), nämligen ”om det inte blir en rödgrön regering så beror det på Mona Sahlin”. Perte försöker alltid vara helgarderad och har därför i bakfickan en Wetterstrandeffekt, nämligen ”om det blir en rödgrön regering så beror det på Maria Wetterstrand”.

Skillnad på toppstyrning och.. Perte fastslår som en sanning att ”personfrågan kommer sannolikt att spela en ännu större roll i valet den 19 september i år. Med två formaliserade allianser, en borgerlig och en rödgrön, rör sig Sverige mot något som liknar ett presidentiellt tvåpartisystem med ett par tydliga rivaler som suger åt sig uppmärksamhet: statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledaren Mona Sahlin (S).” Ja det kan man ju tro och det gäller säkerligen på högerregeringens sida där den politiska agendan uppenbarligen suveränt bestäms av presidentämnena Reinfeldt och Borg.

Mona Sahlins demokratisk ledarstil Men Mona Sahlin har en annan framtoning. Och det lägger alla mansgrisar, från Perte till Wlodarski, Mona Sahlin i fatet, nämligen att hon lyssnade på partiet och ändrade koalitionspanerna till att också omfatta Vänsterpartiet. Och att detta är en nagel i ögat på alla borgerliga skribeenter är ju ganska naturligt eftersom därför skapats en – i vart fall för närvarande – stabil majoritet i opionen för en rödgrön regeringsbildning. Det är ju faktiskt en politisk katastrof för högerregeringen att siffrorna är sådana som de är med hänsyn till att stora delar av valmanskåren fått så stora skattesänkningar och ytterligare valmutor står på listan. Förtroendesiffrorna avspeglar också detta sätter man sig alltid i centrum så ger det opinionsutdelning för egot. Mona Sahlin framhåller laget och blir då något mindre i fokus. Och frågan kvarstår är det på Sahlin och Reinfeldt väljarna röstar eller är det på den politik man föredrar?

Mona står för något nytt och bra Nu kan kan det ju också vara dags att Socialdemokratin själva får pröva en annan ledarstil än de fem ovannämnda männen. Och det var efter de tidigare ledarna en befrielse att Mona Sahlin så tydligt betonade laget och inte partiledarjaget. Det är förmodligen denna generositet som också medfört att de rödgrönas förhandlingar om valplattform gett så snabba och omfattande resultat. Sedan är det nog ingen som tvekar att Mona Sahlin med sin tidigare politiska erfarenhet kan hålla en fast hand över styråran om det skulle behövas. Det är allt detta som också avspeglas i opinionssiffrorna.

Perte han är beläst han Det finns en mer historisk förklaring varför Sahlin inte når högre förtroendesiffror, hävdar Perte. Han t.o.m. börjar med Per Albin Hansson och fortsätter analysen via Tage Erlander, Olof Palme, Ingvar Carlsson och Göran Persson och åberopar bl.a. doktoranden Jenny Madestams avhandling: En kompispappa och en ytlig djuping. Det är bara det att den avser förhållanden i början av 2000-talet när Göran Persson hade handen på rodret för Socialdemokratin. Kring detta spinner Perte sina hypotetiska trådar och påstår sig ha funnit det socialdemokratiska ledaridealet för evärderlig tid, nämligen en slags ”diktomi mellan lagspelaren och den starka ledaren”. Ibland finns det tjusiga ord för allt man så originellt hittar på. Och gamla avhandlingar som ger ytterligare ett uppblåst intryck av vetenskaplighet, en slags oberoende liberal skenvetenskaplighet skulle man kunna säga.

Och det blir en hel tidningssida.. Detta är bara en kort sågning av den mycket fantasifulla artikeln som jag får hänvisa till om man nu är intresserad av politiska spetsfundigheter på högerkanten. Ty det är vad det är och man kan konstatera att det finns en rad källhänvisningar men den mest viktiga är uppenbarligen bortglömd, nämligen den till aktuella opinionsundersökningar av väljarsympatierna. Och skall man förklara dem utan att ens gå in på den sittande högerregeringens angrepp på folkhemmets tre grundpelare så hamnar man nog i långrandiga, långsökta förklaringsslingerier.

Någon Perte-effekt av romanen blir det nog inte Det är snarare märkligt hur många sura viktigpettrar det finns på högerkanten som retar sig på Mona Sahlin och låter detta komma till fantasifulla uttryck istället för att tala om den politik hon och S vill föra.. Förmodligen är det just där skon klämmer eftersom den politik som de rödgröna står för är ett så mycket bättre alternativ än borgarnas strävanden att göra det bra bara för alla desom redan har det bra i Sverige.

Förfallet i media gör att prenum,erationerna minskar

2010-04-06T02:23:00.000-07:00
Har ”kulturmänniskor” kanske något gemensamt med rättshaverister
Björn af Kléen med varubeteckningen ”kulturjournalist” ondgör sig i dagens Sydsvenska 6/4 över nya medievanor under rubriken ”Nyheter som få vill höra” (finns bara i papperstidningen). Tidigare så var hoten om att säga upp prenumerationen från diverse ”rättshaverister” bara tomma hot, som ett tecken på den ”omistliga roll som tidningen ifråga spelade i vederbörandes liv”. Men nu har detta övergått från ”älskligt skitsnack till reellt hot”. Inte minst redovisar stolt olika journalister och ”kulturmänniskor” för hur de slutat prenumerera.

Kulturskribenten kollega med städtanten
Efter att ha öst förakt över detta beteende avrunder af Kleen med följande ord på vägen: Städtanten och insändarpoeten har inte bara en uppsjö av forum där man kan göra sin röst hörd. Man verkar nu också – förmodligen med tanke ”kulturmänniskorna” – i mediernas mitt. Men kan det möjligen finnas en annan aspekt på detta? ”Kulturmänniskor” är ju ofta själva åsiktsproducenter, exempelvis nämnde kulturjournalist. Kan det vara så att att man som de flesta andra med åsikter inte är ute efter en dialog utan det räcker med att man avsatt sin egen i något forum? Härvid förefaller uppsagd prenumeration vara en fullt logisk åtgärd.

Hur är det då för ”vanliga människor”, vi rättshaverister?
Ja, granskar man samma tidning, som BaK skriver i, nämligen Sydsvenskan, så finns det faktiskt drag som är gemensamma med exempelvis huvudstadsdraken Dagens Nyheter. Tidningen var ju tidigare en förmedling av Nyheter ofta förmedlade av någon kunnig korrespondent på platsen. Sådana journalister finns knappast i dag utan alla nyheter skrivs ut från teleprinter och ges möjligen någon personlig touche. Men nyheter förmedlas lika bra genom gratistidningarnas återgivande av TT-nyheter. I bästa fall utförs skrivarjobbet på redaktionen framför CNN eller annan världsnyhetskanal och förses med bilder samma väg. Den autentiska skildringen av nyheter har för länge sedan försvunnit från officinerna.

Tidningarna har blivit åsiktsmaskiner
Från att ha förmedlat nyheter någorlunda objektivt värderade har tidningarna blivit åsiktsmaskiner, där t.o.m. de ledande politiska nyhetsredaktörerna, såsom Henning Brors eller Olle Lönneaus, först skildrar nyheten och därefter i vad kallas analys klargör för läsaren vad han/hon skall tycka om detta. Samtidigt ökar antalet anställda på ledarredaktionen för fylla allt huvudledare, signerat och ledarbloggar med åsikter. Och det låter väl bra – om det nu inte vore för att alla journalister får betalt för att skruiva de rätta åsikterna. Detta har lett till att vi fått en rad borgerliga partimegafoner. Alla kallar sig ”oberoende” någonting men det är i vart fall ingen tidningsläsare som låter sig luras av den benämningen där oet i praktiken är ren chimär.

Pengarna styr nyheterna och åsikterna
Även om man nu alltså uppträder under falsk flagg så vore detta väl kanske inte så farligt. Men med den strömlinjeformade nyhetsförmedlingen med dessutom en klar vinkling när det gäller urval, rubriksättning och bildurval så blir det litet mer problematiskt. När man sedan ser till makten över pressen och finner att fler än 100dagstidningar med en dagsupplaga på drygt 3 miljoner ex ägs av borgerliga intressen och 16 med en dagsupplaga kring 600.000 ex av interessen på vänsterkanten så blir man litet mer undrande. Inverkar detta på demokratins möjligheter till fria val? Med 100 borgerliga åsiktsmaskiner, eller valbroschyrer om man så vill?

Omöjlig fråga
Flera har försökt att ta upp detta i medieprogram inom public service, men nej. Och tidningarnas debattsidor är inte intresserade – av naturliga skäl skulle man kunna säga. Vill det sig illa så anklagas man för att angripa vissa väletablerade tidningsfamiljer. Dessutom vad kan man göra? Vi har ju inte underkänt kapitalismen som en faktor i samhället och längtar inte efter att göra så. Och varje år kommer via tidningharna en kampanj för den suveräna pressfrihet vi åtnjuter i Sverieg till skillnad från många andra länder. Men hur är det egentligen med den yttrandefrihet som vi tror oss ha? Vilken journalist skulle på allvar kunna gripa tag i dessa frågor och sedan kunna påräkna en karriär hos Bonnier eller Hjörne? Vem kan inte vässa en penna om man får hyfsat betalt? Är det bara vi ”rättshaverister” som är oroade över mediautvecklingen?

Pensionärer, sjuka och arbetslösa - högerregeringen för en klasskamp!

2010-04-02T14:29:00.000-07:00
"Skillnaden i beskattning av pension och lön skalla bestå.."
Lika men ändå olika skriver Sydsvenskan i en ledare av Mats Skogkär 31/3. Regeringsorganet Sydsvenskan hyllar naturligtvis Reinfeldt för att han vill att "skillnaden i beskattning av lön och pension att bestå... Att han följer arbetslinjen, håller på principen." Det är nämligen så , förklarar Skogkär, att "den skattesänkning på 5 miljarder kronor som pensionärerna utlovats ändrar
inte på saken."

Högerns pensionärsutspel kosmetika i valrörelsen
Betänk detta alla pensionärer högerregeringens utspel om 5 miljarder ändrar inte på inriktnimngen utan är kosmetika i valrörelsen. Dessutom kan detta efter valet korrigeras eftersom man har inriktningen att det skall finnas en orättvis skillnad i beskattningen av olika inkomster.

Ingen arbetslinje
Dessutom är det ytterligare ett fel i Skogkärs argumentering det är inte visat att detta är en "arbetslinje" eftersom jobbskatteavdraget inte gett nya jobb. Däremot skulle jobbskatteavdragets 70 miljarder ha skapat massor med jobb inom den offentliga sektorn, en arbetslinje som heter duga.

Pension är redan mindre än lön
Skogkär citerar också Reinfeldt som har mage att argumentera om att "jobbaren har i regel utgifter en pensionär slipper". Det är visserligen sant när det gäller
a-kassa, arbetsresor osv. Men då bortser Reinfeldt (och Skogkär) från det faktum att pension är en bråkdel av lön, ofta kring 65 procent. Pensionering innebär alltså för de flesta en kraftig inskränkning i ekonomin, ja en så kraftig att den är större än de kostnader en aktiv arbetare har. Dessutom så har de flesta pensionärer kostnader som inte jobbare har exempelvis för mer sjukvård och mediciner, hjälp med olika saker nätr krafterna sviker. Att alltså använda detta somn ett argument för att beskatta pension mer än löneinkomst är därför både grundlöst och framförallt synnerligen kränkande: att sätta pensionärer i strykklass.

En femhundring är väl inget att bråka om!
Men Skogkär nöjer sig inte med dumheten att åberopa sin partiledares orättviisa ord utan hånar PRO-ordföranden Anders Teljebäck när han sagt: ”Man river isär ett samhälle, man ställer generation mot generation”. Det rör sig ju enligt Skogkär för pensionären med 14000 kronor i pension cirka 500 kronor mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Enligt tabellen på skattekrona 31 betalar pensionären 676 kr mer per månad, vilket per år gör 8.112 kr, och en sjuk eller arbetslös betalar 940 kr mer i månaden, vilket per år gör 11.280 kr. Detta är hur man resonerar när man är en välbetald hejduk för en omoralisk högerregering. Det är dessa utsatta som för övrigt just betalar för de skattesänkningar som bl.a. välbetalda jourmnalister tar in genom högerregeringen. Det vässar väl pennan, eller hur?

Pension är uppskjuten lön
Efter att ha konstaterat att lika skatt för lika inkomst är en bra princip angriper regeringens talesman Skogkär talet om pension som ”uppskjuten lön”, som han betecknar som ett avsiktligt vilseledande. Bortsett från premiepensionsdelen "omfördelar pensionssystemet nämligen pengar från dagens skattebetalare till dagens pensionärer". Min pension är alltså något slags bidrag från Skogkär och andra som fortfarande är aktiva i arbetslivet! Men detta är ju rena skenbilden av verkligheten, nämligen varje jobbare har under sitt aktiva arbetsliv haft avdrag på lön för att detta skulle gå till pension. En helt annan sak är att de avdragna pensionspengarna gått till pensioner för dem som vid tillfället var berättigade till det mot samhällskontraktet att senare genaration skulle svara för min pension. Ur den enskilde jobbarens synpunkt är det därför sjukt att påstå att pension inte är "uppskjuten lön".

Upp till kamp pensionärer mot en orättvis regering
Alltså upp till kamp pensionärer. Högerregeringen snor våra pengar och argumenterar sjukt för det berättigade i detta. Ingen annan regering i hela världen resonerar lika omoraliskt som Reinfeldt & Co. Vi är 1,7 miljoner och nu får vi se till att vi själva röstar och att alla våra barn och barnbarn röstar på en rättvis regering. Detta är verklig klasskamp där man orättvist sätter åt oss pensionärer, sjuka och arbetslösa för att ge skatteavdrag till dem som redan har det bra.

Lågavlönade borde klara sig bra med nollavtal

2010-03-23T03:23:00.000-07:00
Garanterat surkart till höger
Malin Siwe är en garanterad surkart så fort det gäller något som inte falleren sann högermoderat på läppen. Hon är visserligen ledarskribent på DN men verkar ha halva lönen från Svenskt Näringsliv och den andra halvan från högerregeringen. I dag 23/3 var det "Avtalsrörelsen: Som om arbetslösheten inte fanns" (http://www.dn.se/ledare/signerat/avtalsrorelsen-som-om-arbetslosheten-inte-fanns-1.1065758).

Påskfest för de rika
Malin Siwe har den goda smaken att inleda med festmat: "Ägg med godis, lax, lamm, must och ris med fjädrar. Påsken har sina traditioner. Alla är inte årliga – som Handelsanställdas hot om strejk under högtiden. Den ritualen uppspelas bara avtalsår. Förra föreställningen gavs 2007, nu är det dags igen." Man undrar hur lågavlönade skall ha råd med allt detta men det bekymrar naturligtvis inte Malin Siwe som utifrån sin höglöneposition inte ser ut att behöva vända på slantarna. Naturligtvis frågar hon sig inte varför Handelsanställda så återkommande måste hota med strejk för att få en godtagbar andel av kakan. Tanken att Handels organiserar en stor grupp lågavlönade, huvudsakligen kvinnor, har aldrig slagit Malin Siwe. Knappast DNs ledarredaktion heller.

2007 fick man igenom en del av sina krav
Förra gången vek sig arbetsgivarna, de butiksanställda fick ett par procent mer än industriarbetarna i treårsavtal, berätta Siwe vidare. Men sen kom krisen. Kommunerna tiggde statsbidrag. Arbetslösheten mer än fördubblades bland industrianställda. Men ökade också inom handeln. Förra veckan var 246.919 personer helt arbetslösa och anmälda hos Arbetsförmedlingen. Ytterligare 186.029 människor hade aktivitetsstöd och deltog i program, nästan dubbelt så många som i fjol. Jo, vi vet att arbetslösheten ökat bl.a. därför att högerregeringen prioriterat skattesänkningar som inte ger ett enda nytt jobb framför att sätta in kraftfulla åtgärder för arbete exempelvis utbildning och offentliga arbeten.

Struntar Handels i arbetslösheten?
Malin Siwes inställning är klar: När LO-förbundet Handels talar om sina krav är det som om alla dessa människor inte finns, som om Sverige raskt närmade sig toppen av en högkonjunktur med arbetskraftsbrist. Man vill ha förstärkt rätt till heltid och tillsvidareanställning, 3,7 procent mer till butiksanställda och 2,6 för lagerarbetare. På ett år.

Eller bortser Siwe från beräknade vinster till chefer och aktieägare?
Malin Siwe skriver inte om beräknade ökade vinster inom handelsföretagen, inte heller om chefernas ökade löner och bonusar och inte heller om ökade utdelningar till ägarna. Och matematiken är ju ganska enkel: kan man hålla nere arbetslönerna och köra med deltider när det passar företagen så ökar vinsterna, så ökar chefernas löner och bonusar och så ökar ägarnas utdelning. Det har Malin Siwe förstått. Och det är också därför hon skriver som gör.

Kungafjäsket - eller den kungliga aveln kostar rubbet med stålar

2010-03-17T09:23:00.000-07:00
Maktlöshet öppnar för fjäsket?
Myten om den maktlösa familjen öppnar för fjäsket, konstaterar journalisten Anna Larsdotter 17/3 i Sydsvenskan under rubriken Blott en liten Bernadotte (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article638715/Blott-en-liten-Bernadotte.html): "Nu har vi folkstyre i Sverige och monarkin är tömd på makt. Sägs det – ett resonemang som legitimerar mediernas okritiska hållning och den moderne svenskens kungakärlek. Men om man inte tar detta förhållande för givet? Då

kan man kliva ur det cirkelresonemang som innebär att en påstådd maktlöshet berättigar till privilegier som i sin tur ger rätt till ett liv i en okränkbar bubbla."

Målarfjäsk i Kårsta
Jag minns när jag bodde i Kårsta i Roslagen. Det var ändhållplats för Kårstabanan från Östra station. Det var för många år sedan och kungen skulle under stor pompa åka tåg till Kårsta, kanske som ett led i någon "eriksgata". För dessa 20 minuters uppehåll på Kårsta station ommålades den klargula stationsbyggnaden, som var ganska anfrätt sedan senaste ommålningen och dåmera inrymde ett föräldradagis. Det var en bra sak med kungabesöket - utan knot målade SJ om den gamla stationsbyggnaden, vilket varit begärt sedan flera år tillbaka.

Måla baksidan - kanske ville kungen pinka!
Ungefär 25 meter längre bort stod vid ett sidospår ett gammalt godsmagasin som användes på den tiden då järnvägen var en riktig järnväg med både folk och gods. Godsmagasinet var lika dåligt underhållet som stationen och användes väl numera bara av nödiga tågpassagerare att pinka bakom. Det blev nu stort hallå t.o.m. med tidningsanka i DN att SJ bara bekostade målningen på de två sidor som vette mot den kungliga vagnen! Efter DN-blänkaren tog det bara en dag så kom nya målare till Kårsta station för att måla jämväl godsmagasinets baksida. Ja inte var det för att man behövde förutse att kungen blev pinknödig och skulle se den anskrämliga baksidan inte... Och detta fjäsk för att en man skulle komma dit som du och jag betalt uniformen för och som inte gjort sig förtjänt av allt medaljbjäfs han hade på bröstet.

Anna Larsdotter summerar
Monarkins existensberättigande – och därmed dess makt – ligger i dess kraft att representera oss alla. Kungahuset ska vara en enande symbol för nationell gemenskap. Men vad är det egentligen vi ska enas kring? Typiskt svenska ideal som att kompetens alltid ska gå före börd? En fördomsfri syn på familjebildning? Religionsfrihet? Exempel som i alla andra sammanhang hyllas som okränkbara, som på något sätt är Sverige. Det är förstås en självbild som inte går ihop.
Massor av avelspremier
Det säga att kungen har betydelse såsom representant för Sverige när exportföretagen söker partners utomlands. Jaha varför då? En maktlös figur som går omkring och ler och säger dumheter. Skall vi alltså inte sälja på våra produkters kvalitet utan på att andra länder i avsaknad av kungligheter också är fjäskbenägna? Kungen har ju egentligen bara en funktion och det är att tillse att det blir flera små bernadottar och för det har han en rundligt tillmätt avelspremie som kallas apanage för att det skall låta finare. Och det må väl vara hänt då om man inte är för nogräknad. Men sedan skall alla de små bernadottarna också underhållas. Det sägs att de är så vanliga och det är de nog men vi vanligavanliga gör till dem så att de blir något annat genom alla säregna förmåner och allt fjäsk. För dessa friska ungdomar gäller alltså inte högerregeringens arbetslinje. Nej det är t.o.m. så att deras partners skall underhållas och bröllopen bekostas av dig och mig. Det skall dessutom upprustas slottsliknande hem för var och en av de små och vem skulle inte hänga på om man fick allt gratis? Och sedan skall vi naturligtvis betala ut avelspremier till var och en för att det skall bli fler små bernadottar!

Jättesåpa kostar milliarder
Samtidigt som vi har lågkonjunktur så kräver precis som i Kårsta kungafjäsket att allting putsas, målas om och renoveras. Bara för att Vickan o hennes darling, som jag ingalund missunnar lyckan, skall säga ja i Storkyrkan så skall den genomgripande renoveras. Och för att riktigt passa till den kungliga aveln så skall Daniel

Westling bli prins Daniel - nä, se de passar ju inte att bara en Daniel kommer till... Jag visste inte ens att det var möjligt i demokratins Sverige att göra prinsar av vanligt folk. Så alla kostnader för mottagningar av andra blåblodiga, utfordringen av alla kungagamarna och svansen, alla högtidsspektakel för att roa de höga gästerna, alla bevakning mot sådana som har lust att spränga skiten i luften eller bara spotta på överklassen, för att nu inte tala om media som redan börjat upptrappningen. Är det någon som vet hur många milliarder det kostar för att få en hingst in i det kungliga stallet? Eller det kanske ingen bryr sig om att pengarna rinner iväg. Men det är faktiskt din och mina pengar - haru tänkt på det? Manna regnar nämligen inte från himlen ens på "blåblodiga".

Men det som fascinerar mig är att - om man nu får tro SIFO eller motsvarande - så många svenskar tycks säga ja till dyngsåpan som kostar så helvetes med pengar.

ORANGA ALLIANSEN - ETT NYTT ILLUSIONSNUMMER

2010-03-16T12:23:00.000-07:00
Högerregeringen har extra klämt åt dem som finns i "utanförskap"
Allians för Sverige tror sig bli alliansen med stort A. Det är nog att spela
ALL(ia)N(se)N. DesSutom har man valt en orange framtoning liknande signalfärgen på vägverkets varningskoner vid djupa tjälskaDor på våra vägar. Och i så motto är väl färgen adekvat eftersom Sverige efter fyra år med den borgerliga regeringen är ganska köldskadat och sönderfruset. Det gäller särskilt alla utsatta grupper som vid förra valet betecknades som utanförskap vilka enligt valöften skulle ägnas särskild omvårdnad av högerregeringen. Jo, man tackar både när det gäller höjda avgifter och sänkta utbetalningar från sjuk- och a-kassa. Jo, man tackar när man som pensionär, arbetslös eller sjuk får betala åtskilligt mer i skatt än löntagare på sina små inkomster. Storleken på "pensionärsskatten" (=vad en pensionär betalar mer i skatt än en löntagare) framgår på denna länk. Men jo man tackar om var rik och ägde lyxvilla då fick man skattesäningar på flera hundratusen.

Loggan för den "nya alliansen"
är som sagt verkligen att spela ALLANN. Det är kanske symtomatiskt att det nu gäller bara den fortsatta makten medan Alliansen strukit sitt senare led "för Sverige". Allians för borgerlig maktutövning skulle kan man kunna säga. Den oranga färgen leder politisk närmast tillbaka till munkar som protesterar eller den s.k. oranga revolutionen i Ukraina 2004/05 när den västvänlige Viktor Jusjtjenko kom till makten efter omfattande demonstrationer av orangeklädda demonstranter. Ganska snart brakade det oranga ihop och det blev konflikt mellan presidenten Justjenko och hans premirminister Julia Tymosjenko. Efter ett flertal skandaler bl.a. med ekonomiskt trassel i anledning av de stora penningsummor som influtit vid omfattande privatiseringar av offentlig industri har makten vid årets val förlorats till den den andra sidan. Schlingman (M) sa vid presskonferensen att All(ia)N(se)N, kort o gott ALLANN markerar något mer beständigt. Man kan ju på goda grunder hoppas den oranga färgen liksom i Ukraina skall leda till ett slut på den för Sverige förödande högeralliansen.

De fyra retoriska sanningarna
Samtidigt med avtäckningen av den borgerligt oranga oenigheten så publicerade de fyra partisekreterarna ett dokument vari den retoriska strategin drogs upp

* motståndarna skulle konsekvent kallas "vänsterexperimentet" eller "vänsterpartierna" Attackerna skulle inriktas på Lars Ohly: en röst på de röd/gröna är en röst på Ohlys politik skulle trumfas in. "Alla skall vara med, men bara Lars Ohly vet vart det bär", skämtade Erik Ullenhag (FP). Målet är helt enkelt att gnugga in att det inte är Mona Sahlin utan Lars Ohly som styr de rödgröna. - Det är alltså samma gamla kommunistspöke som tas fram ur 40-talsgarderoben och dammas av. Det får väl ses som en framgång för Carl Bildt som knappast kan öppna munnen utan att det med överklassrullande r kommer en syrlighet mot Lars Ohly. Det noteras att som all skitpropaganda riktar sig mot person och inte alls handlar om sakfrågorna där de rödgröna gemensamt deklarerat uppfattning.

Sanningar från de fyras gäng skall bankas in genom reklamapparaten:

* "Den ekonomiska krisen i Sverige har sin förklaring i den globala finanskrisen"
Mitt svarJo det är därför vi borgare kunnat avstå från alla motåtgärder såsom att öka antalet anställda i offentlig tjänst eller göra strukturella insatser på exempelvis skolor, bostäder, vägar och järnvägar och helt koncentrera oss på skattesänkningar huvudsakligen för de rika. Ja, detta till och med med upplånade medel...

* "Vi har tagit ansvar för statsfinanserna"
Mitt:Lustigt samma svar vi har bara lånat till att minska skattetrycket för de mest välbeställda..

* "Vi har etablerat arbetslinjen. Jobb före bidrag."
Mitt svar: Ja vi har ökat avgifterna till a-kassan sänkt utbetalningarna och ökat kraven samt när det gäller sjukkassan låtit en rad sjuka utförsäkras så att alla dessa istället får gå till sociasltjänsten och få bidrag bara till absolut existensminimum - vi vill ju inte att folk skall svälta ihjäl som det heter i Reinfeldt/schlingmans bok "Det sovande folket"

* "Vår politik kommer alla till del. Vi har sänkt skatterna med betoning på låg- och medelinkomsttagare"
Mitt svar:Ja nog är det betoning i den retoriken men tittar man i de faktiska siffrorna är detta kvalificerad lögn. Allting pekar på att det är den fjärdedel av Sverige som tjänar mest och är rikast som fått största delen av skattesänkningarna. Det är f.ö. också därför främst de rika som kan utnyttja RUT-avdrag såsom trreligare ett bidrag till deras lyxliv på de övriga trefjärdedelarnas bekostnad.

Olle håller med och blir censurerad för det
Beträffande detta kan jag bara citera Olle Lönnaeus i borgerliga Sydsvenskan 16/3 (vilken artikel censurerats av Webbredaktionen) "Dessa "sanningar är långt ifråninvändningsfria. De fyra jobbskatteavdrag som regeringen infört tjänar höginkomsttagare exempelvis mycket mer på än sjuksköterskor och metallarbetare med vanliga inkomster."

I tv-studior, tidningasr och på torgmöten ska de borgerliga argumentera
* om skolor på följande sätt "Mer kunskapi skolan eller tillbaka till flumskolan? Vänsterpartiet vill införa förbud mot läxläsning."
* om brott och straff: "Fler poliser och skärpta påföljder eller flathet mot våld och brott? Vänsterpartiet vill återinföra halvtidsfrigivningarna."
* om skatter: "Oppositionen vill höja skatten för låg- och medelinkomsttagare"
Olle svarar: Detta trots att Socialdemokraterna redan för flera veckor sedan sagt att bara folk som tjänar över 45000 kr i månadebn kan räkna med höjd inkomstskatt.
*om ungdomsarbetslöshet: "Vänsterpartierna vill införa en ungdomsskatt på tio miljarder kronor"
Olle svarar:I själva verket syftar borgarna på att de rödgröna vill avskaffa en subvention för att unga skall få jobb men införa en annan mer verksam åtgärd.

Oberoendel Liberal = censur av allt regeringskritiskt
De här i de flesta fall kritiska kommentarerna inte bara från mig, som är s-medlemmen, utan har skrivits av deckarförfattaren och journalisten med sanningskrav Olle Lönnaeus i Sydsvenskan i papperupplagan sid A9 16/3. Gissa varför artikeln censurerats av Webbredaktionen? Du vet Sydsvenskan är ju "oberoende liberal" och det kräver att all allianskritik mörkas. Man skulle också kunna fundera litet över hur ytrandfriheten hyllas på de borgerliga tidningarna. Alla bidrag under mitt namn slängs konsekvent i papperkorgen av Ystad Allehanda, Skånska Dagbladet och Sydsvenskan. Vissa journalister som Per t. Ohlsson har t.o.m spärrat sin mejl för meddelande från mig. Och ibland så stängs blogganmälningsfunktionen av för att undvika motbloggar. Och nu t.o.m. tidningens egna medarbetare censureras. Oberoende liberal har m.a.o. fått en vidare tolkning.

Så här skapas ”sanningen” i en av borgerlighetens lögnfabriker, Sydsvenskan, av dess skicklige chefredaktör

2010-03-14T04:35:00.000-07:00
Oberoende liberala” valbroschyrer för borgerligheten Malmömäktige” (http://sydsvenskan.se/opinion/heidiavellan/article637545/Malmomaktige-.html) heter politiska redaktören Heidi Avellans lördagsalster den 13 mars. Det är skrivet i en krönikeform som inleds med ”Nu borde oppositionen i Malmö vädra morgonluft. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu har trampat snett, han har rört ihop begreppen... menar att den mosaiska församlingen borde ta avstånd från Israels politik för att undvika hatbrott mot svenska judar och... har visat sig anmärkningsvärt okunnig om att judar trakasseras i hans kommun.” Visst vädras morgonluft av oppositionen när man genom sin enorma övermakt i dagspressen lyckats skapa en svår situation för Socialdemokratin i Skåne. Det är ju det som är det ”oberoende liberala” syftet att vara några slags valbroschyrer för borgerligheten. Man tillämpar helt enkelt den propagandaministern Joseph Goebbels:"Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger blir den en sanning." (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40360).

Granskningen visar hur lögnproduktionen till Granskar man ursprungsartikeln som Heidi Avellan hänvisar till intervjun i Skånska Dagbladet 27/1 (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK) så visar det sig att Ilmar Reepalu varken ”trampat snett” eller ” rört ihop begreppen utan visar det sig att Heidi Avellan med ett understatement friserar sanningen. Några smakprov från ursprungsartikeln:
"...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö" och "Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö."
"... Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper."
Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
"Om mänskliga rättigheter kränks så kommer jag alltid att reagera"
."Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza... Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten."

Lögnfabricerandet fortgår.... Det sistnämda citatet ovan är det som utmålats som att Ilmar Reepalu ”skuldbelagt” judar i Sverige för det övergrep Israel begick under 22-dagarskriget eller som Heidi Asvellan så finurligt snickrar ihop det med krav på avståndstagande för att ”undvika hatbrott mot svenska judar”. Bakgrunden är alltså Ilmar Reepalus fromma önskan om att de inblandades organisationer på ömse sidor skall medverka till att lugna stämningen. Det illvilliga syftet framgår när Heidi Avellan. refererar att Ilmar Reepalu i danska TV2 sagt att han ansätts av ”den israeliska lobbyn”, vilket enligt Heidi Avellan är ” en klassisk antisemitisk bild”. Visserligen är det sant att uttrycket ”judiska lobby” använts av islamistisk hatpropaganda främst med syfte på påtryckningskrafter i USA.

Kan bäst beskrivas just som den judiskt-borgerliga lobbyn Men begreppet lobby innebär enligt uppslagsboken i politisk mening ”ett sätt för olika intressegrupper att framhäva sina åsikter inom det politiska etablissemanget”. Och det handlar nu just om en brett upplagd lobbyverksamhet som har sin anknytning till nätverk och vänkretsar som kan betecknas som judiska aktivister som Judiska Församlingens i Malmö Fredrik Sieradzki med en gren bland borgerliga skribenter och vänner som Svante Weyler, som arbetat på SvD, Sydsvenskan och Expressen (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=40028), SvD-redaktören Per Gudmundson (http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/judarna-flyr-malmo-och-reepalu-ser-pa_4321093.svd), Expressenskribenten Disa Demirbag-Sten (http://www.newsmill.se/artikel/2010/01/27/varf-r-fl-rtar-ilmar-reepalu-med-antisemitiska-krafter), Skånskan-journalisterna Anders Lovén och Jan Johansson samt nu senast Sydsvenskans politiska redaktör för att nämna några, alla bildar de – och något mer adekvat begrepp kan inte uppletas - en judisk-borgerlig lobby i syfte att skada socialdemokratin i Skåne.

Lögnfabrikens fokus Det borgerliga intresset beskriver Haidi Avellan också i sin krönika med orden ”visst stöder vi gärna ett maktskifte” i Malmö och det är lobbyverksamhetens kärna, nämligen att ta bort fokus från de frågor som borgerligheten rätteligen borde få stå till svars för i Sverige, såsom försämrad sjukvård, försämrad a-kassa, inskränkning av kollektivavtalsrätten, statslån för att ge de rika ytterligare skattesänkningar, utförsäljning av vår gemensamma egendom, riskkapitalisternas övertagande av apoteksväsendet, högre skatter för de utsatta pensionerärna, sjuka o arbetslösa för att nu inte tala om de skyhöga arbetslöshetssiffrorna som högerregeringen parerat bara genom de rekordstora skattesänkningar främst till dem som är rika.

Vet hut Heidi Avellan och Sydsvenskan! Slutligen påstår Heidi Avellan att ”enklast hade varit att bara backa och medge att det blev fel från början. Istället fortsätter Reepalu att förklara – och missförstås. Han har skadat sig själv, Socialdemokraterna och Malmö. Oppositionen borde vädra morgonluft. Eller snarare sniffa blodlukten.”. Jag kan hålla med om att Reepalus tålmodiga försvar inte lönar sig mot det rabiata borgerliga tidningsdrevet till vilket alltså Heidi Avellan sällat sig. Och Heidi Avellans påminnelsen om ”blodlukt” är direkt osmaklig med tanke på den hotbild som detta drev medfört. Men här ser man hur långt en borgerlig journalist är beredd att gå för att uppnå politiska fördelar. Det blod som vi har i våra ådror luktar ju inte och vad är det för blod som alltså skall rinna och lukta!? Skam över en sådan journalistik som vädjar till känslor långt utanför ett demokratiskt sätt att föra talan. Med den retorik som begagnas av denna lobby är det bara att ställa frågan vilken blodig massakrering är det man åsyftar?

Bredvid Heidi Avellans artikel fanns en välbehövlig ledarrubrik: Vet hut, Carl Bildt, apropå hans spel med folkmordsbegreppet. Med tanke på Heidi Avellans skamliga text så finns inte annat än att till detta foga ett rungande: Vet hut Heidi Avellan och Sydsvenskan!

I Skåne har högeralliansen sina tidningar som mer och mer liknar valbroschyrer.

2010-02-26T15:05:00.000-08:00
Otäck bild av Sydsvenskan
I går hade Sydsvenskan en skamlig ledare (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article633167/En-otack-Malmobild.html)där man bara stödde sig på drevet mot Ilmar Reepalu och t.o.m.som sanningskälla åberopade en engelska skandalblaska samt uttalade i en ledare: "Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism." och detta om en kommunledare som aktivt sökt motverka rasism och antisemitism under 15 år av utvecklingen i Malmö till en kosmopolitisk stad, se min blogg "Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39914). Kanske denna uppmaning borde riktas till Sydsvenskans ledning själv som verkligen inte motsvarar de krav man kan ställa på en pressetiskt anständig tidning. Sydsvenskans journalister har också utmärkt sig - både ledarskribenten Mats Skogkär (http://blogg.sydsvenskan.se/snallposten/2010/01/27/kejsare-ilmar-ar-naken/) och kulturjournalisten Lars Åberg (http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624903/Tystnaden-i-Stadshuset.html). För att nu inte tala om att man raggat upp Lenas Adelsohn Liljeroth (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article624972/Ansvarslost-Reepalu.html) att okväda Reepalu.

Ilmar Reepalu träffar Judiska Församlingen
I dag hade man artiklar om Ilmar Reepalus möten med representanter (http://sydsvenskan.se/malmo/article633634/Mina-uttalanden-far-inte-skuldbelagga-oskyldiga.html) för Judiska Församlingen (http://sydsvenskan.se/malmo/article633636/Hatbrott-upp-pa-agendan.html). Till detta fanns i papperstidnimngen fogat ett avsnitt av "5 repalucitat" illustrerat av vinjetter från tidigare spetsiga Sydsvenskan artiklar: "Repalu: Matchen borde stoppas" från den 20 februari 2009, alltså precis en månad efter det att israeliskt artilleri skjutit Gaza tätbefolkade samhällen sönder och samman, och "Ilmar Reepalu tar åter kålsuparteorin till hjälp" var väl om jag minns rätt en elak rubriksättning någon gång i början i Malmö/Lunddelen. Man frågar sig är det att ge en objektiv inramning när man nu skall citera och alltså närma sig sanningen?

5 Reepalucitat
Ett av de 5 citaten är en en ren felcitering och elak hopbakning av flera olika citat ur ursprunsartikeln i Skånska dagbladet den 27 januari (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/TRAFIK). Ni påstår att citatet är taget från den artikeln: "Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget som kan sända fel signaler. Vi accepterar varken sionism eller antisemitism. Det är ytterligheter som sätter sig över andra grupper och anser att de är mindre värda"

Hoppblandning av flera citat
Går man till artikeln så finner man att det är två olika citat varav första ledet innehåller följande resonemang: "...inte bara politikerna har ansvar för judarnas situation i Malmö. Judiska individer och församlingen har också möjlighet att påverka hur omvärlden uppfattar dem. Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. I stället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler. Samtidigt skulle jag önska att företrädare för muslimer i Malmö klart och tydligt säger att judarna i Malmö inte ska blandas in i Israel-Palestina-konflikten." Man förundras av att Sydsvenskan genom sin citeringsteknik velat direkt skapa en felaktig bild av Reepalus yttrande.

Det finns också andra citat man "hoppat över"
Det andra ledet är korrekt och Ilmar Reepalu har beklagat att uttrycket sionism inte var rätt i sammanhanget, vilket också framgått av senare beriktiganden av Ilmar Reepalu. Men det som är signifikativt för urvalet är att det inte varit intressant för Sydsvenskan att ge en riktig bild av vad Ilmar Reepalu uttrycker med andra citat, exempelvis
* "...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö"
* "... Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt. Det gäller för alla grupper."
* "Jag tycker det är förfärligt om människor känner sig så hotade att de inte kan bo kvar i Malmö."
* Israel-Palestina-konflikten "kan människor ta ställning till... Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."
* "Om mänskliga rättigheter kränks så kommer jag alltid att reagera"

Slutsatsen blir att Sydsvenskan beljuger Malmös kommunledning
Med detta som utgångspunkt hävdar jag att Malmöregionens största tidning på ett försåtligt sätt beljuger den politiska ledningen i Malmö stad. Är det någon som tvekar att svara på frågan huruvida detta sker i rent politiskt syfte att svartmåla en motståndare? Därför faller ansvaret för nyhetsfalsarierna på tidningens ansvarige utgivare Daniel Sandström och politiska chefredaktören Heidi Avellan.

SKD kämpar förgäves för att vinna trovärdighet för sina fula intervjuknep
Skånes andratidning Skånska Dagbladet fortsätter sin kamp för trovärdighet och lägger ut det vid intervjun inspelade bandet (http://www.skanskan.se/article/99999999/OM/910299958). Men vad säger det? Man kan utgå från att Ilmar Reepalu inte är antisemit utan fastmera väl meriterat sig både som antirasist och som en kommunledare som tillsett att Malmö kommun aktivt arbetar med diskrimineringsaspekterna. Ändå är det just det som direkt påståtts eller antytts med stöd av Skånskans artiklar. På något sätt har denna desinformation uppstått. Det har skett genom direkta felcitat från artikeln där man bara tagit en hälft som skulle bekräfta det man påstod.

Banden måste se i sitt sammanhang: avslutade i förtid
Dessutom så framgår det av banden att oenighet mellan intervjuaren och Reepalu uppkom ganska snart under intervjun. Det tog sig det ganska säregna uttrycket att intervjun avbröts i förtid, se Andreas Lovéns egen beskrivning i Sydsvenskan (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html): "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Dessutom framgår det att journalisten gav Ilmar Reepalu löfte att få komplettera texten så att den gav ett riktigt uttryck för hans åsikter. Detta ganska naturliga krav från en intervjuad har frånfallits vilket framgår av både Lovéns inlägg och dagens av Jan Johanson. Dessutom framgår det av Lovéns artikel att de band som nu läggs ut är det band som svarade mot de första 20 minuterna av samtalet eftersom Lovén stängde av bandet när han inte längre var nöjd med vad Ilmar Reepalu sade. Kan man tänka sig en mer arrogant inställning från en intervjuares sida. Det hade ju faktsikt varit mer ärligt om man fabricerat hela intervjun på redaktionen.

Rimligt krav på sanningsenlig journalistik?
De borgerliga tidningarna fyller då inte rimligt krav på sanningsenlig journalistik. Vi socialdemokrater måste vara medvetna om vilken säreget fientligt bemötande vi har att vänta. Som prenumerant på någon av dessa tidningar är du garanterad en borgerlig valbroschyr i brevlådan varje dag när det inte är snöhinder.

Skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv

2010-02-25T07:43:00.000-08:00
Hur många liv har lögner?
One of the most striking differences between a cat and a lie is that a cat has only nine lives (Mark Twain). Ja, som sagt så har lögnen, som förvaltas och utvecklas i den borgerliga pressen, oräkneligt antal liv. Man kan konstatera att ledarskribenter aldrig bekvämar sig att gå till källan eller också vantolkar man texten för att den skall passa in i ens agenda. I dag är de två som inte lyckas skriva något utan att fabulera DNs ledarskribent Henrik Berggren och Sydsvenskans politiske chefredaktör Heidi Avellan, både osedvanligt justa personer som tydligen låtit sig tubbas av att slå mynt av falska bilder om Malmö. Att Henrik Berggren från huvudstadens horisont ser det som ofarligt att ge sig på kommunledningen i Malmö men att Sydsvenskan som har Malmö nära på detta sätt vanställer den verklighet man kan se från

redaktionsfönstret är inte bara skamligt utan kan komma att genom desinformationen förvärra läget som Malmö kommun med alla tillgängliga medel söker bemästra. Rena sabotörer alltså.

Det finns uppenbarligen rök utan eld!
Källan är en intervju som publicerades i Skånskan den 27 januari "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION), vilken artikel delvis är en ren förvanskning på sätt framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” - "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelning av, som åberopats som bevis. Och sedan tilläts inte heller Ilmar Reepalu göra utlovade ändringar i texten för att hans uttalanden skulle få en innebörd som stämde med hans avsikter att lugna stämningen i Malmö. För mer info, se min blogg Skånskans angrepp på Reepalu en simpel hämnd och försök att dölja en SD-besläktad syn på invandring (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39745).

Lögnaren Berggren slirar...
Men även om man nu utgår från den stympade och förvanskade bilden av Reepalus åsikter så angriper ledarskribenten Henrik Berggren Ilmar Reepalu och bygger sitt resonemang på rena lögner "Malmö: En öppen stad, ej en befästad" (http://www.dn.se:13026/opinion/signerat/malmo-en-oppen-stad-ej-en-befastad-1.1051532). Inte ens att "Ilmar Reepalu sedan 1994 har styrt Malmö med kraft och klokhet" ger Hemnrik Berggren minsta anledning att tveka att "Reepalu slirat på ett oroväckande sätt"... när det gäller"att försvara den tolerans som krävs i en mångkulturell storstad" Den ende som slirar i iver att tillvita en politisk motståndare osanningar är ju just lögnaren Berggren.

Det enda sättet att bevisa lögnerna är att ställa dem mot verkligheten. Jag är medveten om att detta inverkar på artikelns längd. Men bara genom noggrann penetrering kan möjligen lögnens många skepnader decimeras. I vart fall är det förhoppningen bakom denna granskning.

Lögnerna
1. "... i samband med Davis Cup-matchen mellan Sverige och Israel i Malmö för ett år sedan. Reepalu var, begripligt nog, upprörd över den israeliska invasionen i Gaza. Mindre begripligt var att han i denna upprördhet beslöt att matchen skulle spelas inför tomma läktare." - Berggren vet naturligtvis att det var fritidsnämnden i Malmö som efter hörande av polisen fattade det beslutet och att Ilmar Reepalu ingenting hade med detta att göra.
2. "... svårt att förstå Reepalus allt tydligare likgiltighet inför den ökande antisemitismen i Malmö." Av den stympade artikeln i Skånskan kan emellertid utläsas: "...det är förkastligt att människor känner sig hotade och lämnar Malmö." "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Hur detta kan framställas som likgiltighet är en gåta som bara Berggren har svaret på.

Lögnerna fortsätter
3. "... borde det vara en ryggmärgsreflex hos varje kommunalpolitiker att angripa problemet med full kraft. Ett samhälle som inte förmår ta itu med antisemitism kommer sannolikt inte att klara av andra former av rasism och intolerans." I Skånskan har Ilmar Reepalu i öppet brev den 17 februari (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd) noga beskrivit att problemet verkligen av Malmö kommun angrips "med full kraft": "Jag har tvärtemot poängterat att detta är en av kommunen högt prioriterad fråga. Jag har också exemplifierat hur vi i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Jag är mycket upprörd över att man sprider den här typen av lögner om mig. Under min tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har jag hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Vi har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Vi genomför antidiskrimineringsutbildning för kommunens medarbetare. Vi har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Vi har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering. Vi har tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter."

Ytterligare lögner
4. "...Reepalu lägger skulden på offren. Den judiska församlingen... borde ha tagit avstånd från Israels övergrepp i Gaza – som om Sveriges judiska befolkning hade ett kollektivt ansvar för Israels politik... Det är ett svek mot Malmös judiska befolkning. Men det är också ett svek mot alla Malmöbor." - Ilmar Reepalu har aldrig skuldbelagt judarna i Malmö för Israels övergrepp i Gaza och detta vet Berggren. Däremot har han, som vill mana till en lugnare stämning i Malmö, talat om att ett sätt att medverka till det är att man på ömse sidor - företrädare för judiska församlingen och för muslimer i Malmö inte uppträder provocerande och gärna med uttalanden understryker med innebörden att "i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen."

När Henrik Berggren som slutsats med Palmes favoritpoet Ragnar Thoursies ord - "En öppen stad, ej en befästad, bygger vi gemensamt" - så blir det borgerliga hyckleriet kväljande.

Lillasyster Sydsvenskan fortsätter ljugandet
5. Sydsvenskan går i dag ut i sin huvudledare "En otäck malmöbild" (http://sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/article633167/En-otack-Malmobild.html)där man får förmoda att politiske chefredaktören Heidi Avellan om hon inte fört pennan i alla fall är den ansvariga för lögnerna.

Redan genom ingressen så målar tidningen upp en falsk bild om "hur antisemitismen breder ut sig". Men Sydsvenskan vill liksom inte riktigt stå för lögnen utan lägger den i en utländsk tidningskollegas mun ”Sveriges rykte som ett tolerant, frihetligt land hotas av kraftigt ökande antisemitiska hatbrott i Malmö”, skrev brittiska The Sunday Telegraph nyligen. Varenda normal läsare tycker att det borde ligga närmare till hands att själv göra reportage om kommunens aktiva arbete mot antisemitism och rasism. Och eventuellt komma med förslag på förbättringar. Nej man är mer intresserad av partitaktiska poäng inhöstade med halvkvädna visor och rena lögner.

Vi ska inte ha motsättningar...
6. Sydsvenskan t.o.m påstår att Ilnmar Reepalu inte tagit till sig det självklara som S-ledaren Mona Sahlin poängterade vid ett möte med företrädare för judiska församlingen i Malmö häromveckan: Kritik mot eller försvar av Israel har inget att göra med judiska personers rätt att känna sig trygga i Malmö och få stöd för detta från den politiska världen. Och det är ju precis vad Ilmar Reepalu själv uttryckte redan i ursprungsartikeln i Skånskan bl.a. ovan citerade "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt."

Halvkvädna försåtliga formuleringar
7. "Reepalu borde allvarligt fundera över vilka signaler hans uttalanden sänder ut i en stad med växande antisemitism." formulerar Sydsvenskan det försåtligt. Ja just halvkvädet försåtligt eftersom de signaler Ilmar Reepalu sänt ut inte har annan innebörd än att kommunen ser det som en huvuduppgift att aktivt motverka antisemitism och rasism.

Som sagt: skillnaden mellan en katt och en lögn är att katten bara har nio liv.

Bokslut Reinfeldt - en läsning som rekommenderas!

2010-02-24T15:12:00.000-08:00
Bokslut Reinfeldt
Spännande jag håller på och läser Bokslut Reinfeldt. Jag har förstått att den borde varje rödgrönare läsa och föra budskapet vidare. Trojkan Person, Carlén och Suhonen vill skildra "vilka allvarliga konsekvenser regeringen Reinfeldts politik hittills haft för det som vi kallar "den svenska modellen". Den är en uppföljare av en tidigare tyvärr slutsåld bok "Åtta år med Reinfeldt" Där samma föfattare skissade vilka följder vi skulle få se om alliansens politik blev verklighet.

Alliansen raserar hörnpelarna
Alliansen tydligt inriktad att rasera svenska modellens tre hörnpelare
kraftig sänkning av a-kassan och fördyring av fackligt medlemsskap skulle maktbalansen på arbetsmarknaden rubbas till kapitalets fördel
privatiseringar och försämringar av socialförsäkringar och välfärdstjänster riskerade på allvar det solidariska kitt som håller samman samhällets grupper
legitimiteten för den svenska modellen skulle minska med mer privata lösningar tog över samhället och i sin tur delade upp samhället i starka grupper med god service och svaga grupper hänvisade till existenminimum

Bredsida mot svenska modellen
Sönderbrytning av den svenska modellen sker också på ett sådant sätt att det är mycket svårt att reparera. Hur återställer man apoteksmonpolet, hur återställer man ett utslaget socialförsäkringssystem osv. Den svenska modellen har ju tagit ett halvt århundrade att bygga upp. Hur återtar landstingen och kommunerna bestämmanderätten äver skolor, omsorg och sjukvård när dessa sålts ut till privata bolag?

En halv miljon utan a-kassa
Författarna skriver också om när retoriken säger en sak och den praktiska politiken en annan. Man sa att man gillade fackföreningarna och "älskade kollektivavtal" men redan de första regeringperioden mer än fördubblade man kostnaden att vara med i facket och man ökade kostnaderna att vara med i a-kassan med mer än 500 procent med följd ett jättelikt medlemsras. Men före valet skrev alliansen: "Arbetslöshetsförsäkringen behöver förstärkas", vilket i verkligheten betydde det försämrade förmåner i sådan grad att nu nästan 500.000 löntagare står utan a-kassa.

Älska facket men samtidigt bakbinda det
Före valet sa man "Allians för Sverige slår vakt om den svenska modellen där förhållanden på arbetsmarknaden regleras genom förhandlingar och avtal mellan arbetsmarknadens parter" samtidigt fördyrade man medlemsskapet och försämrade a-kassan vilket kraftigt försvagat facket och maktbalansen rubbats och därmed grunden för den svenska modellen. annat.

Politiska strategi för generalangrepp på den svenska modellen
På detta sätt kan man gå i genom vad Reinfeldt och gänget sagt och säger och jämföra det med den motsats som den praktiska politiken leder till. Och det går med rasande takt. Detta även ute i borgerligt styrda kommuner. Det är alltså dags att se den politiska strategin bakom och förstå att det är ett generalangrepp på den hittillsvarande Sverigebilden, den svenska modellen.

Låg skatt ger sämre kvaliteten i välfärden och ingen möjlighet att motstå kriser

2010-02-23T15:31:00.000-08:00
"En extrem situation".
tycker infrastrukturminister Åsa Torstensson som oroas av kaoset. Banverket, som saknar krisplan för extremt väder, har naturligtvis inte ens planerat – läs ”upphandlat” - för extramanskap utan får nu hjälp av försvaret för att röja spåren från snö. Sedan arga resenärer protesterat backar SJ efter massiv kritik. SJ:s restidsgaranti börjar gälla igen Fortsatt kaos i tågtrafiken Strulet med förseningar, inställda tåg och kraftigt reducerad tunnelbanetrafik har fortsatt under dagen. 1.400 man jobbar för att få bort snön . Kraftigt reducerad trafik i tunnelbanan i Stockholm

Kris för godstrafiken
Två av Sveriges viktigaste knutpunkter för godstrafik är stängda. Gods står stilla . Importen och export med järnväg har stoppats. Industrin talar om katstrof eftersom leveranser inte sker.
Med andra ord kaos, kaos

Vi skördar det vi sått genom vårt val
Strukturellt så har man skiljt på Banverket och Statens Järnvägar (Saken blir inte mindre okomplicerad för att Rikstrafiken också är inblandad), vilket redan det är en konstighet men som blev nödvändig när man bestämde sig för avregleringar. Redan strukturellt råder alltså kaos. Detta innebär emellertid att spårtrafiken inte betalar tillräckligt så att spåren kan underhållas och nyprojekteras i behövlig takt. Sveriges statbanor är därmed mer sårbara vid kaos. Sedan har tåg importerats som inte passar i svenska klimatförhållandet. Slutligen har man på ömse håll snålat med personal – så det är ju tur att vi har frivilliga värnpliktiga som vill skotta snö åt SJ och Banverket. Vi skördar alltså det vi sått genom vårt val.

Taken rasar – för snålt ..
Snökaoset orsakar takras. Ladugårdar, skolor, idrottslokaler, lager och arbetsplatser rasar trots att de är ganska nyuppförda. Limträbalkarna håller oftast om spännvidden inte är för stor och svagheten är att infogning i vägen inte håller måttet. Men varför är det i stort sett bara nykonstruerade hus? Bra fråga som man säger Det verkar ju som om besparingar både vid konstruktion, tillverkning och uppförande medverkar. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val

Överbeläggning på sjukhusen p.g.a. snålhet.
Patienter ligger i korridorer, i kontorsmuttar eller allmänna utrymmen. Överbeläggningen är katastrofal på de flesta större sjukhus inte minst i Stockholm. Anledningen är naturligtvis sparkraven och omorganiseringarna med anledning av att stora delar av sjukvård omsorg lagts ut i privata händer. Detta har medfört att den centrala planeringen slagits ut och något riktigt underlag för bedömningen av olika behov därför saknas. Det är f.ö. inte behovet som längre är det viktiga utan ekonomin (läs lönsamhetn). Vidare har alla verksamheter såvitt angår personalinsatser och antalet vårdplatser skurits ned till ett absolut minimum. Detta gör att överbeläggning och sämre vård samt mer odrägliga arbetsförhållanden blivit vardag för både personal och sjuka. Man kan säga att det är kris för vården. Detta har blivit akut och inte åtgärdats under den borgerliga maktperioden. Högerkrafterna har också verkat för en utbredd privatisering. Vi skördar alltså precis det vi sått genom vårt val.

Vill vi betala skatt för att Sverige skall fungera för alla
Allt detta som nu liknar kaos handlar egentligen om vilka resurser vi vill ställa till förfogande, alltså vår villighet att betala skatt för att ombesörja ett fungerande kommunikationsnät av tåg och vägar, tillräckligt noga uppförda byggnader och konstruktioner samt kontroll av att så sker, en anständig vård där patienters säkerhet och trivsel tillgodoses och personalen får goda arbetsförhållanden. Det här är bara några exempel som den kärva vardagen slagit oss med. Men kanske det är dags att inse att kvalitet i den svenska modellen håller på att fuskas bort av högerregeringen. Och att huvudorsaken är snålhet med offentliga medel för att sänka skatterna. Eller att man splittrar omsorgen och säljer ut bitar att drivas enlig vinstmaximewring istället för behov. Märk då att den rikaste fjärdedelen av Sveriges befolkning fått merparten av skattesänkningarna.

En människa - en röst, nja röster går ju att köpa...

2010-02-20T13:31:00.000-08:00
Greiders tankar
Han med det poetiska håret och nyvässade pennan på Dalademokraten, Göran Greider, har 20/2 skrivit ned sina tankar "Det moderata valfusket har en ideologisk komponent" (http://www.dalademokraten.se/sida/id/108493/): Det är svårt att inte associera till företag och entreprenörer när moderaterna i Stockholm nu skakas av skandalen med köp av medlemmar. Att politiker värvar medlemmar och betalar deras medlemskap är ju minst sagt företagssamt - de moderata riksdagskandidaterna har enkelt investerat långsiktigt i en välbetald riksdagsplats... Men frågan återvänder envist: Finns det någon ideologisk komponent i detta? Jag tror ju att det gör det. Ett parti som värderar marknaden högre än något annat, och helst ser att politiken makar på sig så mycket som möjligt till förmån för denna marknad... En människa - en röst. Det betyder att den lågavlönades röst är lika mycket värd som miljardärens när de går och röstar. I marknadssamhället är det däremot miljardären som har större inflytande. Men vad händer om miljardären använder sina större resurser för att köpa röster?

Inte härdsmälta för demokratin men är den inte på god väg?
Nu stryker Göran Greider över litet efter att ha talat om den demokratiska härdsmältan i Italien där mediemogulen Berlusconi styr politiken: Då klappar politiken samman. Demokratin invaderas av ett för den väsensfrämmande system: penningens... Någon sådan härdsmälta är det inte fråga om här. Men den moderata skandalen i Stockholm har onekligen idépolitiska innebörder. Men är vi inte ändå på god väg?

Mediahegemoni
Borgerlig tidningshegemoni med drygt 100 borgerliga dagstidningar som inför val dagligen i 3.000.000 ex producerar alliansvänliga valbroschyrer mot 16 vänstertidningar med 600.000 ex. Och ett otal reklamfinansierade TV-kanaler med klar borgerlig profil. Är inte detta något av samma sak som i Italien, nämligen en mediaktör där dirigenten är den sittande regeringen. Även om det inte är en politisk härdsmälta så är det ett demokratisk problem av rang som ingen journalist av hänsyn till nuvarande eller blivande arbetsgivare tycks vilja diskutera.

Utförsäljning och avreglering
Utförsäljningen av offentlig egendom och s.k. avreglering som gör att vi själva genom staten avhänds bestämmanderätten över sjukvård, omsorg, skolor, jänväg, elmarknad, vatten och avlopp. Nämn vad som inte finns med på den långa listan med resultatet att vi skall springa runt i den kapitalistiska djungeln för att överallt vara lönsamma för en rad kapitalister som från vagga till grav skall tjäna pengar på oss. Det talas vitt och brett om entreprnörsanda men vad man inte talat om är att vi tappar kontrollen öven hela den offentliga förvaltningen genom att förvaltningsenheter upphandlas utifrån. Både själva verksamheten, planeringen av den och bestämmandet över den frånhänds på så sätt den politiska makten. Överhuvudtaget skall ju politiker - enligt högerregeringen och dess sponsor Svensk Näringsliv - ha så litet makt som möjligt så att så många som möjligt kan få vinst av ditt liv.

Utarmning
Utarmningen av de sociala allmänna försäkringssystemen till förmån för privata lösningar, vilket även detta överför oss medborgare till rankingen för lönsamma objekt. De som har råd med försäkringarna skall garanteras särskilda vip-väntrum för snabbare behandling och slippa konfronteras med oss vanliga. Genom detta system med ständigt berikande av de redan välförsedda ställs en stor grupp utanför. De hänvisas till låglönejobb i serviceuppdrag till den välsituerade skaran medborgare som dessutom för att de skall fullgöra sina arbetsgivaruppgifter för dessa får skatteavdrag för hushållstjänster mm.

Unik cynism i hela världen
Ett utslag av denna utarmning är att man systematiskt sedan maktövertatgandet 2006 tagit ut mer skatt av de mindre bemedlade, såsom pensionärer, sjuka och arbetslösa, allt för att sänka skatterna för de välbesuttna. Sålunda har 60 procent av högerregeringens skattesänkningar gått till den rikaste fjärdedelen av befolkningen. Och en blick i Skatteverkets tabeller visar med all önskvärd tydlighet hur pensionärer, sjuka och arbetslösa beskattas hårdare än löntagare. Något som lär vara en unik cynism i hela världen. Och nu strax före valet då talar man hemlighetsfullt om att pensionärer står på tur "om det ekonomiska läget blir tillräckligt bra". Detta lovar man pensionärer som under den gångna mandatperioden betalat 10.000-tusentals kronor varje år mer än löntagare för samma inkomst! Detta liknar alltför mycket detta att köpa röster - men denna gång sker det på kredit. Skam går på torra land.

Röstköp kan ske på annat sätt än med pengar!
Schlingman har konstaterat att kvinnor inte gillar högerregeringen. Alltså måste moderaterna göra ett genusköp. Och vad hittar man då? Minns att man är överklassens förlängda arm. Jo, man hittar på att man tänker hota sina sponsorer inom Svensk Näringsliv med kvotering om de inte skärper sig och bättre tar vara på den kvinnliga begåvningsreserven. Så nu kommer dörrarna på ett eller annat sätt öppnas för 2 till 300 kvinnor bland näringslivets toppar. Alltså ett gansk futtigt röstköp men det är väl så feministiskt en högerman kan tänka att sträcka sig. Det är väl bäst att glömma socialdemokraternas krav på att lönemässigt uppvärdera lågavlönade kvinnodominerade arbeten, särskilt inom offentliga sektorn. Sådan typ av feminism avfärdas av högerregeringen eftersom det kräver att det betalas ordentligt med skatt. Och med sådan feminism kan man ju inte samtidigt sänka skatten.

Vad tycker du? Vilket samhälle vill du ha?

Skånskans angrepp på Reepalu en simpel hämd och försök att dölja en SD-besläktad syn på invandrare

2010-02-19T14:46:00.000-08:00
Vad är det för maktspel Skånskan bedrivit?
Jag slutade min förra blogg "Skånskan (ofri borgerlig) utnyttjar kallt tidningen för att slå mot socialdemokratin" (http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=39713) det är "...dags att börja granska det maktspel som Skånskan bedrivit..." I dag skrev skånskan "Ett steg i rätt riktning" (http://www.skanskan.se/article/20100219/OPINION/702199801/1061/OPINION/*/ett-steg-i-ratt-riktning)
vari man prisade Socialdemokraternas nya integrationspolitiska program (http://www.dn.se/opinion/debatt/med-lex-vellinge-ska-alla-kommuner-ta-emot-flyktingar-1.1048125) som "förtjänar ett högt betyg". Och det är ju bra att man har den insikten.

Skånskans bockfot
Men mot slutet av ledarsticket lämnar man berömmet och talar om sina egna invandringspolitiska åsikter: "Men, och det finns ett stort men, inte heller Socialdemokraternas nya integrationspolitik kommer att kunna lyckas med en invandring som ligger på dagens volymer och sker när det redan råder massarbetslöshet i vårt land. Endast om vi totalt sett minskar invandringen..." På nätet hittade jag flera exempel när socialdemokratiska bloggare och skribenter ifrågasatt ledarstick i Skånska Dagbladet, som ju redan 2006 ifrågasatte "det fullständigt absurda amnestibeslutet". 2007 påstod i ledare att apatin hos flyktingbarn "är spelad" och att "den islamska kulturen är till stor del en våldskultur". 2009 om "överdriven generositet" i asylprövningen och att ökad invandring innebär "med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen". Invandringen kopplas också ihop med ökad och allvarlig kriminalitet.

"Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena"
Jag plockar då fram Efter arbetet nr 6 2010 och konstaterar där att chefredaktören Petter Larssons ledare redan skrivit det som jag bara annat "Skånska Dagbladet gör hotbilderna rumrena" (http://efterarbetet.etc.se/25881/skanska-dagbladet-goer-hotbilderna-rumsrena/)vari bl.a. konstateras: En genomgång av samtliga ledarartiklar – 55 stycken – som handlar om invandring, integration, islam med mera som publicerats 2009 visar att den stora merparten, 39 stycken, uttrycker en mer eller mindre negativ syn på invandring och på utländska, inte minst muslimska, traditioner och kulturyttringar. Efter arbetet konstaterarockså Skånskan för fram idéer om invandring och integration som ligger Sverigedemokraterna nära. Det tycker till och med Sverigedemokraternas presschef och en tillfrågad statsvetare med högerradikalism som specialitet. Jag hänvisar till nätartikeln.

Skånskan ville bara bättra på sitt eget rykte och ge en smocka
Reepalu ville i intervjun den 27 januari göra ett balanserat uttalande med tanke på det spända läget i Malmö. Läser man artikeln "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) med bortseende från rubriken och den fetstilta ingressen så framstår uttalandena också i en helt annan dager. Intervjun avbröts dessutom i halvtid, vilket framgår av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html)"Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Då stängdes också den inspelningen av, som åberopats som bevis. Därefter stuvades materialet om och Reepalu fick inte tillfälle att göra utlovade ändringar, eftersom journalisten bedömde ändringarna som irrelevanta. Var det helt enkelt så att man genom falsk vittnesbörd om Ilmar Reepalu som antesmit trodde sig framstå som en St Göran med ren vapensköld i kampen mot rasism och antisemitism. Dessutom låg det naturligtvis i den borgerliga tidningens intresse att ge socialdemokratin en rejäl smocka. Men kan detta kalla journalistik?

Skånskan utnyttjar kallt tidningen för att på borgerligt manér slå mot socialdemokartin.

2010-02-18T08:54:00.000-08:00
Rumphuggen och egenhändigt ihopkokad intervjuartikel.
Varje dag har nya inlägg kommit där man återupprepar vantolkningarna från den 27 januari med den rumphuggna och egenhändigt ihopkokade intervjuartikeln, "Reepalu: Israel har skapat en varböld" (http://www.skanskan.se/article/20100127/MALMO/701269748/1056/OPINION) . Jag säger rumphuggna eftersom det framgår av av journalisten Andreas Lovéns egen artikel i Sydsvenskan ”Reepalu är inte felciterad” (http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article626079/Reepalu-ar-inte-felciterad.html) att han avbrutit intervjun "Efter tjugo minuter blåste jag av, eftersom jag inte fann någon mening i intervjun". Därvid stängde Lovén av den inspelning som han åberopat som sanningsvittne. Och jag säger egenhändigt hopkokade eftersom journalisten trots löfte till Reepalu om att få komplettera texten vägrade detta. Intervjuaren hade alltså färdiga åsikter om vad Reepalu fick säga. I detta halvfärdiga skick tilläts inte ens Reepalu att göra vissa justeringar av den slutliga texten för att inte bli missförstådd. Artikeln publicerades alltså utan de justeringar Reepalu ville ha in. På detta sätt har Skånskan i uppenbart illvilligt syfte velat skada både socialdemokratin och Ilmar Reepalu.

Falsk bild av likgiltighet för förföljelse mot judar
Redan i den första artikeln fördömer Ilmar Reepalu våld mot och diskriminering av judar, exempelvis "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen" eller "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.". Genom sin hets har Skånskan i tron att detta gynnar borgerligheten lyckats skapa en än mer inflamerad stämning i Malmö och ett så uppenbart felaktigt intryck att Ilmar Reepalu skulle vara antisemit eller vara likgiltig för hoten mot judar. Exempelvis så ville Judiska församlingens representanter att Ilmar Reepalu inte skulle delta i mötet med Mona Sahlin. Så långt har Skånskans hetskampanj drivit in kilar. Man får hoppas att representanter för Judiska församlingen och judiska institutioner ser mer till vad som verkligen förevarit än till dessa söndrande uppviglare inom borgerlig press som på detta sätt söker driva valpropaganda.

Ilmar Reepalu har själv i öppet brev protesterat mot Skånskans falsarier
Det är djupt beklagligt att Skånska Dagbladet, gång på gång, sprider så gravt felaktiga uppgifter om vad jag sagt och vad jag anser, säger Ilmar Reepalu (http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159778/1061/OPINION/*/oppet-brev-till-skd):
I Skånskan torgförs att Ilmar Reepalu "har menat att det inte är en politisk angelägenhet att arbeta mot rasism och antisemitism". Detta är naturligtvis fullständigt befängt. Tvärtemot är detta är en av kommunen högt prioriterad fråga och det finns goda exempel på att Socialdemokraterna i kommunen arbetar mot rasism och diskriminering. Det är mycket upprörande att man sprider den här typen av lögner. Under sin tid som kommunstyrelseordförande i Malmö har Ilmar Reepalu hela tiden fördjupat Malmö stads politiska arbete mot rasism, antisemitism och annan diskriminering. Socialdemokraterna har infört en antidiskrimineringsklausul i all upphandling. Antidiskrimineringsutbildning genomförs för kommunens medarbetare. Malmö har gått in som medlem i FN-organisationen Europeiska Städer mot Rasism (ECCAR) och tagit plats i dess verkställande utskott. Socialdemokraterna har infört en särskild kommunalrådspost med ansvar för antidiskriminering och tillsatt en antidiskrimineringskommitté med politiker och föreningsrepresentanter som i stor politisk enighet tagit fram en handlingsplan mot diskriminering som ska omfatta alla kommunala verksamheter.

Bara avbrutit intervjun i halvtid och inte tillåtit tillrättalägganden
men "Nej, Skånskan har inte felciterat" svarar chefredaktören Jan Johansson http://www.skanskan.se/article/20100215/OPINION/702159774/1061/OPINION/*/nej-skd-har-inte-felciterat-ilmar-reepalu
Johansson påstår: "De två avsnitt i intervjun, som väckt berättigad uppmärksamhet och förvåning, har Du sett i förväg och inte haft några synpunkter på. Intervjun i sin helhet finns inspelad." Här insmyger den första lögnen. Intervjun blev ju aldrig fullständig och inspelning avbröts i "halvtid" enligt den intervjuande journalistens egna ord.

Andra lögnen
Johansson fortsätter: "...i efterhand har du offentligt erkänt att du använt begreppet "sionism" på ett felaktigt sätt när Du jämställt det med antisemitism. Du har också i en webb-chat med Skånskans läsare den 28 januari fått möjlighet att korrigera Dina uttalanden, men inte gjort det på dessa punkter...". Men webbchaten med läsarna utspelade sig så att Ilmar Reepalu svarade på chattarnas frågor och påståenden och det påtalade aktualiserades inte av någon. Även här kommer Jan Johansson alltså med en ren lögnaktig konstruktion.

Tredje lögnen
Johansson fortsätter: Uppgifterna i måndagens artikel om eventuella möten mellan kommunledningen och judiska församlingen bygger på uppgifter från församlingen till vår reporter. Församlingens företrädare Fred Kahn uppger för redaktionen att ledningen inte fått någon formell inbjudan till möte, men att man under måndagen fått del av ett brev som skickats till en församlingsmedlem, som inte representerar ledningen. Man anser den adresseringen förvånande..." Det är synnerligen märkligt att en journalist föredrar att inhämta dessa uppgifter bara från Kahn, närman mycket väl kunnat kontrollera uppgiften också i kommunens register för utgående handlingar. Men man föredrog uppenbarligen att även på detta sätt frångå journalistiska rutiner för att misstänkliggöra kommunledningen.

Långsökt bevisföring
Johansson t.o.m. åberopar att "Mona Sahlin tycks för övrigt inte heller känna till någon inbjudan eftersom hon uttalar att hon ska se till att kommunledningen i Malmö tar initiativ till en sådan dialog." Mona Sahlins uttalande kan knappast aanses leda i bevis att inbjudan inte skulle ha gått iväg, vilket tidningen försöker insinuera. Utan visar bara att hon inte visste och att hon nu vid samtalet bara ville lyssna på företrädarna för den Judiska församlingen.

En halvkväden ursäkt
Efter hela denna rada av halvsanningar och halvkvädna visor så ber Johansson om ursäkt "Beträffande den andra formuleringen i artikeln är den missvisande, vilket jag beklagar." Det var ju generöst så det skvätter när man genom sitt agerande hetsat upp stämningen mellan olika grupper i Malmö och dessutom försökt att helt orättvist utmåla Ilmar Reepalu som antisemit. Det är bara en förhoppning att Judiska församlingen och andra inblandade inte vidare använder sig av de borgerliga tidningarna för kommunikation sisnemellan eftersom budskapet uppenbarligen förvanskas grovt på vägen. Hur skulle det vara om de som uttalar sig verkligen tar del av ursprungstexten och struntar i Skånskans rättfärdiganden av att man blåst upp en stprm utan någon som helst orsak.

Svinpälsar är rädda för grekiska koppor

2010-02-15T13:01:00.000-08:00
Svinpälsar
är de obehagliga personer eller inrättningar som bara ser till sin eget och som i fallet EU och Grekland hänvisar en bakbunden ekonomi till att brutalt misshandla sina egna medborgare socialt och ekonomiskt. Numera kallas de EU:s regeringschefer ledda av en belgisk plattfot Herman Van Rompuy, som tydligen meriterat sig genom att skriva haikudikter på sin blogg. Man har hotat med att sätta Grekland under förmyndare om man inte vidtar drastiska besparingsåtgärder.

Precis som beträffande Irland, Island och de baltiska länderna så vägrar de välsituerade medlemmarna i "EU-gemnskapen" att inse politikerna i respektive länder möter sina väljare, som alla haft förhoppningen att EU skulle lösa deras problem men nu istället får rena fattigdomsföreskriften: katastrofala nedskärningar av sjukvård, omsorg, skolor och social bistånd. Ja, allt det som räknas till den sociala statens huvuduppgifter.

Svinkoppor,
som även kallas impetigo, är en ytlig, smittsam hudinfektion som beror på bakterier. Infektionen ger symtom i form av utslag, blåsor och sår. Inom Eus regeringskrets är man hysteriskt rädd för att något som man kallar mer fint Grekisksa sjukan skall drabba även Spanien och Portugal och sedan fortsätta som en farsot genom Europa. Därför möts alla önskemål om hjälp med kalla handen. Den kyla som länge svept i Sverige under Reinfeldts högerregering kyler i dag ner hela Europa under en rad borgerliga ministärer.

Den borgerliga pressen skildrar detta
Dagens Industri 3/2 EU: Portugal och Spanien har grekiska sjukanIhttp://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FO%3DRSS%26ArticleId%3D2010%255C02%255C03%255C369672
Dagens Nyheter 9/2 http://www.dn.se/ekonomi/borg-om-grekland-aterstar-mycket-arbete-1.1042392
Dagens Nyheter 10/2 Hela teorin bakom eurosamarbetet sätts på prov http://www.dn.se/ekonomi/hela-teorin-bakom-eurosamarbetet-satts-pa-prov-1.1042767
Västerbottens kuriren 11/2 signerat - Karin rebas:Se upp för den grekiska sjukan http://www.vk.se/Article.jsp?article=329754
Dagens Nyheter 11/2 DN:s Henrik Brors om Grekland: Osäkerheten kan sprida sig till fler länderhttp://www.dn.se/ekonomi/dns-henrik-brors-om-grekland-osakerheten-kan-sprida-sig-till-fler-lander-1.1043684
Dagens Arena Euron i förtroendekris http://www.dagensarena.se/text/2010/02/euron-i-fortroendekris
Sydsvenskan 14/2 Investerarna flyr EMU och Greklandssmittan http://sydsvenskan.se/ekonomi/article629575/Investerarna-flyr-EMU-och-Greklandssmittan.html
SvD 15/2 Grekland avvisar ökade krav från EU http://www.svd.se/nyheter/utrikes/grekland-avvisar-okade-krav-fran-eu_4269405.svd

Sverige är inte med i EMU
och det kan vi tacka svenska folket för. Visst är det litet opraktisk med en annan valuta när man turistar eller har affärer med EMU-europa. Men det innebär att vi har kvar en monetär gräns kring vårt land.Jag säger inte att denna kan stoppa all ofärd men inom den gränsen kan vi använda andra motmedel än exempelvis Grekland eftersom vi i den delen inte sålt ut vårt försvar. Redan vid EMU-omröstningen sa det svenska folket, som många "förståsigpåare" kallade nationalistiska tokar, att det är inte rimligt att våra finansiella förhållande skall mötas med samma åtgärder som ett Italien eller Grekland eller ens Frankrike. Alla länderna har egna regeringar och ekonomi, arbetsförhållanden och investeringar är beroende av regeringarnas åtgärder och strukturen på näringslivet som också är helt olika. Då måste det vara rimligt att olika finansiella och penningpolitiska åtgärder vidtas med beaktande just av förhållandena lokalt.

EMU bär ytterst skulden till krisen.
Om man centraliserar allt till Bryssel eller annan europeisk centralort så bakbinder man de politiska instanserna när det gäller motåtgärder. Detta gäller inte minst Grekland där en tidigare regering dolt det ekonomiska fiaskot för att just kvala in i EMU. Enda botemedlet blir då att skära ner all social verksamhet till en absolut miniminivå, höja pensionsåldrar osv. Det är inte underligt att demonstranter bränner EU-flaggan på Athens gator. Jag förstår dem. Och kan inte annat än känna olust eftersom krisen är en direkt följd av den enkelspårighet som följer med EMU och direkt riktar uppmärksamheten på den odemokratiska kärnan i EU-gemenskapen.

Bra att Sverige slapp euron
Jag instämmer verkligen med Björn Elmbrants slutsats: Nej, solidaritet står inte högt i kurs för högerregeringarna inom EU. Hjälper vi Grekland är vi tvungna att rycka ut med ekonomiska stödprogram till Spanien och Portugal också, befarar EU:s regeringschefer. Men Reinfeldts och de andra EU-topparnas ängslighet och snålhet kan komma att bedra visheten. Utan några genomtänkta stödinsatser för Sydeuropa kommer euron under valutaspekulanternas fortsatta press. Två slutsatser kan för dagen dras: Det var bra att Sverige slapp euron. Finansturbulensen fortsätter.

Apoteksbluffen

2010-02-14T13:57:00.000-08:00
Nu skall ni var vinstgivande alla sjuka.
Apotek Hjärtat är en svensk apotekskedja. Bolaget ägs av riskkapitalbolaget Altor och förvärvade i november 2009 206 apotek från Apoteket AB i samband med att Högerregeringen sålde ut stora delar av den offentligägda apotekskoncernen. Genom avregleringen skulle apotekare kunna starta eget och driva verksamheten bättre, sa Mats Odell, som själv är företagare i sjukvårdssfären. Mats Odell sa också något om ökad konkurrens men att det är lögn framgår redan av avregleringsplanen där man avser att sälja ut apoteken i stora block. Detta innebär att man övergår från ett statligt kontrollerat försäljningssystem av mediciner där priserna kunnat pressas genom konkurrens mellan olika läkenedelstillverkare till ett oligopoluppdelat apotekssverige med mindre möjligheter att pressa priser och dessutom vinstuttag. Det var nu många apotek som bytte namn från hederliga Hjorten, Lejonet, Höken till det mer PR-mässiga Hjärtat. Det är ju nästan så man får snörp Alla Hjärtans Dag.

Länge Leve Livet!
Inför öppningsevenemanget kring Alla Hjärtans dag så hade man i alla borgerliga tidningarlandet runt helsidesannonser med denna bild Länge Leve Livet!

Titeln är stöld
Titeln som naturligtvis inte har något med apotek har smarta PR-knuttar stulit från en svensk film från vägverket om vådan att dricka bakom ratten och ursprungligen en svensk visa

Silvermåne, stjärnekrans
Länge leve livet!
Vackrare än någonstans
Länge leve livet!
En jord där vi bor, längtar och tror
Länge leve livet!
Där ett frö slår rot och gror
Länge leve kärleken och lusten till livet!

Blir allting som förut?
Under bilden skriver man: För att du ska känna dig trygg med oss redan från dag ett, är det några saker vi vill att du ska veta om:
1. Hos oss på Apotek Hjärtat möter du samma erfarna och hängivna apoteksspecialister som du är van vid - eftersom personalen från gamla apoteket jobbar kvar.
2. Apotek Hjärtat kommer att ha samma säkra läkemedelshantering som du är van vid.
3. Ditt högkostnadsskydd och dina e-recept fungerar hos Apotek Hjärtat - precis som förutMen om allt blir som förut varför sålde då högerregeringen ut en fungerande apoteksrörelse? Dessutom till riskkapitalbolag som ju måste ha en gruvlig vinst på sina satsade pengar och där investerare i Altors fonder är registrerade i skatteparadiset Jersey och alltså undandrar sig svensk beskattning. Slutsats dels så splittrar man ett fungerande system, överför apoteken till vinstmaximeringsprincipen och dessutom omöjliggörs vinstbeskattning fullt ut. Man måste vara företagare själv i branschen, som Odell, för att göra något så fiffigt.

Varför heter vi Apotek Hjärtat?
frågar man i apoteksannonsen. Jo, för att hjärtat symboliserar livet och det är för att göra ditt, din familjs och alla människors liv så friskt som möjligt som vi finns. Man kan bara utbrista i Haleluja, Haleluja och låta bli att elakt påminna om att apotelket numera ägs av riskkapitalbolag som på ett eller annat sätt vill mjölka sin guldko. Eller är någon som tror att Altor och dess investerare på något sätt är idealistiska hjälpare?

Man hycklar vidare i annonsen
Vem du än är, och vad du än behöver, kommer vi på Apotek Hjärtat alltid att utgå från dig och ditt liv. Men med en vidare syn på hälsa och välbefinnande blir självklart kraven på oss högre. Därför tänker vi ha ett bredare produktutbud, bättre utvecklade tjänster, klokare öppettider och en mer personlig rådgivning än vad du är van vid. Och viktigast av allt - vi tänker bli svenska mästare på att förstå och lyssna på dig och vad just du behöver. Haleluja, Haleluja
Att man kan få betalt som PR-människa för att skriva något så kladdigt osant och hycklande att det blir patetiskt.

Utförsäljningen av vår egendom
Ett av Högerregeringens mest skamliga tilltag är detta just att sälja ut offentlig - av oss alla ägd - egendom till massa kapitalister som vill tjäna pengar på oss. Högermänniskorna har nämligen den konstiga tanken att det är bätter att vinst av verksamhet hamnar i privata fickor och berikar ett fåtal istället för att eventuellt överskott skall komma oss alla till del. Och de har ju lovat att fortsätta med detta om de får förtroendet ännu en mandatperiod. Vill du det?

Tänk efter finns en enda "avreglering" eller utförsäljning offentlig verksamhet som föranlett bättre service eller lägre priser?

Kovs i taket, gvevar, bonusdivektövev och bavonev inföv valet skall vi bli feministev!

2010-02-12T14:00:00.000-08:00
Avbetavpavti, gu bevavsch
Förra gången det begavs sig till val så lyckades vi knåda om i vavt fall fasaden till ett avbetavpavti, gu bevavsch. Och valboskapen gick på det. Sedan näv vi väl satt på tabuvettevna så genomfövde vi skattesänkning föv oss vika med belopp som Bildtvegevingen bava kunde dvömma om. Föv att visa att vi vevkligen inte menade allvav med nya avbetvpavtievet så sköt vi a-kassan i sank, fövsämvade sjukfövmånevna och inskvänkev kollektivavtalsvätten. Vi beskattav också helt sinnesjukt de som hav det sämst i samhället: pensionävev, sjuka och avbetslösa mest av alla inkomsthavave. Tanken hävmed äv att alla i medelklassen skall genom sävskilda jobbskatteavdvag, som vi höjev nu inföv valet, mutas att ställa upp på oss i övevklassen. Vi säljev också ut offentliga sektovn så att vi kan tjäna pengav på alla och envav

Pensionävev hållev på att genomskåda oss
Näv det bliv föv uppenbavt att vi gynnav de vika så skickav vi ut Veinfeldt, Odell och Bovg att kvama kollektivavtal, tala om avbetsvätt och skälla på bonusar. De kan ju nästan inte hålla sig föv skvatt och vi skattav fövståss ännu högve i våva salongev, där vi talav om aktieutdelningav och våva fina hus, för vilka vi betalav samma skatt som tovpavstugov. Huv kunde det gå så läte att luva hela valmanskåven?! Pensionävevna har ju vavit missnöjda eftevsom vanliga pensionävev jämfövt med löntagave betalav mellan 3000 - 17.000 kr mev i skatt om åvet på gvund av vad vi kallav jobbskatteavdvag. Detta med jobbskatteavdvag äv en sådan däv spetfundighet som vi bvukav använda istället föv att ljuga - i allva stövsta fövtvoende kan jag avslöja föv dig att jobbskatteavdvaget inte gett ett enda nytt jobb. Men det tänkev vi fovtsätta att vava spetsfundiga om.

Däföv vekommendevav vi att även de äldre mutas
Det enklaste sättet att tysta kvitikev äv att slänga till dem en hundving. Bava vi nu fåv våd att yttevligave gödsla medelklassboskapen med så måste vi fövsöka få fvam också något att slänga i gapet på de gamle. Kan vi åtminstone inte lova något föve valet och villkova det på ett sådant sätt att det inte kan utkvävas? Jo vi skikav ut Gövan Kådis och lovav både det ena och det andva. Sedan kan väl Bovg få säga något om att pensionävevna ståv på tuv "om nu det ekonomiska läget det tillåtev".

Kvinnovna äv ju ett kapitel föv sig.
Kvinnovna envisas ju att vösta med bvösten, jag menav med könet, nej med de vödgvöna... ja fövvesten det äv väl samma sak. Då kanske de andva vinnev hemska tanke och åtev sättev oss på undantag och beskattav oss mev vättvist. Den däv Bovg hav vedan visat fvamföttevna och påståv sig vava feminist och det äv väl dävföv han pvatav skit och gåv omkving med hästsvans. Men nu skall de övviga också pvata meva skit... feminism. Veinfeldt fåv väl måla ögonfvansavna och se än mev hundlik ut. Litovin kan väl skaffa sig någon ny bvutta och och le litet mev femnistiskt än att grina med skitåv. Odell kan väl skaffa sig en halskedja av guld med kors på och pvata om kvotering bland divektövevna, Bjövklund fåv väl gömma vidspöet och pvofileva sig mev om fövskola föv alla småbavn medan katastvofen Maud måste fövses med munkavel ellev evsättas av Uvsula.

Det nya kvinnopavtiet
Ja, föv att vinna valet så kan vi väl alla vava feministev. Ellev huv, gvevav, bonusdivektövev och bavonev. Feministev äv vi allihopa, även vi mansgvisav. Eftev valet kan vi vika ju bli som vi bvukav vava, skål för valsegev föv nya kvinnopavtiet!

Dumma hundar pissar mest - andra gottar sig vid lyktstolpens sken.

2010-02-12T07:09:00.000-08:00
I dagens 11/2 Sydsvenskan har Olle Lönnaeus en krönika med rubriken "Föredrar du Sahlin eller lyktstolpar?" (http://sydsvenskan.se/kronikorer/ollelonnaeus/article628902/Foredrar-du-Sahlin-eller-lyltstolpar.html) Man blir något förvånad eftersom ju Lönnaeus brukar vara mer städad än att som en pinknödig borgerlig hund söka någon att pissa på. Nu visar det sig att Olle Lönnaeus egentligen skriver om "sociala medier och riksdagsvalet" - påstår han i alla fall.

Även om man inte pissar själv så kan man gotta sig i det
I sitt datorsökande får Olle upp frågan upp på Facebook: "Kan den här lyktstolpen få fler fans än Mona Sahlin?" Han förkastar förslaget bli förbannad till förmån för ett leende innan han går vidare. Han berättar att på kort tid har Facebookgrupper av typen "Kan den här X få fler fans än Y?" vuxit som svampar på nätet. Och han kan inte låta bli att gotta sig i att vid skrivandet redan 89 282 personer gått med i Mona Sahlin och lyktstolpe-gruppen. Konkurrenten "Kan den här soptunnan få fler fans än Fredrik Reinfeldt?" hade bara samlat 39 907 anhängare.

Ja, det finns fler dumheter på nätet...
Olles reaktion har psykologiskt djup: Har folk inget vettigt att göra? Han berättar - för att inte kunna påstås gotta sig detta med lyktstolpen - att det finns andra som blir lika fyndigt mobbade: "Kan den här bananen få fler fans än Gudrun Schyman?", "Kan det här kärnkraftverket få fler fans än Maria Wetterstrand?", "Kan den här vargen få fler fans än Andreas Carlgren?" Populistisk nätmobbning om man inte tycker det är kul, säger Olle, gräsrötternas politiska opinionsbildning... om man gillar det. Saken blir ju inte bättre för att dessa kampanjer sker i anonymitetens fega mod.

Soptunna eller lyktstolpe?
I krönikans rubrik är det rafinerat återgett Facebooks sammankoppling mellan vår partiledare Mona Sahlin och en lyktstolpe. Till nöds - om uttrycket tillåts - så kan man ju utesluta den pissnödiga borgerliga pekinesern och istället vara tacksam över kopplingen till lykta, ljus och upplysning. Då är det ju onekligen värre för soptunnan med alltifrån tomma tunnor skramlar mest till dess funktion att innehålla sopor. Och det är ju en ganska adekvat beskrivning av Reinfeldt och hans högerpolitik eller regeringsorganet Sydsvenskans politiska bevakning. Men det var inte jag som drog upp ursprungsuttrycket... Och hur man ens kan komma att tänka på "politisk opinionsbildning" när det bara är skamlösheter.

...allvarligt demokratiskt problem!
Det sägs att sociala medier ska spela en större roll än någonsin i valet 2010. Om det är den här klassen på denna roll så är detta ett allvarligt demokratiskt problem. Man kan ju undra varthän informationen förvisas när det är lättare att skriva dumheter om en soptunna eller som en pissnödig hund jämföra någon med en lyktstolpe. Detta har Olle Lönnaeus eller oberoende liberala regeringsorganet Sydsvenskan ingen uppfattning om. Men det har jag åsikter om, vilka jag hoppas framskymtar av det skrivna.

De rika vill inte bara vara rika - de vill ha förmögenhet också

2010-02-08T15:44:00.000-08:00
Inlägg från Skattebetalarnas förening
I dagens DN 8/2 upplåts debattsidan åt Skattebetalarnas förening(http://www.dn.se/opinion/debatt/rik-pappa-ar-viktigare-an-talang-och-utbildning-1.1040979), som precis som Högerregeringen arbetar för sänkt skatt till höginkomsttagare och sparsamhet när det gäller skattepengar, läs snålhet med sociala utgifter. Skattebetalare är vi ju alla men det finns en del skattebetalare det är särskilt synd om, nämligen de som p.g.a. progressivitet betalar mer än vi andra. Det är tre av deras ledande gestalter, varav den ena ärligt uppger att han är VD för kansliet medan de två övriga för att ge sken av objektivitet kallar sig nationalekonomer; det är ju inte direkt ljug eftersom de förutom sina uppdrag för Skattebetalarföreningen gjort sina akademiska studier. Man försöker m.a.o. få det att se ut som som om det skulle vara besläktat med vetenskap det man säger. Rubriken är ”Rik pappa är viktigare än talang och utbildning” och ämnet naturligtvis att skatterna på höga löner är för höga för att man skall kunna bygga upp någon förmögenhet.

Var bor de rika och var bor de fattiga
Det kan vara intressant att veta - med siffror från 2007 - att de rikaste och de fattigaste kommunerna, med avseende på invånarnas finansiella tillgångar, ligger i Stockholms och Skåne län. Stockholmskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby samt Skånekommunerna Lomma, Vellinge och Båstad toppar listan. Danderyd ligger högst med ett medianvärde på 218.000 kronor i finansiella tillgångar för befolkningen över 20 år. I botten finns kommuner som Botkyrka, Landskrona, Malmö och Södertälje, där medianvärdet är runt 30.000 kronor. Det som inte nämns i artikeln är faktiskt att i samtliga rika kommuner är det markant lägre kommunalskatt och där är man sämst med att ta emot nya invandrare och hemlösa.

Skattebetalarnas undersökning
Man har gjort en undersökning med 4.000 svenska hushåll och den visar helt förvånansvärt i ett land med ärftlig monarki, en massa fideikomisstjaf och vidsynta förmåner för näringslivets toppar: Mycket svagt samband mellan arbetsinkomst och nettoförmögenhet. Trots Sveriges mycket jämna inkomstfördelning – med hela den breda medelklassen i ett väldigt ihoptryckt inkomstspann – är skillnaderna i levnadsstandard betydande. Förklaringen är att tillgångarna är extremt ojämnt fördelade. Ett fåtal är rejält förmögna. För dem som inte ärvt pengar eller haft turen att vid rätt tillfälle köpa hus i en tillväxtregion, är vägen stängd. Det går inte att bygga upp en förmögenhet genom en vanlig lönekarriär. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna, framhåller Skattebetalarföreningen, är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet. Följderna av detta på det sociala området ingick inte i undersökningen, därför att skatt inte bara är en pålaga utan förutsättningen för ett solidariskt samhälle.

Intressanta förmögenhetssiffror
Hela 40 procent av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet men det är ju inte dem som skattebetalarnas förening ömmar för eftersom de inte är skattebetalare av rang. Sedan kommer stora grupper av "den breda medelklassen" som har "förfärande små reserver", medelhushållet har i genomsnitt cirka 40.000 kronor i nettoförmögenhet, dvs samlade tillgångar inklusive bostad minus skulder och ungefär lika mycket i finansiella tillgångar. Däremot pekar man med förståelig avundsjuka på nettoförmögenheten hos den näst högsta tiondelen av befolkningen med genomsnittlig nettoförmögenhet på 1,3 miljoner, 32 gånger mer än för medelhushållet eller på den rikaste en procent av hushållen, som äger nästan 20 procent av den samlade förmögenhetsmassan. Utan att vara avundsjuk kan man ju tycka att detta är säreget.

Nå hur skall man då lösa detta för sina medelklassväljare?
"Eftersom inkomsterna är så jämnt fördelade, särskilt efter skatt, kan nästan ingen ackumulera ett kapital genom arbete. Sambandet mellan inkomst och förmögenhet har i stort sett helt kopplats ur i Sverige. Om vi vill jämna ut standardskillnaderna är enda rimliga lösningen att kraftigt sänka det totala skattetrycket och progressiviteten i inkomstskattesystemet". Och detta skulle inte ge bonusdirektörena och alla miljoninkomsttagare möjligheter att bygga ännu större förmögenhetsmassor? Ja, den frågan är väl den som alla medlemmar i skattebetalarföreningen får ställa sig. Eller tänker ni igen bli blåsta av smarta och välbetalda "nationalekonomer"? Och ni i medelklassen får nog dras med er avundsjuka om ni inte röstar rödgrönt.

"Vårt arbete ger resultat"
PÅ skattebetalarnas hemsida hittar man orsaken till att föreningen inte arbetar med det mest näraliggande om man vill utjämna förmögenhetsförhållandena, nämligen arvs-, fastighets- och förmögenhetsskatt. Man berättar att "Envetet arbete mot de allt högre boendeskatterna och den skadliga förmögenhetsskatten har gett resultat. Förmögenhetsskatten avskaffades helt 2007 och fastighetsskatten ersattes 2008 med en kommunal avgift". Det är bl.a. dessa skattesänkningar som bl.a. gett riksdagens talman Per Westerberg (M) en total skattesänkning med 1 329 018 kr, utrikesministern Carl Bildt (M) 136 327 kr, finansminister Anders Borg (M) 26 798 kr, socialminister Göran Hägglund(KD) 25 429 kr, statsminister Fredrik Reinfeldt(M) 37 203 kr,
utbildningsminister Jan Björklund(FP) 33 203 kr, näringsminister Maud Olofsson (C) 22 113 kr. Så nog har de välbetalda fått skattesänkningar som. Som en jämförelse kan sägas att pensionärer med mycket lägre inkomster betalar mer skatt med upp till ca 18.000 kr per år än löntagare med samma inkomst. Så skattebetalarnas förenings idoga arbete har lett till att inkomsterna ökat för de välbärgade och skamligt minskat för den fattiga hälften av Sveriges befolkning. Att sänka skatten för övre medelklassen kan därför knappast ha högsta prioritet om man så säger.

Var finns den nödvändiga solidariteten?
Högerregeringen och Skattebetalarnas förening lever på den "goda sidan" av samhället och behöver därför inte oroa sig hur de skall klara försörjning, ev sjukdom eller arbetslöshet och avlägsen pension. Därför är solidaritet för dem en onödig kostnad. Det kan finnas anledning att upprepa vad Reinfeldt skrev i den av Schlingman redigerade boken "Det sovande folket" där det förklaras att "vi vill inte se ett samhälle där människor svälter men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Det hänvisas till absolut "existensminimum" och eget ansvarstagande när det gäller arbetslöshet, sjukdom och omsorg därför att annars kommer människan, "som av naturen är lat" att utnyttja systemen. Och då kan dessutom skatterna hållas låga.

Vill vi verkligen ha ett sådant högersamhälle? Det kan du ju fundera på fram till valet! Men då måste du bestämma dig!